Vi har som nation, som folk, som individer framhållit lika människovärde. Att alla har lika värde, som människor. Vi skiter i hur du ser ut, varifrån du kommer, bara du uppför dig som folk. Ett rimligt krav från ett kollektiv på individen, så att gemenskapen kan fungera. Problemen, mina vänner, är många. Det sociala värdet av människor, skiftar. Deras insatser skiftar. Deras behov skiftar. Men alla har rätt till sina basbehov. Det är fundamentet i ett humant samhälle. Men funderar man lite över hur det ser ut, hur lättvindigt makthavare spottar ut sig likavärdeprincipen, så framtonar något som har blivit till en klyscha.
Jag var ordförande för Humanisterna i Stockholm under ett år. De flesta engagerade var liberaler eller liberalsossar och jag var för radikal för dem. Givetvis hade de rätt att göra sig av med mig, vilket skedde med mycket knapp marginal. Under tiden som ordförande för Stockholm Humanisterna, (vilket var den största avdelningen, då ca 2500 medlemmar) höll jag i ett möte på ABF i Stockholm om ”fascismens olika ansikten” . Tillsammans med en annan styrelsemedlem, också van föreläsare, ville jag visa på den framväxande fascismen i Sverige. Att den tar sig nya former, men med samma innehåll.
Jag har skrivit om socialdemokratins roll i uppbygget av ett korporativt samhälle, ”Den stora myten ” Humanakademiens förlag, där jag går igenom den framväxt av ett korporativt samhälle som vi ser idag. Där toppskikten i riksdagen, olika intresseorganisationer, institutioner, oavsett vilka och oavsett vem de representerar så har de ett gemensamt, det är makt.
För att ett fascistiskt övertagande skall kunna ske, gäller att överbyggnaden, att ideologin i samhällets alla funktioner är präglad av en elitistism. Där klasskillnaderna permanentas, där diskriminering i olika former är legio, där reaktionära, antiintellektuella ideér är övervägande. Där förakt mot bildning råder. Där vetenskap och kultur anses vara av underordnat intresse. Det är grundbulten för ett fascistiskt samhälle. Sveriges samhällsorganisation idag vore en våt dröm för Musselini.
Jörn Svensson skrev om korporativism i Sverige på 60-talet. Den lilla tunna boken han gav ut, gav mig pusselbitar och mod att fördjupa mig i ämnet. Jag vet ingen annan än vi två som har ägnat oss åt det korporativa Sverige. Idag lägger Jörn Svensson locket på.
Jag fortsatte, jag skrev en doktorsavhandling i temat, sedan skrev jag en populärvetenskaplig bok baserat på delar av avhandlingen, Den stora myten, som ovan nämnd, har uppmärksammas i andra länder, men i vanlig ordning kvävs den i en demokratisk tystnad här hemma.
Att jag har en doktorsexamen och lektorsexamen har ingen betydelse och är ett hot om man är självständig och tänker själv. Självständighet tycker man inte om i korridorerna. Den akademiska världen är en intelektuell värnplikt. Var kritisk…men inte för mycket. Gå i led.
Jag blev svartlistad på arbetsplatser, fick inte jobb jag sökte, fast jag hade högsta meriter. I den politiserade skolan gäller inte betygen. Betyg är ett intyg på ifall du är godkänd i systemet, inte ett uttryck för ifall du är kunnig. Något jag hoppas att elever och studenter börjar fatta.
Hör av er, ifall ni behöver djupare förklaringar.
Kom i håg ungdomar, att betyg är en godtycklig vara och ett maktverktyg och det är inte självklart vem det gynnar. Meriter är godtyckliga. Idag gäller det, i morgon det, beroende av vad man vill mejsla fram. Beroende av vem som har makten.
Vill man ha en kompetent person på ett arbete, förutsätter det att det finns kompetenta personer att bedöma. Vilket är en stor bristvara i vårt samhälle.
Det är inte de kompetenta i sitt ämne som har gynnats, utan de som är kompetenta i fiffel och båg, i karriärism, i medlöperi… som gynnas.
Då kan du bli både journalist och programledare. Jag är övertygad om att du kan också bli akademiker och politiker av hög dignitet så som samhället ser ut idag.
Att svartlista obehaglig arbetskraft är en gammal metod. Den infördes av kapitalister som ville svartlista radikala arbetare. I Sverige ledde det bla. till fem människors död i attentatet mot Norrskensflamman. Sedan tog socialdemokratiska fackföreningar vid, där man svartlistade sina arbetskamrater som var kommunister,som man bekämpade mer än arbetsgivarna. På så sätt hjälpte man arbetsgivarna att hålla rent på företagen, man slapp konkurrens i arbetarleden och kunde bygga samförståndet med företagsledningarna. Det korporativa samförståndet. Den svenska modellen.
På 70-talet fanns tvångsanslutningen till SAP kvar. Om man blev medlem i ett LO förbund, blev man automatiskt inskriven som medlem i SAP. Sa man ifrån och att man vill välja själv om man vill vara med i något parti, blev man misstänkliggjord och fick de sämsta arbetspassen.
Något att komma ihåg i den historielösa tid vi lever i med snabba klick och tron på att världen är Google.
På detta möte med Humanisterna i ABF i Stockholm, förklarade jag vad en polis i Malmö hade berättat. Det hör till saken, att jag var engagerad i kvinnojouren och jag spred där jag kunde kunskap om hederskulturer. I Kvinnojouren samarbetade vi med polis som försökte lära sig om hederskulturer, vad det innebär för flickor och pojkar. En polis hade gått i koranskola, i moskén hos en makedonisk imam med 8 års utbildning i Kairo, för att förstå koranen, och alla randskrifter. Jag menar att imamen är en bildad person och har dessutom europeisk bakgrund och kan därmed bilda svenskar i koranen och islam.
Denne polis med sin utbildning i islam, av en muslim, sa till oss på ett möte att det fanns minst 1000 kvinnor inlåsta i Malmö. Detta på grund av tradition av att hålla kvinnan fängslad. Men också som ett skydd, eftersom man har hållit kvinnor i ett konstant underläge, så att de står på ett barns nivå i sin mentala och sociala utveckling, vågar man helt enkelt inte låta dem gå fria i en främmande stad. Därför fanns det många män som låste med polislåset när de gick till arbete eller vad de nu gjorde.
Polisen sa att det fanns ett stort mörkertal utöver siffran de angav, som var ca 1000 kvinnor i Malmö. Då, för flera år sedan. Nu har det bekräftats på skilda håll att detta förekommer fortfarande.
Jag framförde detta på mötet, jag resonerade, sökte förklaringar och förståelse. Jag ville föra ett resonemang. En dialog.
Då reste sig en medelålders herre, Arnstad och började prata om att judar var ihjälgasade under andra världskriget.
Salen var full. Jag ger min högra hand på, (du får skära av den med en slö kniv), om att det fanns ingen på det mötet, som ifrågasatte att judar har gasats ihjäl under andra världskriget. Ingen förstod dock vad det hade att göra med dessa 1000 inlåsta muslimska kvinnor.
De flesta reagerade med en beklämmande min och undrade vad det var för tok som började yla.
Arnstad fick mikrofonen i demokratisk anda, där han trodde att han skulle lära den månghövdade församlingen något nytt, genom att berätta att nazisterna hade gasat ihjäl 6 miljoner judar. Sedan anklagade han mig för att ljuga, för att vara nazist, för att sprida rasism och för att anklaga muslimska män att låsa in sina kvinnor.
Arnstad gick innan han fick frågor. Han brukar tydligen göra så, har jag förstått.
Eftersom mannen saknar intellektuell stringens, akademisk heder och social finess, skulle man hoppas att han hade vetenskaplig tyngd. Det har han inte heller.
Karln saknar allt. Men varför för man fram honom då?
Israel är förstås förbannad på att Sverige erkände Palestina som stat.
Det stör deras ockupations och kolonialistiska mönster. Israel är ju ett ständigt offer. Då gäller det för Israel att haffa tag i dem som kan väcka opinion mot en palestinavänlig politik. Men när detta hände, var Palestina inte erkänd som stat, men dock som folk med rättigheter.
Det finns många som tillhör den judiska tron och som inte delar Israels politik, och inte är zionister. Dom tycks leva i tysthet i Sverige. Varför då?
Jag hade en gammal vän, Alfred Liljenthal, som var jude från New York. Han var rik. Han var troende. Han ansåg staten Israel vara en skymf mot den judiska tron. Han ansåg den zionistiska, internationella verksamheten skända den judiska tron. Han ansåg att ockupationen av palestinsk mark och utlysandet av en israelisk stat var en skymf mot det israeliska folket och en gudsförnekelse.
Han blev medlem av PLO som personlig representant och var vän med ledarna i PLO och naturligtvis Arafat. Vilket han fick betala, med påhälsningar och stölder från hans kontor i New York.
Vi lärde känna varandra och vi gick i Atens galna trafik och diskuterade. Jag har kämpat för palestiniernas nationella och mänskliga rättigheter sedan mitten av 1960-talet då jag blev medveten om deras öde. Jag har påverkat, diskuterat, blivit avskedad, blivit förringad, förminskad, förnekad då jag har hävdat detta folks rätt till sitt land och sin historia. Jag har föreläst, hållit studiecirklar, gjort dokumentärfilm, försvarat individer, skolat, tränat undervisat…jo, jag har ställt upp. Jag har funnits som en tillgång. För den som uppskattar en tillgång.
Jag har inte gjort karriär på palestiniernas öde, jag har inte tjänat pengar och jag har inte blivit samhällspopulär.
Tvärt om.
Detta har jag med mig då Arnstadt tar sig rätten att säga att poliskvinnans siffror är fel och att jag skulle vara nazist och rasist.
Den stackars Arnstad är medioker och saknar egen kompetens. Därför är han utomordentlig bra kandidat att vara någons medlöpare.
I ett radioprogram med honom förklarade han fascism vara likställd med våld. Det var hans analys. Förstå, om man använder våld är man fascist enligt Arnstad. Detta är inte seriöst.
Det är märkligt att SVT, och andra journalister inte vill se att han är en kvacksalvare. Vad är det som får SVT att bjuda in honom?
I diskussionen om och med Nya Tider, ville han inte diskutera direkt, utan kunna fullfölja sina fraser utan att bli konfronterad. Arnstad, antinazisten, hade inte argument mot Nya Tider!
Varför bjuder public service in en sådan medioker till att konfrontera Nya Tider?!
Zionisterna kör sin kampanj och infiltrerar i nya områden. Då duger även dumskallemediokrer som Arnstad. Förut var det liberalerna som var Israels främste vän. Nu har även SD tillkommit och även de andra allianspartierna. Alla är de Israels vän. Mot arabhavet fylld av fiender och odemokrati.
Där har dom rätt. Det finns ingen demokrati i någon arabstat. Eller någon muslimsk stat.
Men sanningen är att demokratin är sparsmakad även i Israel. Visserligen, om man är en mainstream zionist, så är allt ok. Men om man är kritisk jude, antizionistisk jude, oppositionell jude, palestinier, kristen, muslim så gäller andra lagar. Alltjämt gäller militärlagar för palestinier. Oavsett vad de tänker. Apartheidlagar.
Israel är som Sydafrika var innan befrielsen. För palestinier ( inklusive kristna, ateister) si och för judar så.
Att påstå detta, påstår sådana som Arnstad vara rasism och antisemitism. Vilket han anklagade mig för.
EXPO är en annan nazistjägare i likhet med Arnstad. Men till skillnad från kraken Arnstad är Expo heligförklarad. Alla tycker de gör ett rejält jobb, avslöjar nazister och jagar dom. Var får de sina pengar ifrån? Varför avslöjar de bara vissa nazister men struntar i andra? Vad har de för kriterier för vad nazism är?
EXPO får hållas i det tysta, och blir behandlade som om de vore en statlig myndighet och att allt som kommer ur deras guldstrupar är heligt.
Har någon synat EXPO? Har någon granskat EXPO? Finns det några journalister kvar i Sverige, eller har alla blivit som polisen? Osynliga?
Klyshan, ja den är att Sverige är en demokrati med yttrandefrihet.
Jovisst är vi en demokrati. Gröper man ur innehållet av demokratin, blir det som ett sandslott och rinner så småningom ut med vattnets hjälp i sanden. För när demokratin inte fungerar och ingen lyssnar till människor, deras vardag, problem och synpunkter. När människor tvingas finna egna lösningar därför att samhällsordning saknas, därför att myndigheter inte fungerar och när yttrandefrihet innebär stämpling och fördömanden, ja då har demokrati och yttrandefrihet blivit en klyscha. Eftersom det gör inget att du skriker, ingen hör dig. Vem som helst kan sätta vilken epitet som helst på dig, utan ansvar, utan kunskap, utan konsekvenser.
Talar du ur eget hjärta, betraktas du som tok.
Du har ansvar. Vill du verkligen ha det så?
Vi har en tyst demokrati och en profitstyrd yttrandefrihet. Är det vad som var meningen med demokrati och yttrandefrihet?
Allt fler människor inser att vår demokrati idag består av möjligheten att välja salt eller peppar på bordet, medan stora frågor beslutas i slutna församlingar. Långt borta. Det kallas för globalisering. En process och utveckling som är demokratins största motståndare. Man kan inte vara demokrat och globalist samtidigt. Förespråkarna bombarderar människorna med propaganda, i tron att det går. Men man kan inte vara lite gravid. Det är antingen eller.
Allt fler människor inser att yttrandefriheten villkoras till en PK -linjeformad, ängslig sanning. Inser människor att vi håller på att avdemokratisera vår demokrati?
Var står du?
Ropar jag i öknen?
Ge mig tecken!
Rebecca Hybbinette 