SEGERDAGEN – 20 MILJONER DOG I KAMP MOT HITLER – VILLKORAD AV VÄST

Nazismens inval i ett liberalt och vankelmodigt parlament 1933 var ett symptom på att 1:a världskriget ännu inte var slut. Ett världskrig som krossade det Osmanska väldet och skapade Sovjetunionen. Med en mångstatlig intervention i det unga Sovjet, försökte väst krossa den nya arbetarstaten. Nästan 80 år senare, var uppdraget fullbordat.

Däremellan var Hitlers framfart förödande och Sovjet betalade med ca 20 miljoner människor i kamp mot besten. Hur många krigsfilmer från Hollywood man än kan svälja från 2:a Världskriget, som visar hur den fria, mäktiga och modiga USA armén var den som befriade Europa från nazismen, kan den inte dölja den sanning alltför många känner igen. Måhända att man kan lura amerikanarna till att tro att det var de som räddade Europa från nazism, men européerna som inte lever i totalt förnekande, vet att det var Röda Armén tillsammans med de allierade som stoppade Hitler.

Amerikanarna kom in i kriget mot slutet. De förlorade totalt i 2:a världskriget lika många människor som Leningrad förlorade på ett år av sin belägring.

Ryssland firar Segerdagen med all rätt. Det är ett folk som då hade en ledare som utsatte dem för förtryck och för misslyckade analyser. Men detta till trots kämpade man hårt och besegrade Hitler. I den tsaristiska  traditionen hade man en envåldshärskare. En tradition som man tycks vilja ha kvar, men idag med ett lite mer moderniserat stuk. I enlighet med dagens mode.

Ändå vägrar de ”goda” från väst, vilja fira segerdagen. Man åker inte till Ryssland för att minnas och förstärka en gemensam front mot nazismen.

Motiveringen heter Ukraina.

Istället för att ta vara på Segerdagen mot nazismen och utnyttja den för att försäkra sig om att åter skapa en gemensam front mot nazismen (i alla dess former) för att på så sätt kunna gemensamt bekämpa IS och terrorism, pekar man på Ukraina.

Vad man inte pekar på, är de närmanden NATO och väst gör mot Ryssland, genom att provocera Rysslands närområden och intresseområden och på så sätt försöker tränga in björnen i ett hörn.

Enfaldens apostlar låtsas inte om vad en inträngd och hungrig björn är redo att göra. De skyller ifrån sig.

Så gjorde även Churchill. Efter Malta, en gemensam front, för att så snabbt som möjligt därefter dra ner järnridå´n. Med isoleringstaktik, lyckades man stjäla maten från barnen genom att alla pengar gick till upprustning i decennier efter decennier.

Nu behöver man hela världen för sin globaliseringspolitik. Ett bakkonto är inte detsamma som ett fosterland. Då kan man gulla med vissa diktaturer som den Kinesiska och nu börjar man med den Iranska. Den Saudiska är inte heller så pjåkig.

Det är bara det att dessa diktaturer är till och med mer diktatoriska än den ryska demokraturen är. Därför att det ryska folket är mer utbildat och har befriat sig självt vid flera tillfällen av egen kraft.

Frågan är vad vill de ”goda” från väst nu då?

Förr, visste vi att de ville krossa den hemska arbetarstaten. Så skedde, med inhemsk hjälp av korruption och maktmissbruk.

Sedan blev Ryssland hyllad som demokrati, då de lät maktstinna personer stjäla folkets egendom och utnämna sig till oligarker. Men det tyckte ”de goda”  var helt i sin ordning, för sådant var de vana vid.

Vad ”de goda” inte tycks kunna komma över är, att ryssarna inte underkastar sig och accepterar att de blir omringade med vapen riktade mot dem.

När sådant sker i Asien och Mellanöstern, rycker yenkarna ut och skyddar ”sina intressen”, genom krig baserat på lögner eller andra finesser. Något världen tycks acceptera.

Om det vore för gemensamma kapitalistiska intressen, samarbete i forskning och handel, så som sker med andra länder, då skulle samarbetet se ut som med Kina eller vem du vill av de tidigare fienden.

Istället för att inbjuda Ryssland till EU, riva NATO (då Kalla Kriget är slut) eller åtminstone skapa goda och kloka grannförhållanden med Ryssland, låter man utrikespolitiker hetsa Ryssland i åratal, utan att öppet deklarera sin agenda.  Det är inget sagt om i vems intressen detta sker.

Det kan däremot inte vara i det svenska folkets intresse.

Är det ingen av dessa tuppkammspolitiker som känner till Karl XII?

Han föll i Poltava mot ryssen. Han sköt upp fredsförhandlingar i absurdum. Han blev också, efter mycket hetsande av den egna befolkningen och nästan utplånande av krigsdugligt manskap, skjuten av förmodad eget manskap. Av en kula eller (officers) knapp.

Som svar fick vi en brinnande skärgård längs Östersjön.

Men att ha detta som ursäkt idag, låter sig inte göras.

Så frågan är: vad är det som gör ”de goda” från väst att vägra fira segern över nazismen?

Har den blivit rumsren?

Annons

SVERIGE RUSTAR UPP MED VAPEN MEN MISSAR FÖRSVARET

En bred överenskommelse mellan regeringen och en del borgerliga partier har slutits. Den går ut på att se till att en ökad vapenarsenal produceras (ger jobb) och att vi får soldater till att sköta vapnen (ger jobb).  Men ger det ett försvar?

När gubbar tänker försvar, tänker de vapen, flygplan och stora maskiner bakom vilka vi skall känna oss trygga. Krigare är ett av de äldsta yrken och tots den långa tid som detta yrke har utvecklats, förfinats och specialiserats, tycks inget kvalitativt ha hänt. Chabraken är större och dyrare, men för den skull inte bättre eller mer försvarsgiltiga.

När ett fartyg sjunker, instrueras alla om att kvinnor och barn skall först komma i räddningsbåtarna. Men det visar sig att det är främst män som får plats. Den starke vinner. Störst går först.

Nu kan männen gömma sig bakom miljardsatsningar i blankt vapenskrammel. Vi vet alla att de moderna krigen mördar främst civila, inte tränade, välutrustade soldater.

1719 fick Peter den Store nog av att Karl XII vägrade skriva under fredsfördrag efter förlusten i Poltava och dessutom gick och dog i Norge innan han hann skriva under någonting. Resultatet var att Peter den store skulle ge oss en läxa och försökte ta sig in till Stockholm. Infarten i Waxholm är snäv och tillåter ingen att komma in ovälkommen. Det visste Peter, varpå han skickade bara några få skepp, för att lura svensken.

Huvudstyrkan sände han via den södra leden, den andra vägen in till Stockholm från havet, men där skulle man igenom Baggenstäket, en smal kanal, som gubbar, gummor och barn, förutom några soldatkrakar som fanns kvar efter Karl XII alla krig, lyckades stoppa armadan. Då tände Peter eld på hela kusten. Denna händelse går under benämningen ”rysshärjningarna”. Hela skärgården brann upp. Föräldrar har sedan dess hotat barn till lydnad, att om de inte gör som de är tillsagda så kommer ryssen och tar dom.

Under Kalla Kriget skulle ryssen komma. Det motiverade upprustning. Ryssen kom, men inte med vapen. Sverige var en bar med svängdörrar och mötesplats för världens alla underrättelsetjänster. Det måste få pysa för att inte explodera. Det var ingen som var intresserade av att se Sverige sönderbombat, då man kunde ha spioner och diplomater i ständig ström här.

Nu är det dags igen, med att ryssen kommer. Ukraina, (i ytterkanten, (av Ryssland) betyder det på ryska) har helt plötsligt blivit ett svenskt intresse. Rurik var ju där i 1000 år. Gammelsvenskby finns ju kvar…å visst hade vi utvandring från Dalarna till Ukraina så sent som på 1800-talet….se på smyckeskonsten av människohår på Mora museum.

När ukrainare sällade sig till Hitler under andra världskriget och deltog i kriget mot övriga Sovjet, var det många som i det tysta tyckte det var bra. Likaså när kosackerna sällade sig till interveneringsländerna efter Oktoberrevolutionen 1917 för att bekämpa densamma, var det många som jublade.

Nu hoppas en del att kanske äntligen, lyckas man få loss Ukraina från Ryssland.

Så tänker chauvinisten och krigshetsaren. Så tänker inte den som verkligen vill ha fred.

Sovjet gick in i Finland, i Baltikum och Sverige låg lugnt. Ryssland går in i Ukraina som är längre bort och Sverige rustar.

Ja det är så det ser ut på ytan. Man skapar jobb, på gammalt traditionellt SAP sätt. Man får tyst på borgerliga krigshetsare med peniskomplex. Man får ordning på Gotland och kanske till och med kommer att se till att människor kan bo året runt i Stockholms skärgård igen.

Men mycket till försvar är det inte.

Ryssen är redan här. Inte behöver han komma stormandes med vapen i högsta hugg. Det kostar alldeles för mycket, då man kan få det man vill ha, nästan gratis.

Att destabilisera Sverige, måste vara en målsättning för den som vill utnämna sig till Sveriges fiende. För att göra det, behövs knappast armador eller bombplan.

Är Ryssland Sveriges fiende, kommer Sverige att destabiliseras och det inifrån.

Sovjetunionen tillhörde de länder som var mest aktiv och kunnig när det gäller alla länder som höll på med befrielsekamp från gamla koloniala makter, dvs. europeiska. Sovjetunionen var främst på Mellanöstern och har ett välodlat nätverk, kunskap och intressen i området. Afrika, Asien och Kina är områden som Sovjetunionen kunde bäst i jämförelse med Europa och USA/väst. Det som var Sovjetunionen då är delvis Ryssland idag. Varför skulle de förneka sina tidigare intressen? Ingen annan har gjort det.

Vi hade en statsminister och sedermera en utrikesminister som hette Karl Bildt och som ansåg att det var klokast i att stänga den svenska ambassaden i Sofia, Bulgarien, då den enligt honom var överflödig och bara kostade pengar.

Var det något land i det socialistiska blocket som kunde Mellanöstern, så var det Bulgarien. Bulgarien är ett litet land och hade inte samma situation som det stora Sovjetunionen så därför lyckades de odla en annan relation med det komplicerade Mellanöstern som inget annat land i Europa. Andra Europeiska stater vet att ta vara på det, som Sverige har råd att vara utan, enligt dessa politiker.

Är det någon i EU idag som kan hantera Mellanöstern, som vet vad det handlar om och som kan förstå säkerhetsläget där och vad som kan hända genom att släppa in människor från området, okontrollerat i Sverige, så är det bulgarerna.

Men den borgerliga fyrkantigheten ser inte detta. Stänger igen ambassaden i Sofia och därmed täpper igen en kunskapskälla som vore till stor gagn för Sverige idag.

Är man rädd för ryssen, skall man ha koll på Mellanöstern och de som kommer därifrån och som inte har lovliga skäl. Är man rädd för ryssen, skall man ha koll på alla som kan destabilisera Sverige inifrån, genom att de antingen stöder Ryssland ideologiskt, eller tjänar pengar på att göra det.

Är man rädd för ryssen, skall man lära sig Rysslands historia och dess kultur. Kunde man bara ett uns av detta, skulle man aldrig ha släppt fram fjuniga, nyamoderatsnubbar, som skulle tjäna en hacka och ”lära” ryssen det västliga.

Dessa självgoda stroppar har levt i en korkad propaganda i så lång tid, att man tror att den dessutom är sann. Genom att skicka inskränkta penningkåta ”fria” kapitalister till Ryssland efter Sovjets fall och tro att man skulle lära ”isolerade infödingar” det ”sanna livet” var förstås kränkande och förnedrande för ett folk som har betalt ett högt pris för en lång historia i förnedran och förtryck. Oktoberrevolutionen medgav en viss lättnad från detta förtryck, inte dess enda ursprung för detsamma. Ryssland, nästan halva jordklotet, har levt i sekler i slaveri och umbäranden. Då krävs det mer än snitsiga fjunnissar att komma med något.

Det fanns en chans då 1991, den sumpade man. Inskränktheten och självgodheten är legio. Väst såg sig som vinnare av det Kalla Kriget. Nu kan man skylla på Ryssen, för att rusta upp.

Industrin får pengar. Regeringen får fler i arbete. Allt är frid och fröjd.

Men handlar det om försvar, då skall det till ett annat tänkande. Då måste man utrota kulturrelatevism. Då måste man skrota migrationsverket. Då får man återinföra Invandrarverket. Då får man ställa krav på den invandring som alltid har skett till landet. Då kan inte huvudmålsättningen vara att importera billig arbetskraft, som ersätter den som finns eller hindrar dem som bor här att skaffa jobb. Då kan man inte föra en politik som sätter grupper mot varandra. Då kan man inte föra en politik som sätter olika grupper inom arbetarklassen mot varandra. Då får man kräva mer av storfinansen. Då får man lägga om utrikespolitiken, bidra med humanitär hjälp, diplomati på ställen där det behövs. Då får man införa utbildning i medborgarkunskap, ställa krav på kunskap om demokrati i realia och inte som ett mantra när det passar.

Jag har aldrig varit i ett annat land där jag har träffat så många rädda personer som i Sverige. De som är räddast, har aldrig varit utsatta för bomber eller hunger. Man går i det tysta och odlar ett hat. Bland människor som flyr hit, får uppehållstillstånd finns det dem som  betraktar sig som offer, då de borde se sig som vinnare.

Vad är det för grogrund som odlas hos oss? Vad är det för sjuka vi sprider?

Vi har haft en rad misslyckade regeringar, som har fört en dårpolitik, vars konsekvenser leder till, att ett hopkokparti som SD, kan ropa, ”kungen är naken” och ha rätt.

Hade det funnits någon sans och reson, någon klokskap, någon med statsmannasinne, någon som inte bildade sig på propaganda och ytligheter….hade vi inte behövt komma hit där vi är idag. En tickande bomb med motsättningar som vi senast såg innan andra världskriget.

För att skyla över alla misstag, alla felaktiga beslut, alla felaktiga analyser så har den förenade borgerligheten i sina olika nyanser, beslutat om att få medborgarna att glömma allt som är fel och fokusera österut.

”Hör nu barn, gör som jag säger, annars kommer ryssen och tar dig”!

Som sagt, är du rädd för ryssen, så är han redan här. Vill han destabilisera, så kan han det.

Vill du inte det, då skall du kräva att vi fördjupar vår kunskap i demokrati, att vi lever efter den och att vi odlar och bevarar den.

Du skall kräva fördjupad kunskap i medborgarskap. Du skall kräva förståelse för människors olika levnadsvillkor och främja jämställdheten. Gör du det, kan vi ha en chans. Du måste börja med dig själv. Ta ställning, sätt ner foten.

Skyller du ifrån dig, så klaga inte på vad som blir.

Alliansfriheten har tjänat oss väl och frihet från Alliansen kommer att tjäna oss väl. Med detta sagt, betyder inte det att den förenade borgerligheten som nu råder, blir en framgångssaga.

Krig är politikens förlängning, som i sin tur är ekonomins förlängning. Vi vet vilka som tjänar på krig. Vi vet också vilka som får betala den notan. Människor flyr dagligen till oss från krig. Samtidigt sitter andra och smider ränker.

Skall vi ha ett försvar, måste det börja med att erkänna vad som utgör ett fosterland, ett samhälle, en sammanhållning, ett gemensamt och jämlikt samhälle. En medvetenhet om detta och en vilja att värna om detta, ger både arbete, sammanhållning, jämlikhet och fred.

KLASS

Några nämndemän har uttalat sig rasistiskt. De var medlemmar i SD. Saken är biff. Vi vet ju alla hur medlemmar i SD är. Rasister. Primitiva. Onyanserade. En smått svullen (kanske av psykofarmaka pga. utmattningssyndrom) ordförande för SD, manglas i TV på bästa sändningstid. En kontroversiell ledare får tåla lite, säger Skavlan. Det skall inte bara vara myspys i TV soffan. Skavlan är säker på att det är Åkesson som är kontroversiell.

Frågan är om det inte är Skavlan som är den kontroversielle. Han är den allsmäktige som sitter inne med den absoluta sanningen. Det uppfattar jag  som kontroversiellt, då det är få förunnat att få en sådan stämpel.

Vi har medelklassdamen, med de dyra träningskläderna, fina tusshunden i ett koppel och med den bestämda uppfattningen att det hon tänker och det hon vet, är norm. När hon ser en tatuerad ung man, med arbetskläder och en stor valp som han tränar och som skrämmer henne,  är damen säker på att hennes rädsla för den store hunden, är vad som ger rätt att döma. Hennes rädsla för det ovanta, leder till anmälan, som leder till…? Vet hon det?

När den pensionerade arbetarfadern ser sin son och sonhustru förlora sina arbeten, bli utstämplade och socialtjänstens enda erbjudande är att placera barnen någonstans tills dess att föräldrarna kommer på grön kvist, då väller sorgen fram. När hans son senare får höra från en tjänsteman på Arbetsförmedlingen att om han hade varit invandrare, skulle han ha fått hjälp, då växer ilskan.

Då växer hatet. Inte mot Ali som får hjälp, men mot tjänstemannen som lyder order. Som inte ifrågasätter en nazipolitik. Ilskan växer mot den medelklass som lever gott på lågbetald arbetarkraft. Som lever gott på svartarbetet som utförs och som heligt skiter i alla dem som får betala för detta.

Varför skall potatisjanne acceptera att komma i andra hand? I det land han föddes och växte upp i? Varför skall potatisjanne acceptera att ställas mot Ali, som gör vad han kan för ett bättre liv? Varför skall potatisjanne acceptera att Mohammed, Fatima och Rosana som växte upp här och är svenskar, acceptera att man gör skillnad på svenskar? Varför accepterar Mohammed och Rosana att det görs skillnad?

Varför går gränser mellan folk, på ovetenskapliga grunder, som s.k. ”etnicitet”? När den avgörande skillnaden är den som har och den som inte har. Klass.

Medelklassen är stor och stark, men inte störst. Den sitter på makt och sätter normen för vad som är kontroversiellt. Vad som är acceptabelt att tycka. Vad som är PK, dvs. vad som tillåts sägas i ett fritt och demokratiskt land. (sic!)

Är det lämpligt att uttala sig rasistiskt? Nej, vare sig lämpligt och inte heller lagligt. Är det kontroversiellt?

Det är en annan fråga.

Om någon av de välmående tog sig ner till folkhavet, skulle de upptäcka att nämndemännens uttalanden är långt ifrån ovanliga. Jag vill snarare påstå, tvärt om. Tror man verkligen i PK-korridorerna att man genom hot,  stämpeliver och skampåle kan tysta detta?

Det är bara en rättvis politik som kan ändra detta. När man erbjuder något, kan man också kräva något tillbaka.

Bankerna får miljarder av skattepengar och den ensamstående morsan får tre hundra kronor till nya gympaskor, enligt finansministern. Är inte detta folkförakt, så vad är det då?

Överklassen ser ner på dem som är fattiga, eller som inte har fattat hur man skall sälja sig för att kunna springa i medlöperiloppet. Det är ett folkförakt som rinner ner som iskallt vatten på oss som förundras över hur okänsligt och snabbt man river ned vad som tog 150 år att bygga. Detta växande klasshat är en tickande bomb.

Att uttala sig rasistiskt som nämndemännen gjorde, är knappast originellt eller udda. Det är onekligen obildat och plumpt och saknar alla finesser av floskler som är inlindade i PK smörja. De använder sig av andra floskler. Sådant som sägs i breda lager. Sådant som myspysarna inte vill veta. Sådant som är en krass verklighet. Det är uttryck från människor ingen någonsin lyssnar till. Människor som inte är tränade vare sig i bildade hem eller rätta kretsar. Människor som defacto också tillhör folket.

Vad skall man göra åt det?

Fortsätta ta deras skattepengar och spotta på dem, ljuga för dem i tron att de är så korkade att de går på det?

Det enda parti idag som lyckas dra arbetarklassen till sig är SD. Satt jag i ledningen för SAP eller V, skulle jag ta det som ett nederlag.

Lövén i täten för vad som idag är ett brett liberalt parti, välkomnade i en intervju i radion, globaliseringen. Redan som fackpamp har han lärt sig att det gynnar den korporativa utvecklingen och gula fackföreningar. Det gynnar pampväldet som möts i toppen, oavsett för vilken organisation, förening, institut, företag, ministerium …de befinner sig i toppen av. Alla har de gemensamma intressen. Att gynna, rida på, ta frukter ur…globaliseringen. Att vänta på den stora kraschen, stoppa undan för egen räkning, men att hålla käft inför väljarna om vad som kommer.

Det är inte folket som är det viktiga. Människor är utbytbara. Det är inte parlamentet som är det viktiga. Besluten fattas i bankstyrelser och företagsledningar.

Det är inte folket politikerna tjänar. Det är storfinansen. Man kan buga och fjäska för vilken människohatare som helst, bara denne betalar.

Sjöstedt som den progressive medelklassrepresentanten han är, välkomnar att äntligen offentligt införliva sig med SP, trotskisterna. Efter CH Hermanssons insläpp av den progressiva medelkassen, ofta akademiska på 60-talet, har vänsterpartiet lämnat möjligheten att vara ett parti för arbetarklassen. Däremot gör det säkert gott i den progressiva medelklassen.

Dom som sitter som nämndemän och gör rasistiska utfall, tillhör inte den medvetna arbetarklassen. De tillhör ingen vänster. De till och med drömmer om att bli fina borgare. De agerar inte ur en klassmedvetenhet, med ett mål att skapa ett jämlikt samhälle. De talar som försummad arbetarklass, försummad lägre medelklass, som försummad landsortsbo, som människor ingen har frågat eller brytt sig om hur de vill ha det.

Etablissemanget har  lämnat de mest eftersatta utan uppmuntran till att höja medvetenheten. Man organiserar sig och går in i systemet. Kom ihåg att det finns dem som organiserar sig och ställer sig utanför systemet. I internationella nätverk. Under radarn.

Som kyrkan använder sig etablissemanget av förtryckarmetoder som skuld och skam mot dem som inte vill se 100.000 människor flytta in varje år. Det saknas en plan för hur man skall ta han om dem som redan finns här och de som tillkommer. Det finns ingen plan för hur man skall skaffa försörjning för alla friställda, för alla ungdomar osv.

Alla är så välutbildade, så välsmorda, så välbetalda, så välplacerade, så vältränade, så välanpassade, så när det hörs en röst från den obildade, plumpa massan, blir den rösten kontroversiell i dockhemmet.

Falskhet väcker förakt. Förakt väcker hat. Klasshat.

Är det inte dags snart att förstå detta? Att ta ansvar?

Faktum kvarstår. Dessa människor är inte längre sorgsna, utan förbannade. Man tar de politiska vägarna. Man följer den demokratiska principen. Man vågar sig in i maktkorridorerna och låter sig förnedras.

Varför är det ingen som lyssnar till vad som verkligen ropas ute i landet?

Vi vill ha ett land som backar oss. Vi vill ha en politisk ledning som ombesörjer hela folket. Vi vill inte leva i förnedring. Vi vill kunna se en framtid för våra barn och barnbarn. Vi vill inte ha social nedmontering. Vi vill ha vår välfärd kvar.

Om man inte hör vad som ropas, gallskriks och varnas för, vem är den kontroversielle då?

Medborgargarden formas. Människor litar inte på myndigheter och skapar egna sätt att hantera sina liv. Landsbygden utarmas och sedan dumpar man både världsproblem och sociala problem på dem som inget har att kunna bära dem.

Det finns troligtvis nazister i SD,  men de finns på individuell basis. Det finns nazister på individuell basis i alla partier, från höger till vänster. Ingen går fri. Centern måste slå rekord. Men jag har aldrig hört någon anklaga Anne Lööv att C är nazistiskt. Inget av partierna i Riksdagen, har en uttalad naziideologi eller program. Däremot är samtliga partiers olika praktiska politiska arbete av den art, att den främjar nazifiering av Sverige.

Där kommer ingen att kunna slå sig fri från ansvar.

Folkföraktet lyser igenom den förda politiken oavsett färg. Att låta ett samhällssystem som vårt, krackilera och smita från ansvar, är just sådant som leder till maktvacuum och som öppnar dörrar för statskupper och diktaturstyre.

Det klasshat som lyser starkast idag, är det som vänds mot folket. Mot arbetarklass på olika nivåer och ursprung. När man gynnar svartfötter, och oorganiserad arbetskraft på andras bekostnad, då uttrycker man ett klasshat. Om de som anser sig vara okontroversiella och tillhöra fiskstimmet, medlöperiet, som gör sig inte bara till norm men som också tar sig rätten att inrätta Sverige efter eget behag, kommer att få ett uppvaknande som blir mycket bittert.

Det saknas ledning för den svenska arbetarklassen. Det saknas medvetenhet. Omedvetna, förnedrade, sorgsna och förbannade, försummade människor slår med vad de har. De som anser sig vara okontroversiella borde fundera lite på vad egentligen dessa människor har och förmår.

Framförallt, börjar dessa människor känna allt mer att de inte har något att förlora längre. Då tar man strid. Avgörande är hur och på vilket sätt.

Då får vi se vem som är kontroversiell.