Om detta må vi icke berätta

Den digitala, borgerliga demokratin fångar in människomassorna i en låtsas öppenhet. Man låter sig styras från ovan molnen. Om makten i molnen har det predikats i sekler. I molnet finner du sanningen. Fakta. Snuttinformation. Isolerad från helhetsbilder, ansvar och sammanhang. Så har den borgerliga demokratin äntligen lyckats styra människorna samtidigt som man låter dem tro att det är de som styr. Men inte har vi insyn i Google, eller hos Soroz eller något annat globalistiskt monopol. Inte vet vi vad som beslutas ovanför våra huvuden. Inte kan vi påverka där den verkliga makten finns. Att rösta vart fjärde år på det erbjudna, är det vad som menas med demokrati? Eller bekräftar man bara med en sådan handling, demokraturen?

Att kalla det för en borgerlig demokrati kan tyckas vara en motsägelse. På sätt och vis är det så. Men samtidigt beskriver det vilken samhällsklass som har makten i den givna demokratin. Kapitalet och äganderätten råder och det offentliga får skötas på dessa villkor. Det skrivs avtal ovanför våra huvuden som TTIP, där monopol kräver egna domstolar att tvinga fram beslut som gynnar dem, även om någon s.k. demokratiskt vald samling har skapat andra lagar. Passar inte de demokratiskt skapade lagarna kör man över dessa med egna påhittade domstolar. Så ser den monopolglobalistiska demokratin ut. Medelklassen är rädd. Man ändrar gärna fokus och tror sug tillhöra dem som kommer att tjäna på den monopolglobalistiska diktaturen. Så där som en arbetare kan göra, genom att rösta Höger, tror han sig tillhöra det fina folket.

Vi har liberala politiker som driver hårt för att vi ska vara bundna till sådana avtal, så kan monopolen med hjälp av dessa avtal och egna domstolar, köra över en folkvilja. Att vara en frisinnad liberal idag är detsamma som att underställa sig den globalistiska makten. Att köra över demokratiska beslut för att gynna makten som ligger i privatägandet och de slutna monopolen kallas för diktatur. Eller som i vårt fall, demokratur.

Vi ska ständigt sträva uppåt. Upp mot molnen. Där uppe ligger modersägget och vi är alla spermier som tävlar mot hennes sköte. Jag är bättre än grannen för att jag simmar fortare. Där uppe sker livet. Klassresan är det enda riktiga. Det är en förutsättning för liv. För att bli godkänd. För att känna sig upphöjd. Tävlingen framåt. Trampa eller trampas. Den som inte gör klassresan får skylla sig själv. Den får bli gödsel till de duktiga och präktiga. De som vet. De som kan. De som strävar uppåt. De som säljer sig utan moraliska problem.

Björklund kan inte nog berätta om det finaste han har gjort, och vilken fantastisk man han nu är. Han tog sig upp. Han lämnade sin låga arbetarklass för att bli en fin människa. Se på mig! Så borde alla göra, menar han. Han är nöjd med sig själv. Reinfeldt lika så. Löfven kallar sig svetsare under kristallkronor och i finkostym. Sjöstedt vill leka revolutionär på Östermalm. Listan kan göras lång. Alla förnekar det en sak. Sitt ursprung.

Som en sann kulturrelatevist vill man gärna exotifiera den främmande människans ursprung. Då är det viktigt att komma ihåg ursprunget. Ju mer främmande ju mer exotiskt. Då känner sig uppkomlaren genuin och filantropisk.

”Ohh, så gör dom i sin kultur! De skär halsen av varandra, de stympar sina döttrar och söner, de säljer sina barn… det är deras kultur. Vi kan inte kräva av dem att förneka sitt ursprung. Då är vi rasister. Huga! ”

Med detta känner man sig som en sann internationell människoälskare, en jämställdhetsfighter, en sann demokrat. En upphöjd människa. Någon som har rest sig från det låga.

Självgodheten lyser grällt.

Att betrakta den som inte vill göra en klassresa för att vara en förlorare, är intressant. Jag har aldrig hört någon av uppkomlingarna förklara vad det var de fick betala för att komma in i de fina salongerna? Vad hos dem fick de förneka för att bli godkända? Jag har däremot mött många uppkomlingar som förnekar sitt ursprung, eller koketterar med den och på så sätt förnekar och förminskar. Då undrar man bara, vilka är de då? Någon som katten har släpat in? Någon som måste hyckla och hymla för att hålla sig kvar och inte bli avslöjad att denne egentligen kommer nerifrån? Någon som sparkar nedåt i ständig rädsla av att bli avslöjad?

Man skapar sig själv. Det amerikanska idealet råder. A self made man!

Det är bara det att i USA har människor en personlig rörlighet och möjlighet att just skapa sig själva. Att vara uppkomling i USA är en garanti för att du har tågan, medan i Europa är det ett vulgäruttryck och kan inte hota den historiska eliten. Däremot kan medelklassen utnyttjas av eliten. Varpå den själv utnyttjar underklassen. Då passar det bra att fylla på underklassen med människor som inte har en chans att sätta sig emot. Samtidigt som man kan hänvisa till den moraliska stormakt man säger sig företräda. Nyliberalismen är medelklassens skjuts uppåt. Men.

Medelklassen är ju just en hoper uppkomlingar. De som strävar uppåt, som skaffar sig framgång, som lever på sin självlögn och har inga problem med att förneka sitt ursprung. Det är ju nuet som gäller. Mindfullness. Guldfisksyndromet. Här och nu. Redan glömt en minut senare. Så tar man ett varv till i fiskskålen.

Den som så här långt känner sig träffad, tänker kanske att jag är emot att människor strävar och skapar sina liv. Då kan jag lugna er med att säga att det absolut inte handlar om det. Tvärt om. Jag vill just att människor ska sträva och forma sina liv.

På sina villkor.

Medelklassmedaljen,  att göra en klassresa och därmed förneka eller inte se något värde i att respektera sitt ursprung, är det ingen som berättar,  är ett valt fnaskande. Många gör inte denna klassresa eftersom det innebär ett fnaskande. Alla vill inte prostituera sig.

Dessa ser man ner på. Att sälja både sin själ och moral är ingen självklarhet för alla. Detta möts oftast av oförståelse, de som känner sig träffade blir hånfulla. Det ingår i klassresekonceptet att du säljer dig på den marknad som erbjuds. Fattar du inte det, får du skylla dig själv.

Bland bildade arbetare får man lära sig att man säljer sin arbetskraft. Men själen, eller om ni vill moralen och psyket, tankarna, är det ingen som kommer åt. Därför kan dessa arbetare upprätthålla en självaktning även om det arbete de utför inte visas respekt.

Att inte göra klassresan är inte detsamma som att inte göra en personlig utvecklingsresa. En sådan kanske inte slutar med bankkonton och köpelägenhet på Södermalm. Den personliga utvecklingsresan kanske slutar i fattigpension, men med ett skapande bakom sig.  Med höga studier som inte kommersialiseras. Med alternativa levnadssätt och kärlek. Det finns många människor som inte räknas till klassresenärerna, men som har följt en personlighetsutvecklingsresa och som vet vilka de är. De behöver inte köpa sig identiteter. De behöver inte, i likhet med ishockeyspelarna, sätta på sig all världens loggor för att synas. Visa att någon tror på en, när man inte gör det själv. Man är kommersiell. Man kan köpas och säljas. Som en vara. När människan blir till en vara kallas det för alienering. Hon är alienerad och lever i ett främlingskap.

Tänk om våra ledare av olika valörer vore ärliga med att de är smickrade av att starka krafter håller dem under armarna. Att de får skina av lånat sken. De blir smickrade när de får sitta vid fina bordet, då de tidigare bara kunde titta in genom fönstret och längta. Tänk om de erkände att de saknar persona och har gett sig ut på marknaden för att se vad som kan köpas och vad som kan säljas.

Med ytligheten som förebild, skapar man bara mer av samma sort. Dessa blir de mest lättstyrda och de främsta nyttiga idioterna. Med sådana medborgare kan man styra en demokratur.

Klassresenärerna i SD bet sig själva i svansen. De har begått sitt största historiska misstag genom att söka sig till Moderaterna. De trodde genom att ta sig in i fina salongerna att de också skulle anses vara jämlika med de som fylkas där. Bland gammalt högerfolk finns det ett förakt mot uppkomlingar.

SD börjar själva att hyckla och de förlorar många som har röstat på dem i protest mot lögner och hyckleri. Hade SD velat freda sig mot naziststämplen, skulle de ägna sig lite åt en bildningsresa också och inte bara åt ytlig uppkomlarbling. De hade upptäckt att samtliga partier i Riksdagen har eller har tidigare härbärgerat nazister av olika form. Inte minst Centerpartiet. Därför är de så envisa med att hålla sig undan SD. Givetvis är detta i sin historiska kontext. Inget av dessa partier har något nazistiskt partiprogram, men inte heller SD.

Sorry. Tänk om medelklasstrebrarna lade sin energi på fördjupning, på riktiga problem och frågeställningar, om de inte skulle ägna sig åt neurotisk självhävdelse, skulle vi slippa en rad avarter.

Vi har importerat en miljon människor på 20 år, utan struktur och annat mål än för att gynna det globalistiska kapitalet. Genom stöd till globaliseringen av medelklassens nyttiga idioter, ges medelklassen själv möjlighet att hävda sig. Att skapa en ny underklass som får uppkomlingarna att själva framstå som något förfinat. Något upphöjt. Som en elit. Nu har de kunnat skaffa sig pigor och tjänstefolk. Deras viktiga göromål i samhället understrykes med att kunna se nedåt. Man har råd med välgörenhet och lägger en krona hos den utländska tiggerskan, men inte till Stina på T-banetåget som ber om hjälp till ett härbärge. Hon är ju svensk. Hon får skylla sig själv. Det är hennes eget fel. Varför gjorde hon ingen klassresa för, än att gå här och tigga?

Det finns en bildad medelklass som medverkar i samhället i det tysta. Denna del gör sig inte påmind i skränet, men utgör en mindre del.

De bildade delarna av medelklassen, överklassen och arbetarklassen,  kan förstå varandra. De borde samarbeta. Men de vet också att de har olika klassintressen och då är det ytterst makten som gäller. Makten finns på övervåningen. De enda som inget har att förlora är bildade arbetare som inte har gjort klassresan. Och var hittar vi dem?

Klasstrukturerna är så att det inte finns naturliga platser att mötas. Kanske i någon enskild intresseförening, eller något parti som inte ratar sina bildade medlemmar, vilket alla partier gör.

Men det är farligt för en uppkomlarmakt att dela den med bildade människor, därför är det ofta ytlighet och det vulgära som får råda.

De intellektuella har alltid utgjort en särskild ställning i alla samhällsordningar. Då en sann intellektuell inte låter sig inlemmas i hyckleriet låser man in dem, som i Turkiet, eller man ger dem förutsättningar och vissa privilegier, för att hålla sig innanför ramarna, som i gamla sovjetstyret, eller så ger man dem en låtsas frihet som i Sverige. De intellektuella lyser med sin tystnad i de sårigaste samhällsfrågor. En del utlånar sig till propagandistiska megafoner. De flesta håller tyst för att inte ta risker i karriären.

Det man inte gillar i Sverige tigs ihjäl i det fria ordets namn. Människor man ogillar är de som man inte kan styra. Eller köpa. Eller hota till tystnad. Visst får man ropa hur mycket som helst ut i öknen, även de intellektuella är ju fria att göra det i moder Sveas famn. De fega sitter och smyglyssnar, men tiger. Stjäl något de kan dra nytta av och och säger att de har kommit på det själva. Så är det att vara klassresenär.

En maktfullkomlig svensk tiger.

 

 

 

 

 

 

Annonser

Kulturrelativismens högborg

Kulturrelativismen är ett begrepp som har slängts på folk och efter folk och som samtidigt de flesta inte vet vad det är. Utan vetenskapliga ambitioner ska jag ge min tolkning och mitt förhållningssätt till fenomenet, med utgångspunkt från den tolkning jag gör. Du lägger till, drar ifrån, vad som, men jag hoppas du tar ställning till skeendet och ställer frågan; i vems intresse råder kulturrelativismen?

Sverige är kulturrelativismens högborg. Det tåls att tänka på hur det kom sig. Varför? I vems intresse? Vem tjänar på det?

Åter till begreppet kultur. SD knätofsar? Amerikansk bilkultur? Sameslöjd? Kräftfiske med ficklampa? …….i oändlighet.

Jag vill påstå att allt detta tillhör svensk kultur. Allt som skapas, frodas, utvecklas av människor boende i Sverige, tillhörande det svenska språket, traditionen och som främjar ett gemensamt samhälle, bidrar till olika sidor och linjer och som är då olika sidor av svensk kultur. Sådant som motarbetar det gemensamma samhället, den gemensamma strävan att bygga ett genuint demokratiskt samhälle, det som motarbetar jämställdheten, motarbetar likhet inför lagen, mänskliga rättigheter, medvetenhet om skyldigheter lika mycket som om sina rättigheter….allt som motarbetar detta är avarter i den svenska kulturen. Det är negativa sidor, men likväl tillhör den svenska kulturen. Detta är inte detsamma som att allt inom en kultur är av godo. Det som är gammalt och ruttet slängs bort och lämnas därhän. Man vädrar.

Drömmen om ett multikulti samhälle är falsk och förespeglandes att olika former av egoism och självhävdelse kan skapa något gemensamt. Den inställningen leder till segregering och paralellsamhällen. Det i sig är ett hot mot ett gemensamt samhälle. En avart. Något att bekämpa. Dessa avarter blir konsekvensen av kulturrelativismen.

Vi kan leva i en kultur med olika inslag av främmande kulturer, på samhällets villkor.

När jag tvingas leva under villkoren av främmande kulturer i Sverige, har jag blivit ockuperad. Överkörd. Förbisedd. Sådant leder till politiska konsekvenser. Det är därför nazismen växer. Kulturrelativismen gynnar nazismen.

Jag som kvinna måste ha rätten att röra mig fritt i Sverige, utan att bli påhoppad av män som är fostrade i könssegregerade, klassegregerade, kultursegregerade klansamhällen. Är det deras villkor som gäller, utan att de motarbetas blir det ett fientligt intrång i min kultur som jag fortsätter att motarbeta. Klarar inte demokratin av det, växer nazismen ytterligare.

Godkänner vi destruktiva, antidemokratiska, antijämställda, antimänskliga företeelser på det ena planet, är det också fritt fram för samma på det andra planet. Då måste man bekämpa det på ett intelligent och konsekvent sätt. Det finns många.

Det finns (milt uttryckt) aningslösa och självgoda personer i landet som har sig själv som enda norm för vad som rätt och fel. De behöver uppenbarligen aldrig idka självkritik och fundera på ifall om deras självklara PK likes verkligen håller måttet.

De har funnit sanningen. De vet vad de behöver veta. De lever uppenbarligen helt nöjda med sin antiintellektuella hållning utan att för ett uns reflektera över vad en sådan hållning har bidragit med under historien.

Häng med nu:

Jag minns på 80- talet var det en hoper högljudda i PK armén som förfärade sig över att vi var några som ville förbjuda könststympning.Vi hänvisade till att det var ett brott mot människor, ett övertramp på deras integritet och ett irreparabelt tilltag som människan skall leva med resten av livet.

Vad tror ni alla som kallade sig för humanister, vänster, liberaler, troende….svarade?

Att förbjuda könsstympning skulle vara att förneka dessa människor rätten till att behålla sin kultur! Det ansågs vara rasistiskt.

Detta är en kulturrelativistisk hållning.

Ja, nu må ni ha glömt detta för PK vattnet forsar ju på. Men jag minns att Nalin Pekgul var även då ganska ensam om att försvara förbud av könsstympning. Hon fick så småningom med sig S-kvinnorna som slutligen drev fram kravet till en lag. Alla oportunister idag, har förstås glömt att de någonsin har varit emot ett sådant förbud.

Idag är det väl bara fanatiker, de mest eftersatta, underdåniga och reaktionära som stödjer kravet på rätt att könsstympa flickor. Att man även gör ett irreparabelt ingrepp när man skär bort förhuden på pojkar, är för känsligt för att någon ska våga kräva förbud på allvar. Det finns alldeles för starka krafter som skulle uppröras. Då säljer man hellre barnen.

I min värld ska den vuxne själv få bestämma.

I en värld av elitism, människor som ser sig stå över andra och vara av guds utvalda eller potentiella framfödare av en kommande profet…bland dem är det en hädelse att kräva mänsklig likvärdighet. Då skriks det om traditioner och rätten till sin gamla kultur. I det ögonblicket har alla kulturrelativister glömt jämställdheten och lika värdeprincipen.

Det fanns en gammal familjekultur i olika samhällsklasser om rätt att tillrättavisa kvinnor och barn med hjälp av våld. För detta hade man stöd i bibeln eller någon annan fiffig skrift.

Även då fanns det kulturrelativister som gormade om att var och en sköter sig själv inom familjen och att samhället har minsann inget med det att göra. Ville jag slå min fru, så gjorde jag det utan att någon skulle lägga sig i.

Sverige saknar opposition. Det finns ingen vänster. Det finns en småborgerlig kverulans, eller en vänster sekteristisk våldsromantik inom lägre medelklass. Det finns en våldskultur på högersidan i form av växande nazism. De har haft många år på sig och haft mycket hjälp. Nu visar de sina styrkor. Vad säger kulturrelativisterna nu? Är  inte alla former av kultur välkommet i Sverige? Islamismen får ju fritt fram, klankulturen lika så. Men den småborgerliga vänstern hade glömt en liten sak i  historien. Det ständiga hotet av en framväxande nazism och hur det går till.

Där politiskt vakuum uppstår, där den politiska ledningen blir svag, där vänstern ger upp och införlivar sig med globalismen och den allmänna kverulansen, där smyger sig nazismen in. Det borde var känt vid det här laget.

Intet nytt under solen. Men kulturrelativismen och historielösheten har varit lättare att ta till än att göra den nödvändiga analysen.

Det finns ingen vänster som är bildad nog och som kan göra skillnad på internationalism och vad den står för och globalism. De tror att det handlar om att alla ska hålla handen, hjälpa varandra….tills dess jag inte orkar mer. Då får de andra sköta det.

Därför ställer de sig i likhet med Kristdemokraten Merkl, bakom inflödet av människor från bakgrunder som kräver flera sekler innan de kommer in i vårt samhälle. Om de alls vill det. De upptäcker ganska snart att vi står för så mycket som de inte vill ha eller byta ut mot vad de redan har. Men de vill bo kvar här för att  de blir försörjda. Av sig själva eller andra. Men det betyder inte att de är villiga att samarbeta för ett gemensamt samhälle. De vill helst leva i sitt eget. Vi ska inte lägga oss i deras. Detta är parallellsamhälle och en konsekvens av kulturrelativismen. De som vill in i vårt samhälle, kommer in.

Om man inte ställer krav på förändring kan man inte se att det måste ske en utveckling. Att behålla det som är fruktbart, utvecklingsbart och friskt i den gamla kulturen, för att ta emot vad som är fruktbart, utvecklingsbart och friskt i den nya kulturen. Till vilken man har flyttat. Det är så man förenar det starka och friska i olika kulturer. Så växer gemensamma kulturella girlanger som skapar gemenskap och blir till vår gemensamma kultur.

Inte som de bekväma kulturrelativisterna tror, att man tar emot allt vad andra prackar på en. Bara det är exotiskt nog. Så länge det inte drabbar mig personligen. Så länge jag kan dra fördel, när jag vill. Så länge det är på mina villkor.

Det är bekvämt att inte behöva förändras. För någon.

Sverige börjar tack vare denna bekvämlighet hos ytliga opportunister, bli ett klansamhälle. Inflyttade familjer, tillhörande klaner samarbetar i den undre världen, driver sina egna lagar och ordningar, sina underrättelser, sina kontakter, driver in kilar i svaga sidor av det svenska samhället. Exploaterar det. De lyckas manipulera och utnyttja. Svenska myndigheter står med rumpan bar och vet inte hur de ska vända sig.

De är för fega för att erkänna sina misstag. Sin ytlighet. Sin antiintellektualitet. Sin oportunism. Sitt korporativa kynne.

Kritikerna ska hålla käft. Basta. Eftersom vi ännu inte gör som Erdogan och låser in de som säger fel saker i myndigheternas öron, så möter vi kritikerna med tystnad. Ignorrans. Låtsas inte om dem. Vi använder då härskartekniker och maktpolitik.

Vi vet vad vi behöver veta. Punkt.

Att dessa myndigheter avsäger sig på detta sätt kunskaper från människor i vardagen, blir ett historiskt misstag som det krävs mod och moral att våga erkänna en dag.

Någon som ser det någonstans? Kommer det att märkas i Göteborg? När en ful verklighet flinar med ett fult nylle, är det försent.

Det var länge sedan det var så torftigt och blankt inför ett val. Om inte kalleanka partiet dyker upp som valmöjlighet, finns där absolut ingenting att rösta på.

Finns där någon i det politiska töcknet som skulle förklara hur de ska skapa ett gemensamt samhälle och inte predikningar om hur det borde vara? I sådana fall är jag idel öra. Om det finns ett parti som förklarar hur de ska verka för ett gemensamt samhälle, med gemensamma mänskliga och moraliska värderingar, baserade på jämställdhet, yttrandefrihet, religionsfrihet och religionskritik, rättssamhället där alla är de facto lika inför lagen. Som stöder en kritisk granskning av myndigheter så att de sköter sitt jobb som t.e.x. polis, militär, vård, tull e.t.c. Medvetna krafter som vågar kritisera och sanera fackliga rörelsen. Ett samhälle som tyglar marknadskrafterna. Ett samhälle man finner andra sätt att skapa dialog och förbindelser mellan makt och folk. Där man reformerar det politiska livet, där man söker bildning och kunskap som ledstjärnor. Där man vågar en större öppenhet, inte ansvarslöshet i relationerna och en  flexibilitet och tydliga mål. Ett öppet system att föra dialog med medborgarna. Att inte tala till, utan med medborgarna. Ett samhälle där vi ställer krav på medborgarskap, av dem som är boende i samhället, oavsett status. Där du krävs på att se efter dina skyldigheter, likväl som att du ser till att värna dina rättigheter. Du är skyldig att känna till både ock. Värna om båda. Andra är skyldiga att lära dig dem. Du ska inte kunna leva här i decennier utan att kunna språket, eller se till att du är välinformerad om samhället på ditt eget, (för vilket du får betala själv i sådana fall). Förstår du inte språket eller samhället kan du inte bevaka vare sig dina rättigheter eller skyldigheter. Då lever du inte som delaktig. Då lever du vid sidan av. I ett parallellsamhälle.

Åter till frågan om vem som tjänar på att ha en efterbliven underklass?

Ja, har man människor i beroendeskap och outbildade är de en reservarmé för slavgöra. Till lågbetalda yrken, där skillnad mellan vitt och svart jobb flyter. Vi håller på att i likhet med USA utveckla ett skräpsamhälle där det krävs flera arbeten för att få ihop till hyra och en limpa. Dessa människor som tvingas leva så, kan inte ställa krav. De är underdåniga. De har inga val. Tills de inser att de kan organisera sig.

Medelklassen tjänar på det. De kan köpa sig privata tjänster och känna sig förmer. Företagare tjänar på det, de kan utnyttja en arbetsresurs som knappast kostar dem något i drift. Arbetsgivare behöver inte ta ansvar. Istället för att fara iväg och skaffa kolonier, ser Sverige nu till att kolonialisera  de som har varit dumma nog att ta sig hit.

Men vem tjänar på en välutbildad invandrad medelklass? Landet sägs skrika av brist på kvalificerad arbetskraft.

Samhället i stort borde tjäna på det. Men vad händer då? Jo, då har vi korporativa tjänstemannafacken som stoppar. De vill inte ha konkurrens med iranska tandläkare, eller syriska fysiker. Eller somaliska läkare. De vill hålla lönerna uppe. Då brister systemet. Då råder det korporativistiska och av socialdemokratin väl förankrade mottot, att: en an e lika go som en an.

Alla är vi utbytbara, samtidigt som vi är unika. Det är den svenska paradoxen.

Det är inte kvalitet som gör skillnad. Det vore, enligt kulturrelativisterna rasistiskt. Man får inte tala om kvalitet, det är att utesluta dem som ingen har. Det är att peka ut någon. En an e så go som en an.

Fortfarande lyckas man i den famösa svenska skolan döda nyfikenhet och bildningslust hos första klassbarn, genom att se till att ribban är låg. Genom att se till att minsann ingen här ska komma och tro sig vara smartare än andra! Fröken bestämmer i vilken takt du ska lära dig! Du ska inte tro, lille vän, att du är någon! Ja, visa då vad du kan! Jag bestämmer hur.  Dansa på bordet får vi allt se. Jag skjuter på dina fötter, så kommer du att dansa! Visa upp dig nu!

Detta var en gestaltning av en verklighet.

Tror ni jag överdriver? Nej. Tyvärr.

Efter 30 år i svenskt skolsystem, har jag sett detta i sak hända allt för många gånger.

För att smita undan plågan blundar jag. Låtsas inte om. Verkligheten kommer för nära. Blir för skrämmande. Nu avkrävs jag som medborgare att ha lite ryggrad också. Usch! Fy! Det köper jag mig fri ifrån.

Däremot, kommer samma skit utifrån blir det med ens lättare. Då kan jag rikta min kraft på den andre. Då blir det exotiskt. Då kan jag låtsas vara den jag vill vara, den som är öppen, frisinnad och välkomnande. Den som står över andra. Då blir jag kulturrelativist. Hurra vad jag är bra! Jag tillhör en moralisk stormakt! Ett land vars regering för en feministisk samhällspolitik! Jag är ju något unikt!

Då behöver jag inte låtsas om att tjänstemannen på Arbetsförmedlingen säger sig inte kunna hjälpa min svenske granne, men han skulle göra det ifall han kom från Afghanistan. Att handla så, som många har fått uppleva, bidrar till den nazistiska hopen. Detta är en verklighet många svenskar möter i vardagen. Detta är en ömklig konsekvens av kulturrelativismen. Men fortsätter man bara att blunda som den hela småborgerliga vänstern med bihang gör, hoppas man på att slippa se.

Så rubbas inte min självbild. Jag kan fortsätta ljuga. Alla andra bär skuld. Jag vill ju bara vara snäll mot andra! Jag är ju bra!

 

Läs vår hostoria.

 

Feghet har inte varit den främsta egenskapen hos oss genom tiderna.

Idag är den det.

Våld och diciplin är inte ett uttryck för mod. Kulturrelativism är inget uttryck för civilisation och humanism. Snarare är det två poler på samma stav. Två reaktioner på samma företeelse. Två uttryck för ett misslyckande. Inget av dem leder framåt.

 

Då måste folket komma till stöd.

Har du mod att vara människa?

 

 

 

 

Med fingret i ögat

 

Förr i tiden när någon svek sina nationella intressen, kallades denne för att vara en landsförrädare. Idag, i den globalistiska ambitionen av att upplösa nationerna, finns längre inga landsförrädare. Idag är alla imperialister. Alla söker vi individualistiska identiteter. Sekter att tillhöra. klaner att vara del av. Koketterier att frottera oss med. Jag kan bestämma var jag vill vara, att någon annan betalar. Jag utnyttjar andras arbetskraft för att göra mitt pensionärsliv mer gynnsamt. jag har ju gjort mitt, nu får någon annan betala. Idag kan jag, som en vanlig medborgare ställa krav som tidigare bara var till för eliten. Vi håller på att göra alla samhällsklasser till globetrotters och klassresenärer. Som rotlösa, alienerade, rullande buskar i Arizonaökens vindar. Frågan är, vem gynnas av detta?

Som storföretagare har jag världen som min spelmark. Jag har bankkontot som mitt hemland. Jag tar vad jag vill, var jag vill, när jag vill, som jag kan. Jag, tillsammans med mina konkurrenter och mina sammansvurna, bestämmer viktiga avgöranden över världen. Jag fattar  viktiga beslut bakom lyckta dörrar, utan insyn, utan omröstning, utan demokratisk kontroll.Vi träffas i olika konstellationer, så som vi har gjort sedan innan den franska revolutionen. I skråväsenden. I brödraskap. Vi släpper inte in någon. Vi låter dumskallarna sprida religioner om oss. Konspirationsteorier. Sådant förhindrar klarsyn och därmed förhindrar det allvarligt motstånd.

Som medelklass och uppkomling, som ambitiös streber för att bli som eliten, vinner jag också. Jag förnekar min bakgrund, tar för mig av allt som sprids från eliten. Jag backar upp eliten med min kompetens, med min underdånighet, med min flathet, feghet och med min ambition och slit. Jag vill känna mig som om jag tillhörde eliten. Jag vet ju att jag är förmer än de som är under mig. Åtminstone försöker jag intala mig det. Jag har råd med piga och betjänter. Då skattebetalarna subventionerar detta. Jag har råd att åka till Manhattan och leka amerikan. Jag har också världen som min spelplats. Dyker det upp något, vilket det gör för sådana som mig, så tar jag chansen. Jag kommer från ett arbetarhem, eller ett lägre medelklasshem och jag ser ner på de idioter som stannar kvar i skiten. Medan jag, visar på begåvning, ambition och har en rad bättre kvaliteter än de håglösa som finns kvar där nere. Jag kan hjälpa en stackars efterbliven från ett U-land, genom att låta denne tvätta min toalett, städa och hålla rent efter mig. Jag ger denne ett jobb. Jag ger denne en chans att ”komma in i det svenska samhället”. Då jag sliter så på reklambyrån, är det en avlastning för mig att ha någon som ”hjälper” mig. Alla vinner på detta. Dessutom förtjänar jag detta, då jag har bekräftat min överlägsenhet.

Jag sparkar nedåt, för att hålla ohyran borta och slickar uppåt, för att närma mig målet. Att komma upp. Jag är klassresenär.

Som arbetare har jag att konstatera att allt som mina förfäder byggde upp sedan slutet av 1800-talet, håller på att raseras. Industrialismen har ändrats till sin karaktär. Den materiella produktionen sker huvudsakligen någon annan stans. Där de har lägre löner. Värre arbetsvillkor. Av de mindre privilegierade. Därmed har också fackföreningsrörelsen försvagats. Den har låtit sig slås ut av privata intressen, av kommersiella lösningar. Fackföreningsrörelsen har dragits med i borgerlighetens uppmaningar av att ”satsa på dig själv”.

Jag har dragits med av representanter för konservativa värderingar. De som sa sig vara de största försvararna av svenska försvaret och den svenska nationen. Samma människor sålde sig helt till det globalistiska kapitalet och som Judas Iskariot, förnekade sitt tidigare nationsförsvar. Carl Bildt öppnade dammluckorna som sedan hölls öppna av hela raddan efter honom. Den svarta tjäran vällde ut.

De konservativa,  har hållit denna tjära i chack. De ansåg det vara för vulgärt att förlora sitt ansikte inför sitt eget folk. Att förlora sin status av att vara övermänniskor. Att visa ett berättigande inför den övriga befolkningen av att de har rätt att leva ett överlägset och priviligierat liv. Nu släppte man lös roffarandan. den som kan, tar vad den vill. Många kan. Nu när anden är frisläppt uppstår problem. Hur ska de priviligierade skydda sig mot pöbeln?

Man måste skapa reservat, för sig och för de andra. Hålla isär. Skydda, värna om sina privilegier. Hålla hotet på avstånd. Hålla skiten på plats.

Jag som arbetare har mutats till tystnad. Jag har i likhet med överheten blivit egoistisk. Men till skillnad från dem, har jag blivit än mer fördummad. Jag har låtit mig luras. Jag har råd att åka till Thailand och känner mig stor. Det har ju högre status  än att fiska från ekan hemma. Jag blundar när jag ser att det stora byggföretaget tar in svart arbetskraft. Jag blundar, så länge det inte slår på mig själv. När det gör det, garanterar mina fackliga ledare att jag får behålla min lön och jag kan fortsätta skita i att det finns de som jobbar bredvid mig, utan att få lön. Jag har fått mer lön och jag har bytt upp min villa, Volvo och vovve. jag håller käft. Jag har pengar på banken. Jag bryr mig inte. Jag som är fullblods ATP- pensionär, kan heligt skita i resten. Vilket jag också gör. Pensionärsfashismen ökar.

Som lumpen, som prektariat, som invandrad, som lågutbildad, som högutbildad arbetslös, som sjuk, som misshandlad, som arbetslös, som utslagen, som bostadslös… kan jag konstatera att jag tillhör den permanentade underklassen. Den ständiga arbetskraftsreserven. De som kan användas som hot mot de organiserade arbetarna. Om de inte sänker sina krav, finns det folk som kan göra deras jobb istället. Mycket billigare. Jag tillhör den grupp som man vill öka på, genom invandring från socialt och demokratiskt efterblivna länder. Jag tillhör den grupp som ska utgöra och vara en femtekolonnare i samhället. Jag skall användas till att destabilisera samhället. Jag är offer och jag är bödel. Jag är en syndabock.

Eliten vill ha mig som buffert för att hålla nere lönekrav. Använda mig som hot. Utländska intressen vill använda mig som destabilisator. Globalisterna vill använda mig som en destabiliserande faktor. Anarkisterna vill använda mig som en destabiliserande faktor. Nazisterna vill använda mig som en destabiliserande faktor. Ett socialt osäkert och ett politiskt svagt Sverige är inte lockande för Nato. Därmed har Ryssland lyckats med sitt Natomotstånd nära inpå sina gränser. Ryssland har inga kloka bundsförvanter att förlita sig på i Sverige, alltså gör de som de alltid har gjort sedan tsartider, att destabilisera motståndaren. Dumskallehögern har hjälpt med att destabilisera Sverige. Dumskallehögern har hjälpt ryssen. Ryssen har hjälpt dumskallehögern. Dumskallevänstern har hjälpt båda. Samtidigt som liberalhögern har ropat efter Nato.

Har det varit av inskränkthet eller taktik?

Nu gäller ingen nationskänsla eller svenska värderingar, eller patriotiska hyllningar. Jag ökar på motsättningar som jag har tagit med mig från Mellanöstern, från Asien, från Afrika…jag får internationellt stöd till att göra det. Välorganiserat med stark ekonomi. Jag vinner något. Tror jag. Ingen kräver i verkligheten att jag skall lära mig något av det svenska samhället. Ingen ställer krav. Alla pladdrar. Jag gör som jag alltid har gjort, där hemma.  Vad annat kan jag göra?

Jag kan verka genom att utnyttja dumskallarna i Sverige. Det naiva systemet och alla naiva människor som har noll koll. Jag är välutbildad i Sverige och kommer från Marocko. Jag är etablerad här. Men jag kom inte hit för att jag särskilt tycker om det svenska. Jag kom hit för det var en möjlighet för mig att få det bättre. Sverige är en bra plattform och jag kan göra som jag vill. Jag är socionom och startar eget. Jag importerar gatubarn från Marocko, som är utnyttjade hemma och i internationell kriminalitet. Jag tjänar skattepengar och grabbarna gör som de är tillsagda. Jag kan utnyttja naiva svenskar till att odla terroristceller. De fattar aldrig. Säpo tittar och tittar men ser inget. Dessa säpo människor har aldrig varit hungriga. De har ingen aning om hur billigt ett människoliv i verkligheten är. All James Bond vurmeri till trots.

Delningen av samhället är djupare än vad många inser. Den går inte mellan samhällsskikten, eller klasser emellan. Sprickan är både vågrätt och lodrätt. Det tog nästan 100 år att utforma det maktkontrollerande korporativa svenska samhällssystemet. Baserat och väl förarbetat av en protestantisk statskontrollerande apparat med kyrkan som viktigaste kontrollant på individen i flera hundra år. Vi är vana av att vara kontrollerade. Men också av att vara självständiga. Därför har vi funnit vägar under radarn i alla tider, som inte går att kontrollera. Inte ens med ny teknik. Det är vad som sker. Vi söker självständiga vägar att försvara oss.

Över allt detta står en svart amöba med sina tentakler i alla samhällsskikt. Den organiserade kriminaliteten. Som når alla slags människor, i alla lager. Som har blivit vardag i många kommuner. Kriminalitet är en verksamhet som uppmuntras allt mer i rådande samhällsläge. Uppmuntras av vårt system, rättsväsen och flata motstånd. Rättsstaten ligger långt, långt efter verkligheten och människors rättskänsla. Lagsystemet är kvar i Sörgården. Men vår verklighet närmar sig hårda skuggor och avgrunden.

Varför är det så här? Kan man göra något åt det?

En del ser upp i himlen. Förr kanske för att skåda Gud. Idag för att skåda chemtrails. Eller för att skåda stjärnkonstellationerna. Eller för att se försvinnandet av flygfän. Spana in radiovågor. En del har upptäckt att makthavare, miljardärer, monopolister och politiker träffas för att komma överens om balansen i makten. Driva sina intressen. Undvika krig, där det kan slå hårt på de mest besuttna. Men däremot att föra krig i ”långtbortistan”, för att testa sina vapen och fixa försäljning på hemliga möten, är en helt annan sak. Det är ju nödvändigt. Man håller balans. Alla som skriker om Bilderbergergruppen, kanske skulle fråga sig vad som skulle hända ifall de inte träffades på sådana möten. Världskrig?

Småborgerliga gnällspikar är för bekväma med att ta konsekvenserna för sin levnadsstandard. De vill äta kakan och ha den kvar. De skyller gärna på andra. Någonannanismen råder. De vill bara lösa en fråga, långt bort. Så länge konsekvenserna inte drabbar dem själva. Det är nog Bilderbergergruppens fel. Där har vi det!

Småborgerliga gnällspikar, rödvinsvänster, PK folket, de bruna karikatyrerna från 30-talet… alla har de lösningen. LÖSNINGEN. Den sanna sanningen. Den ENDA sanningen. Den ABSOLUT Rena Svenska Demokratin. De Svenska värderingarna. De är de GODA. Godhetsfashister. Kritiker är de ONDA. Svart – Vitt. Sant – osant. Så enkelt anser de världen vara.

DETTA ÄR ANTIINTELLEKTUELLT!

Detta är farligt!

Det beklämmande är att antiintellektualismen har ökat ju mer modern teknik kan sprida information. Man föll flat inför tekniken och avsade sig den vetenskapliga hållningen, den vetenskapliga metoden, den kritiska hållningen, det handledande ansvaret. Nu blev det fritt fram för alla. ”Jag vet vad jag vet, jag behöver inte ta in något jag inte vill lyssna till”.

Alla har sin lilla privata sanning.

Med den inställningen är relativistiska uppfattningar legio. Det är antiintellektuellt. Det är farligt.

Tänk er:

”Judar är en ras som parasiterar på samhället”. Ett påstående som blev till en  ”sanning” . Kritikerna till detta påstående satte man i läger eller mördade.

Vad är fel på påståendet? Varför är det ingen som analyserar ett dylika påstående?

Judar, är en tros och kulturtillhörighet. Ingen bioligisk tillhörighet. Man kan inte genetiskt se vem som är jude, även om det finns fanatiska sionister som anser det. Där delar dessa samma uppfattning med nazister.

Att ”de skulle parasitera på samhället”. Säkerligen fanns det judar som parasiterade på samhället, i egenskap av kapitalister. Så gör alla kapitalister, de parasiterar på samhället. Det kapitalistiska samhällets själva essens går ut på att skapa vinst. Vinst får man om människor utför arbete till underpris. Att exploatera människor är att parasitera på dem. Men det är ju knappast något som enbart judar gör.

Alla judar är inte kapitalister, således kan de inte i egenskap av att vara en grupp med en särskild tros och kulturuppfattning anklagas för parasiteri.

Skulle man nu analysera alla liknande påståenden, istället för att skrika i kör och himla till nya gudar, då skulle man kanske kunna väcka de sovande. Då hade SD inte behövt växa sig stort.

Om de som vet och har fattat, tog sitt ansvar, var än de befinner sig i samhället, skulle det gå att ha ett öppet samtal.

Men, huvudfrågan kvarstår. Ingen av den förmenta vänstern, de förmenta liberalerna, ja, inte ens de konservativa vågar visa sig klart och öppet med motiveringar till sina ställningstaganden. Batras kjol kan man byta, men moderaterna förblir vid sin falska läst likväl.

Huvudfrågan är, vill du leva i ett samhälle som av naturliga skäl kommer att utvecklas till en internationell diktatur? Vill du leva i ett samhälle där vinstjakten är så stor och osund att den kommer att stjälpa över allt i en jättekris? Större än de som varit? Vill du leva i ett samhälle som låter vinster gå före människovärde, naturskydd och skydd av världen? Vill du leva i ett samhälle där människor är en förbrukningsvara, där starkast vinner, där gangsters har större förutsättningar att klara sig än vanligt folk? Vill du leva i ett samhälle där du är utbytbar mot kreti och pleti som har bestämt att de vill komma till Sverige av olika skäl? Då dessa kan göra vad du gör för mindre pengar och mindre gnäll?

De flesta svarar troligtvis nej, på det mesta. Sedan går de snabbt över att peka ut ett isolerat problemområde. ”Bara man fixar det först…” så blir allt bra. Man vågar inte ifrågasätta helheten. Man vågar inte se att allt hänger ihop. Man vågar inte se att vi måste ta ställning mot rovsystemet. Välja att bygga samhället gemensamt, värna om resurser och våga förändra våra materiella förutsättningar. Sluta vara bekväma, själviska och ställa upp solidariskt. Visst låter det tjusigt!

Ja, säger vi, så går vi ut och lägger en krona i tiggarmuggen. Självbedrägeriet fortsätter. Nöjd med mig själv om vilken god människa jag är, går jag vidare.

En strävan efter kritiskt tänkande och en strävan efter självinsikt är en förutsättning till förändring. Bara den medvetne kan göra något. Den som är ödmjuk inför komplexitet och att inget enbart är svart – vitt.

Människor har blivit anklagade för att med öppna ögon gå rakt in i krematorierna. Man vågade inte ta till sig verkligheten. Speciellt de som har levt skyddat. Många är det i vårt land som har levt och lever skyddat. Som blundar. Som ljuger. Som är verklighetsförnekare. Framtida krematorier står öppna för dem med. De kommer inte vara i stånd att förändra en utveckling. De kommer inte att bidra.

Det uppdraget ankommer på dig som vågar se, vågar vara kritisk och som vågar gå mot strömmen i PK floden.

 

Törs du?      

     

 

Sverige har många chefer men inga ledare

Skuggsamhället växer. Med det menas att det finns människor i landet som inte ska vara här enligt beslut och som därför får inget av samhället för att överleva. Vi kan ha totalt minst ett par hundratusen, som har fått besked om att inte få vara här. Men de är här. Hur överlever man som ståendes utanför hela samhällssystemet? Vad för slags samhälle bygger man där i skuggan?

 Det finns inga illegala, ropar medelklassungdomen. Sorry. Det har alltid funnits illegala människor. Människor som av olika anledningar inte kan leva inom samhällets ramar och överlever genom illegalitet. Det vill säga, de arbetar svart, bor svart, stjäl och kan ägna sig åt icke godkänd affärverksamhet. De överlever på kriminalitet. Det som samhället inte godkänner betraktas som kriminellt. Enligt lag och normsystemet är det ett liv utanför lagarna. Således illegalt. Man kan ha olika syn på detta, givetvis. Man kan anse att alla som upplever ett behov av att bli omhändertagen av det svenska samhället och har förmågan, kontakterna, pengarna, förslagenheten, styrkan, modet…att ta sig hit har också rätt att vara här på samma premisser som alla andra.

En sådan medelklassinställning håller så långt tills när dessa människor inkräktar till det sämre på levnadsvillkoren hos medelklassen. Så länge de ser en vinning i att ha billig arbetskraft som torkar skiten hos  dem hemma och får dem själva att uppleva sig som lite förmer, går det an. Men kommer det en välutbildad person som flykting, släpps denne inte in i värmen. Då blir det konkurrens. Kanske irakiern har en amerikansk topputbildning som skall ställas emot den mediokre svenska utbildningen vår käre medelklasshipster har. Då är det bättre att den högutbildade irakiern kör taxi. Men när de börjar bli så pass många att de de facto konkurrerar, då slutar man ropa om att det inte finns några illegala, eller att alla har rätt att komma hit.

Att lyssna till tidigare varningar eller att försöka förmå ha någon liten framförhållning, har varit helt uppenbart för mycket att begära av myndigheter och politiker.

Nu står de på rad och talar om integrering. Vad ska dessa integreras till? Vad ska vi som redan bor här, integreras till?

Till ett samhälle under upplösning? Ett samhälle som har sedan 1995 i drygt 20 år, utbytt ett lagsystem och normsystem som passar Europa men inte Norden? Vilket samhälle gäller det? Det nordiska? Det som vi har byggt upp på våra speciella premisser under några tusen år? Det samhälle vars miljö är karg och befolkning liten? Det nordiska samhället som hade ett gårdssystem anpassat till våra enkla villkor,  skall jämföras med sydeuropas rika och utvecklade feodalsystem, skyddat och uppburet av en översvallande rik katolsk kyrka? Är det deras erfarenhet vi skall bygga vårt samhälle på nu?

Det är i det hårt och rikt utvecklade feodalsystem som växte fram och levde under århundraden i Europa som traditioner, normer, lagar kom ur. Kultur och mentalitet. Det är deras företrädare idag, med den bakgrunden, med den fostran och med den europeiska historien som de själva har bidragit till, med den mentaliteten som bestämmer lagar och normer hos oss idag.

Carl Bildt är inte tillräknelig. Det kommer framtida historieforskning våga slå fast. Hans mantra om att vara hallänning, svensk och europé är nonsens. Propaganda utan bäring. Vill man vara europé och leva som en europé, så lämnar man Sverige.

Detta tjänstemanna -bäst -i -klassen -syndrom, utan självständigt tänkande, utan kritiskt tänkande, utan ifrågasättande, driver Sverige till upplösning.

Fegheten och bekvämligheten är beklagligen typiskt svenska normer idag. Så har det inte alltid varit. Det har funnits en arbetarklass som tog strid för bättre villkor men  som sedan lät sig köpas till tystnad. Det har funnits dem som har velat försvara Sveriges neutralitet, alliansfrihet och självständighet också. Var är de nu?

Att Trafikstyrelsen säljer ut oss och skyller på varandra, på systemet, på tiden och på  pengarna visar tydligt att det råder ett främmande tänk. Ingen har ansvar. Ingen tar ansvar. Inget tjänstemannaansvar.

Mönstret går igen i andra myndigheter. Polisens kris bottnar huvudsakligen i att polisen är satt att följa en lagstiftning som inte längre är relevant i det existerande samhället eller världen. Polisen är styrd av politrucker, inte professionella poliser. Om de tog folk till stupstock på kyrkbacken, eller sabla ner människor som står och samtalar på trottoaren, med motivering att det är en konspiration som man gjorde under Oskar II tid, skulle det väcka ett ramaskri. Sådana lagar kan vi väl inte ha!

Men när en polis arresterar, bevisar att en kriminell har gjort något och denne blir frisläppt för att det inte var så viktigt vad denne gjorde, och tvingas arrestera samme person igen, och igen och igen….och det ges inget hårdare straff för den upprepande brottsligheten. Då heter det att man kan inte dömas två gånger för samma brott. Eller ett gammalt brott kan inte försämra för nästa brottstillfälle. Så kan man leva och göra kriminell karriär. Skattebetalarna står för notan och människan ifråga blir aldrig tvingad till omprövning av sitt liv.

Detta synsätt på människor är von oben och förnedrande. Det är en människosyn som innehåller klasshat och rasism.

Med den rikedom som vi besitter behöver man inte curla för hat. Men det är vad våra chefer i Svearikes AB gör idag. Vi leds av chefer. Med småaktiga och kortsiktiga intressen. Dessas beslut och ageranden eller brist på ageranden, gynnar ett växande hat. Detta är farligt.

Vi har inga ledare!

 I en värld med garanterad fred behöver inte oroa sig över att Transportstyrelsen och ett 40-tal andra myndigheter, enligt Svd, har skickat iväg sin IT verksamhet till privata bolag runt om i världen. Den genomskinligheten i statens förehavanden kan vara till gagn om andra ser och kan i all välvilja påpeka svagheter och förslag till förbättringar.

Men det är inte den fredliga värld vi har som Stål och Kolunionen, EG och nu EU skulle garantera. Inte minst har EUs medlemsländer deltagit i och medverkar till olika krig som råder.

Den globalistiska drömmen handlar om att marknaden skall reglera livet till alla, att de rika ska garanterat bli än rikare. Ja, det vet vi. Det är så småfolket matas. Globalisterna vet att det barkar, men de vill bara hinna tjäna så mycket som möjligt, säkerställa så mycket som möjligt…innan dess. Högmod går före fall. Men att i andra änden, måste det ju ske en utarmning, vilket också sker. Men då kommer smulpolitiken in. Ju fler som får ta del av rikedomarna, ju större medelklasserna växer, ju mer smulor faller ner till de fattigaste. Det är väl rättvist? Alla får ju något av den globalistiska kakan.

Sverige har inte ens hunnit haft 100 år av demokrati. Nu är vi på väg att döda den. Hur mycket politiker, medierpropagandister, krämare av alla valörer försöker att påstå att vi värnar om demokratin, så ljuger de. Eller fortsätter leva i självlögn.

Man kan inte låta världsomspännande företag ha och utöva makt, fatta beslut enbart ur egna intressen bakom stängda dörrar och påstå att man kan upprätthålla en demokrati. Ett folkstyre, där människors behov får styra.

Jag vet att genom åren brukar medelklassen rygga när man upplyser om att det finns olika former av demokrati. En demokrati där det privata ägandet av vad andra har samlat ihop i rikedom genom arbete, privatägande av de gemensamma naturresurserna, är en demokrati där privata ägandet avgör hur andra ska förhålla sig till det och där lagstiftningen är anpassad därefter. Det kallas för rättssamhälle.

Sedan har du en annan variant av demokrati, där gemensamma naturresurserna ansvaras för gemensamt. Primering av arbete och skapande på alla nivåer regleras av insatser, förmåga, vilja etc. Samtidigt som förutsättningar ges alla, att ta vara på eller inte. Klarar man inte att ta vara på sina förutsättningar av olika skäl, kan man ändå leva ett anständigt liv genom det gemensamma ansvaret i samhället. En miniminivå av antsändigt leverne garanteras alla av en medborgarlön tex.

Rättssystemet anpassas till känslan av ansvar och delaktighet i samhällsbygget. Med tanke på allt vad ett rikt samhälle som Sverige har gett medborgarna skall också samhället kräva tillbaka något.

Den utbildningsmöjlighet som finns idag, den kunskapsnivån man kan uppnå, den tillgänglighet för självfostran och bildning är allt på en nivå vi aldrig har upplevt tidigare i historien. Det är skapat av människor.

Skall saker skötas demokratiskt krävs också att människor tar ansvar för sin bildning och sina åsikter. Man kan inte uppmuntra människor inför val och händelser från en propagandakör av floskler, ytligheter och ”oneliners” i pågående propagandareder. Man måste satsa på bildning, och på folkbildning. Det är ju inte förrän människor deltar i den politiska debatten som de formar sina ståndpunkter. Försvara dem och gå till val. Då får man en närmare spegling av vad människor vill med sitt gemensamma samhälle.

Det har funnits försök till gemensamhetssamhällen där utgångspunkter var efterblivenhet och svält. Att jämföra ett gemensamhetssamhälle med Sovjet är bara för charlataner. Det har inget historiskt värde idag, då vi har ett helt annat utgångsläge.

Vid nästa stora globala kris som kommer kanske på 2020-talet, kommer det att visa sig vilka som står pall. Förmodligen Ryssland, med samarbete med Kina och Asien och Mellanöstern. Obs, ryssar är de enda som kan hantera dessa delar av världen. Oavsett hur länge USA har jiddrat i Mellan östern, begriper de ingenting.

USA är på dekis. Vilket blir farligt, och de kommer att behöva sin Putin. Det var han  som förhindrade nazisterna att ta över, genom att organisera ungdomen i ett gemensamt projekt,  med sin ungdomsrörelse Nashi (de våra).

Blir det Our Folks, i USA då?

Sverige kommer inte stå pall. För det krävs att man har försvarat demokratin. Att man har utvecklat den och inte enbart låta sig förledas av de stora pengasiffrorna som rullar förbi. Det krävs att man har myndigheter som har folkets tillit. Att man har en lagstiftning som motsvarar rättskänslan och rättsmedvetenheten hos folk. Det krävs att politiker fördjupar sig i de problem som finns, talar ur skägget och inte ägnar sig åt åsiktsförtryck. Att politiker vågar lyssna till folket, att man vågar ta debatten var som.

Det krävs att människor kan påverka utan att behöva först utsättas för propagandakampanjer, fösas in i en fåra och sedan kalla det för demokrati. Det krävs bildning. Det krävs mod.

Idag är vi kunder. Vi är kunder till Riksdag och regering. Den ene politikern efter den andre går sina medierkurser och ser ut som tandkrämsreklam i rutan. Slänger ut korta kärnfulla meningar som man har slipat på, på någon byrå.

Lägg din röst på vårt parti så får du mums mums på köpet!

Köp två, betala för fyra! Alliansen är för dig! Kom och köp!

Eller de andra, där landsfadern tar i, kavlar sina ärmar i det oändliga, men likt förbannat ligger ärmarna i stora sjok okavlade framför honom. Samt de små mupparna som klänger sig fast vid landsfaderns ben och har svårt att dölja hur oskickliga, hur oseriösa, och hur inskränkta de är när det kommer till kritan. Bekväma och ansvarslösa. Lekstugefolket.

Bekväma och ansvarslösa chefer, politiker…., det går tretton på dussinet nu för tiden.

Vad kan vi göra åt detta då?

 

Man måste ställa krav. Skall du få, skall du också ge. På varje rättighet har du minst tre skyldigheter. Det är omöjligt att upprätthålla en rättighet om man inte fullföljer sina skyldigheter. Enkel matematik.

Då kan man heller inte stödja en samhällssyn som  tillåter att alla får göra vad de vill, hur de vill, när de vill. Man kan inte stödja alla som vill komma hit, oavsett vad svensk lagstiftning säger. Man kan heller inte ha en lagstiftning som inte är reglerande med konsekvenser. Man kan inte ha människor som fysiskt lever i vårt samhälle men lever i sin egen värld och inte deltar. Samhällsdeltagande är integrering. Inte gå runt och leva på soc.

M förslagen om att skärpa kraven på att skicka tillbaka de som har fått avslag, är åter igen ett ordbajseri i någon propagandatävlan. Någon större skillnad på att leva fyra år i skuggan eller tio år i skuggan, om det nu är ett bättre liv i svensk kriminalitet än att leva det hemma, kommer inte vara avgörande. Att leva i ett eget kriminellt samhälle i Sverige är en klar tillgång för den enskilde än att göra detsamma hemma. Ett sådant samhälle i det svenska samhället är en tickande bomb. Dessa människor har inget att förlora.

Vill man utrota kriminaliteten i landet, speciellt denna variant, så får det konsekvenser. Vill man införliva den i samhället, så som amerikanarna gjorde på 30-talet, får det också konsekvenser. Sedan är frågan, vilka konsekvenser är värst och för vem är det värst?

En ung man söker hjälp hos AF och hänvisar till en kvot för att hjälpa människor med skador till nytt arbete. Svaret var att ifall han var utlänning hade han fått hjälp. En annan ung man blir utbytt på en yrkesutbildning då det kom en flykting istället. Tjänstemannen förklarar att sådana är direktiven. Vad tror ni blir reaktionen?

Av obegåvade och fega beslut från toppen, i försök att täppa igen hålen i en sil, så rinner skiten ner till den lokale tjänstemannen som lär tolka efter sitt eget kynne och med hjälp av den digra EU lunta med direktiv och lagar som denne tvingas läsa ur. Någons direktiv om att man måste ”integrera” alla som har tagit sig hit, resulterar i att beslut om stöd måste fattas och då räcker inte pengarna till lokalbefolkningen. Så säger man öppet att ”vi måste ge pengarna till Ali och Fatima inte till Sven och Britta”. Hur tror ni folk reagerar?

När någon som har haft möjlighet att komma hit och göra klasskarriär, och tar sig vidare i samhället, men som är ute efter mer, och känner sig förhindrad i karriären, kommer rasistkortet fram. Sedan får vi en ovetenskaplig debatt om ”rasifiering” som propagandamedierna gärna baserar ut utan att ifrågasätta. När bildning aldrig är ett krav, gynnar man propagandan. När man vägrar se helheten, växer det i sprickorna och denna växtkraft spränger till slut.

Helt plötsligt har vi människor som i genrationer är uppvuxna i diktaturer, som definierar demokrati för oss. ”Gör ni inte si eller så, är ni odemokratiska rasister!” Aldrig de själva. bara ”någon annan”. Någonannanismen känner vi ju igen. Alfons Åbergs Molgan.

Vi har inte ens haft fyra generationer i demokratibygge. Det är fortfarande svårt för oss, men för dessa är det tvärsäkert. De fick veta allt i Beirut innan de kom.

Ger man tillräckligt med resurser så att allas behov kan tillfredsställas, ja då har vi integration. Skall vi använda de resurser som finns, måste man gå efter behov och prioritera dessa efter vissa principer. Oavsett vems behov. Har man inte råd att ge till alla som har behov, då kanske man ska köra det som gäller på arbetsplatserna? Först in- sist ut ?

Alternativet man ägnar sig åt nu är godtycklighet, rasism och självförakt.

Sverige är den svagaste länken i Norden. Man behöver inte bomba landet för att inta det. Man behöver bara göra som sker för tillfället, låta det falla sönder inifrån. Låta historia, normer, värderingar bytas ut pö om pö. Utan att det märks tills det är för sent. Hålla det plottrigt och blippa sig hit och blippa sig dit i digital tillvaro och med den känna sig i den globala gemenskapen, utan att någonsin försöka se en helhet. Våra mediokra chefer vill gärna spela schack med de stora grabbarna.

Men då krävs helhetstänk och strategi. Eftersom man inte förmår det, blir en underdånig bäst i klassen hållning, vår stolthet. Vi får ju i alla fall vara med!Den så kallade svenska moraliska stormakten, är ett hån.

Det är ett spel för galleriet om man inte också inkluderar svenskarna.

Det gör man inte idag. Inte i Riksdagen, inte på UD, inte hos polisen, inte hos AF, inte hos FK…..

Köp SD så får du M och KD på köpet! Kom och köp!

Alla mina landsmän som i bekvämlighetsflagg inte bryr sig om landets utveckling, skulle jag vilja uppmana att göra som man gjorde fram till 1:a världskriget, dra iväg.

Om inte USA fungerar längre, kan ni ju åka till Thailand, eller Spanien…

Det var inte svenskemmigranterna som byggde Sverige. Det är inte immigranterna som har kommit hit, som bygger sina egna länder, stoppar krig, räddar samhällen heller. Men de som är här, de som lever här och de som drar nytta av vad de som stannade kvar i landet byggde upp, till er säger jag: Släng bekvämlighetsflaggen, var rak i ryggen, ställ krav på dig själv och samhället. Ställ krav på ledarskap och backa upp det. Bygg ett gemensamt samhälle!

Vi har redan hört ”att vi lydde bara order” ja som Gd för Transportstyrelsen gjorde, som alla de som ägnade sig åt att göra som Hitler sa gjorde, utan att ifrågasätta någonting.

Palestinierna säger att ”du kan inte gömma dig bakom ett finger”. Så rätt så rätt.

Det kommer en dag när också du ska förklara dig.

 

 

 

 

 

 

Politikens Kiviks marknad är i full gång

Nu är det bästa priset som gäller. Kom och köp! Jag har försökt höra vad som sägs. Jag lyssnar och lyssnar, men hör inget nytt. Inget seriöst. Inget djup. Politikerna, medierna, opinionsbildarna tycks bli allt mer tondöva ju mer klassklyftorna växer. Ingen lyckas dölja sitt folkförakt. Den medelmåttiga medelklassens inskränkthet dallrar över Gotland.

Jan Björklund utgår från att alla kan och att alla vill göra en klassresa. Underförstått betyder det att om man tillhör arbetarklassen och underklassen är det något man vill söka sig bort från. Som han själv har gjort. Björklund lyser av präktighet och stolthet för att han inte behöver identifiera sig med industriarbetare. Men tack vare b.l.a.dem fick han gå i skola.

Reinfeldts öppna famn för en instormandes underklass, oavsett vad de tillhörde hemma, var ju för att fylla på lagret av en underklass för att hålla de andra i schack. Svenskarna ska sträva efter klassresa, eftersom det är skämmigt att göra simpla arbeten, som att bygga hus, hålla rent…och då kan vi ju fylla på med analfabeter.

De behöver vi bara sätta i lite skola, eller dra ner skolan till deras nivå, så att vi kan skicka ut dem i samhället och utföra ”houseniggerjobben”. Varenda medelmåttigemedelklass kan känna sig lycklig av att ha en liten husa, en liten ”housenigger” som bockar och tackar och kallar överheten för ”masa”.

Samtidigt kan den medelmåttigamedelklassen känna sig human och viktig. De har ”hjälpt” en krake att få leva ett värdigt liv, i arbete. Ja, ett ”enkelt” arbete, vad nu det är. Det tycks vara så att politruckarbeten måste vara de som tillhör det ”enkla” arbetet. Med så lite kompetens och förmåga, att tjäna så mycket öppnar ju även för analfabeter med andra språk att klara biffen.

Sverige har trots all propaganda från halvfanatiska organisationer, inte haft någon kolonial verksamhet att tala om. Men nu har vi chansen!

Nu kan varje inskränkta uppkomlare och nyrik streber känna sig som en kolonisatör. Som från den ”fina” klassen.

Jag vill bara påminna Herr Björklund om att alla vill inte göra en klassresa. De som förnekar sitt ursprung är inte trovärdig, är inte äkta. För det mesta när en klassresa görs, måste man förneka sitt ursprung. Då måste man acceptera det övre skiktets samhällssyn, människosyn, ljuga, förneka, förminska, ja, fnaska.

Alla är inte redo att fnaska, Herr Björklund.

Alla anser inte att det arbete som utförs av människor som håller samhället igång, är av sämre sort än att producera ytliga politiska floskler. Det finns ingen naturlag som säger att vissa arbeten är lägre än andra. Om det är arbeten som behövs, har de ett värde. Skulle man inte kunna organisera och fördela vinsterna i samhället, så att alla arbeten som behövs utförs?

Utbildning och bildning är något som tillhör alla i samhället, oavsett klass. Är den inte tillgänglig för alla, efter de behov som finns, ja, vems fel är det?

Folkföraktet som Herr Björklund visar, uttrycker han genom att helt plötsligt vakna till och upptäcka att det finns en underklass i Sverige.

Vi har alltid haft en arbetarklass som man kan dela upp grovt i tre skikt. Det är den övre arbetarklassen, de yrkesutbildade, LO organiserade männen i klassiska industriområden, som är arbetarklassens överklass och vars normer styr. De bidrar till att hindra att jämställdheten mellan könen uppnås. De som män har i samhället gemensamt med överklassernas män,  och tjänar på att hålla kvinnorna nere i löneligan. Samtidigt har vi problemet med att kvinnor inte tar sitt fulla samhällsansvar. De leker låtsasfria. Men det tar tid att komma från det mångtusenåriga underläget, mentalt. Sådant måste man vara medveten om för att kunna förändra.

Sedan har vi den stora, breda arbetarklassen, som utgör den största delen. Därunder, har vi arbetarklassens underskikt. Underklassen. Lumpen sa man förr. Långt innan dagens journalistgeneration. Där hamnar alla de som slås ut, även de som faller från högre höjder. De som kommer hit utan organiserad arbetsinvandring hamnar där. Inte sällan krigsflyktingar, fattigflyktingar, lycksökare, infiltratörer och en liten del politiska flyktingar. Oavsett deras status hemma, hamnar många just i underklassen. En del har förutsättningar, pengar, och tar de möjligheter som erbjuds. De är begåvade och drivs av någon vilja. Börjar företag, utbildar sig o.s.v. De rör sig från underklassen.

Herr Björklund kanske bör komma ihåg att just bland arbetarklassens alla skikt, myllrar det av människor som just är begåvade, bildade, har ambitioner att utveckla sig och skapa på olika sätt. Dessa gör det. De finner vägar. Det är inte detsamma som att de är busschaufförer som en tillfällighet, något de egentligen inte vill vara… vill komma ifrån. Det betyder inte att dessa människor har torftiga liv och att barnen som växer upp med sådana föräldrar, automatiskt blir kriminella. Det betyder inte att de arbetar med dessa arbeten för att de ”inte får något bättre”.

Den människosyn som hittills har framkommit i Visby, är folkförakt. Det är inte fattigdom som gör människor kriminella. Alla människor skäms inte för att de är arbetare. De ser sig inte som något lägre stående av den anledningen. De ser inte heller att Herr Björklund har något de skulle vilja ha.

Se på affärsvärlden och offentliga institutioner och kommuner hur mycket kriminalitet och fusk med allmänna medel som pågår. Dessa kan man ju inte beskylla för att leva i fattigdom och förortstorftighet. Eller?

Att bli kriminell är mer komplicerat än så. Jag betackar mig för att höra dessa medelmåttigamedelklassuppkomlingar stå och myndigt förklara att de stackars flyktingarna som lever i moderna lägenheter i förorten och som ”tvingas(!)” bo trångt, tvingas leva på skattebetalarnas bidrag till dem, som inte klarar skolan….att dessa människor blir kriminella av dessa skäl. Det är samtidigt att spotta alla som har klarat sig bra och som kämpar på i Sverige, i ansiktet.

Nej. Alla de som lever i dessa moderna lägenheter, söker jobb, förkovrar sig, startar eget, går till gratis biblioteken (om det inte är Nacka kommun) söker svenska kontakter, utbildar sig, organiserar sig, inser att de ska vara delaktiga i det samhälle de lever i, är inte grunden för kriminalitet.

Det må vara att det är analfabeter, men det i sig är inte grundande för kriminalitet.

Däremot vad Herr Björklund inte sa är, att de människor som kommer hit med sina klansystem, sina hierarkier, sina maktförhållanden, sin förtryckarkultur mot kvinnor, barn och familjemedlemmar, med sina uppdrag för främmande makt, med sina uppdrag att sprida antidemokratisk organisering, de utgör grund för kriminalitet. Men dessa får ju pengar av staten för att upprätthålla densamma! Med sin underkastelse av en icke reformerad feodalkultur, i ett högteknologiskt kapitalistiskt samhälle, dessa människor bidrar inte sällan till kriminalitet. Vad gör Herr Björklund åt detta? Erbjuder en språkkurs?

Man har inte kommit till Sverige för att man vill bli svensk. Man har inte kommit hit för att man vill bli en svensk demokrat. Man har kommit hit för att det fanns någon slags vinning att göra det.

Då kan man inte som den medelmåttigamedelklassenskulturrelativister säga att om man är en irakier som har vistats i Sverige i 26 år och dessutom är en M politiker, och hör och häpna, har betalt skatt i 18 år! Då är han svensk, enligt AB ledarsida. Skulle han själv acceptera det epitetet, skulle jag påstå att han fnaskar. Att fnaska är onekligen väldigt svenskt för många.

Onekligen är det en person som är etablerad i landet och lever efter de villkor som gäller. Men att han måste förneka sitt ursprung, sin erfarenhet och kalla sig enbart svensk, hör till det folkförakt jag talar om. Jag känner inte denne politiker, men han torde vara både ock, med tanke på att han har etablerat sig här. Jag hoppas att han har ryggrad nog att bekräfta det och inte köpa uppkomlingarnas självförnekelser.

Nu är det många som etablerar sig här, som har lärt sig av medelmåttorna i medelklassen att köpa deras floskler och därmed bidrar till fnaskandet. Det är väl vad som krävs för att ta sig upp. Att fnaska. Jag kan inte känna mer respekt för dem bara för att de är ”framgångsrika” utlänningar. Trafficking har heller ingen nationalitet.

Kan man ställa krav på människor i Sverige? Finns det någon skyldighet för de som lever i landet? Är det bara att vara konsument och ha världsbild från Södermalm i Stockholm som gäller?

Det klass och folkförakt som Herr Björklund visade i Almedalen, det klassförakt och folkförakt som den medelmåttigamedelklassens kulturrelativister visar oss dagligen genom medier, genom att främja motsättningen mellan människor etablerade i landet sedan sekler och de som har nyligen etablerat sig och de nytillkomna, som kanske inte vill etablera sig på svenska villkor. Det är ett förakt som främjar nazismen och fascismen. Då inkluderar jag inte SD. SD är öppet och går att hantera på vanliga villkor.

Om Thornberg går ut och säger att det finns ca 3000 potentiella terrorister, bekräftar han sådant som flera har sagt långt innan.  Om han har rätt i att 2000 är islamister och tusen höger/vänster terrorister, har han säkerligen varit försiktig och tagit i underkant för att inte skrämmas.

Han har ju att hantera som säkerhetschef, en medelmåttigmedelklass verklighetsfobi också. Därför tar det tid, innan saker händer. Därför händer inte sådant som måste hända, för att inte tappa greppet om landet. Därför är det ryggradlöshet och feghet som främjas. Därför lyssnar man inte ens till folk som kan berätta om hur det ser ut utanför elfenbenstornen.

Den korporativa kulturen i landet medför enorma begränsningar.

Häng med här nu:

I toppen av pyramiden sitter Herr X. Han har uppgift att kartlägga säkerhetsläget. Bredvid honom sitter det någon annan Herr Y på en annan pyramidtopp som har samma uppgift, men ur en annan vinkel e.t.c. Dessa två spänner sina bringor mot varandra. Det gäller att pinka in revir, ja, ni fattar.

Dessa herrar skulle ju knappast våga lyssna nedåt. Där har de ingen koll. Man sänker sig till mellanskiktet som hävdar sig genom att trampa på bottenskiktet.

Ponera nu att en vanlig svensk medborgare vill berätta om hur det ser ut i dennes kommun, om saker som denne inte tycker stämmer med lagar, vanor och kutym.

Då måste Herr X och Herr Y verkligen veta med vem de har att göra. Vem är de de skall lyssna till? Kan man ringa in denne? Ja det kan man. Det är ingen kommunchef, ingen mellanchef i den egna pyramiden, ingen tillräckligt hög tjänsteman…alltså, är det ingen att lyssna till. Basta. Om nu kommunchefen, tjänstemännen, mellanchefen…är inkompetenta, eller korrupta har det inget med saken att göra. Då skall det först bevisas. Helt rätt. För att göra det måste man vända sig till den inkompetente eller korrupte polis på plats som ska göra det. Ja, eftersom det inte blir gjort, är antagandet fel, då finns det inget som är fel i kommunen. Allt är som det ska. Således är medborgaren inget att lyssna till. Herr X och Herr Y sitter båda inne med sanningen. Man har bekräftat sitt korporativa herravälde. Ingen ska komma här och tro att de vet något jag inte vet. Att de där nere kan bidra till samhällsbygget! Vi vet bäst!

Ja, ni hänger med.

Skulle man tänka demokratiskt, skulle man se till att det fanns människor i kommunerna som inte hade lojaliteter där de verkade. Som inte led av mindervärdighetskomplex och som inte var enfaldigt prestigebundna. Människor som var bildade, trygga människor som vågar lyssna på vanligt folk. Som vågar lyssna och som klarar av att sålla skit från diamanter.

Det finns anständiga människor överallt. Av alla bakgrunder. Att nå dem, att lyssna på vad de har för erfarenheter och att förmå plocka de korn av sanning som finns ja, då kan man ha en möjlighet att skapa ett totalförsvar som är för freden. Då kan man undvika våldsamma motsättningar som är i vardande.

Då kan man skapa en tillitskultur.  

Den teknologiska bevakningen över folket, som ökar och sprids allt mer, är ett verktyg som måste kompletteras med mänskliga kontakter.

Om man tror att man fångar upp mycket på FRA, är det troligtvis en bråkdel av vad mänskliga kontakter ger.

Vi har en politruckledning av samhället, som lever på övervåningen, där vi under, kan tyda en hel del av ljuden som når oss och anpassar oss efter hur vi uppfattar att saker och ting ligger till.

Medan övervåningen ser bara sina egna handknutna persiska mattor, anar de inte ens hur vi organiserar livet här under.

Människor som lever här i landet, skall bidra till demokratin. Bidra till att kritisera den, bidra till att bygga den. Bidra till att fördjupa den. Det finns inget bättre system att erbjuda för tillfället. Det är alltför många som drömmer om hierarkiska förtryckarfasoner. De kallar sig för allt möjligt. Tack vare den medelmåttigamedelklassigakulturrelativismen så gynnas dessa.

Enfalden får råda.

Någon som målar sig som en cancan danserska och klär sig i utringat och tight, men sätter på sig en schal, med motivering att hon är muslim och inte vill egga sexuella lustar hos männen …(sic!) är ett sätt hur andra krafter utnyttjar flickors underläge, genom att de fås att tro att de är fria och att ”de har rätt till sin religion”…suck!

För en del är en sjal detsamma som en religion.  Genom att driva detta bidrar man till att fortsätta utnyttja flickor och kvinnor i underläge. Men en sådan utnyttjad flicka, upphöjd av de s.k. feministerna och de medelmåttigamedelklasskulturrelativisterna säger man samtidigt bakom ryggen att hon är ”en sån där, som bär en mussetrasa”. Där man menar att det är någon som åker snålskjuts på att göra en religion av en sjal. Man menar på att det är någon som drar nytta av att hon går så där och att hon själv saknar kraft att kämpa.

Det är stockholmska. Det är underklass. Det är inte islamofobi. För medelmåttorna är all form av kritik detsamma som sjukdom, d.v.s. fobi.

En gång i tiden fanns det uttryck för studentmössan. Det var privilegierade människor som fick ta studenten. Sedan kom de ut i samhället och satte sig över de andra. Varpå de blev omnämnda med ett visst avståndstagande och raljans. Det är också så motsättningar kommer till uttryck. Det var inte sjukdom då heller. Det var klassförakt.  Förenklar man motsättningarna i landet till att bli ytliga kommentarer om sjal och religion, får man också tåla en reaktion. I detta fall en typisk stockholmsk sådan.

Kiviks marknad är differentierad. Jag har själv stått på den. Medan Almedalsmarknaden går i sin enfald. Igen.

Det är inte fattigdom, trångboddhet och att man kommer från utlandet som gör att man blir kriminell trots Herr Björklunds tal.  Det är en skymf mot alla de fattiga som arbetar och sliter och aldrig någonsin skulle begå något brott. Sverige byggdes av sådana människor.

Det är kriminella som fortsätter med sin kriminalitet när de kommer hit. Det är de som väljer kriminalitet framför slit och arbete. Det är bortskämda bekvämlighetsinrättningar som väljer kriminalitet. Det är ouppfostrade barn. Det är barn som saknar omsorg, hemifrån och från samhället. Barn som fostrar varandra. Bland dessa blir det kriminella. De saknar myndiga ansvarstagande vuxna som visar vägen. Som ställer rättmätiga krav. Då kan man inte lägga ansvaret endast på en ensamstående morsa som är från början i underläge. Men hon delar det ansvaret.

Det är bekvämt att lägga ansvaret på en mamma som hålls hemma, avskärmar sig från andra med konstig klädsel, låses in eller bevakas vart hon går, förhindras att ta del av samhället och växa. Det är hon som ska fostra sina barn, utan att ha makt att göra det. Patriarken har både henne och barnen under sin näve. Det är mycket misshandel och misskötsel som förekommer i dessa patriarkala strukturer och som samhället inte vågar närma sig. Snarare har socialtjänsten hamnat i Stockholmssyndromet och tror sig göra gott genom att backa dessa miljöer.

Det är i de patriarkala klansystemen, de politiskt religiösa miljöerna som kriminalitet frodas. Hur många småkriminella har inte farit till Syrien? Hur många svenska småkriminella pojkar har inte lockats av rekryterare att fara och slåss i Syrien? Vem har stoppat dem?

Allt detta pågår, medan Herr X och Herr Y sitter på sina pyramidspetsar och försöker hålla balansen. Udden är ju vass. Förr eller senare gör det för ont i baken. Höjden är betänklig.

Efter politikercirkusen i Almedalen, har vi ett år kvar till val. Jag ska fråga runt och höra ifall det var någon som blev övertygad om att det finns ett parti som kommer leda oss framåt.

Vad tror ni jag får för svar?

 

 

 

 

 

 

 

Ett fyrfaldigt leve för den godkända ockupationen den leve, Hurra, Hurra, Hurra, Hurra!

 

Israel har ockuperat Västbanken, Gaza, Golanhöjderna och östra Jerusalem idag i 50 år. Detta firar sionisterna världen över. Detta är en ockupation som världen, d.v.s. västvärlden har accepterat och anser vara i sin ordning. Då kan man ju ägna sig åt menlösa yttranden, resolutioner och förhalanden och låtsasförhandlingar. Business as usual.

 Ofta träffar jag sionister eller sioniostvurmare som motsäger sig begreppet ockupation. Det var ju ett ”anfall är bästa försvar”, genom att attackera fula araber så förekom man deras planer på en attack mot Israel. 6-dagarskriget bevisade Israels militära, mänskliga, ekonomiska, politiska överlägsenhet, anser de. Då får man ju skylla sig själv om man muckar. Det var ju ett krig. Gaza behåller man som ett fängelse genom att kontrollera gränserna och förneka varor och människor att komma igenom. Man kan utnyttja den billiga arbetskraften efter behov. Så som man gör i arbetsläger. Västbanken har man tillåtit och stött 600.000 bosättare att ta mark och egendom från palestinierna. Golan i Syrien behåller man som en militär utpost och har koll på det omkrinliggande läget. Östra Jerusalem tillåter man bosättningar och att människor som kommer från olika länder i världen, tar sig rätten att slänga ut palestinier från deras hem och stjäla dem.

Det är detta man vill fira. Israel gör verkligen sig förtjänt av att kallas för tjuvsamhälle.

På propagandaradion hörde jag någon som ville förklara detta på vad de kallar för ”nyheter på lätt sätt”. Att förenkla är svårt. Speciellt komplexa företeelser. Men att förenkla i bemärkelsen att fördumma, är farligt.

På frågan från en journalist om vem som var först i Palestina, blev den andre journalistens svar att det vet man inte. Att för över två tusen år sedan fanns det judar där och ett land som hette Israel. Men att vid 6-dagarskriget var där palestinier.

Märker ni, om ni använder intellektet och inte känslor hur vinklat och propagandistiskt detta svar var?

Det har funnits judar på området sedan de kom över Jordanfloden. Det finns palestinska judar. Moshe Dyan var en palestinsk jude. Det finns kristna palestinier och muslimska palestinier och ateistiska palestinier.

Israel var en liten stat med det namnet. Judeen var en annan. Hela kusten hette först Pfalastos, som är detsamma som Palestina. Det fanns således flera områden som beboddes av olika grupper av människor. Judar var en minoritet och Israel var en liten provins.

Alla palestinierna brukar inte betrakta sig som araber, och speciellt inte dem i norr. Kanske orsaken är att det kom människor från Kreta och dessa kunde vara greker, eller från mindre Asien, perser o.s.v. De bosatte sig längs kusten mot Medelhavet och uppkallade området för Phalastos, Palestina.

Där fanns också fenicierna. Människor vandrade in från Arabiska halvön, däribland judar. En del folk hade konverterat till judendomen på vägen i försök att slippa undan krig och tyranni. Nu konverterar man till kristendomen av samma skäl. Intet nytt under solen.

Vi har fenicier, arabfolk, människor från Centralasien, från Kreta och säkert en rad andra stammar och folkslag till. Bland trosuppfattningar fanns judendom som den  äldste monoteistiska trosuppfattningen. Medan arabfolken hade andra polyteistiska religioner i likhet med antika Grekland o.s.v. och dessa var långt äldre än judendomen.

Detta är med all sannolikhet en ytlig och schematisk beskrivning, men ändå avslöjar den utbasunerandet av falska nyheter i propagandaradion.

Skulle man svara lätt på den frågan och dessutom sanningsenligt, skulle journalisten säga ” det fanns flera folkgrupper och religioner i Palestina”.

Att komma dragandes med vem som var först på plats, kan ju bli intressant om vi överför det till våra egna brädgrader.

Skall vi tro på vetenskapen, och något måste man väl tro på, så var det Tjuderna som var tidigt framme på våra nordliga breddgrader. Därefter kom tydligen våra samer…..och, och … ja ni hör redan hur PK maffian osäkrar sina revolvrar i god Göbbels stil. Tjuderna kom tydligen från Sibirien och var ett segt och tjurigt folk. De har befolkat Finland bland annat. En del säger att samerna kom söder ifrån och följde renen vartefter isen försvann. Andra höll sig i skogarna och en del vid kusterna. Nu är det bara renägande samer som har några rättigheter, de andra har man glömt bort.

Ja hur långt bak ska vi gå?

Två tusen år sa propagandisten i radion, vad det gäller judarna i Palestina/Israel.

Ja, går vi tvåtusen år bak här har vi järnåldern och sedermera vikingatiden. Våra rospiggar till vikingar tog sig ju till Kiev och Rurik grundade en dynasti där.

Är det månde Ukraina man vill ha i Rosenbad, då man fördömer så energiskt Rysslands ockupation av östra Ukraina och Krim? Man kanske räknar bakåt om vem som var först? Vad säger propagandaradion om det?

Eller kanske makten aspirerar på att ta tillbaka Baltikum? Varför inte de tyska provinserna för att inte tala om Finland. Så löser vi språkfrågan i Finland bums.

Stormakter eller dom som har hjälp av stormakter, som fallet Israel, ockuperar andras marker. Kan man bara hålla fast vid det tillräckligt länge om man är stark nog,  samtidigt som man går stormaktens intressen, så rinner det ut i sanden och ockupationen blir normal. Det är vad man hoppas på i Israel. Det är vad man hoppas på i Ryssland.

Då palestinierna inte har den goda smaken att ta livet av sig själva, får väl Israel svälta ut dem, krossa dem men hålla dem på tillräcklig nivå så att de kan utgöra billig arbetskraft. Israel fungerar som EU. Är det därför det känner en samhörighet med Europa?

Det intressanta fenomenet med Israels ockupation av Palestina är att det är i sin fulla ordning. Ingen försöker egentligen, de facto, göra något åt den. Förutom palestinierna förstås. De har slangbellor, stenar, knivar och hemmagjorda bomber som de använder i periodiska uppror. Intifada. Med detta möts de av USA- producerade toppmoderna vapen. Sådana som Trump säljer till Saudi.

Det är kampen mellan myran och elefanten. Trots elefantens överlägsenhet i alla avseenden, klarar den ändå inte att krossa myrorna. Har någon funderat på varför?

Världen gör som vanligt, sitter på läktarna och tittar på. Få se nu hur länge palestinierna ska stå ut innan de går under. När de efter många år knäar och inte klarar av att stå upprätta, kan läktarfolket konstatera att ” vad var det jag visste, det klarade det inte”. Det handlar bara om tid. Alla krossas i sinom tid. Palestinierna som har hållit ut så länge i detta underläge, borde få mer respekt och faktisk beundran.

Den överlägsnes arrogans är alltid lätt att hålla med och slippa själv ta ställning. Så länge man heller inte behöver skåda in i sin egen spegelbild.

Israel är i praktiken en delstat i USA och dess militärbas i Mellanöstern. Finns det ett mindre perfekt upplägg? Speciellt för en stormakt som USA som saknar kompetens inom makteliten att förstå Mellanöstern?

Det finns ingen, inklusive den mest intellektuelle presidenten på länge, Obama, som kan förstå den asiatiska feodalismen med de hierarkiska hederskulturerna och klansystemen. Dessa är lite mer komplexa än oneliners och hamburgerkultur.

Det finns så många förklaringar som blir till ursäkter.

Den som toppar alla ursäkter för landgrabing och tjuvande i Palestina  måste väl ändå vara den ursäkt som de 600.000 bosättarna hänvisar till, nämligen att Gud gav dem landet. Det står ju för tusan i bibeln! Ja, i den riktiga bibeln d.v.s. gamla testamentet, att landet av mjölk och honung tillhör sions folk. Vilket är detsamma som att en amerikan som identifierar sig som jude, har rätt att ta vad han vill från palestinierna. Är det nu en olivdunge som har ägts av en palestinsk släkt i flera hundra år, ja så lång tid tillbaka när det bara bodde urinvånare i USA, så har de rätt att ta dungen. Sparka ut palestinierna och säga åt dem att flytta till något arabland. Därför Gud gav dem dungen. Fiffigt va?!

Man är ju van i USA. Så bildades USA en gång i tiden. Visserligen har vi fått sådana organ som FN och andra internationella regleringar sedan dess. But, what the heck! Business as usual.

Israel kallar sig för enda demokratin i Mellan Östern. Kanske det vore något för organiserad kriminalitet att ta efter?  Att säga att Gud har gett dom delar av kommunkassan eller ett hus de vill ha som MC klubb. Gör så grabbar! Prova! Hänvisa till Gud, det kanske lönar sig! Ni kanske slipper att bråka och det blir lugnt. Ni får dessutom polisstöd.

Vi har så många ockupationer i världen så man kan väl inte bry sig om alla heller. Med tiden vet ju ockupanterna att det glöms bort och att det blir ett normaltillstånd och så småningom regleras det hela. Sådana regler som man vill följa. De regler man inte vill följa struntar man i, så som Israel har gjort med  resolutioner i FN som de inte gillar. Medan andra, som de kan dra nytta av, godkänner de.

Det är ju det som är det fiffiga med regler och överenskommelser, att man tar vad man vill och struntar i resten. Eller?

Tänk dig en fotbollsmatch som sköts så. Den enda publiken som skulle uppsöka sådana matcher till slut är en likasinnad pöbel. Slåss den som kan. På matcher går det an. Men när länder uppför sig så blir det krig.

Som sagts, det finns ju ockupation och ockupation. Israelerna skyller på Gud.

Gud, denna sköka, som används till allt. För att skära halsen av människor, förtrycka dem, skända dem, stjäla deras mark. Ta deras hus och slänga ut människorna som bor i dem. Till att någon självutnämnd ambassadör för Gud välsignar en. Vad det nu innebär. Man kan trösta sig med Gud också. Man kan även upprätthålla moral med hjälp av Gud. Man kan även upprätthålla omoral, med hjälp av Gud. I Guds namn kan man idka pedofili, stöld, mord och ja, listan kan göras lång.

Denna/detta Gud är vad sionisterna och bosättarna hänvisar till i sin rätt att stjäla. Jag vet inte i vilken mån vanliga småtjuvar använder sig av Gud i sitt värv. Men ska man stjäla stort då kommer gärna Gud fram.

Tänk om man skulle överföra den västliga acceptansen av Israels ockupation till ryssarnas ockupation av Krim och östra Ukraina?

Putin har ju blivit en gudsman nu, han springer ju till biskopen och får sina välsignelser. Men han har inte så vitt jag vet, använt sig av Gud som ursäkt för ockupationen. Han talar om sitt folk. Ryssar. Av historisk hävd. Platserna har varit ryska länge och bebos av ryssar. Han skulle förmodligen inte behöva ockupera områdena om ifall Ukraina inte hade låtit sig uppmuntras av väst att ta fram sina gamla nazianor. Ukrainas historia är full av dramatik.

Kan det vara månde storsvensken i våra beslutsfattare som tycker det är ett oacceptabelt brott att ockupera östra Ukraina och som måste stävjas på alla vis? Vill man minnas gamla svenskband till Ukraina och är det detta som spökar i det hårda svenska fördömandet av ockupationen? Medan Israels ockupation har man sedan länge accepterat, trots erkännandet av Palestina. Eller kanske just därför.

Förutom Rurik som for från Roslagen och bildade en dynasti i Kiev, Ukraina, har  vi våra Gammelsvenskbyar som talar om en relation i historisk tid mellan Sverige och Ukraina. Vi har vår smyckesflätning av människohår i Dalarna som är uttryck för kontakter med Ukraina. Det finns många saker som visar på historiska kontakter med Ukraina.

Det finns ett litet vurm kvar för Ukraina bland de ostädade pronazistiska hörnen i Sverige. Ukraina trots allt ställde sig på Hitler Tysklands sida. Man gick emot sina landsmän och övriga Sovjet. Ukraina hade också en partisanrörelse som utförde hjältedåd och bekämpade nazisterna. Däri ser ni sårbarheten. Man har krigat mot varandra. Broderkrig. Så som man gjorde i Finland.

Nu är det ostädade Ukraina utlyst som en superdemokrati och ett offer för brutal ockupation.

Ser ni någon skillnad mellan ockupationerna? Förutom att Gud får sitta kvar på läktaren i det ena fallet.

Det finns en medicin som alla ockupanter befarar. Den är som man förr i tiden skrämde barnen med. Den stora soppskeden av fiskleverolja som luktade och smakade pest. Nu är ju oljan inkapslad och slinker lätt ner i de inre regionerna.

Medan medicinen mot ockupationer går inte att kapsla in. Den kan inte göras luktlös. Tvärt om, när man tar den, kommer allt skit som ligger i hörnen att bit för bit blottläggas och stinka rejält. Men glöm inte att vi är ganska duktiga på att ta hand om sopor.

Medicinen är demokrati.

Nej, nej, inte att rösta 51% på något. Röstning sker först i slutet av en demokratisk process för att se var vi står. Alla diktatorer börjar gärna med att låta folk rösta, medan de ännu inte har en möjlighet att välja något annat än vad som föreslås. Sedan kallar de detta för demokrati. Se på Erdogan.

Tänk er nu ifall Israel var en demokrati. Ja, de påstår att det är så. Demokratin i Israel omfattar den godkända eliten. Så som i antika Grekland. Demokrati för de fria männen.

Men tänk er nu ifall Israel skulle vara ett modernt land i detta avseende och verkligen införa demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, pressfrihet och inte som nu stänga ner TV stationer, organisationsfrihet, handelsfrihet etc. Tänk er nu att alla, palestinier och israeler skulle få likvärdiga möjligheter, likvärdiga rättigheter och likvärdiga skyldigheter, ja då skulle landet inte skilja mellan israeler som är judar eller wanabees och palestinier som har olika religioner samt ateister. Då skulle man skilja mellan intressen. Klassintressen. Då får man en överklass oavsett nationalitet, en medelklass oavsett nationalitet, en underklass oavsett nationalitet. Det är väl bra?

Det fina i kråksången skulle vara ifall man nu tar hela konceptet och inte som vanligt, plockar det man vill ha från demokratin och förtränger resten. Skulle man kunna med yttrandefrihet, organisationsfrihet, religionsfrihet e.t.c. ge människor möjlighet att växa och utvecklas. I ett demokratiskt klassamhälle finns det möjlighet att utvecklas och därmed hela samhället.

Då skulle de kunna döpa om Israel och Palestina till Det gamla landet. Därefter består alla historiska namn på platser. Man utraderar inte historien som Israel gör idag. Det skulle vara ett enat land. En demokrati.

Tänk er ifall Ukraina blev demokratiskt. Tänk om folket gavs möjligheten att rensa ut all gammal unken skit som stinker i hörnen. Tänk om skolorna ägnade sig åt vetenskap och inte propaganda. Tänk om människor fick organisera sig och driva frågor. Tänk om det fanns en kamp mot korruption som lyckades. Tänk om det fanns sociala system som de facto omfattade alla och inte bara för tillfället PK-utsedda grupper som hos oss.

Ja, tänk om vi finner likheter mellan Sverige, Ukraina och Israel.  Undrar vilka då?

Tänk om det blev riktig demokrati hos oss. Tänk om människor insåg vad som krävs och gjorde något åt saken.

Ja, tänk om. Vågar ni tänka det?

 

 

 

 

 

Uj Uj Uj, den stora statistiska undersökningen från SCB har kommit!

Nu kan vi se hur svenskarna tänker partimässigt. Vad skådar vi?

M är mindre än SD som är näst störst. S är störst men ändå litet. C växer och KD står still. Mp krymper och V förlorar sina vanliga stollar till S och C. L ändras inte och inget har hänt.

Ja, vad har nu denna statestik talat om för oss?

 Att vi har status quo i ankdammen.

I ena änden där vassen gror, smyger V, L, Mp och KD- ankorna runt stråna i små rörelser för att låtsas att de gör något. I den andra änden där de flata stenarna ligger, kryper SD- ankorna upp för att sola. Lite längre bort kvackar C- ankan och låtsas som om allt är som vanligt, fast de pöser av självgodhet. Bakom en böjd gren ner i dammen, skyler sig M- ankan i klädsam ödmjukhet. Och där mitt i, simmar S- ankan runt och kvackar i självpåtagen ledarroll.

Har någonting nytt hänt?

Nej.

Vad som händer på ytan är föga intressant, eftersom det är inte där som världen förändras. Det är i dyn, i mörkret på botten, som det sker förändringar. Något de plaskande och lättfotade ankorna inte ser eller försöker ens ta reda på.

 Sjuka får inte bättre vård för att S- ankan kvackar med trygghetsröst. Stina med tandvärk får inte hjälp, bara för att C- ankan säger att hon borde. Kalle får inte studier som behövs för att få plats på arbetsmarknaden bara för att M- ankan vill gynna de redan gynnade. Polisen blir inte bättre, bara för att L- ankan tycker den bör vara det.

Det kvackas, och flaxas men ingenting händer.

Ett scenario är att SD blir största parti efter nästa val. Då går det ju alla andras prestige för när och näbbarna smattrar. De som har kackat i eget bo ett antal gånger, kommer vidhålla sin bacillskräck för SD. De som trodde sig kunna tjäna på  samarbete med SD på egna villkor, kommer att fortsätta klä sig i falsk ödmjukhet. Alla har kallat SD för rasister. För att behålla lite trovärdighet, åtminstone framför spegeln, kommer de inte kunna backa från det.

Kan SD regera själv då? Troligtvis inte. Således måste de ha samarbetspartners. Inget av partierna som finns i Riksdagen idag kommer ställa upp. M blir i sådana fall tvingade att samarbeta på SD villkor och det kanske inte var avsikten med det ursprungliga arrangemanget.

Det blir dött lopp.

De andra kommer samla sig mot SD. Då är alla skillnader mellan partierna utsuddade. Om där fanns några. Då har vi en samlingsregering, en sådan man skapar i tider av kris.

Just så. Kris.

Jag har svårt att förstå om det är kris man vill ha och därför bidrar till att skapa den? Eller om det är ett resultat och en konsekvens av oförmågan de politiska partierna har  att avläsa befolkningen? Om det är en konsekvens av alienation och avsaknad av tentakler i folkmyllan? Om det är ett resultat av att alla är nerkletade i den medelmåttigamedelklassen och kan inte se utanför sin egen bubbla? Eller helt enkelt en konsekvens av EU medlemskap där svenska folket är sålt till världsmonopolen?

Eller är det så att man vill byta ut befolkningen, undergräva sammanhörighetskänslor och främja ett hårt klassamhälle? Något som ligger implicit i ”öppna era hjärtan” mottot.

Vi har ca 20.000 soldater som jag har förstått det. Ungefär lika många poliser. Vi har importerat lika många krigsdugliga män och troligtvis är de fler. Män som är uppvuxna i krigshärjade länder, utbildade soldater och erfarna av krigslist och våld. Till deras stöd står bland annat en jänta med fortfarande tandställning och tillika ledare för Mp ungdomsförbund. Med stöd av moderpartiet och i sin ungdomliga klarhet och visshet, förklarar att alla dessa och fler därtill, måste per automatik få uppehållstillstånd. C-ankan kvackar med.

En man från Slovenien förklarade  att flyktingarna som kom via dem ”Were picky, and not wanting our way of life. They wanted your life.” sa han.Vi tog emot och ville hjälpa till, men de ville inte stanna hos oss. Därför har vi samma storlek på vår befolkning, förklarade han.

Några elever i 8:e klass var på utflykt. Alla kom från andra länder. Deras lärare likaså. Ingen talade bra svenska. När de fick reda på att Sverige har varit ett fattigt land i mitten på 1800-talet, blev de förvånade. Har inte Sverige alltid varit rikt? En elev kom från Marocko och trodde att Marocko var ett demokratiskt land. På frågan om varför föräldrarna väljer att flytta till Sverige, (eftersom de kan ju välja en sådan sak), visste hon inte. Själv kan jag inte välja att flytta vare sig till USA eller Ryssland. Jag betvivlar att jag ens kan flytta till Frankrike, trots släkt där.

När ungdomarna fick klart för sig att det inte var emigranterna till USA och Kanada som byggde Sverige, utan de som stannade kvar, blev de tysta. När de fick höra att deras absoluta uppgift var att utveckla sitt eller sina modermål och inte blanda dem med svenska eller förortsslang, att lära sig svenska som svenskar, att klara skolan utan gny och att sedan kunna åka hem till sina hemländer för att bygga upp dem, väcktes ett hopp i deras ögon och de höll med.

För första gången fick de höra att de kunde vara subjekt och kapten på sin egen skuta i livet. Att Sverige inte var en hörna i världen man bara ska se till att snylta ifrån. Att människor som har levt och verkat här har också byggt upp rikedomen här. Att man själv kan bidra med värdighet.

Barn förstår sådant.

Jag har inte hört en enda så kallad vuxen politiker, (jag undantar jäntan med tandställningen) ha det perspektivet. Nej, undantagslöst är det ett kolonialistiskt förhållande till invandrare, eller de hitsökande, som alla partier har utan undantag. Det skall skapas ”enkla jobb” för ”hottentotterna” som kommer. Det ska klappas på huvudet. Det ska vara välgörenhet. Medelklassen skall få sina pottor tömda av ”house niggers” och känna sig fina. Fackföreningarna ska i Thatcherstil krossas inifrån, med hjälp av analfabeter, människor som har levt i generationer under förtryckarkängor och inte lyckats slå sig fria. Människor som är vana att sälja sin nästa för en bit bröd. Eller åtminstone, människor som gör det.

Ungefär som i fackföreningsrörelsens begynnelse. Den ska slås tillbaka. Thatcher gjorde det. S- korporativa samhället gör det.

Har ni glömt Amalthea under storstrejken 1909? Då kom det just lika fattiga, kuvade, socialt lågutvecklade och omedvetna arbetare från England för att ta jobben när svenskarna strejkade. Strejkbrytare.

 Vad hände då? Minns ni?

En bomb small av. Ett par engelska arbetare dog, även om det inte var avsikten. Anton Nilsson dömdes till döden. Minns ni vad som hände då?

Med risk för upplopp, social oro och med risk för revolution, släppte man Anton Nilsson.

Detta därför det finns en regel som gäller alla i hela världen att MAN TAR INTE JOBBEN FRÅN DEN SOM KÄMPAR FÖR BÄTTRE VILLKOR! MAN TAR INTE JOBBEN FRÅN ANDRA!

Man jobbar inte svart och förstör för dem som redan finns där.

Även om jäntan från Mp ungdomar tycker att det är ok  att ta emot alla som vill komma hit. Även om C- ankan kvackar med. Det resulterar i att det blir konkurrens om jobb. Striden står mellan de medvetna och de förslagna. De hårdhänta och stridsvana. Den som saknar nödvändiga förmågor och förutsättningar, tar till våld.

Samtidigt som jobben blir färre på grund av robotisering. Jobben blir mer specialiserade. Det kommer krävas mer av kontakter än kompetens för att få tag i ett jobb. Det kommer krävas förmåga att muta sig till ett jobb. Då gäller det att kunna sådant. Girigbukarna kommer fortfarande kräva 8 timmars arbetsdag. Även fast den är sedan länge redan inarbetad. Skulle man sänka arbetstiden kan arbetaren bli bortskämd resonerar de. Det gäller att se till att det finns ett skikt som ständigt hotar underifrån.

Detta bäddar för social oro.

Är det vad man vill åstadkomma? Är det för att på så sätt legitimt be andra om militär hjälp mot den egna befolkningen? I hopp om att själv inte smutsa ner sig?

På så sätt kan man  avväpna det lilla kampmotståndsfickor, som t.e.x. Hamnarbetarförbundet utgör. Därmed har man försäkrat en gul fackförening helt och hållet. Ett korporativt fack. Så som det har vuxit fram genom decennierna.

Det är vad som är på väg. Det är bara syna fakta och bortse från propaganda och räddhågsna bortförklaringar.

Frågan är ifall denna utveckling är avsiktlig? Eller om det handlar om oförmåga?

Hanterar man inte detta ansvarsfullt och konstruktivt, sätter man inte rättmätiga gränser och uppdatera rättsväsendet för att de facto bekämpa grov kriminalitet och korruption… så smäller det. Igen.

SCB undersökningen bekräftar att ankdammen består. Att förmodligen kommer inget nytt att ske med de gamla ankorna. De plaskar vidare till nästa val.

Men.

Det står en gammal gädda i vassen. Den har varit med förr. Den simmar inte med de andra i dammen. Den bidar sin tid. Bitas kan den. Bakom den gäddan rymmer andra. De kan gärna låta de lättviktiga flygfäna flyta och plaska omkring på ytan. Där i djupet kommer det vara gammelgäddan som ställer villkoren.

Vi är en ökande mängd människor som kommer hålla politiker, myndighetspersoner och propagandister ansvariga för denna utveckling.