Rasism underhålls av stat och kommun

 

I dagarna marscherar människor världen över för att stödja vetenskapen. Vi har kommit dithän att vi måste marschera på gatorna för att främja vetenskapen. För att den skall bli accepterad. För att den inte ska jämställas med godtycke, humbelbumbel, vidskeplighet och psykiska dysfunktioner som tycks vara allmänt gods nu för tiden.

 När våra politiker och våra myndigheter möter problem de aldrig tidigare har stött på, gömmer de sig. De försöker att gömma sig bakom ett finger, som palestinierna säger. De backar, hymlar och mumlar. De väntar tills den medelmåttigamedelklassen uttalar sig i medier, i låtsas utredningar, i ett formaliserat tyckande.

Vi har redan hos oss och vi har fått in fler människor i landet som inte kan lystra till begrepp som ”vetenskap” och ”vetenskaplighet”. Sådana begrepp angår dem inte. Så länge man inte tjänar på det.

De vill av någon anledning ändå bo här. Det är något människor bör fundera över, varför människor som lever i medeltiden, vill bo i ett av de mest moderna samhällen?

Dessa lever med medeltida föreställningar. De anser att slaveri är en naturlig samhällsform. Varför vill de bo i ett land som Sverige? Det finns ett pärlband av diktaturer och statsledningar som älskar slaveri dit de skulle kunna flytta och vara med likasinnade. Varför här?

Kanske har det att göra med den politiska feghetskultur som är ett kroniskt tillstånd för vårt lands ledning?

Segregering är ett allmänt tillstånd i landet. En del gör det till sitt privilegium. Det är enligt dem, de själva som är segregerade, medan andra inte är det. Själva segregerar de aldrig någon, enligt dem själva. De är offer. Bödlarna är de andra som de pekar ut som de som segregerar. Dessa medeltidsmänniskor känner sig segregerade, när de inte får vad de vill. Helt plötsligt talar de om demokrati och religionsfrihet, som om de vet något om dessa begrepp. Som om de skulle bry sig. För bryr man sig i den ena änden , gör man det i den andra också. Men så är sällan fallet.

Vi har klassegregering. Samhällsklasser saknar hudfärg, ögonfärg eller hårfärg. De har ett socioekonomiskt läge som förenar dem. Eller med andra ord, den avgörs av sin position i produktionsapparaten. Någon som tillhör arbetarklassen kan se ut hur som helst. Lika så gäller för medelklassen och överklassen. Men framhåller man klasskillnader, sopar man undan alla andra möjligheter till att utse sig själv som offer och andra till bödlar. Det vore ju synd för dem som vill ha privilegier.

Jag kallar mig muslim, homosexuell, svart kvinna med chefsambitioner i ett stålföretag. Jag blir inte chef och då hänvisar jag till alla former av segregering, diskriminering och framförallt – rasism, som orsak att jag är förbisedd. Jag kan skylla på min hudfärg. På min trasa på huvudet. På mitt ursprungsland. På min bostadsort. På min dåliga dialekt och språkbruk som om det var av gud givet. Osv. Osv. Går det så går det. Jag slipper ta ansvar. Jag slipper vara självständig. Det är någon annans fel. Och vi vet ju vems, eller hur?

Skulle jag säga att jag kommer ur arbetarklass och att av mig krävs det något extra för att uppnå vad de mer privilegierade har. Då måste jag ta ansvar. Då måste jag växa. Då måste jag arbeta och kämpa. Då väljer jag det och inte att bli kriminell och söka genvägar. Då väljer jag civilisation och utveckling. Då väljer jag organisering och skolning. Då öppnar jag mig för vetenskap. Då öppnar jag mig för kunskap. Då öppnar jag mig för förändring.

Men för många, tyvärr alldeles för många,  är det mer bekvämt att jag tar U-landsfasonerna med mig till Sverige. För i Sverige ställer hela ledargarnityret upp och upprätthåller rasismen och U-landsmentaliteten. Det ställs inga krav. Jag kan glida in och glida runt och när någonting går mig emot, kan jag få kulturrelativistiska maffian med mig. Jag får rubriker och kanske till och med blir hallåa i TV.

Ett TV program visade på hur adopterade barn far illa. Hur de känner sig utan mark under fötterna hur de har fostrats i en lögn. Lögnen är att de skulle vara svenskar, men upptäcker att de inte är det. Vad som gör dem till icke svenskar, förstår jag aldrig. För mig verkade de alla vara typiska svenskar, från sin klass. Programmet handlade bara om barn som kommer från länder där man ser annorlunda ut från vad som är gängse hos oss. De är fostrade som svenskar, med tänkesätt som svenskar, med en svensk medelklasskultur och de är svenskar. De är barn som någon valde att lämna ifrån sig. Det händer här också att det finns föräldrar som väljer bort sina barn. Men de barn som adopteras och som inte skiljer sig på utseende, vet vi inte hur de mår. Ifall de också känner sig utanför. De blev aldrig intervjuade. Det är rasistiska tecken som avgör, inte hur ett avvisat barn mår oavsett färg. Programmet hade rasistiska grunder. Det gjordes med ett rasistiskt uppsåt. Troligtvis inte medvetet, men som en konsekvens av feghetskulturen.

För att adoptera i Sverige krävs medelklassvillkor. De här barnen är således inte bara adoptivbarn, svenska barn, men också medelklassbarn.

Det var någon som inte såg att hon var svart förrän en annan person dök upp och som var svart. Men varför skulle hon behöva bry sig? I ett civiliserat samhälle bryr man sig om hur människan är, inte hur de ser ut.

I ett ytligt inhumant samhälle är det ytan som gäller. Den svarta kvinnan i TV är typisk svensk medelklass och hur mycket hon än försöker så finns det inget svart i henne. Bara på henne. Men svarta blir ju alla som åker iväg till Thailand och solar också.

För vem är det ett problem?

För dem som tycker att vetenskap är inget att ha. En vetenskap som bevisar gång på gång att det inte finns raser bland människor. Att vi är huvudsakligen homosapiens med ett starkt inslag av neandertalare, framförallt i Europa. Däremot är vi olika till utseende och kultur.

Men vi har dem som tycker att humbelbumbel är bättre än vetenskap. De som tycker att det är det subjektiva tyckandet som är det viktiga och avgörande. De som kallar andra för rasister agerar själva rasistiskt. Regeringen som kallar SD för rasistiskt, agerar själv rasistiskt.

Detta är givetvis väldigt bekvämt. De slipper anstränga sig för att lära sig något. De slipper förlita sig till vetenskap. De slipper ta ansvar. De slipper visa tillit till andra som har besvärat sig och som kan. De slipper undan krav.

Visst är det skönt? Det upphöjer dumheten till norm. Begåvade, känsliga människor göre sig icke besvär oavsett klass.

Några stolpskott vurmade för hjärninplantat i ett radioprogram så att datorerna skulle kunna avläsa tankar, skärpa sinnen etc. Som tur var fick någon sansad och erfaren person framföra att det finns en räcka logiska motsättningar i resonemanget och många överhoppade moment.

Varför skulle maskiner göra så att sinnen blir skärpta? När vi inte kan ta vara på de människor som är födda med skärpta sinnen? Vi missbrukar och misshandlar begåvade människor i vårt land. Speciellt om de kommer från lägre samhällsskickt.

Dumskalleideologin, storebrors ideologin och samhällsnormen vill inte ha skärpta människor. Vill inte ha självständiga och begåvade människor. Dom utgör en fara för makthegemonin.

Kan man dra in tekniken för att stimulera mänskliga sinnen, kan man också kontrollera människor. Man leker Gud. Man tränar för den yttersta kontrollen, yttersta slaveriet. Det är följden av en okritisk individualism och en okritisk subjektiv idelaism. Det leder till den rådande dumhetsnormen. Inte sällan kallar de sig för transfilosofer. Humbelbumbel.

Förespråkarna för demokrati har totalt misslyckats med att lära ut den. Demokrati kan knappast vara ett smörgåsbord där den som vill, när den vill, ta vad den vill utan att tillföra något själv.

Alla våra superdemokrater ser sig själva som guds gåva till mänskligheten. De är experter, de kan, de gömmer sig bakom förmenta vetenskapliga uttryck. De låter så beskäftiga i samhällsdebatter och i tidningsspalter.

På 90-talet kom det människor som var könsstympade. Ja, könsstympade män räknas inte, officiellt. Judar och muslimer omskär sina pojkar. Manlighetstecken. Hygieniskt kanske  och inte lika plågsamt som för flickorna.

Då sades det att detta var dessa människors kultur.Vi kunde inte lägga oss i att man skar bort stora delar av kvinnliga könsorgan. Jag vill bara påminna er om hur debatten gick då.

Vi var några som oponerade oss. Som sa att detta var misshandel och segregation. Det tog ca 10 år tills det blev accepterat som misshandel och förbjudet. Varför så lång tid?

Svar: kulturrelativism. Dumskallenorm.

 Är inte alltid misshandel just misshandel? Är inte alltid våld just våld? Är inte alltid segregation just segregation?

Hur kommer det sig att man alltid kan relativisera dessa saker, om det inte är för att man ideologiskt försöker gömma sig bakom ett finger?

En man säger att han inte har slagit sin kvinna, han har bara korrigerat henne. Visserligen med våld, men det var för hennes eget bästa. Hon begriper inte sitt eget bästa och han är satt att skydda henne. Även om det krävs våld, för att skydda henne. Våld mot henne.

En del har ju detta som kultur. Då kan man inte ingripa, eller? Eftersom vi låter det fortgå, anser vi det är rätt?

Jag sa i mitt förra inlägg att jag inte litar på osjälvständiga människor. De finns överallt. Kan jag undvika dem, så gör jag det. Blir jag tvungen att underordna mig någon osjälvständig beslutsfattare, någon osjälvständig tjänsteman, byråkrat…har jag inget val. Förutom att jag är på min vakt, kollar om det finns något jag kan göra, överklaga, ändra på ifall nödvändigt.

Men det finns regler, system, och lagar som människor i bästa fall följer, av de som sitter i beslutsfattande positioner. Som man kan kräva att de ska följa. Ställa till det om de inte gör det. Då kan man kanske påverka genom att skapa opinion osv. Ja, så ser det ut.

Men om jag är utlämnad till någon som är osjälvständig, fostrad i en könssegregerande kultur, bunden av klantraditioner, släktskap och medeltida religiösa lagar som saknar förankring i min egen historia och som vill införa detta till Sverige. Någon som inte vill följa lagar, utan köra sina egna. Då säger jag ifrån. Bär man dessutom en sjal på huvudet för att visa sin ideologi, i ett land som Sverige, har man skrivit på pannan att man är osjälvständig. De vill att jag ska ta särskilda hänsyn till dem, bortom allmänmänskliga och att jag ska som resultat av denna symbol underkasta mig särskilda önskemål. Då säger jag ifrån.

 

Jag påstår att rasismen underhålls av stat och kommun som har en  politisk feghetskultur i sin ledning. När man godkänner könssegregering, religiösa skolor, tillåter kvinnor sitta hemma i åratal försörjda av samhället, tillåter kvinnor bli hunsade och styrda av männen, hindrar fri utveckling och utbildning, när man låter barnäktenskap få fortgå, när man tillåter tvångsäktenskap i praktiken, när man ger statliga medel till odemokratiska föreningar, när man tillåter internationellt storkapital betala för ideologiska centra för antidemokratisk propaganda som flera moskeér m.m. Bekämpar man inte aktivt detta, stödjer man i praktiken företeelserna. Det är att stödja rasism.

 

Men att låta Sveriges tredje största parti vara med i diskussionen, då många kritiska finns just hos dem, vågar inte politikerna. De vill inte se sin egen rasism men kunna peka finger åt andras.

Känns det som en trygg ledning av vårt land?

 I sin utpräglade och inskränkta medelklassmedelmåtteri tror man sig motarbeta rasismen genom att skapa omvänd rasism. Medelklassmedelmåtteriet anser att rasism kan bara ske från svenska, vita medelålders män och en del kärringar också. De anser att svarta kan inte vara rasister mot varandra eftersom de alla är svarta (sic!)

Det finns rasism bland afrikaner. Ni kanske minns massakern mellan Huti och Tutsi? Två folkgrupper där den ena var utsatt för rasism och utrotning. Det finns rasism bland olika arabiska grupper. Bland asiater…..i hur många områden som helst.

Människor som flyttar hit tar med sig sina föreställningar. Konstigt vore annars. Det gör varenda svensk som sätter sig i Spanien eller Thailand också.

Men vad som däremot är plågsamt och pinsamt är att det finns ingen ordning i landet som förhindrar sådan import av levnadstraditioner som direkt bryter mot svensk lag.

Varför får en del bryta lagen men inte andra?

 Vi saknar polis som kan upprätthålla svensk lag. Vi saknar en polisledning som inser och tar sitt uppdrag på allvar. Vi saknar politiker med ansvarskänsla och ryggrad.

En man kommer till Sverige med sin fru och barn. Hans familj köpte henne och hon är hans egendom. Hon är fostrad i att vara underordnad sin 5 årige son och alla manspersoner i familjen. En manlig släkting kan ge henne order från ett annat land där han sitter och hon är skyldig till att lyda honom. Maken vägrar låta någon mansperson beskåda henne när hon går till vårdinrättningar. Man viker sig för hans slavideologi och låter en kvinna undersöka henne. Han skickar med sonen för att vara förkläde för kvinnan. Hon som är slav, ska inte röra pengar, hon ska inte vänja sig vid pengar, då de kan ge henne idéer om frihet. Den lille sonen får röra pengar. Hon hålls isolerad och ska inte lära sig svenska. Sonen får översätta och sedan rapportera till slavdrivaren. Detta är ”de andres kultur”, säger man. Nej, dessa är brottslingar. Det finns länder där denna brottslighet är legitim, men det är inte här. Ska vi införa slavlagstiftning bara för att en del tycker det är behändigt att på så sätt ta över ett dukat bord och slippa diska?

Människor tror att man kan ta för sig av vad som finns och därmed bli lika rik som dem man stal från. Snarare är det så att man får tillbaka vad man investerar. Blir det bonus, är det för att någon annan har investerat.

Barn får gratis vård och sonen blir en förevändning att gå till tandläkaren. Kvinnan är vuxen och ska betala som alla andra i landet. Men man betraktar kvinnan som handikappad, ser att hon utnyttjar sonen för att själv få tandvård gratis. Vågar inte bråka med maken. Hon får gratis behandling. En svensk pensionär eller ung mamma skulle aldrig få gratis vård. De får tappa sina tänder. Det finns ingen reform som säger att tänderna är en del av den övriga kroppen och därmed behandlas lika inom vården. Men för invandrade finns detta. Men ger man vård bara till vissa, skapar man hat.

Tänker dumhetslegionärerna ta ansvar för det?

Nu har många inte råd att gå till tandläkare. Men en förtryckt, slavinna, isolerad och undanhållen alla sina rättigheter, undanhållen information om alla sina skyldigheter, styrd och hunsad av en slavdrivare, hennes make, får vad andra svenskar inte får. Han kan framtvinga detta med hot om våld, med hot om skandal, med hot om att vara utsatt för rasism…!!!

Genom att vika sig för detta våld stödjer man rasism. Detta tycks ske överallt.  

Vad blir signalen till befolkningen? Jo, var oresonlig, var hur primitiv som helst, hota med våld, utnyttja den obildade tjänstemannakåren och den obildade politikerkåren och den obildade poliskåren. Utnyttja fegheten och ta vad du vill ha.

Hur tror man att andra reagerar på det? Ett SD som får regeringsmakt?

Vad tror man i de väl undanskymda reservaten? Tror man att extremister kommer att bli mindre på motsatta sidan? Tror man att SMR helt plötsligt blir intellektuella och resonerande? Tror man att islamisterna blir intellektuella och resonerande, bara för att man ger efter för dem?

Gayvärlden klagar på att den blir segregerad. Ja, homosexuella har blivit och är alltjämt i viss mån illa behandlade för sin läggning. Men den så kallade gayvärlden är inte detsamma som de individer som kräver sin rätt att bli behandlade jämlikt. Den så kallade gayvärlden är inte sällan reaktionär, kommersiell och ytlig. Många homosexuella vill inte bli  förknippade med den. Men där kommer segregeringen in, är du homosexuell blir du stämplad som tillhörande gayvärlden. Lika gäller för alla andra sexuella identifikationer.

Är inte det segregering?

Omvänd rasism visar sig också i tex. att en medelklasskvinna, en uppkomlare från något land i Mellanöstern, betraktar sig som diskriminerad för att hon är kvinna från Mellanöstern. Hon menar att majoritetssamhället, där sådana som jag ingår, är de som diskriminerar henne. Hon anklagar inte hennes eget samhälle, det hon tog med sig hit, utan att ifrågasätta det. Hon kritiserar inte det hon växte upp i hemma eller ifrågasätter det. Hon tar för givet att hon har rätt att okritiskt få behålla sin kultur, även den reaktionära delen av den. Sedan gå ut, tar för sig och lyckas inte med vad hon vill och därmed skyller hon ifrån sig på  segregering och rasism.

Jag har träffat på dem i FI, jag har träffat på dem i kampen mot hedersrelaterat våld, jag har träffat på dem i V, i SAP, i L….ja, oavsett vilken karriärplattform hon väljer, för hon samma resonemang.

Hon gör det tillsammans med många andra kvinnor, som säger sig vilja bli fria, men inte vågar slå sig fria. Då är det lättare att kalla andra för rasister. Eller den strukturella rasismen, som det heter.

 Frihet är ens eget verk. Inte som en ensam varg. Men tillsammans med andra som uppskattar frihet och som tycker den är värd att kämpa för. Med det sagt, innefattar det också att man måste ha modet att våga bli fri. Våga leva som fri. Det har inte alla som påstår det. De föredrar att vara slavar, men vågar inte erkänna det. Skyller då hellre ifrån sig. Kallar oss andra för rasister.

Många säger det, men få vågar det.

Det ska mer till än deklarationer och medelklasskarriär för att jag ska ha tillit till en kvinna som i generationer är fostrad i könssegregerade samhällen, klansamhällen, tränad i underkastelse och tränad i att inte ifrågasätta. Hon är tränad i att underkasta sig, att tro kritik är detsamma som att oponera om ofarliga ting.

Jag har bara sett en kvinna i Sverige som har kommit hit med den bakgrunden, som har kritiserat, tagit avstånd och hon har tagit konsekvenserna. Hon har visat på mod.

Sedan får alla karriäristbrudar i FI bjäfsa som småhundar, de blir inte större för det.

Att tro att ett land kan ledas av ideologiska ”oneliners” vilket sker idag är detsamma som att ha satt dumheten till norm. Vilket vi allt mer uppenbart har gjort. Med den underblåser vi rasism. Varpå enbart en liten del av den existerande rasismen kommer till ytan. Den som låter och syns. Den omvända rasism är också rasism. Är detta landet mot rasism måste man ta itu med den överallt. Inte enbart peka finger mot SD. Se också den egna rasism. Det finns vetenskap till hjälp.

Det krävs mod och ryggrad om vi ska få ordning på vår skuta.

När ska vi få se en skymt av det?

 

 

 

 

 

 

 

 

Annons

”Terrorattack, organiserad våldshandling med politiskt syfte som väcker skräck och fasa”

Attacken i fredags i Stockholm är en av flera som har varit. Vi kan troligtvis räkna med kommande attacker. Uppenbart med ett politiskt budskap inlindat i religion och kriminalitet. Det privata är politiskt, sa man förr. Inte sällan ser vi misslyckade män, stå för dessa attacker, i oförmåga att anpassa sig till utvecklingen och göra vad som är görligt i den. Det enklaste är att ta till våld.

Människor som lever i förtryck har bara en sak att göra, det är att organisera sig i kamp mot det. Men det är svårt. Det är farligt. Det ställer krav på ansträngning, mognad, självkritik, klokskap och ledarskap.

Historiskt har förtrycket alltid bekämpats så.Underifrån.

Idag tycks bortskämdheten ha kommit till de förtryckta också. Det ska vara quick fixes. Någon annan ska göra skitgörat. Jag ska lysa och bli stjärna, bli bekräftad, då samhället inte har gjort det förut. Det tycks inte ställas krav på medvetenhet eller ambition att hjälpa folk till att bli det.

Vilken sekt som helst, var som helst i världen vet att med tillräcklig hjärntvätt, isolering och hållhakar kan man driva vem som helst till vad som helst. Hjärnan fungerar så. Det tar längre eller kortare tid, beroende på egenskaper och erfarenheter hos individen. Människan, hur god hon än anser sig vara, kan drivas till mord. Se på militären.

Med motivering om dess nödvändighet, dess moral och dess laglighet så skjuter folk på varandra.

Det lagliga består i att staten legitimerar. Men så ska du också erkänna staten. Är du kommen från ett klansamhälle, är din stat, din klan. Människor från en kultur som har ideologin som stat, med ett rättsväsende som är förankrad i en trosbekännelse, oavsett var du befinner dig, har inga fysiska gränser. Dessa agerar i sin stats intressen och legalitet varhelst dom än är. Det finns en moral som berättigar agerandet.

Vilken ideologi har de organiserade kriminella då? Är de också terrorister i sina våldsattacker?

Nu i stundens hetta och i ”ett hoppsan och oj då”, sägs nyvaket ”har vi det på detta viset i kungariket Sverige?”  Polisen meddelar att man lägger ner ett års tid och 50 personer att gå till botten med 1000 tips och allt runt omkring en uzbeks mördande i fredags, 7 april. Varför nu?

De flesta av oss har uppenbarligen väntat att något skulle ske. Det finns många i landet som vet vad som håller på att växa fram ur en dåligt skött politik. Oavsett regering.

Nu vill inte politiskt ansvariga ta till sig kritiken. För en för stor invandring, (som man skyller på EU). På en organiserad internationell kriminalitet (som man skyller på EU). På ett polariserat samhälle där klassklyftorna ökar och utgör stora skillnader mellan människor (som man skyller på globaliseringen och EU). På ett urgröpande av den borgerliga demokratin, genom att avsäga sig självstyre och förflytta det till Bryssel (som man skyller på EU).

Här ligger kärnpunkterna till varför människor lever i olika länder under samma regering.

Det är mycket starka skäl för att lämna EU. För ett Svexit.

Vi kan inte råda oss själva längre utan tvingas underkasta oss stormakter. Från att vara ett oberoende och ett självständigt folk, skall vi tvingas till underkastelse. Alla svenskar har inte glömt sin historia eller säljer sig för bananer.

Min fråga är då, finns det trovärdighet i politikers ”hoppsan?” Nu slår de på stort, när inget har gjorts under så många år. Kritik har framförts och kritikerna har blivit diskrediterade. Kallade för namn som har tystat dem. Kritiken har förminskats, förlöjligats och negligerats. Vanliga människor i sin vanliga vardag, ser, upptäcker och undrar över saker. Men de säger inget då de blir illa behandlade. Det har den medelmåttiga medelklassen åstadkommit. Dess neurotiska ångest som överöser medierna med imbecilla skriverier, snarare än att försöka ge bakgrund, kunskap och förståelse. Den ser inte detta som sin uppgift, utan det är att underhålla rädslan och hålla folk i schack. Medvetet? Nej, det behöver det inte vara. Men en konsekvens av åsiktskorridoren och rädslan av att försöka förstå och ta ansvar.

Dårar som uzbeken i fredags, lär det bli mera av. Vi har förskonats hittills av större planerade attacker. En trolig orsak är att det vore dumt av terroristledningar att planera en stor attack i Sverige, som har gett en plattform för terrorister, get dem sjukvård, skola och försörjning. Som låter dem arbeta svart utan repressalier för någon arbetsgivare. Som låter dem leva under radarn utan rättigheter och därmed inte heller några skyldigheter. Sverige som har bidragit till att  människor bildar ett eget underjordiskt samhälle. Jämställdheten gäller inte alla här.

Med den nya och kortsiktiga politiken kan dessa terrorledningar börja tänka om. Regeringen måste ha en långsiktig strategi också. Inte enbart släcka eldar.

På samma sätt som vårt land är byggt i flera våningar, med tunnelsystem för att skydda oss i krig, så har vi byggt vårt sociala samhälle.

Det som inte syns, finns inte.

Jag kom 14.56 till Plattan den 7 april. Såg människor springa, såg polisens snabba och effektiva insatser. Såg många ambulanser, civilpolisbilar och räddningsmanskap. Jag iakttog, undvek platser jag kunde tänka mig var utsatta ifall det var ett större attentat med efterföljande sprängningar. Jag såg att inom ramen av ca 15 minuter stängdes tunnelbanan ner. Inom ramen av ca 20 min stängdes bussarna ner. Jag fick gå en dryg mil i mina högklackade.

Tisdag den 11 april, kände jag bara att jag skulle in till stan och se minnesmärken efter de mördade och skadade. Utan att planera, snarare hade jag ett motstånd, men drevs ändå till att bege mig in till stan. Jag visste att jag skulle ha samma skor, med klack. Jag upptäckte när jag åkte upp för rulltrappan vid Åhléns, att jag var där 14.56.

Det finns säkert många förklaringar till beteendet. Med detta vill jag bara illustrera att människan är mer komplicerad än att vara en rationell apparat som betar av problem.

Med detta sagt återgår jag till ansvaret.

På min promenad på Drottninggatan hörde jag en gubbe skrika. Jag såg honom i något slags skrikande samtal med en ung kvinna. Hon var klok och balanserad och jag berömde henne för sin förmåga att hantera gubben efteråt. Vad var det då för gubbe? En 50-60 år gubbe som sa att detta attentat hade inget med islam att göra att detta bara var politik. Han var muslim och kände sig anklagad. Alltså anklagade han andra i självförsvar. Den unga kvinnan insåg snabbt att det knappast var med en intellektuellt tränad person hon hade att göra med utan en man som var van att ge order och att vara åtlydd.

Jag hör däremot på radion en som är desto mer intellektuellt tränad och professor i islam, hur han gör sig också till offer. Han uttrycker rädsla för att alla kommer nu dra ”alla muslimer över en kam” sätta ”terrorstämpeln” på alla muslimer osv.

Nu enligt dessa två gubbar, den ene en vardagspatriark som minsann vet. Den andre en professor som också minsann vet. De säger samma sak. Muslimer är offer.

Ja, muslimer är i första hand offer för andra muslimers aggressivitet. De flesta som dör av muslimers våld, är andra muslimer.

Sedan blir vi så kallade ”otrogna” offer för dessa muslimers våld. Då inkluderar de alla dem som också delar på samma gud, men med olika namn.Vad ska man inte tycka om mig då, som är hedning?

För att reda ut detta, försöker man skilja muslimer åt genom att kalla en del för ”riktiga” muslimer och andra för kriminella som använder sig av islam som täckmantel. Muslimer och islamister, däri ligger en skillnad, tycks man mena.

Detta kan jag förstå. Men det kan ju inte bara gälla muslimer? Det måste väl också gälla judar? Vi har judar och så har vi sionister. Sionism en politisk ideologi som använder sig av judendomen som täckmantel för att stjäla palestiniers mark med hänvisning till att Gud har gett dem denna mark. Men att kalla någon för sionist blir inte samma effekt som när man kallar någon för jihadist, eller islamist. Båda använder de respektive religion för att utnyttjas i politiska strävanden med hjälp av våld. I det ena fallet är det bara palestinierna som betalar. I det andra är det västerlänningar. Sedan har vi vad allmänt kallas för högerkristna. Klu Klux Klan tex. Själva kallar de sig för kristna, medan andra kristna inte vill erkänna dem som det.

Nu tog jag bara de tre bokreligionerna som exempel. Det finns fler.

Med detta som bakgrund kan vi se något annat som skiljer?

Judendomen som den äldsta av de tre, har genomlevt i några tusen år och hunnit anpassa sig till olika samhällsformationer. Kristendomen likaså, den har genomgått en renässans och till och med dess mest konservativa för att inte säga reaktionära delar håller på att succesivt anpassa sig till världsläget. Medan sorgebarnet Islam är den styvungen i troijkan som blev undanskuffad att växa under endast medeltida villkor. Nu vill den lämna nomadfeodalismen och dra nytta av landvinningar inom moderniteten och söka sig väster ut.

De få kritiska muslimer som finns motarbetas hårt av de andra. De mördas. De tystas. De som har frihet att verka som vår käre professor, fegar och känner sig som ett offer då det krävs att inta en kritisk hållning. Att våga ställa frågan, ”finns det något i vår religion som uppmuntrar till våld?” ”Finns det något i vår religion som vi bör omvärdera, anpassa till moderna samhällen?”

Katolska kyrkan tvingas fundera på vad det är som gör att den ofta avslöjas av att ha pedofiler bland prästerskapet. Den tvingas till öppenhet. Till debatt. Till att göra något åt saken. Sedan kan man tycka att det tar oändlig tid, men det är ändå inne i en process. Den erkänner problemen. Likaså den lutherska kyrkan.

Vad har vi hört från muslimskt håll? Har vi hört om pedofilin inom islam? Gentemot både pojkar och flickor? Finns det någon kritik gentemot profeten Muhammeds agerande? Finns det någon forskning om hans historiska person?

Vi kan läsa om den historiske Jesus, som inte helt är vad evangelierna säger. Vi blir inte fördömda eller halshuggna för att utföra en sådan forskning. Vill du samtala med en klok teolog om det, så finns det sådana.

Försök att tala med en imam, dessutom om du är kvinna och ifrågasätt Muhammeds historiska roll. Hans krigarideologi. Varför går inte det?

Få ett sammanhang hur islam växte fram i nomadfeodalismen, i ökenbältet. Hur såg det ut då? Varför denna utveckling? Varför hålla kvar vid synsätt och företeelser som har passerat med historien?

Varför inte förnya, uppdatera? Så som broderreligionerna har gjort.

På det får du inga svar. Professorn slår ifrån sig och ser sig som ett missförstått offer trots sin höga, statliga lön.

Patriarkgubben på Drottninggatan behöver inte ta något ansvar. Han vill ha rätt att utan kritik, utan utmaningar fortsätta så som han har lärt sig. Därborta -långt -bort- istan. I en annan tid, i en annan värld. Samtidigt som han vill ha fördelarna av att vara här.

Förutom uppdelningen av Shia och Sunni finns där minst 2000 riktningar och sekter inom Islam. Så nu ska präktiga Svenne Banan lära sig för att vara tillmötesgående. Alla har helt plötsligt blivit experter på Islam. ”Det är synd om muslimerna!” som V riksdagsmannen sa.

Man måste erkänna att det finns ett ideologiskt problem, med människor som bär på en ideologi av en hierarkisk hållning där människor värderas efter en rangordning och som är lagvidrig enligt våra lagar.

Om inte de skolade muslimerna börjar öppet debattera islams inneboende motsättningar och problem i västerländska samhällen, så kommer de mindre skolade människorna att göra det. Då hjälper det inte med att sätta på sig offerkoftan och skylla ifrån sig.

Det är en intern historia för muslimer, men görs det inte blir det allas vårat problem. Det behövs att visa samhället att något görs. Att visa på och våga ifrågasätta en koppling mellan den islamska ideologin och ett våldsamt agerande hos en del. Den kopplingen måste blottas, kritiseras, förändras och anpassas till det samhälle som muslimerna befinner sig i.

Jag som hedning stödjer alla troende av alla slags kulörer sin rätt att ha sin tro. Men de ger mig inte samma rättighet. Vi behöver komma överens om att det sekulära samhället är lika för alla, att din tro är din privata sak. Inte något jag måste underordna mig. Nu måste jag det. Det är inte ok.

Kallar du dig för muslim och människor begår våldshandlingar i din tros namn, har du ett problem.

Det gäller även om du är jude, kristen, buddist eller vad som.

Istället för att ta den utmaningen, är man feg och klär på sig offerkoftan.

Det är oansvarigt. Därför kommer förnekelser, offerkoftor, åsiktskorridorer och medelmåttigmedelklassneuroser medverka till att samhället fortsätter att brytas sönder och att även andra kommer att ta till våld.

Törs politiker, imamer, professorer…ta ansvar för det?

 

 

 

 

Parallella rättssystem? Nej, alternativa rättssystem (sic!)

 

En indignerad polischef förklarar att det finns en släkt i Angered, Göteborg som säger åt polisen att det är dom som bestämmer där, inte polisen. På frågan om det är ett parallellt rättssystem som råder där, svarar han, ”Nej, det är ett alternativt rättssystem.”

Vad kan menas med ett parallellt rättssystem och vad kan menas med ett aletrantivt rättssystem? Hur tänker polischefen där?

 

När jag föreställer mig ett parallellt system, vad det nu än är, så är det något som löper längs med, bredvid, oberoende av, ett annat system. Det rättssystem som vi har i Sverige, är uppbyggt genom generationer, genom kompromisser och genom olika maktintressen och överlägsenhet. Genom en ordning som vi har filat på i sekler och som kan ruckas, urgröpas och tillslut krossas om det inte upprätthålls. Rättssystemet är en färskvara, historien till trots. Det finns inbyggt tröghetssystem i det som gör att det inte ska vara hur lätt som helst för en diktator att kunna ändra på den ena eller den andra regeln till sin fördel. Något som  sker både i Europa och på andra kontinenter under skrivande stund.

I ankdammen slår makten sig för bröstet och hänvisar till den oomkullrunkeliga rättvisa, som vårt rättssystem utgör. Den förvaltas av våra jurister på en tveklös upphöjd nivå. Att ens andas om att våra lagar inte skulle bära, bevisar bara att det är en lågpannad och skränig pöbel, som opponerar sig. Den borde vara tacksam för att det finns statliga tjänstemän som är oförvitliga.

 Vad är då ett alternativt rättssystem, som vår polischef hänvisade till?

Ett alternativt rättssystem är ett system som kan erbjudas i stället för det rådande.

Det är väl vad som menas med ”alternativ”. Du kan välja ett annat än det som finns.

Om det var vad han menade, att vissa släkter erbjuder ett annat rättssystem än det som råder, då bör det komma mycket starka reaktioner från alla som inser vad som håller på att ske. Om hans bildningsbas är medier och han har accepterat att döpa om propaganda, till tramset om ”alternativa fakta” ja, då har han lagt sig på en ömklig nivå som i sin tur torde få människor att inse vart det barkar.

Denna släkt som härjar och våldför sig på sin omgivning och som har fått hålla på så av de rättsvårdande instanserna, vad är det för släkt?

Raskt springer den ömtåliga medelklassen ut till släktens försvar och påpekar att alla som bär samma släktnamn inte är skyldiga till brott.

Bortser man från juridiken är det en fråga om definition. Men om man godkänner brott och lever av dess frukter? Om man inte motsätter sig fördelarna av brott? Är man inte medskyldig då?

Enligt mig är man det.

Kan man vara neutral och samtidigt bära ett ökänt, kriminellt släktnamn? Man får ju byta namn, som bekant. Gör man inte det torde man antingen tjäna på att tillhöra släkten, eller så är man dess offer. Men neutral är man inte.

I det ena fallet, när man tjänar på det, är det begripligt att man ligger lågt tills det börjar brännas, för att då bedyra sin oskuld.  I det andra fallet är det frågan om förmågan och förutsättningar att förändra sin sits. Vill man inte dö så stannar man kvar, då där inte finns någon polis att hjälpa. Eller så får man skaffa sig ”alternativa” poliser. Vilket är på väg.

Varför talar man om släkt? Känns det lite närmre? Svenssonsläkten. Olssonsläkten. Johanssonsläkten?

Det är skillnad på släkt och klan. Här handlar det om klaner. Klaner är maktfaktorer vilket inte alla släkter är.

 Har man inte begripit det, har man uppenbarligen gått i Perssonsk-alliansiska hopplösa skola, som fortsätter med sin torftighet med de nygamla kockarna vid kunskapens gryta.

En klan är ett minisamhälle, en hierarki med ett auktoritärt styre där alla har sin plats. Den hålls samman av en identisk kultur som ofta kallas hederskultur. En släkt kan man strunta i. Välja gå på släktträffar eller ej utan att riskera sitt liv.

Du kan inte vara inne i en klan och samtidigt vara utanför densamma. Det är som i en sekt.

Klaner var föregångare till stater och nationer. Ju hårdare villkor, desto hårdare hierarki och regelsystem. Tillhör man en klan, drar man någon som helst fördel av denne klan, då är man också medskyldig, då hjälper man till att bära upp systemet. Alternativet är att man motsätter sig det dåliga ens klan gör och att man står för det. Har någon sett någon göra det? Ytterst få har det modet. Jag känner enstaka.

Vi hade klaner innan vi började bygga nationen. Glöm inte det alla gamla ankor, att vi har inte ens 100 år på nacken av vad som betecknas som demokrati och rättsstat. Men vill vi tillbaka till medeltiden? Var det den vanligt folk flyttade hit för?

Dessa klaner som härjar i Sverige idag är importerade. Det är importerade medeltidssystem. En del har kommit själv och banar sina vägar på de sätt de kan, medan andra har blivit inbjudna.

En klan i Sverige kan ge mycket mer säkerhet till sina medlemmar vad gäller försörjning och framgång än vad samhället gör. Varför skulle en klanmedlem välja bort den?

Den kan erbjuda mer än vad socialtjänsten kan, som får agera en dålig politiks städgumma. Eller vad en korrupt och impotent arbetsförmedling förmår. Eller vad en korporativ fackförening kan. Eller vad en ganska inskränkt arbetsgivarorganisation ens kan föreställa sig. Eller vad en segregerad skola kan. Eller politiker, som tror sig stå mitt i djupa havet, när vattnet når dem till knäna.

Klanen gör det lättare att överleva, man behöver aldrig ifrågasätta sig själv eller sitt liv. Man behöver inte utsätta sig för samhällets granskning och prövning för att skaffa sig ett jobb. Det är lättare att leva utanför än innanför samhället. Det tycks få vara förunnat att fatta.

Medelklassens svar på detta, som kraken från SAP Malmö försökte tugga fram i en radiointervju, är att man ska ”förebygga (skaffa ungdomshus med pingisbord till busgrabbarna i ”utanförskapet”?) sedan ska man ”samtala” och ”förevisa” för att sedan ”uppfölja”. Kvack kvack.

Inga krav på att föräldrarna måste själva gå tillsammans med sina tellingar på medborgarskola. Lära sig medborgarskap och samhällsansvar.

Dem som framförallt försöker slå sig fria från klaner i Sverige, är i första hand kvinnor. De och barnen är mest utsatta. Pojkar kan bli grymt utsatta också, inte bara flickor. Men står pojkarna ut, kan det löna sig i slutänden. De vinner en maktposition under förutsättning att de accepterar villkoren. Gör de inte det, krävs mycket mod, för att våga vägra, som är få förunnat. De kan leva hela sina liv i risk för att bli mördade av sin så kallade släkt, ytterst klan. Då finns ingen polis där. Då ägnar den sig åt ett alternativt rättsväsen, lite på sina egna villkor.

Klanen har överlevt i tusentals år tack vare det hierarkiska beroendesystem som utgör den. Klansystemet går också under beteckningen hederskulturer. En del, inte minst invandrarkvinnor, försöker ta lite av det svenska samhället och lyda klanen i tysthet, (så att de superrevolutionära feministerna inte upptäcker det) och på så sätt överleva. Flera klarar det, då kvinnor inte står så högt i värde. Om hon inte är brukbar kan man låta henne hållas. Så länge hon inte påverkar någon. Så länge hon håller sig på mattan. Men krävs det rättning, ställer man till med ”sjaluppror” och liknande klanpropagandistiska aktiviteter. Vissa kvinnor får till och med leka feminister eller låtsas att de är för jämställdhet. Så länge klanen får sista ordet. Till sin hjälp kan man också ha en auktoritär religion. Det finns flera att välja på.

Har man nu importerat medeltiden till Sverige, kan man inte sitta på regeringskansliet och tro att klanerna kom hit för att de vill anpassa sig till det moderna samhället som vi har. Det var inte därför medeltiden kom hit.

Varför skulle klanledare vilja anamma den svenska ordningen? Vad vinner de på det?Ingenting.

Tvärt om. De förlorar allt. Förlorar sin makt, sin status, sina slavar, sina tentakler hem och till andra härdar och sina försörjningsmöjligheter. Vem vill ge upp sin makt frivilligt? Vare sig borgarklassen, eller monopolister vill det. Inte regeringen heller. Inte ens gamla feodalmakter har någonsin gjort det. När det har skett förändringar har det skett med våld.

Varför skulle då klanerna vilja ge upp sin makt?

Se dem som monopol, de är deras motsvarighet i vårt samhälle. Har någon sett ett monopol frivilligt dö?

Dessutom är just klanväsendet mycket mer framgångsrikt i en monopolistisk och globalist-oligarkisk värld, än vad den borgerliga demokratin är. Systemen liknar varandra. Demokratin är inte systemet, det är skyltfönstret. Auktoritära samhällen behöver inte skylta i fönster.

Den borgerliga demokratin är en hängbro mellan arbete och kapital, en motsättning som är antagonistisk. En motsättning som det inte går att kompromissa om utan att endera sidan förlorar.

 Ju mer arbete och kapital glider ifrån varandra, ju djupare klyftor som växer fram i samhället, ju spändare blir hängbron. Tillslut brister den och demokratin faller i djupet.

Den liberala socialreformismen har varit demokratins riddare. Den har kämpat och försvarat rätten att utsuga människors arbetskraft för att tjäna de få. De har lyckats, helt enkelt för att de har tvingat fram kompromisser och eftergifter från de giriga för att köpa socialt lugn. Samtidigt som man genom monopoliseringen uppnår större rikedomar till de få.

Nu tycks det ha nått till vägs ände. Trollet spricker i solen. Det sociala lugnet kommer inte att bestå. Men ändå låter man allt fortsätta utan seriösa förändringar. Samtidigt som havets vågor äter upp de demokratiska landvinningarna och marken eroderar. Man stockar inte längre som på gamla Stadsholmen, sedermera Stockholmen…Stockholm.

Den globalistiska tsunamin ligger som ett svart streck i horisonten och dumskallarna står och undrar vad som ska hända. För andra är flodvågen redan ett faktum. En del behöver inte själva uppleva förödelsen innan de vet vad som händer och kommer att hända.

MEN utsugning av människor och jord är inte av naturen styrda krafter, till skillnad från flodvågor.

Klanen med sitt hierarkiska maktsystem har inga problem med borgerlig demokrati. Den skiter heligt i den. Den sätter sig ovanför demokratin.Till sitt yttersta försvar har den våld och ett stort antal människor. Till sin förmåga har klanen kunskap om att kunna utnyttja alla system till sin fördel. Det är en överlevnadsstrategi som har tjänat den väl i tusentals år. Varför överge den nu?

Dessa klanföreträdare kom inte hit för att de ville bli en del av den borgerliga demokratin. De kom hit för det var gynnsamt för sin egen ordning och vinning, när de misslyckades med att ordna det hemma hos sig och för att vinna nya marker.

Dumskallar kan man utnyttja och det har man alltid gjort. Vi är dumskallarna. De kväkande ankorna som blundar för jägarna i vassen.  Då man inte ser dem, är det ju ingen fara tycks man kvacka.

Strategin som en del tycks framföra är att söka förhandla med klanledarna. Få dem medgörliga och delaktiga.  Så som de gamla Broderskaparna. Men det finns inga förhandlare som kan klara sådana förhandlingar utan att förlora sitt folk. Därför kommer vi först att få ta strid och sedan eventuella förhandlingar.

Nu är frågan, är det vad människor vill? Är det vad vi förmår? Har vi politiker som har sett detta komma? Eller kommer rädslan råda och vi säljer oss till vem som helst? Ja, vart tar den fria nordbon hän?

Våldsmonopol är den yttersta garanten i klansamhället och i storsamhället. Klanbundna kan garantera införsel av vapen till sig. Vapenindustrin får med dem avsättning för sådant de inte kan kränga på officiell marknad. Det är lätt att göra stora pengar långt bort från nyfikna ögon. Kostnaden för ett liv har gått ner på marknaden då det råder stor tillgång på mördare. Det är lätt att mörda någon. Speciellt om man är van. Det finns ju många som är.

I ”utanförskapet” ställs inga nya krav. Där vet man vad som krävs och man vet vad man har. Varför lämna det samhället påstår vara ”utanförskap”?  Det skulle kräva helt andra saker av en.  Framförallt mod och självständighet, något man inte behöver besitta om man accepterar klanstyret. Man har allt i ens  innanförskap, i sin klantillhörighet. Man vet sin plats.

Nej, det kommer inte att ske en politisk kamp mot klanerna i Sverige. Inte heller mot klansystemet. I bästa fall, hos enskilda och envisa polismän och kanske det även finns någon rättsrådig åklagare också. Då kan en eller en annan fångas upp och låsas in.

Det finns krafter i vårt samhälle som tjänar på att ha klanerna härjande inom sina egna revir, det vill säga, så länge de stannar där. Det är bara så kallade vanligt folk som reagerar och vem bryr sig om vanligt folk förutom vid allmänna val?

Sveriges införlivande i mer och mer överstatlighet är en garant för att den form av demokrati som vi har byggt, kommer att försvinna. Bit för bit. Vi har varken politiker eller rättsvårdande instanser som har kapacitet att styra skutan. Medborgargarden kommer möta klaner i krigförande sammanhang där intressen står mot varandra. Där intressen sammanfaller, som med den organiserade brottsligheten tex. kommer samarbeten fortsätta som idag. Rekryteringen till olika kriminella konstellationer har pågått länge. Det vanliga folket, kan springa på sina göromål, huka, underkasta sig och fortsätta ljuga för sig själva.

Ja, simma lungt i dammen. Kvack kvack.

Skall politiker våga fatta obehagliga och nödvändiga beslut, kan de inte vara beroende av 4 års intervaller vid makten. Man kommer då att ändra samhället bit för bit i en mer auktoritär ordning.

Då gäller det att de humanistiskt sinnade inser att skall vi ge efter för ett mer auktoritärt system, måste det vara av godo. För att jämställa människorna och gynna dem. Då måste folket vara med på den resan.

Man måste se skillnaden på en tillfällig, viss auktoritär ordning för folket som kan innehålla gränskontroller, reglerad invandring, bidragsfuskjakt, bekämpning av terrorism och av alla former av kriminalitet å ena sidan. Medan det finns å den andra sidan, en auktoritär ordning som gynnar de få. Man måste se skillnad mellan en begränsad demokrati och en fåväldets diktatur.

Annars är det lika bra att skicka riksdagsmännen på studieresa till Italien, för att lära sig hur man lever med maffian och hur man införlivar klansystemet i vad de kallar för att vara ett demokratiskt system.

Mussolini grejade det bra, han visste att det korporativa systemet är det enda som kan ge vägledning och ordning på ett samhälle där flera maktsfärer ägde våldsmonopol. Han satte sig i topp och underordnade de andra i ett traditionellt klansystem, i en inbördes beroendehierarki. Berluscone försökte också i modernare tappning till formen och får nu stå ut med lite rättsteater innan det lägger sig.

Varför inte lära sig av Balkan? Se hur Tito grejade lugnet med auktoritärt styre. Det var inga krig under hans tid. Eller Mellanöstern? Det kryllar av kunniga lärare här, de vet exakt hur man ska införliva klanintressen med politiska intressen och hur man ska lura den borgerliga demokratin. Det vet att leva efter mottot, min fiendes fiende är min vän. De vet hur man lurar folket till att få dess stöd till och med. Man vet vilka man ska förtrycka för sin lönsamhet och vilka man ska utnyttja för densamma.

Känner ni inte igen systemet?

Detta är det alternativa rättssystemet, det som erbjuds istället för det vi har. Det parallella finns ju där redan, med könssegregering, barnäktenskap, tvångsäktenskap, privat rättsskipning, systematisk kriminell verksamhet och stöld från enskilda och allmänhet. Det parallella rättssystemet finns. Ingen tycks vara orolig, så länge det håller till i sina egna kvarter. Som i England. Minns ni?

Sharialagar i vissa kvarter, men det slutade med en Brexit!

Vi har ingen politisk ledning, inga rättsvårdande instanser som vill se, vågar se och vågar handla.

Men vi är också ett fegt folk. Vi har troligtvis de ledare vi förtjänar. Om vi inte ändrar på det.

Den där gamla handlingskraftiga vikingen som vi så gärna vill bli påminda om, han sover. Istället är vi en hoper ängsliga individualister och egoister som när det kommer till kritan hellre kvackar i ankdammen.

Som bekant kan ankor vara grymma. Det är vi också. Ankor nyper varandra, de våldför sig på varandra och ofta är det flera hanankor som våldtar en hona. Men kvacka vågar de. Skriva hotelsebrev, om de får vara anonyma, vågar de. Kvack kvack.

Men visst ser det fridsamt och snällt ut, där vi simmar omkring i dammen som en etisk stormakt. Kvack kvack. Välgörenhetskommittén kan sitta på bänken och mata oss med smulor som de slänger i. Ovanför syns klarblå himmel och en starkgul sol. Jag vet i vilken damm jag hör hemma!

Jo, vi är ett gäng ankor.

Nu förstår jag varför alla USA vurmare känner sig hemma i ankdammen. Man känner igen sig. I USA är det väl Donald Duck som härjar?

Dessutom, är ju vassen så hög, vad är där att bry sig om?

 

Kärlek och frihet måste skyddas för var dag, annars upptäcker man att de plötsligt är borta och då är det försent.

Säg Nej till Nato!

Säg Ja till Svexit!

Förstatliga bankväsendet och demokratisera staten!