Sverige växte ur vattenkraft

Utvalt

Sverige växte ur människors förening och kamp i massorganisationer för ett bättre liv. Sverige växte ur en obligatorisk skolgång från 1846, där både fattiga och rika skulle lära sig hur världen är beskaffad, genom lära och pröva. Genom att lita på forskning, ifrågasätta och söka bättre vägar. Sverige växte tack vare kloka, envisa, arbetsamma, disciplinerade och bildningstörstiga medborgare.

Sverige urholkas av dumhet. Reaktionära, obildade, självgoda gudabilder. Den svenska modellen, den svenska demokratin blir det verktyg som Sverige kommer att avlöva alla sina framgångar med. När demokrati blir ett smörgåsbord, som jag väljer vad jag vill ha från, lämnar det jag inte tycker om, samtidigt som jag inte bryr mig om ifall det finns till andra eller ej, ja, då är vi illa ute. Jag tro mig ha rättigheter men inga skyldigheter. Det är inte demokrati. Det är kleptomani.

Nej demokrati är inte valfrihet. Inte heller ger privatmonopolen valfrihet. Valfrihet har bara den som är kunnig och vet vad som finns att de facto välja på, samtidigt som man är medveten om, vad som gäller för just mig.

Valfrihet, har bara den som är rik nog, kunnig nog att välja på det som är tillgängligt för just den personen.

Då innefattar begreppet ”rikedom” alla former av rikedom. Materiell, intellektuell, känslomässig och andlig.

Valfrihet är ett krämarbegrepp, som får krämaren att lura den aningslöse att köpa och dessutom intala sig att det var av fri vilja och i absolut valfrihet man köpte just detta.

I en gymnasieklass med 18 -åringar, framhöll man behovet av individualitet, och att utveckla sin personlighet och stil, i en diskussion vi hade om integritet. Den ena efter den andra ställde sig upp och framhöll sin individualitet som det viktigaste och som man gärna gav uttryck för i sin klädsel. Då frågade jag stilla, är det därför ni alla är klädda likadant? Dom tittade på varandra, på sig själva och helt plötsligt såg dom att dom faktiskt hade i princip likadana kläder, fanns föga originalitet eller något individuellt. Då fick vi plötsligt en helt annan, mycket intressant diskussion. Jag skulle önska alla kunde uppleva ett sådant moment av dom som befinner sig med samma typ av självbild. Inte minst skulle jag önska att vår regering kunde se, hur utstansade dom är från redan förbrukade former.

Efter kampanjen inför EU, med alla slags inslag, höga som låga, och som slutade med Ingvar Carlssons skrämselattacker på pensionärer, framförallt. I gott samspel med högern, lyckades man med möda tippa vågskålen till 51% till fördel för EU. Inför Nato vill man inte riskera samma motstånd. Då smyger man och går bakom ryggen på svenska folket.

Det går inte att yppa en kritisk röst mot EU för att inte bli kallad för massa oegentligheter, bli tystad eller överförd till knäppkontot. EU ger oss fritt fram till Nato, som ger oss fritt fram till alla andra europeiska kapitalistländer, som ger oss möjligheten att öka antal miljardärer i landet som vi kan skryta med, som ger oss…

Därför är elen dyr. Den kommer nu att hämma samhällsutvecklingen, förhindra utveckling. Den kostar några ören i produktion men vi tvingas att betala många kronor för varje kwt. Baserat på den s.k. ”fria marknaden” i Europa, det är därför den är dyr hos oss. Alla skyller på ryssarna, men dom lär ha ett orubbat pris på sin el. Om man ska straffa dom, varför är det bränslet man tar? Varför inget annat? Kanske för att för många skulle då förlora pengar? På detta sätt kan man fortsätta gynna monopolen.

Vi har all el som vi behöver. För att värna oss, frodas och utvecklas. Men vi leds av primitiva reaktionärer och vår befolkning består till stor del, alldeles för stor del, av den beryktade bekvämlighetskommitteén. Nu gormar reaktionärerna över hur lyckliga dom är att frottera sig med miljardärerna i Europa, hur viktigt det är att vi gör som dom säger, att vi visar på hur mycket vi vill vara som dom. Så mycket, så att vi låtsas vara som dom. Dom. Gamla imperier som har styckat upp och härskat i hela världen. En historia, vår egen bleknar mot i jämförelse. Mindervärdighetskomplexet talar i Svedala.

Vår överbyggnad…(politiska ledarskap, institutioner, myndigheter, religion, utbildningssystem…) håller på att anpassa sig till den bananrepublik vi har sålt ut oss till att bli. Vi har lagt oss ut till upphandling. Som ni vet, i EU gäller det den som säljer sig billigast, blir också upphandlad. Som sexslavarna.

Ni kommer ihåg snacket om ”fria vägar för kapitalet”, det är detta vi ser med elförsäljningen. Sedan var det den ”fria vägen för arbetskraft”, den vi ser med underbetalda entreprenörer, som bygger hus som rasar ihop. Ja, men arbetskraften var ju billig. Billigast på den ”fria marknaden” så lite svinn får man väl tåla!

Därför, har vi dyr el. Den säljs på de forna imperiernas premisser, baserat på deras politiska preferenser, historia, på deras beslut…

Hade vi haft ett ledarskap i landet, en överbyggnad med människor med integritet, då hade elen varit statlig med självkostnadsvinst. Såld till alla i Sverige till lågt pris, för utveckling och civilisation. Den el som blev över, kunde vi erbjuda andra.

Nu är den nödvändiga elen en vara, på den s.k. ”fria” marknaden”. Ja, ni kommer ihåg vem som har tillgång till den ”fria marknaden”. I ett alienerat samhälle blir allt förtingligat. Mänskliga rättigheter, har sitt pris. Rätt till bostad, sitt. Rätt till vård och omsorg, sitt. Rätt till utbildning, sitt. Rätt till demokratiska rättigheter, sitt. Också i ett alienerat samhälle, anpassar sig överbyggnaden allt efter basens struktur. Hos oss är den monopolistisk och styrt av ett fåtal. Småfåglarna på sidan av, tar vad de kommer åt, om de inte puttas ut ur boet. Detta samhälle växer in i ett korporativistiskt samhälle. Vi är på god väg. Därför har också överbyggnaden gått till höger och kommer fortsätta den vägen. Sedan om man klär sig i röda skynken, eller glitter, har föga betydelse.

Sverige priser på el till svenska folket! Må oss dela med av överflödet. Men märk väl, vi blir skinnade, för att det finns dom som vill göra oss till en bananrepublik!

Annons

MINNET ÄR EN FANTASTISK SKULPTÖR

Jag minns hur jag blev upptryckt mot en stenvägg på Hötorget 1968, av ilskna ”revolutionärer”. De kallade sig så. De var maoister. De beskyllde mig för att vara en ”revisionistdjävul”. Detta var för att jag stödde arbetarstaterna. Jag är ju arbetarklassbarn, varför ska jag då stödja rikemansklubbar som använder sig av sådana som mig till att elda med? Arbetarstaterna gav arbetarungar som mig en chans. Så blev det också för min del.

Sedan följde åren av engagemang för och emot. För arbetarklassens välfärd. Mot USA imperialismen. För Kinas ”kulturrevolution”. Mot Sovjet i Tjeckoslovakien…

Medelklassbarnen som valde Mao som sitt föredöme, tågade ut på Gärdet i Stockholm kl 04.00 på sommarmornarna (ja, dom kan ju inte gå till överdrift och hålla på när det är kallt också!) för att ägna sig åt fysisk träning. De torterade varandra genom att doppa huvudena i vattenhinkar och tvinga fram borgarklassens bekännelse. Då de alla var borgarbarn, fanns där mycket att bekänna inför den store ledaren Mao…

Det som förenade alla dessa fanatiker av olika schatteringar, var deras gemensamma hat mot Sovjetunionen. Där smalt höger och ultrahöger, statsmakterna, Riksdag, samman med ultravänstern.

Att hata Sovjet, var legitimt. Man hatade också USA imperialismen. Tiden gick och slutligen hade man lyckats knäcka Sovjet, genom bojkott, valutabojkott, påtvingad upprustning osv. Sovjet och öststaterna kanske pikade någon gång på 70-talet. Sedan var de tvungna att försvara sig och krafter återstod ej till folkets välfärd, vilket var huvudfrågan. Korruption och slutgiltigt fall för alla Warshavafördragsländerna.

Det gavs ett handslag till Gorbatjov att Nato inte skulle komma för nära Rysslands gränser. Behålla distans och ömsesidig respekt, var det möjligt?

Givetvis inte.

30 år senare har gamla samarbetspartners, eller beroendepartners… gått till andra sidan, åter för att vara beroende. Självständighet tycks inte vara lockande för de gamla öststaterna. Istället för Sovjet, är det Nato/USA som gäller. Så kanske man slipper ”Sprotifiskburkar” och får dricka Cocacola, istället. Världen är ju fantastisk.

Jag minns också hur vi tågade i demonstrationer mot kärnvapen. Hur där deltog framstående socialdemokrater, en och en annan liberal och man kunde även finna någon Centerpartist, bland kommunister och en allmän vänster.

Maoisterna var upptagna med viktigare ting än att protestera mot kärnvapen, så de deltog inte. Det var bara ”revisionisterna” som klampade på i leden.

Historiens spiral vrider sig ett varv till och nu är vi där igen, men bara tillsynes annorlunda, men i sak känns det igen.

Motståndet mot USA-imperialismen, fortlever. Vi som inte vill vara under klacken på imperialister och stormakter har inte förlikat med att just vara det – under klacken. USA-imperialismen expanderar och finner nya marker. Gamla öststater är ju nästan självklara. Men man ger sig också på gamla neutrala stater som oss. Vi ska vara buffert, testområde och hotell för kärnvapen och ta första smällen mot Ryssland. Så praktiskt.

Bland anti- Natosammanhang, dyker det upp gamla maoister. Dom som hatade Sovjet, vurmar idag för Ryssland. Putin får ersätta Mao. Putin växte upp i Sovjet, som Maoisterna inte gillade. I arbetarstaten fick han utbildning, mat och husrum. Hade han tillhört det ”fria Väst”, hade han troligtvis förblivit den gatupojke han var från början. Nu har gatupojken flyttat in i slott, som det ryska folket har betalat, utan att bli tillfrågat. Putin blir för dessa gamla Sovjethatare, den gode representanten för Ryssland och mot USA-imperialismen. Att Putin och hans gäng drivs också av imperialistiska drömmar har för dessa ingen betydelse. Asiat-imperialismen är bättre än USA-imperialismen. Så resonerar hierarkister och dom som ständigt söker sin starke ledare.

För en gammal krake som jag, som inte lägre har någon arbetarstat att hoppas på, har knappast något att vinna i att stödja en fascistoid maktgalning i öst, när jag inte gör det i väst.

USA- imperialism med Natobaser över hela världen är knappast något som är bättre eller sämre än ryssimperialism förenat med Iranimperialism, Turkimperialism och Kinaimperialism. Den Asiatiska -imperialismen och förtryck när den väl har fått tillräckligt med luft under vingarna kommer få USA -imperialismen att verka landsortsmässig.

Romarriket föll – också. Då skyllde man på de germanska gruppernas framfart, vilket var en delsanning troligen. Den ekonomiska basen var i svajning och överbyggnaden gungade och brakade ihop på sina ställen. Det gav små luckor för uppkomlingar att ta sig fram. Uppkomlingar är inte alltid trevliga att ha att göra med, men nödvändiga för förändring. Så även under Romarriket.

Ryssland är mer asiatiskt än Europeiskt i sin historia och i sina olika kulturer. Man kan hantera kineser och fanatiska fundamentalistiska islamister. Man kan hantera även de ljumma muslimerna. Det finns vana och erfarenhet. Detta kan inte amerikanare göra. Men asiater kan inte heller hantera amerikaner. Amerikaner är ett folk som är ett hopkok av alla möjliga nationaliteter som har flytt fattigdom och elände, vars enda hierarki och ledsnöre är vinst. I USA finns inga nedärvda genom sekler, hierarkier, hederskulturer, klanförhållanden, patriarkala ordningar osv som i Asien..

Dom som bestämmer inom den Asiatiska -imperialismen behöver ha kapital, sin hierarkiska position, vapen och en särskild kroppsdel. Även dumskallar, får bestämma om de har denna kroppsdel. Inte sällan bekräftar dessa patriarkala hierarkier att de tycks huvudsakligen tänka med just denna kroppsdel, också.

Det lite barnsliga USA aldrig har förstått är att i just dessa nedärvda hierarkier sedan tusentals år, finns en nedärvd kultur som säkert också bär någon genetisk prägel hos människor. Även bland välutbildade så ställer man in sig i ledet vid fara. Eller vid möjlighet till herravälde.

Alla osjälvständiga människor vill ha någon som visar med hela handen, som tar ledningen och säger vad folk ska göra. Tro mig, det går 13 på dussinet, av just sådana osjälvständiga människor.

Att vilja byta ut USA-imperialismen mot Asiat-imperialismen är att gå från glöd till flammande eldar.

Maoisterna gjorde sitt val på 60-talet. Deras ställningstagande idag skiljer sig inte i sak från då. Hade de varit tonåringar under 2:a Världskriget, betvivlar jag inte var de då skulle marschera.

Vi som stödde arbetarstaterna i hopp om att det skulle bli bättre för arbetarna marscherar mot USA-imperialism och mot Asiat-imperialism. Vi värnar om ett neutralt och alliansfritt Sverige. Den kampen och den förhoppningen om att det skulle förbli så, är förrådd.

Att vara mot Nato- är inte detsamma som att vara för Asiat-imperialism. Det är inte detsamma som att springa Putins ärenden. Inte detsamma som att springa Erdogans ärenden, eller den fascistiska-islamistjuntan i Irans, ärenden.

Att vara mot ett svenskt medlemskap i Nato och även i EU, är att värna om det svenska folkets intressen, utan att exploatera och utnyttja andra människor. Det är att värna om vårt territorium och skydda det från stormakters lystenhet.

Vi hänger från Nordpolen som ett ”hängbröst”, mellan öst och väst. I traditionell USA strategi, är vi tillräckligt långt bort från USAs gränser, för att kunna offras för USAs intressen och alla ”fria folk” som det heter, intressen.

Vietnam var ju också i USAs intresse och lagom långt bort. Det gick ju bara åt en generation i det kriget och dom går ju att ersätta. Vilket man har gjort med hjälp av bla. inflyttning. Ju mer, ju billigare arbetskraft. Vad är det som är så svårt att fatta?

Den svenska politiska makten i alla sina uttryck och schatteringar har sålt ut vårt folk och våra mest humanistiska intressen. Att få leva, växa, arbeta och dö som värdiga människor i en värnad miljö. Inte att skicka våra barn och barnbarn i krig för att skydda miljardärer och dess svans, intressen.

För ett gammalt lärarhjärta plågar det mig något, jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Min strävan har alltid varit till ljus och bildning. Jag trodde att bildade människor, människor med tillgång till utbildning, till kultur… skulle bli kloka människor.

Istället har vår gratisutbildning, våra gratis bibliotek, våra möjligheter till kulturell förkovring, drunknat i ytlig reklam om ytliga ting. Ting som förstör våra sinnen och vår planet.

Jag träffar på barn på högstadiet som inte kan skriva alfabetet. Som inte kan skriva ord, då de inte vet hur de slutar. Nej, inte invandrarbarn. Barn med svenska språket i generationer. Barn försummade av sina föräldrar som inte anser det vara viktigt nog att hålla efter, träna, förkovra och träna barnen ta del av bildnings och kulturella skatter vi har.

Bara man tjänar pengar, behövs inget annat, tycks dom tänka.

Att tjäna pengar, det är väl vad skjutgangsters gör också, eller hur? Dom tycks ju inte heller vara så bevandrade i litteratur och bildning. Vari finns skillnaden?

Kommen till den nivån i vår kära monarki, var det inte svårt för våra politiska opportunister att marschera över folkets ryggar. Utan skam för det förräderi man har gjort. Utan att följa de vanor vi har av att diskutera, diskutera och diskutera tills dess vi fattar ett beslut.

Nej, Die Dumme Schweden, som dom säger i Tyskland, stupid Swedes, som dom säger i USA… är ju bekräftelser som pekar på att enbart och endast Sverige svenska korkskallar hava och att just dessa ser sig som en gåva av Gud till mänskligheten.

Det är i detta drömmen om ljus, bildning, klokskap och förståelse har hamnat. Vi det stora undret i världen bor i ett hängbröst från Nordpolen, med ett folk som är organiserat i Bekvämlighetskommittee´n och i Dumskallarnas Riksförbund. Vi rider ut i världen med blanka rustningar och viftandes med våra bajonetter av morötter. Vi ställer oss till förfogande för de coola och starka och bockar tacksamt för den bit tuggummi som sträcks fram ur Nato-näven.

Alla patetiska vurmare för det s.k. ”svenska” det ”ädla folket”…deras roll blir ju som vanligt att vara pajasar i krigsunderhållning för soldaterna i strid.

Vi har en Riksdag som anser att vårt folk duger enbart till att exploateras och vara kanonmat. Ska vi vänta tills man skjuter ihjäl dom som ställer kav, dom som är kritiska, dom som avslöjar oegentligheter, dom som kostar för mycket, dom som är för många…???

Vi är på väg dit och ni vet väl vad det kallas, eller hur?

TOMTEVERKSTADEN FILAR PÅ I TOMTEBOLANDET

Juletid och vinterfrid. Midvintern har öppnat dörren till ljuset. Men i tomteverkstaden är det mörkt. De filas och snickras. Målas och skyles över. Det tisslas och tasslas men inget sägs högt och ljudligt. Alla vet ju att tomtar ständigt är aktiva. Efter jul, för att förbereda nästa. Från att vara snäll och även tillsynes menlös liten filur, visar han passiv aggressivitet. Han rustar för krig.

För 100 år sedan rådde aggressivitet som ett resultat av det misslyckade 1:a världskriget. Man uppnådde inte kapitalistisk Shangrila och började snegla på dom man ansåg orsaka det ständigt inneboende kapitalistiska misslyckandet. Det går allmänt under beteckningen ”Kris”. Det är då agnarna skiljes från vetet och det överflödiga dödköttet skärs bort från samhällskroppen. De som är i vägen, de som kostar för mycket, de som vägrar underordna sig… blir man av med. När man blir av med det, kan man börja om på nytt, med billig arbetskraft etc.

Nu är vi där igen,spiralen har snurrat ett varv och tillsynes är det olika, mellan då och nu, medan till innehåll handlar det fortfarande om kapitalismens inneboende kris. Strävan efter monoteismen i kapitalismens värld är den monopolistiska strävan. Alla monopol är gudar och det finns ju bara en gud… således bör det sluta med ett monopol för allt. Det är kapitalismens strävan och tävlan.

Men alla andra monopolgudar håller inte med och då måste man rensa ut. Det är vad som håller på att ske nu.

Tomtarna tisslar och skyggar för ljuset, trots att midvintern är passerad. Man har stora planer för kommande jul. Men man har svikit alla dom som har trott att den omtänksamme tomtenissens ständiga aktiviteter är till för att värna gården,värna värdfolket. Nej, tomten har blivit lömsk och svekfull. Tomten har gått bakom ryggen på värdfolket och gårdens alla inneboende och lierat sig med Stortrollet. Stortrollet är ökänd för sin klumpighet, sin girighet och för sin inskränkthet. och enfald. Men det som gör Stortrollet mest känt, är dess enorma styrka och kraft. Som en råbuse kan det slå till där man minst anar och vända saker opp och ner.

Men vad har hänt i Tomtebolandet?

Man säger att nu måste man mobilisera alla tänkbara för att ensam ”stå mot ryssen”. Först provocerar man ”ryssen”, sedan säger man att han är ett problem som man måste motarbeta och skydda sig från. Så har man lyckats skapa ett problem som man säger sig vilja lösa. Med andra ord, för att kunna få gå i krig, skapa ”nya resurser, nya positioner till andra monopol… ” måste man skära bort dödköttet först. Det gör man med krig.

Tomtarna tvingade in gården i EU, där det redan fanns en hoper av gamla kolonisatörer, imperialister och stormakter med sina fasoner, sin historia och sina önskemål. Men Tomtebolandet var inte öppet för det, eller hade förutsättningar för att implementera alla dessa stormaktsfasoner. Lagstiftningar, tillvägagångssätt, metoder och målgrupper… var helt annorlunda här i norr, i Tomtebolandet. Stormaktsfasonerna är sedan åtminstone 400 år begravda och glömda i Tomtebolandet. Men det gällde att gynna Stortrollet, att röja väg så det klumpiga trollet kan ta sig fram. Det har varit framgångsrikt. Gården har främjat billig arbetskraft och nu när det visar sig att det behövs kunnig arbetskraft, finns inte plats för dom som inte har klarat av nödvändig utveckling. Då struntar man i dom och de gör som de brukar hemmavid, i givna hierarkier, med vapen och våld, skapar man sina egna monopol, som inte har samma karaktäristik som de redan befintliga. Så drivs kapitalismen vidare, oavsett nation, kultur, kön, klass…

Första steget mot värnande om monopolen och ge dem möjligheter att exploatera underordnade resurser, vad det gäller människor och naturresurser var EU. Nästa steg håller man på att ta nu och det är ansökan om att bli en dörrmatta åt Nato. Innan vi ens är medlemmar vet vi att vår gård, ska stå ensam och mota ”ryssen” efter att han har blivit provocerad hit.

Allt prat som tomtarna sa om att man måste ha en ”hemförsäkring ” som gällde när man kom i trubbel, att det skulle finnas någon där som ställer upp… var ju som vanligt skäggmummel på spetsad glögg.

Vi var många som visste detta. Men det fanns aldrig någon som undrade. De goda feerna, som hör och ser, som sprider ordet… har tystnat. De upprepar Stortrollets gurglande ljud och försöker inte ens analysera vad de enfaldiga ljuden betyder.

Allt som sker i Trollskogen och i Tomtebolandet, tycks vara av naturfenomenkaraktär. De stora krafternas nyckfullhet, som man inte kan göra något åt, utan som bara finns där och som man måste underordna sig.

Vinden pinar och tomtarna söker skydd. Regnet piskar och tomtarna söker skydd. Åskan dundrar och blixtarna slår, tomtarna skyller det på det oundvikliga. Varelserna i Tomtebolandet förstår detta. Invånarna i gården tvivlar inte på naturens makter. Men dom undrar över en gåta, vad är det som får girighet, dumhet, falskhet och ondska låta? Är sveket mot gården med alla varelser i Tomtebolandet av naturen kommen? Är det ett naturfenomen att tvinga in gården i EU och sedan Nato? Är något annat som alliansfrihet, fritt från kärnvapen och fred, helt otänkbart? Har det inte varit i urminnes tider tomtarnas främsta uppgift att värna om människorna, djuren och växterna på gården?

Nu har tomtarna lierat sig med Stortrollet och alla småtroll söker sig till Stortrollets svans. De kelar med den, putsar den i hopp om att det otympliga trollet vänder sig om och skänker dem en blick. Men varför bemöda sig med det när allt han behöver göra är att lyfta sin jättefot och krossa dem om de inte gör som han vill.

Håll till godo, Tomtebolandet! Samla ihop dina varelser, stora som små, sätt dom vid gränsen mot Finland. Låt dem få en rysk-finsk bastu och rulla sig sedan nakna i snön. Lämna dina skogar till att bygga baser och härbärgera atomvapen som vi har hitintills lyckats hålla från våra gränser. Alla de små arbetsnissarna, som putsar och fejar, pysslar och grejar, sover med hjälp av Stortrollets artificiella medel kanske vaknar, men då är det för sent. Därför att vakna är visserligen förutsättning för att göra något. Men för att göra något, krävs det mod. Vilka har det? Var finns modet? Hos de svekfulla tomtarna? Hos de underdåniga tomtenissarna? Hos de tysta feerna? Hos de korkade småtrollen som känner upphetsning i Stortrollets skugga? Som om det vore dom själva som var förmögna till att krossa världen? Eller ska vi finna modet hos alla småpåvar, som försöker förlänga sina penisar i tron att det skulle tillföra någon manlighet? Nej, var finns modet att säga att tomten är död. Tomtenissarna har svikit sina uppgifter som av hävd har gått i arv sedan sekler. Var finns modet att peka på Stortrollets förödande, destruktiva dödsmaskin? Var finns modet att stoppa den?

Frågor ställda av små knytt, gömda under mossan i Storskogen.

Får dom svaret att det är naturfenomen och intet finns något att göra, ja, då förblir de där gömda under mossan, tills Stortrollet krossar dem med sin jättefot.

Men blir svaret på den givna gåtan, att ett Stortroll välter man, inte med styrka, men med klokskap, samarbete och gemensamt mål, ja då finns det mod. Men då får man söka det bland de minsta knytt, de mest oansenliga och förbisedda varelser. Ej bland storskrävlare, prestigepampar, ej bland falsknissar och förrädare. Nej, mod finns där du minst anar.

Sök det!

Fördumningen ökar mer än inflationen

Vi får inga sköterskor eftersom de inte klarar utbildningen. Man kan inte klara en naturvetenskaplig utbildning om man inte kan räkna, biologi, läsa… man lär sig inget i skolorna när dessa ägnar den mesta tiden åt att tjäna pengar istället för att höja kunskapsnivån.

Dumhögern visar sitt rätta tryne. Sedan Bildts dagar, Reinfeldt och den självgode Person med company… har vi nedmonterat skolan bit för bit tills vi äntligen lyckades mörda den. På Perssons gravsten kommer det att stå ” Det var jag som slutligen mördade svensk skola”. De ständigt skolsugna liberalerna, förklarar vitt och brett vad som måste göras, att skolan måste förstatligas. Samtidigt som de hänger med alla neddragningar, i väntan på bättre tider.

Det finns ingen, absolut ingen som kan två sina händer i skolfrågan! Ingen kan skylla ifrån sig på någon annan. En del vill ha privata skolor, för den så kallade ”mångfaldens” skull. Något som resulterade i en enfaldens, gränslösa och förödande skolpolitik. Hur många ”olika” pedagogiska former kan man uppbringa, med det enda syftet att tjäna pengar? Tjuvsamhället har ett system som ter sig likadant i alla områden. Ska du tjäna pengar måste du exploatera resurser. Således, det gäller att använda mindre än vad som behövs. Det skapar vinst. Vinst är tjuvsamhällets blod. Med vinst som enda drivkraft, kan du också garanterat få all sköns spekulanter, manipulatörer, pengasugna, tjuvar av alla kaliber.

Man tar från de fattiga och ger till dom rika” som Nibor Dooh sa.

Det är patetiskt att att se någon så kallad skolägare som försöker framstå som seriös vid utfrågning av någon pinkljummen journalist. Lika patetiskt att se dessa politiker som har sett till att skattemedel går i fickorna på dessa tjuvar och som talar om att ”satsa” på lite speciallärare. Som om det vore fel på människorna, när det är skolan det är fel på. Skolan ska anpassas efter människor och deras behov. Inte tvärt om. Hur svårt kan det vara?

Istället har skolan fått klä skott för en inskränkt ideologisk överbyggnad med andra syften än att höja kunskapsnivån och medvetenheten hos människorna. Syfte är att kommersialisera skolan, odla en del miljardärer i det globalistiska kapitalistiska systemet och låta skolan bli en del av det politiska rävspelet i kommunerna. Vilket var också syftet med kommunalisering av skolan.

Jo, skolkapitalisterna och de politiska möjliggörarna är inget annat än tjuvar. Antiintellektuella tjuvar. För en tjuv krävs ingen intellektualitet, bildning, humanism. För en tjuv är det bara en sak som gäller: att lyckas genomföra stölden. Dom kan kalla sig för vad som helst, men de är sedan länge genomskådade.

De stjäl förutsättningar och möjligheterna för kommande generationer och samhällen att utvecklas, växa och odla ett bildat, humanistiskt samhälle. Ett skapande samhälle. Ett samhälle som överlever mänsklighetens misstag. Ett humant samhälle.

Det är pengarna i kortsiktiga, vinstdrivande syften för ett fåtal, som utarmar vårt intellektuella kapital. Barn på högstadiet kan inte läsa, de kan inte skriva bokstäver. De vet inte vad orden betyder. De kan inte söka i böcker, de kan inte föra diskussioner, då de saknar argument och har aldrig fått lära sig vad ett argument är.

Jag talar om barn som har svenska som modersmål.

Att gå igenom en medioker skola och inte kunna klara sig på högre nivå är inget annat än en dödsförklaring till en misslyckad skola. En misslyckad skolpolitik. En misslyckad politisk maktutövning. Ett politiskt svek mot människorna. Nu försöker man komma åt problemet genom att fortsätta sänka nivån inom akademin. Detta är möjligt framförallt inom humaniora, då delvetenskaperna och teknologin gynnas och därmed ersätter humanioran bit för bit. Man har t.o.m. kokat ihop ett av många tokbegrepp som ”transfilosofi”, vilket inte har att göra med könsbestämning, utan snarare med möjligheten av att ersätta människokroppen, inklusive hjärnan med maskiner. Det bottnar i en idealistisk, solipsistisk filosofisk grunduppfattning, där endast mitt jag existerar och är utgångspunkt för allt. Sådana uppfattningar har tidigare slutat i självutplåning, vilket detta tycks leda oss in i också. Förr var det enstaka stollar som inte kunde skada helheten, men nu drar man hela samhället med sig i avgrunden.

Vi har skolor som stängs för att personalen inte orkar och är underbemannad, samt med största antalet lärare som är icke behöriga. I samma stad kan det gå behöriga lärare som inte får anställning. Hur kan det bli så?

Ta ett exempel. En behörig lärare söker en tjänst på en privat skola. Den privata skolan anställer en del behöriga lärare på nyckelpositioner. Därefter anser den att man kan fylla ut med icke behöriga och på så sätt tjäna pengar. Då vänder sig läraren till kommunen, som gör likadant.

En annan lärare med hög akademisk examen (fil.dr.) söker tjänst på gymnasium. Den privata skolan anser det vara för dyrt och onödigt. Hur tänker den kommunala då? Samma, givetvis! Eller så kan skolan vara lite finurlig och hitta på ett ämne som inte finns och som det inte går att vara behörig i. Varpå läraren med hög akademisk examen blir anställd som obehörig och mycket billigare, samtidigt som mycket användbar då denne har den högste akademiska examen på hela skolan, inklusive rektor.

Antingen har det betydelse av att ta akademiska examina, eller så har det inte. I den fisljumma svenska utbildningssfären tycks det råda den vanliga antiintellektuella hållningen som allmänt i vårt land, att ”e an´e så god som en an´”.

Alla är vi lika och har samma värde, mal mediokra politiker ut till pöbeln. I förhoppningen om att vi alla dumskallar ska köpa budskapet. Som om det vore sant. Det är bara det, att det är vi, dumskallefolket, som är den lille pojken som pekar på vårt politiker skrå och ropar högt att ”kungen är naken!” och kungen begriper ingenting. För det är vi som vet att vi inte vill bli opererade av en bilmekaniker, eller få våra vattenrör lagade av en tandläkare.

Den antiintellektuella synen på utbildning, bildning och forskning ger tydliga utslag i samhällets alla skikt. Människors tankar, känslor, reaktioner och samspel ersätts med siffror och nollor på digitala skärmar. I ett ständigt flöde utan början utan slut. AI ska ersätta människors tänkande. Vi har digitala tekniker som skapar villkoren för det humana, fritänkande, det dialektiskt tänkta och utvecklade samtalen.

Det behövs inga samtal, det räcker med att googla. Det behövs inget fritt tänkande, det räcker med en kod som ingenjören har ordnat.

Nazism och fascism lyckade manipulera, förtrycka och känslomässigt styra pöbeln, massorna, i den riktning man ville. Med känt resultat. Även om rädslan tog över och styrde, fann människor vrår för motstånd trots allt. De hade sitt mänskliga beteende, förståelse och sökande efter kunskap. Det var humant lönsamt att vara kritisk även under de mest svarta tiderna.

Idag möter man sällan människor som vet vad kritiskt tänkande är. Dom tror att det är gnäll, eller föraktfulla svordomar. Än mindre vet folk varför det är nödvändigt att tänka kritiskt.

Vinstskolan passar den globalistiska världsordningen utmärkt. Dels kan nya monopol byggas upp. Några nya maktmiljardärer kan föras till skaran. Dels blir människorna både fördummade och förtryckta för att opponera sig och göra motstånd.

Hitler och Mussolini skulle ha varit lyckliga om de hade haft vår anarkistiska, digitala värld till förfogande. Att ha tillgång till förslöade, bortskämda dumskallar utan självinsikt och som ser sig som världens nav och låter sig frivilligt förtryckas, skulle ha varit en önskedröm för fascismen. Människorna idag gör förtryckarjobbet åt sig själva med större framgång än vad herrarna hade klarat av. Vi har utvecklat korporativismen till en högre nivå, än vad Mussolini hade tillgång till.

Människor tågar mot avgrunden, samtidigt som de stirrar i en dator i handen.

När man väl är framme vid stupet, är det för sent.

Så vad bör göras?

Bilda dig –

diskutera, argumentera, formulera framtidsvisioner, ta samhällsansvar

Opponera –

säg ifrån, kräv svar, kräv förklaringar, kräv motiv, ställ ansvariga till svars, bidra med konstruktiva förslag, bekämpa vulgärismen, bekämpa ”kräkeriet” i den offentliga, digitala uttömmningen. Kräv debatt! Var självkritisk!

Organisera –

organisera i breda fronter, enas kring de viktigaste frågorna. Driv opinion, ödmjukt och starkt.

Vad ska vi annars ha demokrati till om vi inte försvarar de framsteg som är gjorda?

Nu ska man nalla på yttrandefriheten och det kommer bli mediokra maktpolitiker som saknar bildningskrav, som saknar intellektuell hederlighet, utan intellektuellt mod och som tillsammans med digitala ingenjörer kommer avgöra vad som får sägas och icke sägas.

Vad kallar ni det för?

Den som inte vaknar märker inte när döden tar över!

VAL

Vi har haft val. Ett val mellan en säck potatis och en säck potatis. Vid närmare beskådan kan vi se lite fläckar på en potatis där och lite fläckar på en potatis här. Men likväl, så lika. Vi får i vårt valfrihetsland välja mellan hamburgerrecept på ett vis, eller hamburgerrecept på ett annat vis, men likväl hamburgare.

Den ”fria marknadens valfrihet” har vi fått som ett mantra med nappflaskan. Det matas på utan en minsta reflektion över vad den s.k. ”fria marknaden” verkligen står för. Inte ens nu, i globaliseringstider, väcks den minsta tanke och undran i vad består denna frihet. Vems frihet?

Krämarnas och hycklarnas svar blir unisont ”konsumenternas” frihet!!!

Jo, vi konsumenter i landet ”Konsumentanien” har just genomfört ett val. Ja, mellan en säck potatis och en säck potatis. Således stämmer deras påståenden, eller hur?

Det är hycklarnas och krämarnas frihet. Men dock, inte alla hycklare och krämare. Småfolk göre sig icke besvär. Bara dom som förmår hyckla mest och stjäla till sig stora värden. Eller är det inte att stjäla, när man lägger beslag på ett lands råvaror, säljer dom på en världsmarknad för hittepåpriser som andra krämare och hycklare har bestämt?

Vi får välja mellan potatis och potatis. Men vi fick inte välja mellan alliansfrihet i fred och neutralitet i krig eller att ingå i USA:s krigargäng NATO.

Sverige behöver inte NATO för fred men NATO behöver Sverige för krig”

Så formulerar motståndet verklighetstillståndet. Men bryr sig verkligen den avdankade potatisregeringen och den kommande potatisregeringen om detta?

Är vår enda förtröstan ottomanen Erdogan? Kurderna fick tillgång till yttrandefrihet och satir i ” Svenska nyheter” och ägnade sig åt svidande politisk satir. Det fick ”vetoturken” svälja. Vilket han gjorde med möda och svensk ambassadörshjälp. Ja, den medeltida gubben är svenska folkets enda hopp, att han står fast vid att inte släppa in oss i NATO. Men tro inte på det. Det finns många potatisrätter i det turkiska köket också. Medeltida paschor ska man inte lita på. Fråga alla dom som var förtryckta av det Ottomanska imperiet. Dom har inte glömt, speciellt nu, när tongångarna börjar eka medeltid.

Vi har genom vår alliansfrihet hållit oss utanför krig i över 200 år. Vi kan fred, diplomati och politisk bordellverksamhet. Oavsett vad man anser om det hela, har det hållit oss utanför krig och vi har samtidigt kunnat bistå dom som krigar med att medla fred. Vi har kunnat ta emot krigsoffer. Givit en fristad för att läka sår. Men vi kan inte krig och kris. Medelklassen börjar redan fylla etern med allehanda tips för hur den ska hantera kris och krig. Konsultera sina banker för omplacering av pengar. Skaffa giltiga pass och biljetter till öar av lättja. Den lägre medelklassen kommer i god ordning, som vanligt, ställa sig och heila. Så som man gjorde på Östermalm när nazi-tysktågen for genom landet.

Nu har vi sålt ut allt vi har uppnått, våra gränser, starka fackföreningar, förhandlingspolitisk kultur, svensk modell, högkvalificerad teknologi och industri…

För en s.k. ”gemensam” marknad. Ni vet den, som är de starkaste krämarnas marknad. Vars beslut drabbar oss och som fattas i något bankrum, på en anonym adress, utan insyn, utan påverkan. Nu gäller det inte bara en marknad inom egna gränser, som vi beslutar om och som söker sig ut i värden. Nu ska vi slåss och jämföras med gamla kolonialländer och före detta diktaturer, med hela deras historia och förmåga, här hos oss, på deras premisser. Länder med en historia från vilken dom kommer att gräva ur, när förhållanden börjar likna Europa som för 100 år sedan.

Jag röstade nej till EU. Jag fick rösta om EU. Jag fick rösta om Euro, givetvis nej där också. Det blev inget euro, inte pga. min röst, utan det passade inte krämarverkstaden. Majoriteten var mot EU. Ingvar Carlsson blev rädd och sprang runt i landet och skrämde pensionärer för döden, så att vi lyckades glida över 50 % strecket med någon procent, för att sedan efter EU omröstningen, åter bli en majoritet mot EU. Det går lätt att skrämma gamlingar som går i barndom. Därefter höll man tyst i 10 år samtidigt som man lät implementera nya regler och lagar med hänvisning till att det var EU. Efter många år börjar saker att inte fungera så som vi var vana. Det är inte längre Axel Oxenstiernas struktur vi följer. Nu är det ett sammelsurium av gamla imperialist och kolonialiststaters ordning och erfarenheter vi tar in.

Vad kan vi om sådant? Vad har detta med oss att göra?

Jag sa då 1994 att vi kommer få problem, att EU kommer upplösas och kanske komma i krig. Vart är vi på väg?

Vårt land hänger som en hängpatt från Nordpolen, mellan öst och väst. Vår placering är där den är, utmärkt läge för att vara en neutral och alliansfri buffert. En tillgång för alla och framförallt, för oss.

Men också, en utmärkt placering för att vara garage åt atombomber, främmande militär och vapen. En utmärkt plats, för att låta kriget rasa och skydda stormakternas egna heliga territorium. Har det inte funnits någon av potatisarna som har tänkt på det? Inte ens bland de potatisar som in i det längsta sa att vi aldrig ska gå med i NATO? Har det bara blivit mos av dem?

NATO fick vi inte rösta om. Detta blev vi överösta av, när skurhinken tömdes. Man hade tagit steg för steg, hållit tyst om målet och konsekvenserna och ställt oss inför faktum.

Med all rätt, kanske. Det finns ingen oppositionell styrka i landet, ingen mobiliserade. Ingen varnade, förutom en liten fredsskara som har varnat i alla år. Sådana man kan strunta i naturligtvis, för den som har makt. Ingen lyssnade på oss av kuriosa ens. Vi har ju demokrati och den som har makt kan strunta i dem man inte gillar. Den som inte har makt, tvingas stå ut med alla stollar. Dom som är nära makten som borde ha kunnat tyda alla tecken och all samarbete mellan de olika potatissäckarna ovanför våra huvuden, gjorde inget.

Nu har vi fått välja mellan potatis och potatis. Fast potatis, lös potatis eller potatismos, är ändå bara en formsak. Innehållet förblir – potatis.

Med det sagt, återstår den sista frihetsfronten – yttrandefriheten.

Starka är de krafter som vill begränsa den, rumphugga den, styra den för att helt krossa den.

Fanatiker ropar efter blasfemilagar, att kunna förbjuda religionskritik. Kunna förbjuda jämförelser av olika ideologier om de så är materialistiska eller idealistiska, ovetenskapliga med övernaturliga fenomen eller sagoberättelser, så vill just de som är längst bort från vetenskap förbjuda sådana jämförelser.

En obildad journalist på SR, P1, uttrycker sig på ett sätt så att det uppfattas som att det skulle vara omöjligt att jämföra islam med ideologi och politik. Detta skedde på lördagen 8/10. Bevisligen kan hon inget om islam ej heller om de muslimska länder som styrs av olika tolkningar av islam. På detta sätt sopas vägen framför allsköns antidemokratiska element, av aningslösa dumskallar med makt, potatisskallar och andra nyttiga idioter, som bara vill vara PK och till lags utan krav på sig att åtminstone försöka bilda sig något. När man har lagt sig platt, marscherar svinen!

Ja landsmän, ryt ifrån medans du kan, annars pluggas käften igen med potatis!

HÅGKOMSTER FRÅN EN SEMESTER 1

USA är på dekis. När ett stordjur går mot sin död, blir det farligt. Många är de imperier som genom historien ar ansetts vara himmelska och oförstörbara. Men alla pikar för eller senare och därefter faller isär. De vitala system man skapar för makteliten, växer med tiden fast och blir till hinder istället för en tillgång i samhällsutvecklingen.

I antika Grekland myntades begreppet ”demokrati”. Demos = folket och kratia = styre. Således folkstyre. Då avsåg man med ”folket” vara de ”fria männen”. Dvs. slavägarna. Vilket innebar att folket i den antika demokratisynen var ett överskikt och en elit i samhället. De andra människorna räknades inte. Varorna producerades av slavar som bidrog till en cirkulation av varor och handel och överproduktion och gjorde deras ägare rika. Då det var flera slavägare och det förekom konkurrens, gällde det att diskutera och komma överens sinsemellan. Vid tvistemål var det majoriteten som avgjorde. På så sätt skulle alla slavägare tjäna på det, alternativet var krig och förstörelse.

Idag menar de flesta med begreppet ”folket” innefatta alla levande inom ett gemensamt, avgränsat området. Vi säger att demokrati är detsamma som att alla vuxna medborgare har en röst vid allmänna val, till beslutande församlingar. Det låter betryggande. Men hur ser det egentligen ut?

1. Styrningen av landet sker genom olika politiska partier representerade i riksdagen i en demokrati. Ett parti har gemensamt program och stadgar, som tydliggör målsättning och syfte med sin politik. Stadgarna visar på vilka villkor man kan vara medlem i partiet. När det kommer till val, väljs olika partimedlemmar att representera partiet och placeras på olika vallistor, som medborgare får rösta på. I sin helhet eller kryssa för något namn man vill ska komma högre upp på listan med chans att få en plats i beslutande församling. Detta låter bra.

2.För att komma ifråga måste man ha ledningens stöd eller ett starkt stöd inom partiet.

3. En tredje väg är att man själv är aktiv, skaffar ett stöd och lobbar. Kan vara för egen del eller för någon annan. Allt låter begripligt.

Ungdomar som är fostrade i ett ungdomsförbund och har rasat av sig tonårstrotsen mot moderpartiet blir så småningom upplockade av moderpartiet, fortsätter där sin partifostran. Dessa politrucker har sällan någon erfarenhet av ett vanligt liv i arbete, med motsättningar och problem på sin arbetsplats. Utan att ha någon att vända sig till, att få hjälp från. Dom är invanda med att alltid ha någon som kan fixa, trixa och har kontakter och ger möjligheter. De har sin karriär utstakad och ett koppel av stöttare. De ingår i någon av de drivna linjerna inom sitt parti och får backning av likasinnade, samtidigt som motståndarna blir dom som driver en annan linje. Men dom står ju inte ensamma mot sina motståndare. Till skillnad från de flesta av oss. Ja, som det brukar vara. Men betänk, dessa har ett pansar, skydd, stöd och utvägar. Man sällar sig till den ena eller andra linjen inom partiet mer sällan av ideologiska skäl, oftare av taktiska och opportuna skäl. Där man har sin uppbackning.

Makten känner sig själv, bäddar i boet, använder sig av olika verktyg för att säkra och garantera fortsatt maktelit.

Kritik inom ett parti är oftast tillåten när det är tillräckligt många bakom den. Enskilda kritiker, isoleras och tystas. En enskild kritiker kan man behandla som mindre vetande och inte ta på allvar. Skulle dennes kritik vara befogad, är det större skäl att tysta och förminska kritiken med olika härskartekniker för att förhindra att flera hakar på.

Här är bland de största misstagen de s.k. demokratiska partierna gör. De agerar grundläggande antidemokratiskt.

Kritik är syre inom vilket område som helst. Kritik ska vara saklig och underbyggd och godtagbart framförd. Den kan också innefatta att man tänker högt och är undrande, utan djupare kunskap, man reflekterar. Det ska också bemötas med respekt och förklaringar. Vulgäriteter är inte detsamma som kritik. Inte heller manipulation. Argument får tala, öppen kritik ger syre och syre ger liv.

Politrucker, byråkratiska politiker är rädda för kritik, rädda för att deras makt ska ifrågasättas. De uppfattar kritiken mot dem personligen då hela den politiska karriären är uppbyggd på personliga vinningar. De ser inte kritiken som den tillgång den är till kollektivet, till det man ska leda. Dom ser inte att en välgrundad kritik är en tacksam möjlighet att förbättra arbetet. Att med bredare förståelse kan man också komma till bättre lösningar.

Så dödar man det öppna, ärliga, demokratiska samtalet. Istället befäster man makten och skaffar sig en bunker från vilken man skjuter utåt.

Spelet om Nato, måste vara den mest utstuderade manipulation vår s.k. demokratiska stat har gjort mot sitt folk.

Vi har levt i en 200 årig tradition av alliansfrihet. Alliansfrihet i fred och neutralitet i krig. Detta har tjänat oss väl men det har också tjänat andra. Vi har heller inte varit i krig sedan 1809. Nu har vi en socialdemokratisk regering som kastar detta överbord. Skyller på Ukraina och kör över svenska folket med slughet, taktik och förslagenhet. Sådant man beskyller maffiosoregimer för att göra.

USA och väst är på dekis. Det sker inte på en gång, men balansen svänger bit för bit över till öst och Asien. Kina, Ryssland, Indien, Iran och en rad asiatiska länder samt arabländer har ingen anledning att prioritera väst och framförallt USA. Kina har gjort i likhet med vad USA har gjort för länge sedan, nämligen kolonisera Europa, Afrika, Latinamerika och skaffat sig en världshandel som styrs med öppna diktatoriska medel. De låtsas inte ens vara demokrater. Kina köper pöbeln med lågvaruskit och krimskrams. USA förlorar mark. Ett desperat döende djur är farligt. USA använder Nato i sitt försvar för att behålla världsherravälde. Därför utnyttjades Ukraina. Kriget i Georgien tex. ledde aldrig fram till detta vi ser nu.

Så slänger regeringen in Sverige i käftarna på de stora kämparna om världsherravälde.

Vi kunde ha förblivit alliansfria och hållit oss utanför kampen om världsherravälde. Vi har inget i den kampen att göra, förutom att bli ett redskap för USA och utplåna oss själva. De rika vill alltid ha mer.

Frågan kvarstår. Varför säljer ni ut Sverige?

ÖB Bydén fick frågan om vad han tyckte om att Sverige ska söka Nato medlemskap. Han svarade: ”Det är bra att vi blir medlemmar i Nato.”

ÖB är chef för svenska försvaret. Militären är underkastad politisk styrning som baserar sig på fria val till en riksdag. ÖB har ingen rätt, i likhet med kungen, att ge uttryck för en politisk åsikt offentligt. Han ska följa den politik som råder tills det blir en ändring.

Det var ett misstag av grov kaliber att ÖB uttalade sig i Natofrågan i detta läge.

Men ingen har reagerat!

Slapphet råder, som vanligt. Ingen tar ansvar. Medborgarna håller tyst. Då får man också de ledare man förtjänar.

Ytlighet och manipulation råder. Det är kommersiella reklambyråer som leder Sverige. De ”utbildar” politiker i hur de ska manipulera och komma undan. Hur de ska prata utan att säga något. Man slingrar sig, babblar utan innehåll och man smiter från ansvar.

ÖB skulle ha hållit käft. Han skulle ha svarat på frågan på följande sätt: ”Om Sverige går med och blir godtagen i Nato, så hanterar vi det. Om Sverige inte går med i Nato, så hanterar vi det.” Det är ÖB.s uppgift. Politiska ställningstaganden från en ÖB sker i länder där militären för en egen politik, något som vi har sagt nej till.

Bydén är en sympatisk person, vi har hört honom i Sommar och i olika sammanhang. Men han är främst en statstjänsteman. Då krävs att man är en oförvitlig sådan ifall man ska vara trovärdig. En trovärdig ÖB är en förutsättning för en demokrati.

En samlad riksdag, förutom Vänsterpartiet, har vänt på en femöring i Natofrågan. Ett ofantligt svek gentemot det svenska folket. Ett historiskt svek. Makten har dragit nytta av den fredskultur vi har odlat i 200 år. Av den självklara hållningen majoriteten av befolkningen har haft gentemot alliansfrihet. Vi är bortskämda och har tagit den för given. I ett korporativt samhälle som vi växer in i allt mer, har makten ingen enskild partifärg. Makteliten är enig, man har bestämt att Sverige ska ställa sig till förfogande till stöd för USA via Nato. Då får vi sälja vapen och nyttja dem. Då gynnar vi miljardäreliten och dess bihang, lojala politrucker.

Det är ett historiskt svek och en skam. Det är det sista rycket i rester av den svenska socialdemokratin. Den är död.

Dom resonerar att bara man sitter vid makten så är det bättre än att inte vara där. Så tänker en inskränkt, linjärt tänkande och alienerad maktmänniska. Som blandar ihop personliga vinningar och fördelar med folkets.

Nej, Andersson, Staten är inte du, för att travestera en annan gammal envåldshärskare.

Var kritisk vid valurnan. Rösta inte slentrianmässigt. Ska vi hålla kvar resterna av demokratiska vinningar vi har uppnått genom hård kamp i många år måste vi:

GÅ OCH RÖSTA!

Är dom nyttiga idioter eller ideologiska soldater på Sveriges radio?

Ett ”misstag” har begåtts på SR i deras översättning av svenska nyheter till olika varianter av arabiska på Radio Sweden. Dessa översättningar vänder sig inte bara till arabisktalande människor, utan också till muslimska samhällen. Svenske chefen, har efter ett samtal med anställda kollegor insett att ett ”misstag” har begåtts i översättningen. På svenska var ordet islamist och på de olika varianterna av arabiska, blev det muslim.

Nej chefen, översättarna visste precis vad de gjorde, här var inga misstag. Bara din skinande okunnighet. Eller något annat?

Frågan är ifall man har rätt att vara okunnig och göra misstag? Det vore onaturligt om det inte vore så. Vi alla begår misstag. Frågan är då var går gränsen? Vilka misstag är ok att man gör och sedan försöker lära av och vilka misstag är inte ok?

Denna korrekta översättning av islamist på svenska, till muslim på arabiska, har förmodligen medverkat till att skapa ytterligare många som gärna befinner sig här i landet men som hatar det och dessutom bekämpar dess ordning. Människor som sprider rykten om hur samhället stjäl deras barn, om hur ingen tycker om muslimer…får nu höra på sitt språk att en svensk politiker undrar varför bara poliser var skadade och inga muslimer i påskkravallerna. Människor som känner sig påhoppade, nivellerade och som befinner sig i sin egen värld men på vår mark. Människor makten aldrig har nått fram till för man inte har velat. Vill man och är inkompetent, skaffar man sig kompetensen som är nödvändig, svårare än så är det inte. Därför säger jag att makten har inte velat.

Den som är muslim i sin fostran och kanske till övertygelse, den som har studerat saken, den som har levt med muslimer, den som har gått utanför sin egen lilla bubbla och försökt förstå de olika ideologiska krigshärdar som råder i vår polariserade värld, vet. Denne vet att islamist och muslim är samma sak för en muslim. Sedan kan man ha en intern kritik mot det ena eller det andra, men det är en intern historia som man inte går ut med i det öppna. Man gör ingen skillnad på politisk extremism och islam. Skillnaden går ifall man gillar det eller ej, men man förhåller sig till det. Islam är ett budskap om jihad, om kamp och övertygelse.

Även i bibeln har vi uppmaningar till vad vi skulle kalla för extremism, vi har också många extremistiska följare av den, också här i Sverige. Avgörande är om vi gör skillnad på extremism och extremism.

Islam, till skillnad från kristendom, har inte genomgått en renässans. Man har inte uppdaterat tron till våra moderna samhällen. Det finns kanske ingen motivering att genomgå en renässans i dominerande muslimska samhällen. De är oftast auktoritära och odemokratiska. En renässans förutsätter utveckling, förnyelse och omtolkning av budskapen.

Har vi då en svensk politiker som talar om islamism, är det högst naturligt att en som översätter detta till någon variant av arabiska, men framförallt talar till en muslimsk publik, använder ordet islam och muslimer, då det är vad som gäller enligt islam.

Islam är i likhet med de flesta religioner, politisk. Sedan är det upp till utövarna hur de använder sig av ideologin. Tar man fram kärleksbudskap, fredsbudskap, så är det vad som gäller. Man kan lika gärna ta fram kampbudskap, mission genom våldsbudskap.

Ja, det som skiljer religioner från utpräglade samhällsteorier är ju att de saknar alla ambitioner av någon som helst vetenskaplig koppling. ”Gud” har gett dom ordet, rätten och kampen för att sprida men också påtvinga sin sanning.

Det finns många muslimer som bär tron i sitt hjärta och som motsätter sig alla extremistiska våldsinslag. De kan tillhöra dessa som vill reformera religionen, som vill anpassa den till moderna samhällen. Men, det finns ingen tolerans för detta, därför backar dom i skarpt läge och vi ser dom inte.

Inom kristendomen har vi hela frimicklarverksamheten. Som pingströrelsen, baptister, och inte minst icke kristna som Jehovas vittnen med fl. Vi har dessutom en hel del reaktionära som tillhör de s.k. högkyrkliga inom Svenska kyrkan som också ägnar sig åt antidemokratisk verksamhet och sekterism i olika former och nivåer. Där går de hand i hand med de vi kallar islamister. Vi gör således skillnad på religiösa extremister och våldsbejakande dito och kallar dem islamister, när det gäller muslimer. Ska troende människor åtnjuta respekt, måste de kämpa mot, kritisera de våldsbejakande extremister som verkar i de olika trosinriktningarnas namn.

Men denna distinktion som vi gör mellan muslimer och islamister är inte giltig för en troende, eller fostrad muslim. Jihad är en muslimsk angelägenhet. Hur man gör den, är en annan sak. En del gör den som en inre resa, eller som en mission, medan andra gör den bokstavligen och krigiskt. Alla varianter ingår i islam.

Vi kan gå till de kristna fanatikerna i tex. USA, Pingströrelsens Guds soldater, som uppenbart finns här också, som inte heller drar sig för extremistiska våldsamma metoder.

Det är inte religionen i sig som är det avgörande ifall man är extremist eller ej. Det är tolkningen av verkligheten och ens eget uppdrag i den, som är avgörande ifall du är extremist, våldsbejakare och våldsmedgörare.

Kristna extremister och våldsbejakare är inte trevligare än judiska – sionistextremister, islamist-jihadister, eller hindu – extremister och även den i väst så omhuldade buddhismen, som också har extremistiska varianter.

Kristendom har genomgått en renässans säger vi. Vi har anpassat den till våra moderna samhällen, säger vi. Kristendomen stödjer demokratin, säger vi. Svenska kyrkan är i sin helhet för homosexuella äktenskap, säger vi, för kvinnliga präster, säger vi. Svenska kyrkan säger ifrån, kritiserar och i bästa fall förhindrar kristna extremistiska yttringar säger vi, stämmer det eller?

Problemet med islamism är inte att det är något nytt med att vi får uppleva våldsbejakande religiös extremism. Religiös och annan politisk våldsbejakande extremism, känner vi till sedan tidigare.

Problemet med islam i Sverige, är den del av muslimer som är antidemokratisk och vill skapa sina egna parallellsamhällen, skapa religiösa, antidemokratiska frizoner, eller vad de själva kallar för kalifat.

Problemet med kristendom i Sverige är den del av kristna som är antidemokratisk och vill skapa sina egna parallellsamhällen, skapa religiösa, antidemokratiska frizoner.

Problemet med alla andra våldsbejakande extremister, religiösa, politiskafrån höger till vänster, är att de alla är antidemokratiska.

Att kritisera demokratin är av nödvändighet, för att hålla den vid liv. För att förbättra den. Skapa opinion, få stöd, använda de institutioner och arenor som finns för debatt och opinionsbildning. Skapa nya. När samhället fungerar så, är det sunt och det flödar syre i det. Misstag görs, fel begås, ansvar tas av de som bär det och man rättar till. Människor är aktiva, engagerade och makten lyssnar till människor. Man är öppen för att lära nytt. Det är att vara demokratisk.

Men att låta antidemokratiska krafter, fega typer som inte vågar ta kritik för sina idéer, som inte kan försvara sina uppfattningar och som för att tysta kritikerna, använder våld och manipulation, är något helt annat än en samhällskritisk debatt. De som kallas idag för våldsbejakande extremister, tycks finnas i alla läger. När de utnyttjar demokratin och yttrandefriheten för att avskaffa densamma, måste samhället reagera.

Antingen har vi nyttiga idioter på SR, obildade svenska chefer som inte vet något om islam och dess olika kulturer och därför låter sig utnyttjas. Det är ju inte första gången SR får problem genom att stödja islamism. Eller så är det en medveten politik som förs.

Jag fostrades i en tid då vi kämpade för demokratin efter 2:a v-kriget. Vi slog oss fria mer och mer från gamla auktoritära former och krigsmisslyckanden. Medelklassen som ökade och fick tillgång till utbildning, var till stor del progressiv, demokrativärnande. På så vis kunde den progressiva delen av arbetarklassen förenas med den progressiva delen av medelklassen i en kamp för ökad demokrati. Vilket vi gjorde. Något som bland flera C.H. Hermansson blev symbol för.

Idag är tongångarna åter reaktionära, som för 100 år sedan. Medelklassen idag är inte progressiv, utan snarare växer in i en allt mer reaktionär världssyn. Den demokrati vi har uppnått utnyttjas aktivt av dom som vill krossa den. Dessa krafter visar på en medveten styrka jämfört med dom som säger sig vilja försvara demokratin. Vi bevittnar mer av att lättjan är spridd och dästheten över full mage och lyxproblem har spritt fördumningen som en pandemi. Var är de tänkande och medvetna människorna? Var är de intellektuella?

Sverige går in i Nato och förklaringarna till detta steg skapar inget förtroende och tillit till detta ödesdigra beslut. Vi vet inte ifall det är hot från Ryssland som har blivit farligare, eller ifall det är för att rädda USAs dåliga ekonomi och att USA allt mer är på dekis och därför ska vi satsa på vapenindustrin. En öppen diskussion förekommer ej. Rättning i leden gäller. Men det är bara en liten detalj som man inte har tagit i beaktande.

Under 30 år, sedan vi gick med i EU, som skedde med ett starkt motstånd och som man fick lirka och skrämma gamlingar för att komma över 50%, har våra politiska ledarskap, myndigheter och ansvariga, abdikerat från ansvar, abdikerat från att värna om vårt gemensamma land som vi har rätt och skyldighet att sköta.

Oavsett partifärg, är de i detta sammanhang, lika kålsupare. Kortsiktiga, vinstgiriga och opportuna. Vår siste ledare i landet heter Palme. Han fick också utstå kritik. Han tog den också. Han gav igen, han vågade möta ilskna studenter i deras eget kårhus och försvara en dålig utbildningsreform som han hade lagt fram. Han stod ensam bland 1000 arga studenter och försvarade sin reform. Han fick skit, men han fick också respekt. Den ende efter Palme som hade chans att vinna respekt var Juhult, men honom gjorde man sig snabbt av med. Efter mordet på Palme 1986 har vi inte haft en enda som har kommit i närheten av ledarskap, kunnighet och integritet. Man kan inte finna alla fina saker i en person, människor är inte gudar, fast en del vill ha det till det. Men, man kan sätta samman en grupp som kompletterar varandra. Det klarar man inte heller. Är det så att antingen är dom inskränkta i sin egen bubbla och låter sig vara nyttiga idioter för andras intressen, eller så ingår dom i medvetna ideologiska riktningar med andra avsikter än vad som sägs öppet? Eller hur ska man tolka det?

Folket saknar förtroende för makten. För dom som just har ändrat kurs på vårt land och förändrat vår historia. Vi saknar en ledning med djup, med kännedom om sitt folk och med ansvarskultur. Samtidigt låter dom oss sväva i ovisshet om vad det är för fakta som ligger bakom ett sådant beslut.

Hade vår politiska ledning i Riksdagen haft folkets förtroende, skulle vi även kunna acceptera att vi inte kan få reda på allt p.g.a. landets säkerhet.

När det inte finns någon tillit till den politiska ledningen, när vi styrs av mediokra varelser som inte har bemödat sig att ta reda på folkets verklighet, utan gömt sig bakom teknologi och kommersiella propagandabyråer, är det svårt att lita på vad som sägs. Då tar konspirationsidéer över.

När folket behandlas av makten som dumt, mindre vetande och opålitligt får det konsekvenser som djup splittring, polarisering och i sin värsta form, extremism.

Folket väljer sina ledare, heter det. Eller folket får de ledare det förtjänar, vilket jag tycker stämmer mer. Slutsatsen av detta blir, att nu gäller det mer än någonsin att organisera, organisera, organisera som Joe Hill sa.

Kamp för fred, social rättvisa, omställning och demokrati kan inte vara viktigare idag.

Detta skrivs på min namnsdag, Nato – Norges nationaldag. Dagen då ett förödande och förhastat beslut i vår historia skrevs ner på pergament och ska lämnas in till Nato. Vi kommer gå mot oroliga tider. Många kommer utnyttja splittringen för att försvaga samhället. Det finns många som tjänar på det.

Då gäller det att sansade fredskrafter behåller lugnet och organiserar, organiserar, organiserar!!!

N = Narcissistisk

A = Aggressiv

T = Trosdeklarerande

O = Opportunistisk

NATO

Någon av de mindre begåvade politikerna uttryckte sig om Nato, som om det vore en hemförsäkring och att det är bra att ha en sådan innan huset brinner ner. I antiintellektuell, amerikansk,”oneliner” stil, sägs detta i en av våra tyngsta frågor där människor har starka uppfattningar. En häftig slogan, fåordigt, riktat till dom som inte orkar tänka. Riktat till dem vars rädsla har tagit över sans. Riktat till dumskallarna som handlar först och om dom hinner, innan det går åt helvete – tänker för sent.

Det är på denna nivå som ytliga politiker som moderater, folkpartister, kristdemokrater, centerpartister, sverigedemokrater resonerar, i likhet med SAP partisekreterare, Baudin, behandlar dom på det sättet en av våra mest avgörande frågor både historiskt och i framtiden.

Dessa människor uttrycker ett djupt folkförakt och det är med ett sådant mantra man går till val!!!

Vi ska rösta om några månader.

Vi ska fullfölja vår demokratiska plikt, för att upprätthålla systemet och ta vara på det lilla inflytande vi kan skapa över våra liv och barnens framtid. Rädda den demokrati som finns.

Kampen om köttgrytan trappas upp. Man utnyttjar människors tragedier i Ukraina.

Med manipulering piskar man upp rädslor och oro, skrämmer folk att springa in i olika fållor. Samtidigt som man kallar det för demokrati. Moderaterna vill framtvinga ett beslut om att vi ska söka Nato inträde, innan valet. Strategin är uppenbar, skulle de borgerliga inte vinna valet nu, vinner man i alla fall en huvudfråga, Natomedlemskap. Sedan är det bara att nöta på med propaganda de kommande åren och så småningom är alla invaggade i lögnen. Trygghetsnarkomanin i landet slår sönder alla gränser för vad man kan kalla för ett sunt och någotsånär balanserat intellekt. Dumheten frodas. Slavsamhället får nya kläder och människor får leksaker att hålla ångesten borta. Dessutom köper många detta utan minsta reflektion.

SAP är livrädda att förlora makten i valet. De är rädda för att Natofrågan ska ta energi från deras hjärtefrågor och därmed så kommer de att förlora om de inte faller i fällan och gör som de borgerliga, tar ställning till att ta upp Natointrädet innan valet. Enligt SAP tradition, torde de kunna formulera sig opportunt i andan av ”Orsa kompani lovar inget bestämt”. Något i stil med att vi kommer debattera, granska, analysera Natofrågan innan vi tar ställning. ”Då har man tagit ställning till, att vi kommer ta ställning till, när vi ska ta ställning till, Nato.” Detta är typiskt SAP – snack och kommer efter ett antal inre diskussioner få de mest bångstyriga till att lägga sig tillfälligt.

Enligt Riksdagsordningen, som är ett mellanting mellan grundlag och vanlig lag, måste ¾ av riksdagsmännen rösta för ett Natointräde om det ska bli godkänt. Det måste vara över 50% av riksdagsmännen som är närvarande och röstar. Det går inte att med enkel majoritet i Riksdagen, driva igenom ett Natointräde, som alla borgerliga partier låter påskina. De försöker föra människor bakom ljuset. En skam! Frågan är varför gör man så?

Hur argumenterar man då för Nato?

Natovurmarna hävdar att enl. artikel 5 i Natostadgan skall alla medlemmar betraktas likvärdiga och ett anfall på en Natostat är detsamma som en attack på alla Natostater. Musketörstadgan, en för alla, alla för en. Visst är det romantiskt! Så kan man gärna deklarera, ungefär lika säkert som ens käraste deklarerar evig kärlek. Men saker kan hända på vägen och deklarationen har ingen reell bäring i skarpt läge.

Alla för en stämmer i propagandan, i skriften. Som i bibeln. Vill du tro på himmel och helvete, varsågod. Din tolkning, men verkligheten bekräftar inte att dom finns. Det är i verkligheten vi måste gemensamt leva.

Nato, (förhoppningsvis) kommer inte starta ett 3:e världskrig med kärnvapen om det går att undvika. Risken är för stor för inte minst USA att själv få kärnvapen på sin bakgård. Men, med upptrappning kan det komma ur kontroll, som nu i Ukraina och vi ligger av hävd och geografisk placering i mitten, mellan öst och väst. Man kommer göra som idag med Ukraina, skicka vapen, träna folk osv. Nej, blir vi attackerade om det är av ryssar, iranier eller kineser… får vi klara det själva huvudsakligen. Vi har ju en egen vapenindustri att ta materiel från. Kanske får vi vapenstöd, osv. som i Ukraina.

Men risken är att propagandan får de dästa, de bortskämda, de kortsiktigt tänkande som är vana vid att någon annan fixar deras problem, att tro, att någon annan ska dö för dom. Så att de kan åka dit plastkortet räcker, kunna njuta i palmers skugga, när andra ”fixar” problemet på hemmaplan. När allt är lugnt och återuppbyggt, kan de återkomma. Då säkert med någon fiffig ekonomisk lösning de tjänar på. Vi betackar oss för dom som vill ha andra att leva och dö för dem. Det är människor som skriver ut sig ur Sverige, kom ihåg det. Kommer kriget ur kontroll blir jordens ödeläggelse total.

Med gemensam styrka kan man avskräcka fienden.

Har ni tänkt på hur man åsyftar till Kalla kriget när man talar om Ryssland? De krakar som har fått gå i Perssons skitskola, vet ju inget om att Kalla kriget hade huvudsakligen inte med Ryssland att göra utan med Sovjet. Enligt liberalerna som av naturliga skäl inte kan upprätthålla liberalismen i en globaliserad värld, (men som inte har fattat det än, eller vill erkänna det) har haft som motto, att inga demokratier krigar mot varandra. Man ser sig som demokratier inom Nato. Nästan hälften av Natoländerna är oerfarna demokratier, nya sedan ca 30 år, för att inte nämna Turkiet som har än längre tillbaka försökt att modernisera sig, när Ataturk försökte dra det medeltida landet in i framtiden. Där ägnar man sig åt en kräftgång in i medeltiden. Dessa som nu kallas för demokratier, kan inte kriga mot varandra då de alla ingår i Nato. Det är ju en fördel. Men man kan ju kriga mota andra, som inte är med i Nato, som kallar sig för demokratier också, eller hur? Varför håller man Ryssland utanför Nato, hon har ju blivit av med det hemska sovjetstyret som alla ville och räknas nu som demokrati, varför är Ryssland ett hot då? Kina har man ju inga problem med, även fast det inte kallas för demokrati. Kan det ha att göra med kampen om stormaktsherravälde? Då har det ingen betydelse ifall man kallar sig för demokrati eller inte. Då har vi lika kålsupare, USA, Ryssland; Iran, riktat mot hela Mellanöstern och muslimska världen, Kina, riktat mot Asien, Afrika och Europa. Pamparnas kamp. Vi alla andra små, kan välja mellan att vara knektar ( fnaska och sälja sig själv för någon annan och tacka för kaffet) eller vara nordfolk, självständiga, anpassliga, samarbetsvilliga men också stridsdugliga för eget försvar. Jag väljer nordfolk.

Kärnvapen används i avskräckande syfte.

Vi har flera kärnvapenmakter inom Nato. Det finns ett antal länder utanför Nato som också har kärnvapen. Israel, Nordkorea, Ryssland med. fl.

Israel anses vara en demokrati enligt dom själva och västvärlden. Det stämmer säkert att det är så för israelerna. Inte för palestinierna i Israel eller i de ockuperade områdena. Palestinierna får leva under apartheidlagar i Israel. Nordkorea räknas inte som demokrati och inte heller Kina förstås. Ryssland kunde med lite stöd bli en sådan, men man lät Putin ensam definiera sin variant av tjuvdemokrati. Varför måste dessa hota varandra och ha kärnvapen för att skrämmas? Vem skulle skadas mest av kärnvapen? Ett stort land eller ett litet land? Vi har Japan som enda erfarenhet. Men skulle det smälla kärnvapen över Ryssland, kommer de också att smälla i Washington. Vi, mitt emellan får då den del som tillhör USA och Nato. Är vi utanför, blir vi inte intressanta och i värsta fall blir det i alla fall lindrigare. Vi har fortfarande spår från olyckan i Tjernobyl i Ukraina. Trots med denna erfarenhet så hotar man varandra med kärnvapen.

Skulle Sverige tillhöra Nato, finns det utomordentligt lockande delar av vårt land där man gärna vill ha kärnvapen. Hela Norrbotten är tacksamt för Natobaser med kärnvapen. I skarpt läge har Natolöften om undantag ingen bäring. Istället kommer man hänvisa till just artikel 5.

Vi kan ha speciella särskrivningar i vårt avtal, som Norge. Där vi inte har baser eller kärnvapen. Sägs det som tröst.

Jo, säkert. Så länge det inte är skarpt läge. I ett sådant blir vi tvingade av just artikel 5 att ”hjälpa till”. Kanske inte våra ungar behöver låta sig mördas i strid, de kan inte sådant, men vi ”hjälper till” med att stationera kärnvapen i Norrbotten när så USA och därmed Nato kräver.

Vad finns det för argument mot Nato?

Nato påstås i propagandan att det är en försvarsallians. Man kan undra försvar mot vilka då? Andra demokratier? Eller är det ett skydd och lans för att behålla kvar USA som ledande supermakt? Är vi andra vasaller till USA? Är det ett led i supermaktskampen? Vill vi verkligen vara en del av en stormaktskamp?

Nato bildades 1949 och som motsvar, bildades Warszawafördragsländerna 1955. Efter Berlinmurens fall 1989 har Nato fångat in 14 av de gamla öststaterna. Nu var ju Kalla kriget slut och det fanns inte längre behov av vare sig Warsawafördragsländer eller Nato. Men Nato består och fortsätter att vara fientlig mot Ryssland (obs som inte längre är Sovjet). Warsawapaktsländerna som är med i Nato, saknar demokrativana. Dom kan diktatur. På grund av ojämlikheten och USAs övertag internationellt bidrar det knappast till en demokratisering till ett konservativt land som Ryssland. Det innebär att USA tillsammans med Nato har ca 8-900 baser runt Ryssland i olika länder. USAs militärbudget ligger på nästan 4% av BNP. Föreställ er lika många ryska baser runt USA och hur amerikanarna skulle reagera. Skulle det inte uppfattas som en provokation?

Vi kan ha speciella särskrivningar i vårt avtal, som Norge. Där vi inte har baser eller kärnvapen. Sägs det som tröst.

Jo, säkert. Så länge det inte är skarpt läge. I ett sådant blir vi tvingade av just artikel 5 att ”hjälpa till”. Kanske inte våra ungar behöver låta sig mördas i strid, de kan inte sådant, men vi ”hjälper till” med att stationera kärnvapen i Norrbotten när så USA och därmed Nato kräver.

Den största garantin för fred och utveckling är självständighet, alliansfrihet, integritet, detta i samarbete med andra och i frihandel med alla. Det är inte detsamma som globalism. Det är att visa att man bryr sig om sitt folk, värnar om det och håller fred med alla som vill. Avstår kontakt med dom som inte vill hålla fred. Då håller vi oss neutrala. Detta kan vi och detta kan vi erbjuda världen. Samtidigt som vi fortsätter kämpa för nedrustning och att militära pengar går till omställning istället för förödelse.

Den som attackerar ett neutralt land, kommer onekligen att betala ett högt pris internationellt. Man gör inte så, eftersom alla har nytta av tillgång till ett neutralt land.

Som sagt:

Fall inte för propagandan, var kritisk!

Tro inte vi är som alla andra – vi kan inte krig i praktiken. Men vi kan diplomati, förhandlingar, medling… som är absolut nödvändigt att det finns dom som kan och som har trovärdighet. Vilket man bara kan ha om man inte är uppbunden i den ena eller den andra pakten.

Vi får inte springa efter den som skriker högst, eller kör billiga oneliners – vi måste söka kunskap och vara kritiska! Det gäller att inte kasta ut barnet med badvattnet.

Fascistisering…vad tusan är det?

För 35 år sedan skrev jag en doktorsavhandling om den svenska socialdemokratin och i praktiken dess skapande av ett korporativt samhälle. Jag försvarade avhandlingen inför den Bulgariska vetenskapsakademin i Sofia. Ingen i hemlandet har visat intresse för sådana funderingar. Jag gjorde ett kortare utdrag ur den i en populärvetenskaplig tappning innan Berlinmuren föll. Manuset fick ligga tills den utgavs för ca 5 år sedan och heter ”Den stora myten, filosofisk-teoretiska grunder för ”Den svenska modellen” ”

Den har köps av olika forskningscentra i olika länder men inte i Sverige. En del privatpersoner har dock visat intresse. Mer än så är det inte, vilket väcker tankar speciellt i dessa tider.

En 200 sidig avhandling kan givetvis också beskrivas på ett icke vetenskapligt sätt, vilket förkortar den avsevärt. Socialdemokrati som växte till en korporativ hierarki. Jag kan beskriva det i en bild också, om ni hänger med. Ta tex. tre trianglar, utmärk topparna i dessa, dra linjer mellan dessa toppar och som alla går till en centralmakt. En junta, en diktator, ett ”kompisgäng” en tsar…ja, vad ni vill kalla det. Man kan kalla en triangel för SAF, en annan för LO, den tredje för det politiska etablissemanget. Man kan rita flera trianglar, ABF, utbildningsväsendet, sjukvården…. ja, allt. Varför blir det så då?

SAP lyckades mobilisera arbetarklassen som var störst till antal och avgörande i den industriella produktionen. Mobilisering och organisering av arbetare förde flera bra saker med sig. För arbetarna gav det styrka för att ställa krav på förbättrade arbetsvillkor. För arbetsgivarna/kapitalisterna gav det en utvecklad arbetskraft, disciplinerad och organiserad som man kunde ställa krav på och kapitalisterna tjänade på att höja löner och förbättra arbetsvillkor i längden. Därför var det de stora företagen som utvecklade sig bäst och kunde bli en jämlik partner med staten. Blandägandet mellan staten och kapitalet medförde som vi vet, att de satt i samma båt. Staten och kapitalet har vuxit samman i Sverige under ca 100 år. Med den ”svenska modellen” att arbetsmarknadens parter förhandlar om arbetsvillkor utan statens inblandning, är troligtvis ett unikt sätt i världen. Många länder har politiskt beslutade minimilöner etc. Våran modell har gjort många andra industrinationer avundsjuka då vi har haft ytterst få störningar på arbetsmarknaden med ett fåtal strejker.

Så långt så bra.

Det fungerar att ha det så när vi har gränser, är alliansfria, har egna lagar att styra efter som vi själva beslutar om i en egen vald riksdag. Det vill säga, när vi är självständiga och tar vårt eget ansvar.

Med globaliseringen av kapitalet räcker det inte längre med internationella mellanstatliga överenskommelser och avtal, då globalistiskt ägande spräcker alla nationsgränser och övergår till större enheter, än en nationalstat, som EU tex. Globalistiska monopol kan bli större än EU, större än någon stat eller någon annan sammanslutning. Den logiska slutänden för globalismen är att det kommer att finnas bara ett gigantiskt monopol som äger allt. En Gud på jorden. Den monoteistiska tron lyckas äntligen förena himmel och jord med globalismens hjälp. Längre än så kan man inte gå, i alla fall på vår planet. Detta ligger i monopolismens natur. Att det ligger i dess natur är inte detsamma som att det kommer bli så, då andra också vill vara den allenarådande guden så kommer man slåss om makten. På alla nivåer. Alla fronter blir inkluderade, ekonomiska, politiska, produktiva, propagandistisk desinformation, sociala och hela civilsamhället. Vad strävar man efter? Råvaror, energi, produktion och marknader är den kapitalistiska/globalistiska grunden. Således måste man söka en balans. Man kan inte ta död på dom som ska köpa produkterna då blir det ju inget klirr i kassan. Men man kan heller inte låta det anarkistiska, kapitalistiska samhället få rulla på med den berömda ”fria marknaden”, då lär vi ta död på allt och oss alla och ingen har tjänat något alls, eftersom ingen finns längre kvar. Då återstår det att man har koll och reglerar. Hur kan man göra då? Håller den underminerade demokratin för det?

Man kan som en primitiv envåldshärskare, omge sig av falska ja-sägare, låta sig luras i sin grandiosa självuppfyllelse och individuella inskränkthet, gynna sitt ”förtroendegäng” för att sedan se att allt stagnerar, och att man till sist blir skjuten för att de kvarvarande hyenorna ska slåss om bytet och makten. Så ser det ofta ut. Diktaturer har ett bästa före datum.

Eller så omger man sig av goda strateger, som lägger upp planer i schackspel där man till slut gör kungen schackmatt. Vi vet ju alla vilka som är bäst i schack världen. Det blir alltid antingen eller. Schackspel har bara antingen eller. Om inte denna gång, så nästa.

Sedan finns det mer flexibla auktoritära styren. Korporativismen är ett sådant. Stora organisationer, myndigheter, företag har makten gemensamt. De är toppstyrda av små lager beslutsfattare som har nära kontakt med andra i samma position i en annan organisation. Dessa toppskick känner igen sig själva då strävan efter maktvinning och styrning är gemensam. Själva organisationen och dess medlemmar är verktyget och möjliggör toppstyret. En elit, en maktklass står över alla andra organisationer, strukturer och officiella hierarkier. Detta är ett kollektivt envälde, men utan påverkan av folket.

En organisation, liten som stor, består av en bas av medlemmar, ett mellanskick av ledare, chefer och ett toppskick av organisationsledning med den yttersta makten. Från början i historien, när organisationerna växte fram, var det basen, medlemmarna som valde sina ledare och därefter toppledning. Den andra och mer vanliga varianten idag är att ledningen på mellannivå och i toppen placeras dit av högre organ. Basen, medlemmarna har bara att acceptera, och dom gör det. Alienerade människor ser inga sammanhang och helheter, alltså är de lättstyrda. Vi har i alienationens namn också odlat positivismen i dess filosofiska betydelse. Vi har lärt oss tänka i små bitar, strimlor, aldrig se helheten. Speciellt dom som tror sig i sin egen individualistiska upphöjdhet stå över alla, är utmärkta nyttiga idioter till den korporativa makten.

Sverige har ägnat sig åt i decennier vad man kallar för ”samverkan” för att lösa olika problem. Denna s.k. ”samverkan” finns i alla sammanhang och frågan är vad är syftet med en sådan? I sociala samhälleliga sammanhang är det uppenbart att man vill gemensamt med andra myndigheter/organisationer arbeta för att lösa gemensamt problem. Det låter ju bra. Men det finns något som haltar i praktiken i denna ”samverkan”. Det finns något absurt och osunt i att ständigt söka ”samverkan” som första steg så fort problem i verkligheten pockar på i ens egen organisation.

Jag står inför ett problem i tex. skolan. Det finns flera parter som ingår, som socialtjänst, polis, kommun, föräldraförening, lärarfack etc. Ett problem i skolan kan inkludera alla dessa parter. Istället för att var och en från sin egen roll analyserar och kommer fram till vilken roll de ska inta och besluta vad man själv ska göra, så kallar man till sig alla andra inblandade i en ”samverkansgrupp”, innan man själv är klar och vet vad man behöver hjälp med. Man smetar ut ett otydligt ansvar för problemlösning på alla parter, det anonymiseras och resultatet blir att ingen tar ansvar för någonting alls. Alla kan luta på varandra och hänvisa till ”samverkansgruppen” , smeta ut ansvaret så att ingen har något. Man går ut ur ett sådant samverkanssamtal med någon diffus detalj man ska göra samtidigt som en otydlig styrning driver på. Själv kan man peka på detaljen man har gjort och därmed gjort sin del,man har uppfyllt sitt ansvar. Men allt drivs ändå i en viss riktning och det är inte, hur mycket religiösa människor tycks tro det, av någon konspiration.

Det ligger i sakens natur, att en otydlig styrning blir en styrning som gynnar det starkaste.

Om var och en tar sitt eget ansvar, har en analys från sin grupp och förslag på vad man själv kan göra, då först kan man samverka och skapa något gemensamt. Som det fungerar nu är ”samverkan” detsamma som en styrning om än otydlig. Men ändock en styrning utan att man behöver vara medveten om det.

Från min egen erfarenhet inom skolan och alla ”samverkansmöten” mellan olika parter, minns jag dem bara som pladdriga kaffemöten. Vad de egentligen bidrog till vet jag inte. Jag skulle tycka att ett resultat borde ha varit att var och en av oss skulle veta hur vi ska agera och samarbeta i olika uppkomna situationer, där ansvarsfördelningen var tydlig och i förhållande till position och vad lagen tillåter. Den ständiga hänvisningen till och sökande svar i ”samverkan” låter som i kyrkan. Men vem kan tycka illa om paradiset? Hur konkret gör man det då? Tillåter lagen att man har informationsutbyte om elever som är sekretess i skolan? Om inte, kan jag ha samverkan då? Eller måste lagen ändras?

Slutsats är att ”samverkan” har samma roll som ”politiska kommissarierna” eller ”politrucker” som de kallades under Oktoberrevolutionen hade. Men då hade man att göra med analfabeter, slavar, okunniga, osjälvständiga och ovana vid egenstyre osv. Någon som lade den rätta politiska linjen framför folk. Någon som fostrade dem. Sådant har vi också haft för 40-50 år sedan, men vi anser oss tillräckligt vuxna nu för att inte behöva politrucker. Men stämmer det?

Rollen som politruck idag tycks bla. bäras av ”samverkansgrupper” i ett monopolistiskt, globalistiskt, korporativt samhälle.

Dagens ”samverkan” i alla sina former blir till en korporativ mekanism där pyramidtopparna får med sig underliggande skikt på rätt plats. I det sammanhanget spelar ”samverkans” möten och mekanismer samma roll som dåtidens ”politrucker”.

Samarbetet mellan alla toppstyren, baseras på gemensamma intressen och växande alienering av människor och förändring av ursprungssyftet av själva organisationen ifråga. Detta utgör en gemensam maktelit som är ett auktoritärt toppstyre i vårt samhälle. Det kallas också för ett korporativistiskt styre. Det är den utvecklingen vi befinner oss i nu.

Proggarna sjöng på70-talet ”staten och kapitalet sitter i samma båt” vilket är grunden för socialdemokratins existensberättigande. Ville man utrota klassamhället och införa ett demokratiskt medborgarsamhälle skulle man inte ha ägnat sig åt klassamarbete på ett sätt som utsuddade klassidentiteten. Nu tror arbetaren att han har samma förutsättningar som kapitalisten när han har fått mer i pengabörsen och kan åka till Thailand. Det enda han har fått är mer pengar att gynna kapitalet med. Att gynna de redan gynnade men utan deras makt och inflytande.

Sverige kan bli det första västlandet som kommer att använda sig av sin erfarna och i flera avseenden mogna demokrati till att rösta bort densamme. Vi använder demokratin redan till att underminera den. Sedan är det inte så mycket som behövs för att stjälpa den helt.

Tecken på detta är bla. den växande medelklassen och dess ökade roll inom det korporativa systemet. Chefer, tjänstemän, ledande akademiker i högskolor och universitet, på myndigheter osv. visar allt starkare att de är politiska tjänstemän, att de inte behöver lyda sina basorganisationer, att de leds av egenintressen, maktintressen gemensamt med andra toppstyrda organisationer. Det är korporativt.

Människor tror att Mussolini var den ende som var korporativ i historien och att den perioden är över nu och att vi lever i en orubblig demokrati. Ja, enligt propagandan är det kanske så. Mussolini skulle gråta av lycka om han hade tillgång till vad SAP har byggt upp med stöd och hjälp av alla borgerliga partier och vänstern.

Då vi inte längre har kontroll över våra gränser, då vi inte kan bestämma hur vi själva gör i vårt eget land, då vi är förpliktigade till att fullfölja avtal som vi själva inte har skapat men som är en del i de sammanslutningar vi tillhör etc. baserad på en ekonomi som har maximal vinstintresse som grund, så är det de starkaste som styr som vanligt. Med den skillnaden att nu är vi medskyldiga till dåliga beslut som drabbar oss men fattas av de mycket starkare än vi själva.

Någon av de mindre begåvade partiledarna sa i en intervju, att ”vi borde skaffa en hemförsäkring innan huset brinner ner” och menade med det att vi borde bli medlem i Nato. Hen ser således Nato som en ”hemförsäkring” och förväntar sig att någon annans barn ska springa till undsättning och riskera livet när vårt hus brinner, när vi blir attackerade. Eller låta oss ”skyddas” av atomvapen. Reaktionen kommer när medelklassbekvämligheten blir för hårt naggad. Troligtvis är hen van vid att ha privata försäkringar, pengar på fickan, rörelsefrihet och tar själviskheten som norm och räknar med att någon annan ska fixa det man själv inte ids. Eller så tar man sina pengar och sticker där det är bekvämare. Det är många som har den inställningen idag, en gynnad medelklass som börjar få allt större politisk makt. Jag möter få som ser som självklart att stanna kvar och försvara oss vid en eventuell attack.

Risken är att när denna medelklass blir för hårt trängd, kommer de som inte har råd att fly, ställa sig och ”heila” på gatorna. Det är inte längre skillnaden mellan ”höger” och ”vänster” som gäller.

Skillnaden går emellan om man accepterar exploatering av natur och människor och maximerad vinstjakt, eller ej.

En medelklass som accepterar exploatering och maximerad vinstjakt och som kallar sig ”vänster”, är inte mer vänster än den tyska arbetarrörelsen som gick med Hitler. De var också ”socialister”, nationalsocialister. Vad blir skillnaden då om man är ”globalistsocialist, eller monopolsocialist, exploateringssocialist….”, ja, orden saknar innehåll och blir till propagandistisk rappakalja.

Överbyggnaden i ett samhälle, (med överbyggnad menas oftast politiskt styre, ideologier, utbildningsväsen…) speglar basen, dvs. det ekonomiska systemet. Ytterst är det basen, ekonomin som präglar resten av samhället. Människors tänkesätt och verkande präglas av det. Det är inte detsamma som att alla förstår och inser det. Därför har vi inte sällan dom som idag försvarar Rysslands aggressionskrig mot Ukraina, med en rad giltiga och ogiltiga förklaringar samtidigt som man påstår sig vara ”vänster”. Det enda krig man kan tvingas acceptera är ett försvarskrig. Blir jag attackerad, försvarar jag mig, min rätt och skyldighet. Aggressionskrig, oavsett hur många giltiga förklaringar det finns till ett sådant, kan inte betraktas på ett annat sätt än som ett haveri, ett misslyckande. Givetvis inte bara den aggressives misslyckande, utan alla parter som bidrog till detta. Det finns även de som kallar sig ”vänster” och försvarar islamister och olika våldsbejakande extremister, i alla fall så länge de tillhör invandrare. I ett alienerat, korporativt samhälle är det sådant som utvecklas. Vänster – höger är längre inte den avgörande uppdelningen i ett korporativt samhälle. Åter: uppdelningen går mellan att acceptera exploatering av natur och människor och ett vinstmaximerat ekonomiskt system, eller inte.

Jag har varit försvarare av arbetarstaten Sovjet. Som företeelse, som hopp, som en möjlighet för ett framtida klasslöst samhälle. Ett historiskt försök som givetvis inte kan fixa alla drömmar på en gång. Ett försök för över 100 år sedan, som på en outvecklad samhällsgrund lyckades ändå åstadkomma en livsförbättring för ett par hundra miljoner. Klarade att utveckla industrialismen på 70 år vad väst gjorde på 300. Basen i Sovjet var monopoliserad. Då statlig. Nu är den i Ryssland i likhet med oss, privatmonopoliserad. Att staten i sig har monopol, ger inga garantier om det inte finns ett demokratiskt inflytande och makt över dem. Det politiska systemet, överbyggnaden måste garantera denna kontroll, insyn och makt. Vilket innebär att det politiska systemet måste prägla basen också och då kan man inte ha exploatering och vinstmaximering som grund. Man måste komma på andra sätt.

På min tid, när jag hyste förhoppning i Sovjetsystemets möjligheter att överkomma sina brister, var där många som kallade sig vänster och som anklagade mig för ”revisionist” och att man inte kunde stödja en stat som Sovjet. Istället tyckte mina kritiker att jag skulle stödja Mao i Kina. Ja, flera av dessa maoister blev olika potentater i samhället och med lön och position glömde de sina ”revolutionära” drömmar.

Samma förmätna ”vänster” idag ger Putinregimen rätt att starta krig. De läxar åter igen gärna upp andra som inte intar deras hållning. Med samma reflex som förr, när människor stödde SUKP, (Sovjetunionens kommunistiska parti) och gjorde detta stöd till en religion, då de inte klarade av att kritisera något, utan fann förklaringar till varför man gjorde si eller så och med dessa också ursäktade även vidriga handlingar, går mönstret igen idag. De som var mot Sovjet men kallade sig ”vänster” är för Ryssland idag och Putins angreppskrig och fortsätter sig kalla ”vänster”. Detta är mycket intressant ur ett korporativistiskt perspektiv. Fundera på saken innan du slänger dig på tangenterna och inte gör skillnad på förklaringar, kritik och ursäkter.

Jag är ingens försvarsadvokat, jag är ingens ambassadör. Men till skillnad från flera andra europeiska folk, tillhör jag ännu de privilegierade som lever inom gränser där det än så länge tillåts att tänka högt. Ännu kommer ingen diktator som fängslar människor som tänker högt. Men det finns en frustrerad folkmassa som upplever sina medelklassprivilegier hotade och istället för att öka insikter och medvetenhet, låter de sig drivas till en avgrund. För att försvara sina intressen och för att försvara sin inskränkthet gör man som vanligt, slår på kritikern och budbäraren. Sedan om man på vägen till denna avgrund kallar sig höger, vänster eller mittemellan, har ingen reell betydelse.

Det går inte att bygga demokrati utan kunskap och ansvar. Kunskap och ansvar är både individuella och kollektiva. Vill man inte begripa det, är man medverkande till att fördjupa de problem man helst vill undvika. Då har epitet och loggor som man stämplar i pannan, ingen som helst betydelse. Det blir bara ytterligare ett inslag i propagandaflödet.

Jag har resonerat kring korporativism i Sverige och en del yttringar. Jag har ställt öppna frågor. Eftersom jag vare sig är Gud eller präst, har jag inga beskäftiga sanningar och svar. En del förklaringar kan öka förståelse i bästa fall. Men det är inte detsamma som att ursäkta överträdelser.

Många har svårt att hålla isär förklaringar och kritik från ursäkter, oavsett om du kallar dig ”vänster”, ”höger” eller ja, mittemellan.

”Fattigdom och trångboddhet leder till kriminalitet”, påstås det unisont och man går till val på det. Javisst, det kan det göra. Men de flesta fattiga och trångbodda är inte kriminella. Även ”rymdbodda” i Djursholmsvillor begår kriminalitet. Oftast med större belopp än en trångboddsgangsters när det gäller pengar. Det betyder inte att alla Djursholmsvillor är bebodda av gangsters.

Ni märker hur nivån sjunker om man inte klarar av att hålla isär förklaringar, kritik, oavsett sida och ursäkter, för att man vill försvara någon grumlig känsla.

Tänk om vi alla ansträngde oss för att vara kritiskt granskande åt alla håll. Om vi hjälper varandra att se nya saker och söka förklaringar och kunskap för förståelse, men ursäktar inte med detta överträdelser och brott, kan vi skapa ett helt annat debattklimat än det polariserade som nu växer.

Ett sätt att påverka basen är förändringar i överbyggnaden genom ökad medvetenhet.

Enväldet bär inte alltid löjets operadräkt. Det korporativa enväldet är klart mer flexibelt, raffinerat än en löjlig diktatorsfigur. Men också mer effektivt i sitt envälde.

Arbetarstaten tog sig ett första uttryck i historien i Sovjetunionen, med alla svagheter och historisk barlast, men också stora framgångar. Nej det blev inget himmelrike, för de politiskt religiösa. Men det blev ett viktigt steg i historisk utveckling som påverkade hela världen.

Mussolini var mer utvecklad än Hitler i sin samhällssyn. Han utvecklade det korporativa samhället på den nivån Italien befann sig för 100 år sedan. Kan vi lite historia ser vi att den historiska spiralen går igen och vi är på nästa varv, där mycket påminner om hur det var, men vi har tagit det några snäpp till. Det svenska samhället ser inte ut som i Italien för 100 år sedan. Dess ledare är ingen löjlig diktatorsfigur i paraduniform. Det är inte detsamma som att det inte skulle vara korporativt.

Korporativism i Sverige bär blågult och högst svenska drag. På samma sätt som våra framtida kalifat kommer att vara blågula på svenskt vis, men likt förbannat – kalifat. Det fascistoida partiet Nyans, kommer troligtvis vinna makt i en del kommuner, eftersom ingen försöker stoppa det. Kulturrelativism och en förment ”vänster” hållning, att ” man skall vara snäll med invandrare” har lett till att den gode, snälle ”medelklassvensson”, är också ”snäll” med de invandrare som vill skada och gå andras intressen. Inte minst skada sina egna landsmän här.

Men i sak kommer vi se att är just i ett korporativt samhälle som kalifatet kommer passa som handen i handsken. Det finns mer nyttiga idioter i korporativismens tjänst, än kritiker som tillåter denna utveckling.

Det är fortfarande tyst på den svenska valfronten. Ingen valkampanj hörs ännu. Man väntar länge så att det inte kan avslöjas för många otrevligheter. Man ligger lågt, avvaktar och fiskar röster. Detta val är inte som tidigare val, detta val kommer att avslöja hur medvetna människor är eller inte inför den framtid som väntar oss. Är vi medvetna, kommer det leda till viss oro. Är vi inte det, kommer det leda till riktigt stora problem.

Allt går inte att lösa med ett extra snabbpass på Arlanda och pengar på kortet.

Högmod går före fall

Om och om igen upplever vi historiens små kortväxta diktatorer fylla sina ådror med maktens berusning. De är förblindade som vanligt av sin egen storhet och saknar barnets klara blick, som pekar och säger att kungen är naken. Mussolini var känd för sin tyranni, men också för sitt löjeväckande kroppsspråk. Lika så lille Hitler, som Chaplin hade som inspiratör för sin fantastiska gestaltning av den absoluta maktens fasa och löje. Jo, använd löjet och i bästa fall, satiren, som vapen mot förödelse och förtryck. Använd det för att stärka motståndet!

Det finns många förklaringar till Rysslands invasion i Ukraina. Men det finns inga ursäkter. Det finns också förklaringar till ifall Danmark skulle vilja återta Skåne, men det finns ingen ursäkt. Garantin för att de inte sker är för att vi båda är demokratier. (Med det lilla tillägget till förståelse för danskarnas situation, att de har nog av fulla svenskar som det är, utan att också vilja införliva dem och dessutom behöva betala för det!).

Jo, det finns historiska förklaringar till Rysslands koppling till Ukraina. Den ryska kulturens vagga. Kärnan från vilken det slaviska alfabetet spreds. Det alfabet som skapades av de bulgariska munkarna Kiril och Metodi. Detta innebar att bibeln kunde översättas till slaviska och äntligen kunde slaviskatalande folk förstå vad som predikades i kyrkorna. I kyrkor där grekiskan hade härskat. Det kyrilliska alfabetet på 900 talet var en revolutionär händelse. Den bulgariska kungadottern Helena blev bortgift med en ättling till Rurik, i Kievska Rus. Hon tog med sig alfabetet och därefter spreds det skrivna ordet bland slaverna. Det väldiga slavriket kallades för Ryssland från ruserna som hade grundat Kievska rusdynastin och första statsformeringen på sin tid i området. Kievska Rus grundades av Rurik från dagens svenska Östersjöskärgård. En vikingaledare som bland så många andra tog sig över Östersjön och in på floderna i öst. Han följde floden och kom till Kiev. Där grundade han sin dynasti. Den Ruriska dynastin varade omkring 800 år.

Varför det svenska engagemanget Ukraina? Handlar det verkligen om Europa? Var engagemanget lika stort under krigen på Balkan, som också ligger i Europa? Javisst ja, vi har ju ingen gammal vikingahövding där på Balkan, eller har vi det?

De vikingar som var här vid Östersjön i skärgården, kallades för Ruser. Rus var en dåtida militär term för en militär organisering. Man delade upp vikingarna, huvudsakligen män, men det har bevisligen också förekommit kvinnor som var indelta. Varje viking var tilldelad ett skepp som denne skulle ta sig till vid skarpt läge. Denna indelning kallades för ”roddarlag”, eller ”rorslag”, som blev ”roslag” , som blev rus, ruser, vars område kallas Roslagen. Ruserna i Kiev spred namnet rusernas land som blev Ryssland. Hänger ni med?

Kanske vi också ska begära äganderätt av Ukraina av historiska skäl som Putin? Jag hoppas att det inte är en bakomliggande chauvinistisk orsak till vårt stöd för det ukrainska folket! Som en förevändning att satsa de mytiska 2% av statsbudgeten till försvaret, som leder till…hoppsan, oj, nu kan vi bli medlemmar i Nato, tänka sig vilket sammanträffande!.. ni vet. Den magiska gränsen för att komma in i Nato. Är det chauvinism, Natovurmare eller krigsprovokatörer som har fått luft under vingarna nu i samband med kriget mot Ukraina? Eller är det ett uppvaknande i att vi inte längre lever i en Törnrosadröm och att ingen (inte ens en Nato) prins kommer att kyssa oss till liv?

Med Putinlogik skulle vi också spänna musklerna för att ”återta” Ukraina.

Tänk på vad Ukraina betyder på ryska, Okrainina, det betyder vid utkanten. Troligtvis vid utkanten av det ryska väldet. Vi kan också säga att Ukraina är vid utkanten av Europa. Ett bra namn som visar på en utkantsplacering som nu har blivit ett centrum. Sådan är dialektiken, idag i utkanten, i morgon i centrum.

Jo, det var en ukrainsk komiker som blev president i Ukraina. Som så många andra tröttnade det ukrainska folket på en rad buskisamatörkomiker till presidenter som de hade och valde en professionell dito. Medan ryssarna alltjämt har en amatörkomiker som president, men en farlig sådan. Tjuvarna i Kreml är välorganiserade. Deras kleptokratiska samhälle börjar få sina törnar och då kan saker som man inte har planerat hända. Svenska nazister åker till Ukraina och tränas av Azovbataljonen för att slåss mot ryssen. Azovbataljonen är nazistisk, stödd av Ukrainska regimen, där har Putin en poäng. En förklaring, men ingen ursäkt för krig. Nazister har alltid varit välrepresenterade i Ukraina och det var troligtvis den enda sovjetrepubliken som hade inhemska nazister som stödde Hitler i sitt försök att krossa Sovjet. Ryssland klev ur Sovjet till kapitalets glädje, nu skulle det bli en kapitalistisk demokrati. Men det blev som så ofta, en kleptokratisk diktatur. Kleptokrati är den mer formella termen för tjuvsamhälle. Men det är inte detsamma som en ursäkt för krig.

Chaplin lekte med jordklot som uppblåsta bollar i sin film och satir över nazidiktaturen och alla de komplexfyllda små männen med makt. Konsten är en lisa för själen. Glöm aldrig konstens roll bland alla mänskliga behov!

Idag ser vi åter en liten högmodig diktator med ett eget löjligt kroppsspråk vilket blir naturligtvis lockande och en inspiration för konstnärerna.

Ni ser framför er på TV, de raska stegen, nedböjt huvud på sned och en fladdrande vänsterhand. En liten man som går genom de tsaristiska dörrarna, gjorda för 4 meters män, så ni kan tänka er hur det känns för den som är bara 1.5 m. För att sedan fortsätta traska genom de gyllene salarna där det krävs lite pondus för att bära upp helheten och inte framstå som liten och löjeväckande. Under slottspromenaden hålls den högra armen stilla längs sidan som om den försvarar en pistol. Här har ni Putins kroppsspråk. Sätt fart skådisar!

Putin har gjort allt för att komma till makten. Imponerande. Putin har serverat kaffe till pampars gäster, han har gjort allt för att bli den tsar han är i dag. Och han har lyckats, glöm inte det.

Det är verklighetsflykt att tro att det går att diskutera förnuft med en sådan fullblodskarriärist. Det är bara vinst eller förlust som gäller. När tsarerna i den ryska historien har blivit för stora, när deras stöveltramp har blivit för tungt för att folket ska mäkta med…så växer det ett mullrande missnöje, uppror, koketterier, samlingar av mäktiga män, vars intressen blir hotade och som då sätter stopp för tyranniet. Någon läglig palatskupp sker. På ett eller ett annat sätt. Vill tjuvarna som kallar sig för oligarker, ha en chans att behålla sitt tjuvgods, måste de avsätta Putin. Alla de från ryska folket stulna miljarderna finns spridda i trygga västliga, demokratiska bankhänder. Varför stoppar inte bankerna i väst oligarkernas tillgång till de stulna pengarna? Man sa ju så. Pengar luktar inte, så när man med ena handen viftar om att frysa tjuvarnas tillgångar, låter man kranen stå vidöppen med den andra. Ett hyckleri utan dess like. Putin är den uppenbara skurken. Men hur är det med den ”goda” sidan? Har inte Putin skäl till sitt försvar och kritik? Fortfarande; detta är frågor och förklaringar – ingen ursäkt till anfallskrig.

Det är ingen slump, snarare en naturlig utveckling att folken har formulerat ordspråket ”högmod går före fall”. Putin kan välja, att antingen fasa ut, eller så följer han rösterna i huvudet rakt ner i avgrunden. En dag kommer en komiker gestalta hans kroppsspråk i en satir och göra honom odödlig i konstnärliga, satiriska sammanhang.

Han borde nöja sig med det, nu kommer vi minnas honom som den lille grabben som gjorde en världskarriär, missade crescendot och föll på eget grepp.

Han tar med sig så många fler i graven och hotar en hel värld. Han bärs av jasägare som smiter från sitt ansvar. Han bärs av möjliggörare som förnekar sin roll både här som där och ljuger inför sig själva och världen. De förminskar, förnekar, klamrar sig fast vid politiska dogmer. Jasägare, ynkryggar som tillhör den del av mänskligheten som inget har att bidra med, förutom det gödsel de i likhet med växande grönska och djurarter förmår prestera.

Jag lever i ett land där jag kan publicera detta utan repressalier. Eller?

Jag är pacifist. Jag vill ha fred. Jag vill inte kriga. För att slippa det, kämpar jag för fred.

Skulle jag uppleva i mitt Sverige, vad ukrainarna får göra idag, kommer jag inte att fly. Jag kommer inte belasta andra då jag är redan gammal. Jag kommer att kämpa emot. Jo jag, pacifisten kommer att strida. Och mina gråa hår hindrar inte det. Vi får se ifall ansvariga myndigheter vet hur de ska ta tillvara på sin befolkning och dess kompetens till försvaret av vårt samhälle. Vi är många som kan bidra, under förutsättning det finns organisering och ledarskap. Sådana som kan organisera och leda. Det har blivit skralare av den varan i landet efter att alla sitter med näsan i den digitala världen och vill tjäna lite extra på NPM systemet. Vi har en uppsjö av googleproffessorer, allvetare… Snarare har de en indoktrinerad positivistisk, uppsplittrad kunskap inom små olika sektorer. Medan vetskap om helheten lyser ofta med sin frånvaro.

Jag vill uppmana alla ni som känner er inte ha med vårat samhälle att göra, men som ändå bor här och drar dess fördelar och som väljer att stå på sidan och glo, att tänka på följande:

Det har inget att göra med kön, ålder, kulturell bakgrund, utseende, klass, som gör dig duglig i försvaret av vårt samhälle. Det finns människor om de får utrymme, som kan hantera det komplexa scenariot. Bor du här, oavsett orsak, är det ditt hem som måste försvaras, hållas rent och i ordning. Behovet är redan stort. Alienationen har vuxit så pass att människor tror att det är alltid någon annan som ska ”fixa” problemen.

Ditt ställningstagande i att försvara Sverige eller inte, har inte med hud, klass, kön att göra, utan helt med vilka intentioner du har, vilka ideal du följer. Om du vill värna om vårt gemensamma samhälle, eller ej. Vågar du stå för det, låt oss diskutera det. Då har vi en grundläggande demokratisk stomme till skiljaktligheter… men vänder du dig bort, har du valt att ställa dig utanför samhället. Det får också konsekvenser. Demokratin är inget smörgåsbord där man väljer vad man vill ha, utan att ge något tillbaka till samhället.

Under senaste 30 år har vi haft två krig i Europa. I Jugoslavien och i Ukraina. Med Balkans oförmåga att samtala och vara diplomatiska så kommer kriget där troligtvis att blossa upp igen. Tito lade en blöt filt på folkens olika intressen. Detta var framgångsrikt så länge han levde. Nu vill Serberna sköta det i en chauvinistisk stil, med en Putintouch. Det blir i så fall krig igen.

Totalförsvaret som ska riggas enligt statsministern, kan ses som ett försvar för vårt samhälle, mot det våld som redan frodas. Ett försvar mot underminering av dem med andra intressen än svenska. Mot de krafter som splittrar och klyver folket i bitar. Krig behöver inte enbart innebära tanks och bomber. Vi har hybridkrig, som går på infrastrukturer, på utbildningsväsen, sociala organisationer, de vill påverka din medvetenhet och utnyttja dina svagheter i deras egna intressen. Mot detta måste vi öka medvetenhet, kunskap och ta ansvar för vårt gemensamma samhälle. Till vårt försvar förutom totalförsvaret har vi vår framgångsrika alliansfrihet. Släng inte ut barnet med badvattnet alla natovurmare! Inga kärnvapen på svensk mark! En kamp för fred är kamp för liv!

Vi gråter med dig, Ukraina!

Vi gråter idag.

Vi knyter vår näve i morgon.

I övermorgon organiserar vi!

Upp till kamp för fred!