Om två dagar är det val. En demokratisk handling, där alla vuxna medborgare i landet skall välja ett ledarskap för landet. Man väljer ett synligt ledarskap, ett politiskt ledarskap, medan det verkliga ledarskapet har man ingen chans att välja i direkta val. Det verkliga ledarskapet kan man påverka, skapa förutsättningar för, begränsa…i viss mån, under förutsättning det politiska, synliga ledarskapet är vasst nog. Är kunnigt nog. Är modigt nog. Om det har fostrat ett självständigt och upplyst folk.
Men så är icke fallet.
Det verkliga ledarskapet för vårt folk är marknadsekonomin. Banker. Monopolföretag. Företag som inte har hemland eller folk, eller miljöansvar att ta hänsyn till. Företag vars hemland är den skattebefriade lilla ön någonstans. Globala företag vars uppgift är att tjäna ytterligare vinst. En vinst de använder som maktmedel för ytterligare vinst. Som de använder som maktmedel för ytterligare vinst…
En subjektiv idealistisk tolkning av politik är att det skulle vara att vilja. Politik är att vilja, sa Palme. Ja, vilja till makt. Men det är inte detsamma som att få den.
Är man maktlysten kan man tänka som fascisterna gör. Man stöder sig på irrationalism, chauvenism, rasism, antiintellektualism och med detta som grund betona den starka viljan. Detta är subjektivism. Den starke ledaren måste ha en stark vilja. Då kan ju svagsinta känna maktens vindar i sitt ansikte och låtsas att de tillhör den. Och svansa efter.
Men att leda ett land räcker det ju inte med att man bara vill det. Man måste kunna det. För att kunna det måste man ha en maktanalys.
Det har politiker. Men det är bara det att de basunerar inte ut den. Det gäller att få med sig folket som ska rösta. Folket begriper ju inte så mycket så det måste man köpa, med en hundring där och en hundring här. Så tänker dom.
Med vårt valförfarande har vi en folkomröstning på de partier som har ställt upp. Då röstar vi på det som finns eller så röstar vi blankt. Proteströsta med blankröst går inte uppenbarligen och erkänns inte som protest. Den rösten räknas som ogiltig. På samma sätt som en röstsedel som är klottrad på, skadad…
Nu har vi 8 partier som tom. får gråsosseri framstå som vänster.
Med andra ord, det mest vänstra man kan finna i svensk politik idag är vad som tidigare kallades för gråsosse. En gråsosse låg nära liberalerna och centern i väsentliga frågor. Samma grundtolkning. Idag är det V som är gråsossarna.
Maktanalysen är densamma genom hela skalan. Det gäller att fördela vinsterna så att ett samhälle kan byggas där klyftorna inte blir så stora att det hämmar ytterligare vinster. Samtidigt som man gynnar klyftornas gap, plockar man in medel från fattiga och rika för att jämna ut lite grand. De fattiga betalar mest skatt i förhållande till sin inkomst. De är den absoluta majoriteten. De rika betalar mindre i förhållande till sin rikedom, mycket mindre än de fattiga. Totalt sett då de fattigare inklusive normal medelklass är många fler än de rikaste, är det dessa medel som huvudsakligen får landet att snurra.
Vad är det egentligen människor vill ha? Värdiga liv. Mat och omsorg, bostad och utbildning, möjligheter till att klä sig och transportera sig och göra något vettigt för det gemensamma. Leva ett värdigt liv och verka för familj och fosterland. Är det så svårt att begripa? Ska det vara så svårt att ordna?
Inte, om det är vad man har i sikte. fattigdom är ingen naturlag. Ojämlikhet är ingen naturlag. Men överbyggnaden i samhället talar om klasskillnader, fattigdom och rikedom, skillnader mellan människovärdet… som om det vore naturlagar. Även om man erkänner att det är vad människan själv har skapat, så är det ett resultat av antingen naturen som man inte kan bemästra helt, fast vi försöker, eller en högre makt. Någon gud i kosmos tex.
För att få folk att acceptera den ordning som är fastslagen för tillfället, måste de indoktrineras. Sådant sköts av en genuin press och propagandaapparat i hela överbyggnaden. Den har som som uppgift att förklara, visa, spä ut och presentera absoluta sanningar som visar på att visserligen kan man kritisera det ena och det andra, ja, det är ju bara bra, men i sak är ordningen riktig. Det är inget att göra något åt, även om vi skulle vilja.
Inget parti som vi har idag, har satt upp en nödvändighetsplan för vilka beslut som måste fattas redan på måndag, angående klimatförändringar. Nej, framtiden kan man skjuta på. Det gäller inte oss. Det är någon annan långt bort i stan som får fixa det.
”Titta på mig, jag plockar upp mitt godispapper från marken. Jag minsann är miljövän!” säger alla politiker fast med olika dialekter.
Man argumenterar som en alkoholmissbrukare. Det är ju bara ett glas. Tänk så mycket andra dricker då. Det gör väl ingen skillnad om jag tar mig en pava.
Nu ska man vänta in de som ska tjäna på kalaset, tills de har hittat de rätta tekniska lösningarna. Tills dess kan vi fortsätta bränna fossiler.
Skulle man förklara målmedvetet, med utbildning, studiecirklar, vetenskapligt grundligt, där olika ståndpunkter vägs o.s.v. för folket skulle man också få det med sig. Inte behöva lura och mörka. Man måste locka folk till att vilja sätta sig in i klimatfrågorna. Att lära sig och att förstå så att de kan göra självständiga val. Så som man gjorde när det gällde kärnkraften och EU. Då kan man slippa alarmismen. Man får med sig klokt tänkande människor. Dessa ställer politiska krav och på så sätt får partierna styrka och stöd för obekväma beslut av folket. Då skapas stabilitet. Så kan vi slippa framtida social oro.
Men så gör man inte. Därför man litar inte på den demokrati man själv har skapat. Man vill inte att folket skall veta och ta makt. Då kanske det finns monopol som inte längre kan gå med vinst. Det är dessa politiken skyddar.
Hotet är den odemokratiska demokratin.
Är det verkligen jorden, livet, mänskligheten som vi ska värna om, är ju saken inte så svår att begripa. Då är det bara att göra det.
Men är det de olika vinstintressena som vi ska värna om, de som en promille av mänskligheten roffar åt sig på majoritetens bekostnad, är det rovsamhället vi ska värna om, är det tjuvsamhället vi ska värna om, ja, då kan ni sitta lugnt i båten, för det är vad som sker.
Lögner, förljugenhet, trix och fix är vad vi idag serveras av den borgerliga demokratin.
Ingen diktatur vill ha en upplyst folklig kraft. Ej heller en borgerlig demokrati vill ha en upplyst folklig kraft.
Svaret i båda fallen om folket tar ton, brukar vara statsapparatens repression och förtryckarfasoner när folkets kraft visar sig.
Skulle det vara så att folket är medvetet, kunnigt och modigt, ja, då kan vi göra stora och viktiga förändringar.
Men är det så att folket är inpräntat av alarmism, är bekvämt, rädd och okunnigt, ja, då kan det sättas på plats av makten om det tar för mycket ton.
Men en sak har man glömt från maktens nästen. Man ser inte längre ner från pyramiderna, man ser bara varandra i pyramidtopparna där man har skapat ett gemensamt förbund.
Då det saknas tentakler ned, i de kretsar som man trodde man kände till, kommer det förmodligen bli en del som kommer att förundras över en utveckling man inte förutsåg.
Oavsett vem som styr Sverige, om det är Kristersson som ingen media har granskat hans inblandning i Karolinska och hans tillskansande av lägenhet på söder i egenskap av minister. En del vill att han ska företräda vårt folk och skapa förtroende och tillit till makten. Tror någon på det?
Lövén är en förhandlare inom givna ramar för den Svenska modellen. Han har inget bakom sig eller stöd, det finns ingen socialdemokratisk ideologi som är samspelt med nutiden. Han bygger på nostalgi och då är vi tillbaka till vad som betecknar den subjektiva viljan.
Den objektiva verkligheten med dess maktfördelning och intressemotsättningar, kräver en långt djupare analys. Kräver seriösitet och det krävs att våra valda ledare visar sitt folk respekt.
Jag tror inte vi får se detta på måndag heller.
Socialdemokratin har förlorat sin historiska roll. Alla andra partier och riktningar krisar då det är S som är deras värddjur. Nu ruckas alla ur led. Samarbetet mellan arbete och kapital var görligt så länge den politiska makten låg i stora arbetarorganisationer inom givna nationsgränser. Nu vill S ut i världen och leka stormonopolister, de vill vara globala och därför förlorar den grund som de byggde sin politik på.
I en värld där arbetskraften kan sökas bland alla miljarder människor, är det inte nödvändigt till att lyssna på den organiserade svenska arbetaren. Man kan lika gärna utnyttja en fattiglapp från något krig som jobbar för bröd och att få sova på verkstaden där han arbetar.
S medverkar idag till att utarma de fackföreningar som den en gång byggde upp.
Man kan rent mänskligt se att Lövén är obekväm i sin roll och att det kommer nog tillsättas någon broiler med avsaknad av historia och empati, till den kommande ledarrollen.
Robotiseringen fortsätter in i den politiska sfären.
Man kan samarbeta mellan arbete och kapital. På vissa premisser. Men det är ett samarbete som måste vila på en upplyst, medveten och mogen allmänhet. Den måste baseras på vetenskap och erfarenhet. Den måste kunna öppna nya vägar.
Det samhälle som Karl Marx tänkte sig gälla för alla, var ett gigantiskt medelklassamhälle. Där människor lever värdigt, får vad de behöver och presterar till det allmänna efter förmåga. Det är bara ett rikt samhälle som kan åstadkomma det. Därför har ingen ännu sett vad ett kommunistiskt samhälle är, bara strävan och drömmar dit. Mer eller mindre lyckade.
Men svenska folket har rätt att veta från sina politiska ledare, kommer de att verka för folkets bästa, för jordens bästa eller kommer de att fortsätta ljuga för att värna om kapitalets bästa, för de få?
Vi har rätt att veta.
Rebecca Hybbinette 