En an e lika god som en an

Jag läser i dagstidningen om en som vill försvara sig inför reaktioner efter attentatet i Paris med att hävda att: ” muslimer ska inte behöva ta mer avstånd än någon annan” där resonemanget går ut på att terrorism är terrorism och oavsett vad dessa terrorister kallar sig, är de bara terrorister.

Att de agerar terroristiskt i islams namn eller något annat namn, har således ingen betydelse, enligt resonemang som vill skydda islam som ideologi och tro. Genom att ta bort det ideologiskpolitiska innehållet i terrorism, blir detta politiska våld, bara huliganvåld. Men vi gör ju skillnad på huliganvåld, gangstervåld, från terrorvåld. Han vill undvika en sammankoppling, men gör just en sådan genom att förneka möjligheten att islam kan inspirera till terrorism. En bekväm medelklasståndpunkt, för den som lever i ett västsamhälle, kanske.

Vad är då terror? Förenklat är terrorism ett sätt att uppnå ideologiska, politiska  mål med hjälp av våld i det civila samhället.

Halshugger man i islams namn, finns det något i islam som ger dessa våldsmän denna uppmaning, eller?

Hänger man svarta människor i träd och tänder eld på kors i kristendomens namn,  finns det något som dessa våldsmän har utnyttjat i kristendomen, eller?

Stjäl man ett hus och dödar dess invånare i judendomens namn, i påståendet om att gud har givit dem detta land och allt som där tillhör, finns det något i judendomen som dessa våldsmän har utnyttjat, eller?

Tar man den kollektiva socialistiska idén om ett samhälle i jämställdhet, och i praktiken formar det till en förtryck och mördarapparat i nationalsocialismens namn, finnsdet något i socialismen som man har utnyttjat, eller?

Är detta detsamma som att säga att islam är lika med terror?

Är det detsamma som att säga att Ku Klux Klan är detsamma som det kristna kärleksbudskapet?

Är det samma som att säga att den fromme juden är en Sternligaterrorist?

Är det detsamma som att ide´n om jämställdhet, lika förutsättningar för alla och stopp för exploatering, är detsamma som att säga att vissa människor står över andra och har privilegier och att alla andra är denna elits slavar som i nationalsocialismen?

Ni ser ju att det finns motsättningar i detta och att det inte går att generalisera. Generalisering må vara en metod, ett verktyg för att tolka statestik i särskilda syften. Men det är torftigt som enda metod, att förklara samhällsfenomen. Det är framförallt en bekväm metod för den som vill komma undan ansvar. Eller tjäna pengar.

Vad handlar det då om?

Vi har fascismens många ansikten som dyker upp. En del vill göra dem olika, då de orkar bara fokusera på ett av dem.

Islamfascism, kristenfascism, judefascism, buddhistfascism, hindufascism, sekulärfascism, högerfascism, vänsterfascism, djurrättsfascism, miljöfascism…jag kan fortsätta.

Vad har dessa fascismens olika ansikten gemensamt?

Våld.

Och.

En antiintellektualism, som generaliserar och skapar ytliga förklaringsmodeller, som saknar vare sig vetenskapliga och verklighetsförankrade grunder och analyser. Man ”googelforskar” och ”twitterfilosoferar” och tror sig har upptäkt Sanningen.

Man inser inte att det finns en bra väg med en långt driven metod av att utgå från forskningsläget i välden och gå vidare metodiskt för att finna förklaringar.

Nej, man lever i sin egen lilla värld, där man är sin egen gud och behöver inte utsättas för kritisk granskning. Eftersom man garanterat inte ägnar sig åt någon form av självkritik.

Nyliberalismens framgångar skördar vad den sår. Vi har människor som har stannat i treåringens känslomässiga utvecklingsnivå, genom att upptäcka sig själv och tror sig vara världens centrum. Upptäcka att allt kretsar kring just denne. Får jag inte som jag vill, möter jag motstånd, ja då har jag min rätt och den tar jag. Jag tar den med våld om jag kan. Det finns många våldsvägar som kan utnyttjas. De behöver inte enbart vara terrorvåldet.

Men vi har ett problem.

Som medier inte orkar fördjupa sig i. Som hetsen förringar i ytlighetsrejset.

Problemet är att det finns kopplingar mellan de nämnda ideologierna och de valda våldsmetoderna.

Människors tolkningar av olika idéer bottnar inte enbart i tycke och smak. Bildning. Förmåga. Skolning. Personlighetstyp. Personliga och sociala förutsättningar. Intressen. Ansvarstagande. Säkert fler.

När vi nu åser ett krig där tusentals unga män och även kvinnor, söker sig till fascistiska rörelser för att aktivt delta, måste man ställa frågan varför?

Propagandan för IS är islam. Man utnyttjar islam och dess medeltida stormaktsdröm om världens islamisering och organisation i khalifat.

Hitler hade sin dröm om tredje riket, där vi alla andra skulle vara förslavade under den perfekta ledningen.

Europa hade sin dröm om att kolonialisera och styra hela världen under ett västerländskt klokskap.

Socialismen hade sin dröm om att alla stater skulle bygga socialismen för folkens rätt till värdiga liv och leva i jämställdhet.

När Hitler plockade ur socialismens ide´ och skapade något i dess totala motsats, kan man inte skylla på de socialistiska idéerna.

Däremot, måste man förstå vad det var han tog för att utnyttja i sina egna intressen.

När IS hänvisar till den sanna islam, som ger dem rätten att likvidera de orena…måste man förstå varför och vad det är i islam som man vill utnyttja i egna intressen.

Den bortskämt bekväme muslimen i Sverige, vill slå sig på bröstet och säga bara att han minsann inte behöver göra något starkare avståndstagande än vem som helst, underförstått att dessa terrorister i Paris inte har med islam som religion att göra.

Han har fel.

Islam har aldrig genomgått någon renäsans. Aldrig blivit anpassad till det moderna samhället. Ledarskapen inom de största muslimska grenarna  har inte accepterat en modernisering och uppdatering till nutid

Den så kallade arabiska våren, revolten i Egypten och andra arabländer, var en nedtryckt borgarklass försök att skaka av sig gamla feodla strukturer för att kunna växa och utvecklas.

2011 i Kairo var 1789 i Paris, med stormningen av Bastillien.

Bakslaget kom, som alltid, för att åter ske nya försök till omdaning.  Så skedde med det första försöket 1905 i Ryssland, för att genomföra revolutionen 1917.

Istället för att smita undan och försöka leka normalreligiös, borde muslimer som inte stöder de gamla feodala värderingarna, muslimer som vill reformera islam och uppdatera religionen till att fungera på 2000 talet, istället stödja de imamer och tänkare inom islam, som försöker att reformera islam.

Istället är man tyst och de modiga reformatörer som försöker, blir mördade, jagade och förnekade. Det gäller för framförallt muslimska ledare och dess medlemmar att visa ryggrad om de skall lyckas med att få respekt för sin religion här.

Istället har man samlat sig i en allreligiös budkavle om att ingen av dessa religioner står för våld och terror. Hallelujah!

Det är nästan pinsamt. Att i försvarsställning går ett antal religiösa samfund ut och säger sig icke vara för våld och terror. Utan att beröra varför våld och terror sker i deras namn.

Man kommer inte undan problemet med att förneka och skylla på andra. Den som hävdar stå för vissa värderingar, måste också förklara skillnaden mellan sina egna och dem som påstår sig stå för samma värderingar i samma namn, men för en annan och våldsam terrorlinje.

Den som vill  beskära yttrandefriheten med hjälp av våld, formulerar och motiverar det på något sätt. Om jag gör det i islams namn, måste mitt ideologiska och politiska mål ha med islam att göra.

En del muslimer, dock inte alla, anser att man inte skall avbilda profeten. De anser att man inte skall låta sig fotograferas också. Samtidigt som det finns målningar på profeten i bön och annat, som är accepterat av  andra muslimer. Sedan må de bråka om vem som är den sanne muslimen osv. så som alltid sker i alla ideologiska sammanhang. Då för man en debatt. Man mördar inte.

I koranen står inte att man skall skjuta ner satirtecknare. Garanterat.

Det är inte enbart tolkningar av koranen vi ser i kriget som IS för. Det är en kamp mot det koloniala arvet, mot den nya klassordningen i områdena, mot de nya maktbalanserna. Den globaliserade kapitalismen präglar givetvis även denna del av världen. Försvarskampen består i att med hjälp av pengar och feodal ideologi, bekämpa de multinationella företagens övertagande av Mellanöstern och förändrad stormaktskontroll.

Kampen för khalifaten visar på ett sätt att gränsöverskrida, ett annat gränsöverskridande är just de multinationella företagen som är starkare än många av dessa länder.

Se klasskampen och den globaliserade kapitalismens framväxt, polariseringen av samhällen och i denna kamp så används olika ideologiska verktyg, som i detta fall, islam.

I detta ljus bör man betrakta den Centerpartistiske krake i Örebro, som talar om ”våra grabbar när de kommer hem” det vill säga, dessa knäktar som tar betalt för att mörda folk i islams namn. Denne C politiker tillhör dessa som havet enbart når till knäna på.

Han får gärna sitta och kronblomma någonstans med dessa åsikter, det beklagansvärda och det som gör att jag tar upp det är, att han har makt.

Det finns många muslimer som lever bekväma brabetalt jobbarliv, medelklassliv och överklassliv och som aldrig skulle identifiera sig med vulgära, våldsamma mördare.

Det finns alltjämt många muslimer som anser att våldsam kamp är en nödvändighet för att försvara  muslimska intressen. Kampen mellan sunni och shia är alltjämt på en vass kant, där man anser sig kunna mörda andra muslimer i islams namn.

Kampen mellan katoliker och protestanter försegick bland annat under 30 åriga kriget 400 år sedan.

Korsfararnas självklara rätt att mörda dem som gick emot kristendomen osv.

Men låt oss hålla till verkligheten. Samhället har trots allt förändrats till det bättre i flera sammanhang sedan dess. Det är inte en självklarhet idag att man mördar den man tycker illa om.

Läser man ETC, eller andra progressivt småborgerliga tidningar så finner man försök till att jämställa den svenska framplågade protestantismen under 500 år med importerad islam från alla världens hörn och alla världens tolkningar. Allt från folk som är analfabeter och aldrig har läst koranen till utbildade imamer med 8 årig utbildning i madrasse i Kairo. Denna brokiga skara går allmänt under beteckningen”muslimer”. Är man kritisk mot något av detta blir man utpekad som ”islamofob”. Detta är den beklämmande nivån diskussionen för sig på i landet. Samtidigt främjar just denna antiintellektualism, en framväxande fascism.

Det finns dom som tjänar pengar på PK linjen.

Jo, islam inspirerar till våldsamhet. Så länge man inte driver fram en modernisering, en anpassning av religionen till det samhälle man lever i. Så länge man förnekar och blundar, så bär man ett ansvar.

Jo, då måste muslimer ta mer avstånd än andra. Därför muslimer har inte utvecklat sin religion för att anpassas till västerländska, moderna samhällen. Om man inte vill det, skall man inte leva i moderna västerländska samhällen. Om man envisas med att göra det ändå, för det kan ju tänkas vara mer bekvämt än i de gamla diktaturerna, då får man inse att man bidrar till att fascistisera våra samhällen. För att bli mer lika de samhällen många har flytt ifrån. Man upprepar det man känner igen men vågar inte skapa nytt. Knappast något att beundra. Detta medför konsekvenser som man nogsamt bör tänka över.

När den kollektiva identiteten pockar, ja då passar det att man är en muslim som inte behöver ta avstånd mer än någon annan för terror i islams namn. Man är individualist när det är bekvämt och en kollektivist när det passar.

Kommunister brukar gång på gång tvingas förklara skillnaden mellan dem och nationalsocialismen. Vilket visar att dessa positioner står mot varandra i motsatt förhållande. Detta till trots att de båda kallar sig ”socialistiska”  i någon mening.

Det finns fundamentalister inom svenska kyrkan. Betyder det att dessa är desamma som svenska kyrkan?

Nej, självfallet inte. Däremot, vet svenska kyrkan att de finns och att de måste förhålla sig till dem.

När det kommer en konfirmand och ifrågasätter guds existens, har kyrkan lärt sig idag att istället för att piska och straffa vederbörande, sätta sig ner och fråga hur vederbörande tänker.

Skulle en ungdom i Saudiarabien, Syrien, Irak, Iran…….ifrågasätta guds existens, skulle denne få utstå straff av hårt slag.

Det är detta som skiljer dessa båda samfund åt i Sverige. Då är man inte jämlik.

Det var150 år sedan svenskar som ifrågasatte kyrkan tvingades fly landet. Framförallt till USA. Idag flyr många muslimer hit av samma skäl.

Idag, 2015 måste muslimer som vill värna sin tro och sin rätt att utöva den i moderna västerländska samhällen, ifrågasätta det feodala och medeltida innehåll och form som finns. Man kan inte förneka motsättningen inom den gamla och moderna islam och leka på ytan.

Islam är en främmande religion i våra trakter. Man kan inte bara blunda och låtsas som om allt är naturligt och normalt. Det är det inte.

Den som har islam i hjärtat, måste också i hjärnan förankra sin tro i Sverige. Inte leva med dubbel bokföring.

Begreppet ”islamofobi” sprids som en ytligt och ett tacksamt begrepp för att slippa gå på djupet.

”Islamofobi” omfattar all oro, oberoende av kunskap. Om man bara eldar på den oron utan att sprida djupare kunskap, så bidrar man till att öka oron så att den till slut blir till våld. Detta bidrar till förakt.

Det finns några buddhister som gjorde en staty av budda och placerade den av någon ingivelse i svensk skog, med svensk hjälp. Är det någon som skräms av detta? Trots att det är en främmande trosuppfattning i Sverige, då den kom till?

Förekommer det någon buddhistofobi?

Borde inte de som hävdar sig vara muslimer, just tänka på det och förklara skillnaden mellan vanligt folks troende och terroristers agerande?

Frågar du en präst i svenska kyrkan, kan denne förklara det. För fyrahundra år sedan, vore det svårare.

Min poäng är att muslimer i Sverige har ett ansvar. Islam är inte en naturlig del av den svenska historien. Därför måste de som säger sig vara muslimer i vårt land, pedagogiskt förklara var man står. Verka för detta i öppenhet och inte betrakta sig som offer.

En människa som har flytt till Sverige, från förtyck och krig, som här får utöva sin religion, är inte ett offer. Det är en människa som har vunnit högsta vinsten. Har man vunnit högsta vinsten, har man också ett ansvar.

Det ansvaret saknar vi hos muslimska ledare.

I varje debatt och tillfälle borde en muslimsk ledare på alla nivåer, få frågan om denne stödjer en reformering av islam. Då kan det börja hända något.

Det räcker inte med att leva på traditionell auktoritet som det var någonstans hemma i byn, långt här ifrån.

En muslimsk ledare i Sverige, måste agera som en svensk, i bemärkelsen, denne måste värna om hela samhället.

Jag har en styvfar, som var muslimsk ledare i Nord Afrika, Seghir Muhammad Nekkash. Han visade mig respekt, skyddade mig och försvarade mig. Detta trots att jag är religionskritisk, mot islam och alla religioner. Jag har ingen gud.

Men vi möttes i ömsesidig kärlek till människan och att verka för människans fromma. Han bekämpade den franska kolonialismen och befriade sitt land Algeriet. Han blev dess förste hälsovårdsminister och var nära kampbroder och vän till Ben Bella.

Han tog mig runt och presenterade mig som sin dotter till olika mullor och gamla partisaner. Han framhöll min politiska kunskap och intresse.

Vi delade inte uppfattningar om religion. Vi delade inte alltid uppfattningar om hur samhället skulle styras, men vi delade omsorgen om människan. Som läkare och psykiater och som befrielsekämpe, hade han vigt sitt liv till detta. Det var en muslimsk ledare värd respekt.

Jag berättar detta för att förklara att trots att han var traditionell i många bemärkelser, så blev han aldrig antiintellektuell, primitiv, eller förnekade den djupa kunskap han besatt. Han garderade mig en frihet i sitt land, försvarade min rätt att vara den jag var.

Det är sådana ledare i försvar för islam jag önskar se. Jag vet, att jag hade privilegiet att känna en av de få, men må han vara ett föredöme för de mullor och imamer som verkar här.

Vad som stör mig är, att alla dessa privilegierade, bortskämda, muslimska människor i Sverige, inte anstränger sig för att bli en del av det svenska samhället. Ställ krav. Gör rätt.

Jo, jag säger bortskämda. Jag har själv varit immigrant och vet att det är det minsta som kan begäras av mig, att lära mig det nya samhället, söka mina vägar in och finna min plats i det. Inte som kuvad utan som engagerad och delaktig. Tillsammans med alla andra.

Många är de självutnämnda ”ledare”, som går och bestämmer över andra, sitter i sina lokaler och skyller på alla andra för sin oförmåga och smider ränker. De utnyttjar otåliga ungdomar för att driva sina medeltida intressen. De vill att Sverige skall bli en del av islam. En del av ett framtida khalifat.

De borde tänka att islam skall bli en del av Sverige och anpassas efter hur denna del av världen ser ut.

Besitter de visdom och mod, så finner de vägen. Gör de inte det, bör SÄPO skaffa koll.

Tyvärr, betvivlar jag att den visdomen finns inom de rättsvårdande myndigheterna.

Detta är en del grunder som kommer att öka på oron, rädslan och slutligen föraktet. Nej, vi kan inte skapa ett gemensamt samhälle på förakt.

Vi kan heller inte skapa ett gemensamt samhälle på en lögn, förnekelse, förringande och brist på bildning.

Således, kära ytliga PK makthavare, skall ni börja kritiskt granska och fördjupa analysen? Eller skall ni fortsätta främja fascismen?

Således, kära muslimer i Sverige, vill ni leva tillsammans med oss? Bredvid oss? Eller mot oss?

Vi är 8,5 miljoner som undrar.

Annons

ETT ÖPPET BREV TILL MEDELKLASSEN SOM TJÄNADE PÅ SOCIAL NEDMONTERING

Veligheten och vankelmodet har tagit oss till denna punkt. Imperier har fallit förr och Sverige i förhållande till det, är en flugskit. Det storsvenska och självgodheten råder.  Förr, kunde man skratta åt det storsvenska, de volumösa, de teatraliskt patriotiska. Idag råder bara pinsamhetens löje, på gräns till tragedi.

 Vi har som få, lyckats bygga upp ett samhälle med välfärd och ett s.k. ”folkhem” efter kriget. Det avgörande var att arbetarklassen fick ökad välfärd. Och inte som tidigare att det var bara borgarklasserna som fick det bättre.

Vi har lyckats bygga en öppenhet, trots starkt motstånd, vi har skapat en förebild, som har hänvisats till, avundats och respekterats. Det finns många förklaringar till våra framgångar.

Vi hade ett samhälle, med små skillnader i förhållanden till idag. Alla hade det inte bra, men en majoritet fick det bättre. Svenska folket gick från sämre villkor, till bättre. Idag är det tvärt om.

Vi har en ökad polarisering och en ökad medelklass. Uppkomlingar. Ofta ytliga karriärister. Oftast mer kommersialism, karriärism än bildning. Antiintellektualismen är starkt.  Bildning är ett begrepp man inte känner till. Eller tycker är viktigt. Man fnyser åt solidaritet, eller bara skrattar åt det som ett dinosariebegrepp. Man sveper sin latte och tror sig känna världen.

Bulgarerna säger, för en del når havet bara till knäna.

Det är en passande definition av medelklassen. Det är en obildad medelklassokrati som styr Sverige.

Vi har en drös russinsjälar som irrar runt. Vilsna. Alienerade. Rotlösa. Kosmopolitiska utan rötter. Utan hemvist.  Potatismonarkins främsta riddare. Oavsett färg och härkomst.

 Så mycket samlad korkskap det bubblar fram hos samhällsrepresentanter av alla valörer.

Vi har en vulgärborgerlighet som har gynnats av framförallt de borgerliga regeringarna, men får fortsatt stöd av den nya röran. Den är antiintellektuell, i betydelsen att den föraktar forskning, vetenskap och bildning i praktiken. Den föredrar propaganda och politiska finter.

Vi har ett vulgärkapitalistiskt samhälle, i betydelsen att det gäller att tjäna så mycket som möjligt på vilka premisser som går, helst på kortast vis

Globalisering är målriktningen. Högern värnar en psykopatisk makt och dess representanter och ledare  lyckas utstråla sådana kvaliteter.

Tjänstemannaansvaret togs bort för ett antal decenier sedan och det har medfört att det frodas en tjänstemannakorruption i kommuner och landsting, som förnekas.

Russinsjälen myser i sin feghet. Karriäristen bekräftar sig själv.

Vad säger samhället om alla rykten om flyktingförläggningar som bordeller, som barnsexförmedlare, som nästen där man odlar islamism, som nästen för planerade brott? Hur många är i verkligt behov av skydd?  Vet man det? Får dessa skydd? Man behöver betala 60- 100 tusen kronor för att fly till Sverige. Vem gynnar det?  Den övergivna änkan med fyra barn?

Hur många i Sverige känner till interna förhållanden i tex. Syrien, vilka motsättningar och rivaliteter som råder? Vem som tjänar på vad? Vem som tjänar vem? Hur många i potatismonarkin kan göra skillnad på en islamist med rätten att mörda, från en troende muslim? Kan det vara hemliga specialkunskaper man odlar i lattekvarteren?

De som kallar alla andra för fascister, rasister, främlingsfientliga…svennegrisar…(!) har alla utsett sig själva för att stå för den absoluta sanningen. Sjävgodheten pyser.

För att en hund skall kunna komma in i landet, undersöks den, ges sprutor och får vara i karantän tills dess man vet att den inte för med sig smitta. Människor som har tagit sig ur fängelsehålor med florerande TBC och andra sjukdomar, människor som har legat i latriner och överlevt det mest fasansfulla, de undersöks inte ens. Man kan sitta på en förläggning och hosta blod, utan att någon gör något. Man kan leva ganska länge med smittsam gulsot, utan att det når maktens korridorer och det välskyddade tjänstemannagettot. Man kan få stå ut med övergrepp och misshandel på en förläggning och ingen av de medelklassmåttorna på Migrationsverket vågar sig ens i närheten.

Rykten går, men sanningen består. Är det bara påhitt?

Om medelklassen är importerad eller ej, om den har svart, brunt eller vitt skinn eller ej, om den är svarthårig, lockig eller skallig eller ej, har ingen som helst betydelse. Den är fortfarande en medelklass som tjänar på alla under sig. Oavsett varifrån de kommer. Svenskar eller utlänningar, gör ingen skillnad.

Det förakt människor från medelklassen och som har kommit till Sverige  kan möta, påstår dessa enbart vara uttryck för rasism. Men de bryr sig inte om att ta reda på att det i högre utsträckning handlar om klassförakt.

Medelklassen är alltjämt maktens tjänare. Den tjänar på att underklasserna fylls på av lågbetalda, gratisarbetande, rädda, okunniga, fackföreningsfientliga, svartarbetande människor. Denna import underifrån får de övre klasserna att höja sin status. Tjäna pengar. Få bidrag för städning hemma med hjälp av skattemedel.

Därför är man rörande överens om att det är bra med en ökad invadring och helst en fri sådan.

Sedan kan det vara en tillgång att ha mörkt hår, eller skinn, eller ett exotiskt namn som man kan skylla på om ens talang inte räcker när man vill göra karriär.

Vad jag säger är, att allt motstånd mot ökad invandring, allt motstånd mot ökade skillnader mellan de som redan lever här och de som kommer hit (till de sistnämndas förmån), är inte rasistisk. Den är klassförankrad. Det finns en besvikelse över att inte få del av det skyddsnät som fanns för alla som behövde det förut och som nu gäller i första hand för invandrare. Efter nedmonteringen av välfärdsstaten för de behövande och socialbidrag till medelklassen i form av bland annat Rut och Rot har gapet mellan människor ökat enormt. Det är det gapet man protesterar mot.

När arbetslöse Potatisjanne möter Fatima, som fnyser och ser ner på  honom och säger att hon minsann har större rätt att vara här än vad han har, därför att kungen ger henne pengar. Hon har fått ett erkännande. Vilket översatt betyder att hon menar, då hon, som ingen har brytt sig om tidigare, får pengar från staten, som är i hennes medvetande detsamma som Kungen och Potatisjanne inte får något, är hennes logiska slutsats att hon är finare än honom. Är det Fatima då som Potatisjanne skall slå på? Eller den som har satt henne i den positionen?

Förväntar man sig då att Potatisjanne tycker att det är i sin ordning? Att han skall vara arbetslös och utan pengar, medan hon får sina ”från kungen” och har råd att fnysa åt honom? Måste man då inte inse att politiker försöker förena 2000 tal med 1100 tal, utan att ta ansvar, anstränga sig och förklara? Eller är det politikers avsikt att sätta grupperna mot varandra?

Hur är det då med Potatisjanne som har jobb? Han från arbetarklassen som fick lite mer i pungen genom nedmonteringen av samhällstjänster. Han kanske kände sig häftig och trodde sig vara jämlik med borgarna? Han kunde åka till Thailand och svalka fötterna. Han kunde köpa sig horor eller barn för sexlustar. Han kunde känna sig som en kung, där långt borta bland infödingar! Han kanske köpte sig ett hus på beachen,  eller en andelslägenhet i Spanien. Han var vaktmästare hemma och kungen på plajan.

Hoppas att det har smakat bra med grisfester och kall bärs, för nu få hans ungar betala.

Jag saknar sammanhållning. Jag saknar ärlighet. Jag saknar människor med ryggrad. Sådana har inga säskilda pass. Dom behöver inte ens känna sig svenska. Men likafullt, lyser de med sin frånvaro.

Russinsjälarna springer omkring och pratar om identiteter. Men dom har ingen. Vad de egentligen skapar, är varumärken. De ser inte att de utgör  en del av det kommersiella flödet. De ser inte att de är produkter i någons tjänst och för någons vinning.

Identitet har den som besitter mod. Den som gör vad som är nödvändigt, även om man är skiträdd. Den som inte säljer sig för en silverpenning, hur smickrad man än kan vara. Den som säger ifrån när det är dags.

Det är dags nu.

Att vara svensk medborgare är den som är beviljad ett sådant, av något skäl. Det står reglerat. Att vara svensk, är den som känner sig svensk, ser sig som svensk och tänker svenskt, oavsett medborgarskap. Däri ligger ingen värdering. Med den förklaringen, måste vi svenskar komma samman och försvara det bästa av vad vi har skapat. Försvara det som är bra, förändra det dåliga och förkasta det destruktiva.

Jag saknar dem som tycker att vårt samhälle är värt att försvara. Som känner sig  svensk. Jag vet inte om de finns

Att tillhöra den svenska kulturen, gör alla som verkar bland svenskar. Det finns en kultur, som ser ut som den gör, beroende av vilka människor som bär med sig olika färdigheter och tyst kunskap. Sedan tillhör man olika skikt inom det svenska samhället och kulturen, beroende på bakgrund, fostran, intressen och ekonomi.

De som förespråkar den populistiskt kallade ”multikulurialismen” är varumärkesbyggare, medlöpare, ytliga karriärister. Detta är kommersialism. Köpa och sälja. Nu är det medeklassäljarnas villkor som gäller. De härskar nu. För tillfället.

Sedan kommer backlashen. Vad händer då?

Då kommer vi få se bland de första som heilar på gatorna, tillhöra just denna medelklass, oavsett hud eller hårfärg. Oavsett pass. Oavsett hur högt de har skrikit om rasism.

På radion härom dagen, intervjuades Somar Al Naher, presenterad som skribent och debbatör. Hon kom till Sverige på 80-talet, sa hon och fick frågan om hur det var att komma hit. Hon är flykting från krig, framgick det. Denna fråga fick hon med anledning av de flyktingar från Syrien som vägrade att lämna en buss för att gå in i förläggningen i Östersund. De hänvisade till att de var araber och omöjligt för dem att bo i skogen där det finns björn och varg och att de ville bo i Malmö. Vem vet, de kanske har ett särskilt uppdrag och kan inte utföra det i skogen.

Somar, ser jag på bild i tidningen att hon har skaffat sig ytliga attiraljer för att smälta in i kultureliten. Hon skriver på svenska och tycks vara hemmastadd.

Journalistens undrade om Somar hade  förståelse för att människor blir upprörda över att flyktingar kommer hit och är otacksamma för vad de får samt ställer krav?

Hennes svar var att hon skulle vilja vända på frågan, om svenskarna har förståelse för hur det är att komma till en mörk, enslig och kall plats? Hon  kom själv till en sådan och hon hade det väldigt svårt i början, säger hon.

Kanske över en latte på söder, kan man sitta och prata så och också få förståelse för hur svårt det är att komma till en mörk, kall och enslig plats. Även om man har flytt från krig, död och bomber.

Om man uttalar sig som hon gjorde, när man är skribent i svenska tidningar, när man tillhör en etablerad medelklass, när man har kommit i en position av att kunna påverka samhället som de flesta saknar, när SD tickar in nya medlemmar för varje miss i invandringspolitiken, när nazisterna mobiliserar och ökar i antal, då blir det problematiskt.  Att ge ett sådant svar blir en uppmuntran till  nazismen i landet. Förstår hon det?

Svenska folket har en lång historia av fört motstånd, fast det är inte alla som vet. Den kan uttrycka sig i att först gnälla, sedan knyta näven i fickan och därefter slå till. När slaget kommer är det inte bara hårt, men också strategiskt, välplacerat. Inga hysteriska skrik efter gudar.

Som medelklass och urbaniserad gäller inte sådana regler. Då kan man vara vad som helst. Rotlös. Kosmopolit. Och säker i korken.

Då får man acceptera att möta motstånd. Då skall man inte skylla detta på hårfärg.

Förstår man inte det klassamhälle Sverige är, skall man lära sig först innan man uttalar sig. Gör man inte det, då får man tåla kritik. Oftast blir det så att människor inte kritiserar öppet, i tidningar, på latteträskvis, för de har inte tillgång till det. Utan det blir på sitt eget vis.

Det är inte först då, många kommer upptäcka Sverige. Att landet är befolkat, att det inte alltid är som slipade politiker och som olika tjänsteslavar har förmedlat.

Ingen är skyddad av skinnfärg, eller hårfärg när det gäller ideologier och klassintressen.

Självgodheten och inskränktheten är ju inte snyggare eller bättre, bara för att någon är hitflyttad och gör medelklasskarriär.

Varför skall jag tycka bättre om en svart karriärist än en vit?

Klass, har inget med hud, nationalitet, religion, pass eller hårfärg att göra.

Det finns inget motstånd mot nazismen i Sverige. Trots sharlatanen  Arnstad. Inte heller hårfärg, eller hoppandes s.k. antinazister utgör något motstånd. Det finns ingen vänster som utgör något motstånd.

När vänstern var ett motstånd mot nazismen, då blev också vänstern utsatt för den. Dess medlemmar var hotade och utsatta för brott.

Det finns ingen politisk ledning av arbetarklassen och den enda ledning som tycks finnas idag är bland kriminella.

Men det är beklämmande att ett land som Sverige, ett folk som det svenska har låtit all sin rikedom fördumma, sänka, istället för att lyfta.

Om tjuvarna sitter i toppen av samhället och om de finns på botten, så är en sak säker, att det finns en hiskeligt massa i mitten också.

Så åter till frågan:

Finns det någon som inte har sålt sig? Som inte bygger varumärke? Som är övertygad humanist?  Som tror på folkstyre?

Finns det någon därute som vill försvara resterna av den sekulära demokratin?

 

 

Je suis Charlie, Je suis Ahmed!

Jag höll upp min penna på Sergels Torg, tillsammans med miljoner runt om i världen. Pennan har i alla tider varit ett hot. Den är det fortfarande i det öppna samhället. Den är det i de slutna. Nu gäller det att vässa den.

  Globaliseringen har polariserat världen så, att människorna har fastnat i sina kast och kommer inte ur dem. Det är svårare att göra klassresan. Tillhör du skikten längst ner, så stannar du där. Nationellt och globalt. De som vill komma till Europa och göra karriär, blir förhindrade. De får stanna i efterblivna, auktoritära samhällen. De är låsta där. Kommen som invandrare till Europa, går det bra om du klarar av att bli medelklass i något skikt. Tillhör du underlagren, förblir du där. Om du var medelklass i Mellan Östern någonstans, är det långt ifrån säkert, att du hamnar där i Europa. Förmodligen inte. Du förlorar din status och position.

Är du uppvuxen i Europa, har du förankring där, kallas du europe´, sitter du i samma båt, fast inte samma bås. Det är svårt för folk över lag att göra klassresor. De kan inte förbättra sina liv. Nu har vi i Sverige första generationer som tvingas se fram mot ett försämrat liv.

Under 50-60-70 talen såg vi framåt.

Vi har nedmonterat den garantin som finns för att samhället skall frodas, nämligen den sociala välfärden.

Människor lever i förvirring, söker olika strån att klamra fast vid. Söker religiösa, politiska, ekologiska, individualistiska svar.

All sköns sharlataner frodas med hemkokta specialmediciner. Låter man inte ett samhälle genomsyras, kvävs det. Det börjar mögla och ruttna på sina ställen.

Komihåg, att fisken börjar alltid ruttna från huvudet, säger bulgarerna.

Domedagspastorer ropar om Ondska, som om det är ett övernaturligt väsen. Något man inte kan värja sig mot.

Det demokratiska och öppna samhället hindrar människors växt och möjligheter att skapa värdiga liv. Detta för att maktkoncentrationen av kapital går till ett fåtal globala aktörer. Dessa är större och starkare än hela länder. Men utan insyn. Vi styrs av auktoritära penngadiktaturer.

Samhälle efter samhälle, har accepterat att försvåra livet för sina medborgare. Man gör skillnad på medborgare. Man köper en dels tystnad, medan andra stöts bort.

Medborgaren som inte har beslutat att ta kamp, viker sig. Hon kommer bli som hon blir tillsagd.

Vårt öppna och demokratiska samhälle som vi säger oss ha, trots de ganska stora demokratiska underskott som råder, kommer att bli än värre.

Vi kommer att tvingas begränsa demokratin ytterligare. Antingen nu eller efter nästa massaker. Hur man än vrider på det, har våldet segrat.

Fanatikern och våldsverkaren har varken färg, kön eller nation. Den är likadan oavsett var den verkar. Den kan däremot dra nytta av olika andlig föda. Är man  politisk eller religiös extremist, är man av samma skrot och korn, med bara olikfärgade fjädrar. Det är inte vad man kallar sig som gör någon skillnad, det är våldet som medel att uppnå makt som är den avgörande skillnaden.

Denna medelklass som nu beklagar sig över attack på det fria ordet, ser inte till att ta ansvar för hur hon använder sig av det fria ordet. Istället för att välla ut propagandistiska floskler i medierna, borde hon tänka på vad orden betyder och inte bara flyta med strömmen.

Nu säger man att ”islamofobin” kommer öka. Man säger alltså, att den inbillade sjukliga rädslan för islam kommer att drabba massorna. Hur är det möjligt om de inte blir uppmuntrade av att tycka så? I Ruwanda propagerade man i radion regelbundet om att utrota lössen, slutligen gjorde folk det. Det var en avsiktlig propaganda för att få den effekten, en utrotning av människor.

Varför ser inte journalister till och skaffar sig lite djupare kunskaper och förklarar för läsarna att islam som religion är huvudsakligen delad i två stora rivaliserande grupperingar med minst ett par tusen sekter och riktningar? Förklarar man det, ser läsaren att islam är inte homogent.

Varför säger man inte att dessa fanatiker är ofta nära salafism, dvs. den riktning som gäller i bla. Saudiarabien, som man tycker om att handla olja från, bla? Varför tar man inte upp frågan om den kamp som rasar inom islam, där reformatörerna står mot reaktionära mullor?

Varför säger man inget om att islam inte har genomgått en renässans som kristendomen och att de som vill reformera, dvs. anpassa religionen till det moderna, sekulära samhället, oftast förlorar sina liv? Eller så lever de i väst, där de får strida mot de reaktionära och en ignorrant journalistkår. Varför drar man inga paraleller mellan tex. 30 åriga kriget där kampen stod mellan katolisism och protestantism, eller snarare kampen mellan det framväxande borgerliga samhället i kamp mot det gamla feodala?  Det handlar ju om en intressekamp om många människors intressen som står på spel. Om kamp mot feodalism. Varför förväntar man sig att människor i Mellan Östern skall lägga sig ner och självmant dö? Det gör ju inte västerlandets demokrater.

Det är ju vad som händer i arabvärlden idag,  den s.k. arabvåren. Det var medelklassens försök att driva fram utvecklingen för ett modernt samhälle och förhindrades av reaktionära krafter.

Varför visar inte våra journalister på omöjligheten att förena en feodalism från Mellan Östern med en sekulär f.d. industristat som Sverige? Varför problematiserar man inte?

Varför tjatar man med samma gamla professorer i TV rutan, som vi redan vet vilken agenda de har? Deras åsikter får monopol och redan där har man brutit mot journalistkårens grundläggande krav på mångsidighet.

Ja, varför ser man inte alvaret i att skydda det fria ordet, när det gäller eget arbete också, utan att vika sig, att fega och huka?

Det fria ordet är inte enbart hotat av fanatiker, men också av inskränkthet och feghet.

Medelklassen har levt gott på globaliseringens och nyliberalismens  framgångar, den är van vid att det går lätt. Den är välgödd och bekväm. Att bli ställd inför hårda villkor och hot, har hon inte blivit tränad för i sin ombonade kammare.

Därför tror jag vi kommer att se inskränkningar på demokratin.

Det enda som kan bekämpa våldet, är motstånd och kamp. Inte med samma medel. Med styrka, tålamod och okuvlighet.

Med mod.