Naivitet eller strategi?

Vår bostadsminister har lämnat oss. Förklaringen var att han hade gjort ett antisionistiskt uttalande. Han borde ha lämnat för länge sedan, för sin islamistiska hållning och sin turkiska chauvinism. Frågan är hur det kommer sig att en svensk minister kan samtidigt stödja chauvinistisk politik i ett annat land, när han är minister i Sverige. Kaplan representerar det ”västmoderna patriarkatet”. En mjukis variant, men knivskarp patriark bakom lyckta dörrar. Nu blir han en västanpassad representant för islamism.

Kaplan har fått kritik under lång tid av att vara islamist. Han är troende muslim och i den deklaration av demokrati som vi har gjort, har varje individ rätt att tro på vad de vill. Tomtar, troll, Allah och Gud…

Problem uppstår, när människor inte är ärliga. När människor ljuger eller försöker förminska, förändra, förvränga. När de ser på dig och samtidigt tänker att: ” Du begriper inte, du förstår inte vad som är sant, jag skall få dig att inse att jag har rätt och du fel.”

Med den inställningen möter jag en hoper av människor. De kallar sig kristna, eller muslimer, eller judar, eller buddhister, eller hinduer…fundamentalism finns i alla  dräkter. Även i mjukisdräkter.

De får för mig kalla sig vad de vill och leva sina liv. Jag reagerar då de tvingar mig att följa deras hittepå.

Sedan stod Yasser Khan i tur att bli invald i MPs partistyrelse. Han ansåg att hans tro är en personlig fråga. Se, där har han rätt. Men vad han inte fattar är att om han väljer att inte ta en kvinna i hand, är det längre inte personligt. Eller snarare, det personliga har blivit politiskt. Har han möjligtvis hört det förr?  Sådant talar man om i feministiska kretsar. Khan vet, därför så talar man också i islamistiska kretsar. Det är politik.

Muslimen som vägrar beröra en främmande kvinna i hälsning gör det därför att kvinnan har en särskild plats i det tankesystemet. Det vill säga, kvinnan har inte samma jämställda plats som mannen. Detta kan uttryckas med vägran att ta i hand. Det uttrycks i vägran att underordna sig kvinnlig överordnad. Det uttrycker sig på miljoner olika sätt som präglar hela politiken. Det uttrycker sig också i många språk, där islam är förhärskande,  säger man ofta ”barn” om pojkar och flicka om flickor.

Visst är det subtilt? Men belysande. Khan försökte få oss att tro att han håller isär. Man kan inte hålla isär kroppen från blodkärlen och fungera ändå.

Detta innebär att MP med sin ytliga hållning i alldeles för många frågor, och som vill visa sin öppenhet för allt och alla, samtidigt som man inte har gjort sig besväret med att förstå islamismens agenda har man gjort sitt parti till slasktratt för islamister.

Nu lämnar Khan sin kandidatur till partistyrelsen i MP och han lämnar också partiet.

Hoppsan, var inte miljöpolitiken viktigare än så? När han nu avslöjas och kan inte verka för sina islamistiska intressen, vill han längre inte vara med.

Det är detta som folk borde ta hänsyn till. Så länge muslimer som utövar islam inte tillåter en kritisk hållning till deras religion, så länge det inte går att ifrågasätta auktoriteter inom islam, så kommer det att fortsätta med dubbel bokföring. Vi kommer i fortsättningen se att den utövande muslimen som inte tillåter en kritisk granskning och hållning av islam har i första hand som agenda att verka för att sprida islam och går in i det parti, den organisation som tar emot. Går det så går det.

De som inser nödvändigheten att anpassa sin religion till ett demokratiskt samhälle och inte bara deklarera som nu sker, de är få och ensamma om att stå till islams verkliga försvar. Alla kaplans och khans bidrar till att de som var öppna för att ta emot islam, stänger nu dörren.

Problemet ägs av muslimerna.

Att 2016 diskutera religioners vara eller inte vara, när vetenskaperna är så pass utvecklade, är ett symptom för något annat. Men det handlar om olika ideologier, levnadssyn och moralhållning och vi måste ändå förhålla oss till dessa och komma överens.

Det som intresserar mig är vad som är gemensamt. Det är på det vi kan bygga ett gemensamt samhälle. Det är vad jag vill.

Jag ställer inte upp på parallellsamhällen. Det folk kallar multikulturellt samhälle.

Jag vill ha mitt svenska samhälle, berikat av olika kulturer även i fortsättningen, sammansmält i en gemensam degel. Den svenska kulturen.

Vad har jag då gemensamt med en kristen? Kan vara ömsesidig syn på människan och moralisk respekt.

Möjligheten att diskutera om vad vi inte är överens om, med ömsesidig respekt.

Jag har upplevt det. Jag har haft intressanta och respektfulla diskussioner med kristna präster.

Vad har jag då gemensamt med en muslim? Kan vara ömsesidig syn på människan och moralisk respekt.

Men den enda möjligheten jag har haft att diskutera med en bildad muslim om sådant som vi inte var överens om, var med min styvfar, Mohammed Nekkashe. Han var Ben Bellas vapenbroder i Algeriet. Han var hälsominister i det befriade Algeriet. Han var sedermera muslimsk respekterad ledare i Nord Afrika. Han, tillsammans med de modiga algeriska motståndskämparna mot den franska kolonialismen, befriade sitt land, blev hälsominister och som tack för befrielsen blev han fängslad av korrupta karriärister. Som sitter kvar vid makten.

Jag blev aldrig informerad officiellt från den algeriska staten om hans död. Jag blev aldrig informerad om min mors död. Jag vet inte var de är begravna. Jag har inte fått information om min morsarv. Min och mina syskons mor var konstnär. Hon lämnade efter sig 300 tavlor. Hon var förbjuden av den kuppade algeriska regeringen, den som satte Ben Bella och min styvfar, i fängelse, att ställa ut sin konst i landet. Hon tillhör det svenska kulturarvet. Algeriet hänvisar till sin islamska tro.

Jag vet inte var de tavlorna finns idag.

Min mor konverterade till islam. Hon var troende kristen innan och fann sin möjlighet att ha direkt kontakt med Gud, Allah. Fem gånger om dagen bad hon. Sedan målade hon.

Hon gick i lära hos Uno Wallman. Hon blev bättre och bättre.

Kvinna, i Nord Afrika, muslim, svenska, gift med en befrielsekämpe och troende muslim, som inte tillät sig att bli korrumperad,  är och var inga bra odds för henne.

Den enda utställning som min mor, Ulla Wallner Nekkashe har haft i sitt liv, gjorde jag på den skånska kulturrundan. I Simrishamn visade jag ett antal tavlor av henne. Tavlor jag smugglade ut tack vare alla dom som var Mohammed Nekkashes följare och partisaner som hade kämpat med honom, och vars många familjer han hade försörjt genom sin läkarmottagning i Oran. Vänner som lät mig gå förbi tullen med tavlorna.

Mohammad Nekkashe,var en muslim som jag respekterar. Han var sunni, respekterade alla som värnade om ett humanistiskt samhälle. Vi möttes, även om vi hade olika synpunkter på många frågor.

Han visade mig respekt, han visade omvärlden att han var min styvfar och att de skulle respektera detta. De fromma muslimerna som respekterade min styvfar, accepterade mig trots min brist på gudatro.

Det är islam som jag kan leva med. Bildade muslimer. Muslimer som jag kan samarbeta med. Sådana muslimer kan tillföra vårt samhälle något. Islamister skapar elände.

Islamism, som Kaplan och hans fränder representerar, är aggressiv, chauvinstisk och politiskt maktfullkomlig. Det är politik. Att utnyttja gamla religiösa traditioner i politiska sammanhang är fegt och förslaget. Att utnyttja islam som politisk lans och att vara troende muslim, bör vara helt skilda saker.

Problemet är att det krävs bildning och modiga ställningstaganden för att hålla dem isär. Detta är en bristvara i Sverige. En bristvara bland muslimer.

Kunskapen om islam är låg i den breda allmänheten, bland politiker och största delen av intellektuella. Därför låter man sig luras av att om någon säger att någon av deras sedvänjor har att göra med islam, tror folk det fast det egentligen är något helt annat, från den lokala plats de kommer ifrån.

Är det någon som minns hur vi på 80-90-talet fick förklara att könsstympning av flickor, inte hade med islam att göra? Minns ni hur muslimska representanter och hur muslimer själva hävdade att det är nödvändigt att få göra och att förbjuda det, vore att kränka religionsfriheten.

Nu är detta glömt. Nu vet även muslimska kvinnor att könsstympning inte har med islam att göra utan en av flera sedvänjor som är till för att förtrycka kvinnan och binda fast henne.

Koppla inte Kaplan till islam. Han representerar inte alla muslimer. Problemet är att sådana som Kaplan kommer alltid att representera alla muslimer så länge inte andra muslimer går ut öppet och protesterar. När får vi se det?

Kaplan är snarare en bra representant för en existerande turkisk schauvinism som frodas här.

Här, förstår ni, som besvärar er med att läsa min blogg, här ligger en kälknöl.

Det tar tid och i svag värme,  att grädda det utvalda köttet. Men det sker. En dag blir många överraskade över det färdigstekta köttet. Då kan det vara för sent.

Våra svenska ”feelgood” politiker har det bra. De är rädda att förlora det braiga. De håller varandra i handen. Sjunger ” we shall overcome”. Ser på varandra, så som vi gör här i Norden, för att få konsensus bekräftad. De är rädda för verkligheten. De är rädda att komma ner till oss dödliga.

De tar på sig uppgifter som de inte behärskar. Självinsikten uteblir.

Världen skrattar åt oss. Med all rätt.

Den värsta insikten är att konstatera att välmående gör människan korkad. Inskränkt. Begränsad. En slutsats att fundera över.

Detta är identiteten av vårt samhälle idag. Korkat. Begränsat. Naivt.

Vi är korkade. Vi låter oss bli lurade, av dem som har överlevt på gator i verkligheter som ingen svensk politiker ens har sett på bio.

 

Låt oss se det från en annan sida.

 

Människor som slipper kamp, skit, förnedran…blir annorlunda.

De blir välmenande. De blir omtänksamma. De vill väl.

De är bra människor.

När dessa människor, som har levt i denna välmåga, möter svek, möter lögn, möter förslagenhet blir de besvikna. Skrämda.

Många vänder sig tvärt om. Många blir hårda.

Det handlar inte om att de skaffar sig djupare kunskap om islam. Eller förstår skillnaden mellan islamism och islam. Eller kriminalitet som bär ett religiöst kläde.

De vill göra gott och så visar det sig att trasiga människor inte alltid är goda.

Då blir våra hjältar deprimerade, ledsna, passiva, uppgivna…

En del blir förbannade.

Grannsamverkanorganisationer övergår till att bli civilgarden. De beväpnar sig. De gör sina ronder. De har sina möten. De vill försvara sina familjer. Sin egendom. Sin existens. Sina rättigheter.

Varför är det så svårt att förstå?

Invandrare förstår detta. De förstår däremot inte en politisk ledning i ett demokratiskt  land som förnekar sitt folks intressen.

Denna välvilja från den politiska ledningen på alla nivåer i landet, att vara snäll mot alla som kommer, på bekostnad av alla som redan är här, uppfattas av inkommande människor som förnedrande.  De kommer hit för att få ett bättre liv, av olika skäl. Många är kloka nog att inte vilja komma på den redan existerande befolkningens bekostnad. De skulle själva aldrig acceptera det i sitt eget land. De vet väl, att en sådan diskriminering skadar deras egna möjligheter framöver.

Men vår politiska ledning i landet, ser inte detta. Våra kommunala ledningar, ser inte detta. De ser att vi måste ha en ökande befolkning, så att monopolen får en tillräckligt billig arbetskraft. Svenskarna börjar bli för kräsna och vilja leva på mänskliga villkor. Regeringen ser, så som kapitalismen alltid har sett på arbetskraften, att den ska vara billig och flyktig. Vilket innebär att den är lättmanövrerad och lättexploaterad. Välkomna! Det är därför vi är med i EU.

Summasumarum, det är inte invandring i sig som är problemet. Det är på vilka villkor invandringen sker. Den ska vara reglerad, men i EU är den inte reglerad.

Att det kommer hit människor som vill arbeta och skaffa sig drägliga liv, har vi haft sedan stenåldern. Vi har skött det på fungerande sätt.

Men sedan vi gick med EU har vi tvingats följa EU regler, som gör att det inte fanns stopp för massinvandringen. Efter lång velighet och märklig inställning, lät man flera tusentals människor komma in, utan kontroll. Varpå man sent om sider insåg att man måste stoppa flödet.

Karl Bildt ville ha billig arbetskraft och påfyllning på ett åldrande Sverige. Denna inställning till invandring, är grunden för vad vi har idag.

Den obildade journalistkåren envisas med att upprepa begrepp som fobier, planterade av s.k. forskare med politiska, propagandistiska förtecken. De talar om alla slags fobier. Kritik mot hur invandringen har sköts har blivit invandrarfobi. Kritik mot islamism har blivit islamofobi. Osv.

Jag har förstått att begreppet fobi, betyder inbillad sjukdom. Om jag har en spindelfobi, har jag en inbillad rädsla som kan övergå till sjukdom, en fixering, om att bara för att det är en spindel jag ser, är det liktydigt med att den är farligt.

De som talar om islamofobi, snyltar på sionismens framgångar.

Sionismen har lyckats stort, genom att misstänkliggöra alla som kritiserar Israels politik och kalla dem för antisemiter.

Islamism, är en spegling av sionism. De båda förutsätter varandra.

Få är de som har modet att bekräfta detta.

Idag är det oerfarna MP som betalar konsekvensen för sin ytlighet.

Men i sanningens namn bör det noteras att i även erfarna partier såsom SAP väntar framtida skandaler.

Vi har en arme´som har kommit in i vårt land utan bekräftelse. Jag menar alla unga män som har sökt sig hit. Det kan röra sig om ca 20.000. Den hjälp de borde få är hur de skall återvända för att befria sina länder. Varför är dessa män inte i sina länder och kämpar för befrielse? Inte sitta här och skydda sig, medan kvinnor, barn och gamlingar får sköta motståndskampen hemma.

Att ha myndigheter som inte reagerar på detta, är skrämmande. Det är en mycket avgörande faktor för människors växande brist på tilltro till svenska staten och myndigheter.

Jag betalar gärna skatt för att stötta, utbilda människor så att de kan förändra sina länder. Jag är gärna med att bidra till att människor kan bygga upp, förbättra sina länder.

Men jag är inte med om att bli behandlad som andraklassens människa, trots att jag har släkt som har levt i denna del av världen i mer än 1000 år. Jag är inte med om att mina barnbarn inte får den hjälp de har enligt lag rätt till. Kommuner hänvisar till att  pengarna skall gå till unga män som inte vill kämpa i sina hemländer. Eller ungdomar som är hitskickade av att utföra tjänster, eller ungdomar som är redan sålda till internationella kriminella nätverk och som våra ”naiva” myndigheter inte ser. Inte vill se. Verkliga barn i en verksam slavhandel, under radarn i landet Idyllien.

Nej, det handlar inte om fobier av någon art.

Skall vi tala om fobier, lär det röra sig om Riksdagens och regeringens verklighetsfobi.

Men verkligheten är inte inbillad farlig. den är farlig. Men dess förnekelse gör den mycket farligare. Det borde Löfven tänka på.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annons