Vad är en medborgare?

En tolkning är, ”att medborgare är en medlem av det samhälle som en stat utgör.” Det är en formell betydelse. Fransmännen i sin borgerliga revolution 1789, menade att medborgare är förutom medlem av en stat också en samhällsmedlem som har rättigheter och som har skyldigheter och ansvar för det gemensamma samhällsbygget. Vad förpliktigar en medborgare i Sverige? Vilka  förpliktelser har staten gentemot sina medborgare? Kan man bedöma den humana mognaden av ett samhälle genom att se hur utvecklat medborgarskapet är?

Fisken börjar ruttna från huvudet och sprider förruttnelse genom hela kroppen.

Detta ordspråk uttrycker ledningens avgörande roll i ett samhälle. En ledning som axlar sin roll och som lägger örat till marken och tar sin plats. Men en ängslig ledning som tränar framför spegeln för att kunna matcha de senaste kommersiella reklamrönen, kommer inte att fullfölja sin uppgift. En sådan ledning blir ett självändamål. Verklighetsbeskrivningar lindas in i töcken och feghetsslöjor.

Nu klarar man inte av propagandan själv och vår försvarsminister eller håller han på att bli vår krigsminister, säljer oss till  NATO propagandacentral för att vara säker på att svenskarna får rätt propaganda.

NATO/USA med sin propaganda som duperade världen med lögner om Irak. Kom ihåg det.

I Sverige finns det både kompetenta och intelligenta människor som inte tillfrågas. Man vill pådyvla att vi inget kan och att vi måste sälja oss. Detta gäller också  värdlandsavtalet och alla manövrar som görs för att föra Sverige in i NATO med rumpan först.

SAP kan med gott samvete säga att vi inte skall vara medlemmar i NATO, samtidigt som man binder upp oss så att vi näst intill är medlemmar i praktiken.

Det är knappast klart att NATO vill ha oss som medlemmar och det räcker bra med att vi är Mädchen fur alles och kan användas så som vi är.

Vi är en liten potatisrepublik. Här växer inga bananer, men dock potatis. Vilket gör den enda skillnaden.

Ett av hävd självständigt land med ett i hjärtat frihetsälskande folk, säljs ut av ryggradslösa politiker. Och vi, folket, kommer upptäcka att vi saknar kossan först när båset är tomt.

Då är det för sent.

Man bör hellre mocka i eget stall än att springa efter andras pipa och putsa deras skor. Men det är dit det barkar nu.

I det öppna samhället, skall tystnad råda. Det finns inget uppoffrande, inget ansvarstagande inget mod. Ingen ansvarig som vågar ta risker. Det skall vara hängslen och svångrem samtidigt, för att vara ”på den säkra sidan.” Svensken måste alltid vara ”på den säkra sidan.”

Ett annat ordspråk är att, för en del, når havet bara till knäna.

Något jag tänkte på när jag lyssnade och även betraktade kroppsspråket hos våra politiker i Riksdagsdebatten mellan alla partiers företrädare.

Jag lyssnade och lyssnade, men hörde föga sägas.

En av de akuta frågor som gäller är den volumösa invandringen som ingen har koll på. Där ställer sig den ena efter den andra och försvarar denna okontrollerade invandring med att ”det gäller att alla deltar och att alla hjälper”. Man trummar på känslospannet och tänder på välgörenhetsstubinen. ”Nu skall vi vara, nu skall vi vara snälla…”

Underförstått, alla som kritiserar ett okontrollerat flyktinginsläpp, är inte snälla. De har låga avsikter och är potentiella SD sympatisörer. Medan alla de goda människorna hjälper flyktingar, alla som kommer. Åtminstone ett tag. Åtminstone så länge de orkar. Så länge det bara är av överflödet man ger.

Alla de som kommer med annan agenda. De som söker sig till ”konstig” platser i vårt land. de som vägrar registrera sig. De som ”bara” försvinner i landet, som lever under radarn. Hur många är de nu? 50.000? Eller fler?

De som våra rättsvårdande myndigheter släpper igenom, därför de saknar resurser. Vilket också inbegriper att de saknar kompetens. Annars skulle de ha sagt ifrån. Kräva stöd. Kräva förändringar.

Vi beskriver vårt samhälle numera, onyanserat och i religiösa termer, i onda och goda människor, (som om forskning inte existerar). De onda, vet vi ju vilka de är och de goda, ja där står en unison kör i självgodhet och sjunger.

Politiker talar om vilka stora fördelar det är med flyktinginvandringen. Bara folket förstår att det är praktiskt med flyktingar, kommer det att acceptera att vi tar emot dem.

Tänk på den åldrande befolkningen vi har, de bortskämda ungdomarna som vägrar skaffa barn innan de blir 40, nu har vi chansen att få folk som sopar, tömmer pottor och promenerar med morfar.

Det är väl bra? Där ser ni, det blir jättebra med att flyktingarna kommer hit i det långa loppet. Därför skall vi ta emot dem.

På kort sikt, måste vi klara det genom att vara solidariska i landet, genom att också djursholmarna upplåter sina stora hus till dem. (Kommer det att ske)?

Ni kan ju göra stora affärer, genom att skaffa fram boenden! Se på Bertan, han har ju skinnat Migrationsverket på pengar och fifflar sig fram till mera. Och man låter honom göra det.

Visst är det intressant?

Vi visar solidaritet! Bra.

Alla de papperslösa människor som officiellt inte finns, kan inte jobba på annat sätt än med svartarbete. Bli utnyttjade för en spottstyver, om de över huvudtaget får något betalt. De saboterar en arbetsmarknad och främjar slavarbete. Deras svartarbete förstör för andra som inte får jobb. Tror man att en ung svensk sitter och tycker att det är ok? Eller kanske det blir fler dåd som i Trollhättan?

Dessa försvunna har inga adresser, inga skolor, inga rättigheter och heller inga skyldigheter.

De är inte medborgare.

De flyter omkring och överlever med hjälp av brott.

Barn försvinner, in i barnhandeln, utnyttjade i barnslaveri och övergrepp, barnarbete, knarkkurirer…

Det nämndes att 7 % av de som inte får stanna , vägrar uppge vilka de är. Kan någon räkna ut vad 7% utgör av trehundratusen?

När på ett tidigt stadium föreslogs att vi bör hjälpa flyktingar i sina närområden, för att på så sätt kunna hjälpa fler, och att inte få en massa som vi inte skulle klara och det skulle kosta mer för ett mindre antal människor, hette det att det var osolidariskt och brist på empati. Att det var en hemsk människosyn. Det var även en sjuk syn, då den innehöll en rad fobier (som är sjukdomar).

Våra politiker lät ett parti växa fram med ett budskap; ha koll på invandringen!

Då ägnade sig alla de goda åt att peka finger, att förtala att vägra skaka hand osv. Men ingen mötte med motargument. Ingen argumenterade brallorna av Åkesson. Nej, man framställde sig som de goda och Åkesson var naturligtvis hin själv.

Hade vi haft en politisk ledning i landet som hävdade medborgarskapets mognad och krav på att känna till vad det innebar, skulle vår situation idag se helt annorlunda ut.

Medborgarkunskap var ett ämne en gång i tiden i skolorna. Sedan ersattes det så småningom med samhällskunskap och därefter av ett samelsurium som går under betäckningen SO.

Medborgarskap innefattar också värdegrund. Samhällsordning. Rättigheter och skyldigheter. Det handlar framförallt om en medvetenhet om att vara en samhällsmedborgare.

Inte om att drilla folk i en NATO propaganda så vi slipper nazister på nätet.

Vår krigsminister borde studera medborgarskap och inte vara så lättvindig med vårt.

När det gäller flyktingströmmen är det medelklassen som har råd att ta sig hit och givetvis är de av större intresse för regering och företagsvärlden än en hop analfabeter. Medelklassen här känner igen sig i medelklassen där. Men medelklass vore inte medelklass om de inte var vana att ta för sig och ställa krav, samt förvänta sig att de skall uppfyllas. Nu kommer det flyktingar som uttrycker besvikelse över vår Riksdagsbeslut om att ge ett tillfälligt uppehållstillstånd på tre år, då de hade planerat att komma hit, få hit familjen, skaffa sig utbildning, jobb och det tar längre än tre år. Vi har ju folk här som efter tio år inte lyckas med det.

Samtidigt kan man stilla undra att om man är i flykt, torde tre år vara en lisa för den som lider. Man skulle ju kunna pröva om det, och visa att man har ansträngt sig och kanske även lyckats åstadkomma något.

Samtidigt hör jag om en afghansk pojke som inte väntar på SFI, utan går till bibliotek, pratar med folk, lär sig svenska på några månader och samtidigt skaffar sig, av den anledningen, ett fast jobb. Ett vitt jobb. En klok arbetsgivare ser att det finns en motiverad och ambitiös människa. Allt detta på mindre än ett år.

Men han var heller inte van vid bekvämlighet.

Nu har företagarna lagt in en växel inför avtalsförhandlingarna genom att framföra krav på att ingångslönerna skall vara lägre, så att det är möjligt för nytillkomna (och så slänger man in ungdomarna också) få en fot in på arbetsmarknaden. De utnyttjar flyktingströmmen för att pressa lönerna i avtalsförhandlingarna.

Ja, dessa flyktingar kan användas till allt möjligt bra, för de goda.

Det korporativa LO har inte samma styrmöjligheter i år, då man inte går ut gemensamt. Vi får hoppas på att stridsandan lyfts och att om man nu tar till stridsvapen, att man inte bangar så som oftast sker.

De goda, hjälper de som har råd att ta sig hit medan landsmännen är kvar och hungrar i FN läger, då maten inte räcker eftersom de goda i världen inte pytsar in pengar i FN systemet.

Väst ”hjälpte” till att bomba sönder diktaturer i Mellanöstern, för att som man sa, sprida demokrati tillsammans med Coca Cola och Mac Donalds. Att man använde sig av kvalificerade lögner, har resulterat i inte bara att tragedier rullar på varandra, att det sker en massflykt. Man glömmer bort astt berätta att man beväpnade dem man trodde skulle knäcka diktatorerna. Nu har de kunskap och vapen från annat håll. Nu rekryterar IS tusentals mördare. Likaså räknade man inte med det när man beväpnade talibanerna i Afghanistan. Nu är de efter ja, hur många år? Lika starka som de var när USA kom. Vad drar man för slutsatser av det mån tro?

Vad gjorde de goda, efter Berlinmurens fall? Jo, man skickade över siffernissar och vulgärkapitalister till Jeltsins ”hjälp” och därmed bidrog till antidemokratiska varianter av ”fria” kapitalistiska samhällen, med nya diktatorer, mästertjuvar, s.k. oligarker och demokratiskygga ledare.

Lär man sig aldrig?

Naturligtvis inte. Då måste man erkänna nödvändigheten av radikala förändringar.

Man måste erkänna det demokratiska underskottet som växer i våra demokratier.

Man måste erkänna att demokrati är inte detsamma som ett smörgåsbord, eller den ”fria marknaden.”

Man måste erkänna att en demokrati kräver ansträngning, arbete, kunskap och samhällsmognad. En demokrati kan också kräva visst mått av tvång, tills dess att människor förstår och förmår att av egen diciplin komma till kloka slutsatser. Inte enbart styras av egoistiska intressen. Det gäller ju att kunna inse att det finns en förening av självintressen och det gemensamma.

Man måste erkänna att styrning av människor genom konsensus är att tvinga på den rådande maktlinjen. Det är antidemokratiskt och det är att förtrycka människor som sedan blir fega medborgare.

Fega medborgare skapar militäristiska samhällen.

Fega medborgare tolererar fega ledare.

Vem skall man skylla på då?

Det krävs politiskt mod idag, att sätta ner foten. Vi kan inte förvänta oss att människor skall tycka att det är ok att den politiska makten skaffar fram korta vägar för folk som kommer till Sverige för att kunna ta sig in på arbetsmarknaden, samtidigt som dessa snabbvägar inte gäller de som bor här. Om man gör skillnader mellan sin egen befolkning och nytillkomna, när de egna känner sig förbigågna, ja, vad förväntar man sig då för reaktion?

Från början när vi var några som varnade för tystnaden och när man började peka finger åt SD där de utmålades som sjuka samtidigt som de goda gjorde inget åt all den oro som växte i landet, resulterade det i en ökad polarisering och en ökad misstro till politik och myndigheter.

Sådant är farligt.

Man kan inte styra med känslotrummor, man måste leverera konkreta resultat, man måste sätta gränser för de som skor sig på andras bekostnad. En regering måste visa att den bryr sig om de svagaste i sin befolkning.

Nu har man gett fritt fram för invandrarfientliga att sko sig på flyktingboenden som Bertan och  privatföretag att sko sig på barn. Glada entreprenörer, ofta med ursprung i länder från vilka barn flyr, skor sig på olika former av barnhandel.

Det går över styr. SÄPO begår misstag efter misstag. De har ingen koll på alla de som kommer in i landet med andra uppdrag än att rädda sitt skinn. Polisen har, trots sin omorganisering, inte visat på någon utveckling och förbättring.

Snarare är det så att i vardagskontakterna är det aldrig någon som säger sig vilja vända sig till polisen vid problem. De räknar aldrig med polishjälp. De löser problemen själva efter förmåga och tvingas leva med otryggheten.

Nu har vi i Riksdagen 8 partier som värnar om medelklassens olika schatteringar och nivåer. Det finns smulor till arbetarklassen och alla som inte ens har arbete. Men det finns inget parti som visar på en klok maktanalys, politiskt mod och värnar om dessa människors intressen, på kort och lång sikt.

Oförmågan att förstå en brokig människoskara under särskilda förhållanden, leder till att dessa människor alieneras allt mer från samhället. I slutändan, återstår våldet. Vi är på väg ditåt.

Nej, det är inga enskilda, vilsna och ensamma, eller gänguppgörelser, eller dårar som utför mord, skjutningar och mobiliserar till sympatiyttringar på nätet för dessa bestialiska händelser.

Det ligger i sakens natur, i den anda som uppmuntras och som ett resultat av polariseringen och alienationen.

Bristen på medveten medborgarskap i dess djupare bemärkelse, är skrikande hög.

Idag har vi redan ett stort antal människor som är här och som skall etablera sig här. Med ett klokt arbete och tydlig strategi kommer de flesta att klara det.

Men det finns och kommer att finnas ett antal människor som har andra avsikter. Och det finns ingen koll.

Människor talar om att det finns dem som rekryterar till olika krig, även bland redan etablerade. De som vill  destabilisera samhället för att försvaga det inför olika framtidscenario. Några vill utlysa någon del av landet till en islamsk stat. Några vill bistå Putin att annektera Gotland. Några vill få Sverige att gå in i NATO med rumpan först. Några vill kalla oredan för mångkulturellt samhälle. Några vill att vi alla skall sköta PK rodret och låta detta ske. Det går under beteckningar som frihet, demokrati, solidaritet…ja, de flesta värdeladdade begrepp har florerat.

Om nu människor tror att detta är vad som håller på att ske, räcker det med att kalla dem dårar? Eller skall man lyssna till denna oro och ta reda på ifall det finns någon grund för den?

Vad är då medborgarskap? Vi  har samma skyldigheter som alla medborgare, samma rättigheter. Alla har vi ansvar efter befogenhet.

Är det vad vi ser nu?

Om alla medelklasspartierna i Riksdagen har rätt, varför växer SD då?

Nu har gökungen blivit för stor, nu kan den kamma hem punkt efter punkt av sin invandringskritik. Alldeles för sent, vaknade makten.

Riksdagen börjar vifta med olika vimplar. Man kallar SÄPO chefen och Polismästaren att förklara sig, varför de inte kan sköta sina jobb som de ska. Där kommer man mörka också, då medborgarna skulle bli oroliga av att höra sanningen.

Det korporativa Sverige visar sig i sin fulla prakt. När tankar, föreställningar, ideér, värdegrunder, ideologier…..förändras i praktiken till antidemokratiska, då finns redan en samhällsorganisation och inarbetade beslutsvägar som är korporativa. Den utgör den avgörande basen för ett fascistiskt samhälle.

Det är vad jag försöker förklara i min bok, Den stora myten.

Många tror att fascism är något man tror på om man är dum. Om man tycker illa om utlänningar om sådana som inte är som jag själv osv. Men fascism är inte det, inte heller detsamma som våld.Fascism är ett samhällssystem bestående av en bas och överbyggnad som lever i symbios, där de individuella fri-och rättigheterna kontrolleras av makten.

Våld förekommer i alla varianter. Fascism är den samhällsorganisation där makteliten är i samförstånd i egenskap av maktelit, oavsett vilka dessa ledningar säger sig representera. Det är ett gemensamt samarbetet på toppen där man med hjälp av olika former av våld  tvingar med sig medlemmarna i respektive organisation eller sammanhang. Man kan för syns skull ha kvar en hel del demokratiska former, som möten och annat, men där eliten fattar besluten.

Ett samhälle som motarbetar självkritik, som motarbetar individualister, som försöker nivilera begåvningar och som inte har råd att låta människor blomma på sina villkor, är ett torftigt och eftersatt samhälle. Ett fegt samhälle där fega människor känner sig hemma och de modiga, som främlingar. Vi håller på att få ett sådant samhälle.

Har ett sådant samhälle en väletablerad korporativ organisation, har vi ett fascistiskt samhälle.

Förneka inte att vi är ett klassamhälle, förneka inte att de tongivande intressen värnar medelklassen i alla sina skikt. Blunda inte och peka inte finger åt människor som protesterar på de sätt de förmår mot att bli förbisedda. Gör en politisk gest som visar att man begriper och att man sätter sitt eget folk i främsta sätet.

1968 kommer framstå som en barnkammar pust i jämförelse vad som mobiliseras nu.

Idag är våldskulturen, internationella nätverk, kommunikationsförmågan långt mer utvecklad och spridd, än vad vi hade tillgång till 1968.

Flyktingöverenskommelsen var ett litet steg framåt. Men det kommer inte att finnas tid att på det vanliga viset, gå myrsteg för att sedan upptäcka att tåget gick.

Jo, vi har lagar och regler och det tar ett år innan beslut som fattades kan genomföras.

Alla politiker talar om att vi befinner oss i krisläge, då är det väl krisregler som gäller?

Finns det någon i Riksdagen som kan försvara att människor inte får det stöd de har rätt till därför kostnaderna blir för höga pga. invandringen? Är det någon som tror att föräldrar med barn med särskilda behov, accepterar att de inte får hjälp därför att en annan familj flyttar till landet och får det? Är det ingen som ser att med flat politik sätter man människor mot varandra? Då räcker det inte med att klappa sig för bröstet och tala i vibrato om att vi måste vara solidariska.

Om regeringen sätter en extra skatt på de rikaste i landet och de rikaste företagen, de som får färdig arbetskraft och så att kostnaderna inte går ut över de svagaste, då kommer också folket att ställa upp.

Är det ingen som fattar att det är vad det handlar om?

 

Annons