Sverige växte ur vattenkraft

Sverige växte ur människors förening och kamp i massorganisationer för ett bättre liv. Sverige växte ur en obligatorisk skolgång från 1846, där både fattiga och rika skulle lära sig hur världen är beskaffad, genom lära och pröva. Genom att lita på forskning, ifrågasätta och söka bättre vägar. Sverige växte tack vare kloka, envisa, arbetsamma, disciplinerade och bildningstörstiga medborgare.

Sverige urholkas av dumhet. Reaktionära, obildade, självgoda gudabilder. Den svenska modellen, den svenska demokratin blir det verktyg som Sverige kommer att avlöva alla sina framgångar med. När demokrati blir ett smörgåsbord, som jag väljer vad jag vill ha från, lämnar det jag inte tycker om, samtidigt som jag inte bryr mig om ifall det finns till andra eller ej, ja, då är vi illa ute. Jag tro mig ha rättigheter men inga skyldigheter. Det är inte demokrati. Det är kleptomani.

Nej demokrati är inte valfrihet. Inte heller ger privatmonopolen valfrihet. Valfrihet har bara den som är kunnig och vet vad som finns att de facto välja på, samtidigt som man är medveten om, vad som gäller för just mig.

Valfrihet, har bara den som är rik nog, kunnig nog att välja på det som är tillgängligt för just den personen.

Då innefattar begreppet ”rikedom” alla former av rikedom. Materiell, intellektuell, känslomässig och andlig.

Valfrihet är ett krämarbegrepp, som får krämaren att lura den aningslöse att köpa och dessutom intala sig att det var av fri vilja och i absolut valfrihet man köpte just detta.

I en gymnasieklass med 18 -åringar, framhöll man behovet av individualitet, och att utveckla sin personlighet och stil, i en diskussion vi hade om integritet. Den ena efter den andra ställde sig upp och framhöll sin individualitet som det viktigaste och som man gärna gav uttryck för i sin klädsel. Då frågade jag stilla, är det därför ni alla är klädda likadant? Dom tittade på varandra, på sig själva och helt plötsligt såg dom att dom faktiskt hade i princip likadana kläder, fanns föga originalitet eller något individuellt. Då fick vi plötsligt en helt annan, mycket intressant diskussion. Jag skulle önska alla kunde uppleva ett sådant moment av dom som befinner sig med samma typ av självbild. Inte minst skulle jag önska att vår regering kunde se, hur utstansade dom är från redan förbrukade former.

Efter kampanjen inför EU, med alla slags inslag, höga som låga, och som slutade med Ingvar Carlssons skrämselattacker på pensionärer, framförallt. I gott samspel med högern, lyckades man med möda tippa vågskålen till 51% till fördel för EU. Inför Nato vill man inte riskera samma motstånd. Då smyger man och går bakom ryggen på svenska folket.

Det går inte att yppa en kritisk röst mot EU för att inte bli kallad för massa oegentligheter, bli tystad eller överförd till knäppkontot. EU ger oss fritt fram till Nato, som ger oss fritt fram till alla andra europeiska kapitalistländer, som ger oss möjligheten att öka antal miljardärer i landet som vi kan skryta med, som ger oss…

Därför är elen dyr. Den kommer nu att hämma samhällsutvecklingen, förhindra utveckling. Den kostar några ören i produktion men vi tvingas att betala många kronor för varje kwt. Baserat på den s.k. ”fria marknaden” i Europa, det är därför den är dyr hos oss. Alla skyller på ryssarna, men dom lär ha ett orubbat pris på sin el. Om man ska straffa dom, varför är det bränslet man tar? Varför inget annat? Kanske för att för många skulle då förlora pengar? På detta sätt kan man fortsätta gynna monopolen.

Vi har all el som vi behöver. För att värna oss, frodas och utvecklas. Men vi leds av primitiva reaktionärer och vår befolkning består till stor del, alldeles för stor del, av den beryktade bekvämlighetskommitteén. Nu gormar reaktionärerna över hur lyckliga dom är att frottera sig med miljardärerna i Europa, hur viktigt det är att vi gör som dom säger, att vi visar på hur mycket vi vill vara som dom. Så mycket, så att vi låtsas vara som dom. Dom. Gamla imperier som har styckat upp och härskat i hela världen. En historia, vår egen bleknar mot i jämförelse. Mindervärdighetskomplexet talar i Svedala.

Vår överbyggnad…(politiska ledarskap, institutioner, myndigheter, religion, utbildningssystem…) håller på att anpassa sig till den bananrepublik vi har sålt ut oss till att bli. Vi har lagt oss ut till upphandling. Som ni vet, i EU gäller det den som säljer sig billigast, blir också upphandlad. Som sexslavarna.

Ni kommer ihåg snacket om ”fria vägar för kapitalet”, det är detta vi ser med elförsäljningen. Sedan var det den ”fria vägen för arbetskraft”, den vi ser med underbetalda entreprenörer, som bygger hus som rasar ihop. Ja, men arbetskraften var ju billig. Billigast på den ”fria marknaden” så lite svinn får man väl tåla!

Därför, har vi dyr el. Den säljs på de forna imperiernas premisser, baserat på deras politiska preferenser, historia, på deras beslut…

Hade vi haft ett ledarskap i landet, en överbyggnad med människor med integritet, då hade elen varit statlig med självkostnadsvinst. Såld till alla i Sverige till lågt pris, för utveckling och civilisation. Den el som blev över, kunde vi erbjuda andra.

Nu är den nödvändiga elen en vara, på den s.k. ”fria” marknaden”. Ja, ni kommer ihåg vem som har tillgång till den ”fria marknaden”. I ett alienerat samhälle blir allt förtingligat. Mänskliga rättigheter, har sitt pris. Rätt till bostad, sitt. Rätt till vård och omsorg, sitt. Rätt till utbildning, sitt. Rätt till demokratiska rättigheter, sitt. Också i ett alienerat samhälle, anpassar sig överbyggnaden allt efter basens struktur. Hos oss är den monopolistisk och styrt av ett fåtal. Småfåglarna på sidan av, tar vad de kommer åt, om de inte puttas ut ur boet. Detta samhälle växer in i ett korporativistiskt samhälle. Vi är på god väg. Därför har också överbyggnaden gått till höger och kommer fortsätta den vägen. Sedan om man klär sig i röda skynken, eller glitter, har föga betydelse.

Sverige priser på el till svenska folket! Må oss dela med av överflödet. Men märk väl, vi blir skinnade, för att det finns dom som vill göra oss till en bananrepublik!

Annons

MEDELKLASSENS ROLL

Vi är vana vid att betrakta vårt klassamhälle som underklass, medelklass och överklass. I storleksordning uppräknat. Vi kallar det generellt för klasser, de människor vi kan identifiera ha samma position i produktionen. Arbetare som får lön för sitt arbete, kan utöva någon form av makt genom att vara organiserad, bildad och disciplinerad i tex. fackföreningar. Medelklassen har också lön, men också positioner i samhället där man kan utöva större makt, denna framförallt i kombination med större tillgång till ägande.

Överklassen har sin dominanta äganderoll och allt som hör till och på så sätt utövar direkt och avgörande makt. Ja, detta är givetvis en schematisk beskrivning och känsliga människor brukar reagera på något de inte tycker stämmer in på dem personligen och därmed protestera. Då som så ofta, lyckas dom med att inte se överskådligt och hela bilden från distans. Det är bla. då man blir ett lätt byte för propaganda.

Under 60-70 talen var medelklassens roll i Sverige progressiv. Vi var fortfarande ett land där demokratin var på tillväxt. Det var kulmineringen av en efterkrigsprocess, där resultaten av olika reformer började bära frukt. Det högre utbildningssystemet nådde även arbetarklassens barn. I slutet på 60-talet då jag var student i Stockholms Universitet, var där 4 % av studenterna arbetarungar. Det var redan mer än vad som var vanligt. Det som går under begreppet ”vänsterrörelse”, ”68-rörelse” drevs av progressiv och utbildad medelklass. Medvetna och bildade arbetare hängde på och då gjorde man gemensam sak av många samhällsfrågor. Det förekom krig i Vietnam, det första ”TV” kriget, d.v.s. världen kunde beskåda grymma krigshandlingar på TV, vilket vi inte hade upplevt tidigare och idag är det en vanlig företeelse. Vi hade fascistjuntor i Europa, alldeles inpå knuten, där man förtryckte och torterade människor för att de uttryckte sina uppfattningar. Samtidigt som dästa, nyrika människor i Sverige blundade för detta och for på spanska semestrar fast Franco hade landet i ett strypgrepp.

Krav på jämlikhet, lika möjligheter, lika rättigheter och skyldigheter var drivande krav av ”vänsterrörelsen” eller demokratirörelsen under denna tid, som vi uppnådde efter förmåga. När den progressiva medelklassen började få positioner, började man skruva på sig och framhålla att förmågan till framgång låg hos den enskilda människan. Lika möjligheter hade vi ju, alla kan gå i skola sedan 1842! Därmed kunde man gömma sig bakom ett finger och inte låtsas om de klassklyftor som råder. De olika klasskulturer som råder. Det blev allt mer tydligt att alla hade inte lika rättigheter, vilket i sin tur resulterar i att underklassen får desto mer skyldigheter.

Alla våra samhällsklasser bär inom sig också olika nivåer, olika skikt. Detta komplicerar givetvis för den som vill ha enkla svar och tillfredsställa sina känslor för att slippa tänka. Ser man det fortfarande överskådligt och schematiskt, kan man säga att medelklassen på 60-70 talen var progressiv, därför att den bar fram demokratikrav och jämställdhetskrav. Detta i en tid då ekonomin växte, kriget var slut och Sverige var skonad från krig. Med alla sina fabriker intakt kunde man producera till 100% för export till en värld i ruiner och dra in pengar till landet. Höja levnadsstandarden och genomföra progressiva reformer till också arbetarklassens väl och ve.

Vad händer nu? Ekonomin är starkare än förr, då den är globalistisk, företag har monopolställning över hela världen, kan agera som diktatorer vilket de också gör. Men lokalt, i enskilda länder och världsdelar ökar klyftorna, även om det lägsta sociala siktet har lyfts upp till nivån att kunna ha mobiltelefon istället för att kommunicera med eldar… så är inte det samma sak som att jämställdheten har ökat. Klyftorna fördjupas och det är just klyftorna, motsättningarna i samhället som är drivkraften och den drivkraften är polariserande. I filosofin talar vi om antagonistiska motsättningar och icke antagonistiska motsättningar. Den sistnämnda sorten kan man förhandla om, ha diplomatiska sätt, kompromissa om och komma fram till resultat som alla tjänar på. Detta kräver givetvis vilja att komma överens, förmåga att förhandla och kompromissa och det ställer krav på intelligens och kunskap. Antagonistiska motsättningar, är bara styrkan och våldet avgörande. Där krävs förslagenhet, fanatism och antiintellektualism och stark propaganda. Det vill säga, det är knappast bildning våldsverkarna drivs av. Det är inte långsiktighet de drivs av. Det är kortsiktiga, egoistiska vinningar som man når med våld. Om det gäller krigshetsare för världskrig eller gängkriminella, är de drivna av samma slags motorer.

En analyserande samhällstolkning, kan vara ansträngande för den som vill ha ”oneliners” till svar och för den som vill gömma sig bakom schabloner eller enkla klyschor. De kan vara religiösa dito eller politiska, vilket som. Sak samma. Skillnaden är när dessa förenas, dvs. politiska och religiösa ambitioner, då förenar man materiell maktkamp med känslomässig enkelstyrning.

Var är den svenska medelklassen idag? Om vi ser på dess olika skikt, kan vi konstatera att de som tillhör den lägre delen, får idag svårigheter med inflation, höjda priser och höjda räntor, osv. Deras invanda standard hotas och invaggad i småborgerlig trygghet, känner de sig personligen hotade och reagerar känslomässigt. Man blir lätt ett offer för propaganda och enkla lösningar.

”Det är judens fel! Det är svartskallens fel” Det är bögens fel” Det är gangsterkillarnas fel!” Så enkelt. Som att kissa på sig. I stunden en lättnad medan sedan…. ? I ett trängt läge kommer det åter stå medelklass och även omedveten arbetarklass och ”heila” på trottoarerna. Som skedde innan 2:a världskriget.

Stor del av medelklassen, framförallt de lägre skikten, har sällat sig till reaktionära krafter i likhet med hela världen idag. Vi lever under och i en högervåg som sköljer över oss alla brutalt. Medelklassen idag är inte progressiv som för 50 år sedan. Idag gynnar den reaktionen. Ett stort problem är att bildade skikt med väl grundad social förankring, tror sig kunna svära sig fri mot högervågen genom att ensidigt peka på en del politiska partier. Som om dessa vore orsaken till högervågen. De är ju symptom för bla. misslyckad vänsterpolitik. De partier som stöder reaktionen direkt och indirekt, är inte bara SD. Drag av detta går in i alla partier. Oavsett vad de kallar sig. Inget riksdagsparti kan frånta sig att de inte gör eftergifter för reaktionen. Inte heller Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet har en postcovid reaktion att man vill sprita händerna i tid och otid, i beröringsskräck och i tron bara man gör det så blir man inte smittad.

Även Vänstern slår på arbetarklassen och lägre medelklass genom att i sitt sätt bekräftar man den antiintellektuella nivån i politiken. Man följer en småborgerlig ängslighet i rädsla att förlora inflytande. Med all rätt. Men det är en del av medelklassen som de värnar om. Arbetare och lägre medelklass är utlämnade till antiintellektuell retorik. Är orolig för fuskarbete, slavarbete, svartarbete, där arbetare från andra länder utnyttjas för billigare peng, samtidigt som de är inte lika utvecklade fackligt som de svenska. Med sina insatser i svenskt arbetsliv, bidrar de till att gynna kapitalet och förstöra fackföreningens styrka och makt. Något som passar framförallt kapitalet med internationella grenar. Lokala, svenska företagare, drabbas av detta likväl. Detta skapar motsättningar. Men det vill man inte låtsas om, ty då är man ”rasist”, enligt nysvensk tolkning av ordet.

Ett annat problem som förnekas av de flesta partier i Riksdagen är orsaker och förklaringar till den misslyckade integrationen. Den har sina förklaringar, men vilket inte är detsamma som ursäkter. Man hänvisar till humanism, men det handlar om exploatering. Detta problem kräver ansvarstagande och förändringar. Nu har man låtit de sämst skickade till att stå för dessa förklaringar och förslag på förändringar. Eftersom dessa förslag inte sällan kan vara reaktionära, slår sig vänstern fri, spritar sina händer och i beröringsskräck och skitnödighet, föser de bort stora delar av arbetarklassen och lägre medelklass som då finner fristad i bla. SD.

Vänstern borde här med använda sig av djupare kunskap, (tänk om någon åtminstone hade läst lite Marx), ta frågan i öppen diskussion. Analysera, dra de nödvändiga slutsatser som att denna misslyckade massinvandring är egentligen en slags kolonial politik. Vi låter folk leva i egna enklaver på sämre villkor och blir förundrade om de reagerar på just det sätt de är vana att reagera från sina demokratiskt efterblivna länder. Är det så konstigt? Men den som vill kritisera inhemsk kolonialism och utnyttjande av billig arbetskraft, blir åter stämplad som ”rasist”. Inte ens rasism vet man vad det är. Där har den ”goda” medelklassen som säger sig stå för det progressiva hamnat i knäna på den reaktionära dito. Detta har hänt förr i historien. OBS. Under solen intet nytt.

Istället borde man problematisera sådant som upplevs som problem. Ta i frågorna. Lämna öppet för flera att bidra till analys. Diskutera problemen öppet. Var öppen och transparent. Var demokratisk. Man kan inte, som palestinierna säger, gömma sig bakom ett finger.

Vi har en del av medelklass men även arbetarklass som reagerar mot vad man upplever som problem, genom att låta sig tröstas av SD och andra konservativa krafter. Socialdemokratin fångar upp en del, då den har gått ytterligare till höger och därmed går i takt med högervindarna. Problemet är att alla kritiska, har inget parti att förlita sig till. Då räcker det inte med små sekter som onanerar i kapp och hopp om att man är det enda rätta, det enda sanna. För verklig förändring krävs makt. För att uppnå stöd, som kan ge politisk makt, måste man vara kritisk, rak, ärlig, kunnig och modig. Tala till folk, med folk, få dem med sig. De få som är kritiska och modiga, blir kvävda av skitnödig småborgerlighet så som det ser ut idag.

Kära skitnödiga småborgare, det är inte fel att studera lite av vad Marx lärde om intresseanalys, maktanalys och organisering. Vi kan inte bekämpa reaktionen med spritade händer. Det krävs mycket mer än så. Börja med samla kunniga, kritiska till olika ämnesseminarier om de olika problem vi har. Sprid deras diskussioner, tvinga att samtalen förs i öppenhet. Trotsa de reaktionära högervindarna, istället för att uppträda skitnödigt neurotiskt.

Vad tusan tror folk kamp handlar om?

8 mars, en allmän helgdag eller?

Internationella kvinnodagen 8/3, är allmän helgdag i ca 30 länder. Vi har allmän helgdag i åminnelse av Jesu lidande på korset, något som ska ha hänt enligt legenden för över 2000 år sedan. Men vi har inte mobiliserat för 50% av befolkningens krav på jämställdhet här och nu. Man kan ju fundera på varför. Då dagen drevs fram av socialistiska och sedan kommunistiska kvinnor, för att skapa gemensam plattform för rösträtt och jämställdhet men också arbetarkvinnornas frigörelse.

Det är de kunniga, starka och de som har flera sorters resurser som ställer sig i frontlinjen i en kamp. Oavsett vad det gäller. I början på seklet när kvinnorna ökade sin organisering och blev starkare i sina krav på jämställdhet, framträdde starka kvinnor som Clara Zetkin, Rosa Luxemburg men även Kolontay i krav på att göra en internationell kvinnodag, som den internationella arbetarnas dag 1: maj. I Sovjets fall blev det inte förrän i mitten på 60-talet och i Sverige, har vi ingen allmän helgdag den 8/3. Bytte vi ut långfredagen mot internationella kvinnodagen, skulle vi:

1. Inte få en extra dag ledigt och därmed så förlorar inte heller kapitalisterna en massa pengar. Vilket alltid är ett problem när det gäller helgdagar. Se på Danmark.

2.Vi skulle byta ut åminnelse av en legendfigur, mot verkligt existerande människor här och nu och få med oss alla, oavsett tros/vanföreställningar.

3. Vi skulle kunna mobilisera kampen för jämställdhet, som gynnar hela befolkningen, med gemensamma saker och inte som nu, att enskilda idealister försöker skapa något i stark motvind.

Eftersom brister på jämställdhet finns i alla samhällsklasser och skikt, har den kampen också fått många olika epitet. Feminism, är ett begrepp som används av alla tänkbara och otänkbara uppfattningar och därmed är begreppet svårt att använda på ett gemensamt och sammanhållet sätt. Inte minst märks det när männen börjar uppvakta kvinnorna på internationell kvinnodagen med en blomma och en chokladask. Nej, kampen för jämställdhet är en gemensam kamp för alla progressiva människor, vad än de kallar sig för kön eller könlösa…. Det som förenar är att de är progressiva. Ser fördelarna av ett samhälle där var och en efter sin förmåga skapar och bidrar till samhället, oavsett ursprung, kön, klass etc. För att var och en ska kunna göra det, måste det finnas förutsättningar till det för alla. Enhetliga skolor etc. Förutsättningarna är fortfarande olika, beroende av vem man är. Även så i det världsberömda, moderna Sverige!

Jo, vi har kommit en bit på vägen. Men att slå sig för bröstet, blir väl magstarkt, då vi, trots våra resurser fortfarande diskriminerar kvinnor, för att vi kan. Det har att göra med att det lönar sig att vara man, oavsett vilken man, framför att vara kvinna.

Ni såg skådisarna ställa sig upp och säga ”mee too”, varpå man pekade på förutsättningar för att göra karriär, gick sängvägen.

Hur många akademiker av kvinnligt kön, får ni se stå upp och säga ”mee too”? Tro inget annat än att många har tvingas genom sängen också. Inte för att de var dåliga, snarare tvärt om, de utgör en konkurrensrisk och den store mannen kan komma på efterkälke. Ser man bara till egna intressen, så använder man sig av den makt man har. Mer komplicerat än så är det inte. I affärsvärlden råder samma sak.

Vi har kommit en bit på väg, sedan vi blev myndiga i början på förra seklet. Men med den kunskap, resurser och allmän medvetenhetsnivå, borde vi ligga oändligt mycket längre fram, än vad vi gör.

Vi har odlat en kollektiv feghet, då vi har i välståndet ombesörjt hög standard och bekvämlighet, men inte ställt krav på medborgarna. Bekvämligheten är det sista vi vill rucka på och tvingas vi till det, som nu, när medelklassen tvingas ställa in sin Thailandresa… och det blir i sin tur till psykiska problem, då har vi ett problem. Så blir vi rädda för kriget i Ukraina, för det kom närmare än alla de andra krig som pågår. Men då dyker hökarna fram med sina spjut till näbbar och viskar i den däste och räddhågsne, men framförallt bekväme svenskens öra, ”Nato kommer för att rädda dig!”

” Oh vilken lisa, pappa Nato kommer ta hand om mig!”

Så har hökarna, jämställdhetsmotståndarna lyckats. Den stora fårflocken står och bräker, gnuggar sig mot varandra för att känna trygghet och med ett gemensamt bräkande rusar de i den riktning de blir tillsagda. Känns det igen?

Ja, säger Billström, ”nu ändrar vi på vår utrikespolitik vi har haft i 200 år.” Ja, det gör dom.

Utan att fråga folket!

”Sverige behöver inte Nato för fred

Nato behöver Sverige för krig”

Tack alla ni som lät det ske!

Sedan kan vi plocka upp kvinnorna, sätta dom i främsta led, så att de tar de första smällarna och kalla det för jämlikhet. Eller varför inte ”feminism” av någon sort.

Jag är i mitt livs slutbana, jag har blivit diskriminerad, förhindrad, stoppad för att jag är kvinna, för att jag vägrade sälla mig till fårskocken och valde min egen säng. Så, klart kan jag tillägga att under mina år på jorden har jag upplevt ”jämställdhet” som ett snyggt modeord, med föga seriöst innehåll. Jag har inte upplevt jämställdhet.

Heja Svärje 2023!!!

Hur ska en människa tänka och verka för jämställdhet om vederbörande inte har förmågan att rannsaka sig själv, sina närmaste, sin miljö och om man inte vågar vara kritisk? Hur många kritiskt tänkande och självständiga människor känner du, de facto?

Räkna efter får du se hur långt vi har kommit med jämställdheten.

Det är klart, om man inte kan få jämställdhet, kanske det går bra med en liten chokladkaka!

Grattis på den internationella kvinnodagen!

PS. 2021 års 8/3 skrev jag en satir på bloggen, läs den också!

ÄR VI EN DEL AV NATUREN ELLER…?

Åter igen ligger människor under rasmassor. I mannaminne har det redan hänt ett antal gånger. Före oss ett otal. Vi vet att jorden talar, skakar på sig och har sina spänningar som den måste släppa ut. När vi vet, varför anpassar vi oss inte till det? Är vi guds gåva, placerade från himlahöjder till att vara här? Eller kan det vara girighet som täcker tillfällig törst och som struntar i sina medmänniskor?

Vi vet ju, stinna maktmän till trots, att vi började vår resa som amöbor, till att utvecklas till komplicerade vattenvarelser vars nyfikenhet drev dem så småningom upp på land. Väl på land, anpassade man sig efter miljön och omständigheter. Utvecklade de mest effektiva sätten att finna föda och förökning. Ja, här på några rader beskrivs om miljontals år av evolutionär utveckling.

Detta vet vi.

Vi vet också att den planet vi råkar befinna oss på och som vi är i symbios med, är ett levande lava klot. Med smältande, kokande sten inne i dess hjärta. Krafter värme och ångor som söker sig ut, genom sprickor i hav och berg.

Detta vet vi.

Vi vet att den som kackar i eget bo, kan i längden inte stanna kvar i det. Måste söka sig till andra trakter. Därför kackar inte djuren i eget bo. De går bort för att göra det. De vet att om de tar mer föda än vad de kan förtära, så mår de dåligt.

Detta vet dom, djuren.

Men vi som betraktar oss som skapelsens krona, vi bryr oss inte om jordens behov och uttryck. Vi bryr oss inte om att vi tar mer föda än vad vi kan förtära. Vi bryr oss inte om att vi utarmar vår livsförutsättning på dess livsbetingelser. Vad vi bryr oss om är att tillfredsställa oss för tillfället. Jag får något nu och bryr mig inte om framtiden. Jag tjänar pengar idag och bryr mig inte om att jag utarmar resurser. Resurser som ska räcka till alla. Vilket de inte gör om vi inte delar med oss. Men varför dela med sig, när jag kan ta allt själv?!

Ja, enligt forskare har inte hjärnan utvecklats på de senaste 50.000 år och vår tankeförmåga är troligtvis på samma nivå som då. Vad som skiljer är att vår nyfikenhet, vår girighet driver oss till att skapa förbättringar för våra liv. Vårt tänkande är präglat av miljön och miljön förändras. Ja, så är det. Men tankeförmågan är inte annorlunda än vad den var för 50.000 år sedan.

När vi slår oss för bröstet för att vi har lyckats utveckla våra levnadsvillkor så mycket som vi har, är inte det samma som att våra hjärnor och den biologiska kvaliteten är annorlunda.

Turkiet är känt för att ha många av världens vassaste specialister på hur man bygger hus i jordbävningsområden. Men Turkiet är också känt för att ha en medeltida samhällsstruktur, efterblivna patriarkala strukturer baserade på och skyddande av det outvecklade. En negativ konservatism som leder till efterblivenhet. Smörjmedlet i samhället är som här, vinst. Men också den största framkomliga vägen att ta sig fram i en medeltida byråkrati. I ett samhälle som gynnar antiintellektualism och efterbliven tro, är genom mutor. Man mutar sig fram till det man vill ha. En byggherre vill bygga hus, billigt som tusan och att kunna tjäna så mycket som möjligt. Mutar man sig då genom byråkratin, får man bygga hus utan att de vassa ingenjörerna får något att säga till om. Därmed har man byggt billigare hus, tjänat mer än skäligt och struntar i att man bygger hus på jordbävningsområde. Därför ligger tusentals människor under rasmassor. Dom har inte en chans att muta sig ut ur dessa. De som har överlevt har bara ett hopp och väntan på att det finns humanister bland räddningsmänniskor. Att det finns dom som uppför sig som riktiga människor och i självuppoffring anstränger sig så mycket de kan för att rädda människor. Och de lyckas. Medan de korrupta, girigbukarna, prestigefyllda maktmänniskorna med auktoritära, diktatoriska anleten, lever för sina egna intressen. Kortsiktigt. Urgröpande. Egoistiskt. Och förödande.

Kommer Erdogan få ta kritik för korruptionen? För icke planerande av ett samhälle anpassat till de naturfenomen som råder i Turkiet? För icke planerande av ett samhälle anpassat till de ekonomiska, sociala förutsättningarna?

Nej, det var inte Erdogan som skälvde den turkiska marken. Men det är Erdogan som förbisåg sitt folks behov. Han ser sina egna behov och vill ha fortsatt makt. Då kan han trixa, manipulera, ljuga, korrumpera, och söker alla möjligheter att fånga sin publik och få vara kvar på tronen. Då tänker man inte på sitt folk. Inte på sitt land och dess förutsättningar. Inte på världen och dess folk. Då tänker man bara på sig själv. Varför egoister och maktpolitiker får stöd av människor, torde psykologer och andra specialister kunna förklara. Men man uppför sig så som man är präglad. För att bryta mönstret krävs en ansträngning. Nu är det alltför många som har sällat sig till bekvämlighetskommitteén, och då väljer man att behålla sin prägel och inte anstränga sig till förändring. Nu har Erdogan en stor del av sitt folk under rasmassorna, till stor del beroende av korruption som han själv ombesörjer. I maktpolitiskt jonglerande, utnyttjar han auktoritet och förtryck, spelar med främmande komponenter, skyller på andra, vädjar till folkets känslor etc. etc. Ja,känns det igen?

I sammelsuriet av politisk primitivism råkar det sammanfalla med oss som blev förrådda i Nato träsket här hemma. Dom som inte har orkat att tänka igenom, ta ställning och följer med strömmen, med upprapningar av vad andra säger och utgör den vanliga ja-sägarpöbeln, dom söker sig och identifierar sig och framförallt, ger efter för en medeltida, primitiv och egoistisk maktpolitiker, som handlar i personligt intresse, med folk som sin personliga gisslan.

Att jorden skakar. Att människor begravs under rasmassor, som ifall det var ett civiliserat land, inte skulle behöva vara så mycket och så många, är något som inte räknas in i kalkylen för jordens framtid. Det viktiga är att vi kan planera. Bestämma hur det ska vara. En jordbävning kan man ju inte planera bort. Men vad vi kan är att i alla fall, planerar vi att man ska fasa ut bensinbilar till 2045. Ja, jorden väntar och avvaktar, så att alla de omtänksamma politikerna hinner ordna det för oss.

Bara vi inte tar bort vinsten i all vår verksamhet. Bara vi inte tar bort exploateringen i all vår verksamhet. Men bara man ger lite tid för att linda in, stoppa om, hitta på nyord, förminska och ja, näst intill låta problemen försvinna. Visst finns det dom som tjänar på det!

Ja, tänk hur man tar sig an jordens, världens och alla folks intressen!

DERDOGANOKRATI

Regeringens nya mode

Den heliga yttrandefriheten höjs till skyarna, bekräftas gång på gång… så länge du håller käft om sådant som inte får pratas om. Ungefär som hos Erdogan, fast hos oss, på svenska. ” Håll käft och gör som jag säger!”

De kaxiga tonerna innan valet från regeringspartier har övergått till ett kattlikt kurrande och försök till att undvika bli blöt genom att kila mellan regndropparna. Pinsamt. En underkastelse inför en medeltida clown och osman som spelar maktspelet så som han är tränad sedan sekler. Det är väl inte av demokratiska, humanistiska skäl och med öppet sinne som det Osmanska riket lyckade ta sig ända till Wien? Över 600 år i Europa och i Afrika/Asien? Det är nedärvda sociala, kulturella gener som har visat sig genom sekler att de är starka och överlevnadsdugliga. Diktaturer finns inte för att folk är dumma i huvudet. Diktaturer finns för att de är framgångsrika när våldsmän tar makt.

Det svekfulla politiska styret i Sverige, som har under lång tid förberett ett Natointräde över huvudet på svenska folket, som har fifflat bakom ryggen på svenska folket, som har kallat saker vid andra namn och styrt fokus till att tro att det är FN man har haft i sikte med specialisering av soldater etc. detta svekfulla politiska styre med få undantag, lägger sig nu platt, rullar sig i tjära och aska inför en despot och diktator. Att säga att det väcker förakt för den politiska makten, är sant men också farligt, då splittringen i landet fördjupas. Så länge det går, kan man förlöjliga de politiska tomtarna, göra dem till måltavlor för vitsar… men alla vet att verkligheten är mycket mer plågsam än så.

Att ledare misslyckas, att de är inskränkta, att de är obildade, att de saknar relation till folket, att de är främst karriärister och saknar ledaregenskaper i den sanna bemärkelsen, ja allt detta vet vi och kan identifiera, med en from förhoppning om att ändå kunna påverka och göra skillnad. En from förhoppning som saknar styrka mot alla de hårda vinstdrivande krafter som går emot. Det är inte bildade människor som främjas. Det är polarister och fanatiker som får höras och synas som bäst.

Enligt vår ”demokratiska” tradition, skulle vi ha haft ett pågående samtal om Natointräde eller ej under årens opp. Det är det ingen som vågar. Ingen som vill riskera att folket säger nej. Makten, översitteri, antidemokrati gäller. ” Håll käft, gör som jag säger!”

Hade det sagts rakt ut på detta sätt, hade det blivit lite schvung i lådan. Men nej, en krypande strykrädd katt, krålar och krälar till den turkiske pajasens glädje och det svenska folkets förfång. Detta samtidigt som man bedyrar yttrandefrihetens lov.

Till vår kära regering; pinsamt är snällt sagt. Till vår kära opposition; beklämmande är också snällt sagt. En opposition som krälar med är minst sagt, beklämmande.

Men det är tur att det politiska ledarskiktet i vårt land har SD att hänga ytterrocken på. SD är vår tamburmajor i politiken. På den kan man hänga vilka solkiga trasor man själv har och skylla ifrån sig på tamburmajoren, eftersom trasorna hänger på denne. Ingen tycks komma ihåg SD:s stolta baner att de vägrade både EU och Nato en gång i tiden och med det lurade till sig besvikna arbetare och lägre medelklass. Opportunismen och karriärismen i SD är ju inte mindre än i andra partier och har lett dom rakt in i gapet på både EU och Nato. SD liknar alla andra. Att då göra sig stor och kaxig med att kleta på SD, skit man själv bär, blir ju bara löjligt. SD är lika mycket ett opportunistiskt karriärist parti som de andra.

Men vi har oss delvis själva att skylla. Vi är bekväma, och allt för många tillhör Bekvämlighetskommitteén och ser om sitt eget hus i den enfaldiga tron att just mitt lilla hus kommer stå sig pall mot alla stormar och bomber. Jag behöver inte besvära mig med att tänka bortom tröskeln. Så tänker medlöparen. Utöver det är det en dröser som är medlemmar i Dumskallarnas Riksförbund också. Där är det inte så mycket att tillägga. Dom hörs och syns dagligen, i medier, på arbetsplatser, på stan.

Sedan finns det dom man kan kräva något av, i alla fall förvänta sig något av, och det är tänkande människor. Bildade dito. En gång i tiden hade vi en intelligentia i landet som sa ifrån, men dom har tydligen också sökt medlemskap i ovannämnda föreningar.

Det finns inget kollektivt mod landet. Kämpande individer finns det, som är modiga, starka, ödmjuka, demokratiska och humanistiska. Men det är som kollektiv vi kan göra något. Som kollektiv vi kan påverka. Just därför är det många starka krafter både i landet och utanför, som vill inget hellre än att vi är splittrade. Som skapar social oro, försvagar oss och gör oss till ett lätt byte.

Det är de splittrade man kan styra över. Lura. Indoktrinera. Utnyttja. Ljuga inför. Varsågod!

Om det verkligen finns någon i landet som är för yttrandefrihet och vill försvara den, då är det dags att göra det nu.

Jag vill ha sagt: att det är bara nazister som bränner böcker. Vilket säger något om deras syn på yttrandefrihet.

Rasmus Paludan som bränner koraner gör det för att han har anammat den synen och vill provocera. Han lyckas stort. Men eftersom han vill provocera så vore han korkad att inte bränna koraner eftersom det är framgångsrikt. Han lyckas ju provocera många fanatiker som kallar sig allt från akademiker till mullor och blir djupt kränkta när deras ”heliga bok” brinner i protest. Alla dom som låter sig provoceras av fanatikern är lika fanatiska. Det är ju vad Paludan bevisar.

Hade det handlat om yttrandefrihet, hade det handlat om att bli kränkt i sin tro, varför reagerar inte samma människor på när kvinnor förnedras, kränks, misshandlas? Det är väl mot tron? När barn utsätts för övergrepp, säljs, prostitueras? Det är väl också mot tron? Varför gör man cirkus av en bok som kan ersättas? Men låter människor förnedras, misshandlas och dö utan att reagera. Men när en bok bränns, ja då blir det liv i luckan. Den som har en tro, ska väl försvara den i hjärtat och samtidigt acceptera att det finns dom som inte delar den? Diskutera vet ja! Varför får man inte ifrågasätta tro? Att bränna böcker är att provocera och att visa på hur fanatiska folk egentligen är och på så sätt har ju Paludan lyckats. Gå inte på det då! Han visar för världen att det inte går att samarbeta med människor som är fanatiska. Inklusive han själv.

Varför öppnar inte moskéerna sina dörrar för samtal? Varför vill man bara ha underkastelse samtidigt som man hävdar att man är för demokrati och yttrandefrihet?

Varför vill det ledande skiktet i vårt land också bara ha underkastelse och låtsasdemokrati? Det skiljer sig bara till formen. Men budskapet är detsamma. ”håll käft och gör som jag säger!”

Cirkus Erdogan har visat att lite kullerbyttor i manegen kan få dammet att flyga så att den korporativa ledningen hos oss, hostar till. Korporativismen har vuxit sig så pass stark i vårt land att det går lätt för den politiska makten att efter några piruetter, anpassa sig till den som är starkast. Eftersom våra ledare saknar anständighet och mod, låter dom sig hunsas av en medeltida stofil som Erdogan! Makten har makten gemensamt. Makten styr och låter sig inte längre styras av folkliga behov och krav. Det är korporativism.

Skapar man inget intelligent motstånd mot detta, så blir det som det brukar. En massa ja-sägare och medlöpare till makten som undrar när det är för sent ”hur kunde det bli på detta viset? Jag bär ingen skuld, jag gjorde bara som alla andra!”

HAR DU HÖRT DET FÖRUT???!!!

.

MINNET ÄR EN FANTASTISK SKULPTÖR

Jag minns hur jag blev upptryckt mot en stenvägg på Hötorget 1968, av ilskna ”revolutionärer”. De kallade sig så. De var maoister. De beskyllde mig för att vara en ”revisionistdjävul”. Detta var för att jag stödde arbetarstaterna. Jag är ju arbetarklassbarn, varför ska jag då stödja rikemansklubbar som använder sig av sådana som mig till att elda med? Arbetarstaterna gav arbetarungar som mig en chans. Så blev det också för min del.

Sedan följde åren av engagemang för och emot. För arbetarklassens välfärd. Mot USA imperialismen. För Kinas ”kulturrevolution”. Mot Sovjet i Tjeckoslovakien…

Medelklassbarnen som valde Mao som sitt föredöme, tågade ut på Gärdet i Stockholm kl 04.00 på sommarmornarna (ja, dom kan ju inte gå till överdrift och hålla på när det är kallt också!) för att ägna sig åt fysisk träning. De torterade varandra genom att doppa huvudena i vattenhinkar och tvinga fram borgarklassens bekännelse. Då de alla var borgarbarn, fanns där mycket att bekänna inför den store ledaren Mao…

Det som förenade alla dessa fanatiker av olika schatteringar, var deras gemensamma hat mot Sovjetunionen. Där smalt höger och ultrahöger, statsmakterna, Riksdag, samman med ultravänstern.

Att hata Sovjet, var legitimt. Man hatade också USA imperialismen. Tiden gick och slutligen hade man lyckats knäcka Sovjet, genom bojkott, valutabojkott, påtvingad upprustning osv. Sovjet och öststaterna kanske pikade någon gång på 70-talet. Sedan var de tvungna att försvara sig och krafter återstod ej till folkets välfärd, vilket var huvudfrågan. Korruption och slutgiltigt fall för alla Warshavafördragsländerna.

Det gavs ett handslag till Gorbatjov att Nato inte skulle komma för nära Rysslands gränser. Behålla distans och ömsesidig respekt, var det möjligt?

Givetvis inte.

30 år senare har gamla samarbetspartners, eller beroendepartners… gått till andra sidan, åter för att vara beroende. Självständighet tycks inte vara lockande för de gamla öststaterna. Istället för Sovjet, är det Nato/USA som gäller. Så kanske man slipper ”Sprotifiskburkar” och får dricka Cocacola, istället. Världen är ju fantastisk.

Jag minns också hur vi tågade i demonstrationer mot kärnvapen. Hur där deltog framstående socialdemokrater, en och en annan liberal och man kunde även finna någon Centerpartist, bland kommunister och en allmän vänster.

Maoisterna var upptagna med viktigare ting än att protestera mot kärnvapen, så de deltog inte. Det var bara ”revisionisterna” som klampade på i leden.

Historiens spiral vrider sig ett varv till och nu är vi där igen, men bara tillsynes annorlunda, men i sak känns det igen.

Motståndet mot USA-imperialismen, fortlever. Vi som inte vill vara under klacken på imperialister och stormakter har inte förlikat med att just vara det – under klacken. USA-imperialismen expanderar och finner nya marker. Gamla öststater är ju nästan självklara. Men man ger sig också på gamla neutrala stater som oss. Vi ska vara buffert, testområde och hotell för kärnvapen och ta första smällen mot Ryssland. Så praktiskt.

Bland anti- Natosammanhang, dyker det upp gamla maoister. Dom som hatade Sovjet, vurmar idag för Ryssland. Putin får ersätta Mao. Putin växte upp i Sovjet, som Maoisterna inte gillade. I arbetarstaten fick han utbildning, mat och husrum. Hade han tillhört det ”fria Väst”, hade han troligtvis förblivit den gatupojke han var från början. Nu har gatupojken flyttat in i slott, som det ryska folket har betalat, utan att bli tillfrågat. Putin blir för dessa gamla Sovjethatare, den gode representanten för Ryssland och mot USA-imperialismen. Att Putin och hans gäng drivs också av imperialistiska drömmar har för dessa ingen betydelse. Asiat-imperialismen är bättre än USA-imperialismen. Så resonerar hierarkister och dom som ständigt söker sin starke ledare.

För en gammal krake som jag, som inte lägre har någon arbetarstat att hoppas på, har knappast något att vinna i att stödja en fascistoid maktgalning i öst, när jag inte gör det i väst.

USA- imperialism med Natobaser över hela världen är knappast något som är bättre eller sämre än ryssimperialism förenat med Iranimperialism, Turkimperialism och Kinaimperialism. Den Asiatiska -imperialismen och förtryck när den väl har fått tillräckligt med luft under vingarna kommer få USA -imperialismen att verka landsortsmässig.

Romarriket föll – också. Då skyllde man på de germanska gruppernas framfart, vilket var en delsanning troligen. Den ekonomiska basen var i svajning och överbyggnaden gungade och brakade ihop på sina ställen. Det gav små luckor för uppkomlingar att ta sig fram. Uppkomlingar är inte alltid trevliga att ha att göra med, men nödvändiga för förändring. Så även under Romarriket.

Ryssland är mer asiatiskt än Europeiskt i sin historia och i sina olika kulturer. Man kan hantera kineser och fanatiska fundamentalistiska islamister. Man kan hantera även de ljumma muslimerna. Det finns vana och erfarenhet. Detta kan inte amerikanare göra. Men asiater kan inte heller hantera amerikaner. Amerikaner är ett folk som är ett hopkok av alla möjliga nationaliteter som har flytt fattigdom och elände, vars enda hierarki och ledsnöre är vinst. I USA finns inga nedärvda genom sekler, hierarkier, hederskulturer, klanförhållanden, patriarkala ordningar osv som i Asien..

Dom som bestämmer inom den Asiatiska -imperialismen behöver ha kapital, sin hierarkiska position, vapen och en särskild kroppsdel. Även dumskallar, får bestämma om de har denna kroppsdel. Inte sällan bekräftar dessa patriarkala hierarkier att de tycks huvudsakligen tänka med just denna kroppsdel, också.

Det lite barnsliga USA aldrig har förstått är att i just dessa nedärvda hierarkier sedan tusentals år, finns en nedärvd kultur som säkert också bär någon genetisk prägel hos människor. Även bland välutbildade så ställer man in sig i ledet vid fara. Eller vid möjlighet till herravälde.

Alla osjälvständiga människor vill ha någon som visar med hela handen, som tar ledningen och säger vad folk ska göra. Tro mig, det går 13 på dussinet, av just sådana osjälvständiga människor.

Att vilja byta ut USA-imperialismen mot Asiat-imperialismen är att gå från glöd till flammande eldar.

Maoisterna gjorde sitt val på 60-talet. Deras ställningstagande idag skiljer sig inte i sak från då. Hade de varit tonåringar under 2:a Världskriget, betvivlar jag inte var de då skulle marschera.

Vi som stödde arbetarstaterna i hopp om att det skulle bli bättre för arbetarna marscherar mot USA-imperialism och mot Asiat-imperialism. Vi värnar om ett neutralt och alliansfritt Sverige. Den kampen och den förhoppningen om att det skulle förbli så, är förrådd.

Att vara mot Nato- är inte detsamma som att vara för Asiat-imperialism. Det är inte detsamma som att springa Putins ärenden. Inte detsamma som att springa Erdogans ärenden, eller den fascistiska-islamistjuntan i Irans, ärenden.

Att vara mot ett svenskt medlemskap i Nato och även i EU, är att värna om det svenska folkets intressen, utan att exploatera och utnyttja andra människor. Det är att värna om vårt territorium och skydda det från stormakters lystenhet.

Vi hänger från Nordpolen som ett ”hängbröst”, mellan öst och väst. I traditionell USA strategi, är vi tillräckligt långt bort från USAs gränser, för att kunna offras för USAs intressen och alla ”fria folk” som det heter, intressen.

Vietnam var ju också i USAs intresse och lagom långt bort. Det gick ju bara åt en generation i det kriget och dom går ju att ersätta. Vilket man har gjort med hjälp av bla. inflyttning. Ju mer, ju billigare arbetskraft. Vad är det som är så svårt att fatta?

Den svenska politiska makten i alla sina uttryck och schatteringar har sålt ut vårt folk och våra mest humanistiska intressen. Att få leva, växa, arbeta och dö som värdiga människor i en värnad miljö. Inte att skicka våra barn och barnbarn i krig för att skydda miljardärer och dess svans, intressen.

För ett gammalt lärarhjärta plågar det mig något, jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Min strävan har alltid varit till ljus och bildning. Jag trodde att bildade människor, människor med tillgång till utbildning, till kultur… skulle bli kloka människor.

Istället har vår gratisutbildning, våra gratis bibliotek, våra möjligheter till kulturell förkovring, drunknat i ytlig reklam om ytliga ting. Ting som förstör våra sinnen och vår planet.

Jag träffar på barn på högstadiet som inte kan skriva alfabetet. Som inte kan skriva ord, då de inte vet hur de slutar. Nej, inte invandrarbarn. Barn med svenska språket i generationer. Barn försummade av sina föräldrar som inte anser det vara viktigt nog att hålla efter, träna, förkovra och träna barnen ta del av bildnings och kulturella skatter vi har.

Bara man tjänar pengar, behövs inget annat, tycks dom tänka.

Att tjäna pengar, det är väl vad skjutgangsters gör också, eller hur? Dom tycks ju inte heller vara så bevandrade i litteratur och bildning. Vari finns skillnaden?

Kommen till den nivån i vår kära monarki, var det inte svårt för våra politiska opportunister att marschera över folkets ryggar. Utan skam för det förräderi man har gjort. Utan att följa de vanor vi har av att diskutera, diskutera och diskutera tills dess vi fattar ett beslut.

Nej, Die Dumme Schweden, som dom säger i Tyskland, stupid Swedes, som dom säger i USA… är ju bekräftelser som pekar på att enbart och endast Sverige svenska korkskallar hava och att just dessa ser sig som en gåva av Gud till mänskligheten.

Det är i detta drömmen om ljus, bildning, klokskap och förståelse har hamnat. Vi det stora undret i världen bor i ett hängbröst från Nordpolen, med ett folk som är organiserat i Bekvämlighetskommittee´n och i Dumskallarnas Riksförbund. Vi rider ut i världen med blanka rustningar och viftandes med våra bajonetter av morötter. Vi ställer oss till förfogande för de coola och starka och bockar tacksamt för den bit tuggummi som sträcks fram ur Nato-näven.

Alla patetiska vurmare för det s.k. ”svenska” det ”ädla folket”…deras roll blir ju som vanligt att vara pajasar i krigsunderhållning för soldaterna i strid.

Vi har en Riksdag som anser att vårt folk duger enbart till att exploateras och vara kanonmat. Ska vi vänta tills man skjuter ihjäl dom som ställer kav, dom som är kritiska, dom som avslöjar oegentligheter, dom som kostar för mycket, dom som är för många…???

Vi är på väg dit och ni vet väl vad det kallas, eller hur?

TOMTEVERKSTADEN FILAR PÅ I TOMTEBOLANDET

Juletid och vinterfrid. Midvintern har öppnat dörren till ljuset. Men i tomteverkstaden är det mörkt. De filas och snickras. Målas och skyles över. Det tisslas och tasslas men inget sägs högt och ljudligt. Alla vet ju att tomtar ständigt är aktiva. Efter jul, för att förbereda nästa. Från att vara snäll och även tillsynes menlös liten filur, visar han passiv aggressivitet. Han rustar för krig.

För 100 år sedan rådde aggressivitet som ett resultat av det misslyckade 1:a världskriget. Man uppnådde inte kapitalistisk Shangrila och började snegla på dom man ansåg orsaka det ständigt inneboende kapitalistiska misslyckandet. Det går allmänt under beteckningen ”Kris”. Det är då agnarna skiljes från vetet och det överflödiga dödköttet skärs bort från samhällskroppen. De som är i vägen, de som kostar för mycket, de som vägrar underordna sig… blir man av med. När man blir av med det, kan man börja om på nytt, med billig arbetskraft etc.

Nu är vi där igen,spiralen har snurrat ett varv och tillsynes är det olika, mellan då och nu, medan till innehåll handlar det fortfarande om kapitalismens inneboende kris. Strävan efter monoteismen i kapitalismens värld är den monopolistiska strävan. Alla monopol är gudar och det finns ju bara en gud… således bör det sluta med ett monopol för allt. Det är kapitalismens strävan och tävlan.

Men alla andra monopolgudar håller inte med och då måste man rensa ut. Det är vad som håller på att ske nu.

Tomtarna tisslar och skyggar för ljuset, trots att midvintern är passerad. Man har stora planer för kommande jul. Men man har svikit alla dom som har trott att den omtänksamme tomtenissens ständiga aktiviteter är till för att värna gården,värna värdfolket. Nej, tomten har blivit lömsk och svekfull. Tomten har gått bakom ryggen på värdfolket och gårdens alla inneboende och lierat sig med Stortrollet. Stortrollet är ökänd för sin klumpighet, sin girighet och för sin inskränkthet. och enfald. Men det som gör Stortrollet mest känt, är dess enorma styrka och kraft. Som en råbuse kan det slå till där man minst anar och vända saker opp och ner.

Men vad har hänt i Tomtebolandet?

Man säger att nu måste man mobilisera alla tänkbara för att ensam ”stå mot ryssen”. Först provocerar man ”ryssen”, sedan säger man att han är ett problem som man måste motarbeta och skydda sig från. Så har man lyckats skapa ett problem som man säger sig vilja lösa. Med andra ord, för att kunna få gå i krig, skapa ”nya resurser, nya positioner till andra monopol… ” måste man skära bort dödköttet först. Det gör man med krig.

Tomtarna tvingade in gården i EU, där det redan fanns en hoper av gamla kolonisatörer, imperialister och stormakter med sina fasoner, sin historia och sina önskemål. Men Tomtebolandet var inte öppet för det, eller hade förutsättningar för att implementera alla dessa stormaktsfasoner. Lagstiftningar, tillvägagångssätt, metoder och målgrupper… var helt annorlunda här i norr, i Tomtebolandet. Stormaktsfasonerna är sedan åtminstone 400 år begravda och glömda i Tomtebolandet. Men det gällde att gynna Stortrollet, att röja väg så det klumpiga trollet kan ta sig fram. Det har varit framgångsrikt. Gården har främjat billig arbetskraft och nu när det visar sig att det behövs kunnig arbetskraft, finns inte plats för dom som inte har klarat av nödvändig utveckling. Då struntar man i dom och de gör som de brukar hemmavid, i givna hierarkier, med vapen och våld, skapar man sina egna monopol, som inte har samma karaktäristik som de redan befintliga. Så drivs kapitalismen vidare, oavsett nation, kultur, kön, klass…

Första steget mot värnande om monopolen och ge dem möjligheter att exploatera underordnade resurser, vad det gäller människor och naturresurser var EU. Nästa steg håller man på att ta nu och det är ansökan om att bli en dörrmatta åt Nato. Innan vi ens är medlemmar vet vi att vår gård, ska stå ensam och mota ”ryssen” efter att han har blivit provocerad hit.

Allt prat som tomtarna sa om att man måste ha en ”hemförsäkring ” som gällde när man kom i trubbel, att det skulle finnas någon där som ställer upp… var ju som vanligt skäggmummel på spetsad glögg.

Vi var många som visste detta. Men det fanns aldrig någon som undrade. De goda feerna, som hör och ser, som sprider ordet… har tystnat. De upprepar Stortrollets gurglande ljud och försöker inte ens analysera vad de enfaldiga ljuden betyder.

Allt som sker i Trollskogen och i Tomtebolandet, tycks vara av naturfenomenkaraktär. De stora krafternas nyckfullhet, som man inte kan göra något åt, utan som bara finns där och som man måste underordna sig.

Vinden pinar och tomtarna söker skydd. Regnet piskar och tomtarna söker skydd. Åskan dundrar och blixtarna slår, tomtarna skyller det på det oundvikliga. Varelserna i Tomtebolandet förstår detta. Invånarna i gården tvivlar inte på naturens makter. Men dom undrar över en gåta, vad är det som får girighet, dumhet, falskhet och ondska låta? Är sveket mot gården med alla varelser i Tomtebolandet av naturen kommen? Är det ett naturfenomen att tvinga in gården i EU och sedan Nato? Är något annat som alliansfrihet, fritt från kärnvapen och fred, helt otänkbart? Har det inte varit i urminnes tider tomtarnas främsta uppgift att värna om människorna, djuren och växterna på gården?

Nu har tomtarna lierat sig med Stortrollet och alla småtroll söker sig till Stortrollets svans. De kelar med den, putsar den i hopp om att det otympliga trollet vänder sig om och skänker dem en blick. Men varför bemöda sig med det när allt han behöver göra är att lyfta sin jättefot och krossa dem om de inte gör som han vill.

Håll till godo, Tomtebolandet! Samla ihop dina varelser, stora som små, sätt dom vid gränsen mot Finland. Låt dem få en rysk-finsk bastu och rulla sig sedan nakna i snön. Lämna dina skogar till att bygga baser och härbärgera atomvapen som vi har hitintills lyckats hålla från våra gränser. Alla de små arbetsnissarna, som putsar och fejar, pysslar och grejar, sover med hjälp av Stortrollets artificiella medel kanske vaknar, men då är det för sent. Därför att vakna är visserligen förutsättning för att göra något. Men för att göra något, krävs det mod. Vilka har det? Var finns modet? Hos de svekfulla tomtarna? Hos de underdåniga tomtenissarna? Hos de tysta feerna? Hos de korkade småtrollen som känner upphetsning i Stortrollets skugga? Som om det vore dom själva som var förmögna till att krossa världen? Eller ska vi finna modet hos alla småpåvar, som försöker förlänga sina penisar i tron att det skulle tillföra någon manlighet? Nej, var finns modet att säga att tomten är död. Tomtenissarna har svikit sina uppgifter som av hävd har gått i arv sedan sekler. Var finns modet att peka på Stortrollets förödande, destruktiva dödsmaskin? Var finns modet att stoppa den?

Frågor ställda av små knytt, gömda under mossan i Storskogen.

Får dom svaret att det är naturfenomen och intet finns något att göra, ja, då förblir de där gömda under mossan, tills Stortrollet krossar dem med sin jättefot.

Men blir svaret på den givna gåtan, att ett Stortroll välter man, inte med styrka, men med klokskap, samarbete och gemensamt mål, ja då finns det mod. Men då får man söka det bland de minsta knytt, de mest oansenliga och förbisedda varelser. Ej bland storskrävlare, prestigepampar, ej bland falsknissar och förrädare. Nej, mod finns där du minst anar.

Sök det!

Fördumningen ökar mer än inflationen

Vi får inga sköterskor eftersom de inte klarar utbildningen. Man kan inte klara en naturvetenskaplig utbildning om man inte kan räkna, biologi, läsa… man lär sig inget i skolorna när dessa ägnar den mesta tiden åt att tjäna pengar istället för att höja kunskapsnivån.

Dumhögern visar sitt rätta tryne. Sedan Bildts dagar, Reinfeldt och den självgode Person med company… har vi nedmonterat skolan bit för bit tills vi äntligen lyckades mörda den. På Perssons gravsten kommer det att stå ” Det var jag som slutligen mördade svensk skola”. De ständigt skolsugna liberalerna, förklarar vitt och brett vad som måste göras, att skolan måste förstatligas. Samtidigt som de hänger med alla neddragningar, i väntan på bättre tider.

Det finns ingen, absolut ingen som kan två sina händer i skolfrågan! Ingen kan skylla ifrån sig på någon annan. En del vill ha privata skolor, för den så kallade ”mångfaldens” skull. Något som resulterade i en enfaldens, gränslösa och förödande skolpolitik. Hur många ”olika” pedagogiska former kan man uppbringa, med det enda syftet att tjäna pengar? Tjuvsamhället har ett system som ter sig likadant i alla områden. Ska du tjäna pengar måste du exploatera resurser. Således, det gäller att använda mindre än vad som behövs. Det skapar vinst. Vinst är tjuvsamhällets blod. Med vinst som enda drivkraft, kan du också garanterat få all sköns spekulanter, manipulatörer, pengasugna, tjuvar av alla kaliber.

”Man tar från de fattiga och ger till dom rika” som Nibor Dooh sa.

Det är patetiskt att att se någon så kallad skolägare som försöker framstå som seriös vid utfrågning av någon pinkljummen journalist. Lika patetiskt att se dessa politiker som har sett till att skattemedel går i fickorna på dessa tjuvar och som talar om att ”satsa” på lite speciallärare. Som om det vore fel på människorna, när det är skolan det är fel på. Skolan ska anpassas efter människor och deras behov. Inte tvärt om. Hur svårt kan det vara?

Istället har skolan fått klä skott för en inskränkt ideologisk överbyggnad med andra syften än att höja kunskapsnivån och medvetenheten hos människorna. Syfte är att kommersialisera skolan, odla en del miljardärer i det globalistiska kapitalistiska systemet och låta skolan bli en del av det politiska rävspelet i kommunerna. Vilket var också syftet med kommunalisering av skolan.

Jo, skolkapitalisterna och de politiska möjliggörarna är inget annat än tjuvar. Antiintellektuella tjuvar. För en tjuv krävs ingen intellektualitet, bildning, humanism. För en tjuv är det bara en sak som gäller: att lyckas genomföra stölden. Dom kan kalla sig för vad som helst, men de är sedan länge genomskådade.

De stjäl förutsättningar och möjligheterna för kommande generationer och samhällen att utvecklas, växa och odla ett bildat, humanistiskt samhälle. Ett skapande samhälle. Ett samhälle som överlever mänsklighetens misstag. Ett humant samhälle.

Det är pengarna i kortsiktiga, vinstdrivande syften för ett fåtal, som utarmar vårt intellektuella kapital. Barn på högstadiet kan inte läsa, de kan inte skriva bokstäver. De vet inte vad orden betyder. De kan inte söka i böcker, de kan inte föra diskussioner, då de saknar argument och har aldrig fått lära sig vad ett argument är.

Jag talar om barn som har svenska som modersmål.

Att gå igenom en medioker skola och inte kunna klara sig på högre nivå är inget annat än en dödsförklaring till en misslyckad skola. En misslyckad skolpolitik. En misslyckad politisk maktutövning. Ett politiskt svek mot människorna. Nu försöker man komma åt problemet genom att fortsätta sänka nivån inom akademin. Detta är möjligt framförallt inom humaniora, då delvetenskaperna och teknologin gynnas och därmed ersätter humanioran bit för bit. Man har t.o.m. kokat ihop ett av många tokbegrepp som ”transfilosofi”, vilket inte har att göra med könsbestämning, utan snarare med möjligheten av att ersätta människokroppen, inklusive hjärnan med maskiner. Det bottnar i en idealistisk, solipsistisk filosofisk grunduppfattning, där endast mitt jag existerar och är utgångspunkt för allt. Sådana uppfattningar har tidigare slutat i självutplåning, vilket detta tycks leda oss in i också. Förr var det enstaka stollar som inte kunde skada helheten, men nu drar man hela samhället med sig i avgrunden.

Vi har skolor som stängs för att personalen inte orkar och är underbemannad, samt med största antalet lärare som är icke behöriga. I samma stad kan det gå behöriga lärare som inte får anställning. Hur kan det bli så?

Ta ett exempel. En behörig lärare söker en tjänst på en privat skola. Den privata skolan anställer en del behöriga lärare på nyckelpositioner. Därefter anser den att man kan fylla ut med icke behöriga och på så sätt tjäna pengar. Då vänder sig läraren till kommunen, som gör likadant.

En annan lärare med hög akademisk examen (fil.dr.) söker tjänst på gymnasium. Den privata skolan anser det vara för dyrt och onödigt. Hur tänker den kommunala då? Samma, givetvis! Eller så kan skolan vara lite finurlig och hitta på ett ämne som inte finns och som det inte går att vara behörig i. Varpå läraren med hög akademisk examen blir anställd som obehörig och mycket billigare, samtidigt som mycket användbar då denne har den högste akademiska examen på hela skolan, inklusive rektor.

Antingen har det betydelse av att ta akademiska examina, eller så har det inte. I den fisljumma svenska utbildningssfären tycks det råda den vanliga antiintellektuella hållningen som allmänt i vårt land, att ”e an´e så god som en an´”.

Alla är vi lika och har samma värde, mal mediokra politiker ut till pöbeln. I förhoppningen om att vi alla dumskallar ska köpa budskapet. Som om det vore sant. Det är bara det, att det är vi, dumskallefolket, som är den lille pojken som pekar på vårt politiker skrå och ropar högt att ”kungen är naken!” och kungen begriper ingenting. För det är vi som vet att vi inte vill bli opererade av en bilmekaniker, eller få våra vattenrör lagade av en tandläkare.

Den antiintellektuella synen på utbildning, bildning och forskning ger tydliga utslag i samhällets alla skikt. Människors tankar, känslor, reaktioner och samspel ersätts med siffror och nollor på digitala skärmar. I ett ständigt flöde utan början utan slut. AI ska ersätta människors tänkande. Vi har digitala tekniker som skapar villkoren för det humana, fritänkande, det dialektiskt tänkta och utvecklade samtalen.

Det behövs inga samtal, det räcker med att googla. Det behövs inget fritt tänkande, det räcker med en kod som ingenjören har ordnat.

Nazism och fascism lyckade manipulera, förtrycka och känslomässigt styra pöbeln, massorna, i den riktning man ville. Med känt resultat. Även om rädslan tog över och styrde, fann människor vrår för motstånd trots allt. De hade sitt mänskliga beteende, förståelse och sökande efter kunskap. Det var humant lönsamt att vara kritisk även under de mest svarta tiderna.

Idag möter man sällan människor som vet vad kritiskt tänkande är. Dom tror att det är gnäll, eller föraktfulla svordomar. Än mindre vet folk varför det är nödvändigt att tänka kritiskt.

Vinstskolan passar den globalistiska världsordningen utmärkt. Dels kan nya monopol byggas upp. Några nya maktmiljardärer kan föras till skaran. Dels blir människorna både fördummade och förtryckta för att opponera sig och göra motstånd.

Hitler och Mussolini skulle ha varit lyckliga om de hade haft vår anarkistiska, digitala värld till förfogande. Att ha tillgång till förslöade, bortskämda dumskallar utan självinsikt och som ser sig som världens nav och låter sig frivilligt förtryckas, skulle ha varit en önskedröm för fascismen. Människorna idag gör förtryckarjobbet åt sig själva med större framgång än vad herrarna hade klarat av. Vi har utvecklat korporativismen till en högre nivå, än vad Mussolini hade tillgång till.

Människor tågar mot avgrunden, samtidigt som de stirrar i en dator i handen.

När man väl är framme vid stupet, är det för sent.

Så vad bör göras?

Bilda dig –

diskutera, argumentera, formulera framtidsvisioner, ta samhällsansvar

Opponera –

säg ifrån, kräv svar, kräv förklaringar, kräv motiv, ställ ansvariga till svars, bidra med konstruktiva förslag, bekämpa vulgärismen, bekämpa ”kräkeriet” i den offentliga, digitala uttömmningen. Kräv debatt! Var självkritisk!

Organisera –

organisera i breda fronter, enas kring de viktigaste frågorna. Driv opinion, ödmjukt och starkt.

Vad ska vi annars ha demokrati till om vi inte försvarar de framsteg som är gjorda?

Nu ska man nalla på yttrandefriheten och det kommer bli mediokra maktpolitiker som saknar bildningskrav, som saknar intellektuell hederlighet, utan intellektuellt mod och som tillsammans med digitala ingenjörer kommer avgöra vad som får sägas och icke sägas.

Vad kallar ni det för?

Den som inte vaknar märker inte när döden tar över!

VAL

Vi har haft val. Ett val mellan en säck potatis och en säck potatis. Vid närmare beskådan kan vi se lite fläckar på en potatis där och lite fläckar på en potatis här. Men likväl, så lika. Vi får i vårt valfrihetsland välja mellan hamburgerrecept på ett vis, eller hamburgerrecept på ett annat vis, men likväl hamburgare.

Den ”fria marknadens valfrihet” har vi fått som ett mantra med nappflaskan. Det matas på utan en minsta reflektion över vad den s.k. ”fria marknaden” verkligen står för. Inte ens nu, i globaliseringstider, väcks den minsta tanke och undran i vad består denna frihet. Vems frihet?

Krämarnas och hycklarnas svar blir unisont ”konsumenternas” frihet!!!

Jo, vi konsumenter i landet ”Konsumentanien” har just genomfört ett val. Ja, mellan en säck potatis och en säck potatis. Således stämmer deras påståenden, eller hur?

Det är hycklarnas och krämarnas frihet. Men dock, inte alla hycklare och krämare. Småfolk göre sig icke besvär. Bara dom som förmår hyckla mest och stjäla till sig stora värden. Eller är det inte att stjäla, när man lägger beslag på ett lands råvaror, säljer dom på en världsmarknad för hittepåpriser som andra krämare och hycklare har bestämt?

Vi får välja mellan potatis och potatis. Men vi fick inte välja mellan alliansfrihet i fred och neutralitet i krig eller att ingå i USA:s krigargäng NATO.

”Sverige behöver inte NATO för fred men NATO behöver Sverige för krig”

Så formulerar motståndet verklighetstillståndet. Men bryr sig verkligen den avdankade potatisregeringen och den kommande potatisregeringen om detta?

Är vår enda förtröstan ottomanen Erdogan? Kurderna fick tillgång till yttrandefrihet och satir i ” Svenska nyheter” och ägnade sig åt svidande politisk satir. Det fick ”vetoturken” svälja. Vilket han gjorde med möda och svensk ambassadörshjälp. Ja, den medeltida gubben är svenska folkets enda hopp, att han står fast vid att inte släppa in oss i NATO. Men tro inte på det. Det finns många potatisrätter i det turkiska köket också. Medeltida paschor ska man inte lita på. Fråga alla dom som var förtryckta av det Ottomanska imperiet. Dom har inte glömt, speciellt nu, när tongångarna börjar eka medeltid.

Vi har genom vår alliansfrihet hållit oss utanför krig i över 200 år. Vi kan fred, diplomati och politisk bordellverksamhet. Oavsett vad man anser om det hela, har det hållit oss utanför krig och vi har samtidigt kunnat bistå dom som krigar med att medla fred. Vi har kunnat ta emot krigsoffer. Givit en fristad för att läka sår. Men vi kan inte krig och kris. Medelklassen börjar redan fylla etern med allehanda tips för hur den ska hantera kris och krig. Konsultera sina banker för omplacering av pengar. Skaffa giltiga pass och biljetter till öar av lättja. Den lägre medelklassen kommer i god ordning, som vanligt, ställa sig och heila. Så som man gjorde på Östermalm när nazi-tysktågen for genom landet.

Nu har vi sålt ut allt vi har uppnått, våra gränser, starka fackföreningar, förhandlingspolitisk kultur, svensk modell, högkvalificerad teknologi och industri…

För en s.k. ”gemensam” marknad. Ni vet den, som är de starkaste krämarnas marknad. Vars beslut drabbar oss och som fattas i något bankrum, på en anonym adress, utan insyn, utan påverkan. Nu gäller det inte bara en marknad inom egna gränser, som vi beslutar om och som söker sig ut i värden. Nu ska vi slåss och jämföras med gamla kolonialländer och före detta diktaturer, med hela deras historia och förmåga, här hos oss, på deras premisser. Länder med en historia från vilken dom kommer att gräva ur, när förhållanden börjar likna Europa som för 100 år sedan.

Jag röstade nej till EU. Jag fick rösta om EU. Jag fick rösta om Euro, givetvis nej där också. Det blev inget euro, inte pga. min röst, utan det passade inte krämarverkstaden. Majoriteten var mot EU. Ingvar Carlsson blev rädd och sprang runt i landet och skrämde pensionärer för döden, så att vi lyckades glida över 50 % strecket med någon procent, för att sedan efter EU omröstningen, åter bli en majoritet mot EU. Det går lätt att skrämma gamlingar som går i barndom. Därefter höll man tyst i 10 år samtidigt som man lät implementera nya regler och lagar med hänvisning till att det var EU. Efter många år börjar saker att inte fungera så som vi var vana. Det är inte längre Axel Oxenstiernas struktur vi följer. Nu är det ett sammelsurium av gamla imperialist och kolonialiststaters ordning och erfarenheter vi tar in.

Vad kan vi om sådant? Vad har detta med oss att göra?

Jag sa då 1994 att vi kommer få problem, att EU kommer upplösas och kanske komma i krig. Vart är vi på väg?

Vårt land hänger som en hängpatt från Nordpolen, mellan öst och väst. Vår placering är där den är, utmärkt läge för att vara en neutral och alliansfri buffert. En tillgång för alla och framförallt, för oss.

Men också, en utmärkt placering för att vara garage åt atombomber, främmande militär och vapen. En utmärkt plats, för att låta kriget rasa och skydda stormakternas egna heliga territorium. Har det inte funnits någon av potatisarna som har tänkt på det? Inte ens bland de potatisar som in i det längsta sa att vi aldrig ska gå med i NATO? Har det bara blivit mos av dem?

NATO fick vi inte rösta om. Detta blev vi överösta av, när skurhinken tömdes. Man hade tagit steg för steg, hållit tyst om målet och konsekvenserna och ställt oss inför faktum.

Med all rätt, kanske. Det finns ingen oppositionell styrka i landet, ingen mobiliserade. Ingen varnade, förutom en liten fredsskara som har varnat i alla år. Sådana man kan strunta i naturligtvis, för den som har makt. Ingen lyssnade på oss av kuriosa ens. Vi har ju demokrati och den som har makt kan strunta i dem man inte gillar. Den som inte har makt, tvingas stå ut med alla stollar. Dom som är nära makten som borde ha kunnat tyda alla tecken och all samarbete mellan de olika potatissäckarna ovanför våra huvuden, gjorde inget.

Nu har vi fått välja mellan potatis och potatis. Fast potatis, lös potatis eller potatismos, är ändå bara en formsak. Innehållet förblir – potatis.

Med det sagt, återstår den sista frihetsfronten – yttrandefriheten.

Starka är de krafter som vill begränsa den, rumphugga den, styra den för att helt krossa den.

Fanatiker ropar efter blasfemilagar, att kunna förbjuda religionskritik. Kunna förbjuda jämförelser av olika ideologier om de så är materialistiska eller idealistiska, ovetenskapliga med övernaturliga fenomen eller sagoberättelser, så vill just de som är längst bort från vetenskap förbjuda sådana jämförelser.

En obildad journalist på SR, P1, uttrycker sig på ett sätt så att det uppfattas som att det skulle vara omöjligt att jämföra islam med ideologi och politik. Detta skedde på lördagen 8/10. Bevisligen kan hon inget om islam ej heller om de muslimska länder som styrs av olika tolkningar av islam. På detta sätt sopas vägen framför allsköns antidemokratiska element, av aningslösa dumskallar med makt, potatisskallar och andra nyttiga idioter, som bara vill vara PK och till lags utan krav på sig att åtminstone försöka bilda sig något. När man har lagt sig platt, marscherar svinen!

Ja landsmän, ryt ifrån medans du kan, annars pluggas käften igen med potatis!

HÅGKOMSTER FRÅN EN SEMESTER 1

USA är på dekis. När ett stordjur går mot sin död, blir det farligt. Många är de imperier som genom historien ar ansetts vara himmelska och oförstörbara. Men alla pikar för eller senare och därefter faller isär. De vitala system man skapar för makteliten, växer med tiden fast och blir till hinder istället för en tillgång i samhällsutvecklingen.

I antika Grekland myntades begreppet ”demokrati”. Demos = folket och kratia = styre. Således folkstyre. Då avsåg man med ”folket” vara de ”fria männen”. Dvs. slavägarna. Vilket innebar att folket i den antika demokratisynen var ett överskikt och en elit i samhället. De andra människorna räknades inte. Varorna producerades av slavar som bidrog till en cirkulation av varor och handel och överproduktion och gjorde deras ägare rika. Då det var flera slavägare och det förekom konkurrens, gällde det att diskutera och komma överens sinsemellan. Vid tvistemål var det majoriteten som avgjorde. På så sätt skulle alla slavägare tjäna på det, alternativet var krig och förstörelse.

Idag menar de flesta med begreppet ”folket” innefatta alla levande inom ett gemensamt, avgränsat området. Vi säger att demokrati är detsamma som att alla vuxna medborgare har en röst vid allmänna val, till beslutande församlingar. Det låter betryggande. Men hur ser det egentligen ut?

1. Styrningen av landet sker genom olika politiska partier representerade i riksdagen i en demokrati. Ett parti har gemensamt program och stadgar, som tydliggör målsättning och syfte med sin politik. Stadgarna visar på vilka villkor man kan vara medlem i partiet. När det kommer till val, väljs olika partimedlemmar att representera partiet och placeras på olika vallistor, som medborgare får rösta på. I sin helhet eller kryssa för något namn man vill ska komma högre upp på listan med chans att få en plats i beslutande församling. Detta låter bra.

2.För att komma ifråga måste man ha ledningens stöd eller ett starkt stöd inom partiet.

3. En tredje väg är att man själv är aktiv, skaffar ett stöd och lobbar. Kan vara för egen del eller för någon annan. Allt låter begripligt.

Ungdomar som är fostrade i ett ungdomsförbund och har rasat av sig tonårstrotsen mot moderpartiet blir så småningom upplockade av moderpartiet, fortsätter där sin partifostran. Dessa politrucker har sällan någon erfarenhet av ett vanligt liv i arbete, med motsättningar och problem på sin arbetsplats. Utan att ha någon att vända sig till, att få hjälp från. Dom är invanda med att alltid ha någon som kan fixa, trixa och har kontakter och ger möjligheter. De har sin karriär utstakad och ett koppel av stöttare. De ingår i någon av de drivna linjerna inom sitt parti och får backning av likasinnade, samtidigt som motståndarna blir dom som driver en annan linje. Men dom står ju inte ensamma mot sina motståndare. Till skillnad från de flesta av oss. Ja, som det brukar vara. Men betänk, dessa har ett pansar, skydd, stöd och utvägar. Man sällar sig till den ena eller andra linjen inom partiet mer sällan av ideologiska skäl, oftare av taktiska och opportuna skäl. Där man har sin uppbackning.

Makten känner sig själv, bäddar i boet, använder sig av olika verktyg för att säkra och garantera fortsatt maktelit.

Kritik inom ett parti är oftast tillåten när det är tillräckligt många bakom den. Enskilda kritiker, isoleras och tystas. En enskild kritiker kan man behandla som mindre vetande och inte ta på allvar. Skulle dennes kritik vara befogad, är det större skäl att tysta och förminska kritiken med olika härskartekniker för att förhindra att flera hakar på.

Här är bland de största misstagen de s.k. demokratiska partierna gör. De agerar grundläggande antidemokratiskt.

Kritik är syre inom vilket område som helst. Kritik ska vara saklig och underbyggd och godtagbart framförd. Den kan också innefatta att man tänker högt och är undrande, utan djupare kunskap, man reflekterar. Det ska också bemötas med respekt och förklaringar. Vulgäriteter är inte detsamma som kritik. Inte heller manipulation. Argument får tala, öppen kritik ger syre och syre ger liv.

Politrucker, byråkratiska politiker är rädda för kritik, rädda för att deras makt ska ifrågasättas. De uppfattar kritiken mot dem personligen då hela den politiska karriären är uppbyggd på personliga vinningar. De ser inte kritiken som den tillgång den är till kollektivet, till det man ska leda. Dom ser inte att en välgrundad kritik är en tacksam möjlighet att förbättra arbetet. Att med bredare förståelse kan man också komma till bättre lösningar.

Så dödar man det öppna, ärliga, demokratiska samtalet. Istället befäster man makten och skaffar sig en bunker från vilken man skjuter utåt.

Spelet om Nato, måste vara den mest utstuderade manipulation vår s.k. demokratiska stat har gjort mot sitt folk.

Vi har levt i en 200 årig tradition av alliansfrihet. Alliansfrihet i fred och neutralitet i krig. Detta har tjänat oss väl men det har också tjänat andra. Vi har heller inte varit i krig sedan 1809. Nu har vi en socialdemokratisk regering som kastar detta överbord. Skyller på Ukraina och kör över svenska folket med slughet, taktik och förslagenhet. Sådant man beskyller maffiosoregimer för att göra.

USA och väst är på dekis. Det sker inte på en gång, men balansen svänger bit för bit över till öst och Asien. Kina, Ryssland, Indien, Iran och en rad asiatiska länder samt arabländer har ingen anledning att prioritera väst och framförallt USA. Kina har gjort i likhet med vad USA har gjort för länge sedan, nämligen kolonisera Europa, Afrika, Latinamerika och skaffat sig en världshandel som styrs med öppna diktatoriska medel. De låtsas inte ens vara demokrater. Kina köper pöbeln med lågvaruskit och krimskrams. USA förlorar mark. Ett desperat döende djur är farligt. USA använder Nato i sitt försvar för att behålla världsherravälde. Därför utnyttjades Ukraina. Kriget i Georgien tex. ledde aldrig fram till detta vi ser nu.

Så slänger regeringen in Sverige i käftarna på de stora kämparna om världsherravälde.

Vi kunde ha förblivit alliansfria och hållit oss utanför kampen om världsherravälde. Vi har inget i den kampen att göra, förutom att bli ett redskap för USA och utplåna oss själva. De rika vill alltid ha mer.

Frågan kvarstår. Varför säljer ni ut Sverige?

ÖB Bydén fick frågan om vad han tyckte om att Sverige ska söka Nato medlemskap. Han svarade: ”Det är bra att vi blir medlemmar i Nato.”

ÖB är chef för svenska försvaret. Militären är underkastad politisk styrning som baserar sig på fria val till en riksdag. ÖB har ingen rätt, i likhet med kungen, att ge uttryck för en politisk åsikt offentligt. Han ska följa den politik som råder tills det blir en ändring.

Det var ett misstag av grov kaliber att ÖB uttalade sig i Natofrågan i detta läge.

Men ingen har reagerat!

Slapphet råder, som vanligt. Ingen tar ansvar. Medborgarna håller tyst. Då får man också de ledare man förtjänar.

Ytlighet och manipulation råder. Det är kommersiella reklambyråer som leder Sverige. De ”utbildar” politiker i hur de ska manipulera och komma undan. Hur de ska prata utan att säga något. Man slingrar sig, babblar utan innehåll och man smiter från ansvar.

ÖB skulle ha hållit käft. Han skulle ha svarat på frågan på följande sätt: ”Om Sverige går med och blir godtagen i Nato, så hanterar vi det. Om Sverige inte går med i Nato, så hanterar vi det.” Det är ÖB.s uppgift. Politiska ställningstaganden från en ÖB sker i länder där militären för en egen politik, något som vi har sagt nej till.

Bydén är en sympatisk person, vi har hört honom i Sommar och i olika sammanhang. Men han är främst en statstjänsteman. Då krävs att man är en oförvitlig sådan ifall man ska vara trovärdig. En trovärdig ÖB är en förutsättning för en demokrati.

En samlad riksdag, förutom Vänsterpartiet, har vänt på en femöring i Natofrågan. Ett ofantligt svek gentemot det svenska folket. Ett historiskt svek. Makten har dragit nytta av den fredskultur vi har odlat i 200 år. Av den självklara hållningen majoriteten av befolkningen har haft gentemot alliansfrihet. Vi är bortskämda och har tagit den för given. I ett korporativt samhälle som vi växer in i allt mer, har makten ingen enskild partifärg. Makteliten är enig, man har bestämt att Sverige ska ställa sig till förfogande till stöd för USA via Nato. Då får vi sälja vapen och nyttja dem. Då gynnar vi miljardäreliten och dess bihang, lojala politrucker.

Det är ett historiskt svek och en skam. Det är det sista rycket i rester av den svenska socialdemokratin. Den är död.

Dom resonerar att bara man sitter vid makten så är det bättre än att inte vara där. Så tänker en inskränkt, linjärt tänkande och alienerad maktmänniska. Som blandar ihop personliga vinningar och fördelar med folkets.

Nej, Andersson, Staten är inte du, för att travestera en annan gammal envåldshärskare.

Var kritisk vid valurnan. Rösta inte slentrianmässigt. Ska vi hålla kvar resterna av demokratiska vinningar vi har uppnått genom hård kamp i många år måste vi:

GÅ OCH RÖSTA!