En del hävdar att det inte finns någon terrorism. De talar om befrielsekamp. Helt rätt, när den är en befrielsekamp och inte är riktad mot civila. Andra säger att terrorister är dem som SÄPO lyckas fånga in via telefoner och datatrafik, samt information från länder som klarar uppgiften bättre. Det är det senare som utgör ett problem. SÄPO kan inte. Varför?
Terror som metod mot civila för politiskt inflytande och politisk förändring har alltid funnits. Namn på dessa handlingar har varierat. Ibland som motståndskamp, som under krig, belägring och ockupation. Denna kamp har kallats för terrorism från motståndaren. När civilsamhället utsätts för attacker, genom att skapa förödelse,tumult och oro. Genom våld tvinga på egna politiska intressen, då kan det kallas för terror.
Ser man i litteraturen genom olika perioder, framgår ofta att terror är att använda våld mot civila för att påtvinga en politisk hållning.
Det är med andra ord ett mäktigt vapen för att påtvinga sin politik.
Man slår slumpmässigt till, med ”fattigdomsvapen” det vill säga med allt som går att använda, från hemmagjorda bomber till fordon, bränder till handeldvapen. Det är lätt för den som vill bli terrorist, att bli det.
Det som gör skillnaden mellan en våldsverkare, för att denne är förbannad, knäpp eller bär på en frustration av privata skäl, och en terrorist, är det politiska budskapet.
Det politiska, ideologiska budskapet tillhör den ena eller andra polen. Uppfattningar som utesluter diplomati, diskussion, förhandlingar och kompromisser. Det är ståndpunkter som inte ifrågasätts av en själv eller tillåts ifrågasättas av någon annan. Oftast kortsiktigt och tämligen ointelligent. Men effektfullt.
Fanatism, oavsett religion eller politisk uppfattning, är ett sätt att mobilisera och att locka människor till terrorism. Ledarna är mer strategiska och målinriktade.
Den som ifrågasätter ”saken” är fiende.
Vad har vi för olika terroristståndpunkter då? Vi har mött dem som kallar sig vänster, höger och religiösa. Alla har dom rätt enligt dem själva.
Jag minns när jag jobbade på ett klass två fängelse som lärare, där fanns ingen, obs. ingen som sade sig vara skyldig till brott. Alla var oskyldigt dömda, enligt utsago.
Hade detta stämt skulle Sverige ligga i den absoluta toppen av felaktiga domar i världen. Det finns tillräckligt mycket som pekar på att så inte är fallet. Men ändock. Alla sade de sig vara oskyldiga till brott.
En terrorist anser sig vara oskyldig till brott, denne gör vad som är rätt för ”sakens” skull. Är gossarna på finkan som jag träffade likadana som terroristerna?
Nej, man gör skillnad på kriminella som är ute efter eget välstånd och dem med politiska budskap.
Den kriminelle genar, och det är det ju många som gör. De fattiga som genar åker dit, medan de rika som genar skyddas på olika sätt. Detta vet Kalle i finkan, alltså säger han sig vara oskyldig. Dock med glimten i ögat och ett gemensamt rågarv. Kanske sker samma på Östermalm.
Terroristen har ett politiskt budskap, ett ideologiskt budskap till skillnad från den kriminelle som vill skaffa fördelar åt sig själv. Hos terroristerna fungerar inte svart humor.
När man stöter på ideologier som har i sin verksamhet våldet som medel för att framtvinga sin makt, kan man tala om terroristideologier då?
Ta muslimer som framhåller jihad, där den kan tolkas som en våldskamp för att upprätta ett khalifat, muslimsk statsbildning. Är det en terroristuppfattning? Förmodligen i sin snäva tolkning. Man kan tolka jihad också som en inre resa till utveckling, då handlar det inte om terror i samhällets tolkning. Då handlar det om självrannsakan. Det är således våldet, som avgör oavsett vad det kallas.
Är det tolkningen av islam som gör skillnaden eller är det hela trosuppfattningen som är terroristisk?
Många fredliga muslimer skulle protestera över att våldet utgör en del av trosuppfattningen. De menar att det är vanföreställningar. Men då krävs att de troende, fredliga aktivt motarbetar denna uppfattning i sin tro. Att de inte bara skyller ifrån sig på dem som inget begriper, utan att de tar fighten. Om de törs.
Hittills törs de inte. Därför har vi problem. De troende måste motarbeta avarter, förlegade tolkningar förankrade i feodala klansamhällen. Gör de inte det, blir de inte trovärdiga. Då blir deras trosuppfattning detsamma som terrorism i mångas ögon. Även i sak, blir det ett undfallande till det i trostolkningar som gynnar våldet.
Då tvingas det övriga samhället att motarbeta islams framväxt. Var har vi hamnat då?
Ta nyottomanen, pasha Erdogans kamp mot sin forne lierad och nu fiende Gulum. Erdogan är fundamentalist, våldsman och nyottoman, (neoottoman). Han är reaktionär. Samtidigt som han lyckas kalla sig för demokrat, dvs. han riggar valen så att de blir som han vill. Han är ett av fascismens nya ansikten. Han bekämpar alla reformistiska försök av att uppdatera islam till 2000 talet.
Inget nytt. Reaktionen har sett likadan ut genom hela mänsklighetens historia. I en ständig kamp mot förändringar som går emot egna intressen och progressiv utveckling.
Det krävs en renässans av islam, en anpassning till västländer om man skall verka i väst. Annars bör man åka tillbaka till medeltiden där klansamhällen härskar. Och hålla sig där.
Förstår man inte att ta ett steg i utvecklingen, kommer detta att skapa inbördeskrig i flera västliga länder. Tror mullorna att de kommer att vinna, eller?
Då blir det bara fascismen som vinner.
Vikingarna har alltid stärkt sina samhällen med folk de har tagit med sig från olika hörn. Vi gör det än idag.
Sverigevänner kallas de som värnar om vårt land, historia, samhälle och gemenskap. Man skulle kanske hellre kalla dem för svenska folkets vänner.
Jag vet att många ingrodda svenskar gärna från burgna skikt, säljer gladeligen sin hemmahörighet för pengar. Dom är inte Sverigevänner i ovan betydelse.
Jag vet också att sökande och vilsna själar som har strandat hos oss, som ställer upp för det gemensamma Sverige, dom är Sverigevänner, svenska folkets vänner.
Det är hjärtat som avgör. Inte pass, hudfärg, födelseort, familjeband…
Alla ansvariga muslimer borde ställa sig den frågan om vad det är man vill här hos oss. Vill man vara muslim i Sverige på svenska villkor, eller vill man vara muslim på feodala mellanösternvillkor i Sverige?
Det sistnämnda lovar jag leder till krig. Är det vad man vill?
Alla gamla trosuppfattningar i väst har genomgått renässans. Nu är det islams tur. Folken kommer hålla muslimska ledare ansvariga för att detta görs. Görs det inte, blir islam en ideologisk uppfattning att bekämpa för det övriga samhället. Det är att sätta feodalism mot modern kapitalism. Den kampen har redan flera gånger utkämpats med feodalismens förlust. Kloka muslimska ledare i Sverige ser till att renässans, anpassning av sin ideologi sker till västerländska, svenska förhållanden, om det är här man vill verka.
Jag har fått lära mig bland muslimer i olika muslimska länder, att Sunni uppfattningen ses som överklasstolkningen av islam. Medan folket, de fattigaste följer Shia. Vi kan alltså ha att göra med en klassmotsättning. Betänk det. Om det är så, får vi helt plötsligt en annan dimension på kampen mellan Shia och Sunni. Eller hur?
Det behöver inte innebära att alla som är sunni är rika och att alla som är shia, är fattiga, så enkelt är det aldrig.. Det går i arv, klantillhörighet osv.
Ta de som kallar sig för ”vänster” terrorister. Är de ”vänster”? Är de kommunister?
Många svarar givetvis ja, på det. Allt som är dåligt och våld är självfallet kommunistiskt, då vi har indoktrinerats i detta sedan mitten av 1800 talet, tillsammans med industrialismens framväxt. Det har alltid varit att den som vill förbättra är lika med farlig och därmed vänster.
Det intressanta är att de som har genom åren utgjort en vänsterterrorism, är ofta komna ur övre och medelskikten i samhället.
Överklasspojken Pol Pot vantolkade marxism, och därefter fängslade, mördade han sitt folk varpå han sedan brände upp pengar rent bokstavligt i någon vanföreställning att han hade skapat ett ”kommunistiskt” samhälle. Det är i likhet med olika självutplåningssekter som skall till himmelen. Det slutar alltid i tragedi.
På samma sätt som man inte kan klandra Marx för Pol Pots förvrängda tolkning av marxism, hopblandat med egna lokala asiatiska feodala föreställningar, kan man heller inte klandra andra uppfattningar som gör på samma sätt.
Tex. islam.
Eller kan man det?
I alla ideologier från höger till vänster och i alla religioner även den fredliga buddihsmen, finns en öppning för våld.
Jag inkluderar liberalerna, som alltid anser sig stå utanför allt våld. Men när motsättningarna skärps, blir även liberaler våldsamma.
Våldet tar sig olika former, beroende av förutsättningarna.
Mer komplicerat än så, är det inte.
Dumheten inträder när man saknar självinsikt och självkritik.
Och nu har ni fattat!
Det är dumheten som råder.
Etablissemanget släppte in hundratusentals flyktingar i höstas. Vi, folket var inte tillfrågat. Nu undrar vi om alla verkligen var flyktingar?
Fanns det flyktingar bland dem? Ja, givetvis. Fanns dem som hade förlorat allt, barnfamiljer som tog den chans de såg var möjlig. Hade de pengar, så gick det. Skall vi anklaga dem? Givetvis inte. Du skulle göra samma sak i samma situation.
Men de ca 20.000 unga, starka män, som redan är tränade i krig, d.v.s. soldater, kom också hit. Skall dom inte vara hemma och organisera motståndet? Eller överlåter de i vanlig ordning motståndet att skötas av morsan, hustrun och farfar samt barnen som man lämnade efter sig?
Dessa vältrimmade, starka s.k. unga ”män” undrar jag förstås vilka de är. Vilket jag inte är ensam om. Är de bara fega? Ynkryggar som smiter sitt ansvar? Hade de roligt under diktaturen och när baren blev bombad, så kom de hit? Eller?
Oavsett hur de tänker, har vi de facto fått en armé hit till Sverige. Som inte fångas upp av vårt försvar. Inte heller av SÄPO, som enbart tjatar om att det finns ca 300 potentiella terrorister i landet.
Dom har fel.
Dom har fel.
Dom har fel.
Sitter man i datarum och kollar skärmar i FRA för att se vem pratar med vem…kan man lika gärna sitta och spela förutbestämda dataspel. Utanför skärmen råder en annan verklighet ändå.
I den inskränktes värld, den som är omhuldad av välstånd, välmående, teknik, pengar, rimliga myndigheter och diskussionsfora… kan man ju inbilla sig att man fångar upp potentiella och vilande terrorister när man kan lista ut något ord som sägs via datorn.
FRA och SÄPO är idag ungefär som på samma sätt då vi, som kallades 68:or, upplevde polisen. Vi identifierade dem enkelt på skorna, statliga, grova och hållbara skor, så att de kunde traska efter oss. Vi lurade dem ofta, vi skrattade åt dem. Vi var tvungna att informera dem om sådant de givetvis missade, men som vi insåg var farligt för samhällsutvecklingen.
Varför har aldrig polisen utvecklats intelligent och humant? Varför är polsen kvar på samma nivå som då? Är det några chefer som skall skyddas?
Vi måste ha en poliskår med kvalitet vilket innebär intelligens och humanism. Hade vi haft politiker och polisledning som fattade det, hade vi haft en idyll att leva i. Då skulle heller inga utbildningsplatser stå tomma på polisutbildningen.
Men vi lever i ett alienerat samhälle. Vi folket, har blivit FRA koder. Vi har politiker som insisterar på att kalla underklassen för ”utanförskap”.
Utan denna underklass hade de själva aldrig haft möjligheten att komma upp sig. att bli föraktade uppkomlingar som tar sig råd med skattesubventionerade pigor o.s.v.
Underklassen är en förutsättning i det kapitalistiska samhället. Då ska man inte kalla den för ”utanförskap”. Eftersom alla som tillhör den vet att det är lögn. Därför möts etablissemanget av förakt och stenar.
Etablissemanget har rätt i en sak förvisso, att dessa ”utanförmänniskor” står utanför medelklassens skyltfönster till välfärden och tittar in.
Vi är många, kära uppkomlare, som står, har stått, utanför medelklassens självgoda skyltfönster och tittat in.
Sedan följer Täbyspecialister, Djursholmsspecialister ända ner till uppkomlarträsket Södermalmspecialister med ett antal utpekanden av andra förorter, än deras egna, som förorter i ”utanförskap”, d.v.s. underklassen.
Det som skiljer underklassen idag från hur den var för 100 år sedan, är att i den finner du doktorer, docenter, författare, konstnärer, hantverkare, företagare, sociala entreprenörer, utöver andra arbetare och arbetslösa, papperslösa, flyktingar, sjuka och fattigpensionärer.I de här förorterna, så som i min egen, har man ungar som ingen klarar av förutom de kriminella. De kan ta vara på dem. Som extra peng kan grabbarna få påsar med sten att slänga på blåljus, för att fördröja, skydda knark och vapenhandel.
Som vanligt ägnar sig etablissemanget åt symptomsökning. Hur skall man släcka de små eldar som blossar upp då man blundar för den verkliga rotbranden?
Visst finns det politiker som ser längre. De säger att det saknas fritidsgårdar för dessa unga. Saknas fritidssysselsättningar. Hade de bara något roligt att göra, som att spela dataspel, få en häftig telefon…skulle de inte kasta sten på ambulans och polis. Enligt socialtjänstemän som är indoktrinerade i en småborgerlig, kristen, ”tyckasyndom” mentalitet. Men har så fel.
Uppkomlarmentaliteten skapar forum för ett tänkande som lyder: att är man fattig, saknar man moral, då slåss man och är kriminell.
Det är i överklassernas syn på underklassen som detta gäller.
Om man är fattig och har det ”tråkigt”, vilket innebär att man inte har några utvägar, ja då kan man slå till och begå brott. De absolut flesta fattiga dock, utsatta, utför aldrig brott.
Bland de besuttna, de rika, de maktfullkomliga, sker minst lika många brott. Skillnaden är att hos den fattige kan det handla om några tusenlappar medan hos den besuttne kan det handla om miljoner, om miljarder.
Fattigdom och brott är inte en självklar förening. Det är få fattiga som är brottslingar. Rikedom och brott har bevisligen ett sammanhang.
Sorry, det är just här medelklasstolkningar av underklass inte stämmer.
De inskränkta tjänstemännen påstår att det inte är roligt för en ungdom att se sina föräldrar hemma då de inte har ett jobb att gå till. Vems tolkning är det? Det kan vara en trygghetsfaktor att ha föräldrar hemma.
En italiensk man ringde på min dörr och frågade om jag hade knivar att slipa. Jag hade fått min pension så jag sa , ja tack.
Det visade sig att han var en förgyllare från Italien, som hade utbildat sig till att förgylla allt från kyrkor till profana föremål.
I det protestantiska Sverige är det inte mycket att hoppas på att få kyrkor vilja ha förgyllning.
Varför är det ingen gammal AMS tänkare som bryter seniliteten för ett ögonblick och säger, ja, vi kan ge dig ett stöd att starta eget i ett kooperativ. Där kan du förgylla allt möjligt som människor vill ha förgyllt. I samma kooperativ kan någon annan som kan sy, eller laga skor, eller laga bilar, slipa knivar, tapetsera, laga hushållsapparater…också arbeta. Med statligt stöd kan kooperativet hålla låga priser och människor få laga vad de har istället för att köpa nytt. Alla fattigpensionärer som jag själv, alla miljömedvetna som jag själv, alla empatiska som jag själv… skulle vända sig till dessa kooperativ. Sitta vid kaffét i väntan på att dojorna blir klara. Det skulle bli arbeten, inkomster, skatter. Vi skulle tycka om samhället.
Men vi behöver inga brackiga ”enkla” arbeten, som etablissemanget skriker om och som lyser av arbetarförakt.
Kooperativen skulle bli värdiga arbeten utförda av människor med yrkeskunskap och självaktning.
Högerregimerna vi har haft har letts av en dogmatisk inskränkthet, som gör dem korkade. Begåvade och bildade borgare är välkomna närhelst de dyker upp. Beklagligen är det alltför sällan som de gör det i politiska sammanhang.
Inskränkta borgare som Bildt och Reinfeldt har bidragit till Sveriges förfall.
Deras uppfattning har varit att ge minimibidrag till folk i nöd. Med tvång skall man få folk att ta arbeten som inte finns.
Så vill man skapa s.k. ”enkla” arbeten. Arbeten, underförstått som vem som helst kan utföra. Om de har ett halvt huvud, ett finger eller bara ett ben, likt förbannat fixar dom det enkla jobbet enligt politikerna.
Vad har allt detta att göra med hur SÄPO inte ser var terroristerna är? Människosyn. Människosyn. Människosyn.
En alienerad människa kan sätta sig bakom FRA datorer och ”fixa” världen. Detta kan leda till att militären får ta över Sveriges styrning så småningom.
(Nu hör jag hur människor slår sig för pannan för alla tokerier…inte här väl…guuuud så många idioter det finns!)
Ta ett djupt andetag och tänk till. Det kan bli så.
Enda sättet att stävja terrorism i Sverige är att vara mänsklig.
Med det menar jag inte naiv, korkad, okunnig, inskränkt, obildad, självgod, klappa på huvudet och tycka synd om alla skäggiga barn… som också är högst mänskliga egenskaper.
Med det menar jag att man måste förlita sig på dem som kan, som sticker ut, som är erfarna, som tillhör ”fel” grupp, ”fel” kön. Våga satsa på dem som av någon anledning förmår utan att ha alla ”rätta” stämplar, trots allt kan bidraga. Gå på personen, egenskaper och förmågor.Ungefär som att ta hjälp av före detta kriminella hackers i kriminalitetsbekämpning. Som att ta hjälp av utsatta, kunniga och starka människor som vet vad hederskulturer är, som att ta vara på dem som har erfarenhet av kriminalitet och har lämnat den. Då menar jag lämnat den, inte som Fryshuset tolkar kriminalitet. Som att ta vara på kvinnor som har utsatts för förtryck och visat på styrka och protest mot förtryck. Som har insikter om det.
Det är dem som har bearbetat, utforskat och förstått sammanhangen, som man skall ta. Det ska finnas vägar för civila att samarbeta med rättsvårdande myndigheter på ett öppet och mänskligt sätt. Man måste ha insikter av sin erfarenhet och med hjälp av dem, ta ställning. Det finns dom som har det. Som kan bidra. Om de får.
Då det kräver kunskap, mognad och mod hos dem som bestämmer, är det lättare att kräva vissa formalia av dem man tror skall kunna göra jobbet.
Formell utbildning är en torftig väg att söka kvalitet på enbart.
Men om ansvariga människor hade tillräckligt med självkänsla, mod, kunskap och vilja att försvara ett öppet och demokratiskt samhälle, då skulle de nosa fram dessa människor som finns i vårt samhälle.
Då skulle de inte slå ifrån sig allt som inte faller inom den byråkratiska mallen.
Jag menar att man måste ha en kunskap om den värld och villkor människor kommer ifrån. Att komma från området är inte detsamma som att ha kunskap om det. Att förstå, oavsett varför, är vad som gäller.
Det krävs intelligens, psykologi, kulturell bildning, mod och vilja att värna om det samhälle våra förfäder har byggt. Att inte sälja ut det, att våga värna om arvet från tidigare generationer.
Att vara öppen och generös men tydlig och klar i gränsdragningar.
Det krävs mod från myndigheter. Det krävs ett stoiskt lugn och medveten hållning. Det krävs öppenhet för kunskap från andra, från dem man inte ens har sett att de finns.
Det krävs att man är de facto, Sverigevän, att man är svenska folkets vän.
Många av dem som har tagit sig hit av någon anledning, vill slippa sina påtvingade uppdrag de har med sig. De vill samarbeta, vill leva normala liv. De vill lämna efterblivenheten. Men då måste de möta någon de kan känna förtroende för. Man kan inte fånga in detta av it-nördar på FRA. Sådant kan bara fångas upp i förtroenden, i möten, i samtal.
Då tänker SÄPO, att om vi skickar någon som kan arabiska och svenska, tränad av polisen, som ser ut som polis, uppför sig som polis…så får vi veta.
Nej. De får inget veta eftersom de inte kan skapa förtroenden.
Alienerade människor kan inte skapa förtroenden.
Tekniska system skapar inga förtroenden.
Man måste förlita sig på människor. Tro på det humana.
Med min erfarenhet och bakgrund känner jag en stor oro inför snar framtid. Det härskar för mycket inkompetens och politisk impotens.
Allt som egentligen behövs, finns i landet. Men det gäller att se det. Det gäller att fatta beslut om att fånga upp det. Det gäller att ha ryggrad, mod och en humanistisk människosyn.
Varför vill man inte, varför finns det inte sådan kaliber i vårt lands ledning?
Rebecca Hybbinette 