Nu är det bästa priset som gäller. Kom och köp! Jag har försökt höra vad som sägs. Jag lyssnar och lyssnar, men hör inget nytt. Inget seriöst. Inget djup. Politikerna, medierna, opinionsbildarna tycks bli allt mer tondöva ju mer klassklyftorna växer. Ingen lyckas dölja sitt folkförakt. Den medelmåttiga medelklassens inskränkthet dallrar över Gotland.
Jan Björklund utgår från att alla kan och att alla vill göra en klassresa. Underförstått betyder det att om man tillhör arbetarklassen och underklassen är det något man vill söka sig bort från. Som han själv har gjort. Björklund lyser av präktighet och stolthet för att han inte behöver identifiera sig med industriarbetare. Men tack vare b.l.a.dem fick han gå i skola.
Reinfeldts öppna famn för en instormandes underklass, oavsett vad de tillhörde hemma, var ju för att fylla på lagret av en underklass för att hålla de andra i schack. Svenskarna ska sträva efter klassresa, eftersom det är skämmigt att göra simpla arbeten, som att bygga hus, hålla rent…och då kan vi ju fylla på med analfabeter.
De behöver vi bara sätta i lite skola, eller dra ner skolan till deras nivå, så att vi kan skicka ut dem i samhället och utföra ”houseniggerjobben”. Varenda medelmåttigemedelklass kan känna sig lycklig av att ha en liten husa, en liten ”housenigger” som bockar och tackar och kallar överheten för ”masa”.
Samtidigt kan den medelmåttigamedelklassen känna sig human och viktig. De har ”hjälpt” en krake att få leva ett värdigt liv, i arbete. Ja, ett ”enkelt” arbete, vad nu det är. Det tycks vara så att politruckarbeten måste vara de som tillhör det ”enkla” arbetet. Med så lite kompetens och förmåga, att tjäna så mycket öppnar ju även för analfabeter med andra språk att klara biffen.
Sverige har trots all propaganda från halvfanatiska organisationer, inte haft någon kolonial verksamhet att tala om. Men nu har vi chansen!
Nu kan varje inskränkta uppkomlare och nyrik streber känna sig som en kolonisatör. Som från den ”fina” klassen.
Jag vill bara påminna Herr Björklund om att alla vill inte göra en klassresa. De som förnekar sitt ursprung är inte trovärdig, är inte äkta. För det mesta när en klassresa görs, måste man förneka sitt ursprung. Då måste man acceptera det övre skiktets samhällssyn, människosyn, ljuga, förneka, förminska, ja, fnaska.
Alla är inte redo att fnaska, Herr Björklund.
Alla anser inte att det arbete som utförs av människor som håller samhället igång, är av sämre sort än att producera ytliga politiska floskler. Det finns ingen naturlag som säger att vissa arbeten är lägre än andra. Om det är arbeten som behövs, har de ett värde. Skulle man inte kunna organisera och fördela vinsterna i samhället, så att alla arbeten som behövs utförs?
Utbildning och bildning är något som tillhör alla i samhället, oavsett klass. Är den inte tillgänglig för alla, efter de behov som finns, ja, vems fel är det?
Folkföraktet som Herr Björklund visar, uttrycker han genom att helt plötsligt vakna till och upptäcka att det finns en underklass i Sverige.
Vi har alltid haft en arbetarklass som man kan dela upp grovt i tre skikt. Det är den övre arbetarklassen, de yrkesutbildade, LO organiserade männen i klassiska industriområden, som är arbetarklassens överklass och vars normer styr. De bidrar till att hindra att jämställdheten mellan könen uppnås. De som män har i samhället gemensamt med överklassernas män, och tjänar på att hålla kvinnorna nere i löneligan. Samtidigt har vi problemet med att kvinnor inte tar sitt fulla samhällsansvar. De leker låtsasfria. Men det tar tid att komma från det mångtusenåriga underläget, mentalt. Sådant måste man vara medveten om för att kunna förändra.
Sedan har vi den stora, breda arbetarklassen, som utgör den största delen. Därunder, har vi arbetarklassens underskikt. Underklassen. Lumpen sa man förr. Långt innan dagens journalistgeneration. Där hamnar alla de som slås ut, även de som faller från högre höjder. De som kommer hit utan organiserad arbetsinvandring hamnar där. Inte sällan krigsflyktingar, fattigflyktingar, lycksökare, infiltratörer och en liten del politiska flyktingar. Oavsett deras status hemma, hamnar många just i underklassen. En del har förutsättningar, pengar, och tar de möjligheter som erbjuds. De är begåvade och drivs av någon vilja. Börjar företag, utbildar sig o.s.v. De rör sig från underklassen.
Herr Björklund kanske bör komma ihåg att just bland arbetarklassens alla skikt, myllrar det av människor som just är begåvade, bildade, har ambitioner att utveckla sig och skapa på olika sätt. Dessa gör det. De finner vägar. Det är inte detsamma som att de är busschaufförer som en tillfällighet, något de egentligen inte vill vara… vill komma ifrån. Det betyder inte att dessa människor har torftiga liv och att barnen som växer upp med sådana föräldrar, automatiskt blir kriminella. Det betyder inte att de arbetar med dessa arbeten för att de ”inte får något bättre”.
Den människosyn som hittills har framkommit i Visby, är folkförakt. Det är inte fattigdom som gör människor kriminella. Alla människor skäms inte för att de är arbetare. De ser sig inte som något lägre stående av den anledningen. De ser inte heller att Herr Björklund har något de skulle vilja ha.
Se på affärsvärlden och offentliga institutioner och kommuner hur mycket kriminalitet och fusk med allmänna medel som pågår. Dessa kan man ju inte beskylla för att leva i fattigdom och förortstorftighet. Eller?
Att bli kriminell är mer komplicerat än så. Jag betackar mig för att höra dessa medelmåttigamedelklassuppkomlingar stå och myndigt förklara att de stackars flyktingarna som lever i moderna lägenheter i förorten och som ”tvingas(!)” bo trångt, tvingas leva på skattebetalarnas bidrag till dem, som inte klarar skolan….att dessa människor blir kriminella av dessa skäl. Det är samtidigt att spotta alla som har klarat sig bra och som kämpar på i Sverige, i ansiktet.
Nej. Alla de som lever i dessa moderna lägenheter, söker jobb, förkovrar sig, startar eget, går till gratis biblioteken (om det inte är Nacka kommun) söker svenska kontakter, utbildar sig, organiserar sig, inser att de ska vara delaktiga i det samhälle de lever i, är inte grunden för kriminalitet.
Det må vara att det är analfabeter, men det i sig är inte grundande för kriminalitet.
Däremot vad Herr Björklund inte sa är, att de människor som kommer hit med sina klansystem, sina hierarkier, sina maktförhållanden, sin förtryckarkultur mot kvinnor, barn och familjemedlemmar, med sina uppdrag för främmande makt, med sina uppdrag att sprida antidemokratisk organisering, de utgör grund för kriminalitet. Men dessa får ju pengar av staten för att upprätthålla densamma! Med sin underkastelse av en icke reformerad feodalkultur, i ett högteknologiskt kapitalistiskt samhälle, dessa människor bidrar inte sällan till kriminalitet. Vad gör Herr Björklund åt detta? Erbjuder en språkkurs?
Man har inte kommit till Sverige för att man vill bli svensk. Man har inte kommit hit för att man vill bli en svensk demokrat. Man har kommit hit för att det fanns någon slags vinning att göra det.
Då kan man inte som den medelmåttigamedelklassenskulturrelativister säga att om man är en irakier som har vistats i Sverige i 26 år och dessutom är en M politiker, och hör och häpna, har betalt skatt i 18 år! Då är han svensk, enligt AB ledarsida. Skulle han själv acceptera det epitetet, skulle jag påstå att han fnaskar. Att fnaska är onekligen väldigt svenskt för många.
Onekligen är det en person som är etablerad i landet och lever efter de villkor som gäller. Men att han måste förneka sitt ursprung, sin erfarenhet och kalla sig enbart svensk, hör till det folkförakt jag talar om. Jag känner inte denne politiker, men han torde vara både ock, med tanke på att han har etablerat sig här. Jag hoppas att han har ryggrad nog att bekräfta det och inte köpa uppkomlingarnas självförnekelser.
Nu är det många som etablerar sig här, som har lärt sig av medelmåttorna i medelklassen att köpa deras floskler och därmed bidrar till fnaskandet. Det är väl vad som krävs för att ta sig upp. Att fnaska. Jag kan inte känna mer respekt för dem bara för att de är ”framgångsrika” utlänningar. Trafficking har heller ingen nationalitet.
Kan man ställa krav på människor i Sverige? Finns det någon skyldighet för de som lever i landet? Är det bara att vara konsument och ha världsbild från Södermalm i Stockholm som gäller?
Det klass och folkförakt som Herr Björklund visade i Almedalen, det klassförakt och folkförakt som den medelmåttigamedelklassens kulturrelativister visar oss dagligen genom medier, genom att främja motsättningen mellan människor etablerade i landet sedan sekler och de som har nyligen etablerat sig och de nytillkomna, som kanske inte vill etablera sig på svenska villkor. Det är ett förakt som främjar nazismen och fascismen. Då inkluderar jag inte SD. SD är öppet och går att hantera på vanliga villkor.
Om Thornberg går ut och säger att det finns ca 3000 potentiella terrorister, bekräftar han sådant som flera har sagt långt innan. Om han har rätt i att 2000 är islamister och tusen höger/vänster terrorister, har han säkerligen varit försiktig och tagit i underkant för att inte skrämmas.
Han har ju att hantera som säkerhetschef, en medelmåttigmedelklass verklighetsfobi också. Därför tar det tid, innan saker händer. Därför händer inte sådant som måste hända, för att inte tappa greppet om landet. Därför är det ryggradlöshet och feghet som främjas. Därför lyssnar man inte ens till folk som kan berätta om hur det ser ut utanför elfenbenstornen.
Den korporativa kulturen i landet medför enorma begränsningar.
Häng med här nu:
I toppen av pyramiden sitter Herr X. Han har uppgift att kartlägga säkerhetsläget. Bredvid honom sitter det någon annan Herr Y på en annan pyramidtopp som har samma uppgift, men ur en annan vinkel e.t.c. Dessa två spänner sina bringor mot varandra. Det gäller att pinka in revir, ja, ni fattar.
Dessa herrar skulle ju knappast våga lyssna nedåt. Där har de ingen koll. Man sänker sig till mellanskiktet som hävdar sig genom att trampa på bottenskiktet.
Ponera nu att en vanlig svensk medborgare vill berätta om hur det ser ut i dennes kommun, om saker som denne inte tycker stämmer med lagar, vanor och kutym.
Då måste Herr X och Herr Y verkligen veta med vem de har att göra. Vem är de de skall lyssna till? Kan man ringa in denne? Ja det kan man. Det är ingen kommunchef, ingen mellanchef i den egna pyramiden, ingen tillräckligt hög tjänsteman…alltså, är det ingen att lyssna till. Basta. Om nu kommunchefen, tjänstemännen, mellanchefen…är inkompetenta, eller korrupta har det inget med saken att göra. Då skall det först bevisas. Helt rätt. För att göra det måste man vända sig till den inkompetente eller korrupte polis på plats som ska göra det. Ja, eftersom det inte blir gjort, är antagandet fel, då finns det inget som är fel i kommunen. Allt är som det ska. Således är medborgaren inget att lyssna till. Herr X och Herr Y sitter båda inne med sanningen. Man har bekräftat sitt korporativa herravälde. Ingen ska komma här och tro att de vet något jag inte vet. Att de där nere kan bidra till samhällsbygget! Vi vet bäst!
Ja, ni hänger med.
Skulle man tänka demokratiskt, skulle man se till att det fanns människor i kommunerna som inte hade lojaliteter där de verkade. Som inte led av mindervärdighetskomplex och som inte var enfaldigt prestigebundna. Människor som var bildade, trygga människor som vågar lyssna på vanligt folk. Som vågar lyssna och som klarar av att sålla skit från diamanter.
Det finns anständiga människor överallt. Av alla bakgrunder. Att nå dem, att lyssna på vad de har för erfarenheter och att förmå plocka de korn av sanning som finns ja, då kan man ha en möjlighet att skapa ett totalförsvar som är för freden. Då kan man undvika våldsamma motsättningar som är i vardande.
Då kan man skapa en tillitskultur.
Den teknologiska bevakningen över folket, som ökar och sprids allt mer, är ett verktyg som måste kompletteras med mänskliga kontakter.
Om man tror att man fångar upp mycket på FRA, är det troligtvis en bråkdel av vad mänskliga kontakter ger.
Vi har en politruckledning av samhället, som lever på övervåningen, där vi under, kan tyda en hel del av ljuden som når oss och anpassar oss efter hur vi uppfattar att saker och ting ligger till.
Medan övervåningen ser bara sina egna handknutna persiska mattor, anar de inte ens hur vi organiserar livet här under.
Människor som lever här i landet, skall bidra till demokratin. Bidra till att kritisera den, bidra till att bygga den. Bidra till att fördjupa den. Det finns inget bättre system att erbjuda för tillfället. Det är alltför många som drömmer om hierarkiska förtryckarfasoner. De kallar sig för allt möjligt. Tack vare den medelmåttigamedelklassigakulturrelativismen så gynnas dessa.
Enfalden får råda.
Någon som målar sig som en cancan danserska och klär sig i utringat och tight, men sätter på sig en schal, med motivering att hon är muslim och inte vill egga sexuella lustar hos männen …(sic!) är ett sätt hur andra krafter utnyttjar flickors underläge, genom att de fås att tro att de är fria och att ”de har rätt till sin religion”…suck!
För en del är en sjal detsamma som en religion. Genom att driva detta bidrar man till att fortsätta utnyttja flickor och kvinnor i underläge. Men en sådan utnyttjad flicka, upphöjd av de s.k. feministerna och de medelmåttigamedelklasskulturrelativisterna säger man samtidigt bakom ryggen att hon är ”en sån där, som bär en mussetrasa”. Där man menar att det är någon som åker snålskjuts på att göra en religion av en sjal. Man menar på att det är någon som drar nytta av att hon går så där och att hon själv saknar kraft att kämpa.
Det är stockholmska. Det är underklass. Det är inte islamofobi. För medelmåttorna är all form av kritik detsamma som sjukdom, d.v.s. fobi.
En gång i tiden fanns det uttryck för studentmössan. Det var privilegierade människor som fick ta studenten. Sedan kom de ut i samhället och satte sig över de andra. Varpå de blev omnämnda med ett visst avståndstagande och raljans. Det är också så motsättningar kommer till uttryck. Det var inte sjukdom då heller. Det var klassförakt. Förenklar man motsättningarna i landet till att bli ytliga kommentarer om sjal och religion, får man också tåla en reaktion. I detta fall en typisk stockholmsk sådan.
Kiviks marknad är differentierad. Jag har själv stått på den. Medan Almedalsmarknaden går i sin enfald. Igen.
Det är inte fattigdom, trångboddhet och att man kommer från utlandet som gör att man blir kriminell trots Herr Björklunds tal. Det är en skymf mot alla de fattiga som arbetar och sliter och aldrig någonsin skulle begå något brott. Sverige byggdes av sådana människor.
Det är kriminella som fortsätter med sin kriminalitet när de kommer hit. Det är de som väljer kriminalitet framför slit och arbete. Det är bortskämda bekvämlighetsinrättningar som väljer kriminalitet. Det är ouppfostrade barn. Det är barn som saknar omsorg, hemifrån och från samhället. Barn som fostrar varandra. Bland dessa blir det kriminella. De saknar myndiga ansvarstagande vuxna som visar vägen. Som ställer rättmätiga krav. Då kan man inte lägga ansvaret endast på en ensamstående morsa som är från början i underläge. Men hon delar det ansvaret.
Det är bekvämt att lägga ansvaret på en mamma som hålls hemma, avskärmar sig från andra med konstig klädsel, låses in eller bevakas vart hon går, förhindras att ta del av samhället och växa. Det är hon som ska fostra sina barn, utan att ha makt att göra det. Patriarken har både henne och barnen under sin näve. Det är mycket misshandel och misskötsel som förekommer i dessa patriarkala strukturer och som samhället inte vågar närma sig. Snarare har socialtjänsten hamnat i Stockholmssyndromet och tror sig göra gott genom att backa dessa miljöer.
Det är i de patriarkala klansystemen, de politiskt religiösa miljöerna som kriminalitet frodas. Hur många småkriminella har inte farit till Syrien? Hur många svenska småkriminella pojkar har inte lockats av rekryterare att fara och slåss i Syrien? Vem har stoppat dem?
Allt detta pågår, medan Herr X och Herr Y sitter på sina pyramidspetsar och försöker hålla balansen. Udden är ju vass. Förr eller senare gör det för ont i baken. Höjden är betänklig.
Efter politikercirkusen i Almedalen, har vi ett år kvar till val. Jag ska fråga runt och höra ifall det var någon som blev övertygad om att det finns ett parti som kommer leda oss framåt.
Vad tror ni jag får för svar?
Rebecca Hybbinette 