Nu har det gått 5 månader sedan vi nyttjade vårt 100 -åriga beslut om allmän rösträtt. I princip. I praktiken tog de drygt 60 år till innan alla svenska medborgare ansågs myndiga att rösta. Människor har röstat på vad som har funnits till hands. Ofta ett val mellan minst dåliga. Ett del röstar på drömmar. Andra på ”handy man”, jag lägger min röst, andra får fixa.
Det intressanta är att konstatera att C och L tycks få igenom med S och Mps hjälp, mer av deras borgerliga politik än vad de lyckades med inom Alliansen. Nu har vi fått en konstellation som ingen egentligen har röstat på.
Efter krångel och can can turer, har man dumpat den heta stenen i Vs knä. Vad som än händer nu blir det Sjöstedts fel. Släpper han igenom sörjan, låter sig försvinna till osynlighet så kommer han att få en uppsjö av kritik och många kommer att söka sig till andra konstellationer. Röstar han rött, blir det troligtvis extraval. Vilket är det enda rimliga beslutet att ta.
Annars blir det som med den där trollkarlen i Indialand, som trollade sig till ett glas saft och drack upp sig själv!
Det är nödvändigt att kunna kompromissa. Men om man kompromissar bort sig själv till oigenkännlighet, då försvinner man. Det är dags att sätta ner foten, visa riktning, bygga upp en front av demokratiskt, humanistiskt övertygade människor som kan vara hur olika som helst sins emellan, men som har gemensamma mål. Att försvara Sverige, vår värlfärd, yttrandefrihet den demokratiska ordning vi känner och följer.
Detta måste gälla ett stopp av fascistiseringen av landet, stopp av att vinster från välfärden flyter i privata fickor och till skatteparadisöar, stopp för marknadshyror och subventionerade byggherrar, hindra ytterligare försvagning av fackföreningsrörelsen, ställa rättmätiga krav på integrering och reglering av arbetskraft och annan inflyttning.
Ls krav av förstatligande av skola och språktest vid medborgarskap, är bra. Då det för ett aktivt medborgarskap krävs att man kan språket och hur samhället fungerar. Annars blir människor till boskap och utnyttjas av den ene eller den andre. Detta var bara några nedslag i vad som måste göras.
Men i vilket utfall som helst blir V ställd utanför och i opposition. Den skall backas med frontbildning utanför Riksdagen och väckas opinion. Om tre och ett halvt år är det dags igen.
Att vara liberal i en rik värld med lugna takter kan rent av vara till en fördel för ett civiliserat och välmående samhälle. Att vara liberal i ett läge med ökade klyftor och motsättningar, i ett skärpt läge, på väg att bli ett skarpt läge, har aldrig varit historiskt lyckosamt. 1933 krävdes en gemensam front mot nazismen. Men den liberala hållningen av de som då kallade sig för demokrater, i praktiken curlade fram nazisterna.
Den som skapade då en Folkfront mot nazismen, var Georgi Dimitrov. Han var som fackföreningsman i Tyskland på 30-talet och uttalad kommunist. Han var Hitlers första och största fiende och Hitler försökte sätta dit honom med att utnyttja en holländsk narkoman, Van der Lube, till att tända på Riksdagshuset i Berlin. Man häktade Dimitrov som höll ett världsberömt tal i rätten. Med stöd från hela världen, inte minst från Sverige, blev han släppt. Här hade vi Brantingkommitteén som väckte opinion och samlade pengar. Dimitrov kom till Komintern, som var då den kommunistiska internationalen. Socialdemokratin har en socialistisk international och globalisterna har ju som bekant, resten.
Det var här han skrev om nödvändigheten av att bygga en folkfront. Det som skiljer en folkfront från ett parti, är att man samlas kring ett antal paroller som alla kan dela. Därför plockar man ut de mest nödvändiga som berör människorna och försvarar de sunda delarna av samhället. Man skapar opinion, man väcker frågor. Dessa skall diskuteras, och mejslas fram i Riksdagen. De partier som sitter där och samtidigt blir stödda av en folkfront, har ett annat läge.
Det sociala ingenjörskapet ( en idé som Karl Popper österrikisk/tysk filosof) som Gunnar och Alva Myrdal var de främsta förespråkarna för i Sverige, var ett sätt att skapa så pass stor effektivitet inom produktionen som möjligt. Vi hade förlorat arbetskraft i emigration på ca 1,5 miljoner fram till I:a V: kriget och då på en befolkning på ca 4-5 miljoner. Men skall man skapa reformer för att främja produktionen, måste man också främja producenterna, dvs. arbetarna. Svenska modellen skapades i Saltsjöbaden 1932 genom beslut om att arbetsmarknadens parter, dvs. fackföreningen och arbetsgivarföreningen skulle själva komma överens genom förhandlingar om hur det skulle vara. Med facit i hand kan vi konstatera att detta fungerade bra och stärkte facket en tid. Sedan lät man sig korrumperas och värnade främst monopolen. Nu urgröper man facket genom att inte stå upp för arbetarnas rättigheter, utan man fortsätter att främja en arbetarelit. Dessa har gått i en hel hord över till SD. Facket accepterar att folk arbetar för en tjuga i timmen, som slavar, är helt beroende av arbetsgivarna. Nu går man med på att politiker i Riksdagen bestämmer om det som man förhandlade sig fram till förr.
Det går inte att bygga ett samhälle med fördelningspolitik om man inte säkrar sina egna gränser och bestämmer villkoren i landet. Det går inte att ha en borgerlig demokrati om man åderlåter sig, det som sker om man leker på det globalistiska fältet och låter de ihoparbetade vinster försvinna ur landet. Det rinner pengar ur landet, samtidigt som vi har ökad fattigdom och brister inom välfärden. Landet saknar ledning, den föreslagna regeringen är ingen ledning, det är ett gungfly som opportunismens vågor för hit och dit. Det finns ingen politik för myndigheter att följa. Vi har haft en samling av svaga, odugliga ministrar. Det finns ingen färdriktning, utan man försöker anpassa sig åt alla håll, utan egen ryggrad.
Den borgerliga demokratin är ett verktyg för att hantera klassamhället, motsättningar och att kunna ta till vara på de spridda tillgångarna. Men när kapitalismen växer in i monopolistiskt stadium blir demokratin begränsad och monopolen dirigerar färdriktning. När så monopolen växer till globalistiska monster och utövar en enorm egendom och makt blir allt absurt. Då är mitt hemland där mitt konto är. Då är inte arbetskraften jag behöver, de som lever här, utan då är den billigaste, tänkbara från långtbortistan någon jag anställer och Nisse, Stina, Pekka och Ali kan känna sig blåsta. Det finns tomburkar att plocka.
Nu när tekniken ger människor möjligheten att uttrycka sig och sprida sina alster, är det visserligen en borgerlig demokratisk tanke som blev till verklighet. Men om det blir för mycket av det goda, ja om människor kritiserar vad de finner fel, då måste man begränsa denna yttrandefrihet. Människor tar ju inget ansvar av vad de tycker!
Sant. Bästa vore att människor har kunskap, fostrad till ansvar och besitter moral.
Men då kan ju inte de s.k. fria marknadskrafterna få flöda och sprida sin skit och indoktrinering. OSV.
Det globalistiska samhället kommer ta demokratin av daga. Det finns inget utrymme för en borgerlig demokrati i en värld som styrs av företag i hemliga styrelserum. Vi har redan fått en can can riksdag och det är vad som behövs för att hålla människor sysselsatta så att de inte upptäcker hur total förråda de är och svikna. Många, om än långt från alla, trodde ju på sagorna.
Kom ihåg att politiskt vakuum gynnar fascismen!
Upp till kamp gott folk!