Regeringen är ”naiv” – inte folket

”Vi har varit naiva” sa statsministern. Han får tala för sig själv. Han representerar en politisk ledning som för länge sedan har kapat trossarna till folket. Regeringen och dess hov, har inte varit naiva, men de har varit konsekventa ett synsätt där välmåendet och privilegierna har fått dem att tro att de är av en särskild sort. Vet mest, vet bäst och inte behöver lyssna till någon. Detta är inget nytt. Så fungerar maktfullkomligheten och har alltit gjort det.

 Människor som ägnar sig åt maktkamp tror sig veta att de är av speciellt virke. Vilket är sant. De tävlar, de trampar ner andra, de vinner, eller förlorar. Det hör till. Vad de däremot inte tycks inse, är att de glider allt mer från dem, som de påstår sig göra allt detta för. Folket.

De måste skydda sig, värna om sina revir, omgärda sig med andra likasinnade. De bäddar in sig i mjuka puppor och ser inte att deras verklighet är så främmande från vanligt folk.

Det stämmer, men då krävs än större ödmjukhet och mod. Framförallt en förankring i gemensam verklighet.

Sådana ledare har vi inte. Det gäller inte bara regeringen.

De som skulle kunna bli det, sopas undan i rekryteringsprocesserna i samtliga partier. Det mest slätstrukna och strömlinjeformade kravlar sig ur utvalsprocesserna. Dessa hotar ingen, därför blir de framtagna.

Men i en situation som idag, med ökade motsättningar, växande problem som kräver kunskap och mod, finns ingen som kan hantera det.

Ansvaret dumpas på folket, till individer utan resurser och befogenhet.

Vad händer då?

Jo, då tar folk de resurser de har och tar sig befogenheter som de anser sig ha rätt till. Här sprider man ”sanningar” på nätet, där organiserar man medborgargarden, här organiserar man hjälpgrupper för flyktingar, där organiserar man ”hjälpgrupper” genom att tutta eld på flyktingboenden.

Var och en efter sin uppfattning.

Nationens ledarskap lyser med sin frånvaro.

Då krackelerar systemet och den repressiva apparaten, det legaliserade våldet, ökar.

Kontrollen ökar och människor sitter och läser av datorer i tron att de kan avslöja människors tankar, avsikter, förhoppningar. Eller att det räcker vad de får fram.

Men när dessa ”analytiker” lämnar sina datorer och kommer ut bland människor, stirrar de rakt fram, därför de har inte lärt sig att möta ett ansikte och läsa av det, möta blickar och läsa av dem. De stirrar på döda bilder på en skärm, där de aldrig får ett bemötande. Dessa skall avslöja hur människor tänker och agerar.

Informationsinhämtning är i första hand en fråga om mänskliga relationer och social kompetens, förmågan att avläsa mänskliga mönster och sammanhang.

Men våra ”analytiker” sitter och räknar på datorer och slår på trumman för att finna en ”terrorist” som bor i flyktingboende med namnskylt på dörren.

Svaret var att de tvingades att agera på ofullständiga uppgifter. Kära hjärtans. När de har fullständiga uppgifter är det för sent. Det är väl naturen av deras verksamhet. Eller?

Men sanning är att de agerar inte ens på fullständiga uppgifter som de får och det tycks inte vara någon ordning på polisen heller.

Allt detta är ett vanligt mönster för den som inte upprätthåller ett kritiskt tänkande, också när det gäller en själv. Vi är de ”goda” dom är de ”onda”. Den medeltida kyrkan med inkvisitionen som hjälpmedel för att upprätthålla gudomlig ordning står sig.

IS-gangsterna och mördarna har samma inställning, så i sak borde man förstå varandra. Kanske likheten i resonemangen är ett hinder.

”Naiviteten” handlar snarare om inskränkthet och om brist på folklig förankring.

Man är inte mer folklig för att man tillhör eliten i LO. Inte heller om man tillhör innerstads, nyliberala brats. Man är just de man identifierar sig med. Helt ok om det är vad som avses.

Är man representant för ett helt folk, för olika klasskonstellationer, för människor med högst olika villkor, måste denna representation också omfatta alla. Där visar sig ett ledarskap. Om det finns.

Gör det inte det, vilket är här fallet, växer det ett glapp. Den politiska makteliten känner inte igen sig i folklig oro och spottar på 17% av folkets röster. Istället för att undanröja propaganda och myter, underbygger man dessa, genom bacill – och beröringsskräck. Man inbillar sig att man visar på en moralisk hållning, genom att inte argumentera sönder det som är falskt, och genom att bara fördöma. Vad man inte bryr sig om är att SDs framgångar bottnar i en folklig oro. Deras väljare har diskuterat kring köksbordet, på fikapauser, i ICA kön, vid korvkiosken. De har fått mäktiga och rika rådgivare, vars intressen är nog så grumliga.

Men det finns inte 17% välmotiverade och organiserade nazister i landet. Hade det varit faktum, skulle också makten  se ut därefter.

Nej, våra partiledare vrider sig, hukar, gör barnsliga uppträden och samtidigt tror sig få med sig hela folket. Bevisligen har man inte det.

SD växer medan regeringspartier och opositionen minskar.

Har någon funderat på varför?

Idag borde man öppna kommun och områdesråd, bestående av människor med lokalt förtroende på olika nivåer i samhället. Dessa i sin tur skall vara bland folk, ta emot oro, funderingar, diskutera och föra dem vidare för gemensam utvärdering till människor som arbetar med vetenskapliga verktyg och inte politrucker och datanördar inom polisen.

Ett öppet samtal, inga angiverifasoner.

Organiserat, genom att  bygga förtroenden och det man undrar över, tar man reda på.

Jo, det kommer med all säkerhet mördargangsters med olika epitet, krigsförbrytare, terrorister, kriminella…tillsammans med flyktingströmmen.

Men att alla flyktingar skulle vara det, är troligtvis inte sant. Då gäller det att hålla isär och inse att båda antaganden kan vara sanna.

Bland alla dessa unga män mellan 13 (jo, i feodala, krigförande länder kan man vara man vid 13 om man är barnsoldat, man kan även vara gift om man är könsmogen) och 30. Starka, välutbildade unga män. Det är som om Sverige invaderades av en arme´ och det finns säkert dem som kommer av andra skäl, än att fly. Då krävs det ett begåvat sätt att hanetra det på. Med följeslagare längs flyktingprocessen, som vet något, som kan något, som inte vill bjuda ut Sverige till terroristläger.

Det finns många, inte minst från dessa länder, som säkerligen ställer upp med att värna landet från mördarimport.

Att många flyr för att de inte längre kan leva under Asads skydd, eller att deras egendom blev sönderbombat, eller att de riskerar att tvångsrekryteras osv. är inte att betvivla. Men att också många kommer med en annan mission, är inte heller att betvivla.

Frågar man människor som har bott här länge, är det många som bekräftar det.

Är det sant?

Troligtvis.

Lika sant som att alla är oskyldiga offer.

Många människor har ställt upp och arbetat med flyktingströmmen och de utnyttjas till max. De knäcks och de körs slut på.

Varför organiserar man det så?

Varför tar inte de myndigheter som uppbär detta ansvar – ansvaret?

Migrationsverket tycks inte se sina tillkortakommanden som alla andra ser. Ser man att man brister, ber man om hjälp. Men det gör inte Migrati0nsverkets chef, han kan själv.

Vi har fått 8 förhållningsorder från den myndighet som skall organisera den civila befolkningen till att stå emot i kriser, MSB, myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Vad säger de vi skall göra då?

1 Vi skall kolla vem som ligger bakom den information vi får. Just det, källkritik. Sådant som fuskas med i skolor på löpande band.

2 Vi skall fråga oss varför just denna information kommer fram. Dvs. i vems intresse framförs en viss information.  Det innebär att vi skall vara medvetna om olika intressen. I samhällsdebatten mörkas, slätas över och förminskas när intressedebatter förs fram. Det är inte en självklar medvetenhet hos folk. Förstår man inte de olika intressena i samhället, förstår man inte maktbalansen, ja då kan man ju heller inte avslöja dessa intressen. Det är ett viktigt påpekande som kanske borde finnas i samhället när vi pratar skola, medier och myndighetsinformation.

3 Upprepar vad som tidigare har sagts, dvs. vem tjänar på den information som sprids. Hade MSB vänt sig till forskare inom olika samhälls och psykologiska grenar, hade de säkert kunnat formulera sig mer insiktsfullt. Men varför fråga vetenskapen, när det vimlar av politrucker?

4 Sedan skall man fråga sig enligt MSB, hur gammal informationen är, om den är relevant. Ja, ni ser samma sak upprepar sig.

5 Sedan, åter igen, hur fick man reda på den information som ges. Underförstått, var det nazisten på nätet, eller var det en ”godkänd” organisation. Man kräver inget djupare kritisk hållning här, nu gäller det att man sållar bland källorna. Wikipedia eller Wikipedia.

6 Man uppmanar att inte bara tro på en källa, utan att kontrollera om det verkligen stämmer, från flera håll. Ja, ja.

7 Är informationen för bra för att vara sann, är den förmodligen just det. Jaha.

8 Sedan avslöjar MSB genierna, att vi skall söka information som inte bara bekräftar våra egna ståndpunkter.

Hurra! Tänk om de hade följt det rådet.

Ja,  ni ser gott folk, en statlig myndighet för samhällsskydd och beredskap, som vi skall kunna lita på, som skall ha sina tentakler i den folkliga myllan, som skall kunna organisera civilister vid behov, ger ut en drapa på 8 punkter som säger vad?

Jo, du skall tänka kritiskt, ifrågasätta källorna kolla upp med sakkunskapen, använda slutligen ett rimlighetstänkande. Två rader.

Om detta hade ansetts vara viktigt i undervisningssystemet, istället för gratisdatorer, betyg i uppförande, om tilliten till folk i allmänhet hade funnits från myndigheter på alla nivåer, om det hade funnits en vuxenhet och en ansvarskänsla, om det inte hade funnits ett folkförakt som nu råder, ja, då kanske MSB hade kunnat klara av sin uppgift.

Men det tycks vara ännu en instans som inte vet vad den gör.

Stora grupper i Sverige har berusats av överflöd och glädjen över ökade miljonärer med EU inträdet. De har trott sig bli lika stora som världen. Dessa tar för givet att det skall vara så. Man kör på, ifrågasätter inget som har skapat detta. Alla andra har fel.

Någonting är ruttet i kungariket Sverige.

 

Om du undrar över mitt resonemang, läs Den stora myten, så förastår du vad jag menar.

 

 

 

Annons

Ett korporativt samhälle – vad är det?

Mussolini skulle vara lycklig ifall han levde i Sverige idag. Korporativism som han byggde sin italienska fasciststat på, hade en primitiv grund. Stora delar av det italienska folket var analfabeter, feodala klanstrukturer rådde inte bara på Cicilien, industin var outvecklad. Men likväl förmådde han att sammanföra olika intressen i en gemensam styrning som han ledde med hjälp av en våldsapparat. Vad har det för likheter med Sverige?

Sverige är ett samhälle där vi har lärt oss att organisera oss. Skall vi genomföra någonting, måste vi organisera oss. Skall vi leda politiken, skall vi föra fram något intresse av stort och smått, vet vi, att vi måste organisera oss. Joe Hill, Joel Hällström var svensk och han sa, organisera, organisera, organisera. Det gör vi. Vi organiserar oss i kvartersföreningar, i föräldraföreningar, penisonärsföreningar, fackföreingar, företagarföreningar, politiska föreningar…ja i allt.

De stora och tunga föreningarna, som fackföreningar och företagsföreningar…ja, de som har sedan Saltsjöbadsavtalet på 30-talet, tillsammans att besluta om löneläge och arbetsvillkor, har funnit varandra. Topparna av alla stora organisationer, institutioner, departement… umgås med varandra i den berömda svenska modellen.

Förhandla och skapa avtal, komma överens, skapa en konsensus för att kunna gå vidare i samförstånd, i förståelse av att alla måste kompromissa ifall man skall kunna gå framåt, är grunden för den svenska modellen. Det är grunden för civilisation. Ifall man skall kunna finna gemensamma lösningar när man har motstridiga intressen, måste man antingen slå sönder varann, eller finna sig i att man fick en liten del av det man ville ha.

Det är konstruktivt.

Om man nu samarbetar för att finna en väg framåt, kommer man slutligen att sudda ut skillnaderna allt mer, om man inte har kvar medvetenheten om sin intressekaraktär. Om man låter sig lockas in i gråzoner, utan att ha perspektiven klara för sig, om man låter sig luras in i ytliga gropar, utan att se slukhålen, ja då äts man upp av den starkare parten.

Tillhör man ledningen för en organisation som skall finna en lösning tillsammans med en ledning för en annan organisation, där båda organisationer representerar motstridiga intressen som tex. Arbetsgivarföreningen och fackföreningsrörelsen, måste man prioritera vad som är det viktigaste och man måste förhandla fram en rimlig kompromiss.Vår statsminister, Stefan Lövén vet detta. Han är väl tränad i förhandlingskulturen.

Till slut kommer man till en punkt, där ledningskulturerna liknar varandra, oavsett vem de representerar. Man formas av varandra.

Man kommer till den punkt, där fackföreningsrörelsens olika ledningar ”förstår”, identifierar sig med sina ”motståndare” . De motstridande intressena, som det mellan arbete och kapital, suddas ut och skillnaderna blir av en karaktär där de egentligen vill samma sak.

Motsättningar driver fram utvecklingen. Det är ett bekräftat faktum. Kräver man då konsensus, smetar man så småningom ut de olika intressena och färgerna från att vara klart blått och klart rött, blir brunt.

Men samtidigt går det inte att vara i underläge och tro sig kunna på lika villkor komma överens med kapitalet och få sina medlemmar med sig. Vore medlemmarna medvetna, insatta och inte dästa av mutor av olika slag, skulle medlemmarna kräva att deras ledning kämpar för deras intressen. De skulle släppa fram en ledning som representerade dem och inte korrumperade ja-sägare.

Samarbetet mellan motstridiga intressen har redan skapat en struktur som gör att ledningarna, topparna av alla organisationer av vikt, känner en gemenskap sinsemellan och ser sina medlemmar som den plattform de baserar sin makt på. En plattform de kontrollerar och styr.

På så sätt förstår man varandra tvärs över pyramidtopparna, samtidigt som man ser till att medlemmarna får tillräckligt för att hålla sig lugna.

Alieneringen av människor i samhället och i olika organisationer är en förutsättning för att systemet skall fungera. Alieneringen är ett resultat av det rådande systemet. Det vill säga, när makten kör över huvudet på folket, blir människor alienerade.

Det korporativa systemet, pyramidtopparnas sammanflätning, leder till både strukturell rasism, strukturell segregering av klass, kön, ideologier…och slutligen utarmar den överbyggnad vi har, den del av samhället som är en spegling av det produktionssätt vi har. Det innebär, att har vi ett produktionssätt som innebär vinstsökande och skapande av marknader för att uppnå detta, då har vi ett produktionssätt som innebär exploatering av människors arbetsinsatser för att skapa vinster åt ett fåtal.

Skulle vi ha ett produktionssätt där samarbetet var avgörande, där människor fick betalt efter sitt bidrag till produktionen, där vinster delas mellan de som producerar och de som nyttjar, där människor fick sitt grundläggande behov av att leva ett anständigt liv, även om de inte förmådde bidra, skulle det likväl ge utrymme för de som skapar och de som är framgångsrika.

En sådan ordning hämmar inte drivkraften och förhindrar heller inte möjligheten att tjäna pengar.

Däremot, tjänar man pengar på sina egna insatser, inte på andras. Det är vad som skiljer.

I samhällsvetenskaperna talar man om bas och överbyggnad. Om man med basen menar det produktionssätt som man har, menar man med överbyggnad allt annat. Utbildningsväsen, rättsväsen, politiskt system, religioner, ideologier…

Jag brukar i min undervisning rita en gubbe och kallar den för samhällsgubben. Under hjärtat, ovanför magen drar jag ett streck. Under strecket är basen. Ovanför strecket, som inkluderar hjärta, lungor och hjärna, är överbyggnaden.

Jag har ännu inte mött någon student som inte har begripit.

Jag kan stoppa i mig min mat och producera näring och avfall oavsett vad jag tänker eller tycker. Men om mina tankar, mitt hjärta och min andning förändras, påverkar det basproduktionen. Och tvärt om.

Bas och överbyggnad, mage, hjärta, lungor och huvud påverkar varandra. De är beroende av varandra.

Fungerar inte magen, påverkar det resten av kroppen. Och tvärt om.

Vad händer om överbyggnaden börjar tänka andra tankar än tidigare? Om den börjar tänka att människor inte har lika värde, egentligen, att man måste acceptera att det finns skillnader, att man måste acceptera att det finns ett A, B, C och ett D- lag?

Vad händer om överbyggnaden börjar tänka att man får skylla sig själv om man låter sig födas av fattiga? Att man får skylla sig själv om man inte accepterar att sälja sin själ, för att komma upp i medelklassträsket?

Börjar överbyggnaden att hysa fler sådana idéer samtidigt som basen är sammansvetsad i den korporativa, pyramidstrukturen, där topparna tillsammans med politiken, forskningen, trossamfunden, rättsväsendet, utbildningen…får man ett enhetligt samhälle. Ett samhälle som styrs av topparna och håller massorna på plats.

Rättsväsendet med våldsmonopolen håller samhället i ordning.

Samtidigt som politiker, som inte orkar se längre och se konsekvenser, pratar om allas lika värde, samtidigt som människor vet att verkligheten inte erbjuder det.

För att inte skada ordningen, störa strukturen dras den ena demokratiska rättigheten in, en efter en. Bit för bit. I bästa fall så att människor hinner vänja sig. I värsta fall, sker det fort. Då har man våldsordningen som försvarar nyordningen.

Den organiserade kriminaliteten och rättsväsendets våldsmonopol finner varandra steg för steg, för att inte bli utplånade. De möts allt mer som likvärdiga parter och blir så småningom samarbetspartners och utför olika uppgifter. Man tolererar varandra och ett relativt lugn upprätthålls. Ungefär som mellan kriminella våldsgäng.

Då har man uppnått samarbetsanda inom olika delar av våldsmaskineriet.

Idag finns en viss fördragsamhet mellan polis och organiserad kriminalitet, där polisen inser att den inte klarar av att bekämpa den.

Detta för att undvika våld.

Det skall till mer än hyggliga amerikanska polisfilmer för att övertyga vanligt folk att de kan känna sig trygga. Individuella poliser, domare…som är jyssta, finns det alltid. Men strukturen ger dem inte utrymme.

Talar de, försvinner de. Då lär sig alla andra, som nu, hålla käft och anpassa sig. Man underblåser tystnadens kultur.

Man vet vad man har, men inte vad man får. Håll dig på mattan och avvakta. Folk sväljer detta, utan att ifrågasätta.

Det råder ett stort underskott av förmågan till kritiskt tänkande i samhället.

Så skapar man ett fascistiskt samhälle i ett utvecklat och rikt land som vårt, på 2000 –talet.

Har det att göra med att det finns någon konspiration? En massa dumma människor?

Eller har det enkelt att göra med en naturlig utveckling som man måste vara medveten om och försöka förhindra? kanske det har att göra med att bekvämligheten tar över förståndet och moralen? Att rädslan är så stor att den fördummar?

Det finns en historisk process i vårt land, en utveckling, baserad på många olika avgörande inslag, som har lett fram till där vi står idag. Alla som försöker dra ytliga, oseriösa slutsatser, bidrar till den destruktiva utvecklingen.

Vad krävs då? Supermänniskor?

Nej.

Men det krävs att människor tar ansvar för sina liv och för vårt gemensamma samhälle. Det krävs en öppenhet, en insikt, ett civilcurage. Det krävs en ansträngning. Det krävs att människor bekämpar fönekelsen. Det krävs att människor på alla nivåer börjar tänka öppet och efetrtänksamt. ADet krävs att debattera öppet. Det krävs att våga det.

Jag har i många år talat om en fascistisering av vårt samhälle. En process som accelererar. Jag vill inte ha rätt.

Läs min bok, Den stora myten, en filosofisk – teoretisk analys av den ”svenska modellen”, så vet du vad jag menar.

 

 

 

Nyotomanerna tar sig in i Europa

Det har varit en röstfars i Turkiet. Igen. Nyotomanerna med Erdogan i spetsen, som i sin egen vision ser han sig som en tofsprydd, turbanklädd sultan i hästsadel som skall rädda den turkiska stammen och där han dessutom tro sig bevisa att Attaturk, är en historisk parantes. Det feodal-kapitalistiska, auktoritära, turkiska samhället, leker demokrati. När det passar. Nu passar det. Erdogan ville ha total makt. Han fixade det. Skrämmer folk och uppmuntrar till våld. Med eller utan de Grå vargarna (nazister) den här gången. Satte igång krig mot kurderna. Fick total makt. Ingen frågar ens om det förekom valfusk. Allt har skett enligt sultanens politiska skicklighet. Efter gammal invant otomansk militär och maktpolitik. Glöm inte att denna maktpolitik var mycket framgångsrik en gång i tiden.

Vem skall man beklaga mest, de underdåniga turkiska folket som inte vågar tänka frihet, inte vågar vara kritiskt, inte våga leva fritt. Det otomanska tänkandet och maktspel är djupt rotat i det gamla otomanska imperiet. Imperiet lyckades hålla i schack en rad olika länder, trots samhällsskillnader, religion och utveckling. Till vilket det krävs skicklighet och våld.

Trots att otomanerna var kvar i feodalism samtidigt som Europa var på väg att lämna de hierarkiska slavstrukturerna av underordnade jordbruksproducenter, krigare och en intelligentia som gör som den är tillsagd, lyckades man hålla dess folk i schack. Europa genomgick renäsans, man började ifrågasätta auktoriteter, samtidigt som otomanerna tvångsislamiserade människor de hade ockuperat i kristna områden på Balkan.

De som vägrar vara medlöpare och stövelslickare, straffas som bekant. De sätts i fängelse för ”oturkiskhet”. Tänk er att SD får igenom att människor sätts i fängelse här hemma för att de är ”osvenska”, något som tolkas och definieras enligt makten.

Att vara ”oturkisk” har inget att göra med utseende, utan handlar om man är kritisk mot makten eller ej. Mot religionen. Om man är kritisk över huvud taget.

Nyotomanerna har sina ambassadörer i Europa, genom en rad sunnimoskeér, betalda av Turkiet och som ofta går under beteckningar som ”turkisk kulturförening”, som i fallet Fittja moské.

I nyotomansk anda utnyttjade man möjligheten att föreslå böneutrop från moskéns minaret i Fittja. Detta böneutrop och tillika en trosbekännelse, skulle höras för alla som ville och framförallt för alla dem som inte ville höra det.

Detta önskemål drevs i långbänk och politiker försökte få det till en fråga om decibel.

Den feges svar på neutralitet.

Vi var ett gäng som demonstrerade mot dessa offentliga trosbekännelser i högljudande högtalare, då det bryter mot religionsfriheten där också friheten från religion är lika viktig. Vi blev bemötta av irriterade män som blev störda i sin grillning utanför moskeén på fredagmiddagarna. Kvinnorna syntes förstås inte där, men det är väl inget problem i Sverige heller, att de är osynliga.

Varje gång jag kritiserade nyotomanerna i megafonen, såg jag en reaktion bland herrarna. Jag kan föreställa mig att de tänkte att om det hade varit hemma (i Turkiet altså) så skulle de minsann fått tyst på kärringen. Där brukar man få det. Tyst på kärringar alltså.

Demokrati är ett gummiband som man kan tänja hur långt som helst, tills det går av, enligt vissa.

När det går av är det redan uttjänt.

Otomanerna vill in i EU. Men de är redan inne, då det finns stora minoriteter, inte minst i Tyskland som stöder islamism i otomansk tappning. Denna möjlighet till påverkan, utnyttjade sultan otomanen Erdogan redan, genom att skänka Europa massa flyktingar. Flyktingar Turkiet medverkar till att öka i antal, genom sin vägran att samarbeta med kurder mot IS.

När stackarna bulgarerna kom in i EU, tvingades de att böja sig under EU mantran och låtsasdemokrati, gärna förklarad i diplomatiska kompromisser, där man inte längre skulle tala om sin historia av 500 år under otomanskt förtryck, som just ett sådant. Man skulle börja tala om ett 500 årig ”turkisk närvaro”. ”Nej, ni har inte varit förtryckta i 500 år av otomanerna, som hindrade er att ta del av europeisk utveckling och tvingade er leva kvar i efterblivenhet, underordnade den otomanska makten, som levde kvar på 1100- talet.

Den ”otomanska närvaron, eller den turkiska närvaron” var en parantes och som vi skall passera nu för att se framåt och finna gemenskap”. Ja, ni fattar.

Men om nu den turkiska makten präglas av nyotomansk ideologi, maktutövning och mentalitet, skall man inte låtsas om den då? Vad resulterar det i månne?

Islamistisk ideologi, upputsad i moderna kostymer men vars innehåll är i sak, densamma som förr. Den skiljer sig inte i sak, från alla avarter av islamistiska ideologier och styren. Den kan skilja sig i form, sådant som lätt ändras beroende av omständigheter. Innehållet i sak, är detsamma.

Gud skall lydas enligt den tolkning makten gör, så som det alltid har varit, enligt den maktfullkomliga hierarkin. Håller du med, är allt bra, är du emot får du tåla bli straffad.

Det stora med renässansen var att man ifrågasatte religiösa dogmer. Man forskade, drog slutsatser och ifrågasatte vedertagna, godtyckligheter.

Man sa att jorden inte var platt, utan rund.

Detta gjordes med risk för sitt liv. Med inkvisitionen, dvs. den tortyrverksamhet som kyrkan använde mot människor som var kritiska mot religiösa dogmer.

Det kyrkan gjorde då, för 4-5 hundra år sedan var att bekämpa kritik, vetenskap och samhällsutveckling som inkluderade allt fler människor. Kyrkan ville hålla kvar klassamhället. På samma sätt gör islamisterna idag och bekämpar kritik med våld. De straffar kritiskt tänkande, sätter kritiker i fängelse, avrättar, skrämmer….

Den ev. öppenhet de s.k. turkiska kulturföreningar har, (som den som ägnar sig åt böneutrop vid fredagsbönen i Fitja moské), är riktad mot det reaktionära och eftersatta.

Jag minns en taliban från Afghanistan, som kom fram till oss. Ville kritisera mig (vilket han har rätt till, men motsatsen går förstås ej) men han tyckte inte att jag var bevärdigad att tilltalas (då jag är av det smutsiga och låga könet) utan sökte med sin blick, min meddemonstrant som var av rätta könet och stod bakom mig.

Han i sin tur hänvisade till mig och den gode talibanen tvingades möta mig. Jag sträckte fram handen, som han vägrade ta. Jag frågade varför han som taliban fanns i Sverige.

Han hänvisade till sina rättigheter. Skyldigheter hörde jag inget om. Han tillhörde moske´n i Fitja. Visst hade de rätt att ha böneutrop/trosförklaringar i högtalare över nejden, visste han.

Även om dessa trosbekännelser resulterade i att många blev påminda om mord i guds namn på sina nära. Människor som har flytt från länder där man halshugger människor i guds namn. Det är samma utrop som man vill skall flöda ur minareterna i Sverige.

Skall man skapa något gemensamt, måste man börja med att kalla saker för vad de är. Vara ärlig. Göra rent hus. Be om förlåtelse för det som måste förlåtas. Förstå det som måste förstås. Förklara det som måste förklaras. Besluta det som måste beslutas.

Sådant förstår människor. Att ljuga, sopa under mattan, förminska och förvränga är maktens språk för att kunna behålla den. Om man tillåter det. Sådant dödar tillit.

Således, är vi tillbaka till det demokratiska gummibandet.

Vi har demokrati, om man kan ha en viss procentsats demokrati. Kan man inte det  (vilket jag menar att man inte kan) då befinner vi oss altjämt på väg mot demokrati, (i bästa fall) med vissa uppnådda landvinningar. Men den som tror att bygget är färdigt och att det är bara att sätta sig till bords och plocka ur smörgåsbordet, har inget med demokrati att göra.

De har med parasiteri, att göra.

Då återstår, de som är övertygade om att det bäst fungerande samhällssystemet är en demokrati som bärs av folket och hålls efter av folket och granskas av folket och styrs av folket, på basis av vetenskaplighet, kunskap och bildning, måste faktiskt kämpa för den. Det finns alltför många antidemokrater och våldsvurmare som undergräver demokratin, och utnyttjar jasägare och fega karriärister av alla valörer.

Valet i Turkiet, påverkar inte bara Turkiet. Det kommer säkert heller inte påverka de billiga semsterresor som svenskar kan göra (ni behöver inte vara oroliga) , men det ger en tyngd till nyotomanism, islamism med ”europeiskt stuk”. Otomanerna blev stoppade i sin framfart, fram till mitten av Europa, då det begav sig, och som mynnade ut i ett första världskrig. Nu sker det inte på vita hästar och turbanklädda sultaner, utan i Leejeans och gympadojor. Nu sker det med samförstånd från krafter i Europa som tjänar på att hålla demokratin på ”lagom nivå” och att folk inte blir för medvetna om den smygande fascistisering som sker på ett plan, medan drinkar intas på hotellbalkonger med himmelsk utsikt, på ett annat.

Jag vet inte vad som är värst, fokuserade och målinriktade antidemokrater eller korkade, lättköpta och aningslösa människor.

Läs Den stora myten, så förstår du vad jag menar.