Med fingret i ögat

 

Förr i tiden när någon svek sina nationella intressen, kallades denne för att vara en landsförrädare. Idag, i den globalistiska ambitionen av att upplösa nationerna, finns längre inga landsförrädare. Idag är alla imperialister. Alla söker vi individualistiska identiteter. Sekter att tillhöra. klaner att vara del av. Koketterier att frottera oss med. Jag kan bestämma var jag vill vara, att någon annan betalar. Jag utnyttjar andras arbetskraft för att göra mitt pensionärsliv mer gynnsamt. jag har ju gjort mitt, nu får någon annan betala. Idag kan jag, som en vanlig medborgare ställa krav som tidigare bara var till för eliten. Vi håller på att göra alla samhällsklasser till globetrotters och klassresenärer. Som rotlösa, alienerade, rullande buskar i Arizonaökens vindar. Frågan är, vem gynnas av detta?

Som storföretagare har jag världen som min spelmark. Jag har bankkontot som mitt hemland. Jag tar vad jag vill, var jag vill, när jag vill, som jag kan. Jag, tillsammans med mina konkurrenter och mina sammansvurna, bestämmer viktiga avgöranden över världen. Jag fattar  viktiga beslut bakom lyckta dörrar, utan insyn, utan omröstning, utan demokratisk kontroll.Vi träffas i olika konstellationer, så som vi har gjort sedan innan den franska revolutionen. I skråväsenden. I brödraskap. Vi släpper inte in någon. Vi låter dumskallarna sprida religioner om oss. Konspirationsteorier. Sådant förhindrar klarsyn och därmed förhindrar det allvarligt motstånd.

Som medelklass och uppkomling, som ambitiös streber för att bli som eliten, vinner jag också. Jag förnekar min bakgrund, tar för mig av allt som sprids från eliten. Jag backar upp eliten med min kompetens, med min underdånighet, med min flathet, feghet och med min ambition och slit. Jag vill känna mig som om jag tillhörde eliten. Jag vet ju att jag är förmer än de som är under mig. Åtminstone försöker jag intala mig det. Jag har råd med piga och betjänter. Då skattebetalarna subventionerar detta. Jag har råd att åka till Manhattan och leka amerikan. Jag har också världen som min spelplats. Dyker det upp något, vilket det gör för sådana som mig, så tar jag chansen. Jag kommer från ett arbetarhem, eller ett lägre medelklasshem och jag ser ner på de idioter som stannar kvar i skiten. Medan jag, visar på begåvning, ambition och har en rad bättre kvaliteter än de håglösa som finns kvar där nere. Jag kan hjälpa en stackars efterbliven från ett U-land, genom att låta denne tvätta min toalett, städa och hålla rent efter mig. Jag ger denne ett jobb. Jag ger denne en chans att ”komma in i det svenska samhället”. Då jag sliter så på reklambyrån, är det en avlastning för mig att ha någon som ”hjälper” mig. Alla vinner på detta. Dessutom förtjänar jag detta, då jag har bekräftat min överlägsenhet.

Jag sparkar nedåt, för att hålla ohyran borta och slickar uppåt, för att närma mig målet. Att komma upp. Jag är klassresenär.

Som arbetare har jag att konstatera att allt som mina förfäder byggde upp sedan slutet av 1800-talet, håller på att raseras. Industrialismen har ändrats till sin karaktär. Den materiella produktionen sker huvudsakligen någon annan stans. Där de har lägre löner. Värre arbetsvillkor. Av de mindre privilegierade. Därmed har också fackföreningsrörelsen försvagats. Den har låtit sig slås ut av privata intressen, av kommersiella lösningar. Fackföreningsrörelsen har dragits med i borgerlighetens uppmaningar av att ”satsa på dig själv”.

Jag har dragits med av representanter för konservativa värderingar. De som sa sig vara de största försvararna av svenska försvaret och den svenska nationen. Samma människor sålde sig helt till det globalistiska kapitalet och som Judas Iskariot, förnekade sitt tidigare nationsförsvar. Carl Bildt öppnade dammluckorna som sedan hölls öppna av hela raddan efter honom. Den svarta tjäran vällde ut.

De konservativa,  har hållit denna tjära i chack. De ansåg det vara för vulgärt att förlora sitt ansikte inför sitt eget folk. Att förlora sin status av att vara övermänniskor. Att visa ett berättigande inför den övriga befolkningen av att de har rätt att leva ett överlägset och priviligierat liv. Nu släppte man lös roffarandan. den som kan, tar vad den vill. Många kan. Nu när anden är frisläppt uppstår problem. Hur ska de priviligierade skydda sig mot pöbeln?

Man måste skapa reservat, för sig och för de andra. Hålla isär. Skydda, värna om sina privilegier. Hålla hotet på avstånd. Hålla skiten på plats.

Jag som arbetare har mutats till tystnad. Jag har i likhet med överheten blivit egoistisk. Men till skillnad från dem, har jag blivit än mer fördummad. Jag har låtit mig luras. Jag har råd att åka till Thailand och känner mig stor. Det har ju högre status  än att fiska från ekan hemma. Jag blundar när jag ser att det stora byggföretaget tar in svart arbetskraft. Jag blundar, så länge det inte slår på mig själv. När det gör det, garanterar mina fackliga ledare att jag får behålla min lön och jag kan fortsätta skita i att det finns de som jobbar bredvid mig, utan att få lön. Jag har fått mer lön och jag har bytt upp min villa, Volvo och vovve. jag håller käft. Jag har pengar på banken. Jag bryr mig inte. Jag som är fullblods ATP- pensionär, kan heligt skita i resten. Vilket jag också gör. Pensionärsfashismen ökar.

Som lumpen, som prektariat, som invandrad, som lågutbildad, som högutbildad arbetslös, som sjuk, som misshandlad, som arbetslös, som utslagen, som bostadslös… kan jag konstatera att jag tillhör den permanentade underklassen. Den ständiga arbetskraftsreserven. De som kan användas som hot mot de organiserade arbetarna. Om de inte sänker sina krav, finns det folk som kan göra deras jobb istället. Mycket billigare. Jag tillhör den grupp som man vill öka på, genom invandring från socialt och demokratiskt efterblivna länder. Jag tillhör den grupp som ska utgöra och vara en femtekolonnare i samhället. Jag skall användas till att destabilisera samhället. Jag är offer och jag är bödel. Jag är en syndabock.

Eliten vill ha mig som buffert för att hålla nere lönekrav. Använda mig som hot. Utländska intressen vill använda mig som destabilisator. Globalisterna vill använda mig som en destabiliserande faktor. Anarkisterna vill använda mig som en destabiliserande faktor. Nazisterna vill använda mig som en destabiliserande faktor. Ett socialt osäkert och ett politiskt svagt Sverige är inte lockande för Nato. Därmed har Ryssland lyckats med sitt Natomotstånd nära inpå sina gränser. Ryssland har inga kloka bundsförvanter att förlita sig på i Sverige, alltså gör de som de alltid har gjort sedan tsartider, att destabilisera motståndaren. Dumskallehögern har hjälpt med att destabilisera Sverige. Dumskallehögern har hjälpt ryssen. Ryssen har hjälpt dumskallehögern. Dumskallevänstern har hjälpt båda. Samtidigt som liberalhögern har ropat efter Nato.

Har det varit av inskränkthet eller taktik?

Nu gäller ingen nationskänsla eller svenska värderingar, eller patriotiska hyllningar. Jag ökar på motsättningar som jag har tagit med mig från Mellanöstern, från Asien, från Afrika…jag får internationellt stöd till att göra det. Välorganiserat med stark ekonomi. Jag vinner något. Tror jag. Ingen kräver i verkligheten att jag skall lära mig något av det svenska samhället. Ingen ställer krav. Alla pladdrar. Jag gör som jag alltid har gjort, där hemma.  Vad annat kan jag göra?

Jag kan verka genom att utnyttja dumskallarna i Sverige. Det naiva systemet och alla naiva människor som har noll koll. Jag är välutbildad i Sverige och kommer från Marocko. Jag är etablerad här. Men jag kom inte hit för att jag särskilt tycker om det svenska. Jag kom hit för det var en möjlighet för mig att få det bättre. Sverige är en bra plattform och jag kan göra som jag vill. Jag är socionom och startar eget. Jag importerar gatubarn från Marocko, som är utnyttjade hemma och i internationell kriminalitet. Jag tjänar skattepengar och grabbarna gör som de är tillsagda. Jag kan utnyttja naiva svenskar till att odla terroristceller. De fattar aldrig. Säpo tittar och tittar men ser inget. Dessa säpo människor har aldrig varit hungriga. De har ingen aning om hur billigt ett människoliv i verkligheten är. All James Bond vurmeri till trots.

Delningen av samhället är djupare än vad många inser. Den går inte mellan samhällsskikten, eller klasser emellan. Sprickan är både vågrätt och lodrätt. Det tog nästan 100 år att utforma det maktkontrollerande korporativa svenska samhällssystemet. Baserat och väl förarbetat av en protestantisk statskontrollerande apparat med kyrkan som viktigaste kontrollant på individen i flera hundra år. Vi är vana av att vara kontrollerade. Men också av att vara självständiga. Därför har vi funnit vägar under radarn i alla tider, som inte går att kontrollera. Inte ens med ny teknik. Det är vad som sker. Vi söker självständiga vägar att försvara oss.

Över allt detta står en svart amöba med sina tentakler i alla samhällsskikt. Den organiserade kriminaliteten. Som når alla slags människor, i alla lager. Som har blivit vardag i många kommuner. Kriminalitet är en verksamhet som uppmuntras allt mer i rådande samhällsläge. Uppmuntras av vårt system, rättsväsen och flata motstånd. Rättsstaten ligger långt, långt efter verkligheten och människors rättskänsla. Lagsystemet är kvar i Sörgården. Men vår verklighet närmar sig hårda skuggor och avgrunden.

Varför är det så här? Kan man göra något åt det?

En del ser upp i himlen. Förr kanske för att skåda Gud. Idag för att skåda chemtrails. Eller för att skåda stjärnkonstellationerna. Eller för att se försvinnandet av flygfän. Spana in radiovågor. En del har upptäckt att makthavare, miljardärer, monopolister och politiker träffas för att komma överens om balansen i makten. Driva sina intressen. Undvika krig, där det kan slå hårt på de mest besuttna. Men däremot att föra krig i ”långtbortistan”, för att testa sina vapen och fixa försäljning på hemliga möten, är en helt annan sak. Det är ju nödvändigt. Man håller balans. Alla som skriker om Bilderbergergruppen, kanske skulle fråga sig vad som skulle hända ifall de inte träffades på sådana möten. Världskrig?

Småborgerliga gnällspikar är för bekväma med att ta konsekvenserna för sin levnadsstandard. De vill äta kakan och ha den kvar. De skyller gärna på andra. Någonannanismen råder. De vill bara lösa en fråga, långt bort. Så länge konsekvenserna inte drabbar dem själva. Det är nog Bilderbergergruppens fel. Där har vi det!

Småborgerliga gnällspikar, rödvinsvänster, PK folket, de bruna karikatyrerna från 30-talet… alla har de lösningen. LÖSNINGEN. Den sanna sanningen. Den ENDA sanningen. Den ABSOLUT Rena Svenska Demokratin. De Svenska värderingarna. De är de GODA. Godhetsfashister. Kritiker är de ONDA. Svart – Vitt. Sant – osant. Så enkelt anser de världen vara.

DETTA ÄR ANTIINTELLEKTUELLT!

Detta är farligt!

Det beklämmande är att antiintellektualismen har ökat ju mer modern teknik kan sprida information. Man föll flat inför tekniken och avsade sig den vetenskapliga hållningen, den vetenskapliga metoden, den kritiska hållningen, det handledande ansvaret. Nu blev det fritt fram för alla. ”Jag vet vad jag vet, jag behöver inte ta in något jag inte vill lyssna till”.

Alla har sin lilla privata sanning.

Med den inställningen är relativistiska uppfattningar legio. Det är antiintellektuellt. Det är farligt.

Tänk er:

”Judar är en ras som parasiterar på samhället”. Ett påstående som blev till en  ”sanning” . Kritikerna till detta påstående satte man i läger eller mördade.

Vad är fel på påståendet? Varför är det ingen som analyserar ett dylika påstående?

Judar, är en tros och kulturtillhörighet. Ingen bioligisk tillhörighet. Man kan inte genetiskt se vem som är jude, även om det finns fanatiska sionister som anser det. Där delar dessa samma uppfattning med nazister.

Att ”de skulle parasitera på samhället”. Säkerligen fanns det judar som parasiterade på samhället, i egenskap av kapitalister. Så gör alla kapitalister, de parasiterar på samhället. Det kapitalistiska samhällets själva essens går ut på att skapa vinst. Vinst får man om människor utför arbete till underpris. Att exploatera människor är att parasitera på dem. Men det är ju knappast något som enbart judar gör.

Alla judar är inte kapitalister, således kan de inte i egenskap av att vara en grupp med en särskild tros och kulturuppfattning anklagas för parasiteri.

Skulle man nu analysera alla liknande påståenden, istället för att skrika i kör och himla till nya gudar, då skulle man kanske kunna väcka de sovande. Då hade SD inte behövt växa sig stort.

Om de som vet och har fattat, tog sitt ansvar, var än de befinner sig i samhället, skulle det gå att ha ett öppet samtal.

Men, huvudfrågan kvarstår. Ingen av den förmenta vänstern, de förmenta liberalerna, ja, inte ens de konservativa vågar visa sig klart och öppet med motiveringar till sina ställningstaganden. Batras kjol kan man byta, men moderaterna förblir vid sin falska läst likväl.

Huvudfrågan är, vill du leva i ett samhälle som av naturliga skäl kommer att utvecklas till en internationell diktatur? Vill du leva i ett samhälle där vinstjakten är så stor och osund att den kommer att stjälpa över allt i en jättekris? Större än de som varit? Vill du leva i ett samhälle som låter vinster gå före människovärde, naturskydd och skydd av världen? Vill du leva i ett samhälle där människor är en förbrukningsvara, där starkast vinner, där gangsters har större förutsättningar att klara sig än vanligt folk? Vill du leva i ett samhälle där du är utbytbar mot kreti och pleti som har bestämt att de vill komma till Sverige av olika skäl? Då dessa kan göra vad du gör för mindre pengar och mindre gnäll?

De flesta svarar troligtvis nej, på det mesta. Sedan går de snabbt över att peka ut ett isolerat problemområde. ”Bara man fixar det först…” så blir allt bra. Man vågar inte ifrågasätta helheten. Man vågar inte se att allt hänger ihop. Man vågar inte se att vi måste ta ställning mot rovsystemet. Välja att bygga samhället gemensamt, värna om resurser och våga förändra våra materiella förutsättningar. Sluta vara bekväma, själviska och ställa upp solidariskt. Visst låter det tjusigt!

Ja, säger vi, så går vi ut och lägger en krona i tiggarmuggen. Självbedrägeriet fortsätter. Nöjd med mig själv om vilken god människa jag är, går jag vidare.

En strävan efter kritiskt tänkande och en strävan efter självinsikt är en förutsättning till förändring. Bara den medvetne kan göra något. Den som är ödmjuk inför komplexitet och att inget enbart är svart – vitt.

Människor har blivit anklagade för att med öppna ögon gå rakt in i krematorierna. Man vågade inte ta till sig verkligheten. Speciellt de som har levt skyddat. Många är det i vårt land som har levt och lever skyddat. Som blundar. Som ljuger. Som är verklighetsförnekare. Framtida krematorier står öppna för dem med. De kommer inte vara i stånd att förändra en utveckling. De kommer inte att bidra.

Det uppdraget ankommer på dig som vågar se, vågar vara kritisk och som vågar gå mot strömmen i PK floden.

 

Törs du?      

     

 

Annons

Sverige har många chefer men inga ledare

Skuggsamhället växer. Med det menas att det finns människor i landet som inte ska vara här enligt beslut och som därför får inget av samhället för att överleva. Vi kan ha totalt minst ett par hundratusen, som har fått besked om att inte få vara här. Men de är här. Hur överlever man som ståendes utanför hela samhällssystemet? Vad för slags samhälle bygger man där i skuggan?

 Det finns inga illegala, ropar medelklassungdomen. Sorry. Det har alltid funnits illegala människor. Människor som av olika anledningar inte kan leva inom samhällets ramar och överlever genom illegalitet. Det vill säga, de arbetar svart, bor svart, stjäl och kan ägna sig åt icke godkänd affärverksamhet. De överlever på kriminalitet. Det som samhället inte godkänner betraktas som kriminellt. Enligt lag och normsystemet är det ett liv utanför lagarna. Således illegalt. Man kan ha olika syn på detta, givetvis. Man kan anse att alla som upplever ett behov av att bli omhändertagen av det svenska samhället och har förmågan, kontakterna, pengarna, förslagenheten, styrkan, modet…att ta sig hit har också rätt att vara här på samma premisser som alla andra.

En sådan medelklassinställning håller så långt tills när dessa människor inkräktar till det sämre på levnadsvillkoren hos medelklassen. Så länge de ser en vinning i att ha billig arbetskraft som torkar skiten hos  dem hemma och får dem själva att uppleva sig som lite förmer, går det an. Men kommer det en välutbildad person som flykting, släpps denne inte in i värmen. Då blir det konkurrens. Kanske irakiern har en amerikansk topputbildning som skall ställas emot den mediokre svenska utbildningen vår käre medelklasshipster har. Då är det bättre att den högutbildade irakiern kör taxi. Men när de börjar bli så pass många att de de facto konkurrerar, då slutar man ropa om att det inte finns några illegala, eller att alla har rätt att komma hit.

Att lyssna till tidigare varningar eller att försöka förmå ha någon liten framförhållning, har varit helt uppenbart för mycket att begära av myndigheter och politiker.

Nu står de på rad och talar om integrering. Vad ska dessa integreras till? Vad ska vi som redan bor här, integreras till?

Till ett samhälle under upplösning? Ett samhälle som har sedan 1995 i drygt 20 år, utbytt ett lagsystem och normsystem som passar Europa men inte Norden? Vilket samhälle gäller det? Det nordiska? Det som vi har byggt upp på våra speciella premisser under några tusen år? Det samhälle vars miljö är karg och befolkning liten? Det nordiska samhället som hade ett gårdssystem anpassat till våra enkla villkor,  skall jämföras med sydeuropas rika och utvecklade feodalsystem, skyddat och uppburet av en översvallande rik katolsk kyrka? Är det deras erfarenhet vi skall bygga vårt samhälle på nu?

Det är i det hårt och rikt utvecklade feodalsystem som växte fram och levde under århundraden i Europa som traditioner, normer, lagar kom ur. Kultur och mentalitet. Det är deras företrädare idag, med den bakgrunden, med den fostran och med den europeiska historien som de själva har bidragit till, med den mentaliteten som bestämmer lagar och normer hos oss idag.

Carl Bildt är inte tillräknelig. Det kommer framtida historieforskning våga slå fast. Hans mantra om att vara hallänning, svensk och europé är nonsens. Propaganda utan bäring. Vill man vara europé och leva som en europé, så lämnar man Sverige.

Detta tjänstemanna -bäst -i -klassen -syndrom, utan självständigt tänkande, utan kritiskt tänkande, utan ifrågasättande, driver Sverige till upplösning.

Fegheten och bekvämligheten är beklagligen typiskt svenska normer idag. Så har det inte alltid varit. Det har funnits en arbetarklass som tog strid för bättre villkor men  som sedan lät sig köpas till tystnad. Det har funnits dem som har velat försvara Sveriges neutralitet, alliansfrihet och självständighet också. Var är de nu?

Att Trafikstyrelsen säljer ut oss och skyller på varandra, på systemet, på tiden och på  pengarna visar tydligt att det råder ett främmande tänk. Ingen har ansvar. Ingen tar ansvar. Inget tjänstemannaansvar.

Mönstret går igen i andra myndigheter. Polisens kris bottnar huvudsakligen i att polisen är satt att följa en lagstiftning som inte längre är relevant i det existerande samhället eller världen. Polisen är styrd av politrucker, inte professionella poliser. Om de tog folk till stupstock på kyrkbacken, eller sabla ner människor som står och samtalar på trottoaren, med motivering att det är en konspiration som man gjorde under Oskar II tid, skulle det väcka ett ramaskri. Sådana lagar kan vi väl inte ha!

Men när en polis arresterar, bevisar att en kriminell har gjort något och denne blir frisläppt för att det inte var så viktigt vad denne gjorde, och tvingas arrestera samme person igen, och igen och igen….och det ges inget hårdare straff för den upprepande brottsligheten. Då heter det att man kan inte dömas två gånger för samma brott. Eller ett gammalt brott kan inte försämra för nästa brottstillfälle. Så kan man leva och göra kriminell karriär. Skattebetalarna står för notan och människan ifråga blir aldrig tvingad till omprövning av sitt liv.

Detta synsätt på människor är von oben och förnedrande. Det är en människosyn som innehåller klasshat och rasism.

Med den rikedom som vi besitter behöver man inte curla för hat. Men det är vad våra chefer i Svearikes AB gör idag. Vi leds av chefer. Med småaktiga och kortsiktiga intressen. Dessas beslut och ageranden eller brist på ageranden, gynnar ett växande hat. Detta är farligt.

Vi har inga ledare!

 I en värld med garanterad fred behöver inte oroa sig över att Transportstyrelsen och ett 40-tal andra myndigheter, enligt Svd, har skickat iväg sin IT verksamhet till privata bolag runt om i världen. Den genomskinligheten i statens förehavanden kan vara till gagn om andra ser och kan i all välvilja påpeka svagheter och förslag till förbättringar.

Men det är inte den fredliga värld vi har som Stål och Kolunionen, EG och nu EU skulle garantera. Inte minst har EUs medlemsländer deltagit i och medverkar till olika krig som råder.

Den globalistiska drömmen handlar om att marknaden skall reglera livet till alla, att de rika ska garanterat bli än rikare. Ja, det vet vi. Det är så småfolket matas. Globalisterna vet att det barkar, men de vill bara hinna tjäna så mycket som möjligt, säkerställa så mycket som möjligt…innan dess. Högmod går före fall. Men att i andra änden, måste det ju ske en utarmning, vilket också sker. Men då kommer smulpolitiken in. Ju fler som får ta del av rikedomarna, ju större medelklasserna växer, ju mer smulor faller ner till de fattigaste. Det är väl rättvist? Alla får ju något av den globalistiska kakan.

Sverige har inte ens hunnit haft 100 år av demokrati. Nu är vi på väg att döda den. Hur mycket politiker, medierpropagandister, krämare av alla valörer försöker att påstå att vi värnar om demokratin, så ljuger de. Eller fortsätter leva i självlögn.

Man kan inte låta världsomspännande företag ha och utöva makt, fatta beslut enbart ur egna intressen bakom stängda dörrar och påstå att man kan upprätthålla en demokrati. Ett folkstyre, där människors behov får styra.

Jag vet att genom åren brukar medelklassen rygga när man upplyser om att det finns olika former av demokrati. En demokrati där det privata ägandet av vad andra har samlat ihop i rikedom genom arbete, privatägande av de gemensamma naturresurserna, är en demokrati där privata ägandet avgör hur andra ska förhålla sig till det och där lagstiftningen är anpassad därefter. Det kallas för rättssamhälle.

Sedan har du en annan variant av demokrati, där gemensamma naturresurserna ansvaras för gemensamt. Primering av arbete och skapande på alla nivåer regleras av insatser, förmåga, vilja etc. Samtidigt som förutsättningar ges alla, att ta vara på eller inte. Klarar man inte att ta vara på sina förutsättningar av olika skäl, kan man ändå leva ett anständigt liv genom det gemensamma ansvaret i samhället. En miniminivå av antsändigt leverne garanteras alla av en medborgarlön tex.

Rättssystemet anpassas till känslan av ansvar och delaktighet i samhällsbygget. Med tanke på allt vad ett rikt samhälle som Sverige har gett medborgarna skall också samhället kräva tillbaka något.

Den utbildningsmöjlighet som finns idag, den kunskapsnivån man kan uppnå, den tillgänglighet för självfostran och bildning är allt på en nivå vi aldrig har upplevt tidigare i historien. Det är skapat av människor.

Skall saker skötas demokratiskt krävs också att människor tar ansvar för sin bildning och sina åsikter. Man kan inte uppmuntra människor inför val och händelser från en propagandakör av floskler, ytligheter och ”oneliners” i pågående propagandareder. Man måste satsa på bildning, och på folkbildning. Det är ju inte förrän människor deltar i den politiska debatten som de formar sina ståndpunkter. Försvara dem och gå till val. Då får man en närmare spegling av vad människor vill med sitt gemensamma samhälle.

Det har funnits försök till gemensamhetssamhällen där utgångspunkter var efterblivenhet och svält. Att jämföra ett gemensamhetssamhälle med Sovjet är bara för charlataner. Det har inget historiskt värde idag, då vi har ett helt annat utgångsläge.

Vid nästa stora globala kris som kommer kanske på 2020-talet, kommer det att visa sig vilka som står pall. Förmodligen Ryssland, med samarbete med Kina och Asien och Mellanöstern. Obs, ryssar är de enda som kan hantera dessa delar av världen. Oavsett hur länge USA har jiddrat i Mellan östern, begriper de ingenting.

USA är på dekis. Vilket blir farligt, och de kommer att behöva sin Putin. Det var han  som förhindrade nazisterna att ta över, genom att organisera ungdomen i ett gemensamt projekt,  med sin ungdomsrörelse Nashi (de våra).

Blir det Our Folks, i USA då?

Sverige kommer inte stå pall. För det krävs att man har försvarat demokratin. Att man har utvecklat den och inte enbart låta sig förledas av de stora pengasiffrorna som rullar förbi. Det krävs att man har myndigheter som har folkets tillit. Att man har en lagstiftning som motsvarar rättskänslan och rättsmedvetenheten hos folk. Det krävs att politiker fördjupar sig i de problem som finns, talar ur skägget och inte ägnar sig åt åsiktsförtryck. Att politiker vågar lyssna till folket, att man vågar ta debatten var som.

Det krävs att människor kan påverka utan att behöva först utsättas för propagandakampanjer, fösas in i en fåra och sedan kalla det för demokrati. Det krävs bildning. Det krävs mod.

Idag är vi kunder. Vi är kunder till Riksdag och regering. Den ene politikern efter den andre går sina medierkurser och ser ut som tandkrämsreklam i rutan. Slänger ut korta kärnfulla meningar som man har slipat på, på någon byrå.

Lägg din röst på vårt parti så får du mums mums på köpet!

Köp två, betala för fyra! Alliansen är för dig! Kom och köp!

Eller de andra, där landsfadern tar i, kavlar sina ärmar i det oändliga, men likt förbannat ligger ärmarna i stora sjok okavlade framför honom. Samt de små mupparna som klänger sig fast vid landsfaderns ben och har svårt att dölja hur oskickliga, hur oseriösa, och hur inskränkta de är när det kommer till kritan. Bekväma och ansvarslösa. Lekstugefolket.

Bekväma och ansvarslösa chefer, politiker…., det går tretton på dussinet nu för tiden.

Vad kan vi göra åt detta då?

 

Man måste ställa krav. Skall du få, skall du också ge. På varje rättighet har du minst tre skyldigheter. Det är omöjligt att upprätthålla en rättighet om man inte fullföljer sina skyldigheter. Enkel matematik.

Då kan man heller inte stödja en samhällssyn som  tillåter att alla får göra vad de vill, hur de vill, när de vill. Man kan inte stödja alla som vill komma hit, oavsett vad svensk lagstiftning säger. Man kan heller inte ha en lagstiftning som inte är reglerande med konsekvenser. Man kan inte ha människor som fysiskt lever i vårt samhälle men lever i sin egen värld och inte deltar. Samhällsdeltagande är integrering. Inte gå runt och leva på soc.

M förslagen om att skärpa kraven på att skicka tillbaka de som har fått avslag, är åter igen ett ordbajseri i någon propagandatävlan. Någon större skillnad på att leva fyra år i skuggan eller tio år i skuggan, om det nu är ett bättre liv i svensk kriminalitet än att leva det hemma, kommer inte vara avgörande. Att leva i ett eget kriminellt samhälle i Sverige är en klar tillgång för den enskilde än att göra detsamma hemma. Ett sådant samhälle i det svenska samhället är en tickande bomb. Dessa människor har inget att förlora.

Vill man utrota kriminaliteten i landet, speciellt denna variant, så får det konsekvenser. Vill man införliva den i samhället, så som amerikanarna gjorde på 30-talet, får det också konsekvenser. Sedan är frågan, vilka konsekvenser är värst och för vem är det värst?

En ung man söker hjälp hos AF och hänvisar till en kvot för att hjälpa människor med skador till nytt arbete. Svaret var att ifall han var utlänning hade han fått hjälp. En annan ung man blir utbytt på en yrkesutbildning då det kom en flykting istället. Tjänstemannen förklarar att sådana är direktiven. Vad tror ni blir reaktionen?

Av obegåvade och fega beslut från toppen, i försök att täppa igen hålen i en sil, så rinner skiten ner till den lokale tjänstemannen som lär tolka efter sitt eget kynne och med hjälp av den digra EU lunta med direktiv och lagar som denne tvingas läsa ur. Någons direktiv om att man måste ”integrera” alla som har tagit sig hit, resulterar i att beslut om stöd måste fattas och då räcker inte pengarna till lokalbefolkningen. Så säger man öppet att ”vi måste ge pengarna till Ali och Fatima inte till Sven och Britta”. Hur tror ni folk reagerar?

När någon som har haft möjlighet att komma hit och göra klasskarriär, och tar sig vidare i samhället, men som är ute efter mer, och känner sig förhindrad i karriären, kommer rasistkortet fram. Sedan får vi en ovetenskaplig debatt om ”rasifiering” som propagandamedierna gärna baserar ut utan att ifrågasätta. När bildning aldrig är ett krav, gynnar man propagandan. När man vägrar se helheten, växer det i sprickorna och denna växtkraft spränger till slut.

Helt plötsligt har vi människor som i genrationer är uppvuxna i diktaturer, som definierar demokrati för oss. ”Gör ni inte si eller så, är ni odemokratiska rasister!” Aldrig de själva. bara ”någon annan”. Någonannanismen känner vi ju igen. Alfons Åbergs Molgan.

Vi har inte ens haft fyra generationer i demokratibygge. Det är fortfarande svårt för oss, men för dessa är det tvärsäkert. De fick veta allt i Beirut innan de kom.

Ger man tillräckligt med resurser så att allas behov kan tillfredsställas, ja då har vi integration. Skall vi använda de resurser som finns, måste man gå efter behov och prioritera dessa efter vissa principer. Oavsett vems behov. Har man inte råd att ge till alla som har behov, då kanske man ska köra det som gäller på arbetsplatserna? Först in- sist ut ?

Alternativet man ägnar sig åt nu är godtycklighet, rasism och självförakt.

Sverige är den svagaste länken i Norden. Man behöver inte bomba landet för att inta det. Man behöver bara göra som sker för tillfället, låta det falla sönder inifrån. Låta historia, normer, värderingar bytas ut pö om pö. Utan att det märks tills det är för sent. Hålla det plottrigt och blippa sig hit och blippa sig dit i digital tillvaro och med den känna sig i den globala gemenskapen, utan att någonsin försöka se en helhet. Våra mediokra chefer vill gärna spela schack med de stora grabbarna.

Men då krävs helhetstänk och strategi. Eftersom man inte förmår det, blir en underdånig bäst i klassen hållning, vår stolthet. Vi får ju i alla fall vara med!Den så kallade svenska moraliska stormakten, är ett hån.

Det är ett spel för galleriet om man inte också inkluderar svenskarna.

Det gör man inte idag. Inte i Riksdagen, inte på UD, inte hos polisen, inte hos AF, inte hos FK…..

Köp SD så får du M och KD på köpet! Kom och köp!

Alla mina landsmän som i bekvämlighetsflagg inte bryr sig om landets utveckling, skulle jag vilja uppmana att göra som man gjorde fram till 1:a världskriget, dra iväg.

Om inte USA fungerar längre, kan ni ju åka till Thailand, eller Spanien…

Det var inte svenskemmigranterna som byggde Sverige. Det är inte immigranterna som har kommit hit, som bygger sina egna länder, stoppar krig, räddar samhällen heller. Men de som är här, de som lever här och de som drar nytta av vad de som stannade kvar i landet byggde upp, till er säger jag: Släng bekvämlighetsflaggen, var rak i ryggen, ställ krav på dig själv och samhället. Ställ krav på ledarskap och backa upp det. Bygg ett gemensamt samhälle!

Vi har redan hört ”att vi lydde bara order” ja som Gd för Transportstyrelsen gjorde, som alla de som ägnade sig åt att göra som Hitler sa gjorde, utan att ifrågasätta någonting.

Palestinierna säger att ”du kan inte gömma dig bakom ett finger”. Så rätt så rätt.

Det kommer en dag när också du ska förklara dig.