I have a dream…

…om ett rättssamhälle som lever upp till att alla är lika inför lagen, ett samhälle om där medborgarskap är en garanti och en förpliktelse. Jag drömmer om ett samhälle där demokrati är en metod att styra samhället med och inte bara säger sig vara det. Jag drömmer om ett samhälle där människor står i centrum och inte profiten…

Men drömma gör man om natten. Eller som en flykt under dagens umbäranden, samtidigt som man vet att det bara är en dröm som kan ge tillfällig styrka och några minuters respit.

Människan har ett behov av att förklara för att kunna förstå. Vi måste kunna förstå för att kunna agera. Vi måste agera för att kunna förändra. Vi måste förändra för att inte ha det som nu.

Men vad är det för något vi har? Har alla det lika dant? Nu?

Någonting sker i tidsandan, människor håller på att tappa fotfästet, många flipprar ut, samtidigt talas det i medierna om högkonjunktur. En del söker svar i himlaväsen, andra i konspirationer, och ytterligare i glömska och förnekelse. Men ingen vet vad.

Religion, sjukdom och berusning går hand i hand och kapitalet tjänar på allt. Människor resonerar som de har förstånd till.

” Jag har inget att dölja, så mig gör det inget om makterna tjuvlyssnar.”

”Jag röstade för EU, så jag kan köpa saker billigare, jag har inga problem med att globala företag styr mig.” ” Alla får komma till Sverige, så länge jag har min levnadsstandard kvar.” ” Jag sopsorterar så jag värnar om ekologin.”

” Jag vill vara lycklig så jag struntar i andras problem.” ”Jag är människovän och hjälper människor i nöd…(tills jag blir utbränd, upplever otacksamhet och blir hatisk).”……

Ja, resonemangen har låtit så och ingen tycks undra varför.

I början på 1900-talet, under inbördes-och interventionskriget i det unga Sovjet, drev föräldralösa barn omkring som gräshoppshorder. De slog sig ner, plågade omgivningen med sin kriminalitet och sina metoder för överlevnad. En ung pedagog, Makarenko, utvecklade en förståelse för hur att ta hand om dessa ungdomar. De fick gå i skola, skaffa sig yrke och göra rätt för sig i samhället. De flesta gjorde det och många  blev framstående medborgare i olika sammanhang. De fick lära sig respekt för sitt eget och andras arbete samt lära sig självdisciplin och att underordna sig den kollektiva disciplinen.

Kloka pedagoger har använt sig av Makarenkos erfarenheter, speciellt i sammanhang med ungdomar med svår social bakgrund.

Sådant är otänkbart i Sverige. Här ska företag tjäna pengar på alla grupperingar i samhället och när det gäller ungdomar finns det alltid någon som vill tjäna på mobiltelefoner och datorer. Kanske på det hus ungdomarna bor i, eller på de transportmedel de använder. Varför inte sko sig lite på den välsignade sporten också.

När det kommer till ”ensamkommande flyktingbarn” är det ett utomordentligt läge för nedtryckta själar i allmänt underläge att kunna hävda sig gentemot några som är ännu lägre än en själv i samhällshierarkin.

Då ingen professionalitet har krävts i arbete med ungdomarna, men bara formalia i bästa fall,  har dessa arbetsplatser lockat till sig inte enbart en ”Arbogakvinna” men troligtvis ett flertal dito runt om i landet. Ingen tänker till, ingen undrar, ingen tar ansvar och kontrollerar. ”Jag har ju inget att dölja…”  ”Alla har rätt att komma hit…” ” Jag vill bara vara lycklig…” ” Så och så ska det gå till enligt myndigheter…”

Men gör det, det?

Fattiga och unga Sovjet klarade av för 100 år sedan att göra något med förvildade ungdomar. Medan rika Sverige idag med liknande ungdomar, skapar förödelse.

Under dagen har man tuggat budgetförslag i Riksdagen. För en dödlig, utan att vara nationalekonom, synes budgeten vara lika slät som en enkel vetebulle. Det var luft här, lite deg där men när man doppar den i kaffe, försvinner den nästan helt och blir till en slemmig massa.

Det fylls på lite i hålen, men inte tillräckligt för att göra skillnad. Som att gå till tandläkaren och påbörja en rotfyllning, med tillfällig lagning, men inte ha råd att fullfölja den.

Budgeten saknade insikt om hur samhället mår. Det var försiktighetsnisse och fru präktighet som presenterade den. Med sådana typer skapas ingen dynamik. Ej heller utveckling. Eller tillit. Två år till valet och med fortsatt kräftgång kommer förmodligen valdeltagandet bli ännu lägre och även där anpassa sig till EU nivå, då medborgarna börjar inse att de kan inget göra. De kan inte påverka någonting i samhället som är av avgörande betydelse.

Assange sitter häktad i flera år för misstanke om våldtäkt, som ingen har ens orkat förhöra honom om. Samtidigt som kvinnor anmäler och bevisar våldtäkter som inte ens leder till utredning och bara läggs ned.

” Hade du i alla fall inte lite för utmanande klädsel ändå? Då kanske det inte är så konstigt att man tror att du vill ligga?”

Lika inför lagen?

Jag minns ett faderskapsmål jag hade efter min förstfödde son. Min advokat ansåg att jag var så simpel och fick skylla mig själv, då den fine fadern, som både var svenskamerikan och forskare, inte ville ha en som mig. Att jag blev med barn var ju mitt fel. En så ung jänta, med en så simpel bakgrund som min, får väl finna sig i att fadern vägrade erkänna faderskap.  Så fanns det väl inga garantier för att just han, den fine, kunde vara far. Det kunde ju vem som helst vara, eller hur?

Att den fine fadern satt i rättssalen med en ny kvinna, var ju bara uttryck för hans upphöjdhet. Medan jag, bekräftade arbetarslampans låghet.

Idag, är formerna ändrade i bästa fall, men innehållet och olikheten inför lagen är densamma.

Ikväll visade Kalla Fakta om fria, icke dömda, krigsförbrytare i Sverige. Efter Balkankrigen varnade jag för att det kom in många krigsförbrytare med flyktingarna från Balkan. Har ingen aning om någon är dömd. Säkerligen, med vår bekväma polis, lever de säkert i all välmåga. Givetvis hade det ingen betydelse i vad jag sa. Vem var jag, att påstå att det fanns krigsförbrytare lösa i Sverige?

Nu gäller det Syrien. Det gäller med all säkerhet Afrika också. Förut gällde det också från Saddam Husseins stall av bödlar. Framförallt de som utförde massmord på kommunister i Irak, för att uppfylla krav från CIA. Men sådana massmördare räknas nog inte som krigsförbrytare. De räknas säkert som hygientekniker hos CIA.

Våld lönar sig.

Kamp för demokrati, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, kritiskt tänkande, kritik av makten, organisationsfrihet och kamp för ett bättre samhälle, kan bara ske med modiga och medvetna människor. Av människor med civilkurage. Med människor som trots rädsla, gör vad som är rätt. Det är modiga människor och de enda som kommer att leda en utveckling i människovänlig riktning. Dom andra är inget att räkna med. Det bästa vore att de är följsamma, men räkna inte med att de står för något.

Inget kommer att ändras med människor som sitter framför datorn och lajkar, visar katt- och matbilder, eller talar om vänner på fejan, som om de vore riktiga vänner. Folk har tappat fotfästet, de ser inte längre skillnaden mellan närhet och digitala rymder. De är alienerade och ser inte sig själva. Ska vi väcka dem? Ska vi försöka?

Sociala medier är bra redskap för att sprida, kontakta, informera… men inte för att förändra.

Jag har en dröm om ett mänskligt, demokratiskt samhälle, där vi alla är lika inför lagen. Om ett samhälle där människor säger ifrån och inte viker sig i ynklig feghet. Om ett samhälle där människor tar sitt ansvar. Där makten tar ansvar efter befogenhet. Där maktens representanter vågar till självinsikt.

Jo, jag medger, en dagdröm, men dock en liten respit för att samla kraft.

Det gemensamma samtalet, mötet, dialogen, den gemensamma glädjen och den gemensamma kampen, sådant leder till förändring.

Organisera, organisera, organisera. Gräv där du står!

 

 

 

 

 

 

 

 

Annons

Det ligger en unken stank över demokratins dagar

Det demokratiska projektet går ut på att fördela makten på medborgarna, göra dem delaktiga i sina egna liv, ge dem ansvar för det egna och det gemensamma. Makt och ansvar efter befogenhet. Ju större makt ju större ansvar och befogenhet och vice versa.

Vi har ett EU som krackilerar utan att skräddarna till EU kostymen funderar på varför. De endast försvarar deras ursprungliga skräddaridé. Men när sömmarna spricker, förnekar de att det råder svagheter i hantverket. Det är fel på den som bär kostymen. Nu råkar det vara de europeiska folken som det är fel på, enligt EU skräddarna.

EU gubbsen talar om ”de fyra friheterna” (för vem, kan man ju undra)

Friheten av att kapitalet kan fara över gränser utan att betala för det.  Friheten till att slippa betala för alla klickar som sker för alla transaktioner. Med det slipper jag också redovisa något, varifrån jag har fått mina pengar. Bankerna kan kolla upp småfolk och avkräva dem redovisning för innehav av kosing, men en bank behöver ju inte oroas för sådant.

Den andra friheten är att varor kan föras runt i EU utan att behöva betala en massa tull. Det innebär att förut då en nation satte ett pris för varje sak som någon skulle tjäna pengar på genom att sälja den till oss, finns inte. Jag behöver inte betala för att få tjäna pengar på din nation som du och ditt folk har byggt upp och som jag, från tjotahejto kan komma och utnyttja. Det är väl bra, någon tjänar ju pengar på detta.

Är det jag? Så jag kan köpa skräp för billigare penning och jag kan lyfta min självkänsla av att veta att jag är ”värd” något som erbjuds. Jag ingår i marknadsvärdet. Jag kan köpas och säljas. Jag har blivit en vara. Jag är alienerad. Det är bra för affärerna.

Samma gäller för den tredje ”friheten” att förmedla tjänster oavsett i vilket land jag befinner mig i inom EU. Jag kan putsa dina skor här eller i Paris, same shit. I alla fall för skräddarna i EU.

Så till den fjärde ”friheten” som gjorde att Brexit blir en realitet. Friheten för arbetskraft, personer, tiggare, potentiell arbetskraft, lycksökare, kriminella, terrorister, vagabonder, semesterfirare…ja alla skall fritt få röra sig inom EU hur dom vill. När dom vill. Förr när jag åkte till Frankrike var jag tvungen att redovisa att jag hade tillräckligt med pengar och kunde ta hand om mig några dagar. Skulle jag stanna fick någon gå i god för mig. Nu är det fritt fram att komma hit och jag betalar ditt uppehälle. I alla fall om du säger dig tillhöra en kategori. Annars får du bo i skogen.

Ett fattigare land släpper gärna sin befolkning till ett rikare land, som i fallet England. Så slipper man kostnaderna hemma samt så skickar landsmännen hem pengar vilket gör att alla blir rika förutom de arbetare i England som blir undanskuffade.

Men se England har tränat på borgerlig demokrati mycket längre än största delen av Europa har gjort. Även den mest obildade vet att han kan kräva sin rätt. Och gör det. Nu har han gjort det. Brexit blev ett faktum för att kapitalets intressen var större än intresset att värna om sitt folk.

Ett folk kan makten byta ut. Vilket den gör. Bit för bit. Så har det alltid gått till i historien. Det finns inget heligt i ett folk. Det finns bara i gamla filmer man kan uppleva att makten värnar om ett folk. Det kallas propaganda.

Men folket självt kan värna om sig. Då räknar man som folk alla som vill vara inkluderade och samarbeta i samma riktning. Ja se då kommer du att upptäcka att då går inte gränserna mellan innerstad eller förort, svart eller vitt, svenskt pass eller ej. Då kommer du få en överraskning som heter duga.

Någon tyckare sa att nu vore det klokt ifall EU kunde gå England till mötes, finna en kompromiss…tills dess att ungdomen tar över. Dom vill ju ha alla ”friheter” . Dom är ju vana vid dem, har vuxit upp med dem.

Ja, samma ungdomar som jag kan få gå i marsch utför ett stup genom att manipulera dem via datorer och leta efter virtuella monster. Samma ungdomar som känner sig mer kopplad till en kommersiell värld, där alieneringen är ett faktum, där värdighet och känslor vägs i pengar. Samma ungdomar som jag har svikit genom en nedmonterad skola, genom en antiintellektuell världssyn, genom ytlighet och historielöshet.

Jo, det är klart att de väntar ut gamlingarna så att de kan ta över på sina egna villkor.

Men den synen är inte helt sann. Mänsklighetens utveckling har vilat på de tidigare människornas erfarenheter. Man kan inte googla livet. Man kan inte heller klicka sig bort från en verklighet bara för att den pockar på i ett läge jag inte är mottaglig för den. Man kan inte dra ner persiennerna och tro att världen är borta.

Det räcker inte med att fundera över ifall trädet avger ett brak när det faller och det inte finns något subjekt, tex. du, som är närvarande. Havet är djupare än så.

Det räcker inte med att låtsas att världen är virtuell.

Den virtuella världen kliver du (frivilligt) in i. Den rådande finns där oavsett du vill det eller ej.

Så vad händer då med den fjärde ”friheten”?

När arbetsgivare eller arbetsköpare, har fritt fram att vara dåliga, inkompetenta, enbart vinstdrivna och inte kan ta vara på den arbetskraft som råder, inte kan förmå Riksdagen att skaffa verkryg, förutsättningar att rätt utbildning ges och att möjligheter och flexibilitet råder, så att människor kan lämna jobb och skaffa nya. Det gäller att utgå från ömsesidiga behov. Skippa byråkratin, skapa ordning och återinför tjänstemannaansvaret.

Istället sätter man sig på breda häcken och låter andra länder klara biffen. Yrkesutbildade människor i det förhatliga fd.”kommunistväldet” är välkomna, medan vår egen yrkesutbildning anses vara för dyr. För vem?

Allt var ju mediokert och dåligt i gamla öst, nu duger deras gamla utbildningssystem. Under förutsättning att du är en östmedborgare. Men skulle du ha samma utbildning från öst, men vara en västmedborgare. Ja, då är det kört. Då duger inte din utbildning till mycket.

Just så godtyckligt, ytligt, falskt och antiintellektuellt är det.

Alla ingredienser finns i samhället som gynnar fascism. Håll till godo.

När Polen höjer sin standard och fattiga svenskar vill åka dit, kommer de inte bli insläppta om de inte enbart är bidragande. Kom ihåg det.

Orsaken är enkel. Polen är belastad av mycket, men inte av en borgerlig demokrati. När de har släppt den gamla feodal-”socialistiska” ordningen dom hade, är de åter tillbaka i en feodalkapitalism.

Kan svenskar komma dit och putsa skorna eller diska, därför att polackerna har råd att säga nej till sådana jobb, ja då kan vi komma. Men kommer vi och gör polackerna arbetslösa, rädda, oroliga, de får inte sina rättigheter, de får inte det kommunala stöd de har rätt till enligt egna regler…

Då kommer vi inte bli insläppta.

Det är vad som hände England. Därför lämnar dom EU. Det är vad som händer här. Därför bör vi lämna och skapa en Svexit.

Priset för dogmatism och folkförakt kommer att bli högt.

Det krävs en större empatisk förmåga, än vad som odlas på KTH, för att få ekonomer att se människan i sammanhanget.

De tränas till att se siffror och kolumner, vilket också är viktigt men enbart fungerande ifall de sätts i sociala sammanhang.

Då måste man ha en social och politisk bildning. Då måste man ha en kulturell och psykosociologisk bildning. Då måste man ha fostran av självrespekt och lära sig respektera andra. Då måste vår utbildning se helt annorlunda ut. Då måste vi odla humanismen.

Jag kan inte vurma för ungdomen bara för att den är ung. Jag har arbetat med ungdomar, värnat om deras utveckling och växt, det mesta arbete jag har lagt ner har jag aldrig fått betalt för.

Jag tror på ungdomen. Men bara på dom som vågar trotsa dumheten, egoismen och ideologiska kostymer i fel storlek.

Jag har ingen anledning att tro på ungdomen som köper de kommersiella budskapen, tror att världen tillhör dem bara för att de släpps igenom över landgränser,  som inte fattar att de blir utnyttjade och som tror att familj och vänskapskretsen ligger i facebook.

Jag har ingen anledning att tro att de som inte bryr sig om Sverige skulle bry sig om det folk som bor där.

Ungdommar har marscherat förr i alla färger.

Frågan är vilka fångar upp dem.

Jag tror på de modiga, de väna, de hänsynstagande. De som ser sig som en del av mänskligheten och vill värna om den.

Egoisterna, korttänkarna, dumskallarna är tacksamma att utnyttja för de krafter som bara har sina egna intressen att värna.

Den demokrati, den jag kallar för borgerlig demokrati, då systemet är byggt i en borgerlig stat med privat ägande och privata vinstintressen, den demokratin har kommit i ett rejält underskott.

Privatägande är visserligen reglerat men till de starkas fördel. Privatvinsterna sköts, fördelas, beslutas om, investeras utan någon som helst demokratisk insyn. Då ägande är avgörande för makt, blir det problematiskt med insynsskyddade bankväsende och monopolföretagande. Ju större ägande ju mindre insyn. Här läggs grunden för vårt samhälle. Ekonomin utgör basen i samhället och där har vi inget att säga till om. Där saknas demokratiska förutsättningar totalt. Då är frågan vad för slags demokrati är det vi har? Salt och peppar demokrati?

Det som återstår för medborgarna att dryfta är vad som bör göras i offentlig sektor. Där har vi infört politiska tröghetssystem vilket är nödvändigt i viss mån, men som nu har blivit så tröga att de slår bakut.

Vi har till och med en korrumperad statsrevision. Det högsta av det högsta. Inte ens kungen kan slå det.

Demokrati är en grannlaga uppgift. Det förutsätter att du har kunskap, inblick, förståelse för det du ska rösta om. Att du tar ansvar för vad du röstar. Vilket i sin tur förutsätter ett fungerande utbildningssystem, en fungerande kritikerkår och barska, öppna debatter och samtal. Det förutsätter medier som fungerar enligt deras ursprungliga uppgift. Det förutsätter att människor inte skräms till tystnad. Att människor som visslar från verksamheter som inte fungerar, blir lyssnade till, försvarade och stötta. Det förutsätter att människor är lika inför lagen. Det förutsätter att det finns en polis som vill, kan och förmår göra sitt jobb. Det förutsätter att man satsar hårt mot kriminalitet och då inte enbart på gatans kriminella men även högt upp i apparaten och inom den privata sektorn.

Det förutsätter att det skapas ett klimat i samhället där människor känner sig respekterade, skyddade och fria.

Inget av detta fungerar. Det har kommit till en punkt av oförmåga, att det håller på att tippa över. Det är en farlig process som sker. Ser ni det!!!

Fisken börjar ruttna från huvudet, som bulgarerna brukar säga.

I vårt fall har förruttnelsen och dess stank spritt sig ner genom samhällskroppen.

Institutioner som fallerar av rädsla, inskränkthet och brist på professionalitet. Skolinspektionen med sitt ja-sägande och tassande på tårna. SKL – som inte gör sitt uppdrag inom kommunerna. Polisen som skyller ifrån sig. Rättsväsende som inte vågar erkänna att de backar p.g.a. hot. Extremideologier som mobiliserar sina soldater. Och alla dom som tittar på eller fotograferar med sina mobiler så att livet skall se ut som på TV. Ja, allt detta kallas för ”demokrati”.

I detta sammanhang är surströmming rena parfymen.

På medeltiden kunde man tillhöra det frälse ståndet, bli skattebefriad, om man tillhörde rätt skikt, kunde erbjuda kungen en vistelse i ett stenhus (trähus kan brinna och kungar har fiender) som tack fick man bli frälse. Ens gård kunde sedan tillhöra frälsegårdarna i generationer. Privilegierna ärvdes av överheten. Medan undersåtarna fick ärva skulderna, oket och skammen.

Idag upprepas det gamla mönstret men i en modernare outfit.

Jag är tillräckligt gammal för att höra hur namnen på Sveriges Radio medarbetare upprepas i nästa generation, hur namnen upprepas inom TV, jag möter samma fenomen i olika samhällsfunktioner av högre rang. Tillhörande samma skikt, samma privilegier.

Vi har ett frälse som känner sina rättigheter och tar dem för givet, medan skyldigheter dumpar man neråt.

På så sätt som regeringen dumpar på kommunerna, dumpar kommunerna på de enskilda medborgarna. De enskilda medborgarna börjar slå på varandra. Så blir det när det saknas ansvar och ledarskap.

De som nu mobiliserar sig, justerar sig, markerar sig, placerar sig, förbereder sig för social oro. För att uttrycka mig milt.

Snällhetsfascismen, PK dumskallarna, verklighetsförnekarna, de ängsliga, egoisterna och de alienerade kortsynta har backat upp maktens oförmåga att leda ett komplicerat samhälle som vårt.

Det är inte enbart gängkrig som sker med alla skjutningar. Det är också ett ideologiskt krig som förs och förberedes.

Om detta kommer vi alla bli varse.

Att ha sig själv som referens till sådant man aldrig har varit kontakt med förr är lika begåvat som att ha en ökenödla som norm för valars beteende.

Jag vet var jag lägger ansvaret. Vet du?