Heter min bok som just har kommit ut. Undertitel är filosofisk-teoretiska grunder för den ”svenska modellen”, Humanakademien förlag. Jag går igenom de tre punkter som enligt SAP utgör den demokratiska socialismen. Jag går igenom den organisation som SAP har byggt upp ihop med monopolkapitalet. Jag pekar på den korporativa samhällsorganisation som SAP har byggt och som skulle vara en våt dröm för Musselini. Nej, den svenska socialdemokratin är inte fascistisk, men den har lagt grunden för fascism i Sverige.
”Denna bok ges ut 30 år efter den är skriven. Det är ett tidsdokument. Den visar tyvärr att författarinnan förutsåg flera saker för 30 år sedan. Den är viktig idag, då den kan väcka och ge en möjlighet att förhindra den politiska överbyggnaden att acceptra fascistiska värderingar i det tysta. Läs den som ett dokument från 1980-talet. Förstå den som en varning idag”. Detta citat från bokens baksida, sammanfattar en del. Det finns 13 sidor litteraturhänvisningar, så läsaren kan själv göra egna bedömningar. Den kan beställas via www.humanakademien.se , bokhandlare eller på nätet, tex. bokus.com.
I överbyggnaden, den del av samhället där vi odlar idéer, tankar och värderingar, som i religioner, politik, med hjälp av tempel, utbildningsväsen, rättsväsen osv. sker stora förändringar idag som ett resultat av vad som redan har skett och fortsätter att ske i basen. Den del av samhället som utgör framförallt dess produktionssystem, speciellt efter EU inträdet och fritt flöde för nationella och internationella monopol.
För att säga det på ett annat sätt; genom att ge monopolen större frihet och utrymme, genom att avveckla den offentliga sektorn, genom att låta den s.k. marknaden avgöra och styra politiken, har vi drastiskt förändrat produktionsförutsättningarna. Dels på eget bevåg och dels som en del av de internationella rörelserna. Härmed har vi redan snörpt demokratin och människors medbestämmande.
När produktionsförhållanden ändras, förändras också överbyggnaden och vi får institutioner som inte kan sköta sitt arbete, när deras roller blir överflödiga och hopplösa som tex. Arbetsförmedlingen. Då sker förskjutningar och förändringar i den s.k. subjektiva faktorn; dvs. föreställningar och värderingar förändras.
Att i det läget skylla på något enskilt parti är oseriöst. Att stå i chorus och skylla på någon annan och något annat är förnedrande mot dem som förmår tänka. Vårt land saknar ledarskap. Våra institutioner som skall upprätthålla en demokratisk ordning, sviker. Riksdagspartierna, sviker och människor söker andra former av organisering än de trimmade och kontrollerande partierna.
Farcgerillan skriver fredsavtal med statsledningen i Colombia efter 50 års krigande. Man ville ha social rättvisa, fick inte det och började själva finansiera sig med hjälp av knarktrafiken. Nu skriver de på fredsavtal och kräver fortfarande socialrättvisa. Människor vill ha socialrättvisa. I Sverige också.
SAP har socialrättvisa som en av sina avgörande punkter. När de hade makten kunde de utgöra en bro mellan klasserna och se till att de längst ner fick en del smulor av det dukade bordet.
Nu har man släppt den kontrollen och marknaden sköter det hela, varpå SAP inte har längre någon roll. Vilket också många svenskar har upptäckt och därför inte röstar på SAP eller stödjer det.
Bernsteinkompromissen, mellan arbete och kapital, är mycket lockande, då man kan kämpa och kämpa, skapa rörelse i ”rätt riktning” men aldrig behöver ta i tu med det mest problematiska, skapa rättvisa.
För vad är rättvisa? Rättvisa för vem? Varför är det överhuvudtaget nödvändigt? Alla är vi ju inte lika, vi kan aldrig göra ett samhälle rättvist.
Eller?
Hur har då ”rättvisa” tolkats? SAP har gjort det enkelt, ”har du så ska jag ha” under förutsättning att man är klassificerad i samma grupp, eller skikt, dvs längst ner. Detta gäller för pöbeln, för folket, för de som kan glädjas med TV såpor, sprit, piller och Thailandresor.
De ”andra” dvs. den växande medelklassen och överheten som lyckas utnyttja ”lyckliga” arbetare, har givetvis en annan tolkning av rättvisa. Man får efter förtjänst, makt och ansvar. Som företagare har jag både förtjänst, makt och ansvar, givetvis skall jag ha mer. Jag arbetar mycket mer och har mycket större konsekvenser av mitt arbete, se bara på Volkswagen. Den ene har bara sig själv och familjen att tänka på, den andre har världen. Självfallet kan det inte finnas rättvisa dem emellan.
Eller?
När man inte har tydliggjort vad man menar med rättvisa, låter man en grumlig syn på den växa fram utan diskussion. För många blir rättvisa, detsamma som likadant. ”Har grannen en sådan bil, ska jag också ha en”.
Det är väldigt praktiskt med att folk tror att rättvisa är detsamma som likadant, ty då får man dem att snegla på sina jämlikar, avundas dem och motarbeta dem i egoistiska intressen. Utmärkt. Ett utomordentligt praktiskt sätt att hålla folk på mattan. Machiavelli föreslog sin prins, samma sak.
Denna lögn om att det går att förena maximerad privatvinst med arbetarnas rättigheter, är att slå dunster i ögonen. Ett tag fungerar en balans mellan arbete och kapital och det är i uppförsbacke. Så länge lönen och vinster höjs och reformerna gör skillnad till det bättre för båda parter, så länge håller jag käft.
Hur var det med den flyende medelklassen från Syrien? Så länge Asad inte inkränkte på medelklassens vällevnad, gjorde det inget att de levde i en diktatur. Nu är de drabbade av krig, som om det vore en farsot, en pandemi som spreds utifrån och inför vilken man är totalt hjälplös.
Historielöst och ansvarslöst kan man fortsätta livssåporna utan slut. Avsnitt för avsnitt. Man kan hoppa in i berättelserna när som helst och ändå få sammanhanget. Varje avsnitt kopplat löst från de tidigare. Fiskstimmet knycker till. Än åt det ena, än åt det andra hållet.
Den kulturrelativistiska och ytliga hållningen, den opportuna politiska hållningen, mörkandet och manipulerandet av fakta, av forskning, utan att sätta i sammanhang, allt undergräver den mull vi har byggt vårt samhälle på.
Detta skapar slukhål. Ingen anar i förväg var de kan uppstå.
Arbetsförmedlingen kan inte ge folk jobb, då det skulle skapa arbetslöshet bland dem själva. Inte? varför har man i så fall inte sett till att arbetsförmedlarna gynnas av att skaffa jobb till andra? Varför har man inte främjat de som tar sig an arbetssökande och hjälper dem till arbete?
Skolor kan inte ge ungdomar utbildning, eller bildning. Hade det varit den väsentliga uppgiften för den verksamheten, då hade man låtit skolpersonalen skapa egna villkor för arbete. Man hade gynnat människor med utbildning och bildning. Eller känner skolofficern i fp, eller prossilusken i mp till att det finns många lärare som möts av ”du är för högkvalificerad” för att bli anställd på en skola? Kan man vara för högt utbildad i en verksamhet som är till att utbilda människor? Om man nu vill arbeta där?
Det finns ett organisationssystem i skolan som är 1890-tal. I skråanda håller man varandra på plats och släpper ingen över bron, som man anser inte har rätt att gå före en själv. Det är det aldrig. Detta upprätthålls av kommuner som aldrig behöver utsättas för revision. Som bara behöver ifrågasättas av sig själva.
Ett system som socialdemokratin har främjat har varit att man sitter på flera stolar och är givetvis oförvitligt lojal till sina uppgifter. Dessa tjänstemän är fakirer, de hoppar från den ena stolen och har en åsikt, sedan till den andra och där har en annan och det påstås att aldrig blandas de tu. Något som strider mot all beprövad erfarenhet och forskning. Myt.
I skolan löste man det med individuell lönesättning. Från askan in i elden. Än mer fördummande. Nästa steg blev av Björklund, en sovjetisk medalj på bröstet till den ”bäste” läraren, (hur detta definieras kan man verkligen fundera på) och nu får vederbörande titulera sig som ”förste lärare”. Ja, när det begav sig i Sovjet, så hånades och skojades det med detta system här hemma.
Nu har de historielösa glömt. Som treåringar, poppar de upp och upptäcker världen, där de själva står i centrum.
Infantiliseringen är en stor tillgång i fördumningsstrategin. Se bara på USA. Förmodligen jämför sig många med drömlandet, men glömmer bort, att i det stora människohav som USA har i jämförelse med oss, finns det också plats för begåvningar.
Sverige har svenska krusbär, vi vet hur krusbär skall vara minsann, där behövs inga begåvningar. En an e lika go som en an. Detta är ett maktspråk som man till och med har fått folk till att tro att det handlar om rättvisa. Om jämlikhet. Myt.
Hela demokratin riskerar att försvinna i ett slukhål. Då räcker det föga med Central Park löften om att skaffa toar till 60 miljoner människor. Bajamaja och mulltoafabrikanter kan se fram mot storvinster. Det ordnar sig. Varför har det inte varit av intresse förrän nu?
Det finns inga uppoffringar här, finns bara vinst åt alla inblandade. Problemet är gammalt som gatan.
Charlatanen Arnstat babblar om fascism och nazism på sitt eget lilla vis. Det är beklämmande. Men vad som är än värre, är den uppmärksamhet han får, hur man använder hans svammel. Han saknar uppenbart vänner, då ingen försöker få honom inse att han måste skydda sig själv från dumheterna. Det är beklagligt. Han utnyttjas av alla dem som inte vågar gå in i problemet på riktigt. Alla dem som försöker gömma sig bakom ett finger. Han utnyttjas av antiintellektuella och politiska opportunister.
Om det bara vore pajkastning, kunde det vara roligt. Men det är alvar. Det är farligt.
Vår ledare, vår popminister, vill inte inse att när han hävdar att det bara är en vinst med en stor invandring, måste han bekräfta det med handling. Han kan inte stå och prata som en präst i en statskyrka, utan att vara medveten om att de myndigheter han vältrar problemet på, drar in i andra änden i det fördolda. Det som bara drabbar ett fåtal. Lite svinn i befolkningen har ingen demokrati dött av. På lokalplan kan det ske följande: vi har inte råd med speciallärare, med utredningar, med stöd för särskilda behov…vi måste hjälpa flyktingar…
Medborgaren undrar då om myndighetspersonen säger så därför att denne vill utnyttja tillfället för att spä på osämja och främja egna politiska extremistiska intressen? Eller om det är bara en disciplinerad tjänsteman och gör som denne är tillsagd?
I båda fallen är det ett undergrävande av den gemensamma mull vi står på. I båda fall främjar de samhälleliga slukhål.
Detta gäller område efter område.
I en del hål kommer det att försvinna människor och värden för gott. Ur andra, kommer det att kravla sig upp de som vägrar ge efter. Om de kommer att driva och leda en opinion är det avgörande ifall det är kunniga, ansvarsfulla humanister, annars är risken att det blir sablarnas sång.
Det ankommer också på dig. Hur mycket av din bekvämlighet är du beredd att avstå ifrån, innan du blir bestulen den? Tar du ett medvetet steg och skolar dig, höjer ditt medvetande, går samman och resonerar fram klokskap, så kan man också på ett civiliserat sätt påverka i humanistisk riktning.
Håller du för öronen, ögonen och munnen, skjuter undan, skyller på andra, oavsett hur stor medelklasshumanist du anser dig vara, är jag rädd för att jag kommer finna dig snart skräna med hopen n är det börjar kosta.
De flesta är humanister och givmilda så länge de tar från sitt överflöd. Bara de medvetna står kvar och försvarar humanistiska värden när det börjar kosta också.
De som berövas sin värdighet och rättigheter, slåss för sina liv. Det var ett tag sedan Sverige såg sådant. Det kommer snart åter att visa sig.
Den stora myten, handlar om hur vi drogs in i mytbildning medan verkligheten travade på i sitt eget spår.
Ta dig besväret och läs den. Just därför att jag än så länge är ganska ensam på banan, men kommer inte så att förbli och då är du redan förberedd.