Hörde på radion att man vill lära sig mer om hederskulturer för att ”vårda” folk på rätt sätt i fängelserna. Man tror således att hederskulturer är något att vårda bort, något som ligger på individnivå. Den inskränkta småborgerligheten förstår inte vad den kollektiva styrkan innebär. Att hederskulturer är en kollektiv kraft som det krävs ett helt annat sätt att hantera än med den ängslighet som genomsyrar samhället.
Denna artikel skrev jag för länge sedan och blev refuserad för att den kunde uppfattas som ett stöd för SD. Läs själv. Tänk och bedöm.
Däremot vet jag vad som väntar om ansvarslösheten och fegheten får fortsätta råda.
Jag har föreläst om hederskulturer, skrivit artiklar och ofta mött rädsla och skepsis. De mest korkade har varit rasiststämplarna.
———-
Vi har en ökad kriminalitet och framförallt en ökad våldskriminalitet. Många sätter det i samband med globaliseringen och kommersialiseringen av samhällen. Karaktären av kriminalitet har ändrats och strukturer byggs där stora flöden av pengar cirkulerar. Pengar gjorda av narkotika, sexhandel och inte minst vapen.
Vi ser nya deckarförfattare födas som beskriver olika sidor av denna verksamhet. Ett mode bland unga arga män växer fram och de flesta kanske nöjer sig med att se ut som en gangster, medan andra tar steget fullt ut.
Det finns en sida av denna verksamhet som inte belyses lika ofta och det är strukturerna. Med en flat acceptans i samhället för hederskulturer, ser inte många att de strukturer som förekommer i hederskulturer, de hierarkiska, patriarkala, antidemokratiska och förtryckarstrukturer, är de samma som i de organiserade kriminella kretsarna. I debatten om hederskulturer, diskuteras ofta ifall det är en kulturyttring som vi bör respektera, istället för att se dess konsekvenser som leder till kriminalitet.
Hederskultur
Hederskulturer är historiska fenomen uppvuxna ur socioekonomiska villkor ofta baserade i nomadfeodala samhällen. Det var hårda försvarskulturer baserade på klansamhällen och med stark reglering av egendom och relationer. Då klanerna följde boskapen och flyttade efter bästa marker och vatten, kom man ofta i konflikt med andra klaner i samma syfte. Ett av krigsvapnen var stöld av kvinnor för att göra dem med barn och sedan hävda rätt till den andra klanens egendom. Ur detta växte det hårda förtrycket av kvinnor fram och deras underställande av klanmäktige och som egendom till mannen. Att ta en kvinna var att ta en egendom av klanledaren och eftersom klanledaren var ägare av alla och allt tillhörande sin klan, tog man således egendom av hela klanen och därmed hade man krig mot en hel klan. Detta var en försvarsstrategi och motståndaren tänkte flera gånger innan han begick stöld. Man utvecklade en avancerad diplomati. Reglerna var hårda för att upprätthålla status quo och när det blev klankrig, var det allvar.
Man kan se att det finns praktiska skäl för denna ordning och att det inte handlade om att vissa människor är bestialiska.
Detta är en förenklad förklaring av hederskulturernas ursprung och man måste förstå att i ett land som Sverige finns det ingen plats för dessa feodalsystem att fortsätta även i det lilla. Med religionens hjälp har det upprätthållits en strikt könssegregering inom dessa kulturer och ett underställande av kvinnan och till att jämställas med egendom. Hon är något man köper och säljer och som skall föda söner helst. En son har högre värde än hon, en dotter är jämställd med henne som hon kan förakta såsom hon själv är föraktad och föraktar sig själv, i denna struktur. Inom klanen och inom familjen kan kvinnan ha en annan roll än den hon har utåt i samhället. I en del familjer har hon makt, så länge det rör sig om hennes frågor och inom familjen. För att garantera klanens position och egendom är relationer strikt reglerade och kontrollerade och därmed omgärdade av en rad regler och ritualer.
Den katolska kyrkan byggde upp liknande strukturer men tvingades in i förändringar då Europa ändrade sin produktionsbas. Lutheranismen är en produkt av det förändrade Europa och för att utvecklas måste man kasta de gamla kedjorna, det är vad Luther gjorde. När borgerskapet växte fram, med handel och hantverk och utbyte mellan länder ökade, gick det inte att hålla kvar den reaktionära och hierarkiska samhällsstrukturen som det feodala katolska Europa hade byggt. Vi fick renässans som en följd av utvecklingen. Skapade rikedomar behövde få utrymme och inte vara beroende av förutbestämda relationer, hierarkier och släktskap.
Snarare var det tvärt om, av stor vikt att dessa band bröts. Dagens globalisering är ytterligare ett steg i den riktningen.
Revolutioner rullade fram i Europa, folk stormade Bastilien 1789, folk stormade Vinterpaltaset 1917.
2011 intog man Tharirtorget i Kairo.
Moderniteten pockar på i hela arabvärlden under arabvåren och denna klansamhällsform står i bjärt kontrast mot det moderna och demokratiska samhället. I flera arabländer är det detta förtryckarsystem man försöker göra sig av med.
Samtidigt står det i Sverige, vänligt uttryckt, aningslösa politiker, men mer sanningsenligt, okunniga och farligt obildade politiker, tjänstemän, forskare och allmänhet som försvarar för rester av denna dinosariesamhällsform. Där man säger att om man kritiserar detta är man rasist för att man då vill förbjuda endra människors kulturer. Pinsamt primitivt, med inte desto mindre ett resultat av en skola i dekadans.
Att hindra någon att fritt välja partner, är kriminellt. Det är ett brott. Att med tvång hindra någon från att ta del av utbildning, kultur och nöjen är kriminellt. Att misshandla någon fysiskt och psykiskt för att denne inte gör som den är tillsagd, är kriminellt. Det är antidemokratisk människosyn och en total misstro till rättsstaten. Att överhuvudtaget ge utrymme för detta, att inte välja aktiva upplysningsverksamheter som kan motarbeta denna medeltida familj- och klanstruktur är att ge vika för den och att acceptera den.
Människor flyttar till Sverige och många av dem som kommer har erfarenhet av hederskulturer. Många av dessa kommer hit därför att de flyr denna förtryckarform. Samtidigt är det många som kommer och klamrar sig hårt fast vid densamma. Reaktionära tolkningar av olika religioner, uppmuntrar hederskulturer och de lever i symbios. Många kan peka ut en hedersfamilj, där både far och mor samt manliga släktingar hindrar dottern, sonen och det homosexuella barnet att välja egen partner etc. Skolor har blivit något bättre på att fråga efter flickorna som inte kommer till höstterminsstart. Men efter att de konstaterar att bänken förblir tom, händer inget.
Heder och kriminalitet
Men det finns också dem som lever enligt hederskulturkodex utan att klä den i religiös dräkt. Men som följer samma struktur som de religiösa. Det är ofta män som inte sällan för en period, kan vara gifta med svenskor. De är välutbildade och utåt anpassar de sig till det svenska samhället.
Samtidigt har han sin mansklubb, sitt mansgäng och lever ett parallellt liv jämte familjen. Vad männen gör, angår inte familjen eller frun, enligt hederssynen. Den könssegregerade vanan lever kvar och har inget att göra med det liv han lever med sin familj och kanske hennes släkt i Sverige.
Vi har män som har flytt krig och som kan den verksamheten mycket väl och kanske allt för väl. Många av dessa män har levt hela sina liv i krig eller krigsliknande tillstånd. Samhällen kan vara kaotiska, men krigsordningen är organiserad och har sina strukturer, annars går det inte att leva i inbördeskrig i decennier.
Flera av dessa kommer från befrielserörelser och har kämpat för sitt lands, eller grupps befrielse. De kan vara betraktade av sina egna som de goda och när de inte har möjligheter att fortsätta striden, flyr de. Väl komna hit möter de ett samhälle de aldrig kan föreställa sig. Av dessa finns det många som aldrig kan lära sig förstå vårt komplicerade samhälle och som aldrig heller kan känna sig respekterade eller aktade och framförallt, kan de inte skapa självaktning i ett samhälle de inte har en chans att vinna position i, så som de är vana vid i sina egna grupper.
Kommer man från ett kaotiskt område och tillhör man de lägre sociala skikten och man skall till Europa, måste man försöka skaffa dokument innan man far, eller skaffa dem efteråt. Dokument som inte finns i verkligheten utan som skapas för att fylla ett behov.
Ett födelsedokument finns inte att uppbringa i inbördeskriget, men imamen kan tillsammans med någon släkting intyga att vederbörande är född en viss dag ett särskilt år osv. På samma sätt kan man skaffa ett körkort. Man kanske kör bil sedan barn, men har inget körkort. I Europa behöver man ett sådant. Då kan man ”tappa” körkortet, anmäla det till polisen, få en blankett om borttappat körkort och med denna blankett, ”tvinga” fram ett körkort i någon annan europeisk stat. Vad annars skall de göra? Svenska myndigheter är medvetna om detta och förmodligen ses mycket mellan fingrarna som socialt smörjmedel.
Annat är när någon har köpt ett läkarbetyg och har endast två års veterinärassistentspraxis, men även sådant uppdagas så småningom.
Ännu svårare är att komma åt hederskulturer och se dess roll i bygget av kriminell verksamhet. Dessa män vet hur hierarkierna fungerar, man kan vapen och man har kontakterna. Sverige är stängt för mycket för dessa män. Det krävs träning av annan sort än den man själv har för att ta sig fram i det nya landet. Att komma från lägre skikt i rättslösa samhällen, ger enbart de intelligenta, modiga, inte alltför skadade, möjlighet att ta chanser som finns här och som finner vägar till personlig utveckling och ger möjlighet att bygga ett nytt liv hos oss.
Sedan har vi de traumatiserade och de som aldrig kan vara tillräckligt flexibla, de som sitter kvar i konservativa och reaktionära, patriarkala machomönster. De vars själar är så kvaddade att de aldrig kan gå utanför det krig de trodde sig lämna, men som de drog med sig hit.
Inte sällan är det gamla frihetskämpar som det lyste om på hemma plan. Sådant som en gång var acceptabelt hemma, är kriminellt här.
Män sex och makt
Det har skrivits och talats mycket om män, sex och makt i sammanhanget med IMF chefens arrestering för anklagelse av våldtäkt på en hotellstäderska i New York. Det är kittlande och ger rubriker. Den makt som vapen ger är också en makt som många män lämnar när de kommer hit. En makt och självkänsla många aldrig lyckas ersätta i det nya landet. Det kan inte alltid ersättas med SFI kurser, eller socialbidrag med statusmöbler och nyckel till en lägenhet. Dessa män skall konkurrera med svenskar som aldrig har behövt reflektera över ett vapen och dess användningsområde utanför den tidigare obligatoriska militärtjänstgöringen.
Självklart finns det tusentals olika saker en ung man från krigsområde kan välja att göra i ett land som vårt. Frågan är varför är det många som inte gör det? Vad hindrar honom?
Även den som lever förnedrande på gator som avvisad och som vägrar lämna landet, kan inte lämna sin hederskultur bakom sig. Han har ju tränat hela livet och inte sett något annat. Men vi begär att han skall förstå. Att resa hem, är ett misslyckande och hela hans och klanens heder ligger på hans axlar och hellre hankar han sig fram, skickar falska meddelanden hem, än att återvända som en vanärad man.
Med den acceptans som samhället visar hederskulturer, genom att förminska och individualisera problemen, genom att enbart sätta dem i samband med någon form av religiös fanatism, förringar vi dessa problem och skjuter dem åt sidan utan att verkligen se. Därför ser vi inte att problemet är mycket större än att det enbart skulle röra sig om vissa reaktionära klaner och dess beteenden.
Revolutionär situation
Idag lever arabvärldens medelklass i samma tvångströja som franska borgarklassen i slutet av 1700-talet. Den borgarklass som har vuxit fram i olika arabländer, besitter kunskap och pengar, men kan inte utveckla sina ekonomiska intressen i hemlandet på annat än byggnader och skrytföremål, utan tvingas placera sina pengar i andra länder. På så sätt kan ett land som Saudiarabien hålla kvar sin reaktionära samhällsstruktur. Även kvinnor får utbilda sig i Saudiarabien, men de får inte utnyttja sina kunskaper eller köra bil.
Förhoppningsvis följer en arabisk renässans efter upproren, vilket är det enda sättet att bryta hederskulturer och feodala efterblivna maktstrukturer på. Sådant sitter hårt. Det är många vars intressen hotas. Och det gäller inte bara i arabländer utan också i många västländer som har ekonomiska intressen de inte vill riskera.
Detta i det stora. Vad händer då när en enskild individ från denna bakgrund kommer hit och inte uppskattar renässansmöjligheterna, utan med krasst öga konstaterar att den största framgången i Sverige gör han som kriminell? Han har något att lära ut till svenska kriminella, likasinnade träffas, de skapar förbund och bygger ett eget samhälle mitt framför våra näsor.
Det ropas efter resurser för polis och rättsväsende. Den främsta resursen som skulle påverka mest i att bekämpa våldskriminaliteten vore att polis som rättsväsende, förstår vad hederskultur är och ser dess mönster. Vore det inte för politisk opportunism, skulle myndigheter och alla instanser som kommer i kontakt med människor från denna bakgrund, våga ta i problemet och lära sig hur det fungerar. Nu är man rädd att få rasiststämpel på sig, en opportun hållning som för en del innebär att all kritik på hantering av invandring till Sverige, är detsamma som rasism.
Det är okunnigt och en sådan hållning är livsfarlig. När människor tystas, knyter de näven i fickan istället för att vädra sitt missnöje i en sedvanlig debatt och att där komma fram till lösningar.
Dessa som ropar rasist, så fort kritik om invandring förs fram, som genom det tystar kritiken, har samtidigt inget emot att vi håller på att skapa ett samhälle där vi har flera lager av människor som räknas till de lägsta bland lägsta. Detta parallellt med en lagstiftning som säger att alla, oavsett vem, är lika inför lagen. Det klingar falskt.
Vi har människor som utnyttjar sina makthierarkiska hedersstrukturer mot sina landsmän, mot kvinnor och barn i det tysta. Det sker ju på hemma plan och Svensson behöver inget veta. Vi har människor som utnyttjas i svart arbete för en tia i timmen och sover där de kommer åt, därför att de har blivit avvisade men vägrar åka hem. Människor utnyttjas på detta sätt för att förändra arbetsvillkoren på arbetsmarknaden. Vi har människor som lever i smyg i åratal, barn som inte får gå i skola, människor som får vård i undangömda skrymslen etc. Detta i rika Sverige som skall vara en rättsstat.
Dessa människor utgör ett bottenskikt i vårt samhälle som saknar mänskliga rättigheter och som saknar demokratiska rättigheter. Det är resultat av brister i invandringspolitiken och det är tabu att diskutera den. När människor har reagerat på kriminalitet, på orättvisor kopplade till invandring, blir de stämplade som rasister och tystas. Då går många till SD, medan andra håller tyst i sina gamla partier.
Hade kloka människor kallat rasisterna för just rasister och förklarat varför det är så, pekat ut det rasistiska och skilt det från det invandringspolitisk kritik, hade det politiska klimatet varit annorlunda idag. Hade de samtidigt försökt se i vad kritiken består, tagit reda på vad missnöjet bottnar i, skulle man kunna skönja en kriminalitet som har vuxit fram och fått fäste i vårt samhälle. En kriminalitet som inte har några rasistiska problem då man bortser från det i samarbetet mellan invandrade och inhemska brottskarteller. Den förlorande parten är samhället och demokratin.
Missnöje
Ett missnöje har alltid en grund. Kloka politiker tar reda på vad det gäller, benar ut skränhalsarna och ser ifall det finns relevans. Den klokskapen saknas i det politiska Sverige. Istället har man låtit ett missnöjesparti ta hand om missnöjet och därmed förlorade, man tolkningsföreträde, nyansering och rimlig analys.
Polisen oroas över att unga killar söker sig till kriminella gäng. Man vill stävja det genom projekt och verksamheter på olika orter i landet. Det man har att erbjuda istället för en hederskultur, status, makt och pengar, måste vara något stort om polisen skall lyckas.
Det finns en långt förberedd och grundmurad rekryteringsgrund för ungdomar att ansluta sig till IS. Det finns flera rekryterare, där naiva Sverige minst anar det. Just inom hederskulturkontexten. Hur tänker SÄPO göra nu?
Det återstår att göra det som måste göras, förstå hederskulturerna, se vad man ”vinner” som ung man i en sådan. Eftersom det är männen som drar i övervägande fall, det längsta strået. Alternativet till hedersstatus är att lyckas med arbete och karriär i samhället. Hur stor chans har många unga män att göra just det? Hur många ser det som en bonus? Då de har sin hela klan som kommer göra dem till hjältar?
Är det någon som på allvar tror att om man erbjuder jobb och bostad, att hedersstrukturerna skulle försvinna? Snarare tvärt om. Samhället skulle än mer aktivt fortsätta sponsra dem.
Hederskulturer är delvis en klassfråga i den bemärkelsen att man kan dölja sin hederskultur om man tillhör de kultiverade och övre skikten, då man kan smälta in i samhället. Det går bra att leva parallelliv. De från de lägre skikten, är mer beroende av hederskulturen då de saknar skolning och andra möjligheter att ta sig in i samhället. Men det innebär inte att det enbart är de som söker sig till den tunga kriminaliteten.
Om man är van att tänka sig att den grova kriminaliteten drivs av hårdföra och grova män som misslyckades i skolan, så har vi idag män med flera universitetsutbildningar, arbete i olika länder och med språkkunskaper som tillsammans med de grova driver en kriminell verksamhet. Många har en förankring i hederskulturer som de använder sig av i byggandet av kriminalitet i Sverige.
Vittnesmål
Vi har berättelser om socialtjänstemän som vittnar falskt i domstol, då de har blivit hotade och inte har fått något stöd från arbetsgivaren och samhället, eftersom polis inte kan skydda. Socialtjänstekvinnan som betalar ut tjugotusen för telefonsamtal, då klienten krävde att få dessa eftersom hon måste diskutera bröllopsförberedelser i hemlandet och hotade med rasistanklagelser ifall hon inte fick pengar. Detta är exempel på kriminell och simpel utpressning oberoende av vem som utför den. Men frågan är, varför finns det en acceptans för detta beteende när det är invandrare som gör det? Oftast anmäler man svenskar som gör samma sak.
Detta medför korruption. Korruptionen kan ofta handla om att dölja hot och rädsla. Man viker sig, ger efter och skapar fördelar för de hotande i små steg i taget, för att ”slippa” problem.
Så får kulturrelativismen råda och man från en ovanför position, klappar dessa ”primitiva” människor på huvudet och bortförklarar det med att det är ju deras kultur. Det är om något, både förnedrande och rasistiskt.
Med den människoföraktande hållningen har vi curlat fram en kriminalitet med säkra hedersstrukturer. Så länge man inte förstår dessa mekanismer, så länge man inte förstår hur man skall komma åt dem, så länge kommer denna kriminella verksamhet frodas och med det grogrund för terrorism. Människor på plats ser vad som händer, men kanske inte förstår sammanhangen. Människor upplever att det råder orättvisa, men får ingen förklaring och förblir okunniga om förhållanden och missnöjet gror. När de säger ifrån på det sätt de kan, tystas de.
Nu har etablissemanget låtit ett missnöjesparti sköta denna viktiga fråga. Stor del av kritiken på invandringspolitiken från SD bottnar i en kriminalitet som de uppfattar att delar av invandringen har medfört. SD kritiserar kostnader för en dåligt skött invandring och menar att det gynnar ökad kriminalitet. Många människor i Sverige, oavsett deras ursprung, känner igen detta. Delar av denna kritik stämmer med verkligheten, men eftersom man har låtit SD stå för den, vill man inte erkänna att det finns fog för kritik. Det borde istället vara så att riksdagens partier tar missnöje och kritik på alvar bland människor. Ger den rätt där det är befogat och smular sönder argumentationen där kritiken är fel i sitt innehåll. För detta krävs förutom kunskap också politiskt mod och båda är onekligen en bristvara bland politiker.
Ändå är SD en ljummen fläkt i jämförelse med vad som gror utanför Riksdagen, då partiet har ställt upp på parlamentarismen. Det finns en stor del ungdomar under tjugofem år som vänder demokratin ryggen och vill ha en stark ledare. Borde detta inte väcka några varningssignaler?
Med inställningen att tro att hederskulturer enbart är något som kvinnojourer har att göra med, att det är en ”kvinnofråga” och att det är bara religiösa fanatiker som ägnar sig åt den, försummar man att se hur hederskulturer med sin hierarkiska macho syn inte bara håller på att bli ett ideal i populärkulturen, men också en tilltagande antidemokratisk faktor som många blundar inför.
Görs ingenting, kommer social oro och motsättningar att växa. Det råder ett tilltagande klassförakt i samhället, vilket reflekterar en ökad social polarisering.
Glöm inte att Sverige byggdes upp genom organiserad kamp. I innerstadssalongerna vet man inte vad som sägs i förorterna eller inlandets småsamhällen. Förakt och hat är farliga byggstenar i ett samhälle. Det är just föraktet och hatet som sprider sig. Är väggarna alldeles för tjocka för att höra in till Rosenbad?
Rebecca Hybbinette 