”Vi har varit naiva” sa statsministern. Han får tala för sig själv. Han representerar en politisk ledning som för länge sedan har kapat trossarna till folket. Regeringen och dess hov, har inte varit naiva, men de har varit konsekventa ett synsätt där välmåendet och privilegierna har fått dem att tro att de är av en särskild sort. Vet mest, vet bäst och inte behöver lyssna till någon. Detta är inget nytt. Så fungerar maktfullkomligheten och har alltit gjort det.
Människor som ägnar sig åt maktkamp tror sig veta att de är av speciellt virke. Vilket är sant. De tävlar, de trampar ner andra, de vinner, eller förlorar. Det hör till. Vad de däremot inte tycks inse, är att de glider allt mer från dem, som de påstår sig göra allt detta för. Folket.
De måste skydda sig, värna om sina revir, omgärda sig med andra likasinnade. De bäddar in sig i mjuka puppor och ser inte att deras verklighet är så främmande från vanligt folk.
Det stämmer, men då krävs än större ödmjukhet och mod. Framförallt en förankring i gemensam verklighet.
Sådana ledare har vi inte. Det gäller inte bara regeringen.
De som skulle kunna bli det, sopas undan i rekryteringsprocesserna i samtliga partier. Det mest slätstrukna och strömlinjeformade kravlar sig ur utvalsprocesserna. Dessa hotar ingen, därför blir de framtagna.
Men i en situation som idag, med ökade motsättningar, växande problem som kräver kunskap och mod, finns ingen som kan hantera det.
Ansvaret dumpas på folket, till individer utan resurser och befogenhet.
Vad händer då?
Jo, då tar folk de resurser de har och tar sig befogenheter som de anser sig ha rätt till. Här sprider man ”sanningar” på nätet, där organiserar man medborgargarden, här organiserar man hjälpgrupper för flyktingar, där organiserar man ”hjälpgrupper” genom att tutta eld på flyktingboenden.
Var och en efter sin uppfattning.
Nationens ledarskap lyser med sin frånvaro.
Då krackelerar systemet och den repressiva apparaten, det legaliserade våldet, ökar.
Kontrollen ökar och människor sitter och läser av datorer i tron att de kan avslöja människors tankar, avsikter, förhoppningar. Eller att det räcker vad de får fram.
Men när dessa ”analytiker” lämnar sina datorer och kommer ut bland människor, stirrar de rakt fram, därför de har inte lärt sig att möta ett ansikte och läsa av det, möta blickar och läsa av dem. De stirrar på döda bilder på en skärm, där de aldrig får ett bemötande. Dessa skall avslöja hur människor tänker och agerar.
Informationsinhämtning är i första hand en fråga om mänskliga relationer och social kompetens, förmågan att avläsa mänskliga mönster och sammanhang.
Men våra ”analytiker” sitter och räknar på datorer och slår på trumman för att finna en ”terrorist” som bor i flyktingboende med namnskylt på dörren.
Svaret var att de tvingades att agera på ofullständiga uppgifter. Kära hjärtans. När de har fullständiga uppgifter är det för sent. Det är väl naturen av deras verksamhet. Eller?
Men sanning är att de agerar inte ens på fullständiga uppgifter som de får och det tycks inte vara någon ordning på polisen heller.
Allt detta är ett vanligt mönster för den som inte upprätthåller ett kritiskt tänkande, också när det gäller en själv. Vi är de ”goda” dom är de ”onda”. Den medeltida kyrkan med inkvisitionen som hjälpmedel för att upprätthålla gudomlig ordning står sig.
IS-gangsterna och mördarna har samma inställning, så i sak borde man förstå varandra. Kanske likheten i resonemangen är ett hinder.
”Naiviteten” handlar snarare om inskränkthet och om brist på folklig förankring.
Man är inte mer folklig för att man tillhör eliten i LO. Inte heller om man tillhör innerstads, nyliberala brats. Man är just de man identifierar sig med. Helt ok om det är vad som avses.
Är man representant för ett helt folk, för olika klasskonstellationer, för människor med högst olika villkor, måste denna representation också omfatta alla. Där visar sig ett ledarskap. Om det finns.
Gör det inte det, vilket är här fallet, växer det ett glapp. Den politiska makteliten känner inte igen sig i folklig oro och spottar på 17% av folkets röster. Istället för att undanröja propaganda och myter, underbygger man dessa, genom bacill – och beröringsskräck. Man inbillar sig att man visar på en moralisk hållning, genom att inte argumentera sönder det som är falskt, och genom att bara fördöma. Vad man inte bryr sig om är att SDs framgångar bottnar i en folklig oro. Deras väljare har diskuterat kring köksbordet, på fikapauser, i ICA kön, vid korvkiosken. De har fått mäktiga och rika rådgivare, vars intressen är nog så grumliga.
Men det finns inte 17% välmotiverade och organiserade nazister i landet. Hade det varit faktum, skulle också makten se ut därefter.
Nej, våra partiledare vrider sig, hukar, gör barnsliga uppträden och samtidigt tror sig få med sig hela folket. Bevisligen har man inte det.
SD växer medan regeringspartier och opositionen minskar.
Har någon funderat på varför?
Idag borde man öppna kommun och områdesråd, bestående av människor med lokalt förtroende på olika nivåer i samhället. Dessa i sin tur skall vara bland folk, ta emot oro, funderingar, diskutera och föra dem vidare för gemensam utvärdering till människor som arbetar med vetenskapliga verktyg och inte politrucker och datanördar inom polisen.
Ett öppet samtal, inga angiverifasoner.
Organiserat, genom att bygga förtroenden och det man undrar över, tar man reda på.
Jo, det kommer med all säkerhet mördargangsters med olika epitet, krigsförbrytare, terrorister, kriminella…tillsammans med flyktingströmmen.
Men att alla flyktingar skulle vara det, är troligtvis inte sant. Då gäller det att hålla isär och inse att båda antaganden kan vara sanna.
Bland alla dessa unga män mellan 13 (jo, i feodala, krigförande länder kan man vara man vid 13 om man är barnsoldat, man kan även vara gift om man är könsmogen) och 30. Starka, välutbildade unga män. Det är som om Sverige invaderades av en arme´ och det finns säkert dem som kommer av andra skäl, än att fly. Då krävs det ett begåvat sätt att hanetra det på. Med följeslagare längs flyktingprocessen, som vet något, som kan något, som inte vill bjuda ut Sverige till terroristläger.
Det finns många, inte minst från dessa länder, som säkerligen ställer upp med att värna landet från mördarimport.
Att många flyr för att de inte längre kan leva under Asads skydd, eller att deras egendom blev sönderbombat, eller att de riskerar att tvångsrekryteras osv. är inte att betvivla. Men att också många kommer med en annan mission, är inte heller att betvivla.
Frågar man människor som har bott här länge, är det många som bekräftar det.
Är det sant?
Troligtvis.
Lika sant som att alla är oskyldiga offer.
Många människor har ställt upp och arbetat med flyktingströmmen och de utnyttjas till max. De knäcks och de körs slut på.
Varför organiserar man det så?
Varför tar inte de myndigheter som uppbär detta ansvar – ansvaret?
Migrationsverket tycks inte se sina tillkortakommanden som alla andra ser. Ser man att man brister, ber man om hjälp. Men det gör inte Migrati0nsverkets chef, han kan själv.
Vi har fått 8 förhållningsorder från den myndighet som skall organisera den civila befolkningen till att stå emot i kriser, MSB, myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
Vad säger de vi skall göra då?
1 Vi skall kolla vem som ligger bakom den information vi får. Just det, källkritik. Sådant som fuskas med i skolor på löpande band.
2 Vi skall fråga oss varför just denna information kommer fram. Dvs. i vems intresse framförs en viss information. Det innebär att vi skall vara medvetna om olika intressen. I samhällsdebatten mörkas, slätas över och förminskas när intressedebatter förs fram. Det är inte en självklar medvetenhet hos folk. Förstår man inte de olika intressena i samhället, förstår man inte maktbalansen, ja då kan man ju heller inte avslöja dessa intressen. Det är ett viktigt påpekande som kanske borde finnas i samhället när vi pratar skola, medier och myndighetsinformation.
3 Upprepar vad som tidigare har sagts, dvs. vem tjänar på den information som sprids. Hade MSB vänt sig till forskare inom olika samhälls och psykologiska grenar, hade de säkert kunnat formulera sig mer insiktsfullt. Men varför fråga vetenskapen, när det vimlar av politrucker?
4 Sedan skall man fråga sig enligt MSB, hur gammal informationen är, om den är relevant. Ja, ni ser samma sak upprepar sig.
5 Sedan, åter igen, hur fick man reda på den information som ges. Underförstått, var det nazisten på nätet, eller var det en ”godkänd” organisation. Man kräver inget djupare kritisk hållning här, nu gäller det att man sållar bland källorna. Wikipedia eller Wikipedia.
6 Man uppmanar att inte bara tro på en källa, utan att kontrollera om det verkligen stämmer, från flera håll. Ja, ja.
7 Är informationen för bra för att vara sann, är den förmodligen just det. Jaha.
8 Sedan avslöjar MSB genierna, att vi skall söka information som inte bara bekräftar våra egna ståndpunkter.
Hurra! Tänk om de hade följt det rådet.
Ja, ni ser gott folk, en statlig myndighet för samhällsskydd och beredskap, som vi skall kunna lita på, som skall ha sina tentakler i den folkliga myllan, som skall kunna organisera civilister vid behov, ger ut en drapa på 8 punkter som säger vad?
Jo, du skall tänka kritiskt, ifrågasätta källorna kolla upp med sakkunskapen, använda slutligen ett rimlighetstänkande. Två rader.
Om detta hade ansetts vara viktigt i undervisningssystemet, istället för gratisdatorer, betyg i uppförande, om tilliten till folk i allmänhet hade funnits från myndigheter på alla nivåer, om det hade funnits en vuxenhet och en ansvarskänsla, om det inte hade funnits ett folkförakt som nu råder, ja, då kanske MSB hade kunnat klara av sin uppgift.
Men det tycks vara ännu en instans som inte vet vad den gör.
Stora grupper i Sverige har berusats av överflöd och glädjen över ökade miljonärer med EU inträdet. De har trott sig bli lika stora som världen. Dessa tar för givet att det skall vara så. Man kör på, ifrågasätter inget som har skapat detta. Alla andra har fel.
Någonting är ruttet i kungariket Sverige.
Om du undrar över mitt resonemang, läs Den stora myten, så förastår du vad jag menar.
Tycker att du beskriver verkligheten, ganska bra, men jag som Socialdemokrat, vill jobba för en rättvisare, ärligare samhälle, men, det är skolan som kan förändra kursen, utbildningsväsendet, som du så klart skriver. Vad gör vi för nuet – framtiden rent konkret, vi kan inte bara konstatera, bristerna, det skall till handling för en förbättring och underhåll.. Frågan är när, var och hur.
Hälsningar
Bengt Blomberg
Jo, Bengt. Men utan en karta hittar man inte. Man måste förstå var problemen ligger. Om det gör så ont att man inte kan stå ut med analysen och problembeskrivning, har man ingen chans att göra något åt det. Det går inte att bara sopa undan och skynda vidare, det är just detta som alltid görs. Ändå sitter vi på ett berg av problem och när vi dinglar med benen på toppen, är det inte avgörande vad vi skall finna för nya små knyck som kan leda oss framåt. Det är att förstå varför det hopar sig med elände. Det måste debatteras, ventileras, självrannsakas, prestigesaneras och öppet redovisas.