Vi går mot val. Det finns många i vårt land som inte vet vad det är. Som aldrig har upplevt det. Det finns dom som inte vill veta. Som tror att de är i centrum och att universum cirkulerar kring dem. Det kommersiella samhället främjar infantiliteten. Människor stannar vid en känslomässig tre års nivå. Det finns mycket pengar att tjäna på teknik som ska roa, stimulera för att hindra tänka. Som självgående bilar och självfyllande kylskåp. Spel, som ersätter spännande liv. I takt med vinster och oseriös användning av tekniska vinningar, fördummas människan.
” Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt” En gammal 50-tals dänga som håller än. Vi som sitter och ser på politiska debatter och intervjuer med politiker, upptäcker att oavsett vad de representerar, börjar de likna varandra. Finns inga personligheter. Finns inga som sticker ut. Finns inget som sticker ut. Finns ingen civilkurage. De jobbar hårt framför datorer, vilket syns på deras uppspärrade, stela blickar. Men de tycks mer sällan träna kommunikation i direkt kontakt med människor. De kan inte läsa av ansikten. De kan inte läsa av blickar. De ser inte när det är läge att lystra. De kan inte umgås med någon som inte tillhör deras sociala gemenskap. Deras klass. Det finns inte längre de som kan tala till bönder på bönders språk och till de lärde på latin. De följer manus, inpräntade av kommersiella Slingermantyper. Tekniskt uttänkt. Snärtigt. Hela filosofideklarationer i två ord. Man orkar inte ens uttrycka dem på modersmålet, utan det sägs på amerikansk- kommersiell slang.
Det enda partiet som än så länge har någon grundkontakt med fotväljare, tycks vara SD. Partiet är som ett resultat av människors besvikelse på de etablerade partierna och med stark draghjälp av de etablerade partierna har SD vuxit. SD är inte heller vare sig intellektuellt, kunnigt, humanistiskt, fromt, ödmjukt… utpräglat. SD är den primära reaktionen på människors besvikelser. Som sådant är det äkta. Det reagerade mot en dålig invandringspolitik som främjar globalisterna, men inte folket. De vill att vi lämnar EU. Det är det enda partiet som vill ha en ny folkomröstning om EU. Inte ens V håller kvar vid sin tidigare uppfattning. Björklund tar debatten med SD om EU, medan en indoktrinerad journalistkår och politiska förståsigpåare, säger att det är ingen viktig fråga för svenska folket.
De har fel.
Innan EU valet fanns en majoritet mot EU. Sedan kampanj och skrämselpropaganda mot gamlingar, så vann ja-sägarna med en liten marginal. Efter inträdet, återgick majoriteten att förbli mot EU. Därför pratades det inget EU på över 10 år. Det var främst tjänstemans och handelsaktiviteter i det tysta. Nu upptäcker allt fler att de är förlorarna på EU. Detta fångar SD upp, då V har vikt sig. Nu har det fått resten av partierna med sig i invandringsfrågan, i ett ytligt erkännande, så nu kan SD ta upp åldrings och vårdfrågor. Då lär de vinna fattigpensionärerna också.
Då de saknar parlamentarisk erfarenhet är det mycket som går fel. Felbedömningar och okunnighet. Men det lär sig. De andra partiernas felbedömningar och okunnighet har ju inte undvikits trots sin parlamentariska erfarenhet. Sådant ser folk.
Egentligen handlar valet om tre partier. Det handlar om maktkonstellationer. Hur ska det göras? Hur ska man finna gemensamma vägar? Vad är det då man har gemensamt?
Moderaterna, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna är de tre största partierna. Så, vill du ha någonting gjort, måste du rösta på ett av dessa partier. Ensam är inte stark och de måste slå sig ihop med andra.
Om SD och M samarbetar, behöver de ha något annat borgerligt parti med sig. KD kan åka ut, L och C kommer inte samarbeta och då måste man få med sig någon annan, vilket troligtvis inte kommer att gå.
En annan variant är som Kristersson vill, ha ett samarbete med S. Men då kommer den gamla kärnan i S som har stannat kvar, att gå. Att samarbeta med M torde vara uteslutet för gammelsossar. Hela LOs retorik har gått ut på Moderaternas antifackliga position. Med all rätt. Försvaret av den s.k. Svenska Modellen innefattar att LO är stark nog mot SAF. Frågan är ifall det är så? S vill få ihop det med C och kanske ett L och med V stöd, kan de klara en guppande skuta. Troligtvis. Men. Hur gärna vill alla dessa ha med V? Osv. spekulera går bra fram till den 9/9.
Det vore bra för den miljöpolitiska politiken ifall MP åkte ut ut Riksdagen.
Dels för att rensa ut karriärister, islamister och dumskallar ur partiet. Bara så kan de göra skillnad. Bara så kan det skapa en ansvarsfull miljöpolitik med utgångspunkt ur forskningsläget och realpolitik.
Då återstår ett nödvändigt men omöjligt samarbete.
Om SD och S samarbetar och om V stöttar, då har man en trolig majoritet. Då kan man få lugnt och styrfart. Men… säger många med en hickning, det kommer inte att ske. Nej. För något sådant skulle det krävas självkänsla och statsmannakonst. Sådan finns inte hos Moder Svea.
Men, verkligheten är sådan, att en stor del av befolkningen, arbetarklassen och lägre medelklass vänder sig till SD för att de känner sig övergivna av de andra partierna. Nu är det över över 20% som röstar SD. Fler som sympatiserar med SD, varav en stor del arbetarklass, därav invandrad sådan och svensk och en lägre medelklass som inte tillhör vinnarna på globaliseringståget. Då krävs att man tänker och inte bara springer. Signalen borde ha gått fram, att det innebär att flera hundratusen medborgare protesterar mot det givna konceptet och vill ha något annat. Verkligheten ställer krav på fiktionen. Men ledarna lever i fiktionen. De vill inte se verkligheten. Den passar inte in. Otänkbart för dessa att tänka sig samarbete mellan S,SD,V. Alla skulle protestera. Men betänk, ett sådant samarbete skulle förmodligen få ordning och lugnt i Sverige. Däremot skulle inte stormonopolen tjäna på detta. Därmed blir samarbetet en fantasi.
Betänk följande: det är stora delar av arbetarklassen, med svenskar och invandrare och växande lägre delar av medelklassen, som söker sig till SD. Samma klassgrund till stor del, för dem som söker sig till S och V.
SD är ett ungt parti. Det har inte erfarenheten, oavsett att det har drivna konsulter och politiska rådgivare. Man kan aldrig köpa sig till kunskap, vilket är en tuff erfarenhet för en del.
Det är inte första gången arbetare och lägre medelklass följer konservativ och även reaktionär politik. De gör det oftast för att radikal, humanistisk och demokratisk politik inte har erbjudit dem deras grundläggande behov.
Vad kan grundläggande behov handla om?
Mat
Bostad
Vård
Utbildning
Arbete
Omsorg
Jämlikhet
Personlig frihet
Varför ska det vara så svårt att skapa detta i ett utvecklat modernt samhälle? Frågar sig de snuvade.
Svaret för dem är, att pengarna går till att främja främlingar som av fri vilja söker sig hit och vill att vi ska försörja dem. Pengarna går till unga män, som har valt att komma hit från Afghanistan. När de hävdar sådant, blir de hånade, istället för överbevisade av fakta. När ingen gör det, anser dessa kritiker att de har rätt, att deras information stämmer.
Svaret för dem är att byråkratin är så ihoplappad, som ett resultat av alla kompromisser genom åren, att man har skapat olika filer för olika människor i olika lägen. Istället för att bygga upp ett robust system vars utgångspunkt är att utgå från människors behov och att ge alla lika rättigheter, har man skapat segregering i systemen. Med resultat att motsättningar skapas och ökar. Gammelinvandrare mot nyinvandrare. Svenska behövande mot nytillkomna behövande, osv.
Att vissa skall tjäna pengar på att jag är sjuk och jag får vänta länge på min tur hos läkaren. Att jag tappar mina tänder och har inte råd att få dem lagade, medan en nyinvandrad hamnar i en annan kvot och får sina tänder lagade. Att jag har ingenstans att bo och får till svar på bostadsförmedlingen att det finns flyktingar som kommer före mig i kön. Att jag är utan jobb och behöver en yrkesutbildning, men det finns flyktingar som går på en annan kvot och får de möjligheter som inte ges till mig. Ja, när jag upplever det själv i mitt eget liv, då bryr jag mig föga om propagandan från Stockholm. Om att bli kallad rasist. osv. Då känner jag som svensk medborgare av hävd, förbisedd. Överkörd. Osedd. Missaktad. Då röstar jag på SD. Oavsett vilka svagheter det partiet har.
Så resonerar en ökande del av befolkningen. Varför lystrar ingen?
Hånet jag möter från etablissemanget, förstärker min tillit till SD, tänker denne väljare.
Frågan är, varför S inte har tillräckligt intelligenta analytiker för att förstå detta? Varför V, som ett akademiskt medelklassparti, inte har analytiker för att förstå detta?Svaret torde vara, för att man uppenbarligen saknar förankring bland människor det gäller. Man saknar möjligheten att samtala och skapa förtroenden hos vanligt folk. Det är så man missar skeenden i samhället. Man saknar förståelse för vad som växer i samhället.
Precis samma process som skedde i USA. Medelklassen, som innehåller konservativ, och progressiv medelklass. Representerad av Trump och Clinton. Inte automatiskt att Trump representerar de reaktionära och Clinton de progressiva. I propagandan, ja. I verkligheten ofta tvärt om. Den globaliserade medelklassen är blind, ser inte vad som växer fram under näsan på den. Protest från de som är förbisedda. Som inte är inkluderade i det globalistiska projektet. Många ser, men inte eliten.
En stor grupp av människor som inte har gett sig till känna, kommer att rösta SD. De kommer förmodligen att skämmas och inte erkänna det, men de kommer inte se något annat alternativ.
Kristersson är ingen trovärdig ledare. Han har tagits med fingrarna i syltburken vid flera tillfällen. Han skodde sig med tjusig lägenhet på Södermalm, när han var minister. Han har pillat i Karolinska, med undanröjande av den politiskt demokratiska processen och satte munkavle på politiskt tillsatta ledamöter i Landstinget.
Någon som säljer sig en gång, kan göra det flera gånger. Det handlar bara om priset. Den som prostituerar sig en gång har gått över gränsen. Kan inte göras ogjort. Kan bara ångras.
Det är uppkomlingens moraliska dillemma. Det kostar att ta sig upp till de efterstävande höjderna. Uppkomlingen är alltid hotad i sin position, avslöjande av sitt ursprung som man vill förneka. Som Kristersson och en hoper med honom.
Medan den sanne eliten, överklassen, är ohotad. Denne kan, i likhet med Palme, tillåta sig att leva och vara som en vanlig människa. En sådan vet man var man har.
En som säljer sig, kommer att göra det igen. Vem litar man på då?
De enda som inte har dansat runt och manipulerat etc. är SD och V. Folk vet vad de står för, vad de vill.
Många ser dessa enda partier som trovärdiga i sin egen profil. Oavsett vad man tycker om deras politik, vet man var de står.
Våra politiker är indoktrinerade i sin medelklasstillvaro, att de inte ser vad som bör göras för att folket inte ska utveckla social oro. Våra valda ledare måste reagera och tänka nytt för att inte folket skall låta sig ledas av fanatiker, extremister och kriminella. Tro mig, det är långt gånget.
För att förhindra det, måste det ske extraordinära ageranden, inte upprepning av samma soppa.
Sjöstedt V, är ohotad på ”vänster” flanken. han tycks tro att det gör honom vänster. Men det V står för idag, det Sjöstedt säger i Almedalen, är traditionell gråsossepolitik. Så långt har den politiska verkligheten i Sverige, drivits till höger, att gråsossar, som vi känner dem genom historien, är idag det ”vänsteralternativ” som finns. Alla kan känna sig lugna,det finns inga kommunister i Sverige. Saddam Hussein likviderade fysiskt sitt kommunistparti och det var tusentals medlemmar. Sossarna med högern har sugit ut märgen ur det svenska kommunistpartiet. V har låtit det ske, då det är så mycket skönare att leva i en medelklasstillvaro, än att finnas i en ständig kamp på botten.
SD säger sig vilja göra något och har inte ändrat sig trots attacker och misshandel. Det är sådant folk ser.
Det finns ingen som kan förklara med trovärdighet varför någon skall välja L, C, KD eller Mp.
Lyckas V framställa gråsosseri som en vänster, i brist på någon annan, så kan de säkert öka. De får tillbaka sina FI röster, då äntligen omvärlden börjar se vad FI är för slags parti. Vi var några som insåg det i början och lämnade. Men V är inte tillräckligt för att ensam kunna göra något. Det kan agera stödparti. Men ingen kommer vilja ha dem.
SD, är också det parti som har kört sin linje. Dess väljare vet det och röstar på det.
Alla andra har dansat cancan, viftat med kjolarna och blottat kalsongerna… inte lika trovärdigt. Vi vet inte vad vi kommer att få se nästa gång, samtidigt som vi tänker att det kan knappast vara av något sensationellt intresse. Vi har sett det förr.
Stora delar av LO kollektivet, går till SD. Stora delar av lägre medelklass, som inte tjänar på globalismen och M politik, går till SD. Stora delar av gamla invandrade människor, som är etablerade och som känner sig hotade av nytillkomna, går till SD.
Gamlingar, socialt utsatta, sjukskrivna…går allt mer till SD.
Då räcker det inte med att kalla folk nazister, rasister och få dem skämmas på kyrkligt manér för att komma till bot och bättring i V kyrkan. Eller S kyrkan. Eller M kyrkan. Eller C kyrkan…
Varför drar ingen fram de nazistiska rötter och argument som ska finnas i SD och krossar dem? Varför sopar man inte rent? Varför pekar man bara finger? Är det för att det finns nazister i andra partier också?
Att enskilda människor är rasister, nazister… är inte nytt. Det är bara att granska Centerpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna… så finner ni enskilda individer som har varit nazister genom historien. Du hittar historiska nazister i kommunistpartierna också. Detta på individuell nivå.
Med brist på närvaro i livet bland vanligt folk, i människors vardag och längs hela beslutskedjan, saknar beslutsfattare inblick i hur deras beslut slår. Det tar för lång tid innan brister upptäcks av eliten och ännu längre tills något görs åt saken. Politikerna intar reflexmässigt en försvarsposition. I den sega processen, hinner människor hamna i hopplöshet och känna stark brist på tillit till samhället.
När människor börjar brista i sin tillit till myndigheter, har vi en förödande situation. Det är inget som klaras med quick fix, det krävs trovärdighet för att bygga upp igen. Sådant tar tid. Det tog några år att demontera polisen, det kommer att ta längre tid att bygga upp den igen. Nya polischefen, du lovade säga som det är, sa du, gör det nu!
Trovärdighet måste man förtjäna. De etablerade partierna har under en lång period lyckats förlora sin trovärdighet.
Avståndet mellan den politiska ledningen i landet och folkets reala villkor, ökar. Alieneringen fördjupas. Brist på visioner leder människor till mysticism och grumliga föreställningar, samt främlingskap. Framförallt historielöshet. Hazelius, Skansens grundare, nämnde, att om svensken inte känner sin historia, kan hon inte bygga sig en framtid. Hans konstruktiva insats var att skapa Skansen, ett av nordens största museer idag. Då i rädslan för vad industrialismen skulle medföra, byggde man Skansen för att inte glömma. Han blev beskylld för att vara reaktionär.
Nu gör man allt för att glömma sin historia. I någon infantil tro att man bara kan klicka bort det man inte vill ha.
Subjektiva idealister pratar gärna om ett träd som faller i skogen och om det inte finns en människa där, så frågar man ifall det hörs ett brak då. Ett skolexempel som eleverna skall fundera över.
Man har två vägar att föra ett resonemang på. Antingen erkänner man att det finns en existerande objektiv verklighet, utanför den enskilde hjärnans begränsningar, eller, så är sanningen enbart i min egen hjärna. Finns jag inte i skogen när trädet faller, hör jag heller inget brak. Då vet jag inte ens ifall trädet har fallit och ifall det då avger ett brak eller ej.
Utgår jag från min egen hjärna, vad jag tycker, känner, vet, har erfarit, då har jag en plattform. Mer än så kan jag inte. Men om jag samtidigt enbart nöjer mig med det, då kan jag inte veta ifall det finns planeter om jag själv inte har sett dem. Detta är en subjektiv idealistisk hållning.
Ungefär så resonerar man politiskt idag.
Det jag inte ser, finns inte. Det kallas för solipsism.
Hotet mot Sverige, är försöken att gynna globalismens krafter. Låta handeln globalt tjäna på alla människor. Inklusive det folk jag som politiker är satt att leda. Våra ledare köper globaliseringskonceptet, att gynna ett fåtal på den absoluta majoritetens bekostnad, samtidigt som eliten försöker låtsas som om den värnar om vanligt folk. Hotet mot Sverige är att inte se, att med de så kallade ”rörliga friheter” blev det fritt fram för internationell kriminalitet och den internationella nazismen i alla dess former.
I USA var det så Trump valdes till president.
I Sverige, är det så SD kommer väljas till majoritetsparti.
Då är frågan, vem bär det yttersta ansvaret för denna utveckling?
De som protesterar mot EU och globalisering? Eller alla dem som låter det ske?
Hotet mot Sverige är den dästa övre medelklassen, som tror sig sitta säkert. Hotet mot Sverige är den försummade lägre medelklassen, som gick på all förströelse globaliseringen erbjöd, som blev blåst, som inte blev erbjuden kunskap, vetenskap och trygga förhållanden.
Det är denna medelklass som nu blir mer trängd av globaliseringspolitik och misslyckad invandringspolitik, som står och heilar vid gatukorsningarna. Det är denna försummade och utnyttjade lägre medelklass som blev snuvad på drömmen, som kommer att visa aggression. SD stödjer man först. Sedan blir man troligtvis besviken på dem och kommer framöver stödja andra krafter som börjar sticka upp sina trynen. Då kommer många som har haft full fokusering på att inte sitta bredvid Jimmy Åkesson i rädsla av smitta, ta sig en ångestfull funderare, men då är det för sent.
Människor mobiliserar sig. Ett steg är medborgargarden. Ett annat är infiltration där man kommer åt, som i pösiga organisationer, digital verksamhet och i samfund och myndigheter på tillgänglig nivå. Hos företagare, av liten och medelstor karaktär. Etablerade kriminella organisationer som HA, i samarbete med jihadister, fanatiker och våldsbundna klansamhällen.
Många av dessa människor som har vänt svenska staten ryggen, finns redan idag där människor finns. Där inte rikspolitiker finns. Där inga myndigheter finns. Detta låter man från ledningshåll, ske.
Hotet mot Sverige, kommer i första hand inifrån, av svenska politiker, myndigheter och en kombination av makt, fåfänga och oförmåga. Samt av alla femtekolonnare, ja-sägare och karriärister.
Just för att de etablerade politikerna idag är långt borta från människorna och att dessa politiker har större tilltro till teknik och antiintellektualism, än till tid, möten, civilkurage, vetenskap och forskning, så håller de på att förlora människors tillit. Man förlorar människors tilltro till ett demokratiskt samhälle och en framtidsvision som berättar om ett mänskligt och värdigt liv. Som visar vägen dit.
Därför kommer SD att vinna stort.
Det enda man kan eventuellt lyckas göra från de etablerade partierna är att skrämma människor. De kan bli förvirrade, de kan tillfälligt rösta på det vanliga i rädsla för förändringar… men det blir ingen lösning förrän någon sätter ner foten och försvarar det svenska folket mot exploatering av globala företag, försvarar demokratin och gör verklighet i att alla har lika värde.
Fortsätter man på den inslagna vägen, kommer man gynna social oro, polarisering och sökning av bundsförvanter. Vår alliansfrihet och neutralitet säljs billigt och antidemokratiska tendenser tar över.
Vetenskap, kultur, bildning, humanitet…är inget som kommer att beaktas som viktigt.
Nya Göbbels osäkrar sina revolver när de hör ordet kultur.
Åter igen.
Visst har vi sett det förut?
Man kan antingen skjuta farhågorna åt sidan och beskylla dem för överdrivna och skjuta informatören. Man kan förminska dem, man kan ignorera dem, allt enligt härskarteknikerna. Man kan gå in i neuros för att fly. Eller, så begrundar man dem. Drar slutsatser och agerar. Det är vad som krävs. Samtidigt är det en förmåga våra ledare har visat total brist på. När de gör något, är det kamouflage i försök att dölja sin oförmåga.
Be folket bidra, Löfven!
Det är särskilt viktigt inför detta val, att tänka till!
Det som kommer att främja eliten mest av allt är kombinationen M och SD. Denna kombination vore förödande för det bygge vi har. Det skulle vidareutveckla nyliberalism. I längden skulle SD förlora sitt stöd och för en del kan det ses som positivt. Men under fyra år kan mycket skadas. Oron kommer tillta och medelmåttorna kommer att skrika bakut. Medlöparna, att det är otänkbart. PK gänget skriker fascism. Samtidigt som de sätter latten i vrångstrupen på Södermalm och klappar islamisten på huvudet. Det är på den nivån saker sköts idag.
Av vad som erbjuds i realiteten måste man välja det som gynnar folkflertalet. Någon betalar alltid. För det mesta betalar underklasserna, de utstötta, de undervärderade…dom kan eliten alltid undvara, därför kommer heller inget nytt att hända. Om inte de ilskna säger ifrån. Nu gör man det via SD. Men nivån måste höjas för framtiden, annars blir protesten utnyttjad och tystad av de starkare.
Jag ser inget politiskt fotfolk i farten. Inga som vill ha samtal med vanliga medborgare. Ingen tycks fundera på hur man skall komma i kontakt med vanliga medborgare, hur man kan lyssna till dem, ta in deras farhågor och kunskaper. Vi har dialogpoliser, men behöver även dialogpolitiker, dialog myndigheter…
Skippar vi dialogen, så smäller det. Inte minst har klankrigen brutit ut och man envisas fortfarande med att hävda att de är enbart ”gängrelaterade” och därmed förminska klanernas betydelse i det svenska samhället.
Vi behöver höjd medvetenhet och inte bara 50-tals broschyrer från MSB.
Våra ledare behöver kunskap. De behöver lära sig av folk. De behöver kliva ner från elfenbenstornen.
Detta är vad som behövs, men frågan är, finns förmågan, styrkan och modet där?
Att försumma arbetarklassen i alla sina former…är ett historiskt misstag.
Det var det i USA. Det var miljardären Trump, ingen fackföreningsman som vann valet.
Det kommer att vara den lokala storfinansen här, backad av arbetarklass och lägre medelklass som kommer föra fram sina positioner.
Företagen kommer vara huvudsak nationella och främja inhemsk kapital. Vilket innebär att små och medelstora företag får ett stöd. Bönder, företagare i alla valörer. De som skapar jobb till andra. Kring detta skapas neonationalism. Det främjar även patriotism. Där uppstår en motsättning. Hänger inte den politiska eliten med, kommer denna utveckling att gynna motsättningar. Då är vi snart i social oro varpå nästa steg är inbördeskrig i olika former. Ett lågintensivt sådant som kommer i längden undergräva allt vi har byggt upp.
Att tänka nytt är stort. Att tänka rätt, är större.
Rebecca Hybbinette 