MARGOT, STÅ PÅ DIG!

Nu har vi en utrikesminister som ställer sig upp och säger att kungen är naken. Alla ser, men ingen vill erkänna sanningen. Jo, Saudis kung är naken. Låter man piska en frispråkig bloggare, förhindrar man kvinnor till sin egen utveckling på egna villkor, använder man sig av sharialagar, ett medeltida lagsystem som förtrycker stora delar av befolkningen, då får man tåla att bli beskylld för diktaturfasoner. Diktaturer är inte en intern angelägenhet.

Utrikesminister Margot Wallström har rätt i sin kritik av Saudiarabien.

Hade Margot Wallström varit man, hade Saudis kung aldrig behandlat henne så nedlåtande som han gjorde under arabstaternas sammankomst. Han hade funnit ett annat sätt att uttrycka sin ilska. Kvinnoföraktet är norm. Vare sig kungen eller de närstående maktkretsarna ser det som anmärkningsvärt att behandla en utrikesminister för ett land man påstår sig ha goda relationer med, på det tarvliga och föraktfulla sättet, eftersom hon är kvinna. Det är små petitesser som Carl Bildt aldrig behövde oroa sig för. Hur tokig utrikespolitik han än ägnade sig åt. Han skryter om sina bragder på Balkan, där ingen vill se skymten av honom, då han är illa omtykt där på grund av dålig politik. Är det något som det skrivs om?

Vad är det då som reser sig under den kungliga kaftanen?

Att tro att ett avtal som avtalsenligt inte förlängs, skulle vara ett skäl till att riskera relationer till Sverige, är inte trovärdigt.

Saudiarabien kan mycket väl leva med eller utan Sverige. Saudi behöver inte komplicera sina relationer och anseende i världen, genom att krångla med Sverige och skymfa en regeringsrepresentant. Så gör man inte i civiliserade sammanhang.

Så vad är då orsaken till att Saudiarabiens kung behandlar Sverige på det sättet?

Sverige har erkänt Palestina.

Saudiarabien är den givne kungen, garanten och ledaren för arabiska frågor, både i området och utanför. Det finns 57 arabiska länder som erkänner Saudi som överhuvud. Palestina är mycket beroende av Saudis maktposition i området och som den lilla fluga utan vingar, Palestina är, har det inget annat att göra än att foga sig efter Saudiarabien och alla dess medlöpare.

Att Sverige, ett litet land långt bort från den komplicerade och motsättningsfulla Mellan Östern,  kommer in och tassar på Saudis områden, går den kunglige patriarken för när.

Palestina, ett ockuperat och hunsat land och folk, kan inte sätta sig mot dem som till stor del håller palestinier vid liv. Palestina är ockuperat, det är inte Sverige. De är inte jämställda länder.

Utöver detta, tror makthavare och förståsigpåare i landet att man kan vara svensk utanför Sverige. Med att vara svensk,  menar jag förstås, att man tänker och utgår från svenska erfarenheter och värderingar. I Sverige kan man vara svensk. Det är rent av en förutsättning  att vara det för att det skall fungera.

Innan 1991 hade vi en uppdelning av världen i två huvudriktningar. Kapitalismen och socialismen. Eftersom propaganda är för makten alltid viktigare än kunskap, vetenskap och forskning, sades det att socialismen stod i direkt motståndsförhållande till kapitalismen.

Så var inte fallet.

Där socialismen delvis byggdes, för att utvecklas till statssocialism, skyndades industrialiseringsutvecklingen på. Speciellt i industriellt eftersatta länder som gamla Tsarryssland och östeuropa. Med ökad industrialisering kunde man höja människornas levnadsnivå och dessutom skapa utbyte och handel. Detta gynnade alla former av kapitalismen också.

Motsatsen gick däremot mellan kommunismen och kapitalismen. Men det var alltjämt på ideologisk bas, då det har ännu inte funnits någon kommunistisk stat, alla propagandister till trots.

Efter Kalla Krigets slut, utvecklas kapitalismen utan motstånd i sin globaliseringsiver. Globaliseringsutvecklingen undergräver demokratiska landvinningar. Mer och mer utvecklas kontrollsystem och koncentration av ägande. Fascistiseringen fortgår av världen.

Islamism, försöker att sprida sharialagssynen och denna är i oposition mot globalisering styrd av väst. Inte för att man är mot kapitalismen, tvärtom. Sharialagsförtryck och islamism fungerar utmärkt tillsammans med kapitalismen. Saudiarabien är ett lysande exempel på detta.

Vad man är emot är att ägandet koncentreras till stora USA ägda monopol. Oljan är billig nu och håller på att fasas ut och Saudiarabien och andra oljeländer tvingas ut på världsarenan för att konkurera om ägandeandelar i andra sammanhang. De måste  använda sig av sina rikedomar i andra områden och konkurrera där. Innan det är för sent.

Deras värderingar och världssyn är reaktionär. De främsta ambassadörerna för denna världssyn och som har till uppgift i hela världen är de imamer som på basis av Saudipengar för reaktionär propaganda i sina försmalingar. De förbereder en mental kolonialisering av länder som inte är vana vid islam. De utnyttjar demokratiskt underskott och de är i gott sällskap.

Dessutom är de i konkurrens med iranska pengar och nyottomanska, turkiska pengar. Samtidigt vill dessa stater tillhöra den ekonomiska globala eliten. Det är ingen slump att IS fortsätter kunna härja. Även om man officiellt motsätter sig barbariet, så finns det maktcentra som tjänar på det. Annars hade IS aldrig haft så mycket pengar.

Med den mentala kolonialismen menar jag att man förbereder människor som inte är vana vid shariasamhällen, att de skall bli det. Man uppmuntrar muslimer till utbildning och att komma in i samhället. Man samarbetar med Svenska Kyrkan vars, inte alltid synliga fundamentalister, vill samma sak. De religiösa fundamentalisterna, oavsett variant, vill ha paralellsamhällen. Små furstendömen man själv kan kontrollera, långt från alla former av demokrati och insyn.

Staten håller på att försvagas som följd av globaliseringen. De nationella parlamenten försvagas och saknar mer och mer ett reellt inflytande. I detta klimat ges större utrymme för antidemokratisk politik i alla varianter. Både med gud som bundsförvant och utan hen.

De som kommer från starka klankulturer och kan smälta in i det svenska samhället och känna sig som en del av det, är de som skulle uppfattas som dysfunktionella. De som inte har kontakter eller förbindelser bak. De som har mod och avsagt sig tidigare relationer.  Men de är få.

De flesta från klankulturer har familj, släkt och beroendeskap utanför det svenska samhället. Oavsett om de är framgångsrika och moderna professorer eller städare här.

Har man inte gjort upp med sina relationer i hederssystemen, sitter man fast i det gamla ändå. Människor tvingas till, eller frivilligt gör vad som begärs av dem. Den så kallade hederskulturen, som de flesta förknippar med primitiv religiös fanatism, gäller för alla. De religiösa oavsett religion och de icke religiösa. Det innebär, när klanen kallar, när klanen gör sig påmind, anpassar man sig och faller in på sin plats i hierarkin. Då blir det svenska, sekundärt.

Hederskulturen omfattar alla samhällsklasser som har denna bakgrund.

Varför skulle ett vinnande koncept som har varit till gagn för överlevnad i tusentals år, som hederskultur, överges för att människor flyttar till Sverige? När det inte ens finns samhälle eller myndigheter som kan försvara dem som är utsatta för dessa hederskulturer?

Det ”svenska sättet” rår inte på hederskulturer. Det svenska sättet har bara de muskler som dem som uppbär detta sätt, besitter. De medvetna och motiverade. På den svenska skutan är kulturrelatevistiska flaggan i topp. Sjömännen byts ut, men skutan stävar på i tsunamivågorna. Det är inget vinnande koncept.

Hederskulturer baseras på hårda hierarkier, med klara maktpositioner, blodsband, beroendeskap, starka kontakter och mycket pengar och makt i slutändan.

Demokrati göre sig icke besvär.

I globaliseringsprocessen är det ett antal europeiska storföretag som kommer att överleva genom egen försorg eller genom uppgående i andra storföretag. Det som återstår i Europa är resterna av denna utveckling och de människor som där bor. När ordning och reda har förfallit och anpassats till företagsinstressen helt och hållet, lär människorna få bygga upp samhällen efter sina egna behov. En process som kommer ta sin tid. I den processen finns det säkert en hel del att hämta för andra som har muskler men inte delar vår världssyn. Som diktaturländer. Det vet man om, därför bereder man mark för att bli accepterad.

I Nicaragua är man rädd för det kinesiska, då de stormar in med pengar, sprider sin kultur och hotar de facto det invanda livet på plats. Är de kinesofober? Sjuka, för att de är rädda för invasionen?

Eftersom moskéerna är enligt tradition centrum för skolning, politisk som religiös, utöver bön, finns ingen anledning till att förneka att de inte skulle vara det också här. Att kritisera denna politiserade och icke demokratiska verksamhet, slås tillbaka genom att försöka tysta kritiken. Man beskyller religionskritiker för att vara sjuka. Att deras religionskritik riktas mot alla utövare. Ett vanligt knep är att beskylla motståndaren vara idiot. Men inte alltid så lyckat.

Man försöker tysta för att slippa dialog.

Men en troende muslim för aldrig en dialog med en otrogen. En kaffer. Det är heller inget att förvänta.

Det vet vad som är sant och rätt. Inget att diskutera. Bara att acceptera. Som vilken sekt som helst.

Demokrati göre sig icke besvär.

Europa kommer att vara ett Skansen om 50 år. Ett Skansen för den tidigaste kapitalism, kolonialism och industrialism. Europa är på dekis och kommer att öka takten av förfall. Det är inte första gången imperier faller, inte heller i Europa.

Samtidigt som nya orter av ekonomisk kraft växer fram i världen, som i Asien och Afrika. De asiatiska kulturerna är också hårdföra hierarkier och tack vare dessa lyckas de med att mobilisera krafterna i materiella framgångar.

Medan de europeiska folken kommer att tvingas mer och mer att förlita till sig själva.

Dom som tar vara på kunskap och praxis kommer också kunna bygga hållbara samhällen, både ekologiskt och socialt.

De som tycker att demokratin är övervärderad, öppnar bakdörren för ickedemokratiska allianser att försöka ta över. Detta är redan på gång.

Tro inte att de reaktionära och antidemokratiska är endast de som är stämplade som sådana. Sanningsförnekarna spelar också en reaktionär roll. De som inte vågar höja huvudet ovanför det spår de springer i.

Jag tillhör dom som inte tänker sitta och  passivt underkasta mig  medeltida, antidemokratiska, människoföraktande styrelseformer, som vilar på ovetenskaplighet och underkastelse av religiösa dogmer. Jag är inte sjuk för att jag hävdar det.

Maktdemonstrationen av Saudiarabien är att visa vem som skall bestämma i Mellanöstern och med sig har de förstås alla lydstater. Vem vill riskera att pengakanalerna stryps? Lydstaterna har ju inga problem med diktaturfasoner, eftersom de inte är demokratiska.

Ett litet land i norr, kan man sätta dit som ett exempel och visa hur andra inte bör göra. Sverige saknar självaktning och är ryggradslöst, anser man på flera håll i världen. Sverige kan man köra över med flera svenska politiska partiers hjälp. Se, de håller ju dörren öppen!

Sverige har trotsat Israel också, kom ihåg, med sitt erkännande av Palestina.

Saudi och Israel har en gemensam fiende och det är Iran.

Turerna är komplicerade i Mellanöstern och allianssystemen där kräver skickliga manipulatörer vilket de också är. Det finns ingen svensk kulturrelatevistisk politiker som förstår eller kan nå upp till en bråkdel av detta.

Uppenbarligen finns det flera som tjänar på IS.

Bland dem gör både Israel och Saudiarabien det.

Hökarna i Israel fortsätter att kraxa om Iran. Samtidigt som man gärna såg att Iran började skramla med sin stridsrustning, så att USA och andra lydstater till Israel kan sätta igång det efterlängtade kriget mot Iran, för att slutligen uppnå den absoluta hegemonin. Den globala makten.

Men USA försöker undvika detta, den israeliska höken till trots. USA kanske lyckas. Men det återstår att se, det finns andra som hellre ser ett misslyckande.

Både Israel och Saudiarabien skulle tjäna på ett krig mot Iran. De skulle båda dela på makten i god samverkan i området och hålla balansen. Som hittills.

Då skall inte en liten flik, som Sverige, dessutom med ett fruntimmer i spetsen, gå ut och skymfa dessa ädla krigare!

Kapitalet vet vad herrarna vill. Det är ingen slump att kapitalet sköts av ett manligt samförstånd. Det är ingen slump att det är bara män i de ekonomiska toppkretsarna och att det är i det politiska livet man släpper in kvinnor, eftersom den lokala demokratin urgröps och saknar allt mer betydelse i globaliseringen. Kvinnorna ökar inte sin plats i politiken på grund av jämställdhet. Man kan alltså se det som att där demokratin går ut, kommer kvinnorna in.

Det värsta som kan hända nu, är att regeringen ger vika för påtryckningar. Och det är vad den gör. Wallström försöker avdramatisera. Hon  ändrar ton. Hon har begått misstag. Hon talade på fel sätt. Hon skymfade en man, hon, en kvinna! Botgörelse, botgörelse!

Hur skall nu regeringen återställa balansen? Kanske gå med på större öppningar för islamisterna? Ge mer utrymme åt vad som kallas för religiösa verksamheter? Ta emot mer krigare som går under flyktingflagg? Vad kan tänkas bli priset? Kommer man ge vika för parallellsamhällen?

Tar vi myrsteg och ibland kliv, från demokratin och jämställdhetskraven glider vi in i en acceptans, en tillåtande miljö, (för att låna Hans Bruns uttryck) av att det är inte så viktigt med demokrati. Vi kallar det bara något annat.

Får detta fortsätta, finns ingen återvändo. Då har vi ett inbördeskrig som närmar sig.

Nej, Löven, eller Fridolin, man tänker bara svenskt i Sverige. Bara Sverige svenska krusbär hava. Tror ni att någon annan, med tillgångar av mustiga frukter i alla färger, skulle vilja ha våra sötsura bär, bara för att de är svenska?

Backa upp Margot! Förminska henne inte! Använd inte härskartekniker i manligt samförstånd! Åtminstone, erkänn sanningen!

Kungen är naken.

Hur skicklig förhandlare Lövén än må vara på Blasieholmen, är det en piss i Mississippi jämfört med dem, som i århundraden har förhandlat, samordnat, kapat huvuden och till och med skapat en religion för att organisera krigföringen och hålla ordning på alla stammar, som än idag krigar och regerar.

Stå på dig Margot! Låt inte alla andra göra det!

 

 

Annons

FOLKDEMOKRATISKA BYAR

Jag formulerade ett förslag på folkdemokratiska byar i januari i år och skickade runt till en del jag trodde var intresserade. Jag fick ett svar. En gubbe på Gotland, (efter påminnelse), svarade att: ”det var väl bra”. Jag kanske inte hade gjort mig tydlig nog för att bli förstådd. Kunde det vara så dåligt? Här kommer ett försök till tydliggörande.

Idén växte fram ur konkreta behov, som alltid när idéer kommer till en.

Kanske någon upplever att det är ett verktyg att använda till det humanistiska samhällets försvar.

Folkdemokratiska byar vilar naturligtvis på gamla försök och olika lösningar människor har skapat genom tiderna. Poängen med denna ide´ är att anpassa det i den tid vi lever i. Det vikiga är att inte skapa tillflyktsbubblor för att dölja sin ångest och skapa olika sekter. När den förtryckte och kuvade mannen eller kvinnan får luft under vingarna, behöver det inte enbart vara en befielse, det kan leda till en sekt. Har denne person inte tillräckligt med självinsikt, självförtoende och tillit, kan de själva bli förtryckare och upprepa vad de själva har varit utsatta för.

Vi känner igen mönstret.

För att i görligaste mån undvika detta, bör man ha både öppenhet och regler. Detta skall krönas av frihet under ansvar.

Går folk med på detta, kan man också komma överrens. Skiljaktigheterna  är en tillgång och en förutsättning att inte kollektivet blir syrefattigt, enkelriktat, kuvat eller att det blir en sekt.

I hela mitt liv har jag kämpat från ett underläge. Jag har varit nyfiken, sökande och tagit vara på möjligheter. Min drivkraft har också bidragit till att skapa möjligheter. Jag har varit gäst i de fina salongerna, i maktkorridorer och i kämparnästen.

Mot ålderns höst konstaterar jag att jag har flyttat 33 gånger, varav 29 i Sverige. Jag har tvingats leva som flykting i mitt eget land. För den som undrar kan jag säga att jag är sedan sekler svenska, av statar och industriarbetarklass. De som också var med att bygga Sverige. Min hårfärg eller ögonfärg har inte varit till gagn. Kanske tvärt om, i ett kulturrelativistiskt samhälle.

Det bär givetvis inte samma skimmer att vara svenska, med den kamp jag har fått föra,som om jag kom från någon exotisk plats. Hade jag varit utlänning skulle även medelklassen bry sig.

Min kamp är en klasskamp.

Kommer jag utifrån och tillhör medel eller överklassen blir jag behandlad på ett sätt. Då identifierad av medelklass.  Kommer jag utifrån och tillhör arbetarklassen eller lumpen, blir jag behandlad på ett annat sätt. Även där identifierad som lägst stående. Är jag svenska från arbetarklass, med samma problematik som människor som har flytt hit, blir jag förnekad hjälp av både svenska myndigheter och invandrarorganisationer. Myndigheter eller invandrarorganisationer, eller svenska dito som ägnar sig åt samma sak, kan inte, vill inte, se ett klassmönster. De ser det rasistiskt. Eller så kallar dessa det för etniskt, eller någon annan rasbiologisk grundsyn.

Jag har varit jagad av hedersvåld. Eftersom jag inte är en kvinna från ett land med den traditionen, får jag heller ingen hjälp när jag har sökt. Jag har inte ens mött förståelse av dem som borde veta.

Som den maskrosunge jag är, måste jag förlita mig på egna krafter, då vare sig ”släktskap”, ”kamratskap”, ”vänskap” eller rättsbärande myndigheter inte finns där för sådana som mig.

Det är ur detta behov, av att kunna omge mig med kännande och tänkande människor, att kunna med gemensam intelligens finna lösningar på problem, att kunna vara med om att skapa något bärkraftigt, att kunna umgås med människor som inte försöker gömma sig bakom ett finger, utan som vet att en civiliserad människa är en förening av moral, insiktsfullhet och ordning. Detta är behov som ligger till grud för ide´n om Folkdemokratiska byar.

Det fanns en del idealister som modigt gav sig ut på landsbygden på 70-talet i vilja att leva i gemenskap och av eget arbete.

Det krävs mod att försöka något. Det är lätt för den som aldrig försökte att håna de som misslyckades.

När jag talar om Folkdemokratiska byar, menar jag inte enbart den fysiska byn på landet, det kan även innefatta människor som bor i hyresrätter eller bostadsrätter i stan.

Poängen är att man har en ordning som består av privat ägande, gemensamt ägande och en samordning där man stöttar varandra som innefattas av byn. En beslutsordning och ett ansvarstagande som i vilken seriös förening som helst.

Fördelen är att man blir inte utslängd i djungeln och rännstenen om man hamnar i kris i livet, om situationen ser annorlunda ut. Man blir inte ensam. Har man byggt sin by på rätt sätt, har man också bostäder för de som förlorat allt, för ungdommar och någon som tillkommer osv.

Som allting annat, så blir ju inte byn bättre än de människor som bygger den.

Det finns på detta sätt ett mikrostöd för ett antal människor i ett makrosamhälle som man fortsätter leva och verka i. Det blir större än familjen, då kärnfamiljen är inget fungerande organ i samhället utom i få sammanhang. Den tål större påfrestningar för varierande och ökade spänningar i samhället. Det blir ett sätt att mildra polariseringen, utveckla demokratin och att med gemensamma krafter verka konstruktivt på en demokratisk plattform och ett sätt att undvika och motarbeta segregering.

Här är strukturen för Folkdemokratisk by och jag skulle vara mycket tacksam om jag fick fler svar och reaktioner denna gång, så kanske den kan utvecklas till något än bättre.

FOLKDEMOKRATISKA BYAR – FDB

 

Vad är FDB?

En Folkdemokratisk by – FDB, är en organiserad bo och verksamhetsgemenskap.

Det är en blandning av individuella och privatägda verksamheter och enheter och ett gemensamt ägarskap. Blandningen är av både privat och gemensamt ägande.

1. Byns gemensamma frågor bestämms av BYRÅDET.

Byrådet består av samtliga som bor i byn, oavsett ålder. Besluten fattas på gemensamma stormöten med direkt demokrati, där majoritetsbeslut är avgörande.

Dessa beslut skall vördosamt föregås av diskussion och tills majoriteten anser att diskussionen är färdig, då fatta beslut.

Vid beslut där skilda uppfattningar råder, där en minoritet får ge vika, skall minoriteten tillfrågas ifall man vill tillsätta ett SAMARBETSRÅD.

Ett sådant samarbetsråd, tillsätts vid varje tillfälle av Byrådet och avsikten är att välja de mest ansedda och diplomatiska medlemmarna. Rådets uppgift är att söka minsta gemensamma nämnare mellan uppfattningarna, söka efter eventuella förslag till  kompromisser om man inte har funnit sådana tidigare, det är för att lyssna och finna lösningar för att undvika misstro, fiendeskap och för att förhindra odla kontrareaktioner och splittring i byn.

Visar det sig att det finns en minoritet som har skaffat sig andra ideér om hur de vill ha byn och verkar för andra ideal, maktsträvan, korrumption etc.  då kan stormöte utesluta dem och enligt stadgar köpa in företag och bostad eller låta dem fortsätta verka men att de då inte får delta i gemenskapen. Då verkar de enbart som företagare i byn. Samarbetsrådets funktion är att bistå med att göra skillnad på sak och person. Det blir av att spela rollen som de kloke och gammelvise i gamla bykonstellationer genom tiderna. För att främja friheten, andan och samförståndet i byn.

2. 2. En FDB kan byggas på en enskild gård, i en existerande by, på olika enskilda gårdar, i stadskvarter, i bostadsrättsföreningar, i hyreskomplex.

3. 3. Ägandet kan vara (men behöver ej, kan också förändras) privat. Detta när det gäller bostäder och verksamheter. Enskilda firmor, handelsbolag, AB etc. De kan också vara kooperativa och ha gemensamhetsägande i någon form.

4. Det gemensamhetsägda är underkastad gemensamma beslut som ligger i byns målinriktning.

5. Det privata måste underkasta sig den gemensamma målsättningen men får inte hindras om det inte skadar det gemensamma. Allt som främjar det gemensamma delar man på och stöder varandra med.

6. Det är avgörande att en FDB skaffar sig grundläggande dokument för framtida styre. Verksamhetsmål och plan, i stora drag dvs. människors levnad och verksamheter skall må bra. Man kan begränsa företagande till att inte omfatta sådant som är destruktivt, det är sådana bestämmelser man kommer överenns om.

Grundläggande skall vara ekologiskt, hållbart, närproducerat så långt som möjligt, demokratiskt, kulturellt, sekulärt och samhällstillvänt.

Ideologisk verksamhet som partipolitik, religion etc. får inte förekomma som gemensam ordning i byn, privat får människor ägna sig politik och religion utanför byn.

MÅLSÄTTNINGSKLAUSUL

En FDB är till för att människor skall kunna gå samman och med gemensamma insatser verka för ett värdigt, ekologiskt, naturellt och socialt hållbart samhälle. Att i mindre enheter skapa förutsättningar för alla slags människor, för de som har och de som inte har. Unga och gamla. Att tillsammans skapa värdiga levnadsomständigheter. Att delvis kunna försörja sig och samtidigt bidra till gemenskapen med sina färdigheter. Samtidigt som de som vill och kan, arbetar i storsamhället. FDB är en komplettering till och ytterligare en form av ett sätt att leva,  inte en ersättning av storsamhället.

En FDB får aldrig bli en sekt i någon form. Utan en praktisk plattform för fungerande humanism, oavsett klasstillhörighet.

FDB får heller aldrig bli ett majoritetsförtryck. Därav SAMARBETSRÅDETS viktiga funktion, samtidigt som det väljs på nytt för varje gång ett sådant krävs. Detta för att undvika maktinstitutioner.

FDB skall värna om olikheter, uppmuntra till konstruktiva motsättningar se dem som drivkrafter i en gemensam utveckling.

FDB skall erbjuda trygghet, vara en modell för andra. Ge inspiration till andra som skapar sina egna enheter. Alla FDB byggs på de premisser som råder i området, därför kan olika FDB se olika ut. De grundläggande konceptet är för att få kalla sig FDB att det är natur och socialt hållbart, demokratiskt, humanistiskt och sekulärt.

Samhället har nedmonterat den sociala tryggheten och arbetsgemenskapen är under uppluckring. De folkrörelser som en gång fanns är på utdöende och nya former av gemensamt arbete och liv måste till.

Vi lever i ett humandysfunktionellt samhälle med ökad aliniering och mänsklig vilsenhet. Med en ungdomsgeneration som saknar historisk förankring och som är utlämnad till komersiella krafter. Det sker ett förtingligande av mänskliga känslor och relationer.

I detta vacuum gror extremism, religiös och politisk.

En FDB ger förutsättningar för människor att leva i ett sammanhang, att ses av sin granne, att få bildning av varandra att gemensamt söka lösningar på problem. Att kunna stötta varandra i trångmål i människors olika faser i livet.

I en FDB ges ungdomar möjlighet till eget boende innan de tar steget ut i världen. Det finns en trygg plats att återkomma till.

Man kan skapa skolformer anpassade till barn som behöver det, man kan skapa levnadsmöjligheter för gamla utan att bli instoppade på hem långt bort osv. Man kan skapa arbete åt den arbetslöse och genom intern byteshandel ser man till att alla har försörjning. Byrådet fattar de beslut som behövs för att på olika sätt bistå medborgarna.

Männniskan är medborgare i en FDB. Männniskan har ett medlemsbevis.

Invånarna i en FDB lämnar in önskemål om frågeställningar som de vill skall tas upp och Byrådet samlas en gång i månaden för löpande frågor. Vid akutsituation kan det samlas in av styrelsen eller om 2/3 av invånarna kräver ett tidigare möte.

Dagordningen skall offentliggöras till samtliga en vecka innan normal möte.

Protokoll skrivs för varje möte.

En gemensamhetskassa upprättas för akuta frågor och olika ändamål som beslutas.

Man skall räkna i resurser, vem som har vad och omfatta förutom ekonomi, kunskap, arbetsinsats och byteshandel.

Principen är att betala proggressivt efter förmåga till gemensamhetskassan.

Det skall vara så enkelt som möjligt, så lite byråkrati som möjligt och så öppet som möjligt inom de givna grundpelarna.

Med FDB vill vi bidra till en folkrörelse som ett bidrag till att humanisera och påtvinga en radikal förändring av levnadsvillkoren och kunna möta klimatförändringar, sociala förändringar för att förhindra sociala konflikter och inbördeskrig.

När en FDB växer sig för stor, skall den knoppas av i mindre enhet, så länge det fungerar med stormöten för beslutande.

Det skall inte förekomma representativ demokrati. Var och en talar för sig. Barn tas hänsyn till liksom alla andra, de har yttrande och förslagsrätt. Alla åsikter respekteras och man fostrar varandra till att också respektera gemenskapen.

Sammankallande cirkulerar och ansvarig för protokoll likaså. Ekonomisk ansvarig skall träna upp andra så att även det kan cirkulera.

Vid behov kan specialistgrupper formas för särskilda frågor och vid behov tar man in kunskap från andra håll.

FDB leds av ett Byråd (BR) där alla medborgare oavsett ålder får delta och tas hänsyn till. Byrådet väljs på två år, om inget annat begärs.

Samarbetsråd (SR) är den grupp som väljs vid behov då det förekommer svårare motsättningar och det känns behov av att fortsätta söka lösningar. Avsikten är att visa minoriteten respekt och förståelse för att finna samarbetsvägar. Undvika maktarrogans.

Samkassa (SK) är den gemensamma kassan för gemensamma frågor i byn.

Rebecca Hybbinette

Jan 2015

 

 

Medborgare!

Den internationella kvinnodagen kom och försvann. Jag blev inbjuden att hålla ett tal och ett 40-tal var närvarande. Efter talet kommer en iranska fram till mig, slår sig för hjärtat och tackar mig överväldigande. Hon säger ungefär:

”Det är fantastiskt att för första gången få höra en svensk som säger som det är!”

Det fick mig att fundera.

Därför lägger jag ut mitt tal, så som jag höll det. Ni får svara själva på varför kvinnan visade en sådan glädje och tacksamhet.

Medborgare!

Alliansfrihet har tjänat oss väl- säger regeringen.  Jag vill gärna tolka det på flera sätt och konstatera  – att frihet från alliansen också tjänar oss väl.

 Vi har levt i Sverige utan krig i ca 200 år. Men vi lever i en krigsorolig värld och vi dras in i krig, genom delaktighet som i Afghanistan och genom att ta emot människor som flyr från krig. Genom motsättningar som de också för med sig hit.

Historielöshet och okunnighet tjänar oss mycket dåligt. Naivitet leder till dumhet och ger propagandan möjlighet  att vinna mark.

Kvinnorna har gått i täten i kamp för fred, hela den moderna historien.

För 100 år sedan, ställde sig kvinnorna upp mot upprustning och krig, de varnade för 1:a världskriget. 1900-talet är det sekel som mänskligheten obs. manskligheten har lyckats genomföra en industrialiserad massutrotning av människor. 1:a v.k. rullade in i 2:a v.k. som bara det krävde 50 miljoner människors död. Skövlad natur och städer.

Det är aldrig de tränade soldaterna som först går åt i krig. Det är kvinnor och barn.

1910 på 2:a Internationalens kongress i Köpenhamn, togs beslutet att grunda en internationell kvinnodag på initiativ av  Clara Zetkin. 1921 kom den att bli den 8 mars. Det är tack vare dessa kvinnors kamp som vi idag står här och firar denna dag.

Vi har styrts av snabba cash och historielösa politiker som har spritt draksådd i internationella sammanhang.

Vårt land ligger där det ligger. Det angår oss som bor här, som har detta land som hemvist. Vi har de grannar vi har. Vi skall leva i god grannsämja. Vi skall inte upplåta vår hemvist vara en lekstuga för inskränkta, maktlystna, medelmåttor att göra som de vill med.

Globaliseringspolitik ökar krigsrisken. Globaliseringspolitik leder till en rotlöshet och oro bland majoriteten av människor som inte kan åka och luncha i Paris, eller ha ett konto att ta ur för att söka sig någon annanstans.

Det grundläggande demokratiska kravet är kravet om jämställdhet. Det står fast.

Det spekuleras förstås även med detta. När nu ingen vill söka sig till försvaret, pga. en vansklig försvarspolitik, uppmuntras kvinnor att fylla ut de tomma luckorna i leden. Då används begreppet jämställdhet. Man uppmuntrar de som står längst ner på skalan, invandrarkvinnor, att söka sig till försvaret och polisen av samma skäl. För att åter bli utnyttjade.

Efter 2:a v.k. behövdes det folk i industrin, då dög kvinnorna. När de inte längre behövs blir det: vi ringer och du springer. Nu utnyttjas invandrare som utan att ens begripa det, blir utnyttjade till att förstöra fackliga rörelser och tillkämpade avtal. Staten gör dem till svartfötter. Man sätter arbetare mot arbetare.

Så gjorde man i 1:a v.k. satte arbetare mot arbetare. En del hamnade hos nationalisterna och andra hos internationalisterna, som Clara Zetkin.

En del tjänar på denna splittring. Det finns bara en förlorare. Majoriteten av folket. Bland dem är det kvinnorna som bär den största förlusten.

I den globaliserade världen är ordningen att en ytterst liten del av befolkningen, äger den absoluta majoriteten av allt  ägande.

En sådan ordning leder till krig.

Att kräva lika lön för lika arbete, oavsett vem som utför det, är ett baskrav. En förutsättning för jämställdhet. En förutsättning för att bekämpa rasism och diskriminering. En demokratisk förutsättning.

Men detta krav är inget värt om vi inte kan försvara freden.

Vi har avmilitäriserat Gotland. Då kan vi inte återmilitärisera Gotland utan att det uppfattas som en provokation. Någon måste tänka längre än sin lem.

Vi öppnar våra gränser för flyktingar från krig, då kan vi inte låta dessa historielösa tuppar också släppa in krigshetsare, terrorister, folkmördare och kriminella. Varför gör man det? Inkompetens eller med vilje?

Vi kan inte möta en komplicerad omvärld med enfaldiga halelujarop, uppmaningar till att alla skall hålla handen och med öppna hjärtan.

Tvärtom. Flumskolans och sedermera dumskolans barn och lättsinnets politiker blundar för en hård verklighet. En verklighet som tär sig in allt djupare hos folket.

Bara de som blundar, ser inget.

Medelklassens kvinnor kämpar om tillträde till styrelserummen. Det är inget värt om vi inte har fred.

Det är dags att kvinnorna åter tar täten i fredskampen. Att vi kämpar för alliansfrihet i fred och neutralitet i krig.

Men kampen för fred, kampen mot upprustning, kampen mot kärnvapen, kampen mot kemiska stridsmedel, kampen mot terrorism är inget som enbart hör historien till.

Denna kamp gäller idag.

Vi har i Sverige en slavhandel med svart arbetskraft, slavhandel med försäljning av kvinnor och barn, som är en sida av en ökad våldsspiral.

Det pågår krig i Europa. Det pågår krig nästgårds. Våra ungdommar åker dit för att mörda och låta sig mördas.

Vi har en tillåtande miljö för att låta detta ske. För att främja våldet som medel.

Det finns en rörelse som växer till försvar för Sveriges alliansfrihet.

Det är nu det krävs medvetenhet, mod och organisering.

Krig är politikens förlängning.

Politik är ekonomins förlängning

Alltjämt har männen makten både i ekonomin och i politiken.

Därför är krig en manlig historia.

Därför är jämställdhetskampen också en nödvändig kamp för fred.

Därför systrar, kan vi idag upprepa och fortsätta i Clara Zetkins anda från 2:a Internationalens kongress i Paris, där hon säger:

”De som har mänsklighetens frigörelse inskrivet på sin fana bör inte fördöma halva mänskligheten till politiskt och socialt slaveri. Liksom mannen är underkuvad kapitalisten är kvinnan underkuvad mannen och hon kommer förbli underkuvad om hon fortsätter vara ekonomiskt beroende. Arbetet är grundförutsättningen för kvinnans ekonomiska självständighet. ”

Detta sades 1889. Det måste sägas idag.

Vi skall kunna svara våra barn och barnbarn att vi gjorde något åt krigshetsarna.

Vi skall kunna säga att vi kämpade för fred efter bästa förmåga.

Vi skall inte åter stå som i historien och behöva svara på frågan varför vi inget gjorde, när vi såg vart vi var på väg.

Utan fred och alliansfrihet – ingen utveckling, ingen jämställdhet.

NO PASARAN!

Rebecca Hybbinette

8 mars i Marabouparken 2015