Vänstern glider högerut och snubblar.
V- partisekreterare Aron Etzler informerar om en kommande presskonferens. Det låter viktigt. Ska V förklara vad de tänker göra mot regeringshaveriet? Mot de ökade klassklyftorna? Mot välfärdens sakta förruttnelse? Mot ökad rikedom för de redan rika? Mot islamfascismens framväxt i samarbete med kriminalitet och högerextremism? Kommer partisekreteraren att förklara hur V ska bekämpa hedersvåld och klanstrukturer? Hur V ska ge fattigpensionärer ett värdigt slut, efter att ha byggt Sverige? Vad är det vi ska få höra på presskonferensen?
Det stora och viktiga i dagens Sverige för V- ledningen är, att sparka ut Amineh Kakabave från Vänsterpartiet. Med tillägget att hon ska lämna sin riksdagsplats.
Nu är det bara så att Amineh blev vald av röstberättigade till sin riksdagsplats, som hon ska ha kvar, då hon har fått ett uppdrag. En liten demokratisk fadäs herr Etzler?
Hennes ”brott” är att hon inte är omtyckt av en partiledning som präglas av akademisk grabbighet, medelklassbegränsningar och en ökad alienering. Av en ledning som saknar självinsikt, självkritik och som har glidit ifrån partimedlemmar och sympatisörer och befinner sig i egen elitistisk bubbla.
Med president Trumps språkbruk, står V- partisekreterare och förklarar uteslutningen med att Amineh Kakabave sprider ”falska nyheter”. Förmodad översättning av ”fake news”.
Vad jag vet är Kakabave inte journalist i något medier. Hon är politiker och opinionsbildare. Det är hennes roll och arbete. Trots motståndet från partiledningen, blev hon inröstad till Riksdagen.
Kakabave har drivit opinionsarbete mot hederskulturer, hedersvåld och klanstrukturer. Hon har i likhet med Nalin Pekgul, som var först med att påpeka att islamfascisterna ökade sitt inflytande i orter där islamismen frodas. Då var Nalin Pekgul, själv troende muslim, ordförande i S kvinnor och fick för denna fräckhet att berätta om vad som sker i islamtäta orter, lämna förbundet.
Kakabave har i sin politiska gärning jämställt den islamistiska kontrollen med ett ”kalifat” som är ett klanstrukturrerat samhälle med hård patriarkal hierarki och där kvinnor förtrycks, döttrar fostras till att säljas och söner tvingas fungera som fångvaktare och gå i sina kriminella fäders fotspår. Där det förekommer parallella ekonomier och parallella domstolar. Långt under det svenska samhällets radar.
Detta är ingen ”falsk nyhet” herr Etzler, detta är ett uttryck för vad som sker.
Mona Lagerström har i sin bok gått igenom islamismens fotfäste i Sverige. Hur man agerar för främmande makter och främmande intressen. Kvinnors Rätt, med ordförande Maria Rashidi har i åratal kritiserat blindheten och slappheten hos svenska politiker i denna fråga och inte minst Vänsterns, Mps kulturrelativistiska hållning. Jag tillhör de svenskar som har erfarit hedersvåld och hur en svenska som har barn med en man från heders och klankultur, blir utlämnad till egen förmåga att överleva. Samtidigt som svenska myndigheter lyser med sin frånvaro och med sin oförmåga. Samt svenska politikers arrogans och skvalpande i kulturrelativismens träsk. Jag har också i decennier försökt få politiker att vakna. Även de organisationer som bekämpar hedersvåldet, vill inte se att det finns svenskor med barn som tvingas leva på dessa villkor, utan stöd. Dessa organisationer etnifierar problemet, som är ett samhällsproblem. Antidemokratiska enklaver frodas i parallellsamhällen.
Vi är många som kritiserar kulturrelativismen och fördumning som också Vänsterpartiets ledning gör sig skyldig till.
Nej, hederskulturer är inte en klassfråga. Alla samhällsklasser kan ingå i den. Det handlar om medeltid och nutid. Det handlar om klansamhällen utvecklade i områden där det inte finns rättssamhällen, så som vi ser det.
Politisk feghet kan man kröna på många sätt. Detta är ett. Hur mycket man än viker sig, hur mycket man än backar så sprids feghetens stank.
Under 68-rörelsen var medelklassen progressiv, stod för demokratisering, humanisering och social rättvisekamp. Då ställde man sig bredvid arbetarklassen och tågade tillsammans.
Dagens medelklass är regressiv. Den kan prata om alla lika, alla ska vara snälla… så länge den inte själv behöver betala något. Men i skarpt läge, kommer många också från dagens medelklass sälla sig till de bruna. Vi står inför nedgång i ekonomin och en ökad polarisering i samhället. Det är nu man ska mobilisera till gemensam kamp för rättvisa och bröd. Men det är något herrarna i V-ledningen inte törs begripa. Men att utesluta Amineh Kakabave, de vågar dom. Är det Vänsterns uttryck för mandom, mod, månde?
På de kommande Vänsterdagarna i Göteborgs program, finns inte en enda punkt av 60, som kommer ägna sig åt hedersvåld och förtryck. Det är en ickefråga för V-ledningen.
Finns det någon färg som påminner om rött hos V-ledningen, torde det vara skammens rodnad.
Vi är många som är i ständig kamp mot islamism, hedersförtryck och alla former av extremism, kulturrelativism, självgodhet och utpräglad dumhet. När kommer Vänsterpartiet att vakna?
Rebecca Hybbinette
fil.dr, författare
Rebecca Hybbinette 