Den så kallade historiska decemberuppgörelsen slöts för att hålla SD borta från inflytande. Genom att sammanföra sina krafter, cementerade Riksdagen mittenfåran. Folket spottades i ansiktet ännu en gång. Den enda vinnaren är korporativism. Moussolinis våta dröm är Sverige 2014.
GOTT NYTT ÅR GOTT FOLK!
Du tvingas välja. Att vara en lort eller ta kamp för demokratin. Vad du än väljer, även om du väljer att vända dig bort, att blunda, att skrika högt, att följa med fiskstimmet så för det med sig konsekvenser. Det är upp till dig vilka konsekvenser du är redo att ta. Eller tvingas att ta. Eller kommer att falera att ta.
Alla partier, från höger till vänster, vet att SD ville göra extravalet till ett val om invandringspolitiken.
SD har fått 13% av väljarna, ca 800.000 väljare på den frågan. Hade det funnits någon äkthet i att som politiker vilja tjäna folket (ja, det handlar faktiskt om det, fast politikerna har glömt det för länge sedan) skulle man reagera på den misstro som råder och som vågade manifestera sig i att rösta på SD. Det finns uppenbart långt många fler som tycker som SD i invandrarfrågan men som av olika skäl inte röstar SD. Detta insåg riksdagspartierna att ifall det skulle bli ett extraval, skulle SD få än mer röster. Istället för att ta fighten, viker man sig. Igen.
Fegheten och ryggradslösheten i svensk Riksdagspolitik (inkluderar alla från höger till vänster) har medfört att man har gett SD tolkningsföreträde på en fråga som belastar samhället, som komplicerar förhållanden mellan befolkningsgrupper och som framförallt – curlar fram extremism på höger och vänsterkant, med och utan religiösa förtecken. En extremism som bär till synes olika kläder men har ytterst samma innehåll. Att genomföra politiska förändringar med våld. Man behöver inte ta över regeringsmakten för att påverka samhället med hjälp av våld. Det räcker med att dra igång oro, vilket nu också sker, för att tvinga fram statens maktapparat. Vi kan inte räkna med polisen, som bevisligen inte har klarat läget hitintills, utan får förlita oss så småningom till armén. Är det där vi skall hamna i den lugna, stabila, demokratiska stat, som vi påstår oss vara? Skall vi kanske införa ett demokratiskt militärstyre?
Alla hojtar om att SD är fascistiskt. Ingen har lagt fram någon som helst vetenskaplig grund för ett sådant påstående. Alla politiska partirepresentanter har avslöjat att de är i första hand propagandister och politiska kommisarier, (politrucker), samtidigt som man hånar forskning, erfarenhet och historia i en tidsenlig antiintellektuell anda. Detta ser folk ute i landet, där majoriteten av folket bor. Det är bara i latteträsket, i medelklassgetton, som man inget ser.
Detta ser folk i vårt närområde. Detta ser folk i världen. Men detta ser inte svenska medier, eller den så kallade politiska opositionen, var den nu finns.
Det var korporativism som vann i första hand på denna uppgörelse.
Korporativism handlar enkelt förklarat om att toppar, dvs. ledningar för företag, banker och ledningar för samhället, samhälleliga organisationer, ideella organisationer som fackförningar, politiska partier, kyrkor, religiösa samfund, utbildningsnästen etc. och staten, att de tillsammans har gemensamma intressen och söker gemensamma lösningar och vägar för att upprätthålla en ordning, där folket får rollen som bruksvara för denna ordning och inte som medborgare, som medverkare till samhällsordningen.
Decemberuppgörelsen hävdas enbart vara en uppgörelse till formen, medan innehållet skulle vara lika som förut. Då har man ingen kunskap om gammal vedertagen filosofisk insikt, nämligen att formen påverkar innehållet och att innehållet påverkar formen i ett dialektiskt förhållande, där det ena kan vara starkare än det andra beroende av andra faktorer. Det finns inget statiskt i detta. Det finns ingen fiffig fackfixarlösning, för den som tror det.
Folket, det vars pengar man använder, det vars förtroende man missbrukar, det som man fyller med lögner och mörka ridåer. Folket som man påstår har den yttersta makten i styret av vårt land. Detta folk, känner sig blåst. Lurat. Förringat. Förnedrat. Vad tror du händer med en människa som känner sig blåst på sina livsmöjligheter? Tror du verkligen att denne tröstar sig med att tänka:
”visserligen är jag och min familj blåst på våra möjligheter, men så bra att en flykting får hjälp. Jag ser ju att människor lider och har fölorat allt. Vi är rika nog att hjälpa. (men tänker också) Visserligen ser jag också flyktingar med pengar, visserligen ser jag kriminella, visserligen ser jag terrorister, visserligen ser jag krigsförbrytare, visserligen ser jag svartfötter, lönedumpare, arbetsfuskare… Självfallet har de välbetalda politikerna i Stockholm rätt, att jag skall inte klaga, jag bor ju i ett av världens rikaste länder, jag är lycklig att vara född svensk. Visserligen är A-kassan slut, visserligen får jag ingen F-kassa för att man vägrar att sjukskriva mig för min ångest, visserligen får jag ingen soc, då frugan har jobbet kvar som sjukvårdsbidträde, men att hennes lön inte räcker är ju sådant man får leva med. Visserligen kan jag kanske få tre hundra kronor från kyrkan. Det är ju klart att förra regeringen gjorde rätt och den nuvarande gör samma sak rätt – att sänka skatterna så att välfärdssystemet urgröps. Det är ju bra att det idag fungerar för dom som kommer till landet. Att åtminstone de får vad vi alla förut fick i samma situation. Visserligen är det så att jag varnas för att gå till soc, eftersom det blir billigare för kommunen att placera mina ungar i fosterfamiljer tills jag får jobb, då kommunen får pengar från staten för detta, än att ge oss bidrag. Men det är ju bra att man kan hålla ihop flyktingfamiljer så att barnen inte splittras från sina föräldrar. Det vore ju att visa på svaghet utomlands. Bidragen går ju till dom som verkligen behöver, till nykomlingarna. ”
Så vill medelklassen att potatisjanne i vår potatismonarki Sverige, skall resonera, då det finns maktcentra med uppkomlingar vars kunskapsnivå och egentliga folkförakt visar sin antiintellektuella standard. De skulle själva aldrig tänka sig att acceptera samma situation som de kräver andra att göra. En annan form av den ökända rasismen, är du svensk är du garanterad rik, iallafall så att det räcker.
Många gamla invandrare i Sverige tar sig för pannan och undrar hur man tänker i Riksdagen. Det enkla svaret är att man måste behandla folk likvärdigt. Den som är nykommling måste få hjälp med grundläggande behov, samtidigt som samhället måste ge dem möjligheter att själva skapa sig en framtid i landet. Är man född eller sedan länge boende här och kommer i samma situation av arbetslöshet, bostadslöshet…måste man få samma hjälp.
Det får man inte idag. Det är vad globaliseringsregeringarna och deras stödjare har genomfört. Därför går man till SD.
Varför skall potatisjanne hylla det internationella kapitalets segrar, när dessa innebär hans egen undergång? Varför skall han acceptera med glädje att hans lilla åkerifirma går i konkurs, medan regeringen skapar jobb åt lönedumpar Igor från Polen?
Storstrejken 1909 gjorde man attentat mot svartfötter, dvs. strejkbrytare. Det var fattiga arbetare från England, på samma sätt som vi idag tar emot fattiga arbetare från hela världen. Men man kunde inte låta dessa ta svenska arbetares bröd. Man försökte införliva dem i arbetarrörelsen. Något som inte sker idag. I Ådalen 1931 demonstrerade man mot svartfötter och arbetssnyltare. Där mördades arbetare för att de vägrade självdö för att någon annan skulle komma och ta deras plats. Var finns den arbetartågan idag?
Har den svenska arbetarklassen låtit sig köpas? Låtit sig mutats till dumhet?
Trots allt, i en demokrati har folket alltid rätt, hur korkat man än kan tycka folket vara. Starka krafter vill försöka byta ut folket så att det blir mer medgörligt. Det är garanterat det mest korkade av alla lösningar. Sådant slutar i krig. Men att skickliga, kunniga politiker är mer korkade än sitt folk, att den politiska ledningen i landet springer efter sitt folk, istället för att gå före och visa vägen, är det beklagliga och det verkligt förödande.
Sverige saknar politisk ledning.
Fanns det någon politisk kraft som kunde förena och leda arbetarklassen skulle heller inte partier som SD eller extremvänstern/högern/religiösfanatism få något större utrymme än som en exotisk tillvaro i ytterkanterna.
Är det någon seriös människa som tror att vi kommer åt denna situation och befogad oro genom att kalla potatisjanne för fascist?
Nedskärningen av välfärdssystemet har skett med medelklassens välsignelse och ökade välstånd.
Det är denna medelklass som idag slår sig för bröstet av att ”öppna sina hjärtan” (så länge de inte behöver öppna sina plånböcker) som i morgon när det brinner under rumpan på dem, kommer att stå och heila i gatuhörnen.
Vi har sett det ske förr.
Skapade och ökade motsättningar inom arbetarklassen är en pyrrusseger för den korporativa staten och har skett med den korporativa fackföreningsrörelsens välsignelse. Mingel Thorwald, i folkmun kallad, (Los ordförande Thorwaldsson) har gjort sin klassresa, från att vara en ambitiös LO ombudsman, fit for fight, till att bli en övergödd mingel Thorwald, som försvarar det korporativa systemet.
LO har försuttit sin historiska chans och är idag en förening för en arbetarelit, framförallt en manlig arbetarelit. Därmed har man skapat ytterligare motsättningar gentemot den del av arbetarklassen som inte får elitens privilegier. Den delen av arbetarklassen innefattar människor från alla håll och kanter och ingen försöker heller att fostra dem in i en fackföreningsrörelse som inte är till för dem. Genom att lämna stora grupper av arbetare utanför arbetarklassens gemensama kamp skapar man motsättningar inom arbetarklassen. En av dessa gränsdragningar är mellan kvinnor och män, svenskar och utlänningar, unga och gamla. På så sätt håller det globala monopolkapitalet människor i schack. Alla mot alla, den som lägger sig lägst, vinner. Den som jobbar gratis är den absoluta vinnaren.
Asylsökande har hur mycket jobb som helst. Svartjobbare likaså, fast det hette att man ville rensa brancher från just svartjobb. Lika många man rensade bort, växte fram på andra håll.
Alliansen skryter över att de har skapat 350 tusen jobb. Må så vara. Men till vem då? Vilka jobb? Det är inte 350.000 svenskar (normalt boende i Sverige) som har fått jobben. Det är hittepåjobb, fas 3, eller till Fatima och Ali i flykt som placeras på något kommunkök där man hovar in 5000 i månaden för att ha dem där. Kan de vad de är satta till att göra? Det behövs inte. Är det ett jobb? För dem en födkrok, för kommunen en bra siffra i statestiken och för regeringarna, en bekräftelse på ett skapat jobb. För potatisjanne är det en missad chans till jobb. Skall han tacka för det?
Alliansen och uppenbarligen den nya regeringen fortsätter att byta ut arbetarklassen underifrån, genom att ta in människor som är tacksamma för vad de får. Passar det inte potatisjanne, som lever efter svenska normer med familj ja, då får han väl ta och packa ihop och dra till något annat EU land. Det är ju fri rörelse för arbetskraft mellan länderna. Varför inte Rumänien? Shit happens! Det är nya tider nu!
Har vi ett problem med den invandringspolitik som förs?
Har vi lagar, ordningar och system som gör skillnad på människor i vårt land?
Upplever människor skillnader mellan medborgarna och även ickemedborgare i vårt land?
PK ja-sägarhopen kallar dem som ifrågasätter ordningen av den olika behandlingen av människor som har bott här i mannaminne och dem som kommer nu, för nazister, fascister, främmlingshatare, invandrarfientliga….
Vem tror ni dessa människor söker sig till, när PK-folket skriker dom i ansiktet? Går dom hem och gråter, (efter att någon präktig uppkommlare i Riksdagen kallar dem för fascister), för att dom känner sig fascistiska?
Dessa människor går i bästa fall, till SD.
I värsta fall, till Svenskarnas parti, islamister, till extrem”vänster”, till religiösa fanatiker, till alla dem som vill använda våld för att få fram sin ståndpunkt. Dessa som väljer den vägen ökar i antal.
Man kan bevisligen i historien ändra mycket med hjälp av våld. Det är bara det att Sverige är ingen bra kandidat för detta. Den som förespråkar eller använder sig av politiskt våld i vårt land, är en självlögnare, en egoist som har sin egen lilla självhävdelse som norm, en politisk kretin och kommer garanterat inte kunna göra något annat än att påskynda framväxandet av en auktoritär regim.
Men om det är det yttersta syftet, då borde någon i detta avlånga land, som har närt sig och bildat sig tack vare skattebetalare, använda sig av den kunskapen och våga komma fram och sätta ner foten.
Jag efterlyser det intellektuella Sverige. Var finns de kritiskt tänkande? Finns det bara karriärister?
Det är dags nu. Sluta hyckla. Palestinierna säger något mycket klokt: man kan inte gömma sig bakom ett finger.
Nej, regeringen, nej Riksdagen, nej alla präktiga bacillrädda politrucker, man kan inte gömma sig bakom ett finger!
Den sanne folkets tjänare, den kloke politikern, hade dragit fram fakta i invandringspolitiken, pekat på allt som SD har fel i, avslöjat dem med skräckpropaganda, samtidigt som man erkänner där det är problem. Definierar dessa problem, söker lösningar och lägger fram bättre förslag. Varpå man ser till att genomföra dessa med majoritet. Det är vad Riksdagsfolk skall ägna sig åt. Kan man inte det, skall man inte ställa upp. Riksdagen är inte till för personlig karriär, Riksdagen är till för att där leda vårt land. Hade riksdagspartierna skött sitt jobb, hade heller inte SD funnits. Men då förstås, hade inte de misslyckade politiska partiledarna haft någon att skylla sina egna tillkortakommanden på.
Var dessa kloka folkets tjänare må finnas, vet jag inte. Vad jag vet, är att de inte finns i Sveriges Riksdag.
GOTT NYTT ÅR!
Rebecca Hybbinette 