Varför bär flickor och kvinnor slöja i Sverige?

För hundra år sedan bar svenska bondkvinnor hucklen för att det ansågs opassande att visa sig med blottat huvud. Det ansågs vara högmodigt att gå med bart huvud och det hade att göra med hundraåriga kyrkliga traditioner. I kyrkan ska människan inte visa på högmod utan vara underdånig Gud. Männen bar hatt och kvinnor hucklen. Borgerskapet utvecklade det till mode, men skälen var desamma. MEN kvinnorna bar inte hucklen för att undvika att männen skulle hoppa på dem i obehärskad sexualdrift. Nota bene.

Där ligger en avsevärd skillnad mellan våra dåtida hucklen och de flickor och kvinnor som bär sjalar som symbol för vad de säger vara sin tro på islam. Alla religioner uppbär traditionen av att kvinnor ska skylas. Det har mer att göra med 10.000 åriga bondetraditionen och ägande av mark och därmed försörjning. Egendomen blev privat och kvinnorna förlorade sin mer jämställda roll och plats i tidigare samhällskonstruktioner. Kvinnan blev mannens egendom. Gud blev så småningom ett samlande begrepp för alla olika gudar som var mer kopplade till panteistiska läror. Monoteistiska läror växte fram och den vi pekar på som den första brukar vara judendomen och därefter kristendom och slutligen islam. Gudstron speglade samhällsutvecklingen, från enskilda små områden till större med envåldshärskare och centraliserad makt.

Så som på jorden, så ock i himmelen.

Kvinnans underordnade roll är historiskt förbunden med privategendom och centraliserad makt. I Afrika kunde man skicka ut barn att vakta boskapen. Sedan upptäckte man att med de klansystem och stamsystem som fanns, fanns det möjlighet att tilltvinga sig den andre klanens egendom, genom att göra flickor med barn och sedan kräva sin rätt hos klanhövdingen. Därmed blev egendomarna blandade och konkurrensen hårdnade. Speciellt hos nomader som var beroende av bete och vatten och fick flytta med sina hjordar.

För att undvika detta kom man på att könsstympa flickor, så de ej kunde bli våldtagna och därmed bära fiendeklanens barn. De kunde ej heller lockas in i lust med fel pojke eller man. Det var ett sätt att försvara sin egendom.

Könsstympningen har levt igenom en rad olika religioner, så även islam. Men det är ingen muslimsk sed, det är lokala stamtraditioner. Obildade människor som kallar sig muslimer tror att det har att göra med islam.

Sedan har vi traditionen med att kvinnor bär sjal över huvudet för att täcka håret. Denna är en gammal sed, långt innan monoteistiska religioner. Jag föreslår om du är intresserad att läsa Purdahbloggen av Mona Lagerström.   

Där beskriver hon att purdah var sedan mycket länge tillbaka ett sätt att tala om för kringfarande män att en kvinna ägdes redan av en man och därför inte kunde stjälas av en annan man. Männen bevakar sina gemensamma intressen och kidnappar således inte en flicka eller kvinna som bär sjal. Men den som går utan, var ett villebråd för den som kom först.

Det står inte specifikt i koranen att kvinnor ska bära sjal för att de är muslimer. Det står inte att de ska bära sjal för att de inte ska provocera männens sexualitet. Det står att de ska skyla sig. Men så står det också i bibeln. Att bära sjal är en sedvänja som uttrycker kvinnans fortsatta underordnade mannen, männen och även sina söner.

Det intressanta är att inom den muslimska världen hänvisar man till männens oförmåga att kontrollera sin sexualitet och att de blir kåta så fort de ser en kvinna som inte är inlindad i tygsjok.

Det säger en hel del om dessa män. Krakar. De måste vara ganska dåliga i relationer och framförallt dåliga älskare. I den könsapartheid som råder i den muslimska världen (men inte bara muslimska utan den omfattar även ortodoxin och katolicismens mer reaktionära traditioner) där har männen fått utveckla sin sexualitet med hjälp av varandra, även om de inte är homosexuella och med hjälp av pedofili, då barnen har inget att säga till om, samt med de tillgängliga kvinnor som ingen vill ha förutom för en liten stund. Dem som man kan utnyttja och sedan visa fullt förakt inför.

Ni ser ju själva att dessa krakar har inte haft mycket till chans att bli män, i betydelsen manliga människor.

Dessutom accepterar de den förnedrande hållningen att bli betraktade som outvecklade primater, som inte kan behärska sin sexualitet ifall de ser ett flygande hår. Det mest beklagliga av allt, må vara att de dessutom betraktar detta som manligt (sic!) .

Något mer omanligt än en okontrollerad best är svårt att tänka sig.

Av alla ställen på jorden, har människor från just dessa förtryckarsamhällen valt att bosätta sig hos oss. De har sina skäl. Men vad de inte tänkte på i sina uträkningar om var det var bäst att ta vägen, var just att den kvinnosyn de bär med sig inte är välkommen här. Få är de svenskar som tycker det är rätt att köpa, sälja, flickor och kvinnor. Att förgripa sig på barn och att bli tvångsbortgift. Att styra och ställa om vad flickor och kvinnor ska göra, hur de ska leva sina liv, att låsa in dem och att utöva klankontroll på varje steg de tar. De få svenskar som har denna kvinnosyn är troligtvis huvudsakligen under psykiatrisk behandling. Det anses vara sjukt hos oss att behandla människor så. Gör man det ändå är det olagligt och ska bestraffas. Med de stora brister som vårt rättsväsende har kommer dessa brottslingar undan och de tror då att det är helt i sin ordning. Går det så går det. Och det gör det ju. På detta sätt påverkas det svenska samhället av reaktionära, människofientliga värderingar. Det är trots allt lättare att vara hård och förtryckande än att vara tålmodig och kärleksfull, därför vinner dessa förtryckare terräng. Samtidigt har vi en feghetskultur som besudlar all kritik mot detta med oskäliga anklagelser.

Man kommer hit med flera fruar. Med barn som är gifta och lever ett samliv, samtidigt som de ska låtsas vara barn i skolan. Man gifter sig här med barn. Man skickar sina söner, manliga kusiner eller bara manliga ideologiskt närstående, d.v.s. de som delar denna primitiva, medeltida tolkning av kvinnosyn, att kontrollera flickorna. Hindra dem från frihet. Hota dem. I Stockholm talar man om ca. 100.000 framförallt flickor, men även pojkar som lider under hederskulturer och klanförtryck. Där råder dubbel bokföring.

Föräldrarna får stöd från samhället, samtidigt som de förtrycker sina barn.

Här i landet har vi en drös av välvilliga och artiga människor som vill väl. De vill visa sin öppenhet genom att tycka att ”var och en får klä sig som man själv vill”.

Det är människor som i bästa fall har läst om islam som en av de tre bokreligionerna i skolan och som därefter tolkar allt människor påstår vara islam, som ett uttryck för tro. Och tro, det får man ju. Vi har ju religionsfrihet.

” Jag bär sjal för att jag tror på islam” sa en ung kvinna, välsminkad och utstuderad i sin åtsramande klädsel som avslöjade alla hennes yppiga former. Man såg både bröst och dallrande skinkor med stringtrosa genom tightsen. Men sjalen bar hon, för att inte provocera männen till sex (sic!).

För mig får hon gärna gå naken, bara hon inte blir utsatt. Men den hycklande hållningen som hon representerar är visserligen humoristisk men samtidigt beklämmande.

”Att bära sjal är min tro” säger en annan. Varpå en snabb stockholmare svarar att

”Om en mussetrasa på skallen är en tro, då är det inte mycket till tro! Hur fan kan man tro på en trasa?”

Ja, det blir onekligen svårt att förklara varför man bär sjal i Sverige.

I Iran är det förknippat med straff att inte bära sjal. I daeshkretsar förlorar man huvudet.

Men i Sverige???

Alla muslimer i världen bär inte sjal. Inte ens alla shiamuslimer bär sjal. Inte heller alla inom de minst tvåtusen sekterna inom islam, bär sjal. Det är lokala sedvänjor. Inte sällan långt innan islam.

När man gör det är det för att skyla, skydda från andras fördömanden och för straff.

Svensk lag straffar inte kvinnor som går utan sjal. Däremot de hitsläpade klanlagarna gör det. Att upprätthålla hedern i familjen åläggs inte minst kvinnorna så att de blir bra på att förtrycka sig själva. Sedan kontrolleras det att de har skött sin uppgifta att förtrycka sig själv och sina döttrar av männen. Så fungerar det kollektiva förtrycket. Hederskultur.

När man då sätter på småflickor sjalar, skickar dem till muslimska skolor, låter dem åka i skolbussen separat från pojkar, kräver segregering av badhus och gymnastik, samt vägrar låta dem gå på lektioner om sex och samlevnad, vad har vi då?

Då har vi ett statligt understött förtryck av vissa flickor i samhället.

Kanske staten skall öppna och kontrollera bordeller också, det vore i paritet med detta som sker. Ska vi fråga Morgan Johansson? Han såg ju lätt på övergrepp på barn och pedofili när det gällde våra egna utsatta barn i den s.k. vanvårdsutredningen. Det kanske finns en logik trots allt i statens syn på barn och kvinnor. Men är det vad som menas med en feministisk regering?

Om man sätter på en flicka eller en kvinna en sjal i Sverige, är det inte för att försvara sig mot övergrepp eller att förklara sin religionstillhörighet. Att vara religiös måste ändock omfatta mer i sitt liv än att bära en sjal.  Religionen måste gälla individens eget val. Om man inte kan försvara sin religion, eller tro genom på det sätt man lever, eller talar om den, är det inte mycket att komma med och peka på ett tygstycke på huvudet. Det väcker ingen respekt. Snarare tvärt om. Sjalarna gynnar föraktet mot islam.

Muslimska flickors och kvinnors sjalar i Sverige, är inte ett valfritt klädesplagg. Det är ett politiskt verktyg för att införa odemokratiska värden och människosyn som blir mer och mer accepterat.

Dessa flickor och kvinnor visar att de är osjälvständiga och låter sig utnyttjas som verktyg för maktfullkomliga intressen. De kanske gör det för att de har ingen chans att inte göra det. Eller så gör det så för att de tjänar på det.

Kvinnorna har under årtusenden inte haft möjlighet att delta i samhället och fatta beslut samt bära samhällsansvar. De har blivit hänvisade till mikrovärlden. Där de också har härskat. Det är heller inte lätt för kvinnor att växa och axla detta ansvar, speciellt inte om de ständigt blir motarbetade. Det tar tid. Inte minst ser vi det hos oss, där efter decenniers kamp för kvinnofrigörelse så letar unga kvinnor  idag efter rika män att gifta sig med.

Det vore naivt att tro att människor från Mellanöstern, med en ideologi/tro som inte har genomgått sin renässans, som inte är uppdaterad och anpassad till modern tid och västvärlden där de bor, skulle klara av att på några generationer anpassa sig till våra förhållanden. Det är en ohistorisk och ovetenskaplig syn att tro att förtryck ”växer” bort.

Förtryck måste bekämpas.

Det kommer ta flera generationer och hård kamp för dessa kvinnor att slå sig fria. De som kämpar nu har ett starkt motstånd även i det ”fria” Sverige. Inte minst får de ett starkt motstånd från de s.k. ”snälla” svenskarna, som vet, som kan, som vill så väl och som tycker att ”alla får väl klä sig som de vill”.

Nej, det är inte alltid fienden som dödar, det är ofta de ”som vill väl” , upphöjda av självgodhet vet hur det ska vara. Som nöjer sig med det utan att ta reda på komplicerade fakta.

Vore jag arbetsgivare skulle jag aldrig anställa en kvinna med sjal. Inte för att jag vill diskriminera henne, men för att hon med att bära sjal i Sverige, talar också om för mig att hon är osjälvständig. Hon är traditionalist och underordnar sig reaktionära politiska viljor i bakgrunden. Hon kan utnyttjas av andra. Jag skulle betrakta henne som någons verktyg, ett inbygge, någon som kanske vill skada min verksamhet.

Att bära sjal är en kollektiv handling och det finns kollektiva strävan bakom detta. Att färga håret grönt eller pierca sig…..eller gå med florhatt… är en individuell handling och kan även uttrycka en stark, kanske modig personlighet. Vore det inga andra än bara en kvinna som bar sjal, skulle hon hamna i samma kategori.

En undersköterska på ett sjukhus i Sverige som bar sjal, utnyttjades samtidigt till att försöka ge en giftspruta till en patient, som någon ville ha död på. Hon kanske var en bra undersköterska, men sedan kom det herrar med makt över henne som beordrade henne att mörda. Hon skulle kanske i det läget ha blivit mördad själv om hon vägrade. Har hon ett ansvar? Javisst! Hon har ju gått omkring som en reklampelare med sin sjal och talat om för världen att hon är osjälvständig. ”Bestäm över mig!” står det på henne. Det gjorde de också.

Om det finns någon fördel med kvinnor som bär sjal i Sverige, torde det vara att det är uppenbart att de är osjälvständiga i viktiga och avgörande ting. De är kollektivt styrda. Då vet man. Inget att lita på.

Det finns ju osjälvständiga människor som inte bär attribut, men å andra sidan är de oftast inte verktyg i ett antidemokratiskt kollektiv med patriarkala hierarkier där männen inte vill förlora sina privilegier och som låter sig utnyttjas i försvar för detta.

Finns det bildade och trevliga muslimer? Om männen avstår från sina maktprivilegier, hjälper sina döttrar och kvinna till vuxenhet och självständighet, lotsa ut dem i personligt ansvar och samhällsansvar. Om dessa män finns har vi vuxna och manliga muslimer i landet. Om de inte låter kvinnor springa som reklampelare för en medeltida människosyn, då kommer jag tro på att det finns bildade muslimska män. Men de måste visa sig. Gå ut och ta strid för en reformerad islam. Anpassad till Sverige. Finns det bildade muslimska kvinnor? Jag har träffat några få. Senast igår på konferens i Riksdagshuset, Seyran Ates, som har byggt en moské där alla är välkomna. Kvinnor som män, sida vid sida, homosexuella och ateister. Hon är en muslimsk Luther i Tyskland, med ambition att reformera islam och anpassa den till det moderna samhället och västvärlden. Där hon bor. Hon lever med skyddsvakter därför att i Europa finns det dem som vill mörda henne för sin frihets skull. Medeltiden slår sina käftar i våra innersta hjärtan.

Och ingen sätter ned foten!

Jag har hitintills inte mött, sett eller läst om MÄN från den muslimska världen. Det är hannar, i bästa fall. Därför efterlyser jag män.

Jag har gjort bekantskap med en muslimsk manlig man. En. Då har jag rört mig i och med människor från den muslimska världen under hela mitt liv.

Denne man var bildad, frisinnad och demokratiskt sinnad, anpassad till den miljö han verkade i. Samtidigt som han kunde respektera min. Han var muslimsk ledare och omtyckt och respekterad. Han var min styvfar. Han skulle aldrig kunna tänka sig något så primitivt som att låta flickor och kvinnor springa med sjal i ett land som Sverige. Det uppfattade han som en skymf mot hans tro, då det skulle uppfattas som primitivt och få människor att se ner på islam. Tvärtom ville han framhålla den högt stående vetenskapen, framgångarna, kulturen som är en viktig del av islam. De flesta människor som kommer till oss saknar kunskap om islam men ändå tar sig rätten att påstå att de står för ”den rätta islam” och därför anser de sig ha rätt att kräva skattepengar för att odla sin hankönade primitivitet. Men än värre är att samhället accepterar det.

Min styvfar hette Mohammad Seghir Nekkashe. Han var ledare i Algeriet. Min mor var gift med honom och det är den enda riktiga muslimske man som jag någonsin har träffat. Jag delade inte hans tro specifikt, men tron på människan, kärleken och kulturen delade vi. Jag fick hans respekt. Det är också den ende mannen som kallar sig muslim som har visat mig respekt. Jag är snart 70 år.

Det skulle vara en lisa för själen, ifall det steg fram en muslimsk man i Sverige som säger att den muslimska tron bär man i hjärtat, människosynen är jämställdhet och lika värde mellan alla människor. Att människor oavsett bakgrund, sexuell läggning och kön kan och bör be tillsammans. Att varje enskild person bär sin egen heder och ansvarar för den. En man som förbannar det kollektiva förtrycket, bestämmer sig för ”att vilja vara Sverige”, som tar ansvar för vårt gemensamma samhälle och inte ser Sverige som något man kan exploatera och snylta på. En man som anser att det sekulära samhället med sin demokratiska ordning står högst och därefter individers olika trosuppfattningar. En muslimsk demokrat, skulle jag vilja se i verkligheten.

Finns det någon muslimsk MAN i Sverige?

Hannar ser jag varje dag. Jag har en själv, på fyra ben. Han är också kastrerad.

 

 

 

Annons

Tok Sverige – Den Svenska Modellen

 

Vi hör ofta kommentarer om tokvänstern. Den frodas alltjämt i sina sekteristiska inhägnader. Den övriga s.k. vänstern, skvalpar runt bland opportuna grynnor. Man hör aldrig en maktanalys och klassanalys och vi lever alltjämt i avsaknad av intelligent strategi. Vänstern, tokig eller bara opportun, kan inte göra, vare sig skada eller vara till gagn. Däremot mörkar man gärna tokhögern, för att inte tala om tokliberalerna. Dessa krafter har större bäring i samhället, backad av regering och Riksdag, överklass, medelklass och naiva arbetare. Det är flera i samhället som backar dem och är långt farligare än vilken tokvänster som helst.

Idag har de vanligt förekommande konspirationsteorierna fått mer utpräglad politisk karaktär än tidigare då de oftast bar religiös prägel. Medelklassen har vaknat upp ur sin Törnrosa sömn, kysst av en verklighet den tidigare intensivt blundade för. Efter att ha levt väl på det kapitalistiska systemet, lyckats känna sig som småpåvar och omge sig med attribut som förr bara tillhörde de rikaste i samhället, börjar nu deras uppkomlarsaga få små kantstöttningar den inte kan förklara. Eller vill förklara. Att erkänna sitt eget välstånd som en konsekvens av exploatering av andra mindre privilegierade människor, går deras självgodhet och präktighet för när. Den söker förklaringar till vad som sker och finner sanningarna hos Google. I Bilderbergergruppen, mystiska ordnar, HAARP system, chemtrails…. bitcoin, eller kolodialt silver, vad vet jag.

I likhet med de datorvanor som den har tillskaffat sig, fortsätter människor på medelklassmaner blippa sig fram till sanningar. På Google kan man läsa någon som har hela sanningen om Bilderbergergruppen. Den mystiska och hemlighetsfulla grupp av makthavare, ekonomiska och politiska. Dessa som utan protokoll bestämmer över mänskligheten. I vems intresse görs detta till en konspiration? Om det inte är för att dölja den reella makten.

Eller så vet man med säkerhet att nya stridsmedel utvecklas för att förgifta luften och att det planeras att fullfölja Hitlers plan genom att utrota ett antal miljoner människor för att få lite Lebensraum.

Rädslan är medelklassens främsta bundsförvant. Rädslan styr. Skulle dessa människor  vägra låta sig ledas av rädsla, skulle de tvingas att erkänna faktiska förhållanden. Sådana som skulle avslöja medelklassen som den parasit den är. Den sliter och stressar sönder sig och vill gärna mena att det är tack vare deras slit, som de har det bra och framförallt, förtjänar att ha det bra. Det finns andra som sliter, men de har aldrig ansets förtjäna ha det bra.

Man ägnar sig åt flyktbeteende. Att visa sin förmenta godhet, genom att inbjuda de fattigas hem till främlingar, som Reinfeldt gjorde, är populärt. Alla är välkomna till Sverige, bara det inte stör mig. Man kan legalisera medelklassdroger som cannabis. Blir den legal, kan man sitta tillsammans med likasinnade och röka på, känna sig upphöjd då man tillhör dem som har råd att införskaffa drogen, dessutom legalt. Man slipper då att bli klassad ihop med knarkpatrasket. Man kan med legal cannabis, upprätthålla sin upphöjda status. Man kan på så sätt följa minsta motståndets lag och inte behöva bekymra sig om den besvärliga och hårda verklighet som kräver kunniga och modiga beslut.

Man viker sig, skapar hittepåargument och som medeltida kyrkofäder, fördömer man vetenskap och fakta.

Samma hållning i drogdebatten. Det generella och gemensamma lyfts fram och haschpsykoser, kriminalitet och misär blundar man för. Det är ju ändå förlorarna som hamnar där, inte vi, de upphöjda. Uppkomlingarna.

Knarkliberaler lånar sig till knarkreklamen med stöd av propagandafraser som redan är genomskådade. Som om legalisering skulle förhindra svarthandel med droger. Det finns alltid dem som inte kan köpa droger legalt, som sprit och tobak, trots att det säljs överallt. Eller som vill köpa legalt, då priserna blir lägre på svarta marknaden. Med legaliserad cannabis kommer det frodas en svart marknad där priserna sänks och lockar till fler användare. Medelklassen kan sitta och röka på legalt och kosta på sig detta. Det höjer t.o.m. deras status, då skillnaden mellan dem och knarkpatrasket där i skuggorna, blir än mer markant.

Sossekristna gör lika dant med andra hot i samhället. Då Sveriges näst största religion idag är islam, gör man samma sak. Man viker sig under minsta motståndets lag. De införlivar islam i sin egen tro och kyrkosystem. De smetar ut olikheterna, vilka de blundar för och vägrar erkänna. De blundar för det som skrämmer och lyfter upp det allmängiltiga som ingen kritiserar.

Jan Järpe är ett bra exempel på hur man låter sig brukas till propaganda. Troligtvis för att han är mer en troende människa, än vad han är forskare och vetenskapsman. Till skillnad från Pavlov, kan han och många med honom inte hålla isär tro och vetenskap.

Att kritisera islam, säger man är rasistiskt, eftersom vi inte kan stämpla blasfemi som ett brott i Sverige. Hitintills. Jag har rätt att vara religionskritiker. Jag är religionskritiker. Men när jag utövar den rätten, törs man inte möta mig och säga att jag inte har rätt att kritisera religion, utan kallar mig då istället för rasist. Som om en tro var detsamma som etnicitet, eller ras, som de upphöjda säger. Jag hörde en reporter vid Sveriges Radio tala om ”judiskt språk” och han menade den hebreisk-tyska dialekten jiddish, vilket långt ifrån alla judar talar. För att inte nämna eshkinasijudar, var av många anser det vara en lågklassig och oanständig dialekt (suck!). Finns det då ett kristet språk? Arameiska kanske? Då borde det kanske införas som minoritetsspråk för de kristna?  De flesta medborgarna är alltjämt medlemmar i svenska kyrkan. Ja, hur blir det nu då???

Folk har ingen mental hygien.

Då jag är väl medveten om att det är bara intelligenta människor som kommer att reflektera över min kritik, är jag också väl medveten om att pöbeln kommer att utnyttja den i syfte att övervinna sina rädslor. Den främsta rädslan är att förlora sina privilegier. Inte minst de privilegier man inte gärna vill erkänna att man har fått på andras bekostnad och tar för givna.

Kritiken mot islam i västvärlden går ut på, för att islam skall bli accepterad måste den reformeras och anpassas till det västliga samhället. Islam har inte genomgått sin renässans. Det börjar så smått med inte sällan grymma resultat. Den strid som nu förs  mellan de reaktionära bastionerna i Mellan Östern och de mer moderata, har vi bara sett början på. Den islam vi inbjuder till Sverige är en stark, klanbaserad ideologi med rika stater och makter bakom sin rygg. Med politiska syften och ambitioner som är antidemokratiska i den demokratiform vi är vana vid.

Varje människa som bortser från det politiska verktyg för aktoritär maktutövning som islam är, saknar intellektuell heder. Eller så handlar det om antingen brist på kunskap, mod eller vilja till att se vad folkvandringarna idag leder till. Eller så vill man införa diktatur.

Ideologi tar sig olika uttryck och former. En av dem är i olika religiösa varianter. Religion och politik går hand i hand. Se på Kristdemokraterna i olika västländer, de är i sak som islamisterna, med den skillnad att deras politiska form är anpassad till de västliga system som råder. Medan islamisterna har som mål att störta den demokratiska ordning vi har i väst. Islamism har samma intressen som nazism. Störta staten, det rådande samhället och bygga en makthierarki där de ”rättmätiga” får sina givna platser och där pöbeln och slavarna vet sin plats. Samma ideologi har den organiserade kriminaliteten. Därför samarbetar dessa krafter.

Kristen fundamentalism, islamism, nazism, och kriminella hierarkier, leds av samma intresse. Makt. Pengar att tjäna, samhällen att styra. Nu pratar vi inte bara om tokhögern. Den som skränar på gatorna. Vi pratar om de reaktionära, antihumana krafter som driver på sina intressen i en svag, ryggradslös liberalism.

Det var så Hitler gick till väga. Han ville gå den demokratiska vägen i Riksdagen. Såg de velande liberalerna, insåg att han hade bättre förslag på maktövertagande. I alla fall för en tid.

Och det är ju vad som gäller. Makt över en tid. Intet nytt under solen.

Ideologiska uttryck blir politiska verktyg som utsmyckas med olika religiösa ornament. Så hjärntvättar man den som inte gör motstånd. Det handlar om maktövertagande i alla dessa riktningar. Skillnaden är hur det ska ske och vem som ska sitta vid makten. Därför delar man upp sig, såsom kolonialisterna gjorde en gång med världen. Du tar den delen av samhället, jag tar detta. Så bygger man upp parallellsamhällen, då man vet av historiska skäl att det går inte  enbart att få en vinnare, speciellt om man har tvingats samarbeta för att nå makten.

Islamisterna, formade i klanfeodala – kapitalistiska samhällen,  har inte godkänt ordningen i väst och islamism vill verka där på egna villkor. Man driver fram mot sina mål genom terror, infiltration och manipulering. I förhoppning om att störta ordningen, oroa den, skapa egna samhällen i storsamhället, när man inte kan kontrollera hela samhället. Vilket är alla auktoritära, självgoda, maktgalningars våta dröm.

Det finns ingen konspirationsteori i detta. Det är en logisk konsekvens av den ideologi och intressen  man företräder. Det är en konsekvens av ett system där vinnaren tar allt och av tvång delar med sig av smulorna enbart.

Bilderberegruppen är inte mystisk, men hemlig. Det ligger i kapitalismens natur och överlevnadsstrategi att inte släppa in allmänheten. Kapitalet som bekant mår utmärkt i Saudiarabien, Iran och Emiraterna med många flera diktaturer. Det internationella kapitalet har inget problem med diktaturer, utan tvärt om. Man ökar klassklyftorna, med hjälp av människor från u-länder som det kräver flera generationer för att kunna växa in i systemet och där de börjar ta ton och organisera sig o.s.v. Detta ligger helt i kapitalismens intresse. Den bortskämda västbefolkningen måste kväsas, hållas på plats och det gör man med hjälp av dem som står än längre ner.

Gnäller du, kan vi byta ut dig.

Men den småborgerliga självgodheten både hos omedveten medelklass och arbetarklass, vill inte se detta. De lägger hellre en slant i tiggarburken.

Hade man besvärat sig med att vilja veta, hade man verkligen velat förstå, då skulle man söka lite djupare om världens beskaffenhet, än att gå till googlesanningar.

Vi har ett produktionssystem som kallas kapitalism, därför det går ut på att skapa marknader, behövliga eller påhittade, som man kan göra pengar på. Dessa ackumulerar, därför man tar ut ett högre pris än vad själva produktionskostnaderna är. So far so good. Sedan kommer skiljelinjen; vem har rätt till vinsten? Kapitalismen säger att den som äger produktionsmedlen har också rätt till vinsten. Äger jag privat råvaror, maskiner och arbetskraft är vinsten min.

Det är därför en del vill förstatliga, för då äger alla vinsten. Förutsättning för att det ska fungera är att människor är mogna nog, ansvarsfulla nog och demokratiskt sinnade nog.

Då gäller det att se till att människor inte blir det. Ett av sätten är just genom nazifieringen av samhället i samarbete med islamismnazism och simpla kriminella.

Som kapitalist delar jag vinsten, enligt politiska beslut med mig och ger tillbaka till samhället genom skatt, bland annat. Jag har som kapitalist fått en hel del av samhället, förutom min egen uppväxt, utbildning, vård o.s.v. får jag som företagare också en rad subventioner, stimulans i form av infrastruktur, utbildad personal e.t.c. Sedan att jag låter mig företrädas av en person som avslöjar sin inskränkthet och arrogans och som undrar offentligt om ”vad fan får jag för skatten?” är något jag tillsammans med övrig elit ser till att snabbt sopa under mattan. Låter en underhuggare (kvinna förstås) be om ursäkt och sedan buiseness as usual.

Med denna ordning är det viktigt att jag som stormonopolist, träffar politiska höjdare i framförallt de rika länderna. Då sågs vi först på hotell Bilderbereger och fortsätter ha informella möten inom ekonomiska och den politiska eliten. Så gjorde vi under urminnestider och genom historien. Så gör makten. Makten i sig är konspiratorisk och den nyttjar sina muskler.

De krakar som i sin självgoda naivitet har trott att de styr landet genom att rösta vart fjärde år, blir naturligt nog chockade när de upptäcker hur kapitalismen fungerar. Då blir det lätt att ta till konspiratoriska idéer.

Istället för att analysera kapitalismen och ta ställning, erkänna om man är för eller emot systemet, se om man kan påverka till det bättre, flyr man i olika kvasireligiösa konspirations förklaringar eller till (legal) cannabisbruk.

Man säger förenklat att den globalistiska kapitalismen är i proportion att en procent av världens befolkning äger nittionio procent av världens rikedomar.

Samtidigt går det besserwissrar omkring och säger angående tiggare som sprider sig mer och mer i landet att det går inte att förbjuda tiggeri.  Det går inte att förbjuda fattigdom, säger dom. Då inkluderar jag Stina 19 år som får sova ute, eller Pelle 46 som vill till ett härbärge. Inte enbart de importerade tiggarna således. Visst har ni hört präktigfolket säga, att ”man kan inte lagstifta bort fattigdom” när folk vill förbjuda tiggeriet.

Men si, de e just va man kan de`!

Man kan lagstifta bort fattigdom.

Det är inte av naturen påbjuden ordning i likhet med soluppgång och dess nedgång. Fattigdom är skapad. Den skapas av ojämlik fördelning av resurserna. Den skapas av att en del anser sig ha rätt att ta av naturen som tillhör alla och göra vinst på den för egen räkning. Den skapas av att den som äger produktionsmedlen anser sig ha rätten att behålla den vinst som skapas av arbetarna.

Nu funderar man på att lösa det problemet genom att vilja ge robotar rättigheter.

Tänk er; man skapar en robot, som man programmerar. Denna blir så mekaniskt utvecklad att den lyckas göra en rad processer snabbt och blir därmed av dårarna, utnämnd till att kunna tänka. Eftersom den ”tänker” kan den fatta beslut och därmed börjar likna något som ett eget liv och därför ska den ha rättigheter.

Ni ser själva, att ägarna till robotorna garderar sig. De blir robotarnas främsta beskyddare och god man, så att då kan man hysta in dubbelt upp. Då kan man sparka arbetaren, man behöver inte ta en massa mänskligt hänsyn och framförallt, man behöver inte betala så mycket för att hålla en robot igång som man måste med en människa.

Då blir det så här. De som är längst ner i samhällsskalan, som tex. indiens fattigaste, kan man nyttja i all slags produktion där det är billigare med många arbetare än med ny teknik. Så länge det varar, får de fattigaste jobb. Slit.

Men i de rikare länderna där arbetkraften kostar mer och där det inte går att importera u-landsmänniskor för att göra de jobben, utan att det ska ta flera generationer för anpassning, då blir det billigare med robotar. Då är det den specialiserade arbetarklassen och medelklassen som kan ersättas.

När man kommer så långt, då vaknar kanske en del till, men då är det sent.

Demokratin, yttrandefriheten, öppenheten lever farligt. Den auktoritära ordningen är den enda fungerande i den globalistiska ordningen.

Där, kommer kombon av nazism, islamism och organiserad kriminalitet att bli grunden för den auktoritära ordningen i framtida Sverige. Genom parallellsamhällen, genom styrning över olika enklaver, genom social oro.

De som styrs av rädsla nu, säger att det är alarmism.

Det är det inte.

Svensk industri och företagssamhet går bra i den globalistiska världen, men samtidigt saknar vi medel att låta gamla leva värdigt sina sista år, att låta ungarna få en skola baserad på vetenskap och med inte bara utbildade men även bildade lärare, samtidgt räcker inte pengarna till att fylla sjukhusen med personal. Jag kan göra listan lång, den lista ni alla redan känner till.

Var är då pengarna? bara på skattkammaröar?

Pengarna placeras i större och större enheter som utövar mer och mer makt, långt bort i stan och som drabbar oss, utan att vi kan påverka. Därför håller människor på att tappa förståndet.

Ingen lag eller ordning tvingar fram investeringar i Sverige. Ingen lag eller ordning tvingar företag att betala tillbaka vad etableringen kostade samhället, när de flyttar. Den skatt vi betalar försvinner i EU projekt för de redan besuttna. Eller i andra internationella projekt så att 1% får lite mer. Fördelningen här hemma styrs av internationella intressen och då känner Svenne och Muhammed att de är förfördelade.

Och de är de.

Vad kan man göra då?

Lära sig.

Organisera sig.

Säga ifrån.