Kapitalismen krossar sig självt

I nöden visar sig vännen. I kristider visar sig samhällsstrukturen om den är hållbar eller ej och för vem den gäller. Så är vi åter där och i moderna tider prövas systemet.

Vi fick en liten broschyr från MSB om När krisen kommer. Hur vi ska ta hand om oss och vara förberedda. Som barn stod det i telefonkatalogens pärm, hur man ska krypa under köksbordet om en atombomb faller. Ja, staten har alltid instruerat sina undersåtar hur de ska göra, ifall krisen är över oss. De flesta människorna är både rimliga och kloka, de följer experternas råd. De begriper att ingen sitter med facit eller har svar att ge. Man samlar på sig kunskaper på daglig basis och drar slutsatser ur det. Man prövar sig fram. Ett trevande och sökande som sker öppet. Demokratin fungerar.

Men vad menas med ”beredskap”? Man är beredd för det oväntade, svåra. Vad krävs då när det oväntade och svåra dyker upp? Samhällets grundläggande funktioner måste rulla på. Vi kan radda upp en del:
1. Styrning av landet, politiska ledare, ska skyddas och kunna fungera.
2. Vård
3. Kommunikation, transporter
4. Säkerhet
5. Elförsörjning
6. Kultur
7. Mat
8. skyddsutrustning
9.vattenrening
10. Materiell produktion inom nödvändiga områden

Varje punkt är bred och omfattar flera sektorer, men detta är vad som i grunden får hjulen att snurra i fredstid och inte minst i orostid. Fungerar dessa områden, ja då har man beredskap.

Sovjetsystemet hade med hjälp av en stark väst men också på grund av sin egen konservatism, krossats och och Berlinmuren föll 1989.
Naiva och fjuniga ekonomer från KTH raljerade i TV sofforna om hur de minsann skulle lära ryssarna kapitalismens lov. Nu var det fritt fram, det stora Ryska imperiet, täcker halva jordklotet och ligger som jungfrulig mark för alla potentiella utsugare. Marknadslösningar är modeordet, likväl som nyliberalism. Inget ska sparas i ladorna, allt ska vara på rullande hjul, inga dyra lager, ett ständigt åkande och filande på vägar är framtidens lov. Splittrar man upp verksamheter och bolagiserar, kan man vinna några kronor på varje transaktion. Tillsammans blir miljontals transaktioner, väldigt mycket pengar. Man gör pengar på pengar. 1995 gick vi med EU. Nu skulle vi ställa upp för varandra, hjälpas åt och se till att Ryssland hålls på plats. Förut hette det därför det var Sovjetunionen och det skulle man ju motarbeta. Nu, är Ryssland ett auktoritärt kapitalistland, vad man har för ursäkt nu, när de har blivit kapitalister som väst ville, är svårt att röna. En stor konkurrent, förstås. Man spred propaganda till folket om alla fördelar med EU. Det fanns pengar att hämta för företagen och medelklassen. Man kan åka till palmerna utan pass. Det fanns ingen hejd på hur fint det blir när vi är med i EU. Jag trodde aldrig på det där och påpekade att det är bara en tidsfråga tills det börjar att krackelera. Vi är där nu.
När inga hemska socialistländer finns mer, behövs inget försvar, hette det. Borgerliga regeringar sparade massor av pengar på att riva försvaret och sänka skatterna.
Men det går inte att förena så olika intressen under ett och samma paraply. Fattiga och rika har inte samma intressen, även då de som är rika, gärna vill påskina det. Det man har försökt skyla över och förneka tog det bara ett litet virus att avslöja. Man är sig själv närmast.

Pol Pot och de Röda Khmererna i Kampuchea, tog Marx bokstavligt, så som religiösa fanatiker gör, och sa att det finns inga pengar mer. ”Vi har uppnått kommunismen” sa dom. Givetvis var det en skänk från ovan till alla som hatar alla socialistiska försök. Marx teorier har manglats, tolkats, vantolkats osv. som alla teorier. Dessa kampucheanska fanatiker gjorde det på sitt sätt. Givetvis kollapsade det kampucheanska samhället. Såsom Kalifaten. Som alla samhällen som inte har sina rötter nedstuckna i folkets mylla. Som alla sammanslutningar som bara ser till sina egna intressen. Som alla samhällen som stirrar sig blinda framåt, mot vinster och makt. En vinst, kan förstås av en idiot. Den märks och känns direkt. Man behöver vare sig intellekt, intelligens eller fantasi. Man har vinsten och rusar till nästa och nästa. Det nyliberala vinstsamhället klarar den mest efterblivne av. Då blir samhället också kortsiktigt och obegåvat konstruerat.

Detta ser vi bevis på idag.

Kommer ni ihåg Reinfeldt? Ja, han med öppna era hjärtan och plånböcker! Kommer ni ihåg hur mycket propaganda bladen basunerade ut hur vi alla skulle bli multikultiga? Vi skulle beblanda oss med alla som tog sig hit. Det var ett uttryck för antirasism, menade propagandan. Detta är den globalistiska propagandan som ville göra sig till både antirasister, människoälskande och humanister. Var det verkligen det Reinfeldt menade, eller var det billig arbetskraft och raserade fackföreningar, som han var ute efter?
Var det människokärlek som drev oss in i EU? Var det människokärlek som drev oss in i nyliberal globalism?
Är det människokärlek som kommer att ta oss ur?

För att ta oss ur, inte bara Coronavirus, men också ta oss ur det ohållbara samhället, krävs människokärlek. Ja. Men då talar vi inte om snälla tanter som klappar barn på huvudet. Då talar vi om behovet av ett ledarskap som både kan och vågar leda.
Då talar vi om behovet att ställa om en del grundläggande principer och sätta in en tillfällig auktoritär men också en demokratisk styrning.
Ja, hur kan sådant hänga ihop, är ju frågan.
Men se, människor begränsar sig själva för att de förstår nödvändigheten och allvaret. Det är en tillfällig begränsning. En erfarenhet vi bör ta vara på.
För att se till, de 10 föreslagna punkterna (utan viktighets gradering) måste makten sätta ner foten.
De företag som måste fortsätta sin verksamhet för att den är nödvändig, tas över av staten. De osunda kan gå hädan. Man förstatligar all väsentlig produktion. De som är privata inom t.e.x. vård, omsorg, utbildning cyberkommunikation etc. ska förstatligas. Inga aktieutdelningar. Då är det lägligt att vidareutveckla den Svenska modellen, samarbetet mellan stat och kapital, där staten tar riskerna och yttersta konsekvenser och där den privata delen samarbetar, avstår från vinst och låter den gå in verksamheten. Var gärna med och bidra för att du är duktig. Du kan få en hög lön för ditt arbete, men vinsten tillfaller det gemensamma.

En skomakare, eller annan variant av tjänstearbete kan givetvis bygga sin familjefirma. Jag säger inte att allt måste vara statligt, det vore otympligt om det var. Men jag säger att de avgörande produktionsområdena ska vara det eller/och genom tydliga och rimliga samarbetsavtal mellan stat och kapital.
När det behövs skyddsutrustning och det står i dokumenten att det finns på lager, då ska inte någon landstingspolitiker ha tillåtit att norpa ur det lagret, för att spara pengar till skattesänkningar och vinna röster. För att det ska visa sig när behovet av skyddsutrustningen är där, så gapar lagren tomma. Privatiseringen av apoteken, hette det att det skulle gynna marknaden. Ja, dom som tjänar pengar, men inte för de som handlar där. Nu har vi en rad olika apotek som säljer liknande varor, som kan hittas överallt, men som saknar mediciner. Man kan ju inte producera mer än vad som säljs på stört, på marknaden. Man kan ju inte ha i lager. Då förlorar man det som skulle ha vunnits i transaktionerna.

Vad gör ett nyliberalt globalistiskt samhälle då? Man skriver avtal. Allt är i rörelse och levereras när det behövs. Men om något hindrar denna rörelse, som ett litet virus t.e.x. Vad händer då? Då har vi ingen krisberedskap.
Då kan Danielsson skicka ut hur många broschyrer som helst och i bästa fall kan man elda med dem.

Nu vet en rad människor detta. Men man vill inte diskutera det. Precis som damen med AP fonderna, ville sätta en gräns för hur mycket liv får kosta. Det är den cyniska verkligheten. Liv kostar och allas liv är inte lika värda. I mantran att alla människor har lika värde, är en floskel, tills dess man kan sätta verkstad bakom orden. Menade man verkligen att alla människor har lika värde, då hade man inte byggt ett samhälle på privat vinstjakt. Då hade man inte byggt en vårdapparat med privata vinstintressen och som samtidigt mjölkar folkets ihopsamlade skatter.

Man talar som om det inte finns en gräns för vad det får kosta för att ha dålig vård, i den nyliberala globalismen. Det sjuka huset, Karolinska, fortfarande en skandal som borgarna inte låtsas om. Nu säljer Svenonius Bromma sjukhus till privata spekulanter, som om den verksamheten inte bygger på skattepengar. Vi talar om snyltare, spekulanter och tjuvar.
Den nyliberala globalistiska politiken kan bara finnas om man har utvecklade samhällen som kan ösa in skattepengar i den. Östling frågade vad han får för sina skattepengar. Han visste inte, han glömde bara en liten detalj. Han glömde räkna med alla skattepengar som har plöjts i hans verksamhet. Genom bla. infrastruktur, utbildade människor, penningpolitik, utrikespolitik…

Att kortsiktigt jaga vinst på all verksamhet, är förlegat. Det är primitivt. Våra hjärnor har inte utvecklats nämnvärt de senaste 50.000 åren. Så vi fortsätter att hålla fast vid primitivismen.
Men samhällen har utvecklats och organisationen av dem är mer sofistikerade. Vinst skapas gemensamt och ska fördelas gemensamt. I ett intelligent samhälle ges förutsättningar till människor att utvecklas och bidra till samhället efter sin förmåga och i sin tur få från samhället för sina behov. Vill man ha något utöver det får man genom eget arbete skapa det man vill ha extra. Inte genom att exploatera någon annans arbetskraft. Företag fonderar vinst i produktionen och socialt för arbetarna. Resten går till det gemensamma. Det är både centraliserat och decentraliserat och transparent. Samhället har en överblick av verksamheten och kan ålägga delar att ha förberedelse för nödlägen.

Kapitalismens jakt på vinst driver den polariserade utvecklingen vi har och dess sista stadium är globaliseringen. När allt som går att ägas, ägs av en ägare, ska det fortsätta då på en annan planet? Vinstjakten är snäv och otymplig, den är också utvecklingshämmande. Ett utvecklat samhälle har en krisberedskap. Det kan alltid ske något som stör ett komplicerat samhälle, både inom sig och påverkan utifrån. Skulle det ske en massarbetslöshet där en bransch kollapsar och människor förlorar inkomster, eller skador i det digitala systemet, eller energikris, eller vattenbrist, vattenförgiftning m.m. krävs insatser som sker snabbt. Då krävs krisberedskap. Det är inget man ska börja organisera när krisen står för dörren.

Även nu under coronavirus tider är det vinstjakten som driver företagandet. Samhället ställer upp med pengar, för att företagen inte ska gå omkull och arbetare bli utan pengar. Då vill man göra aktieutdelningar. ”Vinsten uber alles”. Det är en absolut ordning, det är ett totalitärt system. Det gäller att utveckla Den Svenska Modellen. Klassamarbetet som sattes i system i Saltsjöbaden 1938. Samhället ska inte plöja in skattepengar i privatbolag som i sin tur delar ut aktier. De bör förstatligas och ingå ett samarbete med företagaren.

Nu har vi möjlighet att ställa om samhället. Göra det nödvändiga. Människor har redan visat på krismedvetenhet och disciplin. Samtidigt som samhället visar sina svagaste sidor, har folket visat sina starkaste. Men ingen diskuterar om varför det inte finns skyddsmaterial till sjukhuspersonal. Att den inte finns är tack vare vinstjakten och girigheten. Här ser vi konsekvenser av privatisering inom vården, vinstjakten prioriterar stora marknader, dit den svenska inte räknas. Vinstjakten styr, inte behov.

Man får ta denna brist på krisberedskap som vi nu upplever och vara öppen och kritisk i sökande av förklaringar varför vi är i det läget att inget land, har varit förberett. Därför hela världen har ett mål, jaga vinsten. Till vilken kostnad som helst. Vi måste ta vara på denna erfarenhet som en generalrepetition inför omställningen till ett hållbart samhälle. Vi har vår moder jord att värna och ursäkter att inte göra det som måste göras, finns inte. Vår vunna krismedvetenhet är vårt verktyg för kloka tankar och handlingar. Vi måste bygga vår krisberedskap inför det nya samhället som måste komma ur den krossade kapitalismen. Ett hållbart samhälle är också ett humant samhälle. Där vi klassar girighet som psykisk avvikelse och behandla den som sådan. Det gäller att nu bygga upp en krisberedskap för ett hållbart och humant samhälle. Inte imorgon, efter corona, utan idag. Mitt i.

Det gäller att utveckla vår krismedvetenhet, för detta är bara generalrepetition för vad som komma skall.

Annons

VI SOM VILL VARA SVERIGE

Vilka är vi, som vill vara Sverige?
Har vi ”rätt” blod i ådrorna? Har vi ”rätt” färger på hud, ögon och hår? Kan vi rabbla upp härkomst X antal generationer som visar att vi har varit på plats? Räcker det med att kalla sig svensk? Eller att inte ”behöva” kalla sig svensk, men ta vara på vad som finns ändå? Man säger gammelsvenskar, även om det finns bland dem som struntar i landet och samhället, som bara vill tjäna pengar och betala skatt på skatteparadisöar. Eller så kallar man alla som flyttar hit, för nysvenskar. Även fast det bland dem finns sådana som inte vill ha något med Sverige eller svenskt att göra. Dessa utnyttjar också samhället som en plattform för andra intressen. Bildning är längre ingen åtråvärd tillgång. Idag kommer man långt med det motsatta, kulturrelativism och ”multikulti” vurmeri. Alla diktatorer och alla diktatoriska system byggs med hjälp av uppdrivet känslosvall, inskränkthet och låg bildningsnivå. Utvecklingen för en sådan tillvaro drivs på. Ungdomar, men även deras föräldrar, drömmer om en diktator, så slipper de själva tänka och anstränga sig. För dem är Sverige ett dukat bord, som man väljer vad man vill ha från. Att någon har skaffat fram och dukat bordet, bryr man sig inte om.

Min kamp från barndom till ålderdom har varit en kamp för kunskap och förståelse. Jag har varit nyfiken, frågvis och med en stark vilja att lära och förstå.
Som flicka från arbetarklass och 1950-tals generation, var min vetgirighet och mina frågor betraktade som okvinnliga, olämpliga och farliga. Jag ansågs vara rebellisk och uppkäftig. Jag skulle inte ställa frågor. Jag skulle vara ja-sägare, medlöpare och hålla käft.
Jag skulle sättas på plats. De flesta gick med på det.
Det fanns många försök att sätta mig på plats. Men varje flod har sina rännilar. Jag har en moralisk och historisk grund att lära mig av. Jag sökte mina vägar och klev över hinder som ingen visste fanns där.

Så, min bakgrund på fäderne är jordbruksproletär (enligt Ivar Lo Johnsson definition), statare och fabriksarbetare. Samtidigt som det fanns en intellektuell törst. Bokhyllorna hade böcker, inte porslinsfiguriner och porträtt.
På möderne, är jag fransk hugenott. Det betyder att mina ättlingar var protestanter, av den hårda sorten. De var utsatta för katolska kyrkans pogromer och mord. De kom hit som yrkesverksamma borgare. Min ättling var bergsingenjör, specialiserad på järnhantering, vapen, knivar…

Många hugenotter flydde till Kanada. Dagens franska Kanada består av ursprungligen franska hugenotter.
En spillra flydde till Sverige.
Ingenjörer och järnhantering. En avgörande kugge i den svenska järnindustrin. Kunniga, byggare av svensk industri. Protestant i ett land som Gustav Vasa beslöt (klokt, pragmatiskt till att vara ett protestantiskt land. Han gav grundförutsättningar till det borgerliga och senare det kapitalistiska Sverige).

Sverige blev protestantiskt av pragmatiska, ekonomiska och politiska skäl.
Kom ihåg, vi är en liten människospillra här i norden… som har i generationer överlevt i iskanten, bara för att vi förmådde vara pragmatiska.
Hade vi tillhört stora, utvecklade kulturer som i Asien, Orienten, Afrika, Latinamerika…..hade vi varit kulturistiska, ideologiska, politiskt/religiösa… i vår framtoning.
Vi var för få, för nära kylan. Vi, som överlevde, var pragmatiska. Därför finns vi som ättlingar här i norr.

Under tidens gång, har det kommit andra. Vi har hanterat det. Pragmatiskt. Det har fungerat. Det har varit önskvärt.
En svensk, är inte svensk på blod, härkomst, utseende… En svensk, är en svensk för att denne vill värna vårt samhälle. Vill värna vårt gemensamma. Vill verka här.
Det låter flott. Att värna om… Vem vill inte värna om? Värna om sig, sin familj…. Sedan kan man tala om det gemensamma, när man gynnas av det. Men när man inte gynnas av det gemensamma, då kräver man sin individualistiska rätt att enbart få värna sig själv, vilket alltid sker på någon annans bekostnad. Denna position kan jag ha när jag har råd. Jag värnar om mig, det som är mitt och det som jag vill ha. När det lönar sig att slå mig samman med andra i samma syfte, men där våra intressen inte krockar, då kan jag hävda att jag värnar det gemensamma.
Det är vad medelklassen ägnar sig åt. För att dom kan.
Följ logiken:
Det finns ca 260 miljoner människor på flykt i världen. Vi har på kort tid tagit emot ca 200.000.
Medelklassen står i tid och otid och framhåller att vi måste hjälpa till. Det torde vara få människor som invänder mot detta. Sättet att ”hjälpa till” från medelklassens sida är att låta andra betala. Så som de själva lever.

Med det sagt, låt oss se på realia.
Samhällsuppbyggnaden har skett steg för steg genom sekler. Byråkratin är seg och anpassar sig sävligt efter förändringar i verkligheten som sker och ligger för det mesta långt efter hur verkligheten ser ut. Lagar, ordning, verksamhet… svarar inte mot en existerande verklighet. Det är många som tjänar på att driva samhället i en bubbla där de själva står i centrum. Varför förändra?
Då Sverige har alltid tagit emot människor utifrån, är själva invandring som sådan, inget problem i sig. Har heller aldrig varit. Att göra det till ett kulturellt problem, osv. är brist på historisk kunskap, eller en yttring av dem som har gått i den svenska grundskolan efter Göran Perssons degradering av den, till att bli kommunal. Brist på historisk bildning, helt klart.
Problemet vi har med invandring är att vi har på kort tid, tagit emot alldeles för många, samtidigt som det inte var reglerat. Vår arbetskraftsinvandring har bidragit till att bygga upp vårt gemensamma land. Genom historien. Nu tas arbetskraft in för att sänka löner och knäcka fackföreningen. Man tog in svartfötter från England också, under storstrejken 1909. Det är inte, så som SVT basunerar ut nu, ”blattarna SOM byggde Sverige”. Ska man framhålla den invandrade arbetskraften till Sverige, bör man av många skäl, kalla ett sådant program för ”blattarna som VAR MED att bygga Sverige”. Det borde G.W. ha tänkt på, istället för att springa med skocken.

Då har man visat på medvetenhet om det gemensamma. Då spär man inte på polariseringen som ökar lavinartat.
Det finns många invandrade arbetare som med oro ser den utveckling som nu sker. De har levt sina liv här, de har byggt sina familjer här, de har bidragit till vårt gemensamma välstånd. De ser på hur de sammankopplas med nyanlända. Människor som kommer hit av olika skäl. För att andra ska bidra till ett bättre välstånd för dem. För att fly krig. Men krig har sina orsaker, sin förhistoria. Jag saknar att kunna läsa en analys av syrier, där man förklarar varför detta elände är hos dem. Det är hela tiden någon annans fel. Den medelklass som har flytt hit från Syrien, levde ett gott medelklassliv i Syrien så länge det varade. De har råd att fly.
Jag skulle gärna vilja se någon analys av bildade syrier om hur deras samhällsutveckling har sett ut. Varför det är som det är? Är det bara Assads fel? Bara USA? Bara västländers fel? Eller finns det något ansvar hos den välmående medel och överklassen i Syrien? Har stamsamhället något att göra med problemen?
De som kommer hit och tar tillfället i akt att studera, (vilket är det bästa man kan göra när tillfälle ges), tycks man göra det för egen skull. Inte för att återvända hem och bygga upp ett nytt samhälle. Det är lättare att sitta vid dukat bord. Ett välstånd, upparbetat av alla de som arbetar i Sverige.

Så länge det är andra som får betala, är den kulturrelativistiska medelklassen generös. Vi har en annan del av medelklassen som säger, ta inte hit fler. Men dessa stämplar vi och isolerar.
Vi håller på att med hjälp av medlemskapet i EU, i den globaliserade ekonomin, i maktkoncentrationen, rasera den samhällsstruktur som är inarbetad sedan generationer. Sådant brukar kallas för revolution. När strukturen är raserad, måste man bygga en ny. Oftast blir den inte så ny som man ville.
De enda nya förslag till strukturer som ligger på bordet i dag är olika varianter av fascism och olika former av auktoritära samhällen.
Vi har till råga på allt detta en hoper av människor som är verklighetsförnekare. Det kan vara Gud som styr, ödet, kosmiska strålningar, världskonspirationer….alla tycks ha en Molgan att skylla på (Alfons Åberg).
Intet nytt under solen. Så var det på medeltiden med. Det avvikande då var häxor… ja ni vet ju ur det gick för dem.
Ingen av medelklassmupparna… tar något gemensamt ansvar. Så länge de kan tjäna sina intressen, ekonomiska, sociala, personliga… så kan de i ord, säga sig värna om människor, de främmande, tala om det gemensamma…. Medan man i sak, enbart ser till sig själv.

Sådana, oavsett varifrån de kommer, hur och när, är inte Sverige. Dom vill inte vara Sverige. Dom vill snylta, utnyttja och slippa ta ansvar. De är verklighetsförnekare. De har alltid en möjlighet att ta sina bankkonton och flytta någon annanstans där de kan finna nya marker att utnyttja för sina inskränkta egon. En del är så rika att de kan tillåta sig låtsas vara ansvarstagande för vårt gemensamma.  Medlöparna, vill bli så rika och viktiga. Vill ha åtkomst till makt, så att de kan styra utifrån sina egoistiska intressen. De tar makten där de kan. Talar i allas våra namn, men verkar för sig själva enkom. Så här har det alltid sett ut i klasshistorien. Vi behöver en liten pojke som pekar på kungen och säger som det är, att han är naken.
Vi har givetvis snyltare i alla andra klasser likväl, som snyltar och utnyttjar Sverige för sin egen vinning, utan att ta ansvar för det gemensamma. Dom som är överst har makt och utnyttjar den givetvis. Det finns dom som är underst, utan makt och missbrukar den lilla makt dom trots allt har, nämligen att själva fatta beslut och välja väg.

Vi har också dom, i alla samhällsklasser, som värnar om det gemensamma. Som tar sitt ansvar efter förmåga och som bidrar efter förmåga. Dom vill vara Sverige.

Det är vare sig knätofs eller hudfärg som gäller. Det är om du vill vara en anständig människa, som bidrar efter förmåga för det gemensamma. Då kommer du kunna skörda stöd från det gemensamma för dina behov.
Det kallar jag ett humant samhälle. Ett rättvist samhälle. De i Sverige som ställer sig bakom en sådan hållning, (oavsett klass, kön, etnicitet….15 olika identitetsetiketter folk klistrar på sig för att slippa ta i de verkliga problemen) de vill vara Sverige.
Ett gemensamt samhället, brokigt, motsättningsfullt, levande, dynamiskt… men, ett humant och rättvist samhälle.

Palestinierna brukar säga: ”försök inte att gömma dig bakom ett finger!”

Den feta medelklassen gör just det. Försöker att gömma sig bakom ett finger. Man lindar sig i olika camouflagedressar, som kulturrelativism, förment ”vänster” politik, verklighetsförnekelse, extremism av olika varianter. Fundamentalism, som konsekvens av antiintellektualism. Det är denna del av medelklassen som driver på en fascistisk utveckling av Sverige.
Nej, de vill inte vara Sverige.

Jag har träffat på många med olika ursprung och olika samhällsklasser som VILL vara Sverige. Som VILL värna om det gemensamma. Till dem vänder jag min förhoppning om att de också vågar ta strid för att vara Sverige.
Den antiintellektuella vågen som sveper över landet (inte bara vårt), medför att människor sitter inne med ”sanningar”. De ”vet” hur saker är. Att de saknar kunskap, erfarenhet, förmåga….är inget de reflekterar över. De ”vet” för att de har läst på sociala medier. Den totala brist på självinsikt och brist på självkritiskt förhållningssätt är beklämmande. När man även hör välutbildade människor på radion uttrycka sig som förvuxna barn, där de inte kan dölja att de drivs av rädsla, framför ett kritiskt granskande, kan jag inte förneka en vämjelse och en stark känsla av att jag inte vill vara beroende av sådana människor.
Men det är just vad jag är. Du med.

Jag är glad över den maktfördelningsprincip vi har, att specialister på myndigheter har ett relativt oberoende och att politiker lyssnar till dem först. Risken minskar då, att någon enskild fattar beslut av felaktiga skäl. Jag kan inget om smittskydd, medicin, biologi, kemi…..varför ska jag då inte lyssna på dem som kan? Corona pandemin visar på hur landet styrs. Med tanke på den tveksamma regering vi har, är jag lättad över att det finns olika specialister, på vetenskaplig grund, på olika myndigheter som gör vad de kan. Gör någon fel, finns det andra att väga upp.

Det är just det jag ska. Lyssna på sakkunskapen, avvakta, väga, rimlighetsförankra, analysera och agera.
Jag brukar kalla det för att göra en viking. Tre steg som vi har byggt landet på. Avvakta, analysera, handla.

Det passar vårt karga klimat och vår historia.
Den livfulla dramatik som andra länder må uppvisa, tillhör deras historia, deras erfarenhet.
Var och en efter förmåga.
Det är intressant att konstatera hur få kopplar samman dagens kris med EU och den globaliserade kapitalismen.
Som alltid, när man går samman, ser man fördelarna. Win win. För att det ska fungera, reglerar man det. Så har man gjort i EU också. Då vi är alla olika parter, med olika förutsättningar och rikedom, är vi givetvis inte jämställda inom EU. De rikare kan bestämma mer än andra. De med gammal kolonial historia, har andra erfarenheter än vad vi har, t.ex. Större byråkratier, längre mellan beslutsfattandet, konservativa synsätt…
Man talar om solidaritet i EU. Vad menar man med solidaritet? Man vill att fattigare länder ska ställa upp så som de rika kan. Eller?
Solidaritet är ett begrepp som överklassen använder nu gentemot underklasserna. I ett led att förtrycka och exploatera. Ett sätt att skuldbelägga.
Solidaritet i sin ursprungsbetydelse innebär att man ställer upp på den som är i behov. Man slår sig samman och backar upp de behövande.
Polen och Ungern är icke ”solidariska” enligt EU eliten. Troligtvis inte heller Rumänien och Bulgarien, som är bland de fattigaste länderna i EU. Dessa länder tar inte mot flyktingar. Vilket jag förstår. Skulle de göra så, riskerar de ganska säkert stark social oro och även inbördeskrig. Jag skulle inte som ansvarsfull ledare i dessa länder ta den risken.
Ylva Johansson behöver ju aldrig föreställa sig ett sådant problem, tror hon.
Fortsätter man att negligera svenskars behov och problem, kommer också vårt land att utveckla större social oro. Men vår historia är inte Italiens, eller Danmarks. Här uppe knyter vi näven i fickan. När gränsen är nådd, tar vi inte bara fram en knuten näve, men en björnram och sopar till. De som har gått i Göran Perssons degraderade kommunalskola, har inte den historieundervisning att luta sig på.
De ökade klassmotsättningarna och en ökad medelklass resulterar i att medelklassen är också splittrad. Uppkomlingar, obildade med pengar tillhör den del som kommande ekonomisk kris slår hårt på. Idag må de vara ”generösa” så länge andra betalar, men när de själva drabbas, kommer de stå och ”heila” i gathörnen. Medan den etablerade medelklassen klamrar sig fast vid liberala lösningar. Något som sätts ur spel när polariseringen har gått för långt.
Se på SD som har plockat upp många från lägre medelklass och etablerade arbetare. SD har 20% stöd av verkliga skäl. Det går inte som verklighetsfrånvänd, urban medelklass stå och peka finger åt dem och säga att alla dessa människor är skräp. Det är en femtedel av röstberättigade, det handlar om. Därför bör man istället se över vad man själv erbjuder samhället. Det skulle vara en lycka att få uppleva den urbana medelklassens representanter visa på ett självkritiskt tänkande.

Inget tyder på att jag får uppleva det.

Åter till temat, vem vill vara Sverige? Vill du?

Jag vet de som inte vill, de är uppenbara. Därför är det av stor vikt att de som vill vara Sverige, tar ett steg fram och visar det.