Hotet mot Sverige

 

Det är en ökad hotbild mot Sverige, enligt samtliga politiker i Riksdagen. Försvaret och Säpo säger likadant. Som konsekvens av detta kräver försvaret ökade resurser. Tillika polisen. Liberalerna stånkar om 2% målet för försvarskostnaderna av budgeten, för att på så sätt göra oss Nato möjliga. Nato, d.v.s Trump kräver att alla Nato medlemmar skall lägga 2% av sin nationella budget på försvaret. Hotet finns, som vanligt, i öst.

Kapitalismen är sin egen gravgrävare, säger Marx. Vi får ge gubben rätt när vi ser oss runt lite. En av de mest framgångsrika och världsomspännande monopol som facebook, har inte funnits mer än 14 år och har redan krossat stora delar av den traditionella nyhetsproduktionen, med kunniga och granskande, ansvarstagande  journalister. Trumps fake news, har en verklig grund.

Det fanns en tid då alla chefredaktörer inom av staten godkända medier i Sverige ingick i det psykologiska försvaret. Då var det ytterst den politiska makten och försvaret som avgjorde vad som fick skrivas om eller inte. Detta under kalla kriget. Jag praoade på Aftonbladet och tillsammans med en idag erkänd och duktig journalist, som också praoade, gjorde vi en populär kolumn på Aftonbladets baksida. Den hette Vi fem. Man ställde en aktuell fråga, frågade och fotograferade fem personer på stan och skrev deras svar under fotot. Detta högst slumpmässiga utslag uppfattades som om det vore ett representativt  genomsnitt av åsikten i fråga. Tidningen visste att människor uppfattade dessa uttalanden för att vara av större vikt än just fem slumpmässigt utvalda människors tyckanden. Vi ville avslöja fejken. Jag och min kollega beslöt att interjuva henne som sista person en dag när ingen ville svara och vi ville gå hem.

Nästa dag blev vi uppkallade till den hårde chefredaktören som skällde ut oss å det grymmaste. Han skrek och vrålade och förklarade att vi avslöjar för det svenska folket att denna fråge kolumn inte är på riktigt. Att läsarna skulle förstå att vi fejkade. Det fick ju ingen tro.

Det var Kallt krig. Staten måste ha kontroll. Demokratin började ta sig uttryck av att man pratade ihjäl sig på möten. En senare chefredaktör på Aftonbladet, Gunnar Fredriksson, beklagade sig för mig vid tillfälle, att han tvingades sitta av ett antal timmar på en stol och lyssna till pladder, samt tvingas pladdra själv. Han saknade meningsfyllda möten.

Troligtvis hade dessa en bra psykologisk effekt för en del, de som kände sig underordnade och kunde nu på detta sätt ta ton. De fick ut vad som skavde för stunden. Men blev det någon ändring?

Det handlar om maktens kontroll.

Vi levde i en neutral sträng mellan öst och väst, i den internationella spänningen som kunde tända gnistan att gå från Kallt krig till ett hett dito.

Makten måste kontrollera demokratin. (Tänk till nu vad här står, läs inte för fort.)

Det socialdemokratiska konceptet var bäst skickad att klara det, då man byggde det korporativa systemet, på det organisationssverige man hade lyckats bygga från början av seklet med olika folkrörelser. Med ett organiserat klassamarbete och fredsplikt.

Man hade kontroll över demokratin.

Jag ser sällan någon protest över att makten kontrollerar demokratin. Det är en motsättning i sig och slutsatsen av att makten kontrollerar demokratin, har redan begränsat demokratin till att inte längre vara demokratisk.

Marx talade också om en borgerlig demokrati. Medan liberalerna säger att det bara kan finnas en demokrati. Folkstyre. Majoritetsbeslut. Basta. När samma majoritet röstar för något reaktionärt, något demokratihämmande, något diktatoriskt, då klagar liberalerna och hävdar att det är auktoritetssträvande. Man skyller gärna på tillfälligheter eller människors psyken. Människor är rädda, osäkra och vill ha en pappa att hålla i hand. Skulle det vara en mamma, skall hon vara som en pappa. Hård, beslutsam och auktoritär.

Eller så vill man krama gud mera. Eller en allvetande religiös företrädare. Någon att se upp till. Någon att följa. Någon som jag lägger över mitt eget ansvar på och slipper själv besvära mig med att ta itu med livets svårigheter. Med att avstå mitt personliga ansvar på någon auktoritet, kan jag skylla från mig och göra mig till offer och någon som någon annan ska sköta om. Så bekvämt.

Men är det fullgoda demokratiska medborgare som gör så?  Krävs det inte att människor är bildade, insatta, självkritiska och i allt detta, få leva i en trygg miljö som inte gör dem arbetslösa eller bli mördade om de har avvikande uppfattningar? Krävs det inte personligt ansvar för att kunna utkräva kollektivt ansvar? Krävs det inte av mig som medborgare att jag skall sätta mig in i frågor så mycket som möjligt, tillräckligt för att kunna veta att förlita mig på dem som kan bättre än jag?

Den borgerliga demokratin ser folket som massa, som antal, som kvantitet. Kan man lura människor till att tycka det ena eller det andra och få dem med sig, har man legitimerat sina demokratiska beslut. Människor utsätts för en otrolig propagandaindustri som omöjligtvis alla kan genomskåda. Det är ett maktövergrepp som sker. De som utsätter oss sitter inne med kunskaper som vi inte har, informationer som vi aldrig kan komma åt.

Nu kan vi skåda en vacker vinter i vårt land. Solen skiner, snön gnistrar och luften är ren. Samtidigt i denna idyll, blir vi påminda om krigshot. Varifrån kommer det hotande kriget? Ryssland förstås.

Vad skulle de vilja uppnå med att kriga mot Sverige? Kontroll över Östersjön, över sina gränser och fri lejd genom Finska viken.

Förmodligen skulle en rysk attack mot Sverige se annorlunda ut än tidigare krigsinsatser.

Man vill ha maktkontroll över sitt närområde och sina gränser. Som ni märker, samma sak.

Om Sverige upplåter sina territorier till Nato, till atombomber, till främmande soldater, är omringningen av Ryssland av Natobaser fullföljd.

Efter Sovjets fall lovades Ryssland att Nato inte skulle tvinga fram sina positioner. Vanligt folk undrade varför inte Ryssland blev medlem i Nato. Eller varför man inte lade ner Nato nu när Kalla kriget var slut och orsaksförklaringen till Natos existens var undanröjd.

Nej, det vapenmilitära industrikomplexet, bland de starkaste monopolen i världen, måste fortsätta få avsättning för sina produkter.

The war must go on.

 Dumskallarna inom högern, med Carl Bildt i spetsen, såg att på kort sikt kunde man tjäna sina politiska mål, genom att riva ner försvaret och använda pengarna till andra monopol, vinna politiska och strategiska vinster. Det skulle ta ryssarna många år innan de kan bygga upp ett nytt försvar, resonerade de. Dessutom satt de i TV rutan, arroganta och obildade, med Handelshögskolans märke på kavajslaget, hur de skulle ”lära” ryssarna vad kapitalismen egentligen är. De såg framför sig oändliga ryska marknader de kunde fånga in. Men de hade aldrig besvärat sig med att studera rysk historia. Vilket är fatalt.

Högerpolitiken var som att kissa i byxan. Skönt först och skavande sedan. Dessutom behövde de bara tänka på att ändra så mycket de kunde under 4 år. Fick de längre respit, desto bättre. Men att tänka i 10, 20, 30 år….. erbjuder inte den kvantitativa demokratin.

Då är vi där.

För att kunna ha kontroll på majoriteterna, för att kunna styra dem krävs information, utbildninssystem och rättssystem som passar osv.

Konspiratörerna tror det är ett uttänkt konspiratoriskt system. Det är alltid ”någon uppifrån”, om det är gud, påven, presidenten, någon elitisk grupp eller någon California guru har ingen betydelse. Det handlar alltid om en Molgan, en fantasi som man kan skylla allt på. Jag slipper ta ansvar själv.Skönt.

Men att försöka förstå att det ligger i sakens, i kapitalismens natur och att det är en förutsättning för globaliseringen av världsomspännande monopol. Som en konsekvens av monopolens styre av världen, undergrävs den borgerliga demokratin till dess egen upplösning. Demokratin omfattar allt mindre områden, med allt mindre resurser till förfogande. Ekonomin styrs av privata och statliga monopol utan demokratisk insyn. För att ro denna obalans i hamn, krävs ökad auktoritär ledning. Civilsamhället måste styras som monopolen med en växande järnhand. En växande tendens bland så kallade västdemokratier. Hos oss börjar man dra in på yttrandefriheten, nagga på strejkrätten b.l.a.

Sedan finns det dem som tar på sig allt ansvar, även sådant de rimligtvis inte har något att göra med. De är självplågarna. De förmår inte se de stora sammanhangen, av olika skäl, framförallt för att de inte har blivit hjälpta till att förstå och få relevant kunskap. De individualiserar det allmänna. De gör sig till offer. De är inte heller kapabla till att verka för förändringar som fördjupar demokratin.

Den borgerliga demokratin dumpar ansvaret nedåt. Man lägger gärna ett samhällsansvar att lösas på individuell nivå.

Makten försvarar monopolens frihet och personindividualiserar monopolens ansvar.

Kommer nu det största krigshotet från öst? Möjligt. Det är ett auktoritärt vulgärkapitalistiskt samhälle som man inringar och hotar med militär närvaro.

Den auktoritära traditionen är sedan sekler i Ryssland med tsarer, den ene mer despotisk än den andre. Kyrkan som har hållit människor i efterblivenhet i sekler. Slavsystemet som släpptes officiellt i mitten på 1800-talet, att jämföra med USA. Vi ser hur mycket slavsamhället lever kvar i USA, i Ryssland är underdånigheten alltjämt ett starkt samhällsdrag. Då ska vi inte tala om de muslimska områden där den är näst intill total.

Ekonomi och teknik går fort att utveckla, men människorna är av segt virke och det tar tid att ändra samhällen. Historien är full av liknande exempel.

Vid Oktoberrevolutionen 1917 i Ryssland, fanns en euforisk känsla av att syre och ljus hade kommit till människorna. Det förekom ett antal år på 1920-talet som var livfulla, experimenterande, utvecklande på många sätt. Det var en frihetstid. Skatorna kraxar enbart om det inbördeskrig som rådde i en del områden där maktkampen stod skarp mellan det nya och de gamla klansamhällen som ensamt hade rått där. Samtidigt som utbildning, forskning, konst fick fria tyglar för nytt sökande ut ur mörkret. Efter Lenins död 1924 vet vi alla vad som hände. Det var för mycket frihet utan vana och rädslan för förändringar inbjöd Stalin att komma till räddning. Man kunde återgå till sin underdånighet som man har levt under i sekler. Så som man var van. Dedushka, pappa, som han kallades, skulle ta hand om rulljanserna. När Stalin dog, var det flera som begick självmord av sorg. Så gör inte fria och självständiga människor.

Gorbatjov försökte föra en kontrollerad övergång med införande av förändringar, bit för bit, perestrojka. Där omdaningen inkluderade människornas vilja. Floden var i rörelse, det gällde att föra den i riktning där den skulle göra minst skada och mest nytta. Men som alltid, handlar det om ansvar. Frihet under ansvar. Vilja och ansvar. I grunden handlar det om självständiga människor med mod och ödmjukhet. Det fanns en hel del sådana i Ryssland.  Men det fanns också en hel del utanför Ryssland som gjorde allt för att det skulle misslyckas.

Gorbatjov försökte styra flodvågen. Inte många i väst förstod det, framförallt inte på den så kallade vänsterkanten. För dem, var han en förrädare. Återigen, underdåniga och osjälvständiga människor förlorade en pappa. Gorbatjov hotade deras idealistiska föreställningar och drömmar om en Molgan som fixar allt.

Sedan kom populisten Jeltsin. Han gjorde små nedslag i affärsköer och kritiserade bristerna, han fångade in känslor och drev på. Omdömet var troligtvis ganska mycket indränkt av alkohol, men som en rysk sedvänja att hälla i sig vodka, var där inga starka kritiker som försökte hålla i tömmarna. När slöddret i hans tal blev för uppenbart för världen, fick de honom till att avgå. Då kommer en ung, vital renlevnadsman Putin. Han främjade demokratiska vinningar, pressfrihet osv. till en början.

Sedan gäller det att ha maktkontroll. Han har skaffat sig maktkontroll och ryska folket går åter igen in i underdånigheten. Men nu på en annan nivå, tack vare produktivkrafternas utveckling, men i sak, samma underdånighet. En pappa att hålla i hand.

 Varför skulle Putin vilja kriga mot Sverige?

Det kan finnas en del skäl för Putin att kriga mot Sverige. Sveriges neutralitet har tjänat oss väl i 200 år. Fatta det. Sverige är på väg att gå in med rumpan först i Nato. Ansvarslösa politiker skrämmer befolkningen och höjer bevakningen. Istället för att kritisera högerregeringarnas lättsinne och cancanpolitik, accepterar man nu de djupa pannvecken hos högern i försvarsfrågan idag. De inser att försvaret måste få mer resurser och det blir som vanligt de redan svaga som får avstå från bidrag. Företagens och monopolens bidrag i olika former och valörer från skattebetalarna, nämns aldrig. De utsätts aldrig för indragningar. Däremot funktionshindrade människor vuxna som barn, har ju ingen röst i den borgerliga kvantitativa demokratin. Man måste få bort uppmärksamheten på neddragningar i välfärden och då är det tacksamt att visa på Putin. Det är nämligen bara välfärden som man kan göra besparingar på, resonerar man. Monopolen, företagen måste få ha sin frihet, garanterad av EU.

Skulle Sverige vara platsen för atomvapen, vilket det blir med Nato och utländska soldater, kommer ju hotet närmare Ryssland. Då skulle Sverige återupprätta stormaktstiden, med kontroll över Östersjön och stark påverkan på Baltikum och Finland. Därmed blir Finska viken igentäppt och St. Petersburg åter isolerat.

Sverige blir Natos sköld mot öst.

Ryska tsarer har fört många krig för att nå haven, Östersjön som Svarta havet. De var med och krossade Osmanska imperiet för att nå ut till Svarta havet i slutet på 1800-talet.

Med stöd av förljugenhet och propaganda fylls medier av ytlig och obildad journalistik. Det råder en i många stycken propagandistisk och politiserad utbildning och människor är mer än vad man hoppas på, dåligt informerade.

Putin skulle lätt kunna ta kontroll över Östersjön utan större insatser. Det skulle gå ganska lugnt till och de flesta människor skulle knappast märka något i vardagen. Våra 200.000 kronors helikoptrar per timme, skulle inte klara så mycket av att hitta u båtar eller annat, innan statskassan var tömd.

Propagandan har fått en del människor till att tro att USA skulle offra sina barn på att rädda små räddhågsna medelklassare, så att de kan fortsätta leva sina latteliv. Nej. Inte ens USA skulle riskera ett världskrig för att försvara rädda svenskar. Dessa räddhågsna skulle säkert ha en större framgång med att tro på sin gud och att denne kommer och hjälper. Tro på bön. Det skadar ingen.

Kan vi undvika att driva Putin i knät på oss? Troligtvis om man vill. Men jag är inte säker på att makteliten vill. Jag tror att det är många krafter i vårt land och utanför i EU som gärna ser Sverige som en provins till något större. Världsomfattande globala monopol. Europeisk federation? Underordnad Frankrike och Tyskland? Från denna toppstyrda världsmakt faller smulor tacksamt ner till undersåtarna. Där givetvis en växande medelklass hystar in en avsevärd del. Därför kritiserar de inte den extremt ojämna maktbalansen i världen.

Klyfterna växer i landet, människor förnekas sina friheter som de har tillkämpat sig med stor möda, bit för bit. Förljugenheten är förhärskande och elitens maktkontroll är av det största intresset.

Denna högersväng i överbyggnaden, i civilsamhället, baserat på den korporativa grund vårt samhälle står på, börjar få delvis reaktionära drag. Auktoritära drag. Det går åt ett håll och alla de gamla partierna ser inte att  SD börjar framstå som det mer frihetliga partiet av alla.  För den som vill se. För den som törs se. För den som ifrågasätter propagandan.

I auktoritära tider är frihetstörsten ett hot. Den som väljer frihetskamp löper stora risker. Tro inte enbart i Ryssland, men så även hos oss. Den som för en frihetskamp i Sverige straffas oftast hårt i det tysta. De försvinner ut i periferin, stämplas, drivs till fattigdom och isolering. Åter så stämplar man dessas frihetskamp för att vara psykologiskt betingat och alla som inte går i led, eller följer marschrytmen är knäppa och inga att bry sig om. Den som får hållas i sin frihetskamp, har inte lyckats sprida den och makten räknar med att den tynar bort. Inget farligt har hänt.

Kungen är naken. Törs ni se?

Hotet mot Sverige kommer delvis och jag vill mena, framförallt från oss själva.

Vi skapar hotbilder utifrån, från Ryssland. Vi behöver inte utstå invasion från Ryssland, om vi verkligen inte vill. Men många tjänar på att de invaderar oss. Många i Sverige tjänar på att de internationella monopolen får större svängrum och att Sverige går upp som osjälvständig provins i något större. Resurserna i landet kan användas av många till stor lönsamhet och de kräsna, bortskämda svenskarna kan ersättas av mindre nogräknade människor som är vana med förtryck och till liten kostnad.

Den som är van att skylla på Molgan, den som är van att någon annan gör jobbet och att man själv får ta del av det roliga utan krav, kommer för att stilla sin räddhågsenhet, stödja de auktoritära trenderna. Delar av medelklassen och arbetarklassen kommer att heila i gatuhörnen. Vi har bland flera i likhet med NMR som uttryck för det. Dessa stöds av delar från överklassen som låter de lägre göra jobbet.

Sedan finns det dem som tror att om man gör tvärt om, så tar man ansvar. De är om möjligt än större självlögnare.

Att fördjupa demokratin, att försvara vårt gemensamma land i verkligheten och i sak, att människor blir medvetna om utvecklingen, blir kritiska, ifrågasätter monopolens friheter på människors bekostnad och att fler organiserar sig i försvar av ett gemensamt, demokratiskt samhälle. Det är en motståndsrörelse mot hot om krig som vi kan göra idag.

Glappet mellan ledning av landet och folket ökar. Våra ledare antingen ser och förstår inte detta. Eller förnekar de detta. Eller så vill dom ha denna utveckling.

Frågan är; tänker du som medborgare tillåta detta? Tänker du ta till vara på dina rättigheter och sköta dina skyldigheter?

Eller tror du att alla kommer sitta i tysthet och följa PK diktat?

Tror du att du kommer ostört få heila på trottoarerna?

 

 

 

Annons