Palestina min älskade – heter en dokumentärfilm jag gjorde 1980 från ett palestinskt flyktingläger i Beirut, Libanon. Människorna gav en kärleksförklaring till ett vanligt liv, till sin egen by, där livet skapades av arbete, vård av jord och vård av relationer. Oavsett religion, eller i brist på en sådan, levde folk tillsammans som folk gör mest.
Nu skjuts raketer åter igen i Palestina och civila dödas. Palestinska barn saknar lika människovärde med de israelisk-judiska barnen. Man anser sig ha råd med ”mänskligt svinn” när det gäller palestinier. Hitler ansåg sig också ha rätt att radera mänskligheten med dem, han menade saknade likvärdighet med de utvalda arierna. Visst känner vi igen detta tänkesätt?
Åter igen sprutar förståsigpåare sina ”å ena sidan och å andra sidan” propåer, för att finna vem som bär skuld och vem som har rätt att försvara sig. ”Demokratipåvarna” springer runt och deklarerar den ”absoluta sanningen”, samtidigt som hus demoleras, människor mördas, kraftverk slås ut. Under vapenvila och ”normalockupation”eller krigföring så stjäls marken under det palestinska folkets fötter, bit för bit, i världens åsyn och med världens acceptans.
Det är som bekant inte första gången i historien som en folkgrupp inte anses av makteliten ha mänskliga rättigheter. ”Lösningen” blir då, för människor från denna folkgrupp, att de assimilerar sig, flyter in i andra. Eller att man skaffar sig privilegier och skaffar sig bättre klasspositioner. Då smälter man också in, bland de privilegierade. Då behöver de inte identifiera sig enbart som folkgrupp. De kan bli affärsmän och professorer.
Men för den stora massan av samma folkgrupp, finns inget annat än just sin folkgruppsidentitet. De har sin jord, sitt hem, sin historia och de vill också ha en framtid för sina barn. De har inte råd att emigrera. De bor kvar i förfäders spår. De vill inget annat än att leva som folk gör mest av eget arbete och utveckling.
Det finns således inget mystiskt med palestinierna. De försöker att hantera en grym övermakt, som motar in dem i ett hörn av förtvivlan.
Världen accepterar att kalla en stat för demokratisk, trots att dess lagar gör skillnad på sin befolkning. Israeliska judar och israeliska palestinier. I det ena fallet gäller en lag som ger privilegier och demokratiska vinningar till en religiös grupp, judar. Palestinier, som kan både vara kristna, muslimer och icke religiösa, lever under gamla engelska militärlagar. De saknar samma rättigheter som judiska israeler. Sådana skillnader inom ett folk, är allmänt känt som apartheid. Sydafrikas apartheidsystem var också religiöst betingat, dock av kristendom.
Israel är i likhet med Iran, en teokrati. Vilket innebär att en religiös underkastelse är vad som gäller. Tillhör du ”den rätta tron” får du privilegier och kan även hävda att du lever i en demokrati. Det finns till och med iranier som hävdar det. De av islamistjuntan privilegierade.
Palestiniern är per automatik en undermänniska i det israeliska samhället. Hur var det nu nazisterna sa, Untermench?
Detaljer fokuseras i debatten och förstå-sig-påare ges utrymme i medier och ältar om samma saker utan att säga något väsentligt eller nytt. Under alla skiften av den israeliska ockupationen av Palestina, handlar det om en kolonialistisk och rasistisk ideologi som driver och upprätthåller ockupation av palestinsk mark. Förtryck av det palestinska folket. Det handlar om zionism.
Denna ideologi är omfamnad av en hel värld. Den används som vapen, som förklaring och som ursäkt. Den är skapad för att gynna monopolkapitailistiska intressen. Att gynna stormonopolister som styr och är avgörande för bla. USAs ekonomi. Dessa monoplister har skapat en koloni. Den sista från europeisk front efter Berlinkongressen. En koloni för makt. En koloni för exploatering. I detta fall, politisk exploatering. En plattform för kontroll av arabisk olja, till en början. En plattform för militär kontroll bland diktaturer i Mellan Östern. En plattform för fortsatt experimenterande med olika folk.
En slagen människa från ett koncentrationsläger i Europa, lockas till den nybildade staten Israel som sista utväg. Där erbjuds denne en möjlig framtid genom att få nycklar till ett hus, vars ägare man har tvingat bort i flykt. Det var ingen vidare respekt för människor som hade överlevt helvetet i nazieuropa, att slänga till dem tjuvgods för ett framtida liv.
Innan nazismens framfart i Europa, var det få som ville flytta till Palestina. Nazismen ”hjälpte” zionismen att få dit folk.
Israel fortsätter att locka folk till landet. Så länge det inte är palestinier, går det bra. Men alla som får komma till det ”heliga landet” får inte samma behandling. Klasskillnader och rasism präglar det israeliska samhället. Man gör också skillnad på judar, de som är vita och de som är svarta. De som kommer från Afrika eller från Europa. Diamanten i den zionistiska kronan, är förstås judar (bara vissa) som kommer från USA. Israel är konsekvent i sin rasism.
Jag kände mot slutet av hans liv, Alfred Lilienthal, troende jude, rik amerikan och en man som var mot bildandet av staten Israel. Han var medlem av palestiniers högsta politiska organ en period och han berättade hur han ständigt var trakasserad av både CIA och olika zionistiska organisationer som ville bekämpa honom och hans åsikter. Det finns många judar som delar A. Lilienthals åsikter, men de får sällan komma till tals. En del nazister tror att de kan vinna något genom att slå på Israel. Det får dom inget för. Det enda de gör, är att stödja zionism. Men så är också zionism och nazism närstående ideologier.
Om man följer intressen, förstår man problemen.
Utgår vi från några enskilda amerikanska stormonopolister kan vi följa dessas intressen. Vi kan se hur den zionistiska lobbyn bearbetar propagandan och lobbar bland politiker, affärsfolk och allmänheten i USA. Är de ensamma skyldiga då?
Nej. Alla som ser en möjlighet att gödas i de stora fiskarnas skugga, och de är många, ger sitt stöd, aktivt eller passivt. I denna intressesfär, finns det många som tycker att ett litet folk, i detta fall det palestinska på några få miljoner, kan offras i kapitalets intresse. Ett kapital, som är större än flera självständiga staters nationalbudgetar tillsammans.
Är detta svårt att förstå?
Det handlar om en exploateringspolitik, som är grundsystemet för att upprätthålla ideologier som zionism.
Det finns många ideologiska uppfattningar som stöder zionism. Inom socialdemokratin har prozionismen varit stark. Det finns religiösa ideologiska system, som inte är judiska utan kristna, som stöder zionism. Hur kan kristna stödja en zionistisk politik i det heliga landet Palestina? Det konservativa och delvis reaktionära SD är zionistvänner och dessutom Israelvänner. Samtidigt skriker medelklass och kulturrelatevister, rasister och nazister efter dem, utan att ens reflektera över SD prozionistiska och proisraeliska hållning.
Frågar du en folkpartist, får du svaret att Israel är det enda demokratiska landet i Mellan Östern. Därför är dom zionister, säger dom.
Man bör ställa frågan om hur man kan bygga ett land, baserat på ett ”löfte” nedtecknat under flera århundraden i en samling skrifter. Dessa texter skrivna av olika personer i olika politiska, sociala, historiska sammanhang och sedan hänvisar man på fullt allvar detta som fakta?
Finns det någon person som skulle (förutom vissa politiker) kunna beteckna detta som seriöst?
Självfallet är det, som det alltid har varit i historien, lögner för att lura menigheten. Lura folken. Lura massan. För att styra sina folk. För att vinna makt. Känn dig lurad!
Du är lurad, om du inte har tagit ställning för ett folks rätt att fortsätta leva på den plats de har funnits i årtusenden.
PLO har förklarat israeliska folket samma rätt. Det skedde redan 1988. Jag var där och minns mycket väl det beslutet. PLO håller kvar vid detta alltjämt.
Ja, men det hemska Hamas då!
Just. Det hemska Hamas är ett resultat av zionism. Hamas hade aldrig vuxit fram, om Israel hade varit demokratiskt. Hamas hade då inte behövts.
Tar man bort självkänsla. Tar man bort överlevnadsmöjligheter. Tar man bort boendemöjligheter. Tar man bort utbildningsmöjligheter. Vad finns kvar? Desperation och ett hopp om styrka.
En hårdnad kamp för överlevnad. Det enda man har gemensamt, är en historia, en tradition, ett hopp och ett elände. På sådana grunder bildas organisationer som Hamas.
Var så god, Israel. Du fick vad du ville! En organisation som organiserar, mobiliserar och motiverar motståndskamp. Då har du en ursäkt för fortsatt förtryck att hänvisa till. De desperata tonårsgrabbarna i Gaza, med hemgjorda vapen, kan ju skjuta ner en av världens mest moderna och tyngsta vapenmakter i havet. Är det inte vad som brukar sägas i propagandan? Samtidigt som du, Israel, vet att oavsett vad Hamas förmår åstadkomma, så vinner du. Palestinierna har mod. Israel har muskler. Än så länge.
Israel, har ett ständigt pågående socialbidrag från USA på minst 3 miljarder dollar per år, som betalas av amerikanska skattebetalare. Inte Rotchild. Israel får dem att skjuta palestinska barn med.
Jag är övertygad om att det amerikanska folket, som helhet, är människor som skulle som individer reagera med bestörtning och skam om de insåg att deras stöd, aktivt eller passivt till Israel, är ett övergrepp på ett folk.
Den prozionistiska propagandan väller över landet i ett överflöd medan ett stöd till palestinierna villkoras.
Jag är barn av svensk arbetarklass. Jag tog ställning tidigt för förtryckta människor. Jag fick lära om palestinska folkets öde i början på 60-talet. Jag minns att jag gick tillsammans med flera arabiska män, som ensam ung svensk kvinna, i Stockholm i en demonstration mot Israels ockupation av Palestina 1967. Beslutet om styckning av Palestina i FN år 1947, gav Israel mer land än vad palestinierna fick, trots att deras befolkning var flera gånger större än de fåtal judar som bodde i Palestina. . När Israel etablerades 1948, tog zionisterna mer än vad som hade beslutats om. Sedan tog de ytterligare i kriget 1967. Vi demonstrerade mot detta erövringskrig och ockupation av resterande delar av Palestina.
Längs vägen stod israeliska soldater, varför de fanns i Sverige när deras Israel behövde dem, vet jag ej. De skrek efter mig ”arab hora, arab hora!” De hade räddat sitt skinn i Sverige, skrek efter mig att jag var en ”arab hora” för att jag stödde palestiniernas rätt till sitt land, till sina liv.
Politiker, liberaler av olika schatteringar och socialdemokrater tyckte att jag, som antizionist, var detsamma som nazisterna. Min antizionism jämställdes med nazism.
Hur förklarar man det?
Att ta ställning för eller emot Palestina, eller för eller emot Israel, är en problemformulering som passar alla förtryckare.
Det passar zionisterna. Det passar islamisterna. Det passar nyliberalerna i alla sina skepnader. Det passar medlöpare.
Islamism är en produkt av zionism. De liknar varandra, de är varandras svar på politisk fanatism och inskränkthet. De båda ideologierna, är ytterlighetsideologier. De utnyttjar människors utsatthet och hopp. De växer fram i totalitära misärer.
Zionism med staten Israel som sitt främsta vapen, har och får pengar och vapen. Den har och får möjligheten att utveckla handel och vetenskap, förutsättningar för en gedigen ekonomi. Staten Israel, får socialbidrag för att upprätthålla en av världens främsta stridskrafter.
Sådant imponerar på jagsvaga människor. Genom muskler bygger Israel stöd, bland dem som saknar ryggrad.
Vad är ytterst problemet med det lilla landet Palestina, som saknar olja och andra resurser för monopolkapitalister att bygga truster av?
Att skapa ett land Israel, på palestiniers mark, var både bekvämt och möjligt för europeiska, korrupta, falska, förrädiska politiker att genomföra. Många människor hade blod på sina händer efter kriget, nu skulle man två dessa för de svek Europa hade visat alla som drabbades av nazismen. Palestina var tacksamt. Det låg utanför Europa och det finns ett litet folk som saknar styrka där. Det låg redan under brittiskt mandat sedan första världskriget. På så sätt kunde man släta över egen skuld.
Vi hade ju demokrati i Europa. Hitler blev ju demokratiskt vald 1933. Europa försökte förminska sina brott, genom att dumpa problemen på Palestina.
Innan detta beslut, som man genomdrev efter kriget i FN, försökte zionistiska världsrörelsen att skapa ett Israel på andra platser. Uganda ett förslag. Rhodesia ett annat. Det står inget skrivet i någon gammal skrift om att gud ger det utvalda folket ett land i Afrika. Till och med Stalin gav judar en republik i det stora Sovjet.
Sverige i allt detta är en skamfläck i den europeiska historien. Vi har inte rensat ut vår nazistiska historia. Vi har inte ställt förrädare till svars. Vi låtsas om att vi är och var neutrala. Vi låtsas om att vi inte deltog i andra världskriget.
Vad vi gjorde var, att vi lyckades undvika att våra industrier blev bombade. Men vi deltog. Det var den svenska pragmatiska och präktiga tjänstemannen som kom på att skriva J i judars pass. Ordning och reda. Vi exporterade malm till den som behövde i sina vapen, oavsett sida. Vi kunde ta vinsterna och sätta igång industrihjulen efter kriget. Vår industri var intakt. Vi sålde till alla dem som hade sönderbombade samhällen. Sverige kunde leverera, bakom en sköld av neutralitet och svältfödd demokrati.
Då, under kriget var där en samlingsregering. Nu, en annan variant av detsamma. Nu har man tillsatt en samordnare, en praterska som är till för att samordna motstånd mot nazism i landet. Det finns dom med mig, som minns hur socialdemokrater ansåg det viktigare att bekämpa kommunister, än nazister. Det är intressant, då kommunisterna var uttalade motståndare mot nazism och fascism och då kommunisterna var de första som Hitler gav sig på. De antinazistiska socialdemokrater som stack ut hakan, fick ofta stryk av sina partifränder, då de ansågs ha kommit för nära kommunisterna..
Hade socialdemokratin, tillsammans med de övriga liberala kretsarna tagit itu med skuldfrågan, erkänt sin feghet och eftergifter inför nazism, då hade det kanske fungerat med en socialdemokratisk samordnare av antinazism idag. Mona Sahlin får ursäkta, men hon är inte trovärdig i denna roll.
Våra socialdemokrater var väldigt prozionistiska. Israels nationalsocialistiska samhälle var en ”socialistisk” form av kapitalism, ansåg den svenska socialdemokratin. De skickade folk till kibbutzer (militärläger för produktion). Svenskt kapital hade tjänat stora pengar på att tyskt och annat kapital hade utrotat människor i ett förödande krig, för att uppnå större vinster. Nu, i stridens baksmälla, gällde det att skyla över, finna pragmatiska lösningar. Den svenska socialdemokratin är bra på detta.
Idag har vi en massa människor som kallar sig för antinazister. De tar sig för bröstet, eller pekar på sitt mörka hår (som om det räcker) och hänvisar till fiskstimmets riktning. De som skriker högst mot SD, betraktar sig själva som de största antinazisterna.
Det påminner mig om vad gamla partisaner berättade i Bulgarien. Då Bulgarien befriade sig från nazism, genom kamp 1944, blev helt plötsligt hela Bulgarien ”fullt” av antinazister. Många kröp fram ur sina hålor och hävdade hur de hade bekämpat nazism. Det var bara det att ingen av de gamla kämparna hade sett dem innan befrielsen.
Vad jag hävdar är, att zionism är en ideologi som är en produkt av kapitalism och monopolism. Europeiska stater skaffade kolonier och utnyttjade folk för att gynna sin egen produktion. Det fanns storkapitalister som aldrig fick möjligheten att skaffa sig makt och kolonier, pga. att de inte representerade en nation, en stat, utan ett företag.
I tider som nationalstater skapades för att gynna ett nytt produktionssystem som industrialism, var det viktigt att skaffa kolonier som man kunde utsuga.
Nationalstater kunde göra detta. Storkapitalister, monopolister, som redan då var minst lika ekonomiskt starka som en nationalstat, hade inte samma möjlighet. Då skapades zionism.
Zionism skiljer sig inte från vad det gäller att skapa klassamhälle och profit på det sedvanliga sättet, att förtrycka en del, för att tjäna andra.
Men Israel kommer snart inte vara intressant för västvärlden eller någon annan. Helt enkelt för att Israel har inget att erbjuda.
Mellanösterns olja sinar. Alla oljestaters regeringar, som finns kvar som diktaturer, kommer att garantera oljeflödet så länge det finns några droppar.
De regeringar som väst har deltagit i att både skapa och att riva ner och som nu befinner sig i osäkerhet….kommer att landa och de sista dropparna av olja kommer att klämmas ut.
Sedan behövs de inte längre. Då kan folk ta livet av varandra bäst de gitter.
Israel har här inte längre någon roll.
De kan inte leka demokrater och hävda att de är ensamma om den rollen i Mellan Östern när arabfolk kräver och kämpar för demokrati. Den arabiska medelklassen kan inte längre tolerera att finnas kvar i feodala, inskränkta bojor. Skall kapitalismen kunna utvecklas i dessa områden, måste medelklassen släppas fri. I Egypten är det militären som intar den rollen. I Saudiarabien, fortsätter kungafamiljer…
Vad sköter Israel?
Politiskt börjar Israels roll i Mellan Östern hamna på museum.
När Rotschild får betala för mycket, kommer också USA att lämna Israel. Då kommer judar att återgå till att förlita sig på sin klasstillhörighet. Jakt på judar är inte politiskt möjligt som förr, även om zionistpropaganda ältar detta.
Palestinier representerar den orättvisa världens behandling av oskyldiga människor. Palestinier är offer, men vägrar vara det och tar kamp. Ockupanten Israel hänvisar till det judiska offerödet som motivering för sin ockupation av Palestina. Sådant spär på polarisering. Vilket är förödande för alla.
Zionister behöver inte vara judar. Zionister är människor som stöder den zionistiska ideologin, rätten att ta palestiniernas land och skapa sin egen stat med stöd av gamla testamentet. Låter det vettigt i en upplyst tid 2014?
Det är uppenbart för en tänkande, intelligent och ansvarskännande människa, att propagandan av den zionistiska ideologin är verktyg som inte längre håller som rimlig förklaring till att människor mördas, hålls som fångar i ett isolerat koncentrationsläger som kallas Gaza. Det finns inga försvar för att människor blir bestulna sina hem, sin födelseort med förklaingar att gud ville det.
Jag undrar hur många svenskar skulle acceptera att deras hem, deras mark, deras levnadsvillkor blev bestulna med motiveringen att det stod så i någon bok, som någon hade skivit?
Att ta ställning för det palestinska folkets rätt att få leva och verka i sitt eget land, är att säga att man tar ställning för människors lika värde, människors rätt att leva som jämlikar.
Skulle Israel verkligen vara ett demokratiskt samhälle, skulle landet utveckla samarbetet med palestinier, låta dem utveckla sitt samhälle, låta dem utveckla ekonomi och produktion av alla slag. Då skulle både den israeliska och palestinska ekonomin utvecklas. Så också demokratin. I en demokrati skulle Israel ge alla sina medborgare lika villkor och förutsättningar, oavsett kulturell identitet.
Skulle Gaza och Västbankens ledare gynna all produktivt samarbete mellan Israel och Palestina, skulle man kunna tillsammans skapa en demokrati. Lika villkor för alla medborgare. En medborgare, en röst. Sedan får debatten, dialogerna, samarbetena, sambyggen osv. ta vid. Så småningom växer en demokrati fram. Då först kan vi tala om Mellan Österns enda demokrati. Chansen finns ju att andra länder runt om har hunnit utveckla demokratier, innan detta sker.
Detta är troligtvis en möjlighet, när monopolkapitalismen inte längre har någon nytta av att ha en vakthund och socialbidragstagare i Mellan Östern, i form av en ockupationsmakt och förtryckarmakt som bara ställer till det med sin hårdskallighet och fanatism. Israel är en apartheidstat och vi har sett andra dito försvinna i historien.
Det heroiska och uttåliga palestinska folket har två möjligheter. Att stå ut och vänta på Israels naturliga eftergivenhet och villighet att samarbeta efter att väst, framförallt USA inte längre kommer att ödsla pengar på dem, då de längre inte behövs. Eller så ger de upp och tvingar sig att bli en del av det israeliska samhället.
Den sistnämnda varianten är troligtvis den svåraste vägen för Israel.
I Israels intresse, borde staten erkänna en palestinsk stat, enligt 1967 års gränser. Då kan de lyckas få en internationell acceptans på sin landstöld.
Israel har så här långt kommit undan med sin halstarrighet, korkad nationalism och religiös fanatism. På dessa inskränktheter tjänas inga pengar. Kan man inte tjäna pengar, direkt eller indirekt, är man inte längre av intresse för dem som har att tjäna pengar som huvudintresse.
Slutsats är, att zionism är en ideologi som tjänar rasism, kolonialism och kapitalism. När detta längre inte fungerar, är den varianten av exploateringsideologi, uttjänad.
När dessa verktyg inte längre gynnar profiten, kommer heller inte specialhänsyn som ständigt tas till den zionistiska staten Israel, att fortsätta.
Israel är en ockupationsmakt, med stöd från hela västvärlden. Israel har stulit nästan all mark som 1947 beslutades tillhöra det palestinska folket.
Det finns inget mänskligt eller demokratiskt motiv som ger Israel, eller världen rätt att låta en övermakt, en ockupationsmakt att utrota, totalförstöra ett folks levnads villkor.
Lebensraum, sa nazisterna. Zionisterna säger samma sak.
Rebecca Hybbinette
Rebecca Hybbinette 