Beslöjad slöja är avslöjad

EUs beslut om reglerad religiös beklädning i förvärvsarbete ger en liten strimma hopp om den demokratiska sekulära staten. Men den svaga strimman äts upp av ett spridande mörker. Det mörkret är antiintellektualism, tyckerifascismen understött av kommersialismen. När medlöperiet är satt i system står jasägarkören unisont och sjunger ”alla religioners lika lov”. Men de sjunger aldrig ”alla ideologiers lika lov” frågan är, varför så inkonsekvent?

Vi hävdar att vi lever i en sekulär demokrati. Det innebär att vår grundlag och demokratiska ordning är det som förenar oss alla och gör oss lika inför lagen. Våra olika trosuppfattningar, eller avsaknad av en sådan  är i samma system, ett individuellt och personligt beslut. Min eventuella trosuppfattning underkastar sig ordningen i landet. Jag kan inte förvägra blodtransfusioner till mitt barn med hänvisning till att jag är Jehovas Vittne. I ett sådant läge fråntas föräldrarna beslutanderätt och återfås då barnet är friskt. En form av statligt tvång över individen. Något att tänka på i samband med vaccinationsvägran t.e.x.

Nej, alla religioner är inte likvärdiga. De flesta stora religioner som finns i västvärlden eller vi kan hålla oss här hemma, har funnits i längre tid och har genomgått renässans, samt anpassats till det moderna samhället. Men det har inte islam.

Islam växte fram i nomadfeodalism på Arabiska halvön. Det är en blandning av judendom, kristendom och lokala nomadreligioner, framvuxen i behovet av att samla krigiska stammar och utveckla handeln. Islam har utvecklats och frodats i alltjämt hårda slav-feodala samhällen. Islam har aldrig som religion utvecklats i moderna demokratier. Människosynen är bottnad i slav och feodalsamhället, där en hård patriarkal ordning och  värderingar är dess stomme.

Individuella muslimer, kan ha utvecklats och kan mycket väl vara anpassade till det sekulära och demokratiska samhället och samtidigt med den anpassningen leva med sin religion. Med sådana individer råder inga problem, tvärtom, där kan det onekligen bli en tillgång genom berikning av olika livssyn. Detta på det individuella planet.

Men traditionalister, reaktionära och fundamentalister utgör däremot ett allvarligt växande problem genom ökad kvantitativ närvaro och sitt hårda hållna kollektiv. När liknande figurer uppenbarar sig inom andra religioner, är de oftast i ett litet antal och kan hanteras av myndigheter när de går över gränserna.

Med ökad kvantitet av ickemoderniserade muslimer ökar också hotet mot den sekulära demokratin. Den ökar också hotet mot den nödvändiga renässansen och anpassningen av islam till det moderna samhället. Den hotar således även de muslimer som vill leva modernt och vill utöva sin tro.

Medlöpar-medelklass Svensson drar alla muslimer, alla religioner över en kam. Försvarar vad de inte känner till eller är förmögna att ta konsekvenserna av. Det råder en demokratisk fascism, där majoriteten alltid har rätt, den är manipulerad, hjärntvättad av politiska, ekonomiska och ideologiska intressen och där den stora massan som har gett efter för bekvämligheten, anser sig ha rätt då de tillhör vad de tror är en majoritet.

Men den missräkningen har ju gjorts förr.

Tills det blir för sent och då är det någon annans fel. Demokratifascisterna ställer aldrig krav på sig själva, aldrig krav på kritisk granskning eller krav på att fördjupa sin kunskap eller förlita sig mer till dem som har den.

Det var meningen att föreningen Humanisterna skulle stå för religionskritik. I alla fall var det orsaken att jag sökte mig dit för några år sedan. När inte dom gör det, kan man undra var finns de som utövar religionskritik i landet? Förutsättning för att upprätthålla en sekulär stat är att det finns en pågående religionskritisk debatt. Då kan man inte tysta den genom att kalla folk för hittepåord som ”islamofober” o.s.v.

 

När man använder en sjal som en religiös symbol, när man kräver sin rätt att ha den i alla sammanhang handlar det inte om kläder eller om kvinnors rättigheter. Det handlar om ett framtvingande av auktoritära positioner.

Kvinnans rättigheter i islam omfattar bara dem hon tilldelas, hon har inga i egenskap av att vara människa och jämställd. När muslimska kvinnor och flickor här i Sverige driver sin ”rätt” att bära sjal i alla sammanhang, handlar det inte om att hon har ”valt” och att hon gör detta av fri vilja. Visserligen säger hon det, men det är förljuget argument och ohistoriskt.

Hon kan driva detta bara för att hon har patriarkala pyramider som backar henne. Hon är osjälvständig och har alltid varit det i hårt könssegregerade samhällen. Se hur många muslimska kvinnor det är som vågar driva frågor mot den patriarkala strukturen. Ett fåtal modiga kvinnor finns det, som lever under ständig dödshot.

Men medlöpare känner förstås igen sig själva i andra medlöpare och därför ställer sig delar av kyrkan, den s.k. vänstern…och resten upp bakom dessa ”modiga muslimska kvinnors kamp för rätten att bära sjal.”

Det är pinsamt.

Humanisternas Christer Sturmark gjorde en jämförelse med att ha ring i örat och hästsvans och en muslimsk kvinnas rätt att välja sjal. Han menar att skulle någon säga åt honom att han inte fick, skulle han bli irriterad. Men skulle hans hästsvans utgöra en risk i ett arbete, som t.e.x. med maskiner, så skulle han acceptera kravet av att klippa den.

Detta är pinsamt.

Ordföranden för en sekulär förening ser inte skillnad på kläder och religiösa, politiska symboler för makt och inflytande.

Att bära sjal i religiös mening är inte ett val av kläder. Det är en ideologisk symbol och för att sprida en opinion. Att bära sjal för mode eller väderlek är val av kläder. Skulle den inte passa i något sammanhang, tas den lätt av.

Dessa som framhävdar att de vill bära sjal p.g.a. sin religion, medverkar till att göra sin religion till att handla om en trasa och höjer knappast respekten för den. Här i Sverige är den historiskt inte känd i allmänhet och vi saknar erfarenheter av den. Den blir i det läget presenterad för oss i egenskap av en trasa.

När jag ser en kvinna bära sjal är det för mig en osjälvständig människa som jag ser. Detta väcker föga lust att vilja närma mig henne. När jag ser en nunna i religiös klädsel, kan det vara en självständig kvinna som har gjort sitt val och tar konsekvenserna av det.

Den muslimska kvinnan som bär sjal kan jag möta i min vardag, men jag räknar aldrig med henne. Eller så tvingas jag behandla henne som ett barn eftersom hon saknar självständighet. Det är ingen kvinna jag blir vän med. Jag kan aldrig bli jämställd med henne.

Man visar inte på självständighet för att man är aggressiv som många unga muslimskor, väluppbackade av sina patriarkala hierarkier tycks tro. Jag har sett dom som går i virtuost slingrade sjalar, välspacklade i ansiktet, med snäva tights där stringtrosan syns och med en vackert guppande barm. Men håret döljer hon av religiösa skäl och för att männen inte ska lockas till fula tankar (sic!) Detta blir löjeväckande och varför ska jag visa sådant osjälvständigt beteende respekt? Vem hjälper jag då?

Osjälvständiga människor är just osjälvständiga, ungefär som en drogberoende. Jag vet att osjälvständigheten finns där och att drogen går före vänskap, trots alla bedyranden. Jag vet att jag inte kan lita på henne. Jag vet att det finns krafter som kan utnyttja henne och som hon låter också göra det.

De muslimer i landet som driver på sin ”rätt” att bära sjal i alla sammanhang, gör sig själva en björntjänst. De talar om för de som fattar något i samhället att de låter sig utnyttjas som politiska vapen i en kamp om makt och inflytande. Där antidemokratiska krafter mobiliseras och driver på sina och externa staters intressen, här hos oss. Som resultat av att makteliten ljuger och förminskar, genom att ignorera hotet som föreligger, växer motståndet. Ett motstånd som söker sin ledning och som kan komma att förskräcka.

Dessa fundamentalister vill inte integreras, utan leva på sina villkor och vara en del av den nya ordningen som man försöker skapa. Hade det inte varit en kamp om makt och inflytande i Sverige, där alla möjliga nickedockor låter sig utnyttjas, kan man ju undra varför bland andra Saudi Arabien, Turkiet och Iran tycks plöja ner enorma summor på församlingar, individer och byggnader här.

Jag skulle vägra låta mig bli omhändertagen av personal på sjukhus som är bär sjal och därmed visar mig att hon är en osjälvständig individ. Hon skulle kunna i hennes guds namn ge mig en dödlig spruta och därmed tysta en kritiker. Hon skulle själv uppfatta att hon har gjort en stor insats för islam. Beslutet var givetvis fattat ovanför hennes huvud och hon skulle få stöd och uppmuntran. Människor vet detta. Politiken törs inte se det och blundar. Därmed försitter man sin chans att ingripa innan det blir för sent och att det blir till en öppen motsättning.

För medlöperisvensson är givetvis att påstå detta detta förtal, det blir ju enklast så.

Det skulle inte vara farligt för en vanlig medlöpare, ty inget blir farligt för medlöpare. Men jag är religionskritisk och jag är kritisk mot islams spridning i sin gamla krigsfeodala tappning, utan att anpassa sig och omfatta den sekulära demokratin och mänskliga rättigheter där kvinnorna är jämställda. Islam måste genomgå en renässans. Sådan kritisk hållning är inte uppskattad. Att befria världen från denna kritik torde vara en gudagåva.

Islam behöver ha sin renässans. 

Många av dem själva menar, att de bidar sin tid och verkar under radarn, tills dess de kan skjuta fram sina positioner, utan att behöva förändra sig. Detta är en verksamhet som är antidemokratisk och välorganiserad och som håller på att urgröpa den borgerliga demokratin. Det är vad som hände med nazismens framväxt. Islamnazismen är ju inte bättre bara för att de hänvisar till sin gud.

Man kan bara förhandla med jämlikar, där båda parter har samma strävan att leva sida vid sida i ett jämlikt förhållande, vilket kräver eftergifter från alla håll.

Med de som inte vill, kan man bara begränsa, tvinga dem omfattas av gällande normer. Passar inte det, finns det alldeles för många diktaturer att välja bland, där man skulle känna sig hemma.

Jag har bekämpat nazismen och fascismen i hela mitt liv. Bara för att den uppträder i annan klädsel förändrar inte innehållet och målsättningen av att styra auktoritärt och tvinga människor till underkastelse. Islamnazismen är ett hot. Inse det.

Varför verkar inte muslimerna bland sig själva?  Månde det vara för att de riskerar sina liv om de kritiserar islam på allvar?

 Var finns islams Martin Luther?

  

 

Annons

KLASSFÖRAKT DRIVER POLITIKEN

När människor säger att de är förbisedda, försmådda och att välfärdssystemen inte längre omfattar dem, får de höra att de är gnälliga, bortskämda och avundsjuka. Dom har även blivit rasistiska. Medelklassen har till och med döpt kritik underifrån, för  ”Den svenska avundsjukan”. Nu är den inte särskilt svensk, utan snarare ett uttryck av klassförakt.

Bulgarerna har ett uttryck om demokrati som känns relevant. Ledarna för landet står i ett torn och spottar ner, medan folket står nere på marken och spottar upp. Ungefär så kan folkviljan ta sitt uttryck. Att välja rätt ledare är inte så enkelt. För att bli en ledare måste man manglas igenom ett antal biltvättar, borstas till, strömlinjeformas och fösas in i beroendecirklarna, där du kliar mig så kliar jag dig. Väl uppe i tornet går det lätt att loska nedåt.

När människor valde andra ledare som tog sig in i Riksdagen, reagerade de redan etablerade med att ignorera, förtala, tysta och de hade även bacillskräck och vågade inte sitta bredvid ens. Det var härskartekniker som rådde. Ingen av tornfolket försökte ta debatten med dem, försökte knäcka deras argument, genomskåda deras fakta osv. Nej, man gick till historien och sökte ursprunget av de sammanslagna.

Samtidigt hade man tydligen glömt att den gamle Furugård, ledare för svenska nazister i Nordiska Rikspartiet, var ursprungligen Bondeförbundare, dvs. Centerpartist. Sjöboolle var också Centerpartist. I slutet på 60-talet satt i Riksdagen kända nazister för Högern, dvs Moderaterna. Socialdemokraterna stod för både kolonialism, rasbiologiska ”forskningar” och J stämpel i pass för folk av judisk tro. Man har låtit många estnazister slinka igenom apparaten. Samtidigt hävdar man Vänsterpartiet för att vara stalinistiskt, vilket är löjeväckande och historielöst. När VPK var proletärt och leddes av Hilding Hagberg under Kalla kriget, var det ett helt annat parti.

Gräver vi tillräckligt i alla partier dyker det dynga fram. Frågan är om man gör upp med den, sanerar och förstår hur den uppstod. Det tycks inget parti ha gjort.

Nu har man med sina barnsliga och ansvarlösa manövrar, pressat SD till den punkten att dom rensar ut och anpassar sig till medelmåttigheten, med ett troligt resultat att SD ledningen kommer upptas som rumsrena och många av dess anhängare kommer söka sig till hårdare tolkningar.

När medelmåttighetsintelligentian har pekat ut SD ledare för att vara nazister och att ha ett IQ som tillåter järnrörsbataljer, så har de intelligenta och intellektuella nazisterna vunnit mark. Blir SD för mycket av knähund till Moderaterna, kommer det att komma fram ett hårdare parti, med större skärpa och styrka. Med en medvetenhet. Då kommer det bli svårt för medelmåttigamedelklassen. En del av dem går till de hårdföra och andra låter sig chockas.

Att vara klassmedveten är att veta var man befinner sig i samhällsproduktionen. Det är inte så enkelt längre, då arbetsfördelningen har blivit mer komplex. Om utbildning tidigare var en garant för ett arbete med bra lön, gäller inte det längre. Vi har en växande del akademiker som är fattiga och kommer aldrig upp i de övre hierarkierna. Vi har spolingar och spelnördar som hamnar i miljonklassen på nolltid.

Det gamla brukssamhället var en tydlig karta på det svenska klassamhället, genom bruksägaren, tjänstemännen kring honom och arbetarna på bruket, samt bönderna utanför, alla visste sina platser och sina roller. Det enda sättet för de som var längst ner att förbättra sina villkor, var att organisera sig. Sådant är lättare sagt än gjort, när ens liv står på spel.

Det gäller idag också. Men det är svårare idag, alla har sin individualistiska lilla sanning som man kan lajka och sprida. Alla är som små tomtebloss i universum vilket det internationella monopolkapitalet tycker är utmärkt.

Dagens medelklass är uppkomlarjobbare. De sparkar nedåt och slickar uppåt. Bildning är inget eftersträvansvärt. En före detta socialtjänsteman berättade att en kvinna hade köpt sig en innerstadslägenhet för flera miljoner, men ringde socialen för att få bistånd till sonens SL-kort, vilket hon ansåg sig ha rätt till!

Man skrattar åt Hasselius motto att orsaken till att han grundade Skansen var att svensken inte skulle glömma sitt ursprung, sin historia i de dramatiska förändringar under industrialismens införande. Uppkomlingarna vill inte kännas vid sin historia, därför är skolan historielös i sin utbildning. Medelklasslärarna vill inte konfronteras med sin simpla bakgrund, och vill hellre se sig som globetrotters, känna sig hemma på Manhattan (tills dom blir utslängda för att ha fel ursprung?).

Denna medelmåttormedelklass ojar sig för vilken chock de befinner sig i, när den fula verkligheten visar sin bockfot. De var ”chockade” både i USA och i Svedala och undrade hur detta kunde hända?

Klassföraktet är genuint i de övre klasserna. Det börjar bli det mer och mer även här nere, hos oss. Men skillnaden är att överklasserna med sina ledare står i tornet och spottar ner, medan proletariatet, prektoriatet…kalla det vad du vill, står där nere och spottar upp. I detta finns en avsevärd skillnad som ingen vill låtsas om i tornet.

Det räcker inte med att våra ledare står och säger att den och den reformen omfattar alla…oavsett dom är nyanlända eller ej. Det måste genomsyra hela systemen, byråkratin och statliga institutioner. Vilket det inte gör. Tjänstemännen har blivit politiker och i skydd av sitt statliga eller kommunala verk agerar de på det individualistiska kontot, ”jag får tycka som jag vill”!

Återinför tjänstemannaansvaret!!!

Ylva Johansson gjorde ett typiskt fel, när hon tolkade statistik för sexuellt våld. Hon kanske inte ville ”skrämma upp” folk, eller ”öka på motsättningarna” genom att förminska. När man gör så, sker det tvärt om. Då väcker man hat, därför det finns folk som har träffat på en verklighet som inte samstämmer med hennes tolkning.

Överheten, maktens och härskarteknikerna går ut på att förminska, släta över, inte låtsas om. Det är många i det här landet som vet vad sexuella övergrepp är och som inte har infunnit sig i någon statistik.

Med maktens förminskning och rädsla för verkligheten, ökar hatet. Hat är fördummande och destruktivt.

Den medelklassiga medelmåttigheten tror att all kritik mot andra sedvänjor, kulturer och traditioner är detsamma som rasism. Men kommer det in tusentals unga män från länder där man kidnappar, våldtar eller köper sig en kvinna, tror man verkligen då i ankdammen, att bara för att de trampar på helig svensk mark, så försvinner tusentals år av deras historiska rötter och identitet? Bara för att medelmåtteriet här hemma själva förnekar sin bakgrund och historia, betyder inte det att andra gör det. Snarare tvärt om.

Ska man lämna sådana traditioner ska det finnas bra motiv för det. Då ska det finnas något som är mer värt än klanen med alla dess fördelar också, glöm inte det. Det räcker inte med att självgoda ”moraliska stormaktsrepresentanter” tycker saker. Att tillhöra en klan är hårdvaluta och inget man bara släpper för att det finns ”snälla svenskar”. Det är inte naivitet vi talar om här. Det är vänligt sagt att kalla folk med denna ståndpunkt för naiva. Här handlar det om hjärntvätt och verklighetsförakt.

Men vad har våra ledare erbjudit alla dessa män som har kommit och kommer? Fördelar, på de som redan bor här, bekostnad. Detta väcker hat. Samtidigt drar man åt så att nu förnedras många av dessa män som tvingas ner till en snål underklass, vilket dom oftast inte är vana vid. Detta väcker hat.

Just det, hur man än gör så väcker det hat. Därför man gjorde fel från början.

Hade man från början identifierat problemen, analyserat dem och därefter mobiliserat till handling, hade dels människorna som bor i landet, blivit sedda och dessutom kunnat konstruktivt delta i lösning av dessa problem. Nu är uppförsbacken brantare, men det är nödvändigt att det görs.

När det kom in som mest folk fick vi välgörenhetsarmén stå och dela ut av sitt överflöd. Alla vi andra visste förstås att det skulle bara räcka en tid innan de tröttnade. Vilket det gjorde.

Inflyttade som kom hit på 60-70-talen, som är etablerade och svenskar, blir nu ihopfösta med kriminella och oseriösa som anser sig ha rätt att komma hit. Som motgrepp försöker man att visa på alla uppkomlarinvandrare också. Visa på att som TV hallåa kan man sitta som mörk med konstigt namn och perfekt stockholmska. Man ska helst vara hård också. Titta här, invandrare kan visst göra karriär! Förnekar man klassmotsättningarna gynnar man rasism.

För underklasserna är det inget konstigt i att den är som ett lapptäcke, där avgörs hurdan du är. Jobbar du bra, är du solidarisk med dina arbetskamrater. Är du en  som skor sig på andra, då får du  problem.

Det är medelmåttigamedelklassen som måste visa hur tolerant den är, fast den inte är det och att även invandrarbrudar kan göra karriär. Men när medelklassen kläms åt, kommer den stå och haila, tro mig.

Jodå, det finns en svart medelklass i USA också. Men majoriteten av de svarta tillhör den inte, hur kan det komma sig?

Pratet om ”utanförskapet” har blivit till en floskel som man måste fundera på vad den egentligen står för. När den medelmåttigamedelklassen pratar om ”utanförskap”, menar dom underklasserna. Det vill säga, av dem i underklasserna som har ballat ur. Dom som inte längre arbetar så att medelmåttorna kan dra nytta av dem, för låga löner. De som bråkar, är kriminella, ja, dom som inte gör vad dom är tillsagda att göra, har man ju ingen nytta av. Dessutom skadar de bara sig själva.

Hade det funnits klassmedvetenhet i de s.k. ”utanförskapsområdena” d.v.s. arbetarklassområdena, så hade man organiserat och läxat upp bråkstakarna. Den lyser med sin frånvaro. Kan vara för att många som har flyttat till Sverige tillhörde inte underklasserna i sina hemländer och kan inte identifiera sig med den här. Eller så kommer de från socialt efterblivna områden och tar inget ansvar för sina växande och frustrerade söner.

De enda som fyller rollen av mobilisering i dessa områden idag är religiösa extremister. Den muslimska rörelsen växte i amerikanska fängelser också. Det var inte kommunister som organiserade. Så dom kan ni inte skylla på.

Så när S och V pratar om ”vänstern” är det ett historiskt fenomen som är dött idag.

Det finns ingen ”vänster” i Sverige om man menar med det en klassmedveten, analytisk och kritiskt tänkande kraft som organiserar och mobiliserar människor till att politiskt skapa förbättringar. Vi har våldsverkare som kallar sig höger eller vänster, vilket är på ett ut.

Sedan har vi en soppa i mitten i skiftande nyanser, där en del är borgerliga demokrater som står för de mer proggressiva. Samtidigt där alla har sina relatevistiska och högst personliga sanningar, där man tror att det gäller bara att tycka. ”Jag får väl tycka som jag vill!” är motot.

”Visst, lille vän, visst får du tycka som du vill, men det skiter vi (makten) i. Gå du runt i medelmåttigamedelklassen och tyck det ena och tyck det andra så sköter vi jobbet!” Fråga Soros.

När vetenskap blir ett ”tyckande” när beprövad erfarenhet blir ett ”tyckande”, när forskning jämställs med informationsinhämtning, ja då går det raskt utför.

”Men tänk så tokigt människor tänkte på 30-talet!” Jo, dom gjorde det, dock inte alla. Men den liberala hållningen, som prästens lilla kråka, curlade fram den svarta tunneln.

Upprepas det? Jo, i sak. Mönstret går igen.

När jag undervisade i kritiskt tänkande på gymnasier, hände det flera gånger att jag inte fick behålla jobbet.

Undrar ni varför? Eller???