Kris i Tomtebolyckan

Kris i Tomtebolyckan

Kapitalet krisar. Monopolismen och ökad polarisering går inte att lappa och laga i sedvanlig socialdemokratisk anda. Det räcker nu. Vi ska inte bli tilltalade av ministrar som om vi vore idioter och att de tror att det går att luras och trixa då folket är korkat och inte begriper. Det är nog nu. Makten har tappat kompassen och saknar tentakler ner i folkmyllan. Det var en förolämpning att lyssna till justitieminister Morgan Johansson i Lördagsintervjun på P1. Där stakade han och staplade klyschor på hög och sa att regeringen har tillmötesgått V partiets önskemål, genom att ”parterna på bostadsmarknaden ska förhandla”. Kommer de överens får Hyresgästföreningen stryka på foten. Gör man det inte, gäller januariavtalet. I båda fallen blir det som regeringen vill.

På ren svenska betyder det att de tre parterna på bostadsmarknaden är två mot en. Fastighetsägarna och allmännyttan har gemensamma intressen och de står mot Hyresgästföreningen. Löve´n vet att det krävs jämlika parter för att kunna förhandla. Detta är inte förhandling utan ett hot. Antingen går V med på att genom förhandlingar så uppnår man marknadshyror, eller så sker det genom regeringsförslag. Det ska bara valsas lite och förhalas så det inte går att göra någonting åt saken. Detta sätt är en socialdemokratisk klassiker. Hittills har V stått pall och viker sig inte. Skulle de vika sig och backa, så har partiet satt sin sista potatis. Nu finns möjligheten att gå till extraval och den tid som de andra borgerliga partierna kommer sitta vid makten tills ordinära valet sker, kan räcka för att en bred vänster ska mobilisera sig, rensa ut skit i leden och bilda en front som lyfter gemensamma intressen. Karriärister och manipulatörer, jasägare och kappvändare göre sig icke besvär. De vettiga inom SAP och V och andra formeringar med vänsterintressen kan mobilisera till en gemensam vänsterfront. Se till att det kommer in vettiga människor i riksdagen, lyft fram de som vill något annat än korruption. Det räcker nu!

Gamla Bondeförbundet, dagens nyliberala fundamentalistparti Centern, har en hög svansföring och man tycker de borde vara mer ödmjuka med tanke på deras historia. C utmålar SD och V för att vara ytterlighetspartier. Det är ett intressant påstående då C tidigare var vagga åt flera nazistpartier. Inte minst har Furugårdarna, anhängare till veterinär Furugård som var Bondeförbundare och nazist och vurmade för tredje riket, vaknat till liv och ökar på landsbygden där C är tongivande. SD försöker i alla fall slänga ut sina nazister som inte sällan hamnar hos AfS, medan C förnekar att ha några. Man kan fundera på vem som är fundamentalist och ytterlighetsparti. Knappast V. V är det parti som för mest socialdemokratisk politik av vad som finns kvar.

Det går inte att uppnå jämställdhet och demokrati i ett samhälle som vurmar om monopol och odemokratisk makt. Det enda som sker är att smeta ut skiten att den blir jämntjock så kan man ju kalla det för jämställdhet. Monopol kräver koncentrerat ägande och makt å ena sidan, samtidigt som det ska finnas en fri tillgång till människor att utnyttja på alla sätt och vis. Vi har i vårt samhälle en rad viktiga problem som uppenbart inte är viktiga för regeringen som människohandel, korruption, organiserad och internationell kriminalitet, våldsbejakande extremism som växer i landet och ökad fattigdom och polarisering med ökade motsättningar som följd. Vi har en politiserad kyrka som uppmuntras av SAP och regeringen och en uppmuntran till annan politiserad religionsutövning som hos islamisterna. I allt detta finner regeringen med fundamentalister som partners att höja hyrorna för folk som det mest väsentliga att använda sitt regeringsinnehav till.

Vi har en svag miljöpolitik med Miljöpartiet som sänker den för var dag. Vi har nyliberala fundamentalister i Centern och Liberalerna som driver på polariseringen. På andra sidan har vi andra nyliberala hästar som frustar i spiltan. Hos SAP hör vi ekot av knäcken när ryggraden slutgiltigt gick definitivt av.

Jag skrev en gång en populärvetenskaplig bok, ”Den stora myten” där den röda fanan steg för steg trasas sönder och övergår i brunt. Den boken skrev jag innan Berlinmuren föll. Jag hade hoppats på att det skulle vara något som kunde passera och samla damm på hyllan. Att jag får uppleva att jag hade rätt på flera punkter är djupt beklagligt.

Delar av medelklassen kommer i kläm i polariseringen och de söker sig redan till extremism. Det är inte enbart hormonstinna förortspojkar som vi ska fokusera på. Nu är det dags att vakna, dom som fortfarande sover. Det räcker nu! Håll i hatten för nu åker vi!

Politisk kollaps och likgiltighet

I Stockholm har man anställt råttor och duvor till att sköta sophållningen. I överfulla sopkärl, ligger det sopor i drivor, munskydd på alla vis och de enda som tar sig an dem, är duvor och råttor. De gör så gott dom kan. Tar lite, sticker och tappar på vägen. Kommer igen och upprepar numret. Lönen blir vad de kommer åt. I en sann Stockholmsanda. Andra gör också vad de kommer åt. Stockholms vaccinationskoordinator. Men folk kommer inte. Dom vet inte att dom ska komma. Var dom ska komma. Hur dom ska komma. När dom ska komma. Varför dom ska komma. I det anarkistiska digitala samhället är det ingen som har ansvar för information. I den privatkapitalistiska vården är det profiten som gäller, ingen har ansvar för arbetet. Skattepengar kommer fram till de stora fickorna ändå.

Ministrar, lokalpolitiker, kan ställa sig på rad och skulle de ha ryggrad, självaktning och önskemål om att uppfattas vara trovärdiga, skulle de alla behöva erkänna att de alla har bidragit till eländet. Som med att ha förflackat vårdapparaten, som att ha slimmat lagerhållning av viktiga skyddsmedel. Dom har låtit siffernissar räkna ut marginaler på ”lönsamhet” om man drar in på det ena, säljer ut det andra, och dumpar ansvaret på individen i sann New Public Managementanda kan man tjäna några kronor här och några där och med tillräckligt många insatser blir det tillsammans miljarder. För vissa. Miljarder som hamnar i andra poler i världen. I andra intressen än de människor som går runt bland sopor och råttor och undrar till vad egentligen dom betalar skatt.

Samhället präglas av människor med makt, inom näringsliv, produktion, arbetsorganisationer, arbetsgivarorganisationer, intresseorganisationer, politiska organisationer m.fl. som trots sina skilda intresseområden har ett gemensamt. De använder sin makt för eget intresse och dumpar ansvaret på dem som står under. Man styr pyramiden uppifrån dess topp. Detta system kallas för korporativism. När jag nämner det vid namn är det sällan någon som förstår. Fråga mig, så ska jag förklara det. Det viktiga är att känna igen systemet.

”Fortsätt ni, dumbommar att betala skatt och vi placerar pengarna i framgångsrika monopol i Långtbortistan”. Säger dom med pengamakt vilket är den avgörande makten,som i sin tur ger stark politisk makt. De cyniska är att de som propagerar mest för att sänka skatter tar just dessa och stoppar i privatmonopolens fickor, som givetvis gynnar dom själva på olika sätt. Därför att låga skatter gynnar de rika. Varför det? De har låga skatter och mycket pengar och därefter finner de ”privata” lönsamma lösningar på sådant som skatten garanterar för vanligt folk. Vi som inte har tillgång till makt och pengar, är gynnade av en hög skatt, under förutsättning att den täcker de basbehov som samhällsmedborgare har.

Vad har människan för basbehov då?

Mat, dryck, kläder, bostad, vård, omsorg, skydd, bildning, utbildning, kultur, transporter, idrott, klimat, djur och natur.

Tar man nu in skatt från alla som betalar den efter förmåga, bygger en bas som alla har tillgång till efter behov, vad är det som egentligen är så svårt och hindrar detta?

Viljan. Man vill inte förhindra de starkare att kunna exploatera de svagare. Privata vinstintressen hindrar.

Hmmm, det är ju mycket drastiskt uttryckt. Man kanske kan säga det mer på mellanmjölksvis så att folk inte känner sig stötta i kanten. Ja, om människor har vad dom behöver, baskrav som ovan nämnda och så gör dom vad dom kan och förmår för att bistå samhället efter förmåga och på det betalar sin skatt, skulle det inte kunna fungera ganska bra då? Sedan kan alla som vill, alla som kan, arbeta och skapa, kan också på eget arbete tjäna hur mycket som helst. Skatten betalas efter förmåga. Det finns inget som hindrar drivande och arbetsföra människor att arbeta hur mycket som de vill och kan. Kan du inte, så har du i alla fall ditt basbehov försörjt och du behöver inte skända dig som människa. Leva på gatan, i slum. Jag menar att alla bidrar med att fylla på förrådet. Detta förråd är till för att ta ur vid behov. Så gjorde vi i skärgården och vi var den första befolkningen under issmältningstiden. Nu talar vi om erfarenhet sedan många tusen år tillbaka.

Vad detta behovssystem hindrar är att det går inte att låta andra arbeta och att du själv i egenskap av din maktposition, kan luta dig tillbaka och hysta in stålarna. Bli gärna rik, men genom eget arbete. Ingen skulle kunna klaga av avundsjuka, därför det är din egen insats. Det skulle väcka beundran.

Vi hade en statsminister en gång som sa att landet skulle få bredband i varenda buske vilket han minsann skulle vara garant för. Han tog ur förrådet. Vi fick bredband, för det går inte att undvika, så som det inte gick att undvika järnvägen. Men det är bara det att statsministern lät Tjolahopp & Co och Fiffel och båg & Co sköta enligt ”marknadskrafterna” som det heter, d.v.s. ”att göra det till så billig kostnad som möjligt och tjäna så mycket som möjligt.” Som resultat blev det inte många buskar som fick bredband. Vi fick bredband i de urbana områdena, ( där alla företagen av vikt finns) men så fort man kommer några kilometer utanför dem, kan det skilja på att i huset fungerar bredband och internet, medan 10 meter därifrån, i arbetsrummet på tomten, fungerar det inte. Uj uj uj hur kommer det sig? Vem är ansvarig för detta månntro? Det är ”marknadskrafterna” säger den konspiratoriske eller den som har förläst sig på Alfons Åbergs försök att skylla allt på Molgan. Den kortsiktigt tänkande statsministern med sina likasinnade kortsiktigt eventuellt tänkande

” marknadskrafter” tjänade pengar på spektaklet och har räknat ut att dom kommer att tjäna ännu mer pengar på alla reparationer. Så bra! Så genialiskt! Så det var inte landets utveckling statsministern hade för ögonen, utan kortsiktiga vinster till sig och kompisar. Visst känner ni igen detta från historien?

Den anarkistiska utvecklingen av digitaliseringen i landet, med den energiske statsministerns hjälp, är just lika primitiv som det är att ha kortsiktiga mål för ögonen, samtidigt som man talar om framtiden. Ja, ni vet! Man kissar i byxan som leder till befrielse för stunden, men sedan blir till kyla, skam och skav. På grund av alla dåliga lösningar, billiga lösningar, så upptäcks mer och mer av hur anarkistiskt det egentligen är. Hur vårdslöst digitaliseringen av vårt land har skett. Hur många svaga punkter som finns. Hur känsligt det är. Hur utsatt för attacker hela digitala systemet är. Skall man göra någon reparation bland kablarna någonstans i landet så hoppsan, där sitter en svartnod! Det vill säga någon som stjäl otillåten information. Otillåten för att det finns internationella restriktioner, nationella restriktioner, privata restriktioner, ekonomiska restriktioner, demokratiska restriktioner, eller bortglömd artighet, att man frågar först innan man tar.

Sedan har vi brygdmästarna. Vaccin ska flöda som mjölk och honung. ” Vi har minsann ställt upp på EU och gör som EU säger, så vi ska få allt vi behöver!” Det är bara det att EU skapades av Europeiska Kol och stålgemenskapen ( EKSG) . Gamla kolonialländer, industriländer, europeiska stormakter, krigarländer. Dom vet hur en slipsten ska dras. ” Vi tar det vi behöver först, vi ordnar vår politiska makt här hemma, vårt folk, på vårt vanliga manér och ser till att alla andra betalar.” Ja, så får lille Steffe sitta bortglömd, han som är bäst i klassen och allting och till och med glömde bort sitt eget folk för att anpassa sig till de stora grabbarna. Präktiga ordningsvakten Lena förklarar att vi ser, det vi inte ser. Förklarar det som egentligen inte finns, som om det finns. Snart. Nu! Nu, nu! Ser vi, kanske…! Så att vi ska förstå vad dom inte kan förklara. Varför vi inte får vaccin när andra får. Varför man kastar vaccinet som blir över för att folk inte kommer, då dom inget vet. Varför det sitter inkompetent personal och fattar sådana beslut. Många varför och ringa svar.

Vi får också skylla oss själva. Har vi ställt krav på våra politiker? Eller gnäller vi bara på dom? När andra ledare i Europa tar hänsyn till sitt folk, uppmanas vi att huka och låta andra bestämma över oss. Bekvämlighet fördummar. Rädsla fördummar. Brist på bildning, fördummar. Vi håller på att bli ett fördummat folk.

Det finns huvudsakligen två sätt att hantera tiden fram till nästa val. Om vi inte alla kommer rösta blankt (vilket vore mycket intressant) så får vi ägna oss åt att debattera öppet, kritisera öppet, utnyttja det demokratiska systemet vi har skapat, trotsa åsiktskorridorer, vägra vara flata, skapa opinion.

Eller så fortsätter vi huka, vänder bort vår blick, fegar och låter saker gå tills det brister. När det har gått för långt då återstår våldet.

Enligt historisk erfarenhet så kommer majoriteten att agera på detta vis. Min vädjan är att tänk till före! Är du en av dom som kommer att skylla på vädret när fascismen tog över ditt land?!

Den som inte säger ifrån idag, främjar våldet i morgon. Vad var det dom sa om alla tysta tyskar när nazisterna tog makten? Vilket var värst? Nazisterna eller alla de tysta s.k. ”goda” människors passivitet?

Det är vad som finns att välja på. Valet och ansvaret är vårt, oavsett var vi befinner oss i hierarkin.

Så där står dom på rad, dom vi har valt av någon anledning. Många kommer att välja dom igen, utan reflektioner. Varför ska dom behöva reflektera? Varför ta ansvar, när ingen annan gör det? Resonerar allt för många.

Man kan se på makten på olika sätt. Är man lagd åt det kritiska hållet bör man kritisera den, hålla efter den. Faktabaserat. Argumentbaserat. Vilket inte är detsamma som alla som har i dagarna tappat den kulturella fernissan och blir primitiva och vulgära. Dessa vulgära typer kommer inte att driva någon utveckling som är konstruktiv i samhället. Dessa typer är på väg ner i degraderingsspiralen och det brukar sluta med våld. Så har det hänt i historien och det finns ingen anledning till att tro att det inte kommer att hända igen. Därför är det öppna och offentliga samtalet viktigt, en grundläggande plattform för demokratin.

Ett annat sätt att se på makten är att underkasta sig den. Många är vana vid det därför det finns i uppfostran och dessutom mycket bekvämt. Då kan man alltid skylla ifrån sig. Slippa ansvar. Man kan förbli ovuxen och barnslig till sin 100 års dag. Man kan gå in i någon sekt och känna gemenskap och där känna av makt mycket nära som man gärna frotterar sig i och verkligen få uppleva underkastelse. Så kan man strunta i den stora makten, samtidigt som man själv är helt ”oskyldig”.

Ett tredje sätt är att använda humor.

Föreställ er alla maktgubbar och maktgummor, politiska som finansiella, som religiösa, som kriminella… att dom står i rad vid moderna podium. Ovanför podiet ser man välklädda och präktiga människor. Tuffingar med tatueringar och hårda käkar. Prästkåpor, turbaner och långskägg. Uppblåsta viktigpettrar och alla står dom där och orerar, förklarar världens gång och deras stora insatser till undersåtarna. Deras hot om vedergällningar. Hot om rätta läran. Om hur de ska ta över landet och förvandla medborgarna till kuvade undersåtar, beroende av vem som säger vad.

Medan under podiet är dom helt nakna, med brallorna kring vristerna.

Tänk dom så, måste du ta ställning till ifall det verkligen är dom du vill underkasta dig? Lita på? Anse vara trovärdiga?

Eller törs du försöka anstränga dig att tänka själv?

Glad vår!

Jämlikhet – lika värde -internationella kvinnodagen -var?

Clara Zetkin, en tysk kommunist och Spartacusmedlem, tillsammans med andra kämpande kvinnor beslöt på en kvinnokonferens i Köpenhamn 1910 att lansera 8 mars som internationell kvinnodag för rösträtt och jämställdhet mellan könen. Jämställdheten mellan klasser, var hennes kommunistiska projekt. Nu har vi firat i 111 år och många av oss har fått rösträtt. Vad man nu kan ha den till när Bill Gates med gelikar styr. Eftersom att rösta om annans egendom är inte lika framgångsrikt som att rösta om ens egen, så har denna dag i bästa fall mynnat ut i mimosa och champagne eller i gälla toner från unga feminister. Eller som vanligt – i ingenting.

Dagen i ära ska vara en påminnelse att mobilisera för en kamp som ska ge lika förutsättningar för människor med utgångspunkt från deras möjligheter och behov, oavsett vilket kön de tillhör. Så långt så bra. Som en liten kaka hängandes i ett snöre framför munnen, kan den vara naggande god att sikta efter. Att försöka få en bit av, om inte hela. Men kvinnan som mannens ägodel i åtminstone 10.000 år och som en del av ett ägande som man kan förhandla med, föröka, förkasta allt efter intressen flödar, finns i ett privat ägande som enkom tillhör 50% av befolkningen. En man kan vara hur fattig som helst, men hans kvinna är ändå hans att bestämma över, om denne man inte är jämlik. Vi vet ju att majoriteten av män i världen INTE ÄR JÄMLIKA! Det tjänar dom inte på. Ett vinnande exploateringskoncept, kvinnans underordning, har varit ytterst framgångsrik i många sekler och som ingen egentligen vill ändra på förutom till det ytliga. Sedan är det en annan sak hur långt man vill gå i självlögn och hyckleri.

Jag skulle kunna berätta om starka kvinnor som har gjort stordåd, men det har ni hört förr. Så jag tänker berätta om en vanlig svensk arbetarkvinna som av livets olika tillfälligheter hamnade i Sofia, Bulgarien och tog chansen som uppenbarade sig för henne, att studera vid Sofias universitet. Hon hade önskat sedan barn att bli läkare men hon hade svårt att se siffror, ja, även bokstäver, så det fick vara. Då tänkte hon ”jag vill ju förstå sammanhangen, hur det hela hänger ihop, hur det kommer sig att det är så stora skillnader mellan människors villkor” så då fick det bli filosofi. Tillbaka i hemlandet efter 5 år och med en fil.lic examen fick hon höra att det räckte inte för att komma nära den helige gral och få en assistentplats på Stockholms universitet. dessutom var ju hennes examen från utlandet (visserligen från det franska utbildningssystemet och visserligen från en djupare filosofisk tradition än vad Sverige kommer i närheten av) men den var ju utländsk, jag menar i utlandet har man inte svenska examina. Dessutom var hon ju kvinna och man vet väl minsann hur kvinnliga akademiker får sina betyg! Visserligen hade Sverige avtal med Bulgarien, visserligen hade både Stockholms, Uppsala och Lunds universitet direktavtal med Sofias universitet, men det är ju sådant diplomater och politiker håller på med och det är inget man bryr sig om i universitetskorridorerna.

Nu var det så illa ställt att jämställdheten hade lyckats fösa fram sig en centimeter och man hade infört en lag som sa att det kön som var underrepresenterat på en arbetsplats och som det fanns två likvärdiga ansökningar till från båda könen ( det fanns bara två kön på den tiden) skulle man anställa den som var från det underrepresenterade könet. Bingo! Lätt som en plätt! Det är röstat och klart. Många har höjt sitt anseende med den snillrika lagen, ökat sin lön och avgångsvederlag och de stoltserar med ett sådant jämlikt beslut. Sverige är världsbäst! Igen.

Några år senare 1985, kom hon hem med en fil. dr examen i filosofi vid Bulgariska vetenskapsakademin.

Stockholms universitets filosofiska fakultet fanns det knappast några bekymmer. Lagen om jämställdhet vid ansökan skulle vara som att skära smör med varm kniv och hon skulle naturligtvis bli antagen då det var 100% män där. Dom var som en liten klostersekt, mumlandes och kliandes varandra på ryggarna. De var i sektliknande trygghet där de alla var överens om turordningen till professurerna.

Den ene hade vuxit till gigantisk storlek med djupdykning i människosjälen och riktigt vaskat fram de mörkaste skrymslen och förklarat vårt djupaste förakt för svaghet. Människor bugade i vördnad när han skred fram. En annan hade visat hela Sverige sin feministiska patos, sin kamp för socialismen och hur viktigt det är med jämlikhet. Han spelar folklig i storband på 1:a maj och är en hyvens kamrat. Denna lilla manliga filosofisekt på Stockholms universitet var en gudagåva till mänskligheten. Det förstår ni, men det hade inte arbetarklasskvinnan förstånd till att fatta. Ja, hur dum får man vara? Fil.dr och allt!

När hon bara var fil.lic då dög hon inte till att assistera hos doktorander, lektorer och professorer. Men kanske nu! Nu när hon är fil.dr kanske hon duger att assistera dem. Kanske koka kaffe. Men tji fick hon. Hur många doktorsexamina hon än skulle skaffa var hon ändå i kroniskt underläge.

Var det för att hon var av fel kön? Fel klass? För ful? Hmm, det kan ju ha varit viktigt för herrar filosofer, sådant är ju svårt att veta, då det är så viktigt i andra sammanhang, som vid lönesättning, anställning… Någon viktig orsak måste det ju ha varit när de vägrade släppa in henne i sekten. Ja, ni hör själva det hade ju inte gått! Ett fruntimmer i en homosekt var knappast eftersökt. För dom kan ju inte ha varit olagliga, jag menar att inte följa lagen, det hade ju knappast varit möjligt för herrar filosofer med en sådan status och rang.

Ja, vad blev resultatet då?

Att jobba på gymnasiet som fil.dr är inte heller eftersträvansvärt efter att Göran Persson förstörde skolan genom att kommunalisera den. Då sitter helt plötsligt kommunen med kostnader som dom inte vill betala. En lektor är dyr, en outbildad är billig. Lätt som en plätt! Smarta rektorer hittade på ämnen som tex. ”livskunskap” . Ett ämne det inte går att vara behörig i. ” Åhh! En sådan tur det finns en fil. dr i filosofi här, tillika adjunkt i religion och historia så passande, då kan ju hon ta detta ämne! Tänk så passande! I rektors papper står det att hon arbetar som obehörig i ”livskunskap” och tänk så billigt och bra det blev! Heja Persson!!!”

När hon efter många års arbete fick en fattigpension kommer funderingen ändå. Hmmm, hon dög inte som fil.lic, inte som fil.dr inte som behörig lektor och frågan är dock vad var det som inte räckte? Kön? Klass? Var det att hon krävde laglydnad i anställningen? Störde hon till i det vinnande 10.000 åriga konceptet? Luktade hon illa?

Trots lagändringar, ”upplysta” feminister, halvgamla kvinnor som refererar till sig själva som ”tjejer” (eller tjajori som det heter på romanes). Män som klappar sig för bröstet för sin enooorma jämställdhet, innan de klappar en kvinna i rumpan. Alla förståsigpåare tar ton, skapar plattformar för sina gälla röster, lär sig slåss och känner sig med ens lite mer jämställd.

Nu var ju hon ingen Clara Zetkin som fick en fristad från förtryckare. Nää, hon var bara en kvinna från svensk arbetarklass som tog chansen när den kom och blev doktor i filosofi. Hon ville bara ägna sig åt det i all stillhet och hjälpa studenter och forska lite. Det ville nu inte herrarna och de satt på makten. Men det är ju trots allt bara en piss i Mississippi, det är ju bara ett liv som är som är förstört och visserligen några barns, men tänk ändå hur många liv finns det inte kvar!

En liten vanlig historia om diskriminering av kvinnor. Som man har i vanlig ordning lyckats beskylla henne för sitt öde. Om det var för att hon hade för kort kjol, vet hon inte. Hon vet att hon får skylla sig själv om hon blir våldtagen om hon har för kort kjol. Var det för att hon inte gav efter? Ja, ni vet, det där som kvinnor gör för att ta sig fram. Eller var det för att hon inte hade rätt föräldrar med inflytande, pengar eller åtminstone ett sommarhus på landet? Eller var det för att hon inte visste hur man sparkar på smalbenen? En sak är säker, det var definitivt hennes fel eftersom hon inte räckte till!

Ja, ni kan ju föreställa er hur det är att komma så där och kräva att bli upptagen i Stockholms universitets filosofiska under, med bara en fil.dr examen. Hur skulle det se ut? En ensam kvinna bland alla filosofiska giganter?! Nää, det räcker ju inte, det krävs enormt mycket mer! Det ser man ju på de filosofiska giganterna som har fylkats där sedan1980-talet. Babels torn försvinner bara upp bland molnen.”

Jämlikhet bottnar i hur vi äger. I ett gemensamt ägande är vi jämlika och lika ansvariga. Marx säger att kapitalismen gräver sin egen grav, vilket vi sitter på första parkett och beskådar. Vill man inte ta i den frågan kan man skrika sig hes om jämlikhet och fortsätta med hyckleriet. Få är de modiga som säger tydligt och klart vad de vill och menar.

Såsom giganterna behandlar jorden idag lär den inte finnas i kommande 10.000. Medge att det skulle ha varit intressant att veta ifall det kommer ta 10.000 år tills vi blir jämlika.

Ja, nu kom jag på det! Låt Bill gates och grabbarna fortsätta exploatera jorden, utarma den, alla människor dör i brist på mat och luft så kanske det kvarstår ett par mikrober, ja, som kan börja om igen! Dom kommer definitivt vara jämlika.

Trevlig 8 mars!

Världen går inte under bara för att vi gör det

Den mänskliga hjärnan har inte förändrats på de senaste 50.000 åren, enligt experterna. Det betyder i sådana fall, om detta stämmer, att vi har lyckats utnyttja den allt mer för att skapa den värld vi lever i. Monoteistiska religioner vill få det till att människan, dvs. mannen är i centrum och skapelsens krona. Den centrerade makten ökar i sin centrifugala kraft, äter upp allt mer av liv, för att den kan. Globalismen är vad monoteismen kallar för Gud, alltets härskare.

När man ser den ena politikern efter den andra lägga ut texten som om vi alla var idioter, gör dom det för att vi är det. Sverige är ett rikt land, med vad vi kallar för ”demokratiskt” statsskick sedan 100 år och som med folkets slit har byggt upp landet genom generationer. I mitten på 1800-talet fick vi obligatorisk skola, trots svält, den gällde för alla, fattiga som rika skulle kunna läsa och skriva. Ska man ha någon form av demokrati, måste man ha kunniga människor som känner inte bara till sina rättigheter, men också sina skyldigheter. Som vet hur samhället fungerar, som vet hur människor fungerar, som kan sin historia. Man kan ha som tumregel att på varje rättighet har man minst tre skyldigheter som medborgare i Sverige.

Vår belägenhet på norra halvan av jordklotet har format oss för att kunna leva här, vi vet hur vi hanterar väder och vind. Vi blev skickliga på lätta båtar då det mest framkomliga färdsättet var på vatten. Allt kan förklaras med generationers utveckling i vår närmiljö.

Men hur ska vi förklara den växande fördumningen? Den skriande brist på kunskap? Naivitet är ett uttryck för efterblivenhet, barnslighet, ovuxenhet…Hur förklara fördumningen hos våra politiker, myndighetschefer, våra journalister, våra forskare, våra studenter???

Hur kan det komma sig att man stöter på allt oftare myndighetsutövare som knappt är alfabetiserade? Dom saknar läsförståelse, ordförråd och uttrycker hela sin små liv genom sms-förkortningar. Viktiga beslut sägs med tre ord. Alla maktens härskare drivs av samma intressen. Maktkoncentration, ekonomisk vinning och helst människor som är så korkade att dom inte protesterar när dom blir blåsta på sina och sina barn och barnbarns liv.

Som en skock rusar alla kossor åt samma håll, bekvämligheten driver skocken framåt. Alla tycks leva i sina egna 3-års bubblor. Dom har som treåringar upptäckt sig själva och satt sig själva i centrum för världen. När treåringen gör så är det en del av en process som leder till att denne förstår i framtiden att hen är en del av ett kollektiv och att man måste därför kommunicera, diskutera, debattera, studera, samarbeta för att skapa en värdig värld, en värld där vi ingår i, ansvariga för och är en del av hela livsmiljön.

Rovdjuret äter sig mätt på vad den finner av mat och tar det slut på ett ställe söker man nya revir. Det är normalt. Rovdjuret människan har makten över andra människor, över naturen, samtidigt som hon tillåter sig krypa in i en egocentrisk bubbla och sko sig, göra undantag för att just den maktmänniskan har särskilda skäl. Just för denne gäller inte rekommendationer eller lagar. När vår myndighetschef som ska bevaka vår förmåga att klara oss i krisläge, åker på privatresa, lämnar landet i kris samtidigt som uppmaningen till folket är att att INTE göra som chefen, då har han förbrukat sitt förtroende. Nu ska samme man ordna regeringens krisförsvar och det hela växer till att bli en fars. Vad har denne man i fickan som skrämmer maktmännen och därför får han den ena höga positionen efter den andra trots att han gång på gång bevisligen inte klarar sina uppgifter?

Jag menar att alla politiker, myndighetschefer, maktmänniskor… får så småningom det erkännandet och stöd dom förtjänar. Går man i gallerian och handlar när man representerar Makt och ordning, då har man också sagt, ”jag gör som jag vill, lagarna gäller inte för mig”. Man har också sagt ”eftersom jag representerar en ordning vi har, men skiter i den själv, så kan du som medborgare skita i densamma.” Det är vad medborgarna gör. Man skiter i vad maktmännen både i kjol och byxor, säger och gör. Man organiserar sig själv, går bakvägar, blundar och finner sina egna vägar som ligger långt bort från myndigheters täckningsförmåga. Då bäddar man för social oro.

Sitter man som ledare i ett myspysprogram på TV och säger att frugan är den främsta rådgivaren statsministern har, då har man inte fattat något mycket väsentligt. Nämligen, arbetargubbar kan säga i bastun att dom måste ”lyssna på regeringen” , dvs. fråga frugan först innan man beslutar om något. Man kan skratta åt det. Det är privat. Men att sitta i TV och hänvisa till sin fru, som dessutom är en av de ansvariga och pådrivare för svenska kyrkans och socialdemokratin samarbete med islamismen, då är det längre inte arbetargubbroligt. När det dessutom odlas ett demokratiförakt, eldar under en antiintellektuell hållning, ett vetenskapsförakt, ett kulturförakt i samhället, då handlar det inte längre bara om egoister och 3 års mentalitet. Då handlar det om att grupper driver sina intressen, lurar med sig stora massan med att tysta den genom fördumning. Kritiskt tänkande får inte förekomma utan beskylls för att vara rasism, blasfemi och reaktionärt dravel.

De intelligenta, nogräknade, kunniga, nyfikna och modiga, måste tystas. Genom historien görs det på olika sätt. Putin arresterade 1000 – tal personer nu, för han vill inte höra kritik mot sitt tjuvsamhälle han leder. I Kina gör man likadant och i USA har man också sina tricks. Här tystas dom som inte köper propaganda, konspirationsteorier, godtycke, korruption och svågerpolitik. Man tystas genom att bli osynliggjord. Nej, vi häktas inte – inte än. Vi skjuts inte – inte än.

De som är i kläm och låter sig radikaliseras är framförallt den lägre medelklassen, tjänstemän och inte minst kvinnor som gick på myten av att kvinnor får makt bara man lär sig s.k. ”genusvetenskap”. Man kan studera pottologi också, alltid kan man lära sig något. Men för vad? Denna del av medelklassen radikaliseras oavsett ideologisk beteckning växer det fram en våldsideologi man försvarar. Man misstänkliggör kritiskt tänkande, försöker förhindra ifrågasättande, att vara aktivist istället för att debattera. Vad är en aktivist? Någon som gör någonting, men varför? Ideologiskt motiv? En terrorist är väl då också en aktivist?

Där kvinnor får framträdande positioner, som ordförande i politiska partier, generaldirektör för myndighet…där går makten ur. Dumskallar och blåsta feminister tror att det är en framgång. Politiska partier har ingen större betydelse när det är världsomfattande monopol som avgör vilken yttrandefrihet du har. De har ingen större betydelse när det är bankerna som sätter agendan, kör över landets lagar och tvingar folk att betala digitalt, för dom tjänar mer på det, fast vi har betalmedel – pengar. En riksdag som fattar beslut men som globalisterna kan strunta i. Har ingen betydelse ifall man är journalist och har dränkt våra öron och ögon med tusentals nonsenstimmar om USA, när det inte kommer fram den minsta kritik, eller ifrågasättande. Man ser den ena journalisten efter den andra i TV och det är som att se en såpa, Sex and the city… där skolflickorna står och ojar sig för det ena eller det andra som rubbar deras flickdrömmar. Hur många reportage har det varit från ”rostbältet” i USA? Arbetslösa fattiglappar? Människor utan framtid? Hur kommer det sig att 75 miljoner röstade på en vulgär, miljardär? Kanske svaret har att göra med att en antiintellektuell, vulgär miljardär hade mera hopp att erbjuda dom som förlorat jobbet till kineser, än vad den mondäna medelklassamerikanen har? Dom kan ju göra som dom brukar, skicka pöbeln i krig. Syrien är väl passande? Då backar man upp Israel, så att inte Trumpen är den ende, samtidigt som man kan ge en känga till Iran.

Det går säkert att starta ett litet krig för att sysselsätta de arbetslösa och få pengar till försvarsindustrin.

Här nickar fårskocken åt allt glitter från ”over there”. Vi har gratis skola, gratis bibliotek, bildningsrörelser med kurser, föreläsningar som alla kan ta del av… samtidigt som bildningsnivån sjunker drastiskt. Man kan fuska sig igenom vilken skola som helst. Fuska sig till ett jobb, fast man inte är kompetent, bara man har kontakter. I Bulgarien kallar man det för ”vrazkadjia” alla vet precis vad det handlar om. Korruption. Man kan ta yrkesexamina utan att kunna läsa eller tala ett språk som är begripligt. Man kan googla sig till ett liv i en chimär och låtsas leva ensam i kosmos. Men, verkligheten som bekant överträffar dikten.

Fascismen har många ansikten. Som ordförande för Stockholms humanisterna ett antal år sedan, hade vi ett möte på temat. Arnstad, en charlatan höll på att bygga sitt varumärke då (som han onekligen har haft stor framgång med han har lyckats lura flera) hoppade upp och attackerade mig och ville hindra mig från att tala. Argument? Nej, inget sådant. Det gäller att tysta kritiken, inte undra varför den finns.

Idag kan vi konstatera att folk kallar sig både vänster – höger- djurrättsaktivister- antirasister, fundamentalister och allsköns fanatiker… dom tycks ha väldigt många punkter som liknar varandra. Tystnande av kritik, inte tänka högt, inte ifrågasätta motiv, den antiintellektuella hållningen, misstänkliggöra den som inte är som dom själva eller den norm som satts upp, propagandakontroll och en livshållning i plakatprat.

Barn glor i sina telefoner och korsar trafikerade gator. De reagerar inte på det således har ingen fostrat dom, eller sagt något, förklarat faran i ett sådant beteende. Vuxna stirrar rakt fram med uppspärrade ögon, därför att dom är vana av att stirra in i datorer och har inte lärt sig läsa av levande ansikten.

Individualismen är i sig fördummande, man har sig själv som norm och gräns för det möjliga. Underkastande av ett kollektiv, är lika fördummande, just därför att all slags underkastelse sker kritiklöst och ansvarslöst. Då återstår den gyllene balansen. Då blir det genast lite komplicerat och det i sig hotar bekvämligheten.

Springer du med skocken? Vem kommer du att skylla på när det knakar?

Varför är svenska imamer så tysta???

Frankrike gör skillnad på islam och islamism, medan svenska kulturrelativister står och gapar om ”islamofobi”. De svenska imamerna smyger runt och gömmer sig. De fördömer inte islamismen. Varför?

Fransmännen blev åter utsatta för ett terrordåd. En islamistisk yngling tog sig rätten att mörda en lärare som undervisade i yttrandefrihet. Det finns ansvariga vuxna kring ynglingen som har fostrat och uppmuntrat honom till sitt illdåd. En statsman sa ifrån. En statsman försvarar sitt folk. Frankrikes seriösa muslimer och trovärdiga imamer stöder sin president, skyddar sitt land och varnar för islamismens gift och hur den förstör för islam som religion och den sekulära demokratin som samhällssystem.

Varför säger man inte ifrån i Sverige?

Varje ideologi, om så religiös eller politisk har sina variationer och avarter. Kristendomen har två huvudlinjer, katolicism (romersk, ortodox) och protestantism. Därutöver ett par tusen olika riktningar och sekter varav en del är fundamentalistiska. En del av dessa är mer politiska i sin framtoning och har som syfte att skapa en ”kristen värld” med hjälp av politiska metoder. Allt från politiska partier som fungerar i borgerligt demokratiska system till terrormetoder. Klu Klux Klan består av reaktionära kristna, de är ideologiska, de är rasistiska och vars grunduppfattningar återfinns i nazism mfl.

Judendomen som den äldsta monoteistiska religionen utvecklade så småningom en politisk ideologi som hävdar att vilja bygga ett Eretz Israel, ett lovat Stor Israel, som innebär att man har ”rätt” till andra folks länder, framförallt palestiniernas. Den politiska grenen av judendomen är sionismen och inte sällan har man även där, i likhet med Klu Klux Klan och andra kristna fanatiker, använt sig av terrormetoder.

I en sekulär demokrati får man vara kritisk mot ideologier inklusive religioner, vi har inte blasfemi som lag. Förutsättning för att upprätthålla och utveckla en demokratisk ordning, så krävs det att medborgarna är kritiska.

Judendomen och kristendomen har genomlevt sekler i Västeuropa, i framgång och motgång till ett mycket högt pris. Men har lärt sig att anpassa sig till den rådande demokratiska ordningen, vilket också gynnar dem.

Islam ökar sin spridning till Västeuropa, speciellt när man åter igen misslyckas med att bygga en islamfascistisk diktatur i egna hemländer. Helt plötsligt slängs vi tillbaka till en medeltid vi så mödosamt har lämnat bakom oss sedan flera hundra år.

Vi har till skillnad från islam, genomgått renässansen. Reformeringen av religionen att vara i samklang med utvecklingen av samhällskrafterna. Med hantverket, varuproduktionen och det borgerliga samhället växte protestantismen fram. Katolicismen i sina huvudsakliga två riktningar upprätthåller gamla jordägartraditioner och en konservativ samhällssyn, men skär ändå inte halsen av folk de inte gillar. Sådant gjordes här i landet för 500 år sedan. Vi ska inte tillbaka dit.

Islam har aldrig genomgått någon renässans. Den har aldrig prövats mot något annat än klansamhället. Enskilda muslimer har gjort det på individuellt plan, men som religion, som politisk hållning i religionens namn är man kvar i nomadfeodalismens klanstrukturer från Mellanöstern där islam växte fram.

Den äldsta formen av samhällssystem i världen är klansamhället. Ett utvecklat klansamhälle har sin hierarki och ”turordning” inom hierarkin. Alla gynnas av sammanhållningen och alla vet vad de måste ge för att få något tillbaka. Utöver detta har dom skydd och vet att de beskyddas på olika sätt. Det är mycket svårt och med stora risker man bryter med sin klan. Nästintill omöjligt. Få har lyckats, men de få är det ingen som frågar, ingen som vill veta hur de har klarat sig och varför.

Den tålmodiga traditionen inom islam, bidrar till att det finns en viss förståelse för personligt uppror, motstånd etc. då man inom islam inte tänker i fyra årsperioder som i väst, utan i generationer. Med en lång framförhållning har man tålamod och man kan vänta ut. Men detta tålamod innebär också att man har tålamod med avarter, våld och förtryck.

Islam är också uppdelad i två huvudinriktningar, sunni och shia, samtidigt finns det minst 2000 olika riktningar och sekter hos muslimerna också. En anpassad muslim säger sig inte kunna representera alla muslimer, och hänvisar till ödmjukhet och mångfald. Samtidigt som ingen, eller inget kan förminska koranen och Guds ord, vilket innebär att såsom koranen tolkas, är lag. Vem har rätt att tolka koranen? Jo, ni gissade rätt. Imamen, förstås. Klanhövdingen, förstås. Ledarna, förstås. Där försvann mångfalden och ödmjukheten.

En student på KTH var intervjuad i radio i samband med mordet på läraren i Frankrike. Hon hänvisar till följande ” man kan inte döma en hel religion för vad en enskild individ gör” samtidigt som hon har sagt detta fortsätter hon, ” därför har VI beslutat att bojkotta franska varor”. En man som ropar ”Allah akbar,” (Gud är störst), när han skär halsen av sin lärare, enligt den fundamentalistiska studenten på KTH, kan man inte kritisera en hel religion genom mannens beteende. Men det var inte mordet den fundamentalistiska studenten på KTH kritiserade, utan president Macrons försvar av yttrandefriheten, försvar av franska muslimer som fördömer islamismen, försvar av sitt folk. Då reagerar den fundamentalistiska studenten på KTH att då ”ska VI” bojkotta franska varor. Ingen kritik av det bestialiska mordet. Ingen förklaring varför han skriker Gud är störst! Helt plötsligt talar hon om ett kollektiv muslimer, och anser sig representera alla muslimer i ett ”VI”. En klassisk motsägelse som framförallt fundamentalister ofta gör sig skyldiga till. Det är därför det är förbjudet att kritisera islam, för då måste de svara på motsättningarna, förljugenheten och alla försök att gömma sig bakom ett finger.

Islamism är politisk islam, vilket är islams motsvarighet till andra religioners politiska riktningar. Auktoritär och fundamentalistisk. Den är inte intresserad av att ta del av vårt samhälle på lika villkor, den är intresserad av att uppnå maktställning och ta oss till auktoritära system, islamfascism.

Islamismen och alla varianter av fundamentalismen har som metod att terrorisera och skrämma till underkastelse. Vi har varit med om detta förr.

Det västerländska tänkesättet är att allt baseras på en individualistisk hållning. Varuproduktionens och vinstens behov splittrar kollektivet och få varje individ att bli en stor konsument. Även om det handlar om individualism, så passar det den muslimska gubbhierarkin mycket bra. Dom tar gärna vara på makt och privilegier som de är vana vid att ha. På så sätt kan ett kollektivistiskt och ett individualistiskt synsätt dra nytta av varandra.

Västerländska politiker kan köpa röster av imamer, genom att ge olika fördelar och reformer. Imamerna uppmanar sina församlingar att rösta på ett särskiilt parti de anser gynna dem. Detta tillvägagångssätt gäller fundamentalistiska kristna också. Islamister kan med hjälp ta sig in i politiken och i myndigheter och upp i samhällsapparaten och där, värna om sitt kollektivs särskilda intressen. Intressen som är antidemokratiska och bidrar till att undergräva den demokrati vi har. Så gör ju alla, kan tyckas. Skillnaden är att visserligen värnar muslimer om muslimska intressen, och socialdemokrater om sina, men ingen annan får lägga sig i eller vara kritisk mot islamisterna, för då ropar de om religionsfrihet och ”islamofobi”. En frihet de enbart bryr sig om när det gäller dom själva.

Islamism och islam är inget som ska dras i långbänk, granskas, kritiseras eller få motarbetas. Alla vi andra ska hålla käft och acceptera. Man är van vid underkastelse och kräver det sonika av oss andra. Kritiserar vi, är vi ”rasister”, ”islamofober”, ”främmlingsfientliga”, vi ”hetsar mot folkgrupp” (sic!). Även när islamister agerar politiskt, hänvisar man till religionen. Hittills har ingen vetenskaplig definition av ”islamofobi” framlagts och det är uppenbart att det är ytterligare ett hittepå- begrepp för att tysta och censurera.

Att vara jämställd en kvinna är för de reaktionära muslimerna otänkbart. De som vill förbli troende muslim men samtidigt vara modern, ges inget utrymme. Islamismen driver de mest reaktionära och mest efterblivna tendenser inom islam framåt. Detta skadar alla muslimer och resten av oss.

Samtidigt håller imamerna tyst.

Islamism är verktyget för att islam som religion ska ta över ett samhälle. Det var med hjälp av militans som profeten Muhammad lyckades sprida sin ideologi bland ständiga klankrig. Den nya ordningen garderade handel och framväxt, därför fick den stöd. De komplicerade klanmotsättningarna och det snillrika nätverk enligt hur man löser motsatta intressen i vinning åt alla enligt strikta hierarkier, vidareutvecklade islam till att bli ett samhällssystem som omfattar alla sidor av samhället och människors liv. Islam är som religion politisk och allomfattande när det gäller människans individuella liv och i samhället. Antingen lever man tillfullo inom islam, eller så får man som icke muslim ta del av samhället på islams villkor. Lagsystemet sharia, är rikt, utvecklat och auktoritärt och har sedan början varit den bas som har hållit samhällen i ordning. Där islam växte fram har lagen fått verka ostört.

Där har heller inga demokratier vuxit fram. Krigen har inte heller upphört, trots det ständiga framförandet av dess fredliga avsikter. Toleransen för det främmande, det avvikande är inte heller känt bland islamister. Systemet garderar maktbalansen och hierarkierna, man är kvar i den gamla maktordningen och ingen utveckling sker.

I Afghanistan är det inte de moderata muslimerna, de bildade, de som vill anpassa sig till verkligheten så som den ser ut idag, som driver utvecklingen. Det är de s.k. ”studenterna” (Talib) eller som vi säger, talibanerna. Dessa är reaktionära och vill hålla kvar systemet så som det har varit, inte minst för att skydda sina opiumodlingar och stora knarkpengar. De vill inte heller ha någon konkurrens av begåvade kvinnor, utan vill behålla dem som varor de kan köpa, sälja och bruka.

Alla svenska förståsigpåare, som sitter med befogenhet och makt, som ”vet säkert” att all kritik mot olika former av islam och islamism är detsamma som ”islamofobi”, möjliggör och curlar fram islamismen i landet. Med detta slår de samtidigt på de bildade, reformerade och samhällsanpassade muslimerna som fördömer islamism, men inte vågar göra det öppet. När muslimer får se vad som händer om man anpassar sig till majoritetssamhällets och landets seder och bruk, hålls samfunden i tukt och förmaning för att hindra att fler gör lika dant. Många som kallar sig muslimer har själva varit utsatta för islamister i Muslimska brödraskapet, Jihadister, Wahabister, Salafister osv.

Man slår på dom som vill ha sin tro, så som andra har den i ett sekulärt samhälle, i hjärtat utan att någon lägger sig i eller styr. Den som har sin tro i hjärtat går inte att kontrollera.

Om i en familj tillhörande en klan, den ene blir kriminell och den andre advokat, så framstår det som att den ene har misslyckats och den andre har lyckats att integrera sig. Samtidigt ingår båda i klanstrukturen och båda gynnar och skyddas av klansystemet. Båda behövs för att det ska fungera. Tillhör man en ideologi som accepterar militans och fundamentalism som verktyg för att uppnå makt och olika mål, och har man dessutom en omfattande lagstiftning och en klan med stora tillgångar till sitt förfogande, vad finns det då för skäl att integreras? Att införlivas i ett samhälle man ser ner på? Kan man dessutom fortsätta som förut och tjäna och utnyttja samhället, varför skulle någon vilja ändra då? Bara för att obildad svensk medelklass påstår det?

Var är de moderata muslimska ledarna i Sverige? När kommer upplysningen, renässansen, till muslimer? Varför kritiserar imamerna inte islamismen? Varför fördömer dom inte islamism? Varför uppmanar man inte sina församlingar att stötta och värna det svenska samhället? Som imamerna gör i Frankrike? Varför uppmanar inte svenska imamer att muslimer i Sverige ska vara delaktiga, aktiva och skydda yttrandefrihet, trosfrihet och politisk frihet? Varför är de svenska imamerna så tysta?

Deras tystnad är ett direkt stöd till islamismen. Hur ställer man sig till det?

Islam är Sveriges andra religion i storlek, den absoluta mjoriteten av muslimer är inflyttade från andra kulturer. Är man inte kritisk mot sina auktoritära kulturer man kommer ifrån, ser man inte hur islam är formad av dessa auktoritära kulturer, då är man heller inte i stånd till att vilja anpassas till majoritetskulturen. Då är man här i ett annat syfte. Frågan är, vad vill man uppnå? Varför låter svenska myndigheter och samhälle detta få fortgå utan att ställa krav?

Skall samhället kunna samleva med islam, måste muslimer och deras ledare ta ansvar för det. Sker inte det, då vet vi var alla står och då polariseras samhället ytterligare och våld blir legio. Då kommer samhället att beskylla de muslimska ledarna att de inte tar sitt ansvar genom att informera, uppmana, fostra, lära ut i församlingarna vad som krävs av en muslim i ett en sekulär demokrati med religionsfrihet och yttrandefrihet. Det finns straff för sådana misslyckanden.

Är det här man vill leva och verka, måste man vara en del av samhället, och inte ett inbygge med andra avsikter.

Är den muslimska minoriteten i Sverige en femtekolonnare?

Är det inte så, är det dags som en ansvarig muslim att visa det.

Varför är svenska imamer så tysta?

Sedan har vi alla kulturrelativister, som visar sig på styva linan och med tvärsäkerhet stöder sådant dom inte begriper, (eller gör dom det?). I logisk motsättning kan de acceptera att kritik förs mot kristendom, att man får häda, kritisera. Man accepterar tom. antisemitism för att curla islamism. Frågan är varför? Samma ”specialister” ropar ”islamofobi” i falsett om någon kritiserar eller hädar islam. Har dessa kulturrelativister inget ansvar? Vad är dom ute efter?

Är kulturrelativistiska islamistcurlare en femtekolonnare i landet?

Kanske man har slagit ihop sina påsar, om så, har vi ett gigantiskt problem.

Antiintellektualismen i vårt land har nått till den punkt att skammens rodnad torde visa sig på maktens representanter. Vetenskaplighet är jämställt med privat tyckande, forskning är jämställt med statistiskt rabblande. Om någon ”känner” tillräckligt så kan man på basis av det producera s.k. ”akademiska” uppsatser. Det viktigaste är ju, trots allt, att ”man får tycka som man vill” enligt de antiintellektuella. Vetenskaper behandlas inte längre som ständigt utvecklande, man kollar inte av forskningsläget och utgår från det, utan man tycker saker. Det är för komplicerat för kulturrelativisterna, de tror att allting är relativt. ”En ann e lika go som en ann” är deras motto.

Varför stödjer man inte kritikerna? Varför gynnas krämarna? Manipulatörerna, karriäristerna, egoisterna? I vems intressen då?

Varför curlar M, Mp, V, C, SAP, L, KD islamismen? Varför gör man ingen skillnad mellan en moderat islam och islamism? Varför fördömer inte muslimer islamism?

Fördömer man inte islamism, så stödjer man den. Det finns inget mellanting. Med detta ökar den sociala oron och frågan är då, vem vill ha social oro? Uppenbart är att någon kraft tjänar på det.

Varför curlar medelklassen och svenska kyrkan islamism?

Ja, varför är svenska imamer så tysta?

När civilisationen försvinner – kliver konspirationen fram

antiintellektualism – undergrävande av vetenskap, förringande av kreativitet.

Jag har rätt att tycka vad jag vill!” Svaret på det i en demokrati är tveklöst JA.

Men, detta tyder på att vederbörande vurmar för en vulgäruppfattning av demokrati då man tror att det är tyckandet som står i centrum. Det räcker inte med att tycka för att upprätthålla en demokrati. Det krävs kunskap efter förmåga och ansvar.

Idag har vi utvecklat ett samhälle där vi har ersatt vetskap, vetenskap och underbyggda faktaargument, med känslor och tyckanden utan ansvar.

Detta uppmuntras av sänkta vetenskapliga krav inom utbildningsväsendet. Uppmuntrat av ett skolväsende som har accepterat fuskande, och ett tyckande före vetskap.

I ett politiskt vakuum sprids auktoritära idéer. Göran Persson satte spiken i kistan för svensk skola genom sin kommunalisering och oreglerat accepterande av privatskolor. Med antiintellektualism och girighet har han agerat i sitt politiska värv och som privat skogsägare. En dag kommer det att stå på hans gravsten, ”Det var jag som dödade svensk skola”.

Den borgerliga demokratin har förlorat sitt mandat när kapitalismen har vuxit in i globalismen. När statsgränser inte längre är betydelsefulla. Vem som vill kan ta sig över gränser och är välkommen, då det finns politiska krafter som kan utnyttja dessa människor. Oavsett vilka skäl människor har för att komma hit, finns det starka krafter som vill ha dom här. Carl Bildt började och Reinfeldt löpte linan ut, därefter springer alla andra i upptrampade spår.

De talar om humanism, men agerar med bockfoten. De vänder sig till en naiv allmänhet, vädjar till deras känslor och mänskliga anständighet, de tänker förslaget och slugt. Fattiga människor i nöd kan man utnyttja på många sätt. De kan vara billig arbetskraft. De kan undergräva den kaxiga svenska fackföreningsrörelsen sedan 1889. Med fattiga och okunniga människors hjälp, kan man skippa ”den svenska modellen”, dvs. att arbetsmarknadens parter förhandlar och beslutar hur de vill ha på arbetsmarknaden, UTAN ATT STATEN LÄGGER IG I ! Det, är den svenska modellen från 1938 i Saltsjöbaden. Skippar man den, som SAP är redo att göra med C, MP, L och ja, alla förutom V, så har man helt anpassat sig till den verklighet vi har. Till den globalism vi har. Till de ökade klassklyftor vi har. Man har anpassat sig till underkastelse.

Det fria, svenska folket har sålt sig till att vara dörrmatta för Google, Amazon, Geely…

Men den svenska modellen, fungerar bara när vi är Sverige. När vi är en nation. När vi bestämmer över våra gränser. När vi själva bestämmer hur vi vill ha det. När vi inte underkastar oss stormakternas girighet och intressen. När vi är, som vi har varit, självständiga.

Svenska arbetare lämnas ut till globaliserade företag vars beslut fattas i enskilda rum, långt från demokrati och menighet.

Kortsynthet, rädsla, inskränkthet… har gjort sig påmind förut. Nils Ferlin funderade på människors rädsla för ”den stora kometen” som ansågs komma och förinta jorden.

Religiösa fanatiker av alla genre har förberett sig på världens undergång och ser till att få med sig folk på sina masspsykoser. Fundamentalister av olika religiösa och politiska schatteringar – inte sällan en kombination av båda sidor av ideologierna – vill att vi alla underkastar oss idiotin. Dessutom vet varje förkunnare att just denne, har den rätta tron, den absoluta ”Sanningen” som ingen kan kritisera och förneka. Konspirationstänkande är ett led i fundamentalism. Man söker svar på det man inte förstår, finner ”sanningar” och vägar till förståelse. Samtidigt som man aldrig tvekar på sin egen kompetens och förmåga. Tvärt om. Förmågan är bekräftad och ju fler konspirationsföreställningar jag har, ju mer bekräftelse får jag att jag har RÄTT!

När politiker har abdikerat och låter anarkin ta över inom vetenskap, information, ny teknik och i det politiska ledarskapet, har vi nått till den punkt där samhället går i en auktoritär riktning. I en fascstisk riktning. När vårt strukturerade samhälle från Axel Oxenstiernas tid, en struktur som har tjänat oss väl, smulas sönder bit för bit, då har vi ett verkligt problem. Då överger vi vårt land, vår boning. Då har makteliten skänkt bort det till den globala kapitalsmen som skiter heligt i vad som händer med människorna. Kan folket utgöra en smart och billig arbetskraft, då har vi nöjda ägare i Geely, Amazon, Google…

Våra politiker tar inte ansvar fast de har ansvar. De har gett upp. De har inget att säga till om då de har lämnat ”Walk over” till det globala kapitalet. Allt annat är låtsasspel. De vill ha det lugnt, för bara då kan kapitalet exploatera människorna. De vill ha sina privilegier och pengar. Därför ljuger man.

Istället dumpar man ansvar på medborgarna, den enskilda människan. Men en enkel medborgare saknar befogenhet. Hon kan rösta, hon kan organisera sig, skriva artiklar… men hon kan inte ta ansvar för vad de politiskt tillsatta har mandat och pengar att göra.

På detta vis, släpper våra ansvariga, myndigheter och politiker in besten genom bakdörren. Vilket parti man tillhör, har ingen reell betydelse, då alla har accepterat denna ordning. Alla skyller ifrån sig. Det är Molgans fel som hos Alfons Åberg.

I en intervju med blivande ordföranden för V, Nooshi Dadgostar, framkom det att hon försöker vara gråsosse, men när det ställs krav, hoppade hon av och slingrade sig som en splittrad maskrosskälk i vatten. Där finns ingen opposition att vänta. V klassamarbetesideologi och medelklassförsvar kommer att fortsätta än mer tydligt efter Sjöstedt.

Svenska politiker skiljer sig inte i sak från Trump. Trump erkänner arbetarklassens nivå, utnyttjar den men ger också jobb, spelar medvetet med detta. Men vad gör våra politiker och myndigheter? Man försöker gömma sig bakom ett finger. Man stirrar idiotiskt i TV rutan i tron att det inte syns, allt de påstår sig vilja göra, medan vi ser att de inget vill eller kan göra. Det är bara formen och utanpågörat som gör skillnad mellan oss och USA. Det är en enorm bevakning kring två dönickars tävlan om makten i USA. Ingen har ställt frågan, varför två usla representanter är valda att tävla om makt, i ett land som har över 300 miljoner invånare? Bland världens främsta utbildningssäten, mediemaskineri med svår konkurrens? Hur är det möjligt att skrapa fram 2 gubbstruttar från förra seklet, för att leda oss i det nya?

Svaret torde vara detsamma, politiken spelar inte längre någon roll i den västerländska demokratin. Det är det gobala kapitalet som styr.

Den politiska makten är försvagad och därför är dess representanter inte kompetenta. Politiker saknar kompetens för sina ansvarsområden. De kommer aldrig släppa fram kompetens från andra civila, att märkas i olika myndigheter, eller som deras rådgivare. Då skulle de bli bit för bit gruvligt avslöjade och utskämda. Som de Inte är det redan. Ingen vill frivilligt stå med rumpan bar, men de har inte sett att de står med djupa gällivarehäng och förlåten skiner i sin nakenhet. Man slåss till sitt försvar.

Inkompetensen kommer att fortsätta styra och då måste folket reagera. Men blir det så? Säkert. Men om det blir bra, är en annan sak.

I ett samhälle som vårt, där politiken har sänkt sin attraktionskraft för att vara ett verktyg för att skapa ett av folket önskat samhälle, har utvecklingen gått så långt i monopolistisk globalistisk ordning att det har ingen betydelse vad den lokala politiska makten säger. Det är Bryssel och det internationella kapitalet som bestämmer.

På grund av att politiken förlorar i värde, väljer partier kvinnor som partiledare. Väljer man dessutom en kvinna med påbrå från någon annanstans, är det ytterligare tecken på att makten har flugit över fjällen till landet Långtbortistan.

Visst vill man låta påskina att det är av jämlikhet och ädel mänsklighet, men det är trams. Kvinnor har varit en köpevara i minst 10.000 år och om någon skojare vill påstå att det tar några deccenier att ändra på det, vill jag se vetenskapliga arbeten som grundar det påståendet. Inte hittepåtyckanden från någon s.k. ”genusvetenskap” .

Nu gäller det att folket tar fram sina egna ledare, på riktigt. Inte de som står till buds efter att de är broileruppfödda i partiburar.

Vi är tillbaka där resonemanget började i antiintellektualism, vetenskapsförakt, begåvningsförakt, människoförakt. Motorn i detta förakt är rädsla. Rädsla fördummar.

Civilisationens fernissa är tunn. Den repas lätt. Den flagar bort. Det är inte så mycket som krävs för att rucka det bestående. Krackileringen av samhället har gått längre än vad många tror. De vågar inte se. Då skulle de upptäcka att överbyggnaden i samhället, den som omfattar politiskt system, rättssystem, utbildningssystem, pengasystem, värdesyn, människosyn, religion… krackilerar i sina källarstenar. De smulas sönder. Huset får lutning och delar faller ner. Insatserna till att lappa och laga, består av ytligt virke som kommer att skynda på förfallet.

Det finns ingen opposition till statsadministratörerna, statsförvaltarna, myndighetscheferna, rättsförvaltarna, pengaförvaltarna, naturförvaltarna, utbildningsförvaltarna, religionsförvaltarna… Det finns ingen opposition. Att välja veliga kvinnor till partiledarposter lär inte ändra på den saken.

Den överbyggnad som står och håller ihop samhället har inte längre samma ekonomiska grund, som under nationalstatens dagar. Globalmonopolismen innebär att de ekonomiska faktorerna och avgöranden sker någon annanstans än dit våra riksdagar kan nå. Nationalstaten är förbi och en ny variant av feodalism tar över. I stället för små giriga nationer med en kung som styr, har vi idag globala monopol som styr. Den kända historiska spiralen som visar på att historien upprepar sig till viss del. I vissa saker är det samma sak som upprepas. Men i olika form. På en annan nivå. I ett annat historiskt skede. I stället för en liten inskränkt, våldsam girig kung, har vi psykopater, sociopater och outvecklade övermogna tonåringar som leder världens största monopol och världsordning. Till skillnad från feodalismens kungar, har dessa globalistiska ägare en enorm makt, som ingen feodalkung kunde drömma om, även om de trodde att de var i kosmos centrum. Makten förblir långt borta och kommer mer och mer uppenbara sig inför oss genom olika anonyma övervakningsanordningar.

Men det går att skapa en folkdemokrati. En sådan förutsätter att individen respekteras och att hon samlas till kollektiv och inser för att kunna behålla sin mänsklighet måste hon kunna se sig som en individ i ett kollektiv och ha kollektivet i sig som individ. Det är en mångtusenårig kunskap om dialektik.

Vad krävs?

En viss självinsikt, ett ställningstagande för hur jag vill att samhället ska vara. Respekt och eftersträvad förståelse för olikheter. Odla samsyn i det väsentliga.

Organisera. Organisera. Organisera!

Diktatorisk demokrati

För vår del har vi haft demokrati i nästan år 100 år. Engelsmännen var före oss med demokrati i någon form, med ett par sekler. Demokratin kräver folkval, att kunna ställa upp till val, tillgång till kvalitativ utbildning för att kunna fatta egna ståndpunkter, yttrandefrihet och möjligheten att yttra sig och rätt till att rösta. Civilisationens fernissa är tunn, det går lätt att repa den, att flaga av den, att helt förstöra den. Fukt och röta inifrån smular sönder fernissan på ytan.

Människor får rösta på vad som tillåts i diktaturer, vilket inte gör dem demokratiska. Människor får ställa upp till val i diktaturer, om de är godkända, inte heller demokratiskt. Människor får yttra sig, skriva på nätet… så länge de håller sig inom ramarna. Inte särskilt demokratiskt. Detta sker nu i så kallade demokratiska stater. Inte minst i stater som krängde av sig socialismen som man menade var diktatur, för att ersätta den med en annan diktatur, som man nu kallar demokrati. I socialismen anses det vara diktatoriskt att man inte fick ha fria val. I dagens så kallade demokratier har man fullskalig korruption med EU medel och trixar fram önskade valutgångar på andra sätt. Gick man då från diktatur till demokrati?

Om utbildningssystem urholkas i ett land och den är mer och mer anpassad till att gynna materiel och intellektuell produktion för att gynna monopolen, än att vara uppbyggelig för människan, blir förutsättningarna att skaffa sig kunskap och odla ett kritiskt tänkande, (vilket är en förutsättning för att upprätthålla en demokratisk ordning), obefintlig. Känslomässig propaganda tar över. Så vann både Hitler och Mussolini.Vi skapar en arme´av fogliga, alienerade, soldater som marcherar i en given riktning, styrd av den diktatoriska demokratin. Samtidigt tror de som marcherar, att de är centrum av skapelsen, stora individualister, unika och förnekar att de delar samma materia och energi som allt annat levande på jorden.

Det religiösa anslaget har spritt sig i samhället. Islamister som har av olika skäl valt och tillåtits att bosätta sig hos oss, har en agenda vad det gäller samhällsordningen. Sverige är den mest tacksamma plattformen för att få ett islamistiskt fäste i Europa. Sverige är Europas svagaste länk.

Det var länge sedan Nalin Pekul varnade för självutnämnda islamistiska ledare som gick omkring i förorten och alltjämt gör det, och trakasserar flickor och kvinnor, till att inte bli som svenskor. De kontrolleras, deras klädsel, deras umgänge. Källar moskeerna odlar den politiska ordning som islam tillåter och som utövas av de mest extrema. De moderata muslimerna, de mer humanistiskt lagda och kulturellt bildade inom islam, är ofta emot den extremistiska ordningen, men, deras tro tillåter inte att öppet kritisera, att gå emot. Också de, har lärt sig underkastelse, osjälvständighet. I sin passivitet och tystnad, gynnar de extremisterna, även om de inte delar deras uppfattningar. Därför är islam som verksam ideologi i Sverige, ett problem, när den inte får kritiseras som andra ideologier. När den inte får politiskt bekämpas, som alla ideologier. Detta är inte heller demokratiskt.

Religionsfrihet innebär rätten till att tro på vad du vill men också rätten att slippa bli påprackad någons tro och att slippa tro. Det är näst intill omöjligt att välja att inte tro, eller tro på annat i en muslimsk familj, i ett muslimskt område där muslimska lagar råder. Islamismen prackar på sin ideologi, allt genom moskeerna som sträcker sig utanför egen sfär, som att ropa ut sin trosbekännelse i minareterna, i det allmänna utrymmet. Där vi alla går och tvingas lyssna på den. När så den försvagade socialdemokratin, miljöpartiet och vänstern, vill fiska röster, gör man gärna det bland muslimer. De är ingen slump att SAP har genom olika organ, öst in pengar till bla. Muslimskabrödraskapet, islamism verksam i Sverige. Det är ingen slump att V och Mp hellre värnar om att ta in invandrare, än att värna om dom som är här, därför de nyanlända kommer tacksamt, tror man, att backa upp partierna politiskt i allmänna val. Det är ingen slump, att med denna medelklasspolitik, har man tagit ställning till förtryckarsidan, som medelklassen historiskt alltid har gjort, i det allt mer polariserade samhället.

Helt plötsligt har vi en rad självutnämnda specialister på klan och klansamhälle. Men man tycks ha glömt en liten petitess, nämligen att klansamhällen till sin struktur och hierarki har överlevt i tusentals år, medan våra så kallade demokratier, har högst några sekler på nacken.

I gamla Mesopotamien tex. kunde man organisera tusentals människor i fullt fungernade städer, för flera tusen år sedan. Klanstrukturen är en naturlig utveckling av det mänskliga samhället. Organisationen är grundad i slavsamhället och vidarutvecklad i feodalsamhället. Den är oförenlig med det moderna industri och digitalsamhället. Däremot, kan klanstrukturerna få en återkomst i monopolsamhället. Det är således ingen slump att asiatiska, nomadklaner får framgång inom utvecklade monopolisstater som Sverige.

Någon stackars människa uttryckte sig att det är fel att anklaga klanen för kriminalitet, bara för att några inom den är kriminella. Alla inom klanen lever av att få är frontsoldater och gör vad vi menar är kriminellt. I deras gamla samhällen, torde benämningen för samma aktiviteter kallas annorlunda. Inom egna lagar, skapar man ”rättvisa”, alltså är det legitimt att skjuta någon. Ta något från den ”orene”. Det är just så det fungerar. Bestämma över relationer etc. Man måste se klanen som en helhet, man är inte en individ i en klan. Kollektivet är det avgörande, alla ingår och tjänar på den.Vi och väst har inte mycket att ersätta klanens fördelar med och därmed är det ytterst få som vill och kan ta sig ur den, med livet i behåll.

Hade det inte funnits klaner som kan låna pengar till nyföretagande bland invandrare från Mellanöstern, hade vi heller inte haft så många sådana företagare. Man lånar, eller ger pengar och den som tar emot vet sina förpliktelser för återgäldande. Klanen är stödet och garantin och för det betalar man genom att utföra vad som har beslutats. Alla har sin plats, sin tid. Islamska ideologin tänker i generationer, i sekler, inte i fyra års perioder.

Den feodalism och det klansamhälle som växte fram bland nomader i Mellanöstern är en av historiens hårdaste och mest hierarkiska. Människor levde under hårda förhållanden, följandes sina djur och med hård konkurrens om vatten och betesmarker. För att klara ett sådant liv krävdes en särskild, hård organisation. Islam som ideologi, växte fram i den nomadfeodala kontexten. Stamkrig och konkurrens var vardagsmat och kamelskötaren Muhammed fann ett framkomligt sätt att organisera och samordna klanerna. Med viss framgång, då oavsett om två klaner är muslimska, kan de likväl slå ihjäl varandra i maktkamp.

Denna tradition har överförts till Sverige, som är Europas svagaste länk. Vi tillhör de få i Europa som inte har upplevt krig på några generationer, 200 år, och vi har inte vaksamheten och förmågan att identifiera fienden. Opportunisterna och kulturrelativisterna, (samma sak) hänvisar till ras och rasism, eller ett annat ord, etnicitet, och menar att all kritik mot klansystemets uppbygge i Sverge, med sina paralellsamhällen och lagsystem och ideologi, muslimsk som ortodox kristen, är detsamma som rasism. Man kan tjäna makt och pengar på en sådan hållning, i alla fall när man inte tar sitt ansvar.

Man kan fundera över vad samma opportunister kallar de kungar och ledare i tex. Nordafrika, i Somalien… som blev förbannade på England när dom ville lämna slavsystemet i början på 1700-talet. Dessa kungar och ledare, tillika muslimska sådana, tjänade storkovan på att sälja ut sin egen befolkning till slaveri i väst. Var de ledda av rasism? Eller bara vanlig exploatering och tjuveri för de stora pengarna? Black lives matter?

Jag vet inte var naiviteten slutar och dumheten börjar. Jag vet bara att det finns väldigt många, alltför många i vårt land, som har befogenheter till förbannelse, men som inte tar sitt ansvar. Dessutom får skattebetalare betala dyrt för att ha en ansvarslös maktelit som styr Sverige till upplösning.

Gustav Vasas skapelse av nationen Sverige, på 1500-talet, är på väg att upplösas av extremister, och alla möjliggörare till extremister, opportunister, kulturrelativister…ansvarslösa maktfullkomliga som curlar in monopolismen att stå som en enande gud över allt annat. För att kunna ha kontroll över ett allt mer uppslöst samhälle, med ökade motsättningar, kommer fascismen till pass. Nota bene. Själva är denna maktelit, som rullande buskar i Arizonaöknen, utan rötter, utan hemkänsla, utan heder. Kosmopoliter. Man går dit där källvattnet smakar som bäst.

Exploatörer kommer i alla former, även som små mobbande skolgårdsflickor. När kvinnor får större inflytande i samhällsområden, som skola, vård, socialtjänst, politik, partiledare… så kan det tolkas som ett resultat av ökad jämställdhet, vilket naiva gör. Eller, som ett uttryck för att dessa områden har mindre betydelse i det uppluckrade samhället. Politiska partier är inte lika starka och behövs inte lika mycket i ett land som har underkastat sig internationella monopol. Bankerna sköter avgörande delar av finanspolitiken, monopolen sköter utrikespolitiken osv.

I ett sådant samhälle som håller på att ruttna inifrån, försvinner den tunna civilisationsfernissan mer och mer. Folk uppträder hatiskt, vulgärt, våldsamt och högst ointelligent. Människor håller på att flippra ut.

Antingen lämnar vi walkover till fanatikerna i alla gengrer, eller så får svensson lämna bekvämlighetssoffan, använda sig av kunskap istället för propagandstiskt tyckande. Det är dags att tänka rätt, som Uppsala universitet fåfängt har försökt uppmana generationer av studenter.

Det är inte svenska folkets intressen som ligger på bordet i Bryssel

Tänk er nu ett gäng som påstår sig förespråka samma intressen, huvudsakligen. Ett par kommer från gamla, stora, starka världskolonialistiska länder, vars historia fortfarande är plågsam för många människor i världen. Andra, från gamla diktaturer, maffialiknande samhällen, med historiska mindervärdskomplex. En del, från småstater långt i norr, med helt annan historia och position. Ett enda land i EU har inte varit med om krig på 200 år.

Vad förenar då? Kapitalismen, i sitt slutgiltiga monopolistiska utvecklingsstadium. Vad innebär det då? Kort: att den kapitalistiska utvecklingen har lämnat nationalstaten, och därmed lämnat alla möjligheter till folkens insyn och påverkan. Den borgerliga demokratin lämnar härmed sina egna grunder och demokratiska innebörd. Det går inte att demokratiskt styra ett land som låter sig ledas av världsmonopol. Ägandet kommer på allt färre händer och besluten därefter.

Vi håller på att odla en ”salt och peppar demokrati” en låtsasdemokrati i demokratins namn. På 60-talet skulle man ”demokratisera” skolan genom att låta eleverna bestämma om de ville ha salt och peppar på matsalsbordet. De fick inte lägga sig i andra frågor som angick dem. Detta påstod man vara demokrati.

Ungefär så är vi på väg. Nu viker sig regeringen igen i Bryssel, med god hjälp av borgarna, att acceptera att skuldsätta det svenska folket i minst 30-tal år framöver. Vår nästa generation ska stå i skuld för att monopolen ska få fortsätta att växa på vår bekostnad. (sic!)

De pengar som svenska skattebetalare har redan givit företag i Sverige, får vi inte veta till vilka företag dessa pengar går. Om det är till skatteparadis eller maffior, detta är belagt med sekretess. Det går således inte att kontrollera om det är sunda bolag som får våra pengar. Hade vi inte suttit i knä på världsmonopolismen, krupit efter den och slickat upp alla smulor som faller ned, hade vår demokrati kunnat fungera. Vi hade kunnat veta vilka som får våra pengar, vilka som missbrukar förtroendet och vilka som är sunda. Vi hade kunnat påverka i riksdag och i andra kanaler. Men så är icke fallet när vår regering och riksdag vill vara en liten knähund till stormakterna. Regeringen prioriterar spelet, glansen och osjälvständighet, framför vårt folk.

Sverige byggdes upp med hjälp av stat och monopol. Men detta var möjligt för att det fanns arbetare i företagen, som dessutom var organiserade, medvetna och kunde avtala fram överenskommelser med företagarna. Det fungerade, därför det fanns en vald församling som uttryckte folkviljan. Det fanns nationsgränser, ett bestämt område där den valda folkförsamlingen hade inflytande och beslutskapacitet. Makten var inte helt koncentrerad på en hand, eller någon stans långt-bort-i-stan.

Nu sitter man i Bryssel och viker sig för att kunna leka med de stora. I början av ett samarbete, när pengar flödar och mångas standard ökar, är allt rosenrött. Det förstod också alla vi som röstade nej till EU. Men sedan kommer det, först varmt och skönt när man kissar i byxan, sedan därefter både skavande och kallt. Konsekvenstänkandet mognar först vid ca 25 års ålder. Något som inte tycks beröra ansvariga.

Detta är den välvilliga tolkningen.

Den krassa verkligheten är troligtvis något annat.

Det finns en elit som tjänar på och lever gott av monopolismen. Det finns en växande medelklass som också tjänar på att passa upp monopolen och springa dess ärenden. De blir beroende av monopolen och gör allt för att stödja dem. De stänger sina hjärnor, ser inget, hör inget, säger inget som kan oroa. Som de tre aporna.

Här ligger den främsta rekryteringsbasen för fascismen. En fascism som växer, i olika former och tar sig olika uttryck. Som förnekas av politiker och medier. Man förminskar, plottrar upp verkligheten och vägrar se sammanhangen. Feghet har blivit en dygd.

Verklighetsfega kulturrelativister, som inte sällan har spritt ut sig i politiken, på myndigheter, kommuner, olika samhällsverksamheter… har också utvecklat en radikalisering och funnit fränder i samma radikala träsk.

Nu kan man se människor som kallar sig ”vänster” samarbeta med islamister, som samarbetar med nazister och organiserad brottslighet. Allt under devisen ”my enemies enemy, is my friend.”

Vilket betyder att de som är kritiska till EU problemet, flyktingproblemet, integrationsproblemet, kritiska mot den antiintellektuella förflackningen inom utbildningssystemet, monopolproblemet, demokratiproblemet…

denna kritik möts av propagandistiska övertoner, där en helig allians av kulturrelativistisk ”vänster”, ”djurrättsaktivister” s.k. antinazister, stå skuldra vid skuldra med nazister, islamister och kriminella.

Nu har inte svensk skola erbjudit träning i kritiskt tänkande, så givetvis är detta kontroversiellt att påstå. Ryggmärgsreflexen råder. Men skulle det finnas någon som funderar på hur det kommer sig att människor med s.k. olika positioner, kan verka på samma sätt och de facto främja våldsverkande extremism, så är det dags att reagera nu och att reagera klokt.

Det fanns en tid när ”radikal” var det samma som att vara progressiv, framåtsträvande. Idag är en radikal en våldsverkande extremist. Man kan tänka som man vill, tycka vad man vill, argumentera för vad man vill, men att verka med hjälp av våld och övergrepp för det man vill, då har man uppnått en gräns som inget har att göra med våld i självförsvar. Vilket är det enda våldet som är accepterat.

Man har rätt att försvara sig själv med våld, om man är attackerad med våld. Men det är en helt annan sak, än denna fega allians av våldsverkande egoister.

I filosofin skiljer vi på objektiv och subjektiv idealism. I verkligheten gör inte folk det. De kallar sig kollektivister men är subjektiva idealister och egoister.

Medlöperiet i vårt land är utpräglat. Få reagerar. De som gör de och är kritiska, får sådant motstånd och misstro från medlöparna att de insjuknar, passiviseras, håller sig undan. Men nu är det tid att söka gemensamma grunder, organisera, analysera och debattera, skapa grunder för högre medvetenhet och ansvarstagande. Den svenska vuxenheten består inte av människor som ännu inte nått 25 års ålder. Man kan kräva av dem, konsekvenstänkande.

Lyssna på palestinierna,

försök inte att gömma dig bakom ett finger”, säger dom i ett ordspråk.

Man kan också göra ”en viking” vilket innefattar tre steg. Iaktta, analysera, agera. Men oftast blir det en Kronblom när folk stannar vid enbart iakttagande. Sedan kan man ju alltid klämma in en liten film i sociala medier...

Det räcker nu.

DEMOKRATUREN VÄXER FRAM

Alla civilisationer har en bäst före-dag. Så även vår. De brukar hålla i fyra, fem generationer, sedan tar utveckling och glömska över. Nya maktkonstellationer, nya herrar. Den som lever i ett övergångsskede kan göra jämförelser mellan olika drastiska övergångar. Revolutioner, före och efter- lägen. Det finns ingen ”återgång” efter covid 19. Thales ( den gamle grekiske filosofen från antiken) säger, ”man kan inte kliva två gånger i samma vatten”.

Jag har i mitt arbete försökt ta upp framväxten av det korporativa samhället i Sverige. Lite mer lättformulerat kan man kalla samma process för, demokratur. Inväxande av den borgerliga demokratin till en borgerlig diktatur. Monopolen får ledande funktioner också i det politiska livet. Idag har vi facebook och twitter, blfl. världsförhärskande monopol som avgör vad vi får säga, skriva och inte. Inte demokratiska lagar framröstade i valda parlament, är grunden för vad som får förekomma, utan det är monopolister, deras vinster och makt som avgör.
Kapitalet har alltid varit det förhärskande. Även när det har gällt statskapital, som i de blandekonomiska och socialistiska försöken. Frågan gäller inte kapital eller inget kaptal. Frågan gäller vem som råder över kapitalet.
Vi har en särskild grupp i samhället som är direkt styrande över de stora monopolen, en grupp utan hemland. Monopolistklass, om du vill. Däri ingår både stater och monopol, som är till sin ekonomiska storhet och makt, liktydigmed stater. Men de har inte samma krav på sig, att låtsas att folket har inflytande. De fattar sina beslut i slutna rum. Det sker ett gott samspel mellan, men också framdrivet av intressemotsättningar till en annan grupp som tjänar i kölvatten av de stora monopolen, den allt växande borgarklassen i världen. Denna har ju också sugit upp folk från arbetarklass och som idag är goda uppkomlingar och medelklass. Dessa har mest att förlora, då de har minsta marginaler, de är också mer aggressiva. De som vet hur man lever i underläge, har en kunskap, en vetskap som ingen kan ta ifrån dem, men som de kan väl använda. I princip har de bara sitt underläge att förlora. Men de som har tagit sig upp från sitt underläge och riskerar att i kris förlora sin nyvunna position, har mycket att förlora och blir drivande i en framväxande diktatur. Då de är allt fler till antalet, än de mest förhärskande monopolisterna, kan de driva samhällen rakt i lejongapet. Vänsterextremister och nazister i alla schatteringar, kommer ur samma medelklassbakgrund.

Denna pandomi vi genomlever idag är en i raden av vad vi har upplevt och vad som komma skall. Exploateringen och missköttslel av vår natur, långt utanför våra behov, sätter givetvis sina spår i förändrad naturhållning. Att samspela i naturen, att se oss själva som de däggdjur vi är, att ta vara på den kunskap och erfarenhet som människor har samlat genom seklen, skulle vara ett bevis på att vi har en annan intelligens än andra levande varelser. Därmed har vi också ansvar för allt annat levande.
Att sätta som måttstock, kampen om mest möjliga vinst som ska tillfalla mig, kan betraktas av den mindre begåvade, som lockande, kittlande och häftig. Det kanske kan höja en dålig självkänsla och dålligt självförtroende. Men det är psykologi. Inte statsmannaskap. Törs man betrakta vinstjakten ur mänsklig behovsaspekt, kommer man upptäcka helt andra vyer. Vilket krävs mod att göra och därför inte så populärt. När man väl ser vad folk gör med sina miljarder, är det oftast för att skaffa flera. Ytterst sällan ser vi begåvade, frammåtskridande investeringar för folkflertalet.
Istället för att främja människor, börjar det skapas allt större acceptans för att tycka att människor är ”i vägen”. Kostar det inte för mycket för att anställa…? kostar det inte för mycket för att vårda…? För att ombesörja…? Utbilda… människor? Det finns ju alltid dom som ”bara är i vägen” för någons större framgång. Det finns en uppsjö av olika ”praktiska” lösningar på hur man ska minimera dom där människorna som är i vägen. Det finns många olika utrotningsförsök av människor genom historien. Det finns många olika kontrollsystem av födsloantal. Många olika sätt om hur man blir av med gamla, ”tärande”. Kom ihåg, det var inte länge sedan några politiska röster förde fram skillnaden på ”närande” och ”tärande” människor. Nu börjar man chippa människor i olika sammanhang. Det är bara en tunn gräns man behöver överskrida för att chippet skall kunna användas till annat. Människoutrotning?

Det mest framgångsrika sättet att begränsa födslar bevisligen, är att människor får skälig levnadsstandard, utbildning och vård. Det bevisar historien gång på gång, det håller ner befolkningsantalet på ett naturligt sätt. Då blir inte flerbarnsfamiljer, arbetsproducenter. Då kan de njuta av de få barn de har och se till att de får värdiga liv.  Men det är ett sätt man inte vill främja. Gör man det, måste man avstå från vinst.

När västerlandets civilisation har nått fram till att vi har en hel del gamlingar, som längre inte drar direkt in skattemedel, ( men gynnar skatten förstås, så länge det alstrar arbete) men som man kan låta robotar ta hand om i livets slutskede, står vi inför ett avgörande vägskäl. Antingen väljer vi humanismen, eller så väljer vi att ersätta livet med programerade maskiner. Vi har arbetare som vill ha en bättre standard och arbetsvillkor, som möts av monopolintressens vinstkrav. För att sätta arbetarna på plats, hålla dom i schack, försvaga deras fackföreningar, så tar man in arbetare som har sämre villkor i andra länder och som låter sig utnyttjas som svartfötter.

Anton Nilsson under storstrejken 1909, den så kallade Amaltheamannen, tillsammans med två kamrater smällde av en bomb på ett engelskt fartyg, Almathea, som låg i Malmö hamn. Den var full med engelska strejkbrytare, svartfötter. Två dog i attentatet. Fattiga arbetare från England, som tog chansen att snylta åt sig på strejkande, organiserade svenska arbetares bekostnad. De engelska arbetarna satte sig inte emot när de utnyttjades av kapitalet i Sverige. De satte sig inte emot, fast de visste att de kom för att rycka brödet ur deras arbetskollegors munnar. De saknade medvetenhet, de var ororganiserade och lät sig skändas. Här sår vinsten split mellan arbetare. Bara de modiga och medvetna inser det och kämpar emot. De flesta, gör det inte. Därför lyckas man också med att exploatera och skända människor, utan att de ens reagerar på det. Se vad som sker idag.

Tyskland valde sin diktatur på 30-talet. Kina valde sin diktatur i slutet på 40-talet. Ryssland har aldrig valt bort någon diktatur, även om den tidigare, proletariatets diktatur, omfattade det absoluta folkflertalet och var därmed mer skonsamt för folkflertalet än de tidigare och nuvarande.
En diktatur fungerar så länge den godkänns av folket. Se på Spanien och Chile. De religiösa dktaturerna har fungerat under längre tid än de industriellt borgerliga och har en inövad acceptans och underkastelse hos människor. De har också hårda repressalier mot all form av kritik.
Vi, det fria folket i norden, har inte bara gemensamt byggt upp ett folkhem, ett försök att få folkflertalet till en skälig levnadsstandard. Vi har också sluppit undan större kriser i form av krig och annat.
Detta har gjorts tack vare två grundorsaker. Dels har vi styrt över våra gränser och dels har vi utvecklat ett klassamarbete. Då vi kunde styra över våra gränser, var storföretagen – monopolen tvungna till att ta hänsyn till den politiska makten. Kunde man samarbeta, kunde man också skapa gemensamma intressen, finna kompromisser som skyddade verksamheten och lät den växa i lugna förhållanden. Vi har en ordning i detta, avtalsförhandlingar, fredsperioder, mellan arbete och kapital. Utvecklingen blev förutsägbar och därmed lugn, i större utsträckning och genom att man skapade en överbyggnad som håller balans mellan olika intressen, skapades en statsapparat som är decentraliserad. Det gäller regering, riksdag, myndigheter, intresseorganisationer, monopolföretagsledningar osv. Samtidigt som den är ytterst centraliserad i den gemensamma strävan efter vinst och makt. Där möts alla de övre skickten i dessa organisationer. Det är vad som kallas korporativt.
Man försöker alltjämt att upprepa som liturgier, ett demokratiskt mantra, en önskan om jämställdhet, lika värde, yttrandefrihet, åsiktsfrihet… inför folket. Samtidigt som man senfärdigt sitter och ser på, men även medverkar till, hur detta sakterligen stryps bit för bit.
Det är inte bara extremister och gangsters som drar nytta av pandomi och krisläge. Det är också de självutnämnda, stora, borgerliga demokraterna, som öppet resonerar om vart de skall ta vägen, närdet ”skiter sig rejält” här hemma. Ett ljushuvud föreslog på direkt fråga, att åka till Nya Zeland. Med hänvisning till att det är en liknande civilisation etc. På fullt allvar sitter de välbesuttna och funderar på vilket land de ska ockupera, eller belasta, eller välsigna…. hur man nu ser det. Som om de har en rätt att bestämma sig för att tränga sig in hos andra, när de inte har kunnat ordna upp i sitt eget land. De har ju medverkat till landets förstörelse, genom att dra egna fördelar och inte bekämpa förruttnelsen. Jag vet, av erfarenhet, att det finns tid människor måste fly. Men jag vet också, av erfarenhet, att det finns en tid att ta sig tillbaka efter flykten, efter man har förberett sig, för att förändra, förbättra, bygga upp.
Att fly, för att leva goda dagar på andras bekostnad, är ett kolonialt tänkande och ovärdigt.
Att fly, för att stärka sig och återkomma för att förbättra, är ett värdigt sätt och som möts med solidaritet och acceptans.
Istället för att tänka hur ska vi kunna förbättra situationen i Sverige, kritiserar man alla man tycker ha fel, utan att ta eget ansvar. När inte champangen är kall nog, planerar man flykt.

Idag är det nationaldag. Jag gratulerar alla som vill vara Sverige, alla som är patrioter och vill värna om vårt gemensamma samhälle och natur, oavsett var du såg din vagga stå. Alla oss som inte är nationalister, men patrioter och vill bygga ett humant, civiliserat, folkdemokratiskt samhälle, där den största drivkraften är människors behov och delaktighet, inte girighet.
Ett samhälle där människor bidrar med vad de kan, där människor får vad de behöver genom gemensamma resurser för att utvecklas och växa. Ett samhälle som ställer krav på ansvar hos varje samhällsmedlem, anpassat efter förmåga.
Officiellt är myndighetsåldern 18 år, samtidigt som vi konstaterar fullt av bekväma medelålders som ser sig som oansvariga tonåringar. De plockar från ett smörgåsbord som andra har ställt i ordning.
Att vilja bygga ett samhälle där den största strävan är att göra så lite som möjligt är fördummande. Där inte bara det tyngsta arbetet, men allt arbete ska ersättas med maskiner, är ovärdigt och leder till den ultimata fascismen. Då allt omätbart människor emellan, det levande emellan, kommer att försvinna och förtina bort. Efter att ha fostrat ungdom i minsta motståndets lag, står vi inför risken att släppa in vargen bakifrån.

Ett senfärdigt och oförmöget ledarskap, i regering, riksdag, myndigheter, företagsledningar, intresseorganisationer… varhelst det än råder, gynnar bara det förslagna, låga och inhumana.
Nej, det kommer inte ske någon tillbaka gång efter pandemin. Däremot kan det bli ett rejält bakslag för demokratin om man inte kritiskt förhåller sig till utvecklingen och istället för att bara flyta med, vara kritisk och driva den i human riktning. Okritiskhet leder till större acceptans för diktatur. Vi har redan ett korporativt organiserat samhälle, vi håller på att bygga en överbyggnad med ett reaktionärt innehåll. Oavsett om man ser sig som ett alternativ för Sverige, nazist, islamist eller vänsterextremist, så gynnar man samma antidemokratiska krafter. Likaså om man är medlöpare. Historien har aldrig givit medlöparna pardon. Det är inte enbart extremisterna som står för en fascistoid utveckling. Dom är med och driver den. Men det är framförallt alla de ”goda” demokraterna som tittar på, som funderar på vart de ska ta vägen, då de har råd att flytta. Alla de som tycker saker, utan att ta ansvar. Dom är de verkliga möjliggörarna till att vi kommer få ett folk som röstar fram en diktatur.
Den som vägrar se det, erkänna det, den som fortsätter att gömma sitt huvud i busken, bär det yttersta ansvaret för en framväxande diktatur. De som ser vad som pågår och inte lever i förnekelse, har ett ansvar och skyldighet att en dag som denna, tänka igenom med vad man kan bidra till det bättre.

Idag krävs det en demokratisk organisation, som litar på folkdemokratin. Med tydlig struktur, tydlig strategi och en tydlig ansvarsfördelning. Som har ett operativt tänk och konsekvent handlande. Som har ett mål, att bygga det folkdemokratiska, humana samhället. Där var och en får det denne behöver för att växa, av samhället och bidrar själv till samhället, efter sin förmåga.
Från en borgerlig demokrati växer vi in i en monopolistisk diktatur. En folkdemokrati torde innefatta samtliga samhällsklasser och har man som måtto att stötta efter behov, blir skillnaden just där och inte i vem som kan exploatera sin medmänniska på bästa sätt.

Det är dax nu.
Önskar en god Sverigedag!

SMITTA

Vi har smitta. Den sprider sig. Den tar offer. Vi blir sjuka, vi dör och våra samhällen går genom turbulens. Vad skiljer denna smitta från andra smittor? Vad gör oss så sårbara? Vilka möjligheter ger oss denna smitta till att skapa en bättre framtid? Att den kommer bli annorlunda är helt klart och det torde bara vara notoriska självlögnare som tror på en återgång till vad som var.

Kinasmittan, får man ju inte säga, för att inte peka ut ett folk, ett land. Men det är inte första gången en smitta börjar i Kina. Vilket föranleder till att analysera förutsättningarna i Kina, för att en sådan smitta ska kunna uppstå. Spanska sjukan, får man väl heller inte säga då av samma skäl, (men alla säger det ändå, nu riskeras ju inga affärer med Spanien) för den smitta som härjade för ca 100 år sedan i Spanien, eller om den ens började där. Jag vet inte, då jag inte är specialist på virus och smittor. Jag vet inte heller ifall man har fastslagit med forskning orsakerna och vilka förutsättningar som rådde för att den smittan skulle växa fram och spridas.

Jag minns vid HIV hysterin, då ingen visste hur den spreds först och man var orolig att ta folk i hand som hade HIV. Då talade man om att virus hade släppts ut ur militärt laboratorium i USA. Som ett krigsmedel. Idag ger USA igen för gammal ost och beskyller kineserna för att ha släppt ut virus från något militärlabb.
Virus är inga missiler, den går inte att styra. Virus slår där den kommer åt och bevisligen idag, kommer Covid 19 åt överallt. Tanken att använda virus i strid, bär en stark inre motsättning. Klokt vore att söka andra förklaringar först, tills dess att saken kan tydligt bevisas.

Det är en stormarknad idag på olika konspirationsteorier. Att det föds konspirationsteorier är en naturlig process som växer fram hos människor av ett behov att söka svar i områden där man saknar kunskap. Så har vi skapat religioner. Vi undrar över existentiella frågor, varför vi finns, hur världen kom till, allt levande runt oss. Vi vet att en mor har fött oss, men vem har fött världen? Jo, en mor. Så tänkte vi från början när vi sökte förklaring. Med samhällens utveckling och maktkoncentration krävdes andra förklaringar. Makt och styrka tas och kan behållas med hjälp av stridigheter, som sköts huvudsakligen av män. Så skapar man en centraliserad, maktsymbol, den manlige guden. Gud är en och han är man de senaste ca 3-4000 åren. Den monoteistiska varianten.

Här i norden var vi mer glest befolkade, färdades på vatten, våra villkor var hårda och vi höll fast vid flera gudar som spelade olika roller i våra liv. Vi hade flera gudar här uppe, medan man i större och mer utvecklade samhällen hade en gud, en centraliserad makt. Indien firar alla sina olika gudar fortfarande, monoteismen är svag i Indien alltjämt.

Blixtar såg vi gjorde stor skada, åskan kommer som ett hotfullt muller och varnar för den förödande blixten. I våra trakter skapade vi en gudabild av detta naturfenomen. Tor svingar sin hammare Mjölner så blixten rungar i kamp mot jättar och troll. Tor kör sin vagn som dras av två mycket  skräckingivande bockar som mullrar ovanför molnen. Tor var folkets gud, han försvarade de svaga. Tors hammare blev populär speciellt hos vikingakvinnor.

En underbar gestaltning av något alla hade relation till.
Visst bär även dessa idéer drag av konspiration?

Karl Marx var en geniförklarad, aspbergerliknande typ som ägnade sig åt teorier. Han tog filosofers och nationalekonomers teorier och utvecklade politisk ekonomi, genom vilken han förklarade det kapitalistiska systemet. Dess kraft, dess inre motsättningar och förutspådde dess undergång, på grund av de inre motsättningarna. Han utvecklade en logik med vilken han använde historisk materialismen och dialektisk materialismen för att förklara samhällsutvecklingen från savannens tid, eller vad han kallade för urkommunismen.

Han menade helt enkelt att när vi levde i små grupper, delade vi på egendom, ansvar, föda, skydd och försvar. Det skedde en arbetsfördelning efter förmåga och behov. Kollektivet, gruppen kunde klara av att leva, föra livet vidare just som kollektiv, men inte individen. Marx utvecklade synen på individ och kollektiv, att de går in i varandra. Man bär kollektivet i sig som individ och kollektivet bär individen i sig som kollektiv. Det är inte detsamma som att ett kollektiv består av en summa olika individer. Det synsättet är förhärskande tyvärr och är en kvantitativt syn. Matematisk och mekanisk. Ett kvalitativt synsätt är att förstå den dialektiska processen mellan kollektiv och individ och att se och förstå att det samspelet skapar en annan, egen kvalitet i ständig utveckling.
Marx menade att man skulle kunna organisera ett modernt samhälle på ett sådant sätt att man skulle uppnå samma grundkvalitet som i urkommunismen. Att var och en får samhällets stöd efter behov och att var och en gör så gott den kan och ger tillbaka till samhället på så sätt. Vi är alla olika och lever i olika faser, så var och en efter förmåga. Industriarbetare sa senare, gör din plikt, kräv din rätt. Visst kan vi ställa om till det om medvetenheten och viljan finns.

När man själv inte kan och söker svar på svåra frågor, ger man gärna själv svaren. Dessa ligger i nivå med vad man själv förstår, då man står för både frågor och svar. Det enklaste svaret på det svåra är en syndabock. En orsak. Ett ursprung. En gud.

Detta är ett resultat av förenklingar som görs. Det är skillnad att göra något enkelt och att förenkla.  Det är svårt att göra något enkelt. När man förenklar, smiter man och gör genvägar, vilket förvanskar. Förenkling leder till vulgaritet, ytlighet och förflackning. Därför är det inte samma sak.

På så sätt gjorde man Marx till en gud. Sedan skyllde man på Marx, för vulgariteterna som andra som inte fattat Marx, eller bara utnyttjade honom för egen vinning, hade skapat. Man använde Marx böcker som en koran att slå upp för att hitta rätt citat för rätt sammanhang. Att få ett svar. Eller som en bibel, som vi vet består av 66 sagor, skrivna av 40 författare på tre olika språk, från tre kontinenter under 1600 år. Det vore väl konstigt om inte alla kunde finna något svar i dessa verk, koranbiblar, om det är svar man söker, då det är så brett och omfattande.

Betyder detta ett förakt för den okunnige? Nej.
Men däremot ett förakt för hyllandet av okunnighet. Hyllandet av antiintellektualismen.
Det råder ett förakt för bildning som många, inte sällan välskolade människor hyser. Det råder ett förakt mot tänkandet, mot det intellektuella tänkandet. Det råder ett  förakt för den komplexa verkligheten. Man vill att Tegnell ska stå och peka ut sanningar med hela handen. Ge tröst. Vara Gud .

Istället för att visa tillit till kunskap som finns, försöka följa med, vara kritisk och söka rimlighet i all information, tänker människor: jag får inget svar vad som är rätt och fel. Jag tvingas att själv skapa en rimlighetsuppfattning. Det finns ingen morsa, farsa eller gud som säger hur jag ska göra. Jag vill underkasta mig någon annan som tar ansvar och så tvingas jag själv vara vuxen och fatta mina egna beslut.
Människor kräver: Jag vill ha ett svar, en enkel förklaring som inte kräver arbete och tvivel av mig. Jag vill veta nu! Jag stampar med foten! Jag är skattebetalare och jag har RÄTT till att få veta ifall jag ska gå med munskydd eller inte! Basta!

Sådant skrämmer. Särskilt de osjälvständiga människorna. Rädsla tränger ut det kritiska tänkandet och fördummar.

Så, denna smitta har fört med sig, att vi kan långt bättre idag, skilja agnarna från vetet.
De som man har trott vara de mest självsäkra, visar sig inte vara det. De vi trodde var smarta, låter sig fördummas av rädsla. Vi är alla rädda, men vi måste hålla den i schack. Det bästa botemedlet mot rädsla är kunskap. Kan vi inte det, får andra hjälpa. Men om man låter sig vara ett redskap i spridning av rädsla och dumhet, har man gjort ett val. Som alla val, får det konsekvenser.
När en sådan människa möts av ett resonerande, blir hon rädd och osäker. Stampar med foten! Men tänk om hon kunde för ett ögonblick föreställa sig att det finns inga svar som är rätt och fel i detta läge. Tänk om hon höll sig till de svar som finns? Som att hålla sig ifrån folk och på distans, tvätta händer… Tänk om hon vände sig till dom som är mest insatta? Tänk om hon inte litade bara på sin facebook kompis´teorier och att de skulle vara mer sanna än den forskning som finns?

I ett sådant läge, när människan resonerar på detta vis blir hon helt övertygad om att det finns en grundorsak och naturligtvis ”vet” hon vilken den är. Konspirationen är född. Har man själv inte skapat en, kan man hänga på en hoper som andra har skapat. Då bidrar man gärna att sprida dessa idéer. Tar man ansvar? Hjälper man kollektivet? Eller, får man bara ut lite spya för att man själv mår illa? Individualismen fördummar också, som bekant. Då har man valt att bara ha sig själv som norm. Då har man gjort sig själv till gud. Känns mönstret igen?

Soros vill byta ut Europas folk mot invandrare från framförallt Mellanöstern. Tja, kanske det är så. Vad vet jag. Men jag kan ju ändå inte låta bli att fundera på vad en av världens rikaste män har för vinning att destabilisera en världsdel vars ekonomi tillhör de starkaste i världen och vars valutor han gjorde sig en obeskrivlig rikedom på. Däremot förstår jag att det på toppen av samhällspyramiden, där de rikaste globalisterna i världen slåss om total makt, så råder fullt krig mellan de tävlande. Rykten och vantolkningar är vanliga stridsmedel. I kapitalismens globaliserade tidevarv är det en ensam kvarvarande, den som äger allt, som har vunnit. Som kapitalist kan man inte vara solidarisk med andra kapitalister som hotar ens position, då det strider mot själva det kapitalistiska vinstsystemet. Därför bryter ofta ut krig i huvudsak just mellan kapitalistiska stater. Det var inget krig mot vare sig Sovjet eller Maos Kina, men nu, när de båda är kapitalistiska diktaturer, finns det risk för ett sådant.

Det intressanta är att skåda, att även de som påstod sig vara kritiska till både kapitalismen, globaliseringen och EU har lämnat den kritiken. Idag betraktar de samhällsutvecklingen som ett naturfenomen. Som ett virus? Som en Tor?
De vet ju med all säkerhet, de har ju svaren, de besitter sanningen (eftersom dom kan googla) och konstaterar att det var säkert ett stridslabb bakom Covid 19. Visst var väl Oden större och mäktigare än Tor och låg han ändå inte bakom allt?

I brist på klar samhällskritiskt tänkande, flödar förenklingar och vanföreställningar. Till skillnad från Marx tid, har vi idag internet och det krävs vare sig rätt klassbakgrund, rätt familjebakgrund, rätt kön, för att uttala sig. Man behöver inte ens vara alfabetiserad, man kan filma sitt budskap och sprida.

Jag hade en gammal morbror som var intagen på Långbro sjukhus, när det fanns som mentalsjukhus. När jag hälsade på honom, satt gubbarna i dagrummet och en gick omkring fram och tillbaka med handen instucken i skjortan och morbror sa:
– Den där tror han är Napoleon, han är tokig!

Eller berättelsen om en mentalpatient som skulle bli utskriven och i samtal med läkaren får höra:
– Kom ihåg nu Andersson, du är ingen fisk.
– Jag vet, svarar Andersson, tackar och går. Efter en liten stund kommer han flåsande tillbaka till läkaren.
– Doktorn, det sitter en katt i porten!
– Ja, men vi kom ju överens om att Andersson inte är någon fisk.
– Ja, men hur ska katten veta det då? svarar Andersson.
Ja, i den Coronanska logikens tid.

Kan vi inte lära oss något då? Skapa något nytt?
Där föreligger motstridiga intressen. En del tjänar på att suga ut samhället på bidrag i konstgjord andning. Andra tjänar på att få ett stöd från samhället för att bygga ett hållbart samhälle. Självklart kan vi ta vara på denna kris, satsa på ett socialt, ekonomisk och ekologiskt hållbart samhälle. Men det är av någon anledning inte dit pengarna går. Trots att S och Mp sitter vid rodret.

De som har teorier, förslag på praktiska lösningar för att bygga ett bättre samhälle framöver, har de fått komma fram? Drivs dessa idéer i öppenhet, för deltagande för andra än den innersta kretsen? De intellektuella kritiskt tänkande, lyser med sin frånvaro. Ingen driver debatten.

USA som är kapitalismens krona, har mycket hårdare lagar som styr kapitalismen än vad vi har. Klassamarbetspartiet Socialdemokraterna har velat just samarbeta, anpassa, släta över och vinna små strider. Men inte velat gå i strid för att vinna slaget. Nu hälls det pengar över kapitalister som förlorar sina vinster. De kapitalister som inte följer lagarna, de kriminella, är så avancerade och starka att de tar många härliga miljarder av skattepengar genom detta stöd. Apparaten sätts igång, man tar en och låter 100 löpa. Folket skall vaggas till ro i tro på att regering och Riksdag tar sitt ansvar. Gör dom det?

Att ta sitt ansvar för framtiden skulle innebära att man på allvar lät kunniga människor från olika håll och kategorier, utarbeta planer för vad som skall och hur vi skall ställa om. Det skulle innebära att en öppen debatt initierades, där olika uppfattningar stod mot varandra, där argumenten framläggs till nöje och nytta för alla. Att sätta igång något som påminner om folkbildningsarbetet inför EU valet, då man hade cirklar, debatter, föredrag, kurser etc. Där allmänheten bjöds in.
Detta är nödvändigt med en folkbildningsinsats så att s.k. vanligt folk kan hänga med. Att ta sitt ansvar skulle innebära att man satsar pengar på nya gröna verksamheter och inte fyller plånböckerna på kapitalister som inte vill ta sitt ansvar. Det skulle innebära att de företag som inte är starka nog i egen kraft, skulle försvinna och det nya skulle få ta plats. Så är konkurrenssamhället uppbyggt. Det som inte har egen bäring, läggs ner.
Men nu vill man från kapitalisthåll ha konstgjord andning, man även lämnar de annars så upphöjda klyschor om den så kallade fria marknaden. Man skiter heligt i vilket system som gäller, bara man kan tjäna pengar utan att uppoffra något.

Skulle vi bli tillåtna att i landet få utveckla olika livsstilar och levnadssätt baserade på konkreta villkor som gäller, på platser vi bor, skulle vi kunna utveckla ett samhälle med fria människor. De som vill stötta hållbara lokalsamhällen gör det och de som stöttar städernas hållbarhet, gör det. Vi alla underordnar oss den gemensamma lagordningen, vi har inte våra egna lagar som nu råder. Religiösa fanatiker har sina lagar och gangsters har sina.

Vi bör satsa på att stötta människor och man tar bort detaljstyrning så att man med en öppen lagstiftning kan skapa livsdugliga samhällen, där man utgår från de lokala förhållandena. En öppen lagstiftning innebär att gränser sätts men det är förutsättningarna som skapar lösningar och tolkningar. Ändrar man förutsättningarna blir det ett annat utslag. Tänk om man såg över detaljstyrning som fördummar och skapar motsättningar. Vi vill ta vara på sol och vindkraft, samtidigt som det är för dyrt att göra det, så alla som skulle kunna göra sig helt fossilfria, kan inte det. Folk hinner dö först innan det hela har betalt sig. Samtidigt öses miljarder på gangsters. Hade vi haft ett stöd och frihet under ansvar skulle vi kunna skapa ett samhälle av fria människor, som samarbetar och lär av varandra.

Vi har ett hårt korporativt samhällssystem, som är ett kontrollerande system och som framförallt SAP är huvudansvarig för, men där andra också har stöttat. Så även vänstern. Vi har i praktiken ett toppstyrt samhälle som nu i kristider avslöjar dess krackilering och anarki.

Anarki och idén om den som samhällsordning, anarkismen, är nära besläktat och beroende av kapitalismen. Anarkin ökar i det korporativa samhället som en motsats till det yttre, men som ett resultat av maktkoncentrationen. Hade den korporativa maktkoncentrationen motarbetats av organiserat motstånd, som ett medvetet och intelligent parti skulle kunna utgöra fören  omställning, skulle det inte finnas någon tolerans från samhällets sida.  Anarkismen utgör inget hot mot kapitalismen och får hållas, då den dessutom fyller en bra roll genom att på det sättet kan makten hålla andra i kontroll. Organiserad kriminalitet också en del av kapitalismen, tar över hela branscher.

Omställningen gäller samhället, det är vi.
Får vi representanter, dvs. partier som vågar formulera en omställningsplan och är redo att slåss för den, samt får det folkets stöd, ska vi se till att också regeringen blir omställd till nästa val.

Chicagomaffian på 30-talet i USA, var driftiga kapitalister. De slogs om en marknad i hårda tider, en marknad andra ville ha. Då de skapade egna lagar, drev de på och kunde så småningom stoppas in i finkan. Inte för mord, men skattebrott.

Kapitalister emellan slår gärna ut sina motståndare och konkurrenter, när de kan.
Och nu kan de.

Om vi sitter och tittar på när våra skattemedel går till tjuvar och så skyller vi på Molgan…istället, blir vi inte omställda, utan snarare avställda, de flesta av oss.
Ditt val.