Missionärsresenären S:t Stefan

Är det med glaspärlor vår ledare vill byta mot lojalitet? Är det tröst han vill sprida bland undersåtar? Eller kan det vara det vanliga kvasipsykologiserandet som medelmåtteriet har skapat inom medelklassen, för att kväsa oro och för att förklara för dumskallarna att de inget har förstått? Eller är det ett sent, kanske ett försent uppvaknande hos makten?

Nu, skrider vår ledare runt i landet för att möta folket. Ja, det där, långt borta från Rosenbad. Ett folk som inget begriper om vare sig globalisering, automatisering, företagsflykt, invandring, vinster i välfärden, profitskolor, antiintellektualism, kommersialiserad forskning, gula fackföreningar, korporativa samhällsinstitutioner, organiserad kriminalitet i samarbete med korrupta kommunledningar, terroristvurmeier, extremister…  Vad är klockan slagen? Kan det vara 12.05? Kommer vi snart se en statsminister, som trots folkstöd har fått sitta i skamvrån?

Varför dröjde det så länge S:t Stefan? Var skrållen inte sadlad?

Månde lever takterna från när man tog för givet i demokratins namn att man kunde svartlista, avskeda, skugga och trakassera de som inte delade den sanna tron? Då handlade det om kommunister. Alla hatar ju kommunister, så det var ju inget att snacka om.

Så kör man på. Så kör man över.

Nu upprepar man sin tidigare erfarenhet, men idag heter dom SD.

Kommunisterna lyckades man, tillsammans med internationella händelser, radera från den svenska kartan. Därför de stod för något helt annat än profithunger till de få. Det var ju att ”totalt tänka utanför lådan”. Och SÅ tokut kan det bara inte va!

Nu har man ett parti som är som alla de andra, fast lite mer svenskt, att ta hänsyn till.

Så kör man på. Så kör man över.

Sveriges maktelit har inte glömt stormaktstiden. Det storsvenska. Dom som hade studentmössor och sjöng så vackert, medan vi andra stod i bakgrunden och tittade på. Vi minns.

Storsvenskarna drömmer alltjämt om den tid Östersjön var mitt i landet. Om vi nu inte kan åter bli en fysisk stormakt, kan vi väl bli en moralisk stormakt! Tänk, feministisk utrikespolitik och moralisk stormakt, kan det bli bättre! Vi sitter ju i säkerhetsrådet! Vi är bäst, ingen protest!

Nu har präktigheten nästan slagit i taket, det går bara inte att sträcka på sig mer. Men det dumma folket begriper inte Sveriges storhet. Framförallt begriper inte det dumma folket politikernas storhet. Analytikernas djup. Vetenskapens objektivitet.

Då måste man ge sig ut bland ursprungsbefolkningar och ”lyssna”. Socialdemokratiska biktstolar radas upp på Folkets Hus, där klagomål kan framföras och en Pater Noster läses.

”Så mitt barn, gå nu i frid i den svenska modellen!”

Sverige behöver invandring! Är mantrat från höger till vänster. Jo, Sverige har alltid behövt invandring. Men en reglerad sådan. Invandrande människor behöver också bli omhändertagna. Inte lovade guld och gröna skogar och lämnade i mänsklig misär. Dessa invandrare behöver möta svenskar som vet vad det vill säga att vara en minderårig son, skickad från Afghanistan, med uppdrag att få uppehållstillstånd för att få hit familjen. En familj som sitter i djupa skulder för att ha skickat iväg sonen med smugglare. Får han inte uppehållstillstånd, blir han dödad när han kommer hem. Säkerligen mindre risk av talibaner, men desto större risk av den egna familjen eller deras fordringsägare.

Sådant kallas ”hederskultur” eller patriarkala klanstrukturer. Vi har en storimport av patriarkala klanstrukturer, som uppbärs av människor i kött och blod. Människor som finns här. Som vill hit. Som inte kommer lämna sina klanstrukturer. Människor som gör vad de kan för att hålla svenskarna ovetandes om mekanismerna. Ta ställning till det. Blunda inte. Törs du?

Bryr man sig om sådant på  högerflanken, när man vill ha billig arbetskraft, sönderfallna fackföreningar och skattesänkningar?

Bryr man sig om sådant på vänsterflanken när man vill skina i ”feministisk” utrikespolitik och moraliska stormaktsvurmerier?

Bryr man sig om sådant i mitten, när man vill vara alla till lags? En del är man till lags i pratet och de andra är man till lags i praktiken. Visst är det konstigt att en ”mitten” hamnar enkom på ena sidan? Vad för slags mitten är det?

Även vårt lilla, enkla folk, straxt under polcirkeln, har en historia. Allt i världen började inte på Manhattan, som de yngre och ”utbildade” av en nedmonterad skola, tycks tro.

Att stjäla skatter för att stoppa i privata fickor och med sådant även utmärka sig bland superkapitalister, är inget (trots Alliansen) som nordbor har haft som riktmärke.

Snarare har man följt ett annat motto och moral, som inte omfattas av den moraliska stormaktens fanor.

” stå tidigt upp, om trälar dig tryta,

utför arbetet själv:

morgonsovaren mycket sinkat-

rikedom halv är raskhet”

Gör jobbet själv om du inte har slavar att utföra det åt dig. Kan tilläggas, försök inte importera billig arbetskraft som missbrukas och sår split. Din egen insats utgör hälften av din rikedom.

Kanske något för Alliansen till Vänstern att tänka på?

Globaliseringen har medfört att alla små grodor tror sig vara stora paddor. Bara för att paddorna kväker där borta i digitallandet, där alla ettor och nollor tickar in i hemliga skrymslen.

Ohh, tänk så fint! jag behöver inte stoppa handen i fickan för att dra ut ett pass, när jag reser! Vilken ynnest. Det är klart att vi ska sitta i knät på varandra, antidemokrater, religiösa fanatiker, reaktionära bakåtsträvare, internationaliserade kriminalitetsoligarker…i en gemensam union. En fredsunion som rustar för krig.

Så kör man på. Så kör man över.

Som barn i USA minns jag farsan berättade hur hans chef kallade honom ständigt för ”the stupid swede” aldrig bara ”the swede” eller med hans namn.

Det är som i en del invandrarkollektiv här hemma, så säger man ”svensk hora” aldrig bara svenska, när man menar en svenska.  Enfalden och förljugenheten men framför allt, fegheten är det rättesnöre som gäller. När ska vår S:t Stefan vakna?

”morgonsovaren mycket sinkat-”

Alla som har fått lite luft under vingarna, som låtsas ”feminister” eller snarare, låtsasjämlikhetsapostlar, godhetsministrar och den ansenliga befolkningsdelen av självlögnare, borde ta fram någon skolbok från 60-talet, fån enhetsskolan (ni vet, enhet, ett enat folk, oavsett klass och ursprung) så kan man läsa där hur egentligen vi är vana vid att behandla det som främmande är. Att det inte huvudsakligen handlar om kvasivetenskaper och propagandistiska hittepå, som ”rasifiering”….(sic!) rasism, islamofobi, främlingsfientlighet. Utan det handlar om en gammal vana på förekommen anledning.

”Vid alla prång förrn in du går,

speja bör du,

spana bör du,

ingen kan veta om ovänner

bänkade sitter i sal.”

Politiker släppte in en okontrollerbar stor andel människor, där bevisligen alla inte är krigsflyktingar. Bland flyktingar, också de som skapar krigen. ”ingen kan veta om ovänner, bänkade sitter i sal”.

När detta sägs, attackeras den som säger det.

Så många gånger var det sagt långt innan det stora insläppet. Ingen lyssnade. Nu är det försent. Nu vill man lyssna. Till vad då? Till sprickan som rämnar?

”Givare hell! Gästen är kommen-

var skall han sitta, säg?

Otålig vid elden bidar

den sin framgång frestar.”

Ja, gästen är kommen, vad gör man? Morgonsovaren sinkar.

Utredning. Förslag. Rösta bland dem som längre inte uppbär folkets förtroende.

Nej, käre S:t Stefan. Inte bara lyssna. Hör och debattera. Våga lägga fram förslag. Sök stöd för dessa. Driv. Ställ de andra inför fakta. Tvinga dem ta ställning till vad som måste göras. Inte vänta på konsensus. Ställ dig rakryggad upp i motvind. Kom ihåg vad vårt enkla folk har haft för kompass i sekler. Kom ihåg det som har varit drivkraften innan alla låtsades vara paddor.

”Bättre börda bäres ej

än mycket mannavett,

bättre än guld när man borta är.

Så är den armes öde.”

Men guuu så tokigt! Så mossigt! Det är ju inte Sting, vem bryr sig om sådant! Man måste väl leva i nuet, som en guldfisk? Som en hund?

”Usel man med ynkligt sinn

skrattar åt allt han skådar,

vet ej vad veta han bort:

att själv han ej skyddats från fel.”

(Citat ur Hávamál)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hotet mot den liberala demokratin

Radions program ”konflikt” hade som titel ”hotet mot den liberala demokratin” och det fick mig att fundera, på vilka demokratier det egentligen finns? Hur ser en icke liberal demokrati ut? Är Eu´s demokrati en icke liberal, eller just en liberal sådan? Är vår demokrati en liberal? Är Erdogans demokrati (där han har skaffat sig mer centrerad makt) en liberal demokrati? Till vilken  räknas den ryska? Amerikanska Förenta Staternas?

 Det fanns en tid då man talade om folkdemokratier. Det möttes av hån, framförallt i väst, där man framhöll att det finns bara en demokrati och att demokratier aldrig krigar mot varandra. Demokratin innebär att man kan politiskt organisera sig, ställa upp till val och vara valbar. När folkets representanter är valda finns dom i ett parlament där man stiftar lagar och fattar beslut som gäller nationen.Grundprincipen är att majoritetsbeslut gäller. Detta koncept är mycket framgångsrikt, det kan se ut nästan hur som helst. Grundtanken från franska revolutionen är maktfördelning. Efter en centralistisk feodalism med en auktoritär konung som den absoluta maktens beslutsfattare och som blev en propp i utvecklingen, tvingade man fram en maktfördelning underifrån. Borgarna krävde sitt utrymme och tog det. De protestantiska borgarna blev mördade och bortjagade av katolska feodalister. Om det feodala Frankrike blev borgerligt med maktfördelning, så var det alltjämt katolskt. En liten spillra av dessa protestanter, hugenotter, kom hit. Bernadotte tillhörde dem.

Franska revolutionen skedde 1789, men Luther hade redan öppnat vägen för förändringar från det feodala, efterblivna ekonomiska systemet som hindrade utvecklingen. Det var drygt 200 år före fransmännens revolution.

I radioprogrammet intervjuades en professor, en akademiker med statlig lön och garanterat jobb. Han använde begreppet ”monoteism” för att beskriva den demokratiska makten. Det kan vara en freudiansk felsägning, eller bara en icke reflekterad konsekvens av vad just monoteism är. Kort kan man beskriva monoteism som en reflektion av jordens maktkoncentration. Så som makten är koncentrerad på jorden bliva den ock så i himmelen. Amen.

Hotet mot den liberala demokratin, menade denne professor och andra intervjuade är fanatismen i ”utanförskapet”. Det låter som att säga att hotet finns hos draken i stora helvetetsgapet. Båda påståenden är ungefär lika verklighetsförankrade.

Det största hotet mot den liberala demokratin är att liberalerna själva blandar form med innehåll. Den demokratiska formen ska erbjuda representation av folkets vilja. Folket, dvs. vuxna medborgare, röstar på representanter som fattar beslut i riksdagar/parlament. Då gäller det för dessa representanter att fatta sådana beslut som gynnar de röstande, så att de får vara kvar och att de klarar av att motivera de beslut som är svåra att fatta och kanske på kort sikt inte gynnar väljarna.

Våra representanter har utvecklat komplicerade och komplexa system där man inför folket för verbala excesser och verbala slagträn. Man har utvecklat förmågan att stoppa in livets sanningar i ”oneliners”, i slagord, korta kärnfulla slagord. Politiker tränas idag av reklambyråer, samma byråer som säljer varor. En försäljare av Coca Cola låter som en politikers slagordssanningar och tvärt om. ”är du varm, ta en Coce!” , ” Är du hungrig, jobba!” När Coca Cola säger att deras dryck är bäst, vet vi att bakom det finns en mångmiljardkoncern och företagsimperium som vill tjäna pengar. Coca Cola luras inte. Jag kan testa drycken och tycker jag inte om den så dricker jag inte mer av den. Sedan ser Coca Cola till att äga en rad andra drycker, där namnet inte framgår lika tydligt och koncernen kanske fångar in mig på ett annat sätt och jag stödjer alltjämt miljardkoncernen. Precis som i politiken.

Skulle jag ha något ideologiskt mot detta monopol och imperialistiska miljardkoncern, tex därför denna gigantiska koncern hindrar andra att växa och komma fram på den liberala marknaden, ja då måste jag vara kunnig om alla ekonomiska intressen som Coca Cola har för att undvika stödja företaget. Detta är orimligt, jag får aldrig veta allt även om jag försöker. Det kan vara svårt att undvika Coca Cola. Där spolades liberala valfriheten bort i den liberala demokratin.

Likheten mellan politiker och förespråkare av Coca Cola är beklämmande.

 På väljaren och köparen ställs det krav. På köparen av Coca Cola, om denne vill veta den ekonomiska makten, systemet, påverkan och vinsten bakom. På väljaren – likaså. För att väljaren ska kunna hålla efter ”sin” politiker, måste väljaren vara väl insatt, kunnig och ansvarsfull. Samtidigt som liberala demokratiska makthavare brukar kalla kunniga och kritiska väljare för att vara elitistiska, och de som säger att Coca Cola och Fanta är sak samma och imperialistföretag, kallar de för populistiska. Detta för att makthavarna inte vill bli granskade. Man väcker ett förakt för de kunniga och modiga för att stöta bort dem. Man väcker också ett förakt för de okunniga och som drar stora svep och förenklar. Återstår de liberala, ( å ena sidan och å andra sidan,) i mitten. Bingo! Det är kanske vad som menas med den liberala demokratin? Likriktning?

Med att inte uppmuntra väljarna till kunskaper, insikter och ansvar,  smeker makthavarna väljarna medhårs i försäkran av att få deras röster. Att ställa krav skulle vara förödande. När väljarna låter sig smekas och springer i led, är allt frid och fröjd. Men kritiserar dom på ”fel” sätt, säger ”fel” saker, så är de populistiska. Då ska de tystas. Det återstår en liten grupp som den liberala demokratin omfattar, de liberala.

Överbyggnaden speglar basen.

Basen är vårt nyliberala, monopolistiska, globalistiska system  inom vilka våra samhällens produktion och vinstfördelning skapas. Där 8 miljardärer äger mer än 50% av den fattigare delen av jordens befolkning ( mer än ca 3,5 miljarder människors egendom). Där kapitalets frihet värnas främst och där kapitalet kan söka sig till de arbetsmarknader som gynnar det bäst. Barnarbete, svältlöner, fattiga löneslavar. Poängen med det fria kapitalets liberala frihet är att kunna göra så stora vinster som möjligt, så blilligt som möjligt utan att behöva ta något ansvar förutom för de närmast alierade, aktieägarna.

Man tar sitt ansvar för jordens utarmning på resurser, genom att ägna sig åt förhalningsdiplomati tills man kan pressa fram gynnsamma politiska beslut. Det krävs  tuffa politiker som sätter gränser. Förklarar dom, motiverar dom, söker de folkets stöd, så får dom det. Men sådana politiker lyser med sin frånvaro.

Kvarnen mal på, prat och prat, formerna för den liberla demokratin ersätter ett demokratiskt innehåll.

 Med gigantiska koncerner, med enorma resurser, med förmåga att indoktrinera människor så bearbetar man människorna till att bli likriktade, informationsstinna och fördummade. För att passa in i den kommersiella demokratin. Vår demokrati skiljer sig inte i sak från den som fanns under mellankrigstiden där den liberala demokratin i Tyskland curlade fram nazismen.

 Vi har en kommersiell demokrati.

 Man säger vi har valfrihet när du får välja ett elbolag, ett telebolag, en skola, ett bostadsområde,  sociala media, ett apotek, en vårdcentral, en begravningsbyrå …  Men det är ingen valfrihet för den som vill slippa välja. För att jag som medborgare i en kommersiell demokrati ska kunna ta del av alla erbjudanden, måste jag vara insatt och kunnig. Jag måste ha pengar. Finns det hundra elbolag, ska jag kunna veta allt om dessa för att kunna göra ett aktivt och medvetet val som passar mig och som då kan räknas vara ett fritt val.

Detta är en orimlighet. Sanningen är att det behövs bara ett bolag som levererar el. Sedan kan elen skapas privat och skickas ut i nätet, av icke fossila bränslen osv. El, som är en förutsättning för att samhället ska fungera, bör vara så gott som gratis för basbehov. Slöseri ska straffas. De verksamheter som kräver mycket el ska vara motiverade och sanktionerade. Lyxproduktion som kräver mycket el, ska betala mycket. Skulle det gå?

Javisst, om man inte anser att det är viktigare att skurkar och allsköns företagare ska kunna göra vinst på människors basbehov. I den kommersiella demokratin, är det vad som gäller.

Snart är det väl någon i den liberala kommersiella demokratins namn som säljer ren luft.

Man kan säga att den liberala demokratin var liberal under en tid när man byggde landet. Även politiken hade betydelse så länge den angick det egna landet. Men idag, när kapitalet är fritt, utan kontroll, utan styrning i en nyliberal, ansvarslös tsunamivåg över världen, växer klyftorna, motsättningarna och hatet. Rädslan fördummar, antiintellektualismen växer och drömmen om ordning och reda tar över allt förnuft.

Vi har EU medlemmar, (som jag ska underkasta mig som EU medborgare) vars länder styrs till stor del av maffia. Det är en kapitalistisk verksamhet och den följer normen om kapitalets och människors fria rörelse. Att det flyttar in maffia i Sverige  från alla möjliga klansamhällen och samarbetar med den inhemska och förpestar samhället, får man inte säga, för då kritiserar man ”fredsprojektet” EU och så är man rasist. Den liberala demokratin är känslig för sådan kritik.

Den liberala veligheten, är möjligtvis hedersamt i en ordning, men blir dödsbringande i en oordning.

Vi lever idag i ökad oordning. Där finns allt mindre utrymme för liberalism. Det går inte att blunda bort problemen, eller ge dem ”oneliners”, stämplar, eller hitta på pseudoproblem i försök att hålla människor lugna. En ordning kommer att växa fram oavsett vad Riksdag och regering säger och då gäller det att man inte blundar för den och gör sitt val. Vill man ha en brun ordning, eller tänker man ta ledning och fatta de svåra och obehagliga men nödvändiga besluten?

Bakom den liberala demokratin och förmäten öppenhet sticker bockfoten fram. Ju mer man ljuger, förminskar och förtränger, ju större rekyl blir det.

Ingen anade att den trumpne Trump skulle vinna valet i Amerikas förenade stater, sägs det. Varför anade man inte det?  Vi var en hel del som var övertygade om det, både här och där. Jag trodde det, trots att jag var dagligen översköld av trosvissa mediemedlöpare och specialister. Varför skulle jag veta bättre än dem? Det är flera med mig. Men ändå, se på reaktionen! Vari består den liberala demokratin i Amerikas förenta stater? Om nu den lokala affärsvärlden tar över och skapar jobb, ska arbetslösa inte vara glada åt det då? Om dom tror på det, skulle de inte rösta för det då? Varför gick börsen upp när valet var över?

Batra vet att SD kommer gå än mer framåt och vill vara med att slippa sitta i jollen och istället få stå vid rodret. KD försöker hoppa på som en liten fender så att undergången slipper bli så grym. Nu dansar de polska igen, våra kära politiker och tror att om de bara springer in på reklambyrån mellan dansstegen och lär sig nya slagord, tar dom hem spelet. Dom tror de lurar de dumma lantisarna. Dom har svårt att dölja sitt folkförakt. Det hade Clinton också.

Den kommersiella demokratin förlorar mot Coca Cola company. När jag köper en Coce, vet jag vad jag får. När jag lyssnar till regeringen vet jag ingenting. När jag lyssnar på oppositionen, vet jag ingenting.

Det faktum att vi har blivit 10 miljoner, varav 750.000 kom från utlandet de sensate 10 åren och där ett par hundratusen, bara de senaste 1,5-2 åren skvallrar något om oordningen. Problemet är inte att det flyttar folk till Sverige. Det har det alltid gjort. Problemet är att det görs utan ordning, planering och utan förutsättning att ta emot dem värdigt. Istället sår vi hat hos människor som har haft den dåliga smaken att komma till Sverige.

För att skyla över misstag, felbeslut, inkompetens och korrumption dumpar regeringen över problematiken på lägre nivå. Från staten till kommunerna. Kommunfullmäktige lägger det på enskilda tjänstemän. Tjänstemännen tar ut det på den enskilde medborgaren, som måste avstå från sina rättigheter som medborgaren har varit med om att bygga och försvara. Det blir för dyrt, om man ska låta alla få sina rättigheter och samtidigt som den komersiella demokratin ska garantera företagen maximal vinst. Det blir inget över till medborgaren.

Vad förväntar sig makten, etablissemanget, eliten, överheten…att medborgaren ska göra?  Varför är det de fattigaste som ska uppoffra sig? Medan i bästa fall, de förmögna tar lite av sitt överflöd, tills de tröttnar. Många kommer hit pga krig och social oro. Inte för att de saknar medel.

Den brist på ordning och reda som regeringen pratar om men den ordning som regeringen inte kan åstadkomma, leder till korruption och ger utrymme för dem som har ordning och reda. Kriminella organisationer, dom har ordning och reda och en hård kontroll över sin verksamhet och sina medlemmar. Dom vet också hur de skall hålla ordningen, som bekant. Politiskt militanta organisationer, har också ordning och reda. Företag har också ordning och reda, för annars hade de aldrig blivit stora och starka.

Det tycks bara vara parlament och regering som inte har ordning och reda.

Vi lever i en kommersiell demokrati och överbyggnaden speglar alltid basen.

Vad gör vi då för att få ordning och reda? Väljer vi någon Fantadryck som ägs av Coca Cola? Eller väljer vi det hemmagjorda maskrosvinet, som det är lite si och så med?

Kanske vi inte väljer någonting alls, utan träffar likasinnade och förbereder för det värsta, långt bort från radarn hos dom som babblar om ordning och reda.

Detta är den prisbelönta liberala demokratin, som präglar hela EU likväl. En demokrati som liknar allt mer antikens, där den enkom omfattade de fria männen.

Och alla damer som demonstrerade mot Trumpen på hans första dag i sitt ämbete, var har dom varit under den framväxande kommersiella demokratin? Åkte de snålskjuts? Jag minns tidigare presidenter som omgärdade sig av sexskandaler,  spionskandaler, eller siencefiction- och spådameskandaler… Trumpen är väl inte den första skrävlaren i Vita Huset?

Var är jämställdhetskämparna? Eller är det kanske skillnad på att vara för jämställdhet och att vara feminist? Varför tar man inte ansvar för den kommersiella demokratin inför katastrofen? Inför den sociala oron? Varför är det alltid andra som bär ansvar och aldrig en själv?

Gör din plikt-kräv din rätt, är det motto min generations arbetarklass växte upp under. Idag när man kräver att människor ska göra sin plikt, blir de kränkta och känner sin integritet bli trampad på. Rättigheter har de naturligtvis, sådana som andra ska försörja dem med.

Hotet mot den liberala demokratin ligger inte hos primitiva, ovuxna gangsterungar i förorten. Nej, hotet mot den liberala demokratin ligger i nyliberalismen, i globaliserad ekonomi, utan hemland, utan ansvar och som har skapat en kommersiell demokrati. Där mottot är:  Har du råd – får du rätt.

Så, mina vänner, nu är vi tillbaka på ruta ett, där vi var innan demokratins införande i Sverige 1921. Då var det de fria männen, de rika männen som hade rösträtt. Som i antikens Athen, de fria, de rika männen. Av de där 8 miljardärerna som äger mer än den fattigare hälften av jordens befolkning, ca 3,5 miljarder människor är det garanterat ingen kvinna som själv har byggt sitt ekonomiska imperium.

Den liberala demokratin, den kommersiella demokratin, den antika demokratin har det gemensamt att de är för de fria, rika männen.

 Det krävs mer än rosa kattmössor att rucka på det. Till att börja med, att genomskåda den liberala demokratin och se att det handlar om en kommersiell demokrati. Sedan är frågan, hur demokratisk är en sådan? När vi svarar på det, kan vi börja bygga.

 Ja du Lövén, hur ska du skapa ordning och reda i detta då?

 

 

Adjö 2016 och den bekväma aningslösheten!

Nu är det dags att summera. Alla stoppar vi olika nötter i korgen. Men vi fyller den likt förbaskat. Det står en elefant i rummet som ingen vill se. I Aleppo slogs människor och kvarter till spillror. Kvarteret bredvid, i samma stad, firade man jul, med glitter och parader.

Jag minns i krigets Beirut hur välklädda damer trippade över kratrar i gatan, hur de balanserade på sina höga klackar och togs sig fram, där vapen hade gjort sina djupa spår på gator och byggnader. Människorna plockades upp allt efter de blev offer för krypskyttar. Barerna var fulla av människor och modern musik, utanför smattrade kulsprutorna. Det till synes normala livet fortgick parallellt med krigets vansinne. Är det inte samma absurditeter vi får veta från Syrien? Irak? Jemen?…??? Är det inte så det är?

Vi får veta att vi svenskar har ökat från 1,8 miljoner till 10 miljoner invånare på 250 år. Har det varit friktionsfritt? Knappast. Har det gått då? Ja, när man vill. Att vi har behandlat våra minoriteter illa vet vi. Vi har behandlat kvinnor och barn illa också. Samerna har blivit illa behandlade av stormakten och den koloniala eliten. Nu misshandlar samerna sina egna, d.v.s. majoriteten av samer får inte ta del av de privilegier och rättigheter som renägande samer har. Man har lärt av kolonialmakten och behandlar sitt eget folk illa.

Romer, har tvingats av alla makter de har jagats av, att skapa egna, starka klansystem för att överleva. Det tar tid att skapa tillit till makten. Ju fler ser att det finns fördelar med att skaffa sig utbildning och intressanta jobb, ju bättre mår folk. De svenska romerna har kommit långt på väg för att våga lita på samhället. Framförallt för att ta för sig och lita på sig själv. Det är bra.

Tornedalningar och kväner har heller inga bra skäl att lita på makten, men gör det mer ju strärkta de blir i sin egen historia. Judar, en religiös minoritet har sedan länge sina egna kanaler till försvar och har sedan länge byggt upp olika samarbeten med makten. De litar också på sig själva.

Alla dessa grupper äe oficiella minoriteter hos oss, de har olika förhållanden till makten, till historien, till sig själva, men alla är svenskar. Alla är en del av det svenska folket. Man vet grunderna, har varit delaktig i att fullfölja dem. Har drivit sina inttressen och drivit gemensamma frågor, deltagit i landets försvar. Varit kritiska, bråkat, varit lojala, stöttande, varit en aktiv del av det svenska folket och på så sätt byggt upp och värnat om demokratin.

Det är väl där skillnaden mellan svensk och icke svensk ligger, den som vill vara delaktig, medarbetare och medborgare, man värnar om det gemensamma. Sedan om man är kvän, rom, syrier eller upplänning, är väl sak samma.

När samerna vågar kritisera sin egen sameledning, när de vågar kräva att alla samer skall behandlas lika, ja, då har vi kommit längre. När romerna vågar kritisera sina klanstrukturer och bryta dem, ja då har vi nått ytterligare en sträcka. När storsamhäller inte bara erkänner övergrepp på minoriteter, på sjuka, på barn…men gör något åt saken,  ja då kan vi tala om civilisation.

Det är så samhällen byggs. Det är så civiliserade samhällen byggs.

Det finns intressekonflikter i alla samhällen, något som driver utvecklingen framåt. Men när makten ger sig på de svaga, har vi en annan situation. När man kallar det för etniska differenser istället för att tydliggöra intressekonflikten, skapar vi andra problem.

Vi har således tagit in människor i landet under dessa 250 år och inte enbart förlitat oss på vårt eget barnafödande. Det har varit olika intressen som drivit på invandringen. Vi har ett antal avtal, för att reglera den. Det  kan gälla humanitära skäl, arbetsskäl, familjeskäl. En reglerad invandring har vi haft sedan Vasa, den har varit eftertraktad och orgaiserad i någon mån. Nu har vi utsatts för en invandring som saknade organisation som vi kontrollerade, en okontrollerad invandring, där människor kom med eller utan dokument eller giltiga skäl.

En kontrollerad invandring kan organiseras, struktureras och ordnas. Det har funnits ett rättssystem att förlita sig till, trappsteg så det kan prövas på flera instanser. Det har funnits huvudsakligen någotsånär hyfsad rättssäkerhet. Som givetvis kan och måste förbättras, filas på och ständigt uppdateras. Men n u upplever människor att det inte fungerar.

Nu hör vi historier från Norrbotten till Skåne om hur bland alla människor som ville till Sverige också har medfört för oss främmande element som vi inte hade en aning om.

Bland dom som har flytt för att rädda sig, finns också dom som har kommit av andra skäl.

Då hela flyktinghistorien har blivit en kvantifierad debatt, där vi talar i antal och hur dessa skall spridas i landet, och hur detta praktiskt skall ske så föreligger  där också en nödvändighet av att komma fram till en kvalitet i flyktinghanteringen.

Den kvaliteén lyser med sin frånvaro.

Här har vi elefanten.

Jo det finns förklaringar. Men det finns inga ursäkter att dölja svagheterna. Det finns inga ursäkter för att inte ta tag i problemen. Förklaring och ursäkt är inte samma sak och skall heller ej beblandas.

Vi har fem dömda unga män som våldtog en minderårig pojke. De är dömda för grov våldtäkt. De borde utvisas efter avtjänat straff. Men så beslöt man inte. Advokaten förklarar att de riskerar att dö i Afghanistan ifall de åker tillbaka, enligt männens egna utsagor. Hur och varför vet jag inte om det förklaras. Alla dör inte i Afghanistan. Man får verkställa utvisningen när det är görligt. Men de skall dömas till utvisning efter straff.

Så blir det inte enligt Tingsrätten . Om någon överklagar till Hovrätten kan det prövas igen. Det borde det göra, då denna dom väcker ont blod. Tanken är i grunden humanistisk. Alla är i grunden människor och det är deras brottsliga gärningar vi skall döma. Inte dem som människor. Jag håller med. När fem unga män våldför sig på en minderårig pojke har mycket grovt våld använts. Ett liv är skadat för all framtid. Pojken får ingen försoning eller medlidande. Han får klara sig. Kanske.

De unga våldtäktsmännen får förklaringar och därmed förståelse. När de har suttit av sitt straff på ett år, i svenskt fängelse, skall de slussas ut i samhället. Pojken skall kunna träffa dem någon annanstans i samhället. Kanske hamna i beroendeställning till dem, de är äldre än han. Landet är litet och afghaner håller ihop.

Kan pojken känna sig trygg här ? Nej. Kan våldtäktsmännen känna sig trygga här? Ja.

Jag vet inom kvinnojouren möttes jag ofta av stor förståelse för de män som slog, bland olika slags personal, inom socialtjänsten, i samhället, i debatten, bland vårdpersonal.  Det fanns många förklaringar. De hade själva blivit slagna som barn. De var ledsna. De kände sig maktlösa. De var missförstådda. Ja, listan kan göras hur lång som helst. Det stämmer säkert. Jag tycker det är bra att ha nyanserade bilder och många förklaringar så att man kan förstå. De slående männen är människor med sina förklaringar. Ju mer nyanser ju bättre förståelse och då kanske man kan lyckas med att komma på de sätt som är nödvändiga för att förebygga, hjälpa de utsatta osv. Allt detta kan förklara deras handlande, men aldrig ursäkta det.

Men samma här, man gör ingen skillnad mellan förklaring och ursäkt. Det är synd om människan, sa Strindberg och tänkte säkert på sig själv. Jo, visst är det synd om människan. Men det ursäktar inte hennes dåliga beteende.

Vi kan förklara dessa slående mäns beteende, men de är inte ursäktade. De får betala ett pris för att inte ha lyckats hantera själv sina brister. Punkt.

Vi kan förstå och förklara afghaners våldtäkt på en pojke. Det är vanligt i deras könssegregerade samhällen. De själva har med stor sannorlikhet själva varit utsatta…

De nordafrikanska männen som i grupp bollade runt kvinnor och tafsade på dem. På samma sätt som under revolten i Egypten, Tunisien…skedde det i Köln i Karlskrona.

Visst kan vi förstå att män som är uppfostrade i könssegregerade, ojämlika, patriarkala samhällen har ett sätt att hantera världen på. Förklaringar finns.

Men ingen ursäkt.

Rättsväsendet tycks bestå av paragrafryttare och byråkrater som inte ser den mänskliga faktorn. Som inte ser vad som händer hos folket när man skyddar förövare. När man inte gör skillnad på förklaringar, förståelse  och ursäkt. När man förminskar brott. När man förnekar brott. Det spär på hatet. Då kan man inte sedan peka finger och skylla på hatarna att dom hatar. Primitiva människor hatar. Det är sant. Men primitiva människor blundar för det obehagliga också. Feghet förädlar ingen. Inte heller makten. Inte nominklaturan. Inte eliten. Vakna!!!

Sverige brukar hänvisa till att vi måste vara ett av de få länder med ytterst liten korruption. Förmodligen för att vi samtidigt definierar korruption med att enbart sticka pengar under bordet. Bekvämt. Det är ju behändigt så kan vi fortsätta i självgodhet hävda att vi är ytterst lite korrumperade. Men det är inte sant.

Men jag vill nog våga påstå att det skulle vara högst en handfull kommuner i landet som inte är korrumperade. Jag önskar att någon, några som kunde skulle gå igenom alla och bekräfta hur det är.

Svågerpolitik, nepotism, jäv, intressegemenskaper utanför det oficiella, trixande med pengar och bidrag, socialtjänster som idkar barnhandel i praktiken och får pengar från staten,  tjänar pengar till kommunen och fixar privataffärer. Kommuner som lurar staten på pengar och pytsar in dem i ”hål” de vill fylla, för att värna sig själva och kanske något partis, religiös sekts eller några privata personers intressen.

Det finns ingen oberoende kontrollinstans av kommuner som har krävts från initierat håll. Det är en skandal att de som reviderar gör det på sig själva. I andra länder när någon makthavare sitter på två stolar så vet man vad det innebär. När det sker hos oss, vilket är mer regel än undantag, så försöker man leva upp till tron att människan är objektiv och opartisk. Det är bara makten själv som försöker övertala sig.  Människorna har för länge sedan slutat räkna med det. Folk vet att det är en lögn. Vad leder detta till?

När polisen lyser med sin frånvaro. När polisen hamnar på Kling och Klang nivån i människors ögon. När polisen upplevs som inkompetent och oseriös, då går man inte till denne vid behov. Då löser man sina problem själv. På sitt eget vis.

När människor ser att kommuner hovar in pengar från staten genom att mörka antalet av unga män som låtsas vara barn på dyra HVB hem, samtidigt som man höjer skatten i kommun, saknas trovärdighet och tillit.

Kommunerna är inget att lita på.

Staten är inget att lita på, då inget görs.

Polisen är inget att lita på, då den inte agerar.

Här är elefanten.

Vi har en politisk ledning utan ledare. Oavsett politisk tillhörighet i Riksdagen, så saknas ledarskap. Det handlar bara om vilka färger på sockorna det kommer bli, men bockfoten är densamma och dansen förs likartat.

Jo, Sverige slits sönder. Inte för att vi ser olika ut, eller byter hårfärg. Landet slits sönder i intressekonflikter, och där saknas ett ledarskap som vågar ta obehagliga beslut. Det står heller inget ledarskap i kulissen som kan lova det bättre.

Löven, du avslöjar din underklassmentalitet med ditt vurmande för vulgärmakten i USA. Eller för översittartyperna i vonoben Europa. En svetsare som du borde ha fått något av det goda svenska stålet i ryggmärgen och hållit dig rak. Men det har du inte. Det är inte synd om någon som kommer till fosterhem om det var ett kärleksfullt sådant. Det är ett privilegium. Du påstår dig ha fått kärlek i ditt fosterhem, då borde kärleken ha gjort dig god nog att stå rakt. Men det gör du inte. Du sviker oss.

Miljöpartiet hoppas jag får vila i frid. Hålla sig utanför parlamentet och fundera på vad de vill förutom att ha makt, leka scharader och vara kändisar i reality såpor. Pinsamt. Primitivt. De har ännu inte mognat. Har inget att tillföra. Makten många anförtrodde Mp med, måste användas för något som är gynnsamt för människor, samhälle och natur. Istället få vi se såpor med tvivelaktig kvalitet. Det känns oseriöst och ovärdigt att behöva ta emot en ny grupp av egoister med självhävdelsebehov i Riksdagen.

Det räcker inte med att Eriksson och Fridolin är maktmänniskor. Det är inget vi vurmas över eller blir till i trasorna för. Vad vill de göra med sin makt? Något som inte enbart gynnar dem? Nu kan bara lögnare påstå att Mp agerar i samhällets intresse. De kanske vill, men förmår ej. De får mogna och ta ställning vad de egentligen vill. Miljöfrågan är lyft på agendan, andra driver den bättre än dom. Mission compleeted. Nu vore det bra att de fick stå vid rampen ett tag.

SD tog i invandringsfrågan som alla kulturrelativister duckade för. Dessa politiker ville inte sitta bredvid Åkesson. De ville inte prata med honom. De övriga politikerna uppförde sig som om de vore barn. De bekräftade varandra i barnslighet. Ingen av dem, ingen, från höger till vänster, mötte SD med argument. Ingen smulade sönder deras argument. Förmodligen för att de inte kunde. Därför fick de trixa och tro att de kunde lura folket. Men det gick inte. närmare 20% vågade visa sin protest mot etablissemanget. Troligtvis finns det fler som röstar SD om man ser det ge resultat. Då skall det sägas, det man håller tyst om i medierna, att många invandrare röstar SD.

Vad händer med dom nu? Nu har SD trott bara för att de har många röster, ett antal kapitalister, ett antal chefer…bakom sig att de kan bli ett ”vanligt” parti. Strategerna bakom SD missade en viktig punkt. De flesta som röstar SD är inte folk som identifierar sig med en Batra, som tycker lantisar är mer korkade än stadsbor. Hon är kvar där. Själv tycks hon komma från en inskränkt förort, men anser sig vara stadsbo ändå och skärpt (sic!).

Man skulle kunna gå igenom alla partier och rannsaka vad de egentligen vill med makten. Folket ser vad eliten gör med makten oavsett i vilket hörn de befinner sig av landet. Men om denna maktutövning, denna intressedrift inte inkluderar människor, hur tror makten då att människor reagerar?

Alla kan inte ha hela bilden. Man har sin egen flik, så mycket man förstår. Blir man då utlämnad till att enbart kunna tro på den flik man själv håller i, har vi ett splittrat folk. Då räcker det inte med statskontrollerad propaganda.

Importerade klansystem hävdar sig i landet och börjar även smitta av sig. Här och där tar man fram, bygger på traditioner från vikingatiden, man går till minsta gemensamma nämnare. Det är säkrast. Detta sker utanför etablissemanget.

Nu krävs det klokskap. Nu krävs mod. Det måste väl gå att skaka fram en handfull kloka och modiga människor på 10 miljoner?

 Klarar man inte det bävar jag för 2017.

Man kan inte förneka att människor far illa. Man kan inte förminska lidandet och enbart säga att deras lidande erkänns, men inte dom där.

Man kan inte skapa lösningar som baserar sig på rasistiska grunder. Att om du är flykting från Syrien får du det. Men om du är svensk från Arvika, får du inte detsamma, även om de båda har samma behov.

Det måste vara behoven som styr.

Men det är det inte. Det är etnicitet, eller i klartext ras, som styr, det är klass som styr. Etnicitwet eller ras är den  mest ovetenskapliga termen. Förtryckhittepåterm. Alla oportuna  följer med fiskstimmet. Dom är heller inga att lita på när det gäller. Människor ställer upp som drevvirke att fylla ut sprickorna med. De tar inte ledning. I bästa fall skaffar de sig bra ledare. Men det är ytterst sällan.

En syrisk eller iransk utbildad medelklass är givetvis lättare att sätta i arbete och så måste också göras.

Men är man i den politiska ledningen för ett folk, måste man också göra så att de som lever här inte känner sig utbytta och nedputtade ur boet av gökungar. Vad tror ni det skapar?

I Sverige har makten alltid sparkat på våra egna och fjäskat för det främmande. Förutom Vasa. Men den som sitter i makten och inte inser detta och inte ändrar på det har inget att skylla på när det går sönder.

Vad kan man göra då?

  1. Man måste anpassa lagarna till det nya, internationella och organiserade världskriminella tillståndet. Det får inte ta flera år.

2. En spade är en spade och man måste erkänna ett stort misstag med polisomorganisationen, sparka dem med prestigeproblem. Prestigemänniskor är bromsklossar och sinkar all utveckling. Gör om gör rätt.

3. Det är dåliga politiska beslut under många år som har sinkat bostadsbyggandet, det måste finnas rättvisekö. Man kan inte få en bostadasrätt gratis när man kommer som flykting och ensamstående föräldrar som har länge stått i kö tvingas flytta runt. Sist in först ut, måste även gälla här. Det finns större förståelse bland människor som får en fristad från krig, att de inte kan få svensk medelklasstandard första dagen. Förstår de inte det, har de råd att betala för sig. Men människor som har bott sina liv här och blir nedvärderade på grund av nykomlingar, kommer att vända sig mot makten. De vet hur samhället fungerar till skillnad från nykomlingarna. De vet hur de skall slå makten. Sa inte Machiavelli det för ett tag sedan?

 

  1. Rannsaka arbetsmarknaden, se vad som gäller.Vi måste ha rekord på att vara ett så utvecklat land med en så pass låg kvalitet på chefer i alla nivåer. Det har skett en byråkratisering av arbetsmarknaden. Bara man viftar med ett papper får man tillträde, medan kompetens inte räknas. För då krävs det ju kompetens för att identifiera en dito. Sådana chefer har vi inte. Då avslöjas ju alla medelmåttor i chefsställningar. Som lärare vet jag hur lite dessa papper står för. Hur förslagenhet går före kunskap. Idag räknas enbart formalia, fast det har gått inflation i denna. En idiot kan tyda ett papper som den har lärt in sig på, men aldrig avgöra om det är en kompetent person eller ej.

Gå på kompetens, personliga möjligheter, intresse och vilka som vill försöka satsa. De som inte klarar detta av olika skäl skall erbjudas medborgarlön. De skall stå till förfogande för olika samhällsbehov. Och arbeta efter förmåga. Givetvis planerat, organiserat och överenskommet. Facken får göra undantag och även tänka på de mest sårbara och inte bara på sin fackelit och korporativa verksamhet. Genom att ta bort alla pengar i olika system, som A-kassa, F-kassa, Soc…ge en grundlön som det går att leva på, låta människor stå till förfogande och jobba med olika saker efter förmåga, kan man både tjäna statskassan och låta människor kunna leva värdigt och bidra med vad de förmår. Människor blir påhittiga och mycket arbete kommer att göras. Då slipper man problemen med de lågutbildade som inte klarar av att höja sig enligt normen. De kan utveckla sina talanger på annat sätt. Inte på byråkratens.

 

  1. Förstatliga skolan, kräv att utbildningen sker på garanterad vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Människor kan vara verksamma i skolan och samtidigt utbilda sig. Rannsaka lärarutbildningen, tryck på vetenskapligt djup och akademisk ämnesexamen, därefter pedagogik och praktik. Med handledare och ett kollektivt samarbete. Lärarhögsskolans roll tar enbart den pedagogiska och juridiska delen. Man kan slopa lärarutbildningen som den ser ut idag.

 

  1. låt dem som vill studera olika religioner få göra det privat. Inga skolor skall ha religiös prägel. Religionen är en privat fråga och får skötas privat. Enhetliga krav på alla elever i hela landet, från alla miljöer och klasser måste ställas. Det var enhetsskolans ambition en gång i tiden. Skolan var inte tipp topp då, men troligtvis den bästa nivå vi någonsin har haft den. I en skola för alla, skapar man värdegrunder och integration.

 

7 Nu när värnplikten skall återinföras och gälla båda könen, framgår det att det är väldigt få som kommer omfattas av den. Låt då de som inte tas ut till försvaret, bli uttagna till civilvärn och naturvärn. Detta skulle kunna inkludera alla och vara en viktig faktor för integration, samhällskydd och naturskydd. Det skulle ge grund för medvetenhet och ungdomen skulle inkluderas i samhället, bli stärkta och också kunna ta över dess styre.

 

  1. Låt studenter välja ifall de vill ha CSN eller få sin utbildning gratis. Valet består i att vill man studera utan CSN, utan lån, kan man göra det och därmed stå till samhällets förfogande efter färdiglagda studier. Då får staten/kommunen föreslå arbetsplats och man flyttar dit och arbetar ett antal år tills skulden är betald. Därefter kan man stanna kvar eller flytta. Detta är en uppmuntran till dem som inte kan eller vill dra på sig studieskulder. Människor kommer ut i landet och får erfarenhet av andra delar. Det finns då inget hinder från familjens sida att stoppa ett barns utbildning, av ekonomiska skäl. Samtidigt kan landet få läkare där det behövs. När dessa läkare flyttar tex. efter 3-5 år, kommer det nya. Går man igenom alla utbildningar kan det gälla de flesta utbildningar, så kan man också garantera kvalitet i hela landet. Jag tror det skulle till och med bli populärt och gynna hela landet.

 

  1. Låt inte LRF och Arla styra landsbygden. Det skall ges möjlighet för inte minst unga, att flytta ut på landet och ägna sig åt olika verksamheter. Man skall kunna leva som småbonde och inte tvingas till matindustrin. Det skall finnas en särskild del av jordbruksdepartementet dit man kan vända sig med förslag på verksamheter på landsbygden, där det finns expertis och kunnigt folk som kan erbjuda olika förslag till lösningar.

Nu är det så att den mest begåvade och envise har inte en chans ifall man inte har släkt på landet och pengarpå banken. Det är ett primitivt sätt att sköta ett land på. Vakna!!!

 

  1. Låt konst få vara konst. Inte nyttig. Inte praktisk. Inte vinstbärande. Bara syre i samhällskroppen. Får människor konstnärlig frihet växer den. Då växer vi.

 

GOTT NYTT ÅR!!!!

 

 

 

Det ekar från rasbiologiska institutet

Jag hörde en säkerligen formellt välutbildad radiojournalist på prestigekanalen P1, tala om ”den rasifierade luciapojken” på Åhlens reklam. Jag undrar, ”rasifierad” av vem? Jag undrar också varför sprids det sådana begrepp? Varför skapar man dem inom kvasivetenskaperna? I vilket syfte? Jag lever fortfarande i den villfarelsen(?) att rasskillnader går mellan olika arter av däggdjur. I egenskap av olika former av liv, kan vi dela upp det beroende av ifall vi kan få avkommor av varandra. En människa och en åsna borde inte kunna få avkommor, trots att det finns många skäl att fundera på den saken.

I en enveten strävan från medelklassen att förneka klassamhället som ett resultat av att en del exploaterar andra och bygger sitt välstånd på det, så försöker man krampaktigt att finna olika förklaringar till motsättningar som man inte kan förneka finns. För vem i historien har ”ras” varit viktigt? Jo, för den som vill dölja de verkliga orsakerna till förtryck, underläge och exploatering. För dem som vill ”att alla skall vara snälla och alla ha det bra utan att det kostar mig något”. Utan att jag själv behöver släppa på mina privilegier.

Det var en retorisk fråga och ni fick ett retoriskt svar.

Jag tillhör dom som till det yttre påminner om en stor del av befolkningen här i norden, jag är ljus och blåögd (jo, jo, säkert i flera bemärkelser). Ändå har jag ofta fått frågan varifrån jag kommer. Från vilket land jag kommer o.s.v. Ofta från sådana som har invandrat men också från svenskar sedan generationer. Jag har funderat på varför.

Jag har blivit utsatt för övergrepp som ansågs vara tillåtet då jag ”bara var svensk och inte arab”. När jag har framhållit att det finns en historik av att perser ser ner på araber och araber ser ner på svarta afrikaner och att detta är en del av deras klassamhällen och behov av att hålla grupper i schack, har jag blivit anklagad för att vara antipers(!) även av dem som säger sig ha flytt hit från förtryck.  Det handlar om medvetenhet.

Ja, man kan fortsätta i det oändliga och människors tillhörighet har alltit varit tacksam att hävda för eller emot, beroende av intressen och medvetenhet om dessa.

Jag har alltid betraktat mig som svenska, med ursrprung från svenska statare och inflyttade hugenotter, i båda fallen en social tillhörighet obs. Många hugenotter kom från Normandie i Frankrike som i sin tur var en inflyttningsort på vikingatid för nordbor, d.v.s danskar, svenskar… Som senare i en strikt protestantisk klädnad kom tillbaka till norr i flykt från katolska kyrkan.

Vad har vi här? Raser? Vi har historisk kuriosa som kan gestalta en del av mänsklig och samhällelig utveckling. Sådant kan i bästa fall vara berikande och bildande.

Jag har sedan barn identifierat mig med de grupper som var mest utsatta i samhället. När jag som vilsen tonåring sökte upp olika grupper, som judar, romer… var jag inte välkommen då jag inte var ”äkta”. Jag insåg så småningom att genom att vara utsatt som grupp, kunde man göra det till en tillgång också. Då var inga ”falska” medsystrar eller medbrödrer välkomna eftersom det skulle ifrågasätta sammanhållningen och fördelarna. Är detta rasism?

Det kan det vara, men det behöver det inte vara.

I mitt husorgan läser jag en artikel om att svenska nazister härmar IS. De skulle härmas genom att ha en organisatorisk lösaktig form, så som den nya tekniken har möjliggjort. Vad artikelförfattaren inte inser är att alla, ja, alla politiska intressen organiserar sig så, anpassat till den nya tekniken och globalismen. IS uppmanar meningsfränder att agera i IS intentioner, att agera själva. Då man har martyrskapet som incitament, och vänder sig till dem som är vana vid detta incitament, lyckas de här och där.

Speciellt ungdomar har alltid självmordet tillhands hos dem vars tillvaro är hård och upplevs svår. Framförallt i avsaknad av livserfarenhet.

Krakarna inom Svenska motståndsrörelsen har inte fått bättre ledning av sina ledare än att hänga upp sig på vad de kallar för ”raser”, för att göra det enkelt för dem. Ingen förväntar sig någon intellektuell förmåga uppenbarligen hos just dessa. De får stå för skitgörat, medan de mer intellektuellt lagda nazisterna rör sig i bakgrunden.

Att det skulle finnas någon judisk ras har jag ännu inte fått någon trovärdig vetenskaplig förklaring på. Även då det finns sionistiska ideologer som talar om ”judiska gener” o.s.v. Men dessa förespråkare  tillhör alla samma klubb som nazisterna. Oavsett etikett. Genifiering av politiska motsättningar.

Kan en svart och en vit människa avla barn tillsammans? Uppenbarligen. Alltså tillhör vi vetenskapligt samma ras. Vilket inte har att göra med de olikheter vi har, beroende av var och i vilka miljöer våra släkten har utvecklats i hundratusentals år.

Summa sumarum är att den som talar om raser, rasifiering, etikettsidentifiering… har något att dölja.

Vad då?

Ställ frågan nu, varför envisas medelklassen som har tillgång till medier, politik och andra inflytelserika positioner, att tala om rasifiering och identitet? Vem är det som rasifierar och vem är det som identifierar vem? Och varför?

Vi återgår till mitt påstående att det är ett sätt att dölja de verkliga motsättningarna i samhället, den mellan exploaterade och de som exploaterar.

Det låter hårt, va, jag? Jag är väl ingen exploatör. Jag vill ju hjälpa alla! (så länge jag slipper betala förstås!)

Vi har ett samhälle där skillnaden mellan arbete och kapital alltjämt råder. Vilket innebär att för att försvara kapitalet, d.v.s. ”rätten” för en del att skapa vinst på andras arbete, måste man skylla intressemotsättningar på annat för att dölja utsugningen. Då gör man det genom att etikera människor i det oändliga. Det finns alltid någon ”objektiv” orsak till att någon blir illa behandlad och den ”objektiva ” orsaken tycks alltid vara något som man inte kan ändra på, så som hudfärg, härkomst, kulturuppfostran…

Så behändigt!

Ponera att våra skolade (dock ej alltid bildade) journalister och i bästa fall politiker, skulle tala om intressekonflikter, om exploatering, om människors lika värde i praktiken i samhället, ja jädrans vilket liv i luckan det skulle bli! Föreställ er medvetna, öppna och ärliga politiker, som är där för att de vill tjäna befolkningen och inte bara tjäna sig själva!!! Då skulle även medierna medverka till upplysning och bidra till självständigt tänkande, ja kanske till och med kritiskt tänkande. Men då skulle inte intressekonflikterna se ut som de gör i samhället idag.

Det torde vara förödande för eliten. Detta vet eliten, makten, det korporativa styret.

Därför tolererar samhället unga män som vill slåss och ge på käften, då de inte förmår att hävda sina intressen på något mer nyanserat sätt. Istället för att hjälpa dessa att fatta saker och ting, att organisera sig frammåtsyftande och inte för att riva ner och föröda, så uppmuntrar man dem att framstå som hjältar i medierna. Nu blir de äntligen sedda. Heja medelklassen!

I mitt skolvärv har jag haft en del av dessa unga män. De var utklassade av ängsliga lärare och dessa lärare hade aldrig mött nöd i dess olika former i ett rikt samhälle. Nej, jag klappade ingen på huvudet och förklarade att jag förstod, att de hade haft en taskig barndom och därför är de nu tjuvar och banditer.

Detta är en föraktfull hållning som inte sällan dessa killar möter inom skolan och socialtjänsten.

Nej, jag ställde krav. Krav om att de skulle ha integritet, hålla sin värdighet och följa Bamses devis. Är man stark måste man vara snäll. Deras hjältedåd bestod i att stå över småaktigheter, att vara stolta och inte skita ner sig.

En del fattade, en del följde uppmaningarna och de lyckades med att bli självständiga, värdiga och stolta människor. Jag vet att de minns mig.

Men sådana killar möter starkt motstånd och därför är det bara de starkaste som klarar av det. De andra gömmer sig bakom IS symboler, nazisymboler eller kulturrelativism.

En del av dessa går till ytterligheter och mördar människor. Andra sopar rent framför dessa och hjälper dem i sin utveckling till fördärvet, utan att själva skita ner sig. De kan fortsätta leva i förnekanden.

Jag menar att denna kulturrelativistiska kår som sjunger i samsång men oändligt falskt, uppmuntrar och gynnar extremisterna, även om de själva inte inser det.

Det intellektuella samtalet, den intellektuella analysen, öppenheten för flera belysningspunkter saknas i det gemensamma samtalet och i samhällsatmosfären.

De intellektuella i samhället håller käft, i ängslig rädsla för att förlora status, position och sina löner. De har abdikerat och svikit. Det kollektiva stödet för att värna varandra, stötta den modige, lyser med sin frånvaro.

Sedan har vi den massmediala fabriksarbetaren, som tror sig vara intellektuell och med sin uppkomlaranda sprider sken av detta på kommersiella och ytliga vis, men får stå oemotsagd. Vad som skiljer medierarbetaren idag, på alla nivåer, från fabriksarbetaren vid löpande bandet är att dåtidens fabriksarbetare kunde göra sitt jobb manuellt, mekaniskt t.o.m., men kunde behålla sina tankar för sig själv. Man kunde behålla sin integritet.

Jag jobbade i fabrik och våndades över ifall jag skulle söka till universitetet eller ej. På fabriken fick jag behålla min inre värld. På universitetet kom den att utsättas och ifrågasättas, då jag tillhörde fel klass och var en minoritet där, blev jag ensam i mitt försvar.

Idag kämpar den akademiska världen, universitetsvärlden att behålla sitt relativa oberoende, sin öppenhet, sin kritiskhet, men även den utsätts för ytliga, medelklass och medelmåttiga kommersiella bedömningar om effektivitet. Antiintellektualismen sprider ut sig. Vi får hoppas att akademikerna vågar stå på sig.

Den kommersiella strävan efter effektivitet håller på att göra människorna till viljelösa robotar. Vi ersätts allt mer med maskiner och mekaniskt tänkande.

Men utvecklingen är dialektisk och människan är så i högsta grad. Detta ljuger man också om. Men verkligheten överträffar inte bara dikten men också lögnen. När vi talar om förekomsten av rasism, klassificering och etikettering av människor är det en följd av förljugenheten om intressemotsättningar och om att de facto se alla människor som likvärdiga.

Hade vi nu haft lika värdeprincipen gällandes hos oss, hade alla oavsett begåvning och moral, eller härkomst, varit behandlad på ett medvetet och respektfullt sätt. Sedan får vi döma människors handlingar och fördöma dem när så behövs, men det har inget att göra med att visa respekt för människans existensberättigande. Man räddar liv, oavsett vem det där.

Men när det förs en politik i de små stegens tyranni, så växer det fram folkliga reaktioner. Dessa går allmänt under förtryckarbegrepp som ”populism”.

Ja, ni förstår, populism är folkliga reaktioner på förd politik. Eftersom den går emot makten, är den vulgär och måste antingen hållas undan, eller förnekas, eller förlöjligas, eller förljugas…

Ja, alla maktmedel är tillåtna. En klok människa hade tagit sig en funderare och tänkt till två varv när det växer fram starka reaktioner på misslyckad politik. Dessa kloka lyser med sin frånvaro.

Alltså: om det nu är så många människor som reagerar på en förd politik och dessutom reagerar massivt mot denna, kanske man skall tänka om, ifall det går att förändra den politiken så att den inte väcker en sådan anstöt?

Kanske man skall ta reda på varför reaktionen är så stark?

En korkad människa, säger: usch, den vill jag inte sitta bredvid, den vill jag inte ta i hand, den vill jag inte debbatera med, den vill jag isolera. Sådana korkade tycks det gå 13 på dussinet.

Sedan kommer medierfabriksarbetaren  fram, ni minns, den på löpande bandet i propagandaindustrin, och säger, ”titta på likheterna mellan nazister och IS, (daesh)!”

Ja, alla ideologier, alla lösningar på politiska problem som innefattar fysiskt våld, liknar varandra. Oavsett hur man ideologiskt kom dit, om lösningen på sitt problem är våld, så liknar man varandra.

På samma sätt som krig liknar varandra, oavsett varför man började. Amerikanarna i Irak eller ryssarna i Syrien. Folk dör.

Ser ni nu hur kulturrelativismen leder oss fram till ”lika kålsuparteorin”?

Om nu Svenska motståndsrörelsen har tagit som uppgift att spöa upp ensamkommande flyktingbarn, torde någon ställa frågan varför och försöka förstå och inte bara fördöma, vilket är enklast. Kanske alliansens misslyckade politik (trots att inte Reinfeldt tycker det) har lett till att korrupta kommuntjänstemän löser problemen efter eget intresse och förmåga (ovilja) och dessa, för att öppet ställa upp för staten, trixar fram olika lösningar på lokal nivå. Lösningar som drabbar dem som redan finns där.

Hoppsan.

Den öppna flyktingpolitiken passar ju bra i agendan att få billig arbetskraft, potentiella arbetare som är ovetandes om fackföreningsrörelsens historiska roll, som är tacksamma för vad de får…(i många fall) och som man kan ordna ”vägar” in till samhället och som man inte behöver lägga ner så mycket krut eller pengar på, som dom som har vuxit upp här, eller bott här länge och har andra krav. Krav på inte enbart överlevnad, (vilket man även kan i skogen under en pressening) men också krav på värdigt liv. Hjälp i skolan vid behov, ett arbete, en bostad.

När kommuner köper upp bostadsrätter, ger dem till människor som har bestämt sig för att de vill komma hit (det finns andra länder) och där kommunen dessutom inte förhandlar bort besittningsrätten (kommuntjänstemän är vana att inte förhandla bort den när de själva trixar fram någon bostad åt sig eller de sina) och dessa nytillkomna får en bostad som de som bor här gör allt för att själva få, men inte lyckas med. Då reagerar människor. Ä det konstigt?

Är det någon som förstår att det skaver i ögat på folk? Kan det vara så att människor känner sig förfördelade? Kanske de redan har upplevt detta under sin uppväxt.

I denna situation springer den ena allianspolitikern efter den andra och tar avstånd från sin tidigare politik. Inte Mp eller V. C vill ju ha billig arbetskraft i jordgubbsfälten och i stallarna. Inte Reinfeldt dock, vilket han inte kan, som den symbol för de s.k ”nya” moderaterna han vill gå till historien som.

Nu rullar det på.

Istället för att förklara motsättningarna, kritisera dem och peka på rättvisa lösningar ägnar sig medelmåttigheten sig åt att peka finger, sätta upp ”rasifieringsskyltar”. Snart har vi så många etiketter att ta hänsyn till på människor att det blir svårt att rabbla upp alla tänkbara etikettshänsyn vi måste ta för att förklara någons beteende. En hockeyspelare är fullklistrad av etiketter, därför han är sponsrad av dessa bakomliggande företag. Det är precis vad kulturrelativisterna gör med oss alla i propagandaindustrin. Alla dessa etiketter, rasifieringar, identifikationer, genmotiverade härkomster…är sponsring för att hålla människor kvar i förljugenhet och förnekanden. För att hålla nere människor i okunnighet och utan självmedvetenhet. Så kan man exploatera människor i syfte av vinst.

Jo, vi har ett klassamhälle, där en del lever gott på att andra exploateras. Där även de som är exploaterade av någon, lever bättre på att kunna exploatera någon under sig.

När makten ingriper och gynnar en grupp som av olika skäl har valt att komma till Sverige, framför de som av hävd bor här, eller har bott här i decennier, som har i generationer även medverkat till landets rikedomar, då är det inte intellektuella samtal som kan förväntas.

Då slåss man.

Har man inte fattat att det är sådan vetskap och förståelse som bör finnas hos eliten (då det är en historisk erfarenhet) medverkar man till att slita sönder sitt folk och sitt samhälle.

Kom då inte och skyll på mördarna och våldsverkarna enbart, dom gör det som mördare och våldsverkare alltid gör, det torde inte förvåna. Dessa finns för att de har fått utrymme att finnas, de har fått stöd att växa till en rörelse. Detta för att många självgoda, självutnämnda ”humanister” har gynnat deras framväxt genom sin kulturrelativistiska hållning. Genom sin raspolitik, genom sina etiketter och stämplar på människor i det oändliga.

Mördare och våldsverkare finns det jämt. Men i ett sunt samhälle fångas de upp och isoleras.

I vårt, kulturrelativistiska, uppkomlarsamhälle, där lögnen är en princip växer dessa till en rörelse.

Jo, det gäller att ta ansvar. Ansvar efter befogenhet. En vanlig dödlig har ansvar i sitt dagliga värv, i sina politiska ställningstaganden, i sina relationer. Maktmänniskor på alla nivåer har utöver det ett ansvar som följer med maktbefogenhet.

För att slippa ta sitt ansvar, identifierar man sig med makten framför dem man är satt att representera och tjäna. Detta är korporativt.

Vi bygger ett samhälle där nazister, fascister känner sig hemma.

Det är dags att tala om globaliseringen, vad den innebär och skillnaden mellan globalisering och internationalism.

Jag återkommer.

 

 

 

 

SVERIGE HAR VALT PRESIDENT?!

 

Så är äntligen presidentvalet slut och Sverige, svenska journalistkåren, eliten och den så kallade intelligentian, har valt sin president. Men det blev inte som man trodde. ”Man” blev chockad. Så som vi har matats med okritiskhet timme ut och timme in, dag ut och dag in, vecka ut och vecka in om alla detaljer, förståsigpåarförklaringar om hur den hemske Trump står mot den demokratiska Clinton. Som skönheten och odjuret. Det svenska engagemanget i det amerikanska folkets inre angelägenheter har nått löjets breddar. Som om det vore vår president. Lite distans hade inte varit fel. Löfven borde inte ha uttryckt sig som han gjorde, ”att jag föredrog Clinton, men….” Vad han, eller den svenska eliten eller dess medelklassreservat föredrar eller tycker, är en piss i Mississippi.

”Alla” blev chockade av att Clinton förlorade stort mot galenpannan. Jag tillhör dem som för länge sedan sa att Trump kommer att vinna. Jag sa att Clinton och Trump representerar varsin sida av kapitalismens inneboende motsättning. Den ena sidan som vill svälla på internationella breddar, globaliseringen med Clinton som representant och den andra som bygger upp nationellt kapital, med Trump som sin symbol.

Vem tror uppkomlarna att arbetslösa, fattiga, förbisedda och ignorerade människor skulle lita mest på? På den del av kapitalet som gärna kan byta ut sina arbetare mot billigare arbetare från långtbortistan? Eller den som lovar jobb här och nu? Det krävs ju knappast att man är ett orakel för att se detta. Däremot måste man ha tentakler i myllan. Man måste erkänna klasskillnaderna och veta varför de finns.

När vi får beskåda en nästan sorgsen man, tillika chef för Utrikespolitiska Institutet, (obs forskning, inte propaganda)  sitta och gräma sig i TV över att globaliseringen får motstånd och blir hämmad i sin framfart, då måste väl någon mer än jag reagera och undra över hur dessa människor tänker och hur de värderar människosläktet? Hur de tar för givet att alla är för globalisering. Och dom som inte är det, bryr man sig inte om. Tills man blir chockad. Vilket man blir över att alla inte accepterar en utveckling som slänger ut miljontals till hunger. Varför skulle folk vilja det? Tror man att globaliseringen är ett naturfenomen?

Globaliseringstanken är enkel i sin konstruktion  och nyliberal. De största och mäktigaste företagen växer efter eget skön. Nationalstaten blir för liten och företagen måste få andra våtmarker. För att kunna växa är jakten på billiga råvaror och billig arbetskraft avgörande. (Kommer ni ihåg kolonialismen? Slavhandeln?) Man flyttar sina företag till platser där just råvaror, eller arbetskraft eller både ock, är billigare. För att kunna göra det måste man vara överens om regelverk som tillåter varor (råvaror, produkter, maskiner…) pengar och människor (arbetskraft)  att flytta fritt över gränserna utan extra pålagor. Bravo EU!

Sedan är det bra att skriva avtal med stora landet i väst. TTIP, hmmm. Vi börjar med Kanada, CETA. När det är gjort, vilket det blev efter man tog vallonerna i ett skruvstäd, så går vi vidare till TTIP.

Men se, då kom det stora odjuret fram. Uj,uj, vad ska lilla, stackars, exportberoende Sverige göra då?

Ja, i detta läge blev latteträsket och eliten chockade, sorgsna och förstår fortfarande ingenting.

I USA ruttnar städer, bygder och människor bort, dom som inte ryms på Manhattan och häftiga ställen dit svenskar gärna åker för att känna av den stora världen. Ungdomsgenerationer går förlorade, bildningsnivån på många ställen är på U-lands nivå. Fattigdom råder i världens mäktigaste land.

Inte för att de inte har råd med att utrota den. Utan för att välmåendet är inte till för alla. Utan klassmotsättningar stannar kapitalismen. Det vore ju förfärligt, eller?

Skillnaden mellan Trump och Clinton är, ifall man exploaterar människor här eller där. För kapitalet är det ingen skillnad. För de rika likaså.

Men för den exploaterade kan det vara skillnad. Att bli exploaterad eller inte ens bli exploaterad, kan avgöra ifall man överlever eller ej.

Är arbetaren ingen självmordskandidat, är denne tacksam för att få ett jobb. När man talar ur individens ståndpunkt är just det avgörande, möjligheten till överlevnad och utveckling.

När man talar ur det anonyma kapitalets vinkel, kan man säga samma sak men med skillnad att i ena fallet talar vi om en individ som bor på en plats som vi kallar nation. I det andra talar man om resultatet av individers arbete som vi inte bryr oss om var dom är, eller kommer ifrån eller vilka problem det medför. Bara resultatet räknas.

Det är intressant att höra hur högermänniskor helt plötsligt vitt och brett talar om människors lika värde oavsett varifrån de kommer. Så gjorde de inte under det nationella uppbyggandet av kapitalismen. Tvärt om. Då var det viktigt att veta var du tillhörde.

”Öppna era hjärtan”, sa Reinfeldt och uppmanade svenska arbetarklassen att öppna sina plånböcker, för att ta emot de billigare ersättarna.

Det låter vidsynt och humant. Det passar medelklassen eftersom de tjänar på detta. Slingerbulten Schlingman, Reinfeldts propagandaminister, sitter i TV och talar om ”berättelser”, om att förena ”två berättelser”.

Ja, ni hör själva hur enfalden har fått gestaltning.

När arbetarna klagar på att de blir bortmotade, inte får samma möjligheter som de som flyttar in, blir de kallade rasister och inskränkta lantisar. Detta är ingen berättelse, det är upplevd verklighet.

Givetvis är det av större intresse för den svenska eliten att bereda plats för en redan färdigutbildad syrisk medelklass, som man får gratis och tack vare kriget kan man gömma sig bakom en förment humanism, än vad det är att spendera pengar på hopplösa människor som inget lärt de senaste tio åren, eller svenskar som kräver omskolning.

Människan är en produktionsenhet i kapitalismen. Hon gör sig snart överflödig, då maskiner tar över allt fler områden.

I Marx värld, skulle det vara höjden av lyx. När maskinerna jobbar kan människorna ägna sig åt andra saker som förkovring, kultur och medmänsklighet.Var och en skulle få det som de behövde och var och en skulle bidra till det gemensamma efter förmåga. Vill man arbeta mera så visst kan man det. Man kan visst skapa extra resurser, så länge man inte exploaterar någon annan. Samarbete går bra och dela efter insats. Ingen hindrar att någon blir stjärna, tjänar pengar… men gör det av eget arbete, inte av andras.

Vinsttak i välfärden sätter igång stora skälvan hos dessa som stoppar skattepengar i fickan. Profitörerna talar med tordönsstämmor om hur vinsttak i välfärden skulle riva ner företag, sätta tusentals människor på gatan. Vad är det utredningen, ”ordning och reda i välfärden”  egentligen säger?

Jo, om du vill dela ut vinster, så gör det på eget intjänat arbete. Att dela ut skattepengar som andra har dragit ihop, är ingen konst.

Egentligen går inte utredningen så långt. Den sätter bara en gräns i en för övrigt gränslös hållning. Den sätter en gräns där alla andra kapitalistiska länder har gränser, men där våra borgerliga regeringar tyckte det var fritt fram till smörgåsbordet, utan att fråga vilka kockarna var.

De chockade uppkomlarna simmar i sina fiskstim och vänder tvärt när främsta fisken har gjort så. Utan att vilja veta eller förstå. Framåt, framåt.

Att förneka klassamhällets existens, att tro att det handlar om ogina och efterblivna individer som man kan vifta bort, som inget förstår, leder till misstro bland dessa gentemot eliten, mot regering, mot riksdag, mot myndigheter…

Vad tror de chockade händer när misstron växer?

I Kalifornien började man bränna soptunnor, sköt ihjäl någon och satte igång bråk. I de akademiska salarna och i de politiska fästena diskuterar man utifrån teoretiska modeller och missbrukad statistik.

Men man har inte sett till att det finns kanaler för människor att nå myndigheter, nå vetenskaplig och mångsidig information. Från maktcentrum ringer man sitt lokala partiordförande på någon ort, eller lokala fackrepresentant och tror sig den vägen ha tentakler ner i myllan.

Det stämmer inte.

Vi har politrucker och aparatchiki, på svenska, politiska karriärister och medlöpare, som trixar sig fram, vinner personliga vinster och kan döda för att hålla sina ryggar fria. Ingen kontrollerar kommunerna. Ingen håller efter dem.

Är det någon som tog uppmaningen av Inga-Britt Ahlenius på allvar? Att skaffa fram en kommunrevision och skärpa till riksrevisionen?

Nej.

När hon kritiserade regeringens göranden under Göran Persson, blev hon sparkad. När hon kritiserade FN chefen, Ban Kimoon, den som flera stormakter ville ha eftersom han var ofarlig, så tystades hon. När hon krävde fristående och opartisk kommunrevision, låtsas alla politrucker att hon inte finns.

Skall eliten i Sverige veta vad som händer utanför de urbaniserade uppkomlarträsken, är det bäst att börja se till att det finns en kompetent och opartisk kommunrevision. Att man skapar andra kontaktytor än jäviga medlöpare som informerar om landsbygden. Att man inte plockar upp små russinsjälar som blir så till sig att komma till storstan att de låter sig bli ertappade med att utnyttja skattemedel för att åka på safari, som vår försvarsminister. Hur skall människor få förtroende för en försvarsminister som inte klarar av att hålla isär mitt och ditt?

En manlig variant av Sahlin?

Listan kan säkert fölängas, beklagligt nog.

Medan de självgoda putsar sina glasögon och tittar ut över snölandskapet, får vi hoppas att det inte dröjer för länge innan de upptäcker vad som rör sig under snötäcket.

Innan det blir för sent.

Vi har val om två år. Mycket kan hända på två år. Här och i världen.

Blir det då en ny chock?

 

Tyst demokrati och kommersiell yttrandefrihet

Vi har som nation, som folk, som individer framhållit lika människovärde. Att alla har lika värde, som människor. Vi skiter i hur du ser ut, varifrån du kommer, bara du uppför dig som folk. Ett rimligt krav från ett kollektiv på individen, så att gemenskapen kan fungera. Problemen, mina vänner, är många. Det sociala värdet av människor, skiftar. Deras insatser skiftar. Deras behov skiftar. Men alla har rätt till sina basbehov. Det är fundamentet i ett humant samhälle.  Men funderar man lite över hur det ser ut, hur lättvindigt makthavare spottar ut sig likavärdeprincipen, så framtonar något som har blivit till en klyscha.

Jag var ordförande för Humanisterna i Stockholm under ett år. De flesta engagerade var liberaler eller liberalsossar och jag var för radikal för dem. Givetvis hade de rätt att göra sig av med mig, vilket skedde med mycket knapp marginal. Under tiden som ordförande för Stockholm Humanisterna, (vilket var den största avdelningen, då ca 2500 medlemmar) höll jag i ett möte på ABF i Stockholm om ”fascismens olika ansikten” . Tillsammans med en annan styrelsemedlem, också van föreläsare, ville jag visa på den framväxande fascismen i Sverige. Att den tar sig nya former, men med samma innehåll.

Jag har skrivit om socialdemokratins roll i uppbygget av ett korporativt samhälle, ”Den stora myten ” Humanakademiens förlag, där jag går igenom den framväxt av ett korporativt samhälle som vi ser idag. Där toppskikten i riksdagen, olika intresseorganisationer, institutioner, oavsett vilka och oavsett vem de representerar så har de ett gemensamt, det är makt.

För att ett fascistiskt övertagande skall kunna ske, gäller att överbyggnaden, att ideologin i samhällets alla funktioner är präglad av en elitistism.  Där klasskillnaderna permanentas, där diskriminering i olika former är legio, där reaktionära, antiintellektuella ideér är övervägande. Där förakt mot bildning råder. Där vetenskap och kultur anses vara av underordnat intresse. Det är grundbulten för ett fascistiskt samhälle. Sveriges samhällsorganisation idag vore en våt dröm för Musselini.

Jörn Svensson skrev om korporativism i Sverige på 60-talet. Den lilla tunna boken han gav ut, gav mig pusselbitar och mod att fördjupa mig i ämnet. Jag vet ingen annan än vi två som har ägnat oss åt det korporativa Sverige. Idag lägger Jörn Svensson locket på.

Jag fortsatte, jag skrev en doktorsavhandling i temat, sedan skrev jag en populärvetenskaplig bok baserat på delar av avhandlingen, Den stora myten, som ovan nämnd, har uppmärksammas i andra länder, men i vanlig ordning kvävs den i en demokratisk tystnad här hemma.

Att jag har en doktorsexamen och lektorsexamen har ingen betydelse och är ett hot om man är självständig och tänker själv. Självständighet tycker man inte om i korridorerna. Den akademiska världen är en intelektuell värnplikt. Var kritisk…men inte för mycket. Gå i led.

Jag blev svartlistad på arbetsplatser, fick inte jobb jag sökte, fast jag hade högsta meriter. I den politiserade skolan gäller inte betygen. Betyg är ett intyg på ifall du är godkänd i systemet, inte ett uttryck för ifall du är kunnig. Något jag hoppas att elever och studenter börjar fatta.

Hör av er, ifall ni behöver djupare förklaringar.

Kom i håg ungdomar, att betyg är en godtycklig vara och ett maktverktyg och det är inte självklart vem det gynnar. Meriter är godtyckliga. Idag gäller det, i morgon det, beroende av vad man vill mejsla fram. Beroende av vem som har makten.

Vill man ha en kompetent person på ett arbete, förutsätter det att det finns kompetenta personer att bedöma. Vilket är en stor bristvara i vårt samhälle.

Det är inte de kompetenta i sitt ämne som har gynnats, utan de som är kompetenta i fiffel och båg, i karriärism, i medlöperi… som gynnas.

Då kan du bli både journalist och programledare. Jag är övertygad om att du kan också bli akademiker och politiker av hög dignitet så som samhället ser ut idag.

Att svartlista obehaglig arbetskraft är en gammal metod. Den infördes av kapitalister som ville svartlista radikala arbetare. I Sverige ledde det bla. till  fem människors död i attentatet mot Norrskensflamman. Sedan tog socialdemokratiska fackföreningar vid, där man svartlistade sina arbetskamrater som var kommunister,som man bekämpade mer än arbetsgivarna. På så sätt hjälpte man arbetsgivarna att hålla rent på företagen, man slapp konkurrens i arbetarleden och kunde bygga samförståndet med företagsledningarna. Det korporativa samförståndet. Den svenska modellen.

På 70-talet fanns tvångsanslutningen till SAP kvar. Om man blev medlem i ett LO förbund, blev man automatiskt inskriven som medlem i SAP. Sa man ifrån och att man vill välja själv om man vill vara med i något parti, blev man misstänkliggjord och fick de sämsta arbetspassen.

Något att komma ihåg i den historielösa tid vi lever i med snabba klick och tron på att världen är Google.

På detta möte med Humanisterna i ABF i Stockholm, förklarade jag vad en polis i Malmö hade berättat. Det hör till saken, att jag var engagerad i kvinnojouren och jag spred där jag kunde kunskap om hederskulturer. I Kvinnojouren samarbetade vi med polis som försökte lära sig om hederskulturer, vad det innebär för flickor och pojkar. En polis hade gått i koranskola, i moskén hos en makedonisk imam med 8 års utbildning i Kairo, för att förstå koranen, och alla randskrifter. Jag menar att imamen är en bildad person och har dessutom europeisk bakgrund och  kan därmed  bilda svenskar i koranen och islam.

Denne polis med sin utbildning i islam, av en muslim, sa till oss på ett möte att det fanns minst 1000 kvinnor inlåsta i Malmö. Detta på grund av tradition av att hålla kvinnan fängslad. Men också som ett skydd, eftersom man har hållit kvinnor i ett konstant underläge, så att de står på ett barns nivå i sin mentala och sociala utveckling, vågar man helt enkelt inte låta dem gå fria i en främmande stad. Därför fanns det många män som låste med polislåset när de gick till arbete eller vad de nu gjorde.

Polisen sa att det fanns ett stort mörkertal utöver siffran de angav, som var ca 1000 kvinnor i Malmö. Då, för flera år sedan. Nu har det bekräftats på skilda håll att detta förekommer fortfarande.

Jag framförde detta på mötet, jag resonerade, sökte förklaringar och förståelse. Jag ville föra ett resonemang. En dialog.

Då reste sig en medelålders herre, Arnstad och började prata om att judar var ihjälgasade under andra världskriget.

Salen var full. Jag ger min högra hand på, (du får skära av den med en slö kniv), om att det fanns ingen på det mötet, som ifrågasatte att judar har gasats ihjäl under andra världskriget. Ingen förstod dock vad det hade att göra med dessa 1000 inlåsta muslimska kvinnor.

De flesta reagerade  med en beklämmande min och undrade vad det var för tok som började yla.

Arnstad fick mikrofonen i demokratisk anda, där han trodde att han skulle lära den månghövdade församlingen något nytt, genom att berätta att nazisterna hade gasat ihjäl 6 miljoner judar. Sedan anklagade han mig för att ljuga, för att vara nazist, för att sprida rasism och för att anklaga muslimska män att låsa in sina kvinnor.

Arnstad gick innan han fick frågor. Han brukar tydligen göra så, har jag förstått.

Eftersom mannen saknar intellektuell stringens, akademisk heder och social finess, skulle man hoppas att han hade vetenskaplig tyngd. Det har han inte heller.

Karln saknar allt. Men varför för man fram honom då?

Israel är förstås förbannad på att Sverige erkände Palestina som stat.

Det stör deras ockupations och kolonialistiska mönster. Israel är ju ett ständigt offer. Då gäller det för Israel att haffa tag i dem som kan väcka opinion mot en palestinavänlig politik. Men när detta hände, var Palestina inte erkänd som stat, men dock som folk med rättigheter.

Det finns många som tillhör den judiska tron och som inte delar Israels politik, och inte är zionister. Dom tycks leva i tysthet i Sverige. Varför då?

Jag hade en gammal vän, Alfred Liljenthal, som var jude från New York. Han var rik. Han var troende. Han ansåg staten Israel vara en skymf mot den judiska tron. Han ansåg den zionistiska, internationella verksamheten skända den judiska tron. Han ansåg att ockupationen av palestinsk mark och utlysandet av en israelisk stat var en skymf mot det israeliska folket och en gudsförnekelse.

Han blev medlem av PLO som personlig representant och var vän med ledarna i PLO och naturligtvis Arafat. Vilket han fick betala, med påhälsningar och stölder från hans kontor i New York.

Vi lärde känna varandra och vi gick i Atens galna trafik och diskuterade. Jag har kämpat  för palestiniernas nationella och mänskliga rättigheter sedan mitten av 1960-talet då jag blev medveten om deras öde. Jag har påverkat, diskuterat, blivit avskedad, blivit förringad, förminskad, förnekad då jag har hävdat detta folks rätt till sitt land och sin historia. Jag har föreläst, hållit studiecirklar, gjort dokumentärfilm, försvarat individer, skolat, tränat undervisat…jo, jag har ställt upp. Jag har funnits som en tillgång. För den som uppskattar en tillgång.

Jag har inte gjort karriär på palestiniernas öde, jag har inte tjänat pengar och jag har inte blivit samhällspopulär.

Tvärt om.

Detta har jag med mig då Arnstadt tar sig rätten att säga att poliskvinnans siffror är fel och att jag skulle vara nazist och rasist.

Den stackars Arnstad är medioker och saknar egen kompetens. Därför är han utomordentlig bra kandidat att vara någons medlöpare.

I ett radioprogram med honom förklarade han fascism vara likställd med våld. Det var hans analys. Förstå, om man använder våld är man fascist enligt Arnstad. Detta är inte seriöst.

Det är märkligt att SVT, och andra journalister inte vill se att han är en kvacksalvare. Vad är det som får SVT att bjuda in honom?

I diskussionen om och med Nya Tider, ville han inte diskutera direkt, utan kunna fullfölja sina fraser utan att bli konfronterad. Arnstad, antinazisten, hade inte argument mot Nya Tider!

Varför bjuder public service in en sådan medioker till att konfrontera Nya Tider?!

Zionisterna kör sin kampanj och infiltrerar i nya områden. Då duger även dumskallemediokrer som Arnstad. Förut var det liberalerna som var Israels främste vän. Nu har även SD tillkommit och även de andra allianspartierna. Alla är de Israels vän. Mot arabhavet fylld av fiender och odemokrati.

Där har dom rätt. Det finns ingen demokrati i någon arabstat. Eller någon muslimsk stat.

Men sanningen är att demokratin är sparsmakad även i Israel. Visserligen, om man är en mainstream zionist, så är allt ok. Men om man är kritisk jude, antizionistisk jude, oppositionell jude, palestinier, kristen, muslim så gäller andra lagar. Alltjämt gäller militärlagar för palestinier. Oavsett vad de tänker. Apartheidlagar.

Israel är som Sydafrika var innan befrielsen. För palestinier ( inklusive kristna, ateister) si och för judar så.

Att påstå detta, påstår sådana som Arnstad vara rasism och antisemitism. Vilket han anklagade mig för.

EXPO är en annan nazistjägare i likhet med Arnstad. Men till skillnad från kraken Arnstad är Expo heligförklarad. Alla tycker de gör ett rejält jobb, avslöjar nazister och jagar dom. Var får de sina pengar ifrån? Varför avslöjar de bara vissa nazister men struntar i andra? Vad har de för kriterier för vad nazism är?

EXPO får hållas i det tysta, och blir behandlade som om de vore en statlig myndighet och att allt som kommer ur deras guldstrupar är heligt.

Har någon synat EXPO? Har någon granskat EXPO? Finns det några journalister kvar i Sverige, eller har alla blivit som polisen? Osynliga?

Klyshan, ja den är att Sverige är en demokrati med yttrandefrihet.

Jovisst är vi en demokrati. Gröper man ur innehållet av demokratin, blir det som ett sandslott och rinner så småningom  ut med vattnets hjälp i sanden. För när  demokratin inte fungerar och ingen lyssnar till människor, deras vardag, problem och synpunkter. När människor tvingas finna egna lösningar därför att samhällsordning saknas, därför att myndigheter inte fungerar och när yttrandefrihet innebär stämpling och fördömanden, ja då har demokrati och yttrandefrihet blivit en klyscha. Eftersom det gör inget att du skriker, ingen hör dig. Vem som helst kan sätta vilken epitet som helst på dig, utan ansvar, utan kunskap, utan konsekvenser.

Talar du ur eget hjärta, betraktas du som tok.

Du har ansvar. Vill du verkligen ha det så?

Vi har en tyst demokrati och en profitstyrd yttrandefrihet. Är det vad som var meningen med demokrati och yttrandefrihet?

Allt fler människor inser att vår demokrati idag består av möjligheten att välja salt eller peppar på bordet, medan stora frågor beslutas i slutna församlingar. Långt borta. Det kallas för globalisering. En process och utveckling som är demokratins största motståndare. Man kan inte vara demokrat och globalist samtidigt. Förespråkarna bombarderar människorna med propaganda, i tron att det går. Men man kan inte vara lite gravid. Det är antingen eller.

Allt fler människor inser att yttrandefriheten villkoras till en PK -linjeformad, ängslig sanning. Inser människor att vi håller på att  avdemokratisera vår demokrati?

Var står du?

Ropar jag i öknen?

Ge mig tecken!

 

 

 

 

I have a dream…

…om ett rättssamhälle som lever upp till att alla är lika inför lagen, ett samhälle om där medborgarskap är en garanti och en förpliktelse. Jag drömmer om ett samhälle där demokrati är en metod att styra samhället med och inte bara säger sig vara det. Jag drömmer om ett samhälle där människor står i centrum och inte profiten…

Men drömma gör man om natten. Eller som en flykt under dagens umbäranden, samtidigt som man vet att det bara är en dröm som kan ge tillfällig styrka och några minuters respit.

Människan har ett behov av att förklara för att kunna förstå. Vi måste kunna förstå för att kunna agera. Vi måste agera för att kunna förändra. Vi måste förändra för att inte ha det som nu.

Men vad är det för något vi har? Har alla det lika dant? Nu?

Någonting sker i tidsandan, människor håller på att tappa fotfästet, många flipprar ut, samtidigt talas det i medierna om högkonjunktur. En del söker svar i himlaväsen, andra i konspirationer, och ytterligare i glömska och förnekelse. Men ingen vet vad.

Religion, sjukdom och berusning går hand i hand och kapitalet tjänar på allt. Människor resonerar som de har förstånd till.

” Jag har inget att dölja, så mig gör det inget om makterna tjuvlyssnar.”

”Jag röstade för EU, så jag kan köpa saker billigare, jag har inga problem med att globala företag styr mig.” ” Alla får komma till Sverige, så länge jag har min levnadsstandard kvar.” ” Jag sopsorterar så jag värnar om ekologin.”

” Jag vill vara lycklig så jag struntar i andras problem.” ”Jag är människovän och hjälper människor i nöd…(tills jag blir utbränd, upplever otacksamhet och blir hatisk).”……

Ja, resonemangen har låtit så och ingen tycks undra varför.

I början på 1900-talet, under inbördes-och interventionskriget i det unga Sovjet, drev föräldralösa barn omkring som gräshoppshorder. De slog sig ner, plågade omgivningen med sin kriminalitet och sina metoder för överlevnad. En ung pedagog, Makarenko, utvecklade en förståelse för hur att ta hand om dessa ungdomar. De fick gå i skola, skaffa sig yrke och göra rätt för sig i samhället. De flesta gjorde det och många  blev framstående medborgare i olika sammanhang. De fick lära sig respekt för sitt eget och andras arbete samt lära sig självdisciplin och att underordna sig den kollektiva disciplinen.

Kloka pedagoger har använt sig av Makarenkos erfarenheter, speciellt i sammanhang med ungdomar med svår social bakgrund.

Sådant är otänkbart i Sverige. Här ska företag tjäna pengar på alla grupperingar i samhället och när det gäller ungdomar finns det alltid någon som vill tjäna på mobiltelefoner och datorer. Kanske på det hus ungdomarna bor i, eller på de transportmedel de använder. Varför inte sko sig lite på den välsignade sporten också.

När det kommer till ”ensamkommande flyktingbarn” är det ett utomordentligt läge för nedtryckta själar i allmänt underläge att kunna hävda sig gentemot några som är ännu lägre än en själv i samhällshierarkin.

Då ingen professionalitet har krävts i arbete med ungdomarna, men bara formalia i bästa fall,  har dessa arbetsplatser lockat till sig inte enbart en ”Arbogakvinna” men troligtvis ett flertal dito runt om i landet. Ingen tänker till, ingen undrar, ingen tar ansvar och kontrollerar. ”Jag har ju inget att dölja…”  ”Alla har rätt att komma hit…” ” Jag vill bara vara lycklig…” ” Så och så ska det gå till enligt myndigheter…”

Men gör det, det?

Fattiga och unga Sovjet klarade av för 100 år sedan att göra något med förvildade ungdomar. Medan rika Sverige idag med liknande ungdomar, skapar förödelse.

Under dagen har man tuggat budgetförslag i Riksdagen. För en dödlig, utan att vara nationalekonom, synes budgeten vara lika slät som en enkel vetebulle. Det var luft här, lite deg där men när man doppar den i kaffe, försvinner den nästan helt och blir till en slemmig massa.

Det fylls på lite i hålen, men inte tillräckligt för att göra skillnad. Som att gå till tandläkaren och påbörja en rotfyllning, med tillfällig lagning, men inte ha råd att fullfölja den.

Budgeten saknade insikt om hur samhället mår. Det var försiktighetsnisse och fru präktighet som presenterade den. Med sådana typer skapas ingen dynamik. Ej heller utveckling. Eller tillit. Två år till valet och med fortsatt kräftgång kommer förmodligen valdeltagandet bli ännu lägre och även där anpassa sig till EU nivå, då medborgarna börjar inse att de kan inget göra. De kan inte påverka någonting i samhället som är av avgörande betydelse.

Assange sitter häktad i flera år för misstanke om våldtäkt, som ingen har ens orkat förhöra honom om. Samtidigt som kvinnor anmäler och bevisar våldtäkter som inte ens leder till utredning och bara läggs ned.

” Hade du i alla fall inte lite för utmanande klädsel ändå? Då kanske det inte är så konstigt att man tror att du vill ligga?”

Lika inför lagen?

Jag minns ett faderskapsmål jag hade efter min förstfödde son. Min advokat ansåg att jag var så simpel och fick skylla mig själv, då den fine fadern, som både var svenskamerikan och forskare, inte ville ha en som mig. Att jag blev med barn var ju mitt fel. En så ung jänta, med en så simpel bakgrund som min, får väl finna sig i att fadern vägrade erkänna faderskap.  Så fanns det väl inga garantier för att just han, den fine, kunde vara far. Det kunde ju vem som helst vara, eller hur?

Att den fine fadern satt i rättssalen med en ny kvinna, var ju bara uttryck för hans upphöjdhet. Medan jag, bekräftade arbetarslampans låghet.

Idag, är formerna ändrade i bästa fall, men innehållet och olikheten inför lagen är densamma.

Ikväll visade Kalla Fakta om fria, icke dömda, krigsförbrytare i Sverige. Efter Balkankrigen varnade jag för att det kom in många krigsförbrytare med flyktingarna från Balkan. Har ingen aning om någon är dömd. Säkerligen, med vår bekväma polis, lever de säkert i all välmåga. Givetvis hade det ingen betydelse i vad jag sa. Vem var jag, att påstå att det fanns krigsförbrytare lösa i Sverige?

Nu gäller det Syrien. Det gäller med all säkerhet Afrika också. Förut gällde det också från Saddam Husseins stall av bödlar. Framförallt de som utförde massmord på kommunister i Irak, för att uppfylla krav från CIA. Men sådana massmördare räknas nog inte som krigsförbrytare. De räknas säkert som hygientekniker hos CIA.

Våld lönar sig.

Kamp för demokrati, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, kritiskt tänkande, kritik av makten, organisationsfrihet och kamp för ett bättre samhälle, kan bara ske med modiga och medvetna människor. Av människor med civilkurage. Med människor som trots rädsla, gör vad som är rätt. Det är modiga människor och de enda som kommer att leda en utveckling i människovänlig riktning. Dom andra är inget att räkna med. Det bästa vore att de är följsamma, men räkna inte med att de står för något.

Inget kommer att ändras med människor som sitter framför datorn och lajkar, visar katt- och matbilder, eller talar om vänner på fejan, som om de vore riktiga vänner. Folk har tappat fotfästet, de ser inte längre skillnaden mellan närhet och digitala rymder. De är alienerade och ser inte sig själva. Ska vi väcka dem? Ska vi försöka?

Sociala medier är bra redskap för att sprida, kontakta, informera… men inte för att förändra.

Jag har en dröm om ett mänskligt, demokratiskt samhälle, där vi alla är lika inför lagen. Om ett samhälle där människor säger ifrån och inte viker sig i ynklig feghet. Om ett samhälle där människor tar sitt ansvar. Där makten tar ansvar efter befogenhet. Där maktens representanter vågar till självinsikt.

Jo, jag medger, en dagdröm, men dock en liten respit för att samla kraft.

Det gemensamma samtalet, mötet, dialogen, den gemensamma glädjen och den gemensamma kampen, sådant leder till förändring.

Organisera, organisera, organisera. Gräv där du står!