Bulgarien är EUs ordförandeland från och med i morgon!

 

Lilla Bulgarien, på Europas motsatta hörn till oss, blir ordförandeland för EU från 1/1 2018. Ett land som man i Sverige mest känner till vara en billig turistort med tveksam service, ha organiserad kriminalitet med inte minst romer. Duktiga tandläkare och inte sällan, präktiga människor man möter i arbetslivet.

Varje ordförandeland får sätta sin prägel på det året, sägs det. En liten muta för allt ståhej. Hur mycket det sedan i slutändan påverkar fransmän och tyskar, som äntligen blev av med bromsklossen England, är en annan sak. För Europa styrs alltjämt av fransmän och tyskar, även om en rad små dvärgar (som Sverige) höjer sitt självförtroende av att ”vara med grabbarna” som ” en i gänget” så behöver ju inte realia motsvara drömmen. Vilket det sällan, om någonsin gör.

Ofta möts man av ett litet överseende hos kanske välvilliga men föga kunniga människor när man talar om Bulgarien som fyller första platsen på Eus fattiglandslista.

Inte heller har (som vanligt) våra medelmåttiga medelklassmedier orkat vända sig till litteratur, eller till kunnigt folk som faktiskt finns på våra lärosäten och annorstädes för att få en lite mer komplex bild av landet.

Under Kalla kriget kunde man läsa om vilken lydstat Bulgarien var under Sovjetunionen. Hur underdåniga de var och hur de följde minsta vink från Moskva.

Ja, ni vet, så där som man gör när man är ekonomiskt beroende av någon. Som alla ekonomiskt beroende till USA gjorde och gör. Som många EU medlemmar gör o.s.v.

Så där som kvinnor gör, vars existens är beroende av att hålla gubben lugn. Det måhända är en förklaring till beroendeskap, men ingen utsago om vad som finns inuti motståndet.

Till skillnad från övriga Balkan, (som Carl Bildt lyckades garantera fortsatt splittring av med sina lekar där) tog bulgarerna strid mot den största militära diktaturen i området under medeltiden och fram till slutet av 1800-talet. Det Osmanska riket (dagens Turkiet med sin nye neoosman Erdogan) var mäktigt och stort. Bulgarien gränsar till Turkiet och fick vara den plats som den osmanska armén avsedd för att islamisera Europa var placerad. Bulgarerna skulle föda hästar och soldater på dåtidens mäktigaste armé som stod framför näsan på dem. Under 500 år fram till 1878 levde man under det osmanska oket.

Nu för tiden finns det nya oportunister vid makten som kallar denna viktiga period i det bulgariska folkets historia för ”den osmanska närvaron”. På uppdrag av EU för att tona ner motsättningar för framtida närmanden och införlivanden av Turkiet i EU. Man kan säga att ”den osmanska närvaron” var ganska påtaglig. Den hindrade bulgarerna att utveckla egen överklass. De mer besuttna storbönderna var alltid under Osmanska stöveln. Bulgarisk industri var från början lättindustri som tobak och textil och utvecklades först efter befrielsen från osmanerna. Ett bonde och djurhållarfolk. Sradsborgerligheten var blygsam i europeiska mått.

Jag brukar göra en jämförelse mellan feodalklasserna i Europa genom att se på deras slott. Titta på engelska, franska, tyska, spanska, italienska… slott. Jämför man dem med de svenska, blir våra mer lika hus för tjänstefolk hos de ovan nämnda. Jämför man den bulgariske kungens slott i Sofia, med de svenska, är det bulgariska mer som ett svenskt kungligt stall.

Vår feodalism var ganska enkel och utplattad i jämförelse med Centraleuropa. Den bulgarisa var mycket enklare som ett resultat av ”den osmanska närvaron” således det osmanska oket.

Under dessa 500 år pågick ett ständigt motstånd. Uppfinnelserikt. Det utvecklade en kultur som jag kom först kontakt med 1970. En bulgar misstrodde alltid vad man sa. Svarade man rakt och ärligt, tog man det som en intäkt för något annat tills man hade kontrollerat. Jag kom till landet ca 100 år efter befrielsen från osmanerna. Det blir 4 generationer. Inte mer. Jag kom 25 år efter Andra världskriget.

Jag fick förklarat för mig att om jag frågade efter vägen, skulle jag ifrågasätta svaret, då de automatiskt skulle peka åt motsatt håll. De äldre gjorde faktiskt fortfarande så. detta för att man aldrig skulle visa en fiende vägen. En förtryckare kanske man inte kan bekämpa, men man kan göra det svårare för denne. Vilket bulgarerna också gjorde.

Under 500 år förblev bulgarerna kristna i sin egen kyrka. De hade varit under grekiskt förtryck där de skulle predikas på grekiska. Då skapade man ett eget alfabet, (Kyril och Metodius) det kyriliska (som sedan expoterades till Ryssland, Ukraina med Helena som gifte sig ryskt efter Rurik eran) och översatte bibeln till bulgariska. Man uppmuntrade bulgaren att lära sig läsa för att själv kunna läsa bibeln. För att behålla sin identitet.

Liknar vår egen historia med den tidiga folkbildningen och obligatorisk skola för att öka läskunskapen och kunna läsa bibeln.

Ytterst få grupper lyckades tvångsislamiseringen med under osmanska oket. Det var vid gränsområden till Turkiet. Medan Bosnien är en stor del av Serbien som blev tvångsislamiserad historiskt och de kom inte från det osmanska oket förrän vid 1;a Världskriget.

Jag kom till ett fattigt land som i varje kvarter hade ett bibliotek. Ett ”chistalishte”. De enda analfabeter jag stötte på var äldre romer och kanske någon under ”närvarotiden” tvångsislamiserad äldre kvinna som alltjämt levde i den tradition hennes förfäder hade tvingats in i. I den turkbulgariska minoriteten efter slavtiden, kunde det oftare förekomma någon analfabet men då bland de äldre. Inte p.g.a. fattigdom och brist på skola utan p.g.a. tradition. Fattiga som rika befolkade biblioteken och lärosäten. Vem som helst engagerade sig i kulturdebatter, det diskuterades och kommenterades. Den politiska kritiken var oftast muntlig av naturliga skäl och mycket ofta skarpsinnigt satirisk och inte sällan självironisk. Jag saknar sådana skarpa stunder i det yttrandefria Sverige.

Det fattiga Bulgarien blev en av nazismens lydriken under Andra världskriget. Kungen sålde sig till Hitler och den bulgariska armén tågade i takt med de övriga. Men, likväl i Bulgarien som i Serbien växte en motståndsrörelse fram. Med erfarenhet av 500 år förtryck och snillrikt motstånd från fattiglappar, (där kan vi prata underdogs), lyckades den bulgariska motståndsrörelsen som den enda i alla naziländer, inklusive våra nordiska, att inte utlämna en enda jude till koncentrationsläger! Balterna, polackerna,  nästan rensade ut alla sina judiska medborgare. Norrmän och danskar skickade iväg en del av sina medborgare.

Hade vi varit ockuperade skulle säkert den naziinfluerade svenska armén gjort detsamma och vår modiga över och medelklass hade stått och tittat på.

Bulgarien lyckades med sitt socialistiska experiment höja levnadsstandarden för sin majoritetsbefolkning. Från att ha levt i avsaknad blev problemen på 1970-talet bland arbetare vad de skulle göra för pengarna de fick över. De samlade till att köpa en bil kontant men fick stå i kö för att kunna köpa en även med pengar på fickan. De kunde åka på semester och de hade fått en levnadsstandardhöjning som motsvarade vår i mångt och mycket i förhållande till utgångsläget.

Fornbulgarerna var goda militärer. Det var en militär invasion när de kom till den trakisk-slaviska civilisation på 600-talet. Det blev assimilering och samliv. Inga krigserövringar. Den bulgariska militära organisationsförmåga har bestått. Något NATO förstår att ta vara på.

Det finns gamla kulturella och historiska band med Ryssland. Det finns ett närliggande språk och en närliggande kyrka. Men skillnaden mellan ryssar och bulgarer är att bulgarerna är pragmatiska och rationella. De vet att de är små. De är som oss. Blir därför inte despotiska, som stormakter kan tillåta sig.

Till skillnad från svenska makthavare, hur opportunt och korrumperat det än är, så håller man tentaklerna till jorden. Där folket finns. Man släpper inte in flyktingar, inte för att man är elak och tycker att dom kan dö, nej, utan helt enkelt för att man då skulle få en inbördes social oro som bara bulgarer vet vad det kan leda till.

Det skall mer än EU byråkrater till att förstå sådant. Sverige utmärkte sig med att liberalernas Lotta Olsson gjorde sig omöjlig och bevisade att hon också hade en teflonhjärna.

Jag vet inte, men undrar ifall korrumptionen är värre nu än vad den var förr. Se på Italien som ännu inte har bemästrat sin ”inofficiella” ekonomi. Se på Polen som alltid har haft minst två ekonomier.

Under slutet på 1970-talet när stora rubriker skrek i väst om de svältande polackerna och foton visade hur det kunde stå tre burkar importerad fisk från Sovjetunionen på affärshyllorna, gick jag för att köpa cigaretter på en bar i Warshawa och blev där erbjuden allt från pälsar och diamanter till kött, frukt och grönsaker.

Jag vet inte om korruptionen är värre när den är folklig och vulgär eller när den är institutionaliserad och inlindad.

Jag vet bara att korruption undergräver alla system och främjar diktaturer.

Att ha som EU tema, kamp mot korruption och att inte bara prata utan verkligen verka mot den, skulle vara intressant och även kunna få en EU kritiker som jag att lystra.

Underskatta inte bulgarerna!

Just för att de har fått kämpat i underläge i århundraden och just för att de inte har låtit sig kuvas trots all övermakt som har tryckt ner dem, har de ständigt försvarat sitt språk och kultur som ett led i självständighetskampen. Detta i sin tur har lett till en utvecklad humaniora inom vetenskaperna och det är ett privilegium som jag har, förmodligen den enda svensk som har studerat och disputerat i filosofi  vid Bulgariska Vetenskaps Akademien.

Inom kultur, konst, arkeologi och övrig historia finns stora rikedomar att ta del av. Under socialisttiden samlades det mycket och blev tillgängligt för forskning.

Bulgarien kallar jag för ”rumporienten” som vi tänker på ”rumpmasar”. De bär en orientalisk prägel i mångt och mycket då de ligger där de ligger mellan tre kontinenter. De är präglade av det osmanska förtrycket. Men de är också präglade av en lång historia av motståndskamp. Man kan om man är starkare, till viss del styra bulgarer, men man kan inte hunsa med dem. Man kan säkert till viss del, köpa dem också, med pengalockelser från EU, (så som man t.o.m. har lyckats köpa svenskar fast vi inte var fattiga) men den envist hållna integriteten, rår inte ens mutor på i långa loppet.

Så länge makten tjänar på EU, fritt fram. Så länge makten får folket att tro att de tjänar på EU, fritt fram. Så länge tillräkligt många tillhörande en stigande medelklass tjänar på EU, fritt fram. Men försinkar man en växande grupp, prektariatet, fattiga, ej tillgodosedda…då kommer vilken makt som helst i den bulgariska ledningen att reagera då den känner sitt folk, tradition och historia.

Ett förhållningssätt  för svenska makthavare att lära sig av.

Bulgarien med sin historia och sitt geografiska läge utvecklade under socialisttiden goda förbindelser, god kunskap med arabvärlden. Då de hade en lång erfarenhet av muslimska samhällen var de vältränade. Bulgarerna är de främsta i EU att förstå och hantera arabvärlden. Fransmän uppför sig som kolonisatörer i deras förhållande med arabvärlden. Bulgarerna är underdogs. De är streetsmarta i arabförbindelserna. Något som sådana som Carl Bildt och lotta Olsson aldrig kan begripa.

Därför var det en korkad, inskränkt och obildad borgerlig regering som skulle tjäna in några tusenlappar på att stänga ambassaden i Sofia så att de kunde sänka skatter för krämare. Utan att begripa att man skulle ha gjort tvärt om. Utökat ambassaden med människor som skulle lära av bulgarerna i sina förehavanden med arabvärlden och hela Mellanöstern. Det är ju inte vi som gränsar till Mellanöstern. Vi skulle kunna hjälpa till med nordiska kontakter, historia och mentalitet. Men då krävs mer än inskränkta politikers värv.

Det återstår att se om det svenska systemet kan öppna sig, bli mer flexibelt i betydelsen ta in kunskap från andra håll än från medelmåttiga medier. Eller från självutnämnda sanningssägare, organiserade i olika föreningar och som bulvaner proppar riksdagsmän fulla med sådant de aldrig kan kontrollera. Detta då det inte krävs, (snarare är ett handikapp) att ha intellektuellt lagda riksdagsmän. Forskningsintresserade och kritiskt tänkande dito. Nej, sådana är det inga partier som sätter upp på sina riksdagslistor.

Det ska bli intressant att se hur Bulgarien använder sitt ordförandeskap. Jag lär väl få läsa om detta i bulgariska, engelska och andra tidningar, då våra mediokra dito knappast skriver om det, eller gör intressanta reportage.

Det ska bli intressant hur Europa hanterar det. Som kusinen från landet, med klapp på huvudet? Tror man kanske att man kan knäcka Bulgarien som man har knäckt Grekland?

Då tror jag dom gör ett historiskt misstag.

Gott Nytt År!

 

 

 

 

Annons

Till Österland vill jag fara…

 

Är början på en gammal folkvisa som besjunger Österbotten, det vill säga dagens Finland. Jag minns hur den svenske manskören Arpi, i Detroit sjöng den med skälvande stämmor och en tår i ögat, i slutet av 50-talet. I dagarna firar Finland 100 år av självständighet. Från Sverige. Från Ryssland. Det är fyra år mer än vad Sverige har haft demokratisk grundordning. Heja Suomi! Men sällan hör man hur Finland blev självständigt.

Första världskrig rådde, Ryssland var långt efter Europa i sin utveckling och kved under feodal efterblivenhet. Industrin var eftersatt och människor fattiga. Lenin var den som på olika sätt lyckades samla en splittrad opposition, så pass mycket att en nästintill blodfattig kupp (få personer dog) lyckades driva bort en överklassvänlig regering. Finland kunde man släppa utan att förlora inlopp till Östersjön. Finland var inte av hävd inom Rysslands intresseområden. Det låg i revolutionära Rysslands intresse att säkra egna områden. Det låg också i den unga revolutionens intresse att visa broderfolken att man är ett föredöme, står på folkens sida, på arbetarklassens sida.

Finlands påverkan av löftet om en kommande arbetarstat bidrog till att skapa en röd och en vit sida i landet. Den röda, oftast med fattiga arbetare och de som var utan försörjning. Den vita, den borgerliga och mer konserverande sidan. Inbördeskrig, brodermorden, som det kallas i Finland. Klasskillnaderna var stora, inte sällan tillhörde finlandssvenskarna den borgerliga sidan, den vita.

Efter sekler av samlevnad mellan svenskar och finländare, vana vid varandra, inte minst alla finländare som har sökt sig till svensk arbetsmarknad och utbildning genom åren, kan nu frodas i eget land sedan 1917. Med hög standard och självkänsla.

Jag känner svenskar som med oro ser utvecklingen hos oss och säger att blir det värre, så flyr de till Finland. Om nu finländarna vill ta emot oroliga svenskar. Jag undrar ifall finländarna uppskattar den flykten.

Vi tog emot 70.000 finländska barn under kriget. Underförstått att det var en stor och viktig insats som Sverige då gjorde. För många gick det bra trots separationer och hemska upplevelser. För många andra, förblev det ett livslångt trauma, som oftast inte blev hjälpt på något konstruktivt vis.  Ofta blev det självmedicinering av olika slag.

Språkkriget i Finland är inte sällan en klassyttring. Man behöver inte Sverige på samma sätt som förr. Finlandssvenskarna, en stor minoritet, upplever tydligen att förhållandet till dem är förändrat. Finnar kallar den obligatoriska svenskundervisningen för tvångsvenska. Engelskan som också är obligatorisk, då som andra språk, kallar man inte för tvångsengelska. Engelskan är nyckel till världen. Finlandssvenskarna behöver man inte umgås med, om man inte vill. Världen är stor och engelska är ett världsspråk. Även om svenska politiker kommer överens med finska politiker är det inte säkert att det finländska folket vill ha svenskar där.

På politisk nivå talas det om militärt samarbete mellan länderna och  samarbete har vi ju haft sedan urminnes tider. Norden hade gränsfritt långt innan EU kom på tanken. Har vi haft några besvär av detta? Nej, vi lever i samlevnad, flyttar runt och handlar med varandra. Konflikter löser vi på normalt sätt.

Med EU:s sammanslagning av ett splittrat Europa och i praktiken toppstyre av de gamla vedertagna stormakterna i Europa, har vi fått en polarisering. I Finland har vi idag Sannfinländarna. Varför behövdes de? Där fanns Mannerheim, trots sin ryska skolning, var han nationalistisk finländare. Där fanns Kekkonen, trots sin ryssdiplomatiska förmåga, var han nationalist. Dessa herrar var kloka statsmän, med Finlands intressen framför ögonen, så som de tolkade nationens gemensamma intresse klarade de av komplicerade politiska förhållanden.

I valet mellan Tyskland eller Sovjetunionen under andra världskriget, ställde sig klasserna på varsin sida. Överklasserna stöttade Hitler, så även den svenska. Svenskar for dit och stred.

Den medvetna arbetarklassen, den del av arbetarklassen som insåg att kapitalismen var ett utsugarsystem som inte gynnade dem, valde arbetarstaten.

Vi som var utanför kriget hade bruna heilanden längs gatorna ända upp till Dalälven. Sedan blev det rött. Men även de röda, trots antikommunistisk motpropaganda, var huvudsakligen patrioter. Blev de angripna, oavsett varifrån, stred de för att försvara Sverige. De trodde inte att Sovjet skulle anfalla Sverige.

De blev hopsamlade i arbetsläger, som Storsien, där de fick vara utan vapen och fungera som första bromskloss om Sovjet skulle anfalla Sverige. Samtidigt tänkte man bland militärerna, att det skulle kosta mycket i propagandakriget ifall Sovjet skulle låta döda svenska arbetare som såg upp till Sovjetunionen. Hur som, var det inte någon förlust för det pronazistiska Sverige.

Det priset hade Sovjet betalat ifall det ansåg vara av vikt att ockupera Sverige. Nu gjorde de inte det. Som bekant.

Det var bättre att behålla Sverige neutralt och ha en plattform för spionage. Så länge spionaget fungerade mellan alla länder, ju större förutsättningar fanns att begränsa kriget. Att leda det till ett slut innan total förödelse. Man måste ha någonstans en möjlighet att låta ångan pysa ut. Stockholm var en sådan plats. Det fanns fler.

Stål och Kålunionen, samarbete mellan de främsta krigsländerna, Tyskland och Frankrike sades skulle vara ett fredsprojekt som skulle främja handeln. Det gjorde det. Tyskhatet mildrades, handeln främjade välståndet och man började hälsa på varandra. Sedan kom EG. Nu skulle denna framgångssaga vidgas och väststaterna i Europa skulle komma närmare varandra för att fortsätta den gemensamma utvecklingen.

Efter kriget hade vi ett socialistiskt block, de så kallade Comicon länderna, eller som de själva kallade sig Den reella socialismens länder, Warshawafördragsländerna. Således fanns i Europa två handelsblock, varav det ena var stöttat av USA, som förlorade lika många soldater under hela kriget, som det belägrade Leningrad förlorade på ett dygn.

I väst fanns pengar, Marshalplan och snabb uppbyggnad. Man hade styrkan att vägra acceptansen av rubel och östvalutor. Man valde att svälta ut öststaterna. Det tog drygt 70 år innan man lyckades knäcka Sovjet och drygt 40 år innan man knäckte de socialistiska staterna. I spillrorna av ett kollapsat, isolerat och motarbetat öst, finns europeiska länder som snabbt byter ut ett ok mot ett annat.

Vana att vara underordnade, av tsarvälde, av kungar, av feodalherrar, av osmaner, av tyska ockupanter, av Sovjet, av patriarkat och egen fåfänga, sade man sig nu vilja vara fria. Man sökte sig in till EU och Nato. Eliten fick pengar, medelklass frodades, man fick skydd. Från vem? Alla var ju demokratier nu med Sovjets fall.

Blev man fri?

Enligt propagandan från Nato är man ju fri om man ingår i den kärnvapenmakten. Man var slav när man ingick i Warshavapaktens kärnvapenhägn. Med Natos kärnvapen, är man fri.

Propaganda är fantastiskt.

Medge, att det krävs antingen en dumskalle eller en självlögnare att välja det ena framför det andra, om det handlar om att välja vilken sida som erbjuder frihet. Kom ihåg, Warsavafördragsländerna valde inte att lämna, de föll med Sovjet. Då gick man till nästa herre. Hur självständigt är det?

I Bryssel vill man inte se detta. Antingen för att man är dumskallar eller så är man självlögnare.

Detta är de välvilliga benämningarna.

Den tredje varianten, den hotfulla, är att det är en propagandistisk krigslist, för att samla så många länder under ett paraply som möjligt. Centralisera makten. Alla imperier har ägnat sig åt detta och samtliga har också fallit. Så kommer också EU imperiet att falla. Därför bör vi lämna i tid.

Kom ihåg detta. Alla imperier faller. Nu är vi i den processen igen. Väst faller och öst stiger. Kombinationen Kina, Ryssland och Asien…

Polariseringen av världen är en process som ligger i sakens natur, i maktkoncentrationens natur, i kapitalismens natur, i globaliseringens natur. Så länge man har några med sig och några emot sig, kan man använda sig av hot, utpressning, ekonomisk och militär överlägsenhet och tvinga fram vinster som man vill åt. Genom handelsöverlägsenhet. Genom krig. Åter igen genom handelsöverlägsenhet. Allt i fredens namn.

Något nytt under solen?

Ju större centralisering, desto större polarisering.

Nu är vi åter vid Sannfinländarna, SD, nazisterna….. de framväxande polerna som ökar ju mer maktcentraliseringen sker i Bryssel, ju större gap hos oss, människorna.

De historiska, vågsvall av imperier som växer sig starka bara för att när de når sin högsta punkt, falla sönder i sina poler, har översköljt historiens stränder sedan människan lämnade savannen.

EU byråkraterna uppför sig som den svartsjuke maken, som genom kontroll, hot och bevakning styr sin kvinna. I sista hand finns våldet där. Allt sker för hennes eget bästa. För hennes skull. För att han älskar henne så mycket. Hon förstår inte sitt eget bästa. Han vet bäst. Bara att ifrågasätta det är för honom obegripligt. Finns inte i hans tankesystem. Hon har fel, han har rätt. Med den hela patriarkaliska historiens tyngd.

Känner ni igen resonemangen?

Så, när människornas demokratiska system undergrävs av centralistiska fasoner, ökar polariseringen. Ekonomiskt är medelklassen mutad, delar av arbetarklassen luras att tro att den kommer få del av härligheten och inser för sent, att den blir bit för bit utbytt av människor från medeltiden, förtryckta, outbildade, fattiga och robotar.

Det gäller att de behåller sig mänskliga.

När industrialismen slog igenom i England, slog arbetarna sönder maskinerna eftersom dessa tog deras jobb. När storstrejken ägde rum i Sverige 1906 kom fattiga, utslagna engelska arbetare och var strejkbrytare. De skulle överleva. Deras familjer skulle överleva. Deras medvetenhet var för låg för att inse styrkan i ett gemensamt samarbete. De var eftersatta, de var socialt primitiva. Nu kommer det in människor i Sverige med samma socialt efterblivna bakgrund och gör samma sak mot arbetarna i Sverige. De jobbar svart, för inga pengar. De lever under vidriga förhållanden, sådana som vi har lämnat 70 år tillbaka, minst.  De inser inte vikten av samarbete och kamp för gemensamma intressen utanför familjen och klanen.

Detta ökar polariseringen i Sverige och i EU. Detta ökar motsättningarna. Människor förstår inte grundorsaker, söker enkla förklaringar.

Detta ökar nazismen i landet.

Alla som vill värna om Sverige, blir stämplade som nationalister.

Alla som vill ha öppna gränser, kallar sig själva för humanister.

Det är de gynnade som vill ha öppna gränser. De som känner sig upphöjda av att ha en liten människa från Långtbortistan som går och städar upp bekvämlighetsskiten efter dem. De gör en insats för mänskligheten, tror dom. De står för den ”svenska moraliska stormakten”.

Svenskar som blir olika och alltför ofta sämre behandlade hos myndigheter än de som just har anlänt till landet, är i dessa moraliska stormaktsrepresentanters ögon, gnälliga, avundsjuka och otacksamma skitar. De är alla SD anhängare och därmed moraliskt underlägsna väsen. PK armén marscherar på, utan att se vad man krossar på vägen.

Sverige är fantastiskt!

Inte sällan har dessa människor som tror sig rädda världen, höga utbildningar, bra jobb och hygglig lön. De klappar sig för bröstet för sin modiga hållning och stora humanistiska hjärta, så länge de själva inte betalar.

De sågar därmed en stor del av befolkningen som mindervärdig alla dem som kommer hit. Dessa som kommer kan utnyttjas av medelklassen. Alltså är de goda, rena och värdiga allt stöd. Givetvis föredrar man att använda ett vackert språkbruk som ”solidaritet”, för sin stora ”humanism”.

De anklagar andra men ser sig inte själva representera rasistiska, elitistiska eller inhumana uppfattningar. Svenskar är ju inget att bry sig om.

Dumskallar och självlögnare, är den välvilliga benämningen.

Diskussionerna om Brexit fortsätter och vår egen lilla handelsminister hotar om de kommande svåra avtalen som står för dörren.

Hur svårt kan det vara om man vill samarbeta?

Men det vill man bara efter hot och utpressning. Man vill straffa England för att ha den fräckheten att inte acceptera Tysklands och Frankrikes makthegemoni.

Storbritanien har överlevt sig själv. Från att vara ett världsomfattande imperium, till att bli den första industrinationen och under alla förändringar har lyckats behålla sig själv, sin egenart och relativa självständighet, lämnar nu EU. Nu börjar den svartsjuke maken att kontrollera för mycket, detaljer, beskära rörelsefriheten, lägga sig i allt vad England tänker, funderar över och vill.

England klarar sig utan kvinnojour.

Nu räcker det! Brexit! Heja England!

Vi då, tränade sedan Vasas dagar att underordna oss den centrala makten, låta oss kontrolleras av statens förlängda arm genom byprästen som kontrollerade att du kunde den propagandistiska hållningen som avkrävde oss.

Ve den som vågade ifrågasätta prästens ord! Ve den som opponerade sig! Ve den som struntade i kyrkans makt! Det stolta svenska bråkarfolket har lärt sig huka och bocka. Amen.

Eller kanske inte….???

Vi tog av oss hatten för prästen, vi tog av oss hatten för brukspatron, nu tar vi av oss hatten för Bryssel. Tack, tack. Våra folkvalda bugar och bockar och kommer hem uppfyllda av stolthet av att få vistas i de fina salongerna. De ligger i sina sängar, kramar om sina russinsjälar och anser att pöbeln är idioter som inget begriper och hur de blir orättvist kritiserade av dessa idioter. Dessa upphöjda som kämpar så gott för mänskligheten, för världen och de dumma svenskarna begriper inget av detta!

De tänker att nu börjar dessa idioter gå omkring med märken, där det står Svexit! Fattar dom ingenting? Otacksamma, korkade folk!!!

Politiker, vars bakgrund med misstankar om #metoo och korruption, undersöks inte i det fria landet med den fria pressen. Press med alla duktiga, publicservicejournalister har inte intresse av att gå utanför ledet. Ledet råder. Gå i takt!

Polariseringen kommer fortgå så länge dumskallarna, självlögnarna och de listiga krigshetsarna får råda.

Vi har varit alliansfria och neutrala i 200 år utan krig. Vi har förblivit kärnvapenfria b.l.a. tack vare ett starkt motstånd från fredsrörelsen. Nu står våra ledare med mössan i hand och låter sig motas in bakvägen i en kärnvapenmakt – Nato. Försvarsministern som inte förstod att han förlorade trovärdighet redan när han lät skattebetalarna betala hans safarivecka i Afrika, då han ändå var där på annat uppdrag. Att inte förstå att en sådan småaktighet, avslöjar den mentala småaktigheten. Denne småaktige person har vårt försvar i sina händer. Pålitlig? Trovärdig?

Säg mig vem du umgås med, ska jag säga vem du är!

Säg mig hur du prioriterar, ska jag säga vem du är !

Vi har politiker som smörjer kråset. Som fifflar fram fiffiga bostäder med smarta lösningar….osv. osv. Det är inte pengarna eller förslagenheten som får människor att reagera i förstahand. Det är småaktigheten. Inskränktheten. Girigheten. Varför ska jag tro på en människa som med hjälp av en utstuderad kommersiell firma har slipat språket som riktas mot mig? Samma människa som inte kan avstå småaktigheten och fiffla till sig en fördel, trots att typen redan är privilegierad. Trots att typen har ett ansvar inför folket. Trots att typen i fråga, kan göra vad som helst när samme har tid och är privat. Varför ska jag ha tillit till denne som leds av småaktighet?

Det har jag inte. Det har inte många med mig, visar det sig. Vad gör eliten åt det? Är den inte orolig?

Det fria, modiga folket i norr, har blivit en ängslig skara identitetslösa vindflöjlar. Man låter  vimplarna fladdra och folket står nere och ser på. En del beundrande. En del ointresserade. En del, en stor del, märker det inte ens.

Men en del blir förbannade. Denna del ökar.  Blir denna vrede inte artikulerad, blir den farlig! Har de fifflande, korrupta, #metoo, småaktiga politikerna tänkt på det???

Vi har ett val i höst.

Du kan antingen rusa iväg och rösta som du brukar för att du kan allt. Du vet hur det är. Du vet vad som kommer.

Om du inte tillhör någon av de tre nämnda kategorierna, kan du ta chansen, om så skulle vara för första gången i ditt liv, att verkligen kritiskt granska vad som sägs, vad som inte sägs, vad som görs, vad som inte görs och vad som påstås komma.

Vill du främja demokrati, vill du bekämpa polarisering, vill du värna om vårt gemensamma samhälle, vill du tillhöra ”Vi som vill vara Sverige”, ja då tänker du kritiskt.

Både en gång. En gång till. Så ytterligare en gång. Minst.

Mödan kan rädda våra liv, vårt land och våra barns framtid.

Svexit för samarbete!