Rasism underhålls av stat och kommun

 

I dagarna marscherar människor världen över för att stödja vetenskapen. Vi har kommit dithän att vi måste marschera på gatorna för att främja vetenskapen. För att den skall bli accepterad. För att den inte ska jämställas med godtycke, humbelbumbel, vidskeplighet och psykiska dysfunktioner som tycks vara allmänt gods nu för tiden.

 När våra politiker och våra myndigheter möter problem de aldrig tidigare har stött på, gömmer de sig. De försöker att gömma sig bakom ett finger, som palestinierna säger. De backar, hymlar och mumlar. De väntar tills den medelmåttigamedelklassen uttalar sig i medier, i låtsas utredningar, i ett formaliserat tyckande.

Vi har redan hos oss och vi har fått in fler människor i landet som inte kan lystra till begrepp som ”vetenskap” och ”vetenskaplighet”. Sådana begrepp angår dem inte. Så länge man inte tjänar på det.

De vill av någon anledning ändå bo här. Det är något människor bör fundera över, varför människor som lever i medeltiden, vill bo i ett av de mest moderna samhällen?

Dessa lever med medeltida föreställningar. De anser att slaveri är en naturlig samhällsform. Varför vill de bo i ett land som Sverige? Det finns ett pärlband av diktaturer och statsledningar som älskar slaveri dit de skulle kunna flytta och vara med likasinnade. Varför här?

Kanske har det att göra med den politiska feghetskultur som är ett kroniskt tillstånd för vårt lands ledning?

Segregering är ett allmänt tillstånd i landet. En del gör det till sitt privilegium. Det är enligt dem, de själva som är segregerade, medan andra inte är det. Själva segregerar de aldrig någon, enligt dem själva. De är offer. Bödlarna är de andra som de pekar ut som de som segregerar. Dessa medeltidsmänniskor känner sig segregerade, när de inte får vad de vill. Helt plötsligt talar de om demokrati och religionsfrihet, som om de vet något om dessa begrepp. Som om de skulle bry sig. För bryr man sig i den ena änden , gör man det i den andra också. Men så är sällan fallet.

Vi har klassegregering. Samhällsklasser saknar hudfärg, ögonfärg eller hårfärg. De har ett socioekonomiskt läge som förenar dem. Eller med andra ord, den avgörs av sin position i produktionsapparaten. Någon som tillhör arbetarklassen kan se ut hur som helst. Lika så gäller för medelklassen och överklassen. Men framhåller man klasskillnader, sopar man undan alla andra möjligheter till att utse sig själv som offer och andra till bödlar. Det vore ju synd för dem som vill ha privilegier.

Jag kallar mig muslim, homosexuell, svart kvinna med chefsambitioner i ett stålföretag. Jag blir inte chef och då hänvisar jag till alla former av segregering, diskriminering och framförallt – rasism, som orsak att jag är förbisedd. Jag kan skylla på min hudfärg. På min trasa på huvudet. På mitt ursprungsland. På min bostadsort. På min dåliga dialekt och språkbruk som om det var av gud givet. Osv. Osv. Går det så går det. Jag slipper ta ansvar. Jag slipper vara självständig. Det är någon annans fel. Och vi vet ju vems, eller hur?

Skulle jag säga att jag kommer ur arbetarklass och att av mig krävs det något extra för att uppnå vad de mer privilegierade har. Då måste jag ta ansvar. Då måste jag växa. Då måste jag arbeta och kämpa. Då väljer jag det och inte att bli kriminell och söka genvägar. Då väljer jag civilisation och utveckling. Då väljer jag organisering och skolning. Då öppnar jag mig för vetenskap. Då öppnar jag mig för kunskap. Då öppnar jag mig för förändring.

Men för många, tyvärr alldeles för många,  är det mer bekvämt att jag tar U-landsfasonerna med mig till Sverige. För i Sverige ställer hela ledargarnityret upp och upprätthåller rasismen och U-landsmentaliteten. Det ställs inga krav. Jag kan glida in och glida runt och när någonting går mig emot, kan jag få kulturrelativistiska maffian med mig. Jag får rubriker och kanske till och med blir hallåa i TV.

Ett TV program visade på hur adopterade barn far illa. Hur de känner sig utan mark under fötterna hur de har fostrats i en lögn. Lögnen är att de skulle vara svenskar, men upptäcker att de inte är det. Vad som gör dem till icke svenskar, förstår jag aldrig. För mig verkade de alla vara typiska svenskar, från sin klass. Programmet handlade bara om barn som kommer från länder där man ser annorlunda ut från vad som är gängse hos oss. De är fostrade som svenskar, med tänkesätt som svenskar, med en svensk medelklasskultur och de är svenskar. De är barn som någon valde att lämna ifrån sig. Det händer här också att det finns föräldrar som väljer bort sina barn. Men de barn som adopteras och som inte skiljer sig på utseende, vet vi inte hur de mår. Ifall de också känner sig utanför. De blev aldrig intervjuade. Det är rasistiska tecken som avgör, inte hur ett avvisat barn mår oavsett färg. Programmet hade rasistiska grunder. Det gjordes med ett rasistiskt uppsåt. Troligtvis inte medvetet, men som en konsekvens av feghetskulturen.

För att adoptera i Sverige krävs medelklassvillkor. De här barnen är således inte bara adoptivbarn, svenska barn, men också medelklassbarn.

Det var någon som inte såg att hon var svart förrän en annan person dök upp och som var svart. Men varför skulle hon behöva bry sig? I ett civiliserat samhälle bryr man sig om hur människan är, inte hur de ser ut.

I ett ytligt inhumant samhälle är det ytan som gäller. Den svarta kvinnan i TV är typisk svensk medelklass och hur mycket hon än försöker så finns det inget svart i henne. Bara på henne. Men svarta blir ju alla som åker iväg till Thailand och solar också.

För vem är det ett problem?

För dem som tycker att vetenskap är inget att ha. En vetenskap som bevisar gång på gång att det inte finns raser bland människor. Att vi är huvudsakligen homosapiens med ett starkt inslag av neandertalare, framförallt i Europa. Däremot är vi olika till utseende och kultur.

Men vi har dem som tycker att humbelbumbel är bättre än vetenskap. De som tycker att det är det subjektiva tyckandet som är det viktiga och avgörande. De som kallar andra för rasister agerar själva rasistiskt. Regeringen som kallar SD för rasistiskt, agerar själv rasistiskt.

Detta är givetvis väldigt bekvämt. De slipper anstränga sig för att lära sig något. De slipper förlita sig till vetenskap. De slipper ta ansvar. De slipper visa tillit till andra som har besvärat sig och som kan. De slipper undan krav.

Visst är det skönt? Det upphöjer dumheten till norm. Begåvade, känsliga människor göre sig icke besvär oavsett klass.

Några stolpskott vurmade för hjärninplantat i ett radioprogram så att datorerna skulle kunna avläsa tankar, skärpa sinnen etc. Som tur var fick någon sansad och erfaren person framföra att det finns en räcka logiska motsättningar i resonemanget och många överhoppade moment.

Varför skulle maskiner göra så att sinnen blir skärpta? När vi inte kan ta vara på de människor som är födda med skärpta sinnen? Vi missbrukar och misshandlar begåvade människor i vårt land. Speciellt om de kommer från lägre samhällsskickt.

Dumskalleideologin, storebrors ideologin och samhällsnormen vill inte ha skärpta människor. Vill inte ha självständiga och begåvade människor. Dom utgör en fara för makthegemonin.

Kan man dra in tekniken för att stimulera mänskliga sinnen, kan man också kontrollera människor. Man leker Gud. Man tränar för den yttersta kontrollen, yttersta slaveriet. Det är följden av en okritisk individualism och en okritisk subjektiv idelaism. Det leder till den rådande dumhetsnormen. Inte sällan kallar de sig för transfilosofer. Humbelbumbel.

Förespråkarna för demokrati har totalt misslyckats med att lära ut den. Demokrati kan knappast vara ett smörgåsbord där den som vill, när den vill, ta vad den vill utan att tillföra något själv.

Alla våra superdemokrater ser sig själva som guds gåva till mänskligheten. De är experter, de kan, de gömmer sig bakom förmenta vetenskapliga uttryck. De låter så beskäftiga i samhällsdebatter och i tidningsspalter.

På 90-talet kom det människor som var könsstympade. Ja, könsstympade män räknas inte, officiellt. Judar och muslimer omskär sina pojkar. Manlighetstecken. Hygieniskt kanske  och inte lika plågsamt som för flickorna.

Då sades det att detta var dessa människors kultur.Vi kunde inte lägga oss i att man skar bort stora delar av kvinnliga könsorgan. Jag vill bara påminna er om hur debatten gick då.

Vi var några som oponerade oss. Som sa att detta var misshandel och segregation. Det tog ca 10 år tills det blev accepterat som misshandel och förbjudet. Varför så lång tid?

Svar: kulturrelativism. Dumskallenorm.

 Är inte alltid misshandel just misshandel? Är inte alltid våld just våld? Är inte alltid segregation just segregation?

Hur kommer det sig att man alltid kan relativisera dessa saker, om det inte är för att man ideologiskt försöker gömma sig bakom ett finger?

En man säger att han inte har slagit sin kvinna, han har bara korrigerat henne. Visserligen med våld, men det var för hennes eget bästa. Hon begriper inte sitt eget bästa och han är satt att skydda henne. Även om det krävs våld, för att skydda henne. Våld mot henne.

En del har ju detta som kultur. Då kan man inte ingripa, eller? Eftersom vi låter det fortgå, anser vi det är rätt?

Jag sa i mitt förra inlägg att jag inte litar på osjälvständiga människor. De finns överallt. Kan jag undvika dem, så gör jag det. Blir jag tvungen att underordna mig någon osjälvständig beslutsfattare, någon osjälvständig tjänsteman, byråkrat…har jag inget val. Förutom att jag är på min vakt, kollar om det finns något jag kan göra, överklaga, ändra på ifall nödvändigt.

Men det finns regler, system, och lagar som människor i bästa fall följer, av de som sitter i beslutsfattande positioner. Som man kan kräva att de ska följa. Ställa till det om de inte gör det. Då kan man kanske påverka genom att skapa opinion osv. Ja, så ser det ut.

Men om jag är utlämnad till någon som är osjälvständig, fostrad i en könssegregerande kultur, bunden av klantraditioner, släktskap och medeltida religiösa lagar som saknar förankring i min egen historia och som vill införa detta till Sverige. Någon som inte vill följa lagar, utan köra sina egna. Då säger jag ifrån. Bär man dessutom en sjal på huvudet för att visa sin ideologi, i ett land som Sverige, har man skrivit på pannan att man är osjälvständig. De vill att jag ska ta särskilda hänsyn till dem, bortom allmänmänskliga och att jag ska som resultat av denna symbol underkasta mig särskilda önskemål. Då säger jag ifrån.

 

Jag påstår att rasismen underhålls av stat och kommun som har en  politisk feghetskultur i sin ledning. När man godkänner könssegregering, religiösa skolor, tillåter kvinnor sitta hemma i åratal försörjda av samhället, tillåter kvinnor bli hunsade och styrda av männen, hindrar fri utveckling och utbildning, när man låter barnäktenskap få fortgå, när man tillåter tvångsäktenskap i praktiken, när man ger statliga medel till odemokratiska föreningar, när man tillåter internationellt storkapital betala för ideologiska centra för antidemokratisk propaganda som flera moskeér m.m. Bekämpar man inte aktivt detta, stödjer man i praktiken företeelserna. Det är att stödja rasism.

 

Men att låta Sveriges tredje största parti vara med i diskussionen, då många kritiska finns just hos dem, vågar inte politikerna. De vill inte se sin egen rasism men kunna peka finger åt andras.

Känns det som en trygg ledning av vårt land?

 I sin utpräglade och inskränkta medelklassmedelmåtteri tror man sig motarbeta rasismen genom att skapa omvänd rasism. Medelklassmedelmåtteriet anser att rasism kan bara ske från svenska, vita medelålders män och en del kärringar också. De anser att svarta kan inte vara rasister mot varandra eftersom de alla är svarta (sic!)

Det finns rasism bland afrikaner. Ni kanske minns massakern mellan Huti och Tutsi? Två folkgrupper där den ena var utsatt för rasism och utrotning. Det finns rasism bland olika arabiska grupper. Bland asiater…..i hur många områden som helst.

Människor som flyttar hit tar med sig sina föreställningar. Konstigt vore annars. Det gör varenda svensk som sätter sig i Spanien eller Thailand också.

Men vad som däremot är plågsamt och pinsamt är att det finns ingen ordning i landet som förhindrar sådan import av levnadstraditioner som direkt bryter mot svensk lag.

Varför får en del bryta lagen men inte andra?

 Vi saknar polis som kan upprätthålla svensk lag. Vi saknar en polisledning som inser och tar sitt uppdrag på allvar. Vi saknar politiker med ansvarskänsla och ryggrad.

En man kommer till Sverige med sin fru och barn. Hans familj köpte henne och hon är hans egendom. Hon är fostrad i att vara underordnad sin 5 årige son och alla manspersoner i familjen. En manlig släkting kan ge henne order från ett annat land där han sitter och hon är skyldig till att lyda honom. Maken vägrar låta någon mansperson beskåda henne när hon går till vårdinrättningar. Man viker sig för hans slavideologi och låter en kvinna undersöka henne. Han skickar med sonen för att vara förkläde för kvinnan. Hon som är slav, ska inte röra pengar, hon ska inte vänja sig vid pengar, då de kan ge henne idéer om frihet. Den lille sonen får röra pengar. Hon hålls isolerad och ska inte lära sig svenska. Sonen får översätta och sedan rapportera till slavdrivaren. Detta är ”de andres kultur”, säger man. Nej, dessa är brottslingar. Det finns länder där denna brottslighet är legitim, men det är inte här. Ska vi införa slavlagstiftning bara för att en del tycker det är behändigt att på så sätt ta över ett dukat bord och slippa diska?

Människor tror att man kan ta för sig av vad som finns och därmed bli lika rik som dem man stal från. Snarare är det så att man får tillbaka vad man investerar. Blir det bonus, är det för att någon annan har investerat.

Barn får gratis vård och sonen blir en förevändning att gå till tandläkaren. Kvinnan är vuxen och ska betala som alla andra i landet. Men man betraktar kvinnan som handikappad, ser att hon utnyttjar sonen för att själv få tandvård gratis. Vågar inte bråka med maken. Hon får gratis behandling. En svensk pensionär eller ung mamma skulle aldrig få gratis vård. De får tappa sina tänder. Det finns ingen reform som säger att tänderna är en del av den övriga kroppen och därmed behandlas lika inom vården. Men för invandrade finns detta. Men ger man vård bara till vissa, skapar man hat.

Tänker dumhetslegionärerna ta ansvar för det?

Nu har många inte råd att gå till tandläkare. Men en förtryckt, slavinna, isolerad och undanhållen alla sina rättigheter, undanhållen information om alla sina skyldigheter, styrd och hunsad av en slavdrivare, hennes make, får vad andra svenskar inte får. Han kan framtvinga detta med hot om våld, med hot om skandal, med hot om att vara utsatt för rasism…!!!

Genom att vika sig för detta våld stödjer man rasism. Detta tycks ske överallt.  

Vad blir signalen till befolkningen? Jo, var oresonlig, var hur primitiv som helst, hota med våld, utnyttja den obildade tjänstemannakåren och den obildade politikerkåren och den obildade poliskåren. Utnyttja fegheten och ta vad du vill ha.

Hur tror man att andra reagerar på det? Ett SD som får regeringsmakt?

Vad tror man i de väl undanskymda reservaten? Tror man att extremister kommer att bli mindre på motsatta sidan? Tror man att SMR helt plötsligt blir intellektuella och resonerande? Tror man att islamisterna blir intellektuella och resonerande, bara för att man ger efter för dem?

Gayvärlden klagar på att den blir segregerad. Ja, homosexuella har blivit och är alltjämt i viss mån illa behandlade för sin läggning. Men den så kallade gayvärlden är inte detsamma som de individer som kräver sin rätt att bli behandlade jämlikt. Den så kallade gayvärlden är inte sällan reaktionär, kommersiell och ytlig. Många homosexuella vill inte bli  förknippade med den. Men där kommer segregeringen in, är du homosexuell blir du stämplad som tillhörande gayvärlden. Lika gäller för alla andra sexuella identifikationer.

Är inte det segregering?

Omvänd rasism visar sig också i tex. att en medelklasskvinna, en uppkomlare från något land i Mellanöstern, betraktar sig som diskriminerad för att hon är kvinna från Mellanöstern. Hon menar att majoritetssamhället, där sådana som jag ingår, är de som diskriminerar henne. Hon anklagar inte hennes eget samhälle, det hon tog med sig hit, utan att ifrågasätta det. Hon kritiserar inte det hon växte upp i hemma eller ifrågasätter det. Hon tar för givet att hon har rätt att okritiskt få behålla sin kultur, även den reaktionära delen av den. Sedan gå ut, tar för sig och lyckas inte med vad hon vill och därmed skyller hon ifrån sig på  segregering och rasism.

Jag har träffat på dem i FI, jag har träffat på dem i kampen mot hedersrelaterat våld, jag har träffat på dem i V, i SAP, i L….ja, oavsett vilken karriärplattform hon väljer, för hon samma resonemang.

Hon gör det tillsammans med många andra kvinnor, som säger sig vilja bli fria, men inte vågar slå sig fria. Då är det lättare att kalla andra för rasister. Eller den strukturella rasismen, som det heter.

 Frihet är ens eget verk. Inte som en ensam varg. Men tillsammans med andra som uppskattar frihet och som tycker den är värd att kämpa för. Med det sagt, innefattar det också att man måste ha modet att våga bli fri. Våga leva som fri. Det har inte alla som påstår det. De föredrar att vara slavar, men vågar inte erkänna det. Skyller då hellre ifrån sig. Kallar oss andra för rasister.

Många säger det, men få vågar det.

Det ska mer till än deklarationer och medelklasskarriär för att jag ska ha tillit till en kvinna som i generationer är fostrad i könssegregerade samhällen, klansamhällen, tränad i underkastelse och tränad i att inte ifrågasätta. Hon är tränad i att underkasta sig, att tro kritik är detsamma som att oponera om ofarliga ting.

Jag har bara sett en kvinna i Sverige som har kommit hit med den bakgrunden, som har kritiserat, tagit avstånd och hon har tagit konsekvenserna. Hon har visat på mod.

Sedan får alla karriäristbrudar i FI bjäfsa som småhundar, de blir inte större för det.

Att tro att ett land kan ledas av ideologiska ”oneliners” vilket sker idag är detsamma som att ha satt dumheten till norm. Vilket vi allt mer uppenbart har gjort. Med den underblåser vi rasism. Varpå enbart en liten del av den existerande rasismen kommer till ytan. Den som låter och syns. Den omvända rasism är också rasism. Är detta landet mot rasism måste man ta itu med den överallt. Inte enbart peka finger mot SD. Se också den egna rasism. Det finns vetenskap till hjälp.

Det krävs mod och ryggrad om vi ska få ordning på vår skuta.

När ska vi få se en skymt av det?

 

 

 

 

 

 

 

 

”Terrorattack, organiserad våldshandling med politiskt syfte som väcker skräck och fasa”

Attacken i fredags i Stockholm är en av flera som har varit. Vi kan troligtvis räkna med kommande attacker. Uppenbart med ett politiskt budskap inlindat i religion och kriminalitet. Det privata är politiskt, sa man förr. Inte sällan ser vi misslyckade män, stå för dessa attacker, i oförmåga att anpassa sig till utvecklingen och göra vad som är görligt i den. Det enklaste är att ta till våld.

Människor som lever i förtryck har bara en sak att göra, det är att organisera sig i kamp mot det. Men det är svårt. Det är farligt. Det ställer krav på ansträngning, mognad, självkritik, klokskap och ledarskap.

Historiskt har förtrycket alltid bekämpats så.Underifrån.

Idag tycks bortskämdheten ha kommit till de förtryckta också. Det ska vara quick fixes. Någon annan ska göra skitgörat. Jag ska lysa och bli stjärna, bli bekräftad, då samhället inte har gjort det förut. Det tycks inte ställas krav på medvetenhet eller ambition att hjälpa folk till att bli det.

Vilken sekt som helst, var som helst i världen vet att med tillräcklig hjärntvätt, isolering och hållhakar kan man driva vem som helst till vad som helst. Hjärnan fungerar så. Det tar längre eller kortare tid, beroende på egenskaper och erfarenheter hos individen. Människan, hur god hon än anser sig vara, kan drivas till mord. Se på militären.

Med motivering om dess nödvändighet, dess moral och dess laglighet så skjuter folk på varandra.

Det lagliga består i att staten legitimerar. Men så ska du också erkänna staten. Är du kommen från ett klansamhälle, är din stat, din klan. Människor från en kultur som har ideologin som stat, med ett rättsväsende som är förankrad i en trosbekännelse, oavsett var du befinner dig, har inga fysiska gränser. Dessa agerar i sin stats intressen och legalitet varhelst dom än är. Det finns en moral som berättigar agerandet.

Vilken ideologi har de organiserade kriminella då? Är de också terrorister i sina våldsattacker?

Nu i stundens hetta och i ”ett hoppsan och oj då”, sägs nyvaket ”har vi det på detta viset i kungariket Sverige?”  Polisen meddelar att man lägger ner ett års tid och 50 personer att gå till botten med 1000 tips och allt runt omkring en uzbeks mördande i fredags, 7 april. Varför nu?

De flesta av oss har uppenbarligen väntat att något skulle ske. Det finns många i landet som vet vad som håller på att växa fram ur en dåligt skött politik. Oavsett regering.

Nu vill inte politiskt ansvariga ta till sig kritiken. För en för stor invandring, (som man skyller på EU). På en organiserad internationell kriminalitet (som man skyller på EU). På ett polariserat samhälle där klassklyftorna ökar och utgör stora skillnader mellan människor (som man skyller på globaliseringen och EU). På ett urgröpande av den borgerliga demokratin, genom att avsäga sig självstyre och förflytta det till Bryssel (som man skyller på EU).

Här ligger kärnpunkterna till varför människor lever i olika länder under samma regering.

Det är mycket starka skäl för att lämna EU. För ett Svexit.

Vi kan inte råda oss själva längre utan tvingas underkasta oss stormakter. Från att vara ett oberoende och ett självständigt folk, skall vi tvingas till underkastelse. Alla svenskar har inte glömt sin historia eller säljer sig för bananer.

Min fråga är då, finns det trovärdighet i politikers ”hoppsan?” Nu slår de på stort, när inget har gjorts under så många år. Kritik har framförts och kritikerna har blivit diskrediterade. Kallade för namn som har tystat dem. Kritiken har förminskats, förlöjligats och negligerats. Vanliga människor i sin vanliga vardag, ser, upptäcker och undrar över saker. Men de säger inget då de blir illa behandlade. Det har den medelmåttiga medelklassen åstadkommit. Dess neurotiska ångest som överöser medierna med imbecilla skriverier, snarare än att försöka ge bakgrund, kunskap och förståelse. Den ser inte detta som sin uppgift, utan det är att underhålla rädslan och hålla folk i schack. Medvetet? Nej, det behöver det inte vara. Men en konsekvens av åsiktskorridoren och rädslan av att försöka förstå och ta ansvar.

Dårar som uzbeken i fredags, lär det bli mera av. Vi har förskonats hittills av större planerade attacker. En trolig orsak är att det vore dumt av terroristledningar att planera en stor attack i Sverige, som har gett en plattform för terrorister, get dem sjukvård, skola och försörjning. Som låter dem arbeta svart utan repressalier för någon arbetsgivare. Som låter dem leva under radarn utan rättigheter och därmed inte heller några skyldigheter. Sverige som har bidragit till att  människor bildar ett eget underjordiskt samhälle. Jämställdheten gäller inte alla här.

Med den nya och kortsiktiga politiken kan dessa terrorledningar börja tänka om. Regeringen måste ha en långsiktig strategi också. Inte enbart släcka eldar.

På samma sätt som vårt land är byggt i flera våningar, med tunnelsystem för att skydda oss i krig, så har vi byggt vårt sociala samhälle.

Det som inte syns, finns inte.

Jag kom 14.56 till Plattan den 7 april. Såg människor springa, såg polisens snabba och effektiva insatser. Såg många ambulanser, civilpolisbilar och räddningsmanskap. Jag iakttog, undvek platser jag kunde tänka mig var utsatta ifall det var ett större attentat med efterföljande sprängningar. Jag såg att inom ramen av ca 15 minuter stängdes tunnelbanan ner. Inom ramen av ca 20 min stängdes bussarna ner. Jag fick gå en dryg mil i mina högklackade.

Tisdag den 11 april, kände jag bara att jag skulle in till stan och se minnesmärken efter de mördade och skadade. Utan att planera, snarare hade jag ett motstånd, men drevs ändå till att bege mig in till stan. Jag visste att jag skulle ha samma skor, med klack. Jag upptäckte när jag åkte upp för rulltrappan vid Åhléns, att jag var där 14.56.

Det finns säkert många förklaringar till beteendet. Med detta vill jag bara illustrera att människan är mer komplicerad än att vara en rationell apparat som betar av problem.

Med detta sagt återgår jag till ansvaret.

På min promenad på Drottninggatan hörde jag en gubbe skrika. Jag såg honom i något slags skrikande samtal med en ung kvinna. Hon var klok och balanserad och jag berömde henne för sin förmåga att hantera gubben efteråt. Vad var det då för gubbe? En 50-60 år gubbe som sa att detta attentat hade inget med islam att göra att detta bara var politik. Han var muslim och kände sig anklagad. Alltså anklagade han andra i självförsvar. Den unga kvinnan insåg snabbt att det knappast var med en intellektuellt tränad person hon hade att göra med utan en man som var van att ge order och att vara åtlydd.

Jag hör däremot på radion en som är desto mer intellektuellt tränad och professor i islam, hur han gör sig också till offer. Han uttrycker rädsla för att alla kommer nu dra ”alla muslimer över en kam” sätta ”terrorstämpeln” på alla muslimer osv.

Nu enligt dessa två gubbar, den ene en vardagspatriark som minsann vet. Den andre en professor som också minsann vet. De säger samma sak. Muslimer är offer.

Ja, muslimer är i första hand offer för andra muslimers aggressivitet. De flesta som dör av muslimers våld, är andra muslimer.

Sedan blir vi så kallade ”otrogna” offer för dessa muslimers våld. Då inkluderar de alla dem som också delar på samma gud, men med olika namn.Vad ska man inte tycka om mig då, som är hedning?

För att reda ut detta, försöker man skilja muslimer åt genom att kalla en del för ”riktiga” muslimer och andra för kriminella som använder sig av islam som täckmantel. Muslimer och islamister, däri ligger en skillnad, tycks man mena.

Detta kan jag förstå. Men det kan ju inte bara gälla muslimer? Det måste väl också gälla judar? Vi har judar och så har vi sionister. Sionism en politisk ideologi som använder sig av judendomen som täckmantel för att stjäla palestiniers mark med hänvisning till att Gud har gett dem denna mark. Men att kalla någon för sionist blir inte samma effekt som när man kallar någon för jihadist, eller islamist. Båda använder de respektive religion för att utnyttjas i politiska strävanden med hjälp av våld. I det ena fallet är det bara palestinierna som betalar. I det andra är det västerlänningar. Sedan har vi vad allmänt kallas för högerkristna. Klu Klux Klan tex. Själva kallar de sig för kristna, medan andra kristna inte vill erkänna dem som det.

Nu tog jag bara de tre bokreligionerna som exempel. Det finns fler.

Med detta som bakgrund kan vi se något annat som skiljer?

Judendomen som den äldsta av de tre, har genomlevt i några tusen år och hunnit anpassa sig till olika samhällsformationer. Kristendomen likaså, den har genomgått en renässans och till och med dess mest konservativa för att inte säga reaktionära delar håller på att succesivt anpassa sig till världsläget. Medan sorgebarnet Islam är den styvungen i troijkan som blev undanskuffad att växa under endast medeltida villkor. Nu vill den lämna nomadfeodalismen och dra nytta av landvinningar inom moderniteten och söka sig väster ut.

De få kritiska muslimer som finns motarbetas hårt av de andra. De mördas. De tystas. De som har frihet att verka som vår käre professor, fegar och känner sig som ett offer då det krävs att inta en kritisk hållning. Att våga ställa frågan, ”finns det något i vår religion som uppmuntrar till våld?” ”Finns det något i vår religion som vi bör omvärdera, anpassa till moderna samhällen?”

Katolska kyrkan tvingas fundera på vad det är som gör att den ofta avslöjas av att ha pedofiler bland prästerskapet. Den tvingas till öppenhet. Till debatt. Till att göra något åt saken. Sedan kan man tycka att det tar oändlig tid, men det är ändå inne i en process. Den erkänner problemen. Likaså den lutherska kyrkan.

Vad har vi hört från muslimskt håll? Har vi hört om pedofilin inom islam? Gentemot både pojkar och flickor? Finns det någon kritik gentemot profeten Muhammeds agerande? Finns det någon forskning om hans historiska person?

Vi kan läsa om den historiske Jesus, som inte helt är vad evangelierna säger. Vi blir inte fördömda eller halshuggna för att utföra en sådan forskning. Vill du samtala med en klok teolog om det, så finns det sådana.

Försök att tala med en imam, dessutom om du är kvinna och ifrågasätt Muhammeds historiska roll. Hans krigarideologi. Varför går inte det?

Få ett sammanhang hur islam växte fram i nomadfeodalismen, i ökenbältet. Hur såg det ut då? Varför denna utveckling? Varför hålla kvar vid synsätt och företeelser som har passerat med historien?

Varför inte förnya, uppdatera? Så som broderreligionerna har gjort.

På det får du inga svar. Professorn slår ifrån sig och ser sig som ett missförstått offer trots sin höga, statliga lön.

Patriarkgubben på Drottninggatan behöver inte ta något ansvar. Han vill ha rätt att utan kritik, utan utmaningar fortsätta så som han har lärt sig. Därborta -långt -bort- istan. I en annan tid, i en annan värld. Samtidigt som han vill ha fördelarna av att vara här.

Förutom uppdelningen av Shia och Sunni finns där minst 2000 riktningar och sekter inom Islam. Så nu ska präktiga Svenne Banan lära sig för att vara tillmötesgående. Alla har helt plötsligt blivit experter på Islam. ”Det är synd om muslimerna!” som V riksdagsmannen sa.

Man måste erkänna att det finns ett ideologiskt problem, med människor som bär på en ideologi av en hierarkisk hållning där människor värderas efter en rangordning och som är lagvidrig enligt våra lagar.

Om inte de skolade muslimerna börjar öppet debattera islams inneboende motsättningar och problem i västerländska samhällen, så kommer de mindre skolade människorna att göra det. Då hjälper det inte med att sätta på sig offerkoftan och skylla ifrån sig.

Det är en intern historia för muslimer, men görs det inte blir det allas vårat problem. Det behövs att visa samhället att något görs. Att visa på och våga ifrågasätta en koppling mellan den islamska ideologin och ett våldsamt agerande hos en del. Den kopplingen måste blottas, kritiseras, förändras och anpassas till det samhälle som muslimerna befinner sig i.

Jag som hedning stödjer alla troende av alla slags kulörer sin rätt att ha sin tro. Men de ger mig inte samma rättighet. Vi behöver komma överens om att det sekulära samhället är lika för alla, att din tro är din privata sak. Inte något jag måste underordna mig. Nu måste jag det. Det är inte ok.

Kallar du dig för muslim och människor begår våldshandlingar i din tros namn, har du ett problem.

Det gäller även om du är jude, kristen, buddist eller vad som.

Istället för att ta den utmaningen, är man feg och klär på sig offerkoftan.

Det är oansvarigt. Därför kommer förnekelser, offerkoftor, åsiktskorridorer och medelmåttigmedelklassneuroser medverka till att samhället fortsätter att brytas sönder och att även andra kommer att ta till våld.

Törs politiker, imamer, professorer…ta ansvar för det?

 

 

 

 

Parallella rättssystem? Nej, alternativa rättssystem (sic!)

 

En indignerad polischef förklarar att det finns en släkt i Angered, Göteborg som säger åt polisen att det är dom som bestämmer där, inte polisen. På frågan om det är ett parallellt rättssystem som råder där, svarar han, ”Nej, det är ett alternativt rättssystem.”

Vad kan menas med ett parallellt rättssystem och vad kan menas med ett aletrantivt rättssystem? Hur tänker polischefen där?

 

När jag föreställer mig ett parallellt system, vad det nu än är, så är det något som löper längs med, bredvid, oberoende av, ett annat system. Det rättssystem som vi har i Sverige, är uppbyggt genom generationer, genom kompromisser och genom olika maktintressen och överlägsenhet. Genom en ordning som vi har filat på i sekler och som kan ruckas, urgröpas och tillslut krossas om det inte upprätthålls. Rättssystemet är en färskvara, historien till trots. Det finns inbyggt tröghetssystem i det som gör att det inte ska vara hur lätt som helst för en diktator att kunna ändra på den ena eller den andra regeln till sin fördel. Något som  sker både i Europa och på andra kontinenter under skrivande stund.

I ankdammen slår makten sig för bröstet och hänvisar till den oomkullrunkeliga rättvisa, som vårt rättssystem utgör. Den förvaltas av våra jurister på en tveklös upphöjd nivå. Att ens andas om att våra lagar inte skulle bära, bevisar bara att det är en lågpannad och skränig pöbel, som opponerar sig. Den borde vara tacksam för att det finns statliga tjänstemän som är oförvitliga.

 Vad är då ett alternativt rättssystem, som vår polischef hänvisade till?

Ett alternativt rättssystem är ett system som kan erbjudas i stället för det rådande.

Det är väl vad som menas med ”alternativ”. Du kan välja ett annat än det som finns.

Om det var vad han menade, att vissa släkter erbjuder ett annat rättssystem än det som råder, då bör det komma mycket starka reaktioner från alla som inser vad som håller på att ske. Om hans bildningsbas är medier och han har accepterat att döpa om propaganda, till tramset om ”alternativa fakta” ja, då har han lagt sig på en ömklig nivå som i sin tur torde få människor att inse vart det barkar.

Denna släkt som härjar och våldför sig på sin omgivning och som har fått hålla på så av de rättsvårdande instanserna, vad är det för släkt?

Raskt springer den ömtåliga medelklassen ut till släktens försvar och påpekar att alla som bär samma släktnamn inte är skyldiga till brott.

Bortser man från juridiken är det en fråga om definition. Men om man godkänner brott och lever av dess frukter? Om man inte motsätter sig fördelarna av brott? Är man inte medskyldig då?

Enligt mig är man det.

Kan man vara neutral och samtidigt bära ett ökänt, kriminellt släktnamn? Man får ju byta namn, som bekant. Gör man inte det torde man antingen tjäna på att tillhöra släkten, eller så är man dess offer. Men neutral är man inte.

I det ena fallet, när man tjänar på det, är det begripligt att man ligger lågt tills det börjar brännas, för att då bedyra sin oskuld.  I det andra fallet är det frågan om förmågan och förutsättningar att förändra sin sits. Vill man inte dö så stannar man kvar, då där inte finns någon polis att hjälpa. Eller så får man skaffa sig ”alternativa” poliser. Vilket är på väg.

Varför talar man om släkt? Känns det lite närmre? Svenssonsläkten. Olssonsläkten. Johanssonsläkten?

Det är skillnad på släkt och klan. Här handlar det om klaner. Klaner är maktfaktorer vilket inte alla släkter är.

 Har man inte begripit det, har man uppenbarligen gått i Perssonsk-alliansiska hopplösa skola, som fortsätter med sin torftighet med de nygamla kockarna vid kunskapens gryta.

En klan är ett minisamhälle, en hierarki med ett auktoritärt styre där alla har sin plats. Den hålls samman av en identisk kultur som ofta kallas hederskultur. En släkt kan man strunta i. Välja gå på släktträffar eller ej utan att riskera sitt liv.

Du kan inte vara inne i en klan och samtidigt vara utanför densamma. Det är som i en sekt.

Klaner var föregångare till stater och nationer. Ju hårdare villkor, desto hårdare hierarki och regelsystem. Tillhör man en klan, drar man någon som helst fördel av denne klan, då är man också medskyldig, då hjälper man till att bära upp systemet. Alternativet är att man motsätter sig det dåliga ens klan gör och att man står för det. Har någon sett någon göra det? Ytterst få har det modet. Jag känner enstaka.

Vi hade klaner innan vi började bygga nationen. Glöm inte det alla gamla ankor, att vi har inte ens 100 år på nacken av vad som betecknas som demokrati och rättsstat. Men vill vi tillbaka till medeltiden? Var det den vanligt folk flyttade hit för?

Dessa klaner som härjar i Sverige idag är importerade. Det är importerade medeltidssystem. En del har kommit själv och banar sina vägar på de sätt de kan, medan andra har blivit inbjudna.

En klan i Sverige kan ge mycket mer säkerhet till sina medlemmar vad gäller försörjning och framgång än vad samhället gör. Varför skulle en klanmedlem välja bort den?

Den kan erbjuda mer än vad socialtjänsten kan, som får agera en dålig politiks städgumma. Eller vad en korrupt och impotent arbetsförmedling förmår. Eller vad en korporativ fackförening kan. Eller vad en ganska inskränkt arbetsgivarorganisation ens kan föreställa sig. Eller vad en segregerad skola kan. Eller politiker, som tror sig stå mitt i djupa havet, när vattnet når dem till knäna.

Klanen gör det lättare att överleva, man behöver aldrig ifrågasätta sig själv eller sitt liv. Man behöver inte utsätta sig för samhällets granskning och prövning för att skaffa sig ett jobb. Det är lättare att leva utanför än innanför samhället. Det tycks få vara förunnat att fatta.

Medelklassens svar på detta, som kraken från SAP Malmö försökte tugga fram i en radiointervju, är att man ska ”förebygga (skaffa ungdomshus med pingisbord till busgrabbarna i ”utanförskapet”?) sedan ska man ”samtala” och ”förevisa” för att sedan ”uppfölja”. Kvack kvack.

Inga krav på att föräldrarna måste själva gå tillsammans med sina tellingar på medborgarskola. Lära sig medborgarskap och samhällsansvar.

Dem som framförallt försöker slå sig fria från klaner i Sverige, är i första hand kvinnor. De och barnen är mest utsatta. Pojkar kan bli grymt utsatta också, inte bara flickor. Men står pojkarna ut, kan det löna sig i slutänden. De vinner en maktposition under förutsättning att de accepterar villkoren. Gör de inte det, krävs mycket mod, för att våga vägra, som är få förunnat. De kan leva hela sina liv i risk för att bli mördade av sin så kallade släkt, ytterst klan. Då finns ingen polis där. Då ägnar den sig åt ett alternativt rättsväsen, lite på sina egna villkor.

Klanen har överlevt i tusentals år tack vare det hierarkiska beroendesystem som utgör den. Klansystemet går också under beteckningen hederskulturer. En del, inte minst invandrarkvinnor, försöker ta lite av det svenska samhället och lyda klanen i tysthet, (så att de superrevolutionära feministerna inte upptäcker det) och på så sätt överleva. Flera klarar det, då kvinnor inte står så högt i värde. Om hon inte är brukbar kan man låta henne hållas. Så länge hon inte påverkar någon. Så länge hon håller sig på mattan. Men krävs det rättning, ställer man till med ”sjaluppror” och liknande klanpropagandistiska aktiviteter. Vissa kvinnor får till och med leka feminister eller låtsas att de är för jämställdhet. Så länge klanen får sista ordet. Till sin hjälp kan man också ha en auktoritär religion. Det finns flera att välja på.

Har man nu importerat medeltiden till Sverige, kan man inte sitta på regeringskansliet och tro att klanerna kom hit för att de vill anpassa sig till det moderna samhället som vi har. Det var inte därför medeltiden kom hit.

Varför skulle klanledare vilja anamma den svenska ordningen? Vad vinner de på det?Ingenting.

Tvärt om. De förlorar allt. Förlorar sin makt, sin status, sina slavar, sina tentakler hem och till andra härdar och sina försörjningsmöjligheter. Vem vill ge upp sin makt frivilligt? Vare sig borgarklassen, eller monopolister vill det. Inte regeringen heller. Inte ens gamla feodalmakter har någonsin gjort det. När det har skett förändringar har det skett med våld.

Varför skulle då klanerna vilja ge upp sin makt?

Se dem som monopol, de är deras motsvarighet i vårt samhälle. Har någon sett ett monopol frivilligt dö?

Dessutom är just klanväsendet mycket mer framgångsrikt i en monopolistisk och globalist-oligarkisk värld, än vad den borgerliga demokratin är. Systemen liknar varandra. Demokratin är inte systemet, det är skyltfönstret. Auktoritära samhällen behöver inte skylta i fönster.

Den borgerliga demokratin är en hängbro mellan arbete och kapital, en motsättning som är antagonistisk. En motsättning som det inte går att kompromissa om utan att endera sidan förlorar.

 Ju mer arbete och kapital glider ifrån varandra, ju djupare klyftor som växer fram i samhället, ju spändare blir hängbron. Tillslut brister den och demokratin faller i djupet.

Den liberala socialreformismen har varit demokratins riddare. Den har kämpat och försvarat rätten att utsuga människors arbetskraft för att tjäna de få. De har lyckats, helt enkelt för att de har tvingat fram kompromisser och eftergifter från de giriga för att köpa socialt lugn. Samtidigt som man genom monopoliseringen uppnår större rikedomar till de få.

Nu tycks det ha nått till vägs ände. Trollet spricker i solen. Det sociala lugnet kommer inte att bestå. Men ändå låter man allt fortsätta utan seriösa förändringar. Samtidigt som havets vågor äter upp de demokratiska landvinningarna och marken eroderar. Man stockar inte längre som på gamla Stadsholmen, sedermera Stockholmen…Stockholm.

Den globalistiska tsunamin ligger som ett svart streck i horisonten och dumskallarna står och undrar vad som ska hända. För andra är flodvågen redan ett faktum. En del behöver inte själva uppleva förödelsen innan de vet vad som händer och kommer att hända.

MEN utsugning av människor och jord är inte av naturen styrda krafter, till skillnad från flodvågor.

Klanen med sitt hierarkiska maktsystem har inga problem med borgerlig demokrati. Den skiter heligt i den. Den sätter sig ovanför demokratin.Till sitt yttersta försvar har den våld och ett stort antal människor. Till sin förmåga har klanen kunskap om att kunna utnyttja alla system till sin fördel. Det är en överlevnadsstrategi som har tjänat den väl i tusentals år. Varför överge den nu?

Dessa klanföreträdare kom inte hit för att de ville bli en del av den borgerliga demokratin. De kom hit för det var gynnsamt för sin egen ordning och vinning, när de misslyckades med att ordna det hemma hos sig och för att vinna nya marker.

Dumskallar kan man utnyttja och det har man alltid gjort. Vi är dumskallarna. De kväkande ankorna som blundar för jägarna i vassen.  Då man inte ser dem, är det ju ingen fara tycks man kvacka.

Strategin som en del tycks framföra är att söka förhandla med klanledarna. Få dem medgörliga och delaktiga.  Så som de gamla Broderskaparna. Men det finns inga förhandlare som kan klara sådana förhandlingar utan att förlora sitt folk. Därför kommer vi först att få ta strid och sedan eventuella förhandlingar.

Nu är frågan, är det vad människor vill? Är det vad vi förmår? Har vi politiker som har sett detta komma? Eller kommer rädslan råda och vi säljer oss till vem som helst? Ja, vart tar den fria nordbon hän?

Våldsmonopol är den yttersta garanten i klansamhället och i storsamhället. Klanbundna kan garantera införsel av vapen till sig. Vapenindustrin får med dem avsättning för sådant de inte kan kränga på officiell marknad. Det är lätt att göra stora pengar långt bort från nyfikna ögon. Kostnaden för ett liv har gått ner på marknaden då det råder stor tillgång på mördare. Det är lätt att mörda någon. Speciellt om man är van. Det finns ju många som är.

I ”utanförskapet” ställs inga nya krav. Där vet man vad som krävs och man vet vad man har. Varför lämna det samhället påstår vara ”utanförskap”?  Det skulle kräva helt andra saker av en.  Framförallt mod och självständighet, något man inte behöver besitta om man accepterar klanstyret. Man har allt i ens  innanförskap, i sin klantillhörighet. Man vet sin plats.

Nej, det kommer inte att ske en politisk kamp mot klanerna i Sverige. Inte heller mot klansystemet. I bästa fall, hos enskilda och envisa polismän och kanske det även finns någon rättsrådig åklagare också. Då kan en eller en annan fångas upp och låsas in.

Det finns krafter i vårt samhälle som tjänar på att ha klanerna härjande inom sina egna revir, det vill säga, så länge de stannar där. Det är bara så kallade vanligt folk som reagerar och vem bryr sig om vanligt folk förutom vid allmänna val?

Sveriges införlivande i mer och mer överstatlighet är en garant för att den form av demokrati som vi har byggt, kommer att försvinna. Bit för bit. Vi har varken politiker eller rättsvårdande instanser som har kapacitet att styra skutan. Medborgargarden kommer möta klaner i krigförande sammanhang där intressen står mot varandra. Där intressen sammanfaller, som med den organiserade brottsligheten tex. kommer samarbeten fortsätta som idag. Rekryteringen till olika kriminella konstellationer har pågått länge. Det vanliga folket, kan springa på sina göromål, huka, underkasta sig och fortsätta ljuga för sig själva.

Ja, simma lungt i dammen. Kvack kvack.

Skall politiker våga fatta obehagliga och nödvändiga beslut, kan de inte vara beroende av 4 års intervaller vid makten. Man kommer då att ändra samhället bit för bit i en mer auktoritär ordning.

Då gäller det att de humanistiskt sinnade inser att skall vi ge efter för ett mer auktoritärt system, måste det vara av godo. För att jämställa människorna och gynna dem. Då måste folket vara med på den resan.

Man måste se skillnaden på en tillfällig, viss auktoritär ordning för folket som kan innehålla gränskontroller, reglerad invandring, bidragsfuskjakt, bekämpning av terrorism och av alla former av kriminalitet å ena sidan. Medan det finns å den andra sidan, en auktoritär ordning som gynnar de få. Man måste se skillnad mellan en begränsad demokrati och en fåväldets diktatur.

Annars är det lika bra att skicka riksdagsmännen på studieresa till Italien, för att lära sig hur man lever med maffian och hur man införlivar klansystemet i vad de kallar för att vara ett demokratiskt system.

Mussolini grejade det bra, han visste att det korporativa systemet är det enda som kan ge vägledning och ordning på ett samhälle där flera maktsfärer ägde våldsmonopol. Han satte sig i topp och underordnade de andra i ett traditionellt klansystem, i en inbördes beroendehierarki. Berluscone försökte också i modernare tappning till formen och får nu stå ut med lite rättsteater innan det lägger sig.

Varför inte lära sig av Balkan? Se hur Tito grejade lugnet med auktoritärt styre. Det var inga krig under hans tid. Eller Mellanöstern? Det kryllar av kunniga lärare här, de vet exakt hur man ska införliva klanintressen med politiska intressen och hur man ska lura den borgerliga demokratin. Det vet att leva efter mottot, min fiendes fiende är min vän. De vet hur man lurar folket till att få dess stöd till och med. Man vet vilka man ska förtrycka för sin lönsamhet och vilka man ska utnyttja för densamma.

Känner ni inte igen systemet?

Detta är det alternativa rättssystemet, det som erbjuds istället för det vi har. Det parallella finns ju där redan, med könssegregering, barnäktenskap, tvångsäktenskap, privat rättsskipning, systematisk kriminell verksamhet och stöld från enskilda och allmänhet. Det parallella rättssystemet finns. Ingen tycks vara orolig, så länge det håller till i sina egna kvarter. Som i England. Minns ni?

Sharialagar i vissa kvarter, men det slutade med en Brexit!

Vi har ingen politisk ledning, inga rättsvårdande instanser som vill se, vågar se och vågar handla.

Men vi är också ett fegt folk. Vi har troligtvis de ledare vi förtjänar. Om vi inte ändrar på det.

Den där gamla handlingskraftiga vikingen som vi så gärna vill bli påminda om, han sover. Istället är vi en hoper ängsliga individualister och egoister som när det kommer till kritan hellre kvackar i ankdammen.

Som bekant kan ankor vara grymma. Det är vi också. Ankor nyper varandra, de våldför sig på varandra och ofta är det flera hanankor som våldtar en hona. Men kvacka vågar de. Skriva hotelsebrev, om de får vara anonyma, vågar de. Kvack kvack.

Men visst ser det fridsamt och snällt ut, där vi simmar omkring i dammen som en etisk stormakt. Kvack kvack. Välgörenhetskommittén kan sitta på bänken och mata oss med smulor som de slänger i. Ovanför syns klarblå himmel och en starkgul sol. Jag vet i vilken damm jag hör hemma!

Jo, vi är ett gäng ankor.

Nu förstår jag varför alla USA vurmare känner sig hemma i ankdammen. Man känner igen sig. I USA är det väl Donald Duck som härjar?

Dessutom, är ju vassen så hög, vad är där att bry sig om?

 

Kärlek och frihet måste skyddas för var dag, annars upptäcker man att de plötsligt är borta och då är det försent.

Säg Nej till Nato!

Säg Ja till Svexit!

Förstatliga bankväsendet och demokratisera staten!

 

 

 

 

 

Beslöjad slöja är avslöjad

EUs beslut om reglerad religiös beklädning i förvärvsarbete ger en liten strimma hopp om den demokratiska sekulära staten. Men den svaga strimman äts upp av ett spridande mörker. Det mörkret är antiintellektualism, tyckerifascismen understött av kommersialismen. När medlöperiet är satt i system står jasägarkören unisont och sjunger ”alla religioners lika lov”. Men de sjunger aldrig ”alla ideologiers lika lov” frågan är, varför så inkonsekvent?

Vi hävdar att vi lever i en sekulär demokrati. Det innebär att vår grundlag och demokratiska ordning är det som förenar oss alla och gör oss lika inför lagen. Våra olika trosuppfattningar, eller avsaknad av en sådan  är i samma system, ett individuellt och personligt beslut. Min eventuella trosuppfattning underkastar sig ordningen i landet. Jag kan inte förvägra blodtransfusioner till mitt barn med hänvisning till att jag är Jehovas Vittne. I ett sådant läge fråntas föräldrarna beslutanderätt och återfås då barnet är friskt. En form av statligt tvång över individen. Något att tänka på i samband med vaccinationsvägran t.e.x.

Nej, alla religioner är inte likvärdiga. De flesta stora religioner som finns i västvärlden eller vi kan hålla oss här hemma, har funnits i längre tid och har genomgått renässans, samt anpassats till det moderna samhället. Men det har inte islam.

Islam växte fram i nomadfeodalism på Arabiska halvön. Det är en blandning av judendom, kristendom och lokala nomadreligioner, framvuxen i behovet av att samla krigiska stammar och utveckla handeln. Islam har utvecklats och frodats i alltjämt hårda slav-feodala samhällen. Islam har aldrig som religion utvecklats i moderna demokratier. Människosynen är bottnad i slav och feodalsamhället, där en hård patriarkal ordning och  värderingar är dess stomme.

Individuella muslimer, kan ha utvecklats och kan mycket väl vara anpassade till det sekulära och demokratiska samhället och samtidigt med den anpassningen leva med sin religion. Med sådana individer råder inga problem, tvärtom, där kan det onekligen bli en tillgång genom berikning av olika livssyn. Detta på det individuella planet.

Men traditionalister, reaktionära och fundamentalister utgör däremot ett allvarligt växande problem genom ökad kvantitativ närvaro och sitt hårda hållna kollektiv. När liknande figurer uppenbarar sig inom andra religioner, är de oftast i ett litet antal och kan hanteras av myndigheter när de går över gränserna.

Med ökad kvantitet av ickemoderniserade muslimer ökar också hotet mot den sekulära demokratin. Den ökar också hotet mot den nödvändiga renässansen och anpassningen av islam till det moderna samhället. Den hotar således även de muslimer som vill leva modernt och vill utöva sin tro.

Medlöpar-medelklass Svensson drar alla muslimer, alla religioner över en kam. Försvarar vad de inte känner till eller är förmögna att ta konsekvenserna av. Det råder en demokratisk fascism, där majoriteten alltid har rätt, den är manipulerad, hjärntvättad av politiska, ekonomiska och ideologiska intressen och där den stora massan som har gett efter för bekvämligheten, anser sig ha rätt då de tillhör vad de tror är en majoritet.

Men den missräkningen har ju gjorts förr.

Tills det blir för sent och då är det någon annans fel. Demokratifascisterna ställer aldrig krav på sig själva, aldrig krav på kritisk granskning eller krav på att fördjupa sin kunskap eller förlita sig mer till dem som har den.

Det var meningen att föreningen Humanisterna skulle stå för religionskritik. I alla fall var det orsaken att jag sökte mig dit för några år sedan. När inte dom gör det, kan man undra var finns de som utövar religionskritik i landet? Förutsättning för att upprätthålla en sekulär stat är att det finns en pågående religionskritisk debatt. Då kan man inte tysta den genom att kalla folk för hittepåord som ”islamofober” o.s.v.

 

När man använder en sjal som en religiös symbol, när man kräver sin rätt att ha den i alla sammanhang handlar det inte om kläder eller om kvinnors rättigheter. Det handlar om ett framtvingande av auktoritära positioner.

Kvinnans rättigheter i islam omfattar bara dem hon tilldelas, hon har inga i egenskap av att vara människa och jämställd. När muslimska kvinnor och flickor här i Sverige driver sin ”rätt” att bära sjal i alla sammanhang, handlar det inte om att hon har ”valt” och att hon gör detta av fri vilja. Visserligen säger hon det, men det är förljuget argument och ohistoriskt.

Hon kan driva detta bara för att hon har patriarkala pyramider som backar henne. Hon är osjälvständig och har alltid varit det i hårt könssegregerade samhällen. Se hur många muslimska kvinnor det är som vågar driva frågor mot den patriarkala strukturen. Ett fåtal modiga kvinnor finns det, som lever under ständig dödshot.

Men medlöpare känner förstås igen sig själva i andra medlöpare och därför ställer sig delar av kyrkan, den s.k. vänstern…och resten upp bakom dessa ”modiga muslimska kvinnors kamp för rätten att bära sjal.”

Det är pinsamt.

Humanisternas Christer Sturmark gjorde en jämförelse med att ha ring i örat och hästsvans och en muslimsk kvinnas rätt att välja sjal. Han menar att skulle någon säga åt honom att han inte fick, skulle han bli irriterad. Men skulle hans hästsvans utgöra en risk i ett arbete, som t.e.x. med maskiner, så skulle han acceptera kravet av att klippa den.

Detta är pinsamt.

Ordföranden för en sekulär förening ser inte skillnad på kläder och religiösa, politiska symboler för makt och inflytande.

Att bära sjal i religiös mening är inte ett val av kläder. Det är en ideologisk symbol och för att sprida en opinion. Att bära sjal för mode eller väderlek är val av kläder. Skulle den inte passa i något sammanhang, tas den lätt av.

Dessa som framhävdar att de vill bära sjal p.g.a. sin religion, medverkar till att göra sin religion till att handla om en trasa och höjer knappast respekten för den. Här i Sverige är den historiskt inte känd i allmänhet och vi saknar erfarenheter av den. Den blir i det läget presenterad för oss i egenskap av en trasa.

När jag ser en kvinna bära sjal är det för mig en osjälvständig människa som jag ser. Detta väcker föga lust att vilja närma mig henne. När jag ser en nunna i religiös klädsel, kan det vara en självständig kvinna som har gjort sitt val och tar konsekvenserna av det.

Den muslimska kvinnan som bär sjal kan jag möta i min vardag, men jag räknar aldrig med henne. Eller så tvingas jag behandla henne som ett barn eftersom hon saknar självständighet. Det är ingen kvinna jag blir vän med. Jag kan aldrig bli jämställd med henne.

Man visar inte på självständighet för att man är aggressiv som många unga muslimskor, väluppbackade av sina patriarkala hierarkier tycks tro. Jag har sett dom som går i virtuost slingrade sjalar, välspacklade i ansiktet, med snäva tights där stringtrosan syns och med en vackert guppande barm. Men håret döljer hon av religiösa skäl och för att männen inte ska lockas till fula tankar (sic!) Detta blir löjeväckande och varför ska jag visa sådant osjälvständigt beteende respekt? Vem hjälper jag då?

Osjälvständiga människor är just osjälvständiga, ungefär som en drogberoende. Jag vet att osjälvständigheten finns där och att drogen går före vänskap, trots alla bedyranden. Jag vet att jag inte kan lita på henne. Jag vet att det finns krafter som kan utnyttja henne och som hon låter också göra det.

De muslimer i landet som driver på sin ”rätt” att bära sjal i alla sammanhang, gör sig själva en björntjänst. De talar om för de som fattar något i samhället att de låter sig utnyttjas som politiska vapen i en kamp om makt och inflytande. Där antidemokratiska krafter mobiliseras och driver på sina och externa staters intressen, här hos oss. Som resultat av att makteliten ljuger och förminskar, genom att ignorera hotet som föreligger, växer motståndet. Ett motstånd som söker sin ledning och som kan komma att förskräcka.

Dessa fundamentalister vill inte integreras, utan leva på sina villkor och vara en del av den nya ordningen som man försöker skapa. Hade det inte varit en kamp om makt och inflytande i Sverige, där alla möjliga nickedockor låter sig utnyttjas, kan man ju undra varför bland andra Saudi Arabien, Turkiet och Iran tycks plöja ner enorma summor på församlingar, individer och byggnader här.

Jag skulle vägra låta mig bli omhändertagen av personal på sjukhus som är bär sjal och därmed visar mig att hon är en osjälvständig individ. Hon skulle kunna i hennes guds namn ge mig en dödlig spruta och därmed tysta en kritiker. Hon skulle själv uppfatta att hon har gjort en stor insats för islam. Beslutet var givetvis fattat ovanför hennes huvud och hon skulle få stöd och uppmuntran. Människor vet detta. Politiken törs inte se det och blundar. Därmed försitter man sin chans att ingripa innan det blir för sent och att det blir till en öppen motsättning.

För medlöperisvensson är givetvis att påstå detta detta förtal, det blir ju enklast så.

Det skulle inte vara farligt för en vanlig medlöpare, ty inget blir farligt för medlöpare. Men jag är religionskritisk och jag är kritisk mot islams spridning i sin gamla krigsfeodala tappning, utan att anpassa sig och omfatta den sekulära demokratin och mänskliga rättigheter där kvinnorna är jämställda. Islam måste genomgå en renässans. Sådan kritisk hållning är inte uppskattad. Att befria världen från denna kritik torde vara en gudagåva.

Islam behöver ha sin renässans. 

Många av dem själva menar, att de bidar sin tid och verkar under radarn, tills dess de kan skjuta fram sina positioner, utan att behöva förändra sig. Detta är en verksamhet som är antidemokratisk och välorganiserad och som håller på att urgröpa den borgerliga demokratin. Det är vad som hände med nazismens framväxt. Islamnazismen är ju inte bättre bara för att de hänvisar till sin gud.

Man kan bara förhandla med jämlikar, där båda parter har samma strävan att leva sida vid sida i ett jämlikt förhållande, vilket kräver eftergifter från alla håll.

Med de som inte vill, kan man bara begränsa, tvinga dem omfattas av gällande normer. Passar inte det, finns det alldeles för många diktaturer att välja bland, där man skulle känna sig hemma.

Jag har bekämpat nazismen och fascismen i hela mitt liv. Bara för att den uppträder i annan klädsel förändrar inte innehållet och målsättningen av att styra auktoritärt och tvinga människor till underkastelse. Islamnazismen är ett hot. Inse det.

Varför verkar inte muslimerna bland sig själva?  Månde det vara för att de riskerar sina liv om de kritiserar islam på allvar?

 Var finns islams Martin Luther?

  

 

KLASSFÖRAKT DRIVER POLITIKEN

När människor säger att de är förbisedda, försmådda och att välfärdssystemen inte längre omfattar dem, får de höra att de är gnälliga, bortskämda och avundsjuka. Dom har även blivit rasistiska. Medelklassen har till och med döpt kritik underifrån, för  ”Den svenska avundsjukan”. Nu är den inte särskilt svensk, utan snarare ett uttryck av klassförakt.

Bulgarerna har ett uttryck om demokrati som känns relevant. Ledarna för landet står i ett torn och spottar ner, medan folket står nere på marken och spottar upp. Ungefär så kan folkviljan ta sitt uttryck. Att välja rätt ledare är inte så enkelt. För att bli en ledare måste man manglas igenom ett antal biltvättar, borstas till, strömlinjeformas och fösas in i beroendecirklarna, där du kliar mig så kliar jag dig. Väl uppe i tornet går det lätt att loska nedåt.

När människor valde andra ledare som tog sig in i Riksdagen, reagerade de redan etablerade med att ignorera, förtala, tysta och de hade även bacillskräck och vågade inte sitta bredvid ens. Det var härskartekniker som rådde. Ingen av tornfolket försökte ta debatten med dem, försökte knäcka deras argument, genomskåda deras fakta osv. Nej, man gick till historien och sökte ursprunget av de sammanslagna.

Samtidigt hade man tydligen glömt att den gamle Furugård, ledare för svenska nazister i Nordiska Rikspartiet, var ursprungligen Bondeförbundare, dvs. Centerpartist. Sjöboolle var också Centerpartist. I slutet på 60-talet satt i Riksdagen kända nazister för Högern, dvs Moderaterna. Socialdemokraterna stod för både kolonialism, rasbiologiska ”forskningar” och J stämpel i pass för folk av judisk tro. Man har låtit många estnazister slinka igenom apparaten. Samtidigt hävdar man Vänsterpartiet för att vara stalinistiskt, vilket är löjeväckande och historielöst. När VPK var proletärt och leddes av Hilding Hagberg under Kalla kriget, var det ett helt annat parti.

Gräver vi tillräckligt i alla partier dyker det dynga fram. Frågan är om man gör upp med den, sanerar och förstår hur den uppstod. Det tycks inget parti ha gjort.

Nu har man med sina barnsliga och ansvarlösa manövrar, pressat SD till den punkten att dom rensar ut och anpassar sig till medelmåttigheten, med ett troligt resultat att SD ledningen kommer upptas som rumsrena och många av dess anhängare kommer söka sig till hårdare tolkningar.

När medelmåttighetsintelligentian har pekat ut SD ledare för att vara nazister och att ha ett IQ som tillåter järnrörsbataljer, så har de intelligenta och intellektuella nazisterna vunnit mark. Blir SD för mycket av knähund till Moderaterna, kommer det att komma fram ett hårdare parti, med större skärpa och styrka. Med en medvetenhet. Då kommer det bli svårt för medelmåttigamedelklassen. En del av dem går till de hårdföra och andra låter sig chockas.

Att vara klassmedveten är att veta var man befinner sig i samhällsproduktionen. Det är inte så enkelt längre, då arbetsfördelningen har blivit mer komplex. Om utbildning tidigare var en garant för ett arbete med bra lön, gäller inte det längre. Vi har en växande del akademiker som är fattiga och kommer aldrig upp i de övre hierarkierna. Vi har spolingar och spelnördar som hamnar i miljonklassen på nolltid.

Det gamla brukssamhället var en tydlig karta på det svenska klassamhället, genom bruksägaren, tjänstemännen kring honom och arbetarna på bruket, samt bönderna utanför, alla visste sina platser och sina roller. Det enda sättet för de som var längst ner att förbättra sina villkor, var att organisera sig. Sådant är lättare sagt än gjort, när ens liv står på spel.

Det gäller idag också. Men det är svårare idag, alla har sin individualistiska lilla sanning som man kan lajka och sprida. Alla är som små tomtebloss i universum vilket det internationella monopolkapitalet tycker är utmärkt.

Dagens medelklass är uppkomlarjobbare. De sparkar nedåt och slickar uppåt. Bildning är inget eftersträvansvärt. En före detta socialtjänsteman berättade att en kvinna hade köpt sig en innerstadslägenhet för flera miljoner, men ringde socialen för att få bistånd till sonens SL-kort, vilket hon ansåg sig ha rätt till!

Man skrattar åt Hasselius motto att orsaken till att han grundade Skansen var att svensken inte skulle glömma sitt ursprung, sin historia i de dramatiska förändringar under industrialismens införande. Uppkomlingarna vill inte kännas vid sin historia, därför är skolan historielös i sin utbildning. Medelklasslärarna vill inte konfronteras med sin simpla bakgrund, och vill hellre se sig som globetrotters, känna sig hemma på Manhattan (tills dom blir utslängda för att ha fel ursprung?).

Denna medelmåttormedelklass ojar sig för vilken chock de befinner sig i, när den fula verkligheten visar sin bockfot. De var ”chockade” både i USA och i Svedala och undrade hur detta kunde hända?

Klassföraktet är genuint i de övre klasserna. Det börjar bli det mer och mer även här nere, hos oss. Men skillnaden är att överklasserna med sina ledare står i tornet och spottar ner, medan proletariatet, prektoriatet…kalla det vad du vill, står där nere och spottar upp. I detta finns en avsevärd skillnad som ingen vill låtsas om i tornet.

Det räcker inte med att våra ledare står och säger att den och den reformen omfattar alla…oavsett dom är nyanlända eller ej. Det måste genomsyra hela systemen, byråkratin och statliga institutioner. Vilket det inte gör. Tjänstemännen har blivit politiker och i skydd av sitt statliga eller kommunala verk agerar de på det individualistiska kontot, ”jag får tycka som jag vill”!

Återinför tjänstemannaansvaret!!!

Ylva Johansson gjorde ett typiskt fel, när hon tolkade statistik för sexuellt våld. Hon kanske inte ville ”skrämma upp” folk, eller ”öka på motsättningarna” genom att förminska. När man gör så, sker det tvärt om. Då väcker man hat, därför det finns folk som har träffat på en verklighet som inte samstämmer med hennes tolkning.

Överheten, maktens och härskarteknikerna går ut på att förminska, släta över, inte låtsas om. Det är många i det här landet som vet vad sexuella övergrepp är och som inte har infunnit sig i någon statistik.

Med maktens förminskning och rädsla för verkligheten, ökar hatet. Hat är fördummande och destruktivt.

Den medelklassiga medelmåttigheten tror att all kritik mot andra sedvänjor, kulturer och traditioner är detsamma som rasism. Men kommer det in tusentals unga män från länder där man kidnappar, våldtar eller köper sig en kvinna, tror man verkligen då i ankdammen, att bara för att de trampar på helig svensk mark, så försvinner tusentals år av deras historiska rötter och identitet? Bara för att medelmåtteriet här hemma själva förnekar sin bakgrund och historia, betyder inte det att andra gör det. Snarare tvärt om.

Ska man lämna sådana traditioner ska det finnas bra motiv för det. Då ska det finnas något som är mer värt än klanen med alla dess fördelar också, glöm inte det. Det räcker inte med att självgoda ”moraliska stormaktsrepresentanter” tycker saker. Att tillhöra en klan är hårdvaluta och inget man bara släpper för att det finns ”snälla svenskar”. Det är inte naivitet vi talar om här. Det är vänligt sagt att kalla folk med denna ståndpunkt för naiva. Här handlar det om hjärntvätt och verklighetsförakt.

Men vad har våra ledare erbjudit alla dessa män som har kommit och kommer? Fördelar, på de som redan bor här, bekostnad. Detta väcker hat. Samtidigt drar man åt så att nu förnedras många av dessa män som tvingas ner till en snål underklass, vilket dom oftast inte är vana vid. Detta väcker hat.

Just det, hur man än gör så väcker det hat. Därför man gjorde fel från början.

Hade man från början identifierat problemen, analyserat dem och därefter mobiliserat till handling, hade dels människorna som bor i landet, blivit sedda och dessutom kunnat konstruktivt delta i lösning av dessa problem. Nu är uppförsbacken brantare, men det är nödvändigt att det görs.

När det kom in som mest folk fick vi välgörenhetsarmén stå och dela ut av sitt överflöd. Alla vi andra visste förstås att det skulle bara räcka en tid innan de tröttnade. Vilket det gjorde.

Inflyttade som kom hit på 60-70-talen, som är etablerade och svenskar, blir nu ihopfösta med kriminella och oseriösa som anser sig ha rätt att komma hit. Som motgrepp försöker man att visa på alla uppkomlarinvandrare också. Visa på att som TV hallåa kan man sitta som mörk med konstigt namn och perfekt stockholmska. Man ska helst vara hård också. Titta här, invandrare kan visst göra karriär! Förnekar man klassmotsättningarna gynnar man rasism.

För underklasserna är det inget konstigt i att den är som ett lapptäcke, där avgörs hurdan du är. Jobbar du bra, är du solidarisk med dina arbetskamrater. Är du en  som skor sig på andra, då får du  problem.

Det är medelmåttigamedelklassen som måste visa hur tolerant den är, fast den inte är det och att även invandrarbrudar kan göra karriär. Men när medelklassen kläms åt, kommer den stå och haila, tro mig.

Jodå, det finns en svart medelklass i USA också. Men majoriteten av de svarta tillhör den inte, hur kan det komma sig?

Pratet om ”utanförskapet” har blivit till en floskel som man måste fundera på vad den egentligen står för. När den medelmåttigamedelklassen pratar om ”utanförskap”, menar dom underklasserna. Det vill säga, av dem i underklasserna som har ballat ur. Dom som inte längre arbetar så att medelmåttorna kan dra nytta av dem, för låga löner. De som bråkar, är kriminella, ja, dom som inte gör vad dom är tillsagda att göra, har man ju ingen nytta av. Dessutom skadar de bara sig själva.

Hade det funnits klassmedvetenhet i de s.k. ”utanförskapsområdena” d.v.s. arbetarklassområdena, så hade man organiserat och läxat upp bråkstakarna. Den lyser med sin frånvaro. Kan vara för att många som har flyttat till Sverige tillhörde inte underklasserna i sina hemländer och kan inte identifiera sig med den här. Eller så kommer de från socialt efterblivna områden och tar inget ansvar för sina växande och frustrerade söner.

De enda som fyller rollen av mobilisering i dessa områden idag är religiösa extremister. Den muslimska rörelsen växte i amerikanska fängelser också. Det var inte kommunister som organiserade. Så dom kan ni inte skylla på.

Så när S och V pratar om ”vänstern” är det ett historiskt fenomen som är dött idag.

Det finns ingen ”vänster” i Sverige om man menar med det en klassmedveten, analytisk och kritiskt tänkande kraft som organiserar och mobiliserar människor till att politiskt skapa förbättringar. Vi har våldsverkare som kallar sig höger eller vänster, vilket är på ett ut.

Sedan har vi en soppa i mitten i skiftande nyanser, där en del är borgerliga demokrater som står för de mer proggressiva. Samtidigt där alla har sina relatevistiska och högst personliga sanningar, där man tror att det gäller bara att tycka. ”Jag får väl tycka som jag vill!” är motot.

”Visst, lille vän, visst får du tycka som du vill, men det skiter vi (makten) i. Gå du runt i medelmåttigamedelklassen och tyck det ena och tyck det andra så sköter vi jobbet!” Fråga Soros.

När vetenskap blir ett ”tyckande” när beprövad erfarenhet blir ett ”tyckande”, när forskning jämställs med informationsinhämtning, ja då går det raskt utför.

”Men tänk så tokigt människor tänkte på 30-talet!” Jo, dom gjorde det, dock inte alla. Men den liberala hållningen, som prästens lilla kråka, curlade fram den svarta tunneln.

Upprepas det? Jo, i sak. Mönstret går igen.

När jag undervisade i kritiskt tänkande på gymnasier, hände det flera gånger att jag inte fick behålla jobbet.

Undrar ni varför? Eller???

Missionärsresenären S:t Stefan

Är det med glaspärlor vår ledare vill byta mot lojalitet? Är det tröst han vill sprida bland undersåtar? Eller kan det vara det vanliga kvasipsykologiserandet som medelmåtteriet har skapat inom medelklassen, för att kväsa oro och för att förklara för dumskallarna att de inget har förstått? Eller är det ett sent, kanske ett försent uppvaknande hos makten?

Nu, skrider vår ledare runt i landet för att möta folket. Ja, det där, långt borta från Rosenbad. Ett folk som inget begriper om vare sig globalisering, automatisering, företagsflykt, invandring, vinster i välfärden, profitskolor, antiintellektualism, kommersialiserad forskning, gula fackföreningar, korporativa samhällsinstitutioner, organiserad kriminalitet i samarbete med korrupta kommunledningar, terroristvurmeier, extremister…  Vad är klockan slagen? Kan det vara 12.05? Kommer vi snart se en statsminister, som trots folkstöd har fått sitta i skamvrån?

Varför dröjde det så länge S:t Stefan? Var skrållen inte sadlad?

Månde lever takterna från när man tog för givet i demokratins namn att man kunde svartlista, avskeda, skugga och trakassera de som inte delade den sanna tron? Då handlade det om kommunister. Alla hatar ju kommunister, så det var ju inget att snacka om.

Så kör man på. Så kör man över.

Nu upprepar man sin tidigare erfarenhet, men idag heter dom SD.

Kommunisterna lyckades man, tillsammans med internationella händelser, radera från den svenska kartan. Därför de stod för något helt annat än profithunger till de få. Det var ju att ”totalt tänka utanför lådan”. Och SÅ tokut kan det bara inte va!

Nu har man ett parti som är som alla de andra, fast lite mer svenskt, att ta hänsyn till.

Så kör man på. Så kör man över.

Sveriges maktelit har inte glömt stormaktstiden. Det storsvenska. Dom som hade studentmössor och sjöng så vackert, medan vi andra stod i bakgrunden och tittade på. Vi minns.

Storsvenskarna drömmer alltjämt om den tid Östersjön var mitt i landet. Om vi nu inte kan åter bli en fysisk stormakt, kan vi väl bli en moralisk stormakt! Tänk, feministisk utrikespolitik och moralisk stormakt, kan det bli bättre! Vi sitter ju i säkerhetsrådet! Vi är bäst, ingen protest!

Nu har präktigheten nästan slagit i taket, det går bara inte att sträcka på sig mer. Men det dumma folket begriper inte Sveriges storhet. Framförallt begriper inte det dumma folket politikernas storhet. Analytikernas djup. Vetenskapens objektivitet.

Då måste man ge sig ut bland ursprungsbefolkningar och ”lyssna”. Socialdemokratiska biktstolar radas upp på Folkets Hus, där klagomål kan framföras och en Pater Noster läses.

”Så mitt barn, gå nu i frid i den svenska modellen!”

Sverige behöver invandring! Är mantrat från höger till vänster. Jo, Sverige har alltid behövt invandring. Men en reglerad sådan. Invandrande människor behöver också bli omhändertagna. Inte lovade guld och gröna skogar och lämnade i mänsklig misär. Dessa invandrare behöver möta svenskar som vet vad det vill säga att vara en minderårig son, skickad från Afghanistan, med uppdrag att få uppehållstillstånd för att få hit familjen. En familj som sitter i djupa skulder för att ha skickat iväg sonen med smugglare. Får han inte uppehållstillstånd, blir han dödad när han kommer hem. Säkerligen mindre risk av talibaner, men desto större risk av den egna familjen eller deras fordringsägare.

Sådant kallas ”hederskultur” eller patriarkala klanstrukturer. Vi har en storimport av patriarkala klanstrukturer, som uppbärs av människor i kött och blod. Människor som finns här. Som vill hit. Som inte kommer lämna sina klanstrukturer. Människor som gör vad de kan för att hålla svenskarna ovetandes om mekanismerna. Ta ställning till det. Blunda inte. Törs du?

Bryr man sig om sådant på  högerflanken, när man vill ha billig arbetskraft, sönderfallna fackföreningar och skattesänkningar?

Bryr man sig om sådant på vänsterflanken när man vill skina i ”feministisk” utrikespolitik och moraliska stormaktsvurmerier?

Bryr man sig om sådant i mitten, när man vill vara alla till lags? En del är man till lags i pratet och de andra är man till lags i praktiken. Visst är det konstigt att en ”mitten” hamnar enkom på ena sidan? Vad för slags mitten är det?

Även vårt lilla, enkla folk, straxt under polcirkeln, har en historia. Allt i världen började inte på Manhattan, som de yngre och ”utbildade” av en nedmonterad skola, tycks tro.

Att stjäla skatter för att stoppa i privata fickor och med sådant även utmärka sig bland superkapitalister, är inget (trots Alliansen) som nordbor har haft som riktmärke.

Snarare har man följt ett annat motto och moral, som inte omfattas av den moraliska stormaktens fanor.

” stå tidigt upp, om trälar dig tryta,

utför arbetet själv:

morgonsovaren mycket sinkat-

rikedom halv är raskhet”

Gör jobbet själv om du inte har slavar att utföra det åt dig. Kan tilläggas, försök inte importera billig arbetskraft som missbrukas och sår split. Din egen insats utgör hälften av din rikedom.

Kanske något för Alliansen till Vänstern att tänka på?

Globaliseringen har medfört att alla små grodor tror sig vara stora paddor. Bara för att paddorna kväker där borta i digitallandet, där alla ettor och nollor tickar in i hemliga skrymslen.

Ohh, tänk så fint! jag behöver inte stoppa handen i fickan för att dra ut ett pass, när jag reser! Vilken ynnest. Det är klart att vi ska sitta i knät på varandra, antidemokrater, religiösa fanatiker, reaktionära bakåtsträvare, internationaliserade kriminalitetsoligarker…i en gemensam union. En fredsunion som rustar för krig.

Så kör man på. Så kör man över.

Som barn i USA minns jag farsan berättade hur hans chef kallade honom ständigt för ”the stupid swede” aldrig bara ”the swede” eller med hans namn.

Det är som i en del invandrarkollektiv här hemma, så säger man ”svensk hora” aldrig bara svenska, när man menar en svenska.  Enfalden och förljugenheten men framför allt, fegheten är det rättesnöre som gäller. När ska vår S:t Stefan vakna?

”morgonsovaren mycket sinkat-”

Alla som har fått lite luft under vingarna, som låtsas ”feminister” eller snarare, låtsasjämlikhetsapostlar, godhetsministrar och den ansenliga befolkningsdelen av självlögnare, borde ta fram någon skolbok från 60-talet, fån enhetsskolan (ni vet, enhet, ett enat folk, oavsett klass och ursprung) så kan man läsa där hur egentligen vi är vana vid att behandla det som främmande är. Att det inte huvudsakligen handlar om kvasivetenskaper och propagandistiska hittepå, som ”rasifiering”….(sic!) rasism, islamofobi, främlingsfientlighet. Utan det handlar om en gammal vana på förekommen anledning.

”Vid alla prång förrn in du går,

speja bör du,

spana bör du,

ingen kan veta om ovänner

bänkade sitter i sal.”

Politiker släppte in en okontrollerbar stor andel människor, där bevisligen alla inte är krigsflyktingar. Bland flyktingar, också de som skapar krigen. ”ingen kan veta om ovänner, bänkade sitter i sal”.

När detta sägs, attackeras den som säger det.

Så många gånger var det sagt långt innan det stora insläppet. Ingen lyssnade. Nu är det försent. Nu vill man lyssna. Till vad då? Till sprickan som rämnar?

”Givare hell! Gästen är kommen-

var skall han sitta, säg?

Otålig vid elden bidar

den sin framgång frestar.”

Ja, gästen är kommen, vad gör man? Morgonsovaren sinkar.

Utredning. Förslag. Rösta bland dem som längre inte uppbär folkets förtroende.

Nej, käre S:t Stefan. Inte bara lyssna. Hör och debattera. Våga lägga fram förslag. Sök stöd för dessa. Driv. Ställ de andra inför fakta. Tvinga dem ta ställning till vad som måste göras. Inte vänta på konsensus. Ställ dig rakryggad upp i motvind. Kom ihåg vad vårt enkla folk har haft för kompass i sekler. Kom ihåg det som har varit drivkraften innan alla låtsades vara paddor.

”Bättre börda bäres ej

än mycket mannavett,

bättre än guld när man borta är.

Så är den armes öde.”

Men guuu så tokigt! Så mossigt! Det är ju inte Sting, vem bryr sig om sådant! Man måste väl leva i nuet, som en guldfisk? Som en hund?

”Usel man med ynkligt sinn

skrattar åt allt han skådar,

vet ej vad veta han bort:

att själv han ej skyddats från fel.”

(Citat ur Hávamál)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hotet mot den liberala demokratin

Radions program ”konflikt” hade som titel ”hotet mot den liberala demokratin” och det fick mig att fundera, på vilka demokratier det egentligen finns? Hur ser en icke liberal demokrati ut? Är Eu´s demokrati en icke liberal, eller just en liberal sådan? Är vår demokrati en liberal? Är Erdogans demokrati (där han har skaffat sig mer centrerad makt) en liberal demokrati? Till vilken  räknas den ryska? Amerikanska Förenta Staternas?

 Det fanns en tid då man talade om folkdemokratier. Det möttes av hån, framförallt i väst, där man framhöll att det finns bara en demokrati och att demokratier aldrig krigar mot varandra. Demokratin innebär att man kan politiskt organisera sig, ställa upp till val och vara valbar. När folkets representanter är valda finns dom i ett parlament där man stiftar lagar och fattar beslut som gäller nationen.Grundprincipen är att majoritetsbeslut gäller. Detta koncept är mycket framgångsrikt, det kan se ut nästan hur som helst. Grundtanken från franska revolutionen är maktfördelning. Efter en centralistisk feodalism med en auktoritär konung som den absoluta maktens beslutsfattare och som blev en propp i utvecklingen, tvingade man fram en maktfördelning underifrån. Borgarna krävde sitt utrymme och tog det. De protestantiska borgarna blev mördade och bortjagade av katolska feodalister. Om det feodala Frankrike blev borgerligt med maktfördelning, så var det alltjämt katolskt. En liten spillra av dessa protestanter, hugenotter, kom hit. Bernadotte tillhörde dem.

Franska revolutionen skedde 1789, men Luther hade redan öppnat vägen för förändringar från det feodala, efterblivna ekonomiska systemet som hindrade utvecklingen. Det var drygt 200 år före fransmännens revolution.

I radioprogrammet intervjuades en professor, en akademiker med statlig lön och garanterat jobb. Han använde begreppet ”monoteism” för att beskriva den demokratiska makten. Det kan vara en freudiansk felsägning, eller bara en icke reflekterad konsekvens av vad just monoteism är. Kort kan man beskriva monoteism som en reflektion av jordens maktkoncentration. Så som makten är koncentrerad på jorden bliva den ock så i himmelen. Amen.

Hotet mot den liberala demokratin, menade denne professor och andra intervjuade är fanatismen i ”utanförskapet”. Det låter som att säga att hotet finns hos draken i stora helvetetsgapet. Båda påståenden är ungefär lika verklighetsförankrade.

Det största hotet mot den liberala demokratin är att liberalerna själva blandar form med innehåll. Den demokratiska formen ska erbjuda representation av folkets vilja. Folket, dvs. vuxna medborgare, röstar på representanter som fattar beslut i riksdagar/parlament. Då gäller det för dessa representanter att fatta sådana beslut som gynnar de röstande, så att de får vara kvar och att de klarar av att motivera de beslut som är svåra att fatta och kanske på kort sikt inte gynnar väljarna.

Våra representanter har utvecklat komplicerade och komplexa system där man inför folket för verbala excesser och verbala slagträn. Man har utvecklat förmågan att stoppa in livets sanningar i ”oneliners”, i slagord, korta kärnfulla slagord. Politiker tränas idag av reklambyråer, samma byråer som säljer varor. En försäljare av Coca Cola låter som en politikers slagordssanningar och tvärt om. ”är du varm, ta en Coce!” , ” Är du hungrig, jobba!” När Coca Cola säger att deras dryck är bäst, vet vi att bakom det finns en mångmiljardkoncern och företagsimperium som vill tjäna pengar. Coca Cola luras inte. Jag kan testa drycken och tycker jag inte om den så dricker jag inte mer av den. Sedan ser Coca Cola till att äga en rad andra drycker, där namnet inte framgår lika tydligt och koncernen kanske fångar in mig på ett annat sätt och jag stödjer alltjämt miljardkoncernen. Precis som i politiken.

Skulle jag ha något ideologiskt mot detta monopol och imperialistiska miljardkoncern, tex därför denna gigantiska koncern hindrar andra att växa och komma fram på den liberala marknaden, ja då måste jag vara kunnig om alla ekonomiska intressen som Coca Cola har för att undvika stödja företaget. Detta är orimligt, jag får aldrig veta allt även om jag försöker. Det kan vara svårt att undvika Coca Cola. Där spolades liberala valfriheten bort i den liberala demokratin.

Likheten mellan politiker och förespråkare av Coca Cola är beklämmande.

 På väljaren och köparen ställs det krav. På köparen av Coca Cola, om denne vill veta den ekonomiska makten, systemet, påverkan och vinsten bakom. På väljaren – likaså. För att väljaren ska kunna hålla efter ”sin” politiker, måste väljaren vara väl insatt, kunnig och ansvarsfull. Samtidigt som liberala demokratiska makthavare brukar kalla kunniga och kritiska väljare för att vara elitistiska, och de som säger att Coca Cola och Fanta är sak samma och imperialistföretag, kallar de för populistiska. Detta för att makthavarna inte vill bli granskade. Man väcker ett förakt för de kunniga och modiga för att stöta bort dem. Man väcker också ett förakt för de okunniga och som drar stora svep och förenklar. Återstår de liberala, ( å ena sidan och å andra sidan,) i mitten. Bingo! Det är kanske vad som menas med den liberala demokratin? Likriktning?

Med att inte uppmuntra väljarna till kunskaper, insikter och ansvar,  smeker makthavarna väljarna medhårs i försäkran av att få deras röster. Att ställa krav skulle vara förödande. När väljarna låter sig smekas och springer i led, är allt frid och fröjd. Men kritiserar dom på ”fel” sätt, säger ”fel” saker, så är de populistiska. Då ska de tystas. Det återstår en liten grupp som den liberala demokratin omfattar, de liberala.

Överbyggnaden speglar basen.

Basen är vårt nyliberala, monopolistiska, globalistiska system  inom vilka våra samhällens produktion och vinstfördelning skapas. Där 8 miljardärer äger mer än 50% av den fattigare delen av jordens befolkning ( mer än ca 3,5 miljarder människors egendom). Där kapitalets frihet värnas främst och där kapitalet kan söka sig till de arbetsmarknader som gynnar det bäst. Barnarbete, svältlöner, fattiga löneslavar. Poängen med det fria kapitalets liberala frihet är att kunna göra så stora vinster som möjligt, så blilligt som möjligt utan att behöva ta något ansvar förutom för de närmast alierade, aktieägarna.

Man tar sitt ansvar för jordens utarmning på resurser, genom att ägna sig åt förhalningsdiplomati tills man kan pressa fram gynnsamma politiska beslut. Det krävs  tuffa politiker som sätter gränser. Förklarar dom, motiverar dom, söker de folkets stöd, så får dom det. Men sådana politiker lyser med sin frånvaro.

Kvarnen mal på, prat och prat, formerna för den liberla demokratin ersätter ett demokratiskt innehåll.

 Med gigantiska koncerner, med enorma resurser, med förmåga att indoktrinera människor så bearbetar man människorna till att bli likriktade, informationsstinna och fördummade. För att passa in i den kommersiella demokratin. Vår demokrati skiljer sig inte i sak från den som fanns under mellankrigstiden där den liberala demokratin i Tyskland curlade fram nazismen.

 Vi har en kommersiell demokrati.

 Man säger vi har valfrihet när du får välja ett elbolag, ett telebolag, en skola, ett bostadsområde,  sociala media, ett apotek, en vårdcentral, en begravningsbyrå …  Men det är ingen valfrihet för den som vill slippa välja. För att jag som medborgare i en kommersiell demokrati ska kunna ta del av alla erbjudanden, måste jag vara insatt och kunnig. Jag måste ha pengar. Finns det hundra elbolag, ska jag kunna veta allt om dessa för att kunna göra ett aktivt och medvetet val som passar mig och som då kan räknas vara ett fritt val.

Detta är en orimlighet. Sanningen är att det behövs bara ett bolag som levererar el. Sedan kan elen skapas privat och skickas ut i nätet, av icke fossila bränslen osv. El, som är en förutsättning för att samhället ska fungera, bör vara så gott som gratis för basbehov. Slöseri ska straffas. De verksamheter som kräver mycket el ska vara motiverade och sanktionerade. Lyxproduktion som kräver mycket el, ska betala mycket. Skulle det gå?

Javisst, om man inte anser att det är viktigare att skurkar och allsköns företagare ska kunna göra vinst på människors basbehov. I den kommersiella demokratin, är det vad som gäller.

Snart är det väl någon i den liberala kommersiella demokratins namn som säljer ren luft.

Man kan säga att den liberala demokratin var liberal under en tid när man byggde landet. Även politiken hade betydelse så länge den angick det egna landet. Men idag, när kapitalet är fritt, utan kontroll, utan styrning i en nyliberal, ansvarslös tsunamivåg över världen, växer klyftorna, motsättningarna och hatet. Rädslan fördummar, antiintellektualismen växer och drömmen om ordning och reda tar över allt förnuft.

Vi har EU medlemmar, (som jag ska underkasta mig som EU medborgare) vars länder styrs till stor del av maffia. Det är en kapitalistisk verksamhet och den följer normen om kapitalets och människors fria rörelse. Att det flyttar in maffia i Sverige  från alla möjliga klansamhällen och samarbetar med den inhemska och förpestar samhället, får man inte säga, för då kritiserar man ”fredsprojektet” EU och så är man rasist. Den liberala demokratin är känslig för sådan kritik.

Den liberala veligheten, är möjligtvis hedersamt i en ordning, men blir dödsbringande i en oordning.

Vi lever idag i ökad oordning. Där finns allt mindre utrymme för liberalism. Det går inte att blunda bort problemen, eller ge dem ”oneliners”, stämplar, eller hitta på pseudoproblem i försök att hålla människor lugna. En ordning kommer att växa fram oavsett vad Riksdag och regering säger och då gäller det att man inte blundar för den och gör sitt val. Vill man ha en brun ordning, eller tänker man ta ledning och fatta de svåra och obehagliga men nödvändiga besluten?

Bakom den liberala demokratin och förmäten öppenhet sticker bockfoten fram. Ju mer man ljuger, förminskar och förtränger, ju större rekyl blir det.

Ingen anade att den trumpne Trump skulle vinna valet i Amerikas förenade stater, sägs det. Varför anade man inte det?  Vi var en hel del som var övertygade om det, både här och där. Jag trodde det, trots att jag var dagligen översköld av trosvissa mediemedlöpare och specialister. Varför skulle jag veta bättre än dem? Det är flera med mig. Men ändå, se på reaktionen! Vari består den liberala demokratin i Amerikas förenta stater? Om nu den lokala affärsvärlden tar över och skapar jobb, ska arbetslösa inte vara glada åt det då? Om dom tror på det, skulle de inte rösta för det då? Varför gick börsen upp när valet var över?

Batra vet att SD kommer gå än mer framåt och vill vara med att slippa sitta i jollen och istället få stå vid rodret. KD försöker hoppa på som en liten fender så att undergången slipper bli så grym. Nu dansar de polska igen, våra kära politiker och tror att om de bara springer in på reklambyrån mellan dansstegen och lär sig nya slagord, tar dom hem spelet. Dom tror de lurar de dumma lantisarna. Dom har svårt att dölja sitt folkförakt. Det hade Clinton också.

Den kommersiella demokratin förlorar mot Coca Cola company. När jag köper en Coce, vet jag vad jag får. När jag lyssnar till regeringen vet jag ingenting. När jag lyssnar på oppositionen, vet jag ingenting.

Det faktum att vi har blivit 10 miljoner, varav 750.000 kom från utlandet de sensate 10 åren och där ett par hundratusen, bara de senaste 1,5-2 åren skvallrar något om oordningen. Problemet är inte att det flyttar folk till Sverige. Det har det alltid gjort. Problemet är att det görs utan ordning, planering och utan förutsättning att ta emot dem värdigt. Istället sår vi hat hos människor som har haft den dåliga smaken att komma till Sverige.

För att skyla över misstag, felbeslut, inkompetens och korrumption dumpar regeringen över problematiken på lägre nivå. Från staten till kommunerna. Kommunfullmäktige lägger det på enskilda tjänstemän. Tjänstemännen tar ut det på den enskilde medborgaren, som måste avstå från sina rättigheter som medborgaren har varit med om att bygga och försvara. Det blir för dyrt, om man ska låta alla få sina rättigheter och samtidigt som den komersiella demokratin ska garantera företagen maximal vinst. Det blir inget över till medborgaren.

Vad förväntar sig makten, etablissemanget, eliten, överheten…att medborgaren ska göra?  Varför är det de fattigaste som ska uppoffra sig? Medan i bästa fall, de förmögna tar lite av sitt överflöd, tills de tröttnar. Många kommer hit pga krig och social oro. Inte för att de saknar medel.

Den brist på ordning och reda som regeringen pratar om men den ordning som regeringen inte kan åstadkomma, leder till korruption och ger utrymme för dem som har ordning och reda. Kriminella organisationer, dom har ordning och reda och en hård kontroll över sin verksamhet och sina medlemmar. Dom vet också hur de skall hålla ordningen, som bekant. Politiskt militanta organisationer, har också ordning och reda. Företag har också ordning och reda, för annars hade de aldrig blivit stora och starka.

Det tycks bara vara parlament och regering som inte har ordning och reda.

Vi lever i en kommersiell demokrati och överbyggnaden speglar alltid basen.

Vad gör vi då för att få ordning och reda? Väljer vi någon Fantadryck som ägs av Coca Cola? Eller väljer vi det hemmagjorda maskrosvinet, som det är lite si och så med?

Kanske vi inte väljer någonting alls, utan träffar likasinnade och förbereder för det värsta, långt bort från radarn hos dom som babblar om ordning och reda.

Detta är den prisbelönta liberala demokratin, som präglar hela EU likväl. En demokrati som liknar allt mer antikens, där den enkom omfattade de fria männen.

Och alla damer som demonstrerade mot Trumpen på hans första dag i sitt ämbete, var har dom varit under den framväxande kommersiella demokratin? Åkte de snålskjuts? Jag minns tidigare presidenter som omgärdade sig av sexskandaler,  spionskandaler, eller siencefiction- och spådameskandaler… Trumpen är väl inte den första skrävlaren i Vita Huset?

Var är jämställdhetskämparna? Eller är det kanske skillnad på att vara för jämställdhet och att vara feminist? Varför tar man inte ansvar för den kommersiella demokratin inför katastrofen? Inför den sociala oron? Varför är det alltid andra som bär ansvar och aldrig en själv?

Gör din plikt-kräv din rätt, är det motto min generations arbetarklass växte upp under. Idag när man kräver att människor ska göra sin plikt, blir de kränkta och känner sin integritet bli trampad på. Rättigheter har de naturligtvis, sådana som andra ska försörja dem med.

Hotet mot den liberala demokratin ligger inte hos primitiva, ovuxna gangsterungar i förorten. Nej, hotet mot den liberala demokratin ligger i nyliberalismen, i globaliserad ekonomi, utan hemland, utan ansvar och som har skapat en kommersiell demokrati. Där mottot är:  Har du råd – får du rätt.

Så, mina vänner, nu är vi tillbaka på ruta ett, där vi var innan demokratins införande i Sverige 1921. Då var det de fria männen, de rika männen som hade rösträtt. Som i antikens Athen, de fria, de rika männen. Av de där 8 miljardärerna som äger mer än den fattigare hälften av jordens befolkning, ca 3,5 miljarder människor är det garanterat ingen kvinna som själv har byggt sitt ekonomiska imperium.

Den liberala demokratin, den kommersiella demokratin, den antika demokratin har det gemensamt att de är för de fria, rika männen.

 Det krävs mer än rosa kattmössor att rucka på det. Till att börja med, att genomskåda den liberala demokratin och se att det handlar om en kommersiell demokrati. Sedan är frågan, hur demokratisk är en sådan? När vi svarar på det, kan vi börja bygga.

 Ja du Lövén, hur ska du skapa ordning och reda i detta då?