DEMOKRATUREN VÄXER FRAM

Alla civilisationer har en bäst före-dag. Så även vår. De brukar hålla i fyra, fem generationer, sedan tar utveckling och glömska över. Nya maktkonstellationer, nya herrar. Den som lever i ett övergångsskede kan göra jämförelser mellan olika drastiska övergångar. Revolutioner, före och efter- lägen. Det finns ingen ”återgång” efter covid 19. Thales ( den gamle grekiske filosofen från antiken) säger, ”man kan inte kliva två gånger i samma vatten”.

Jag har i mitt arbete försökt ta upp framväxten av det korporativa samhället i Sverige. Lite mer lättformulerat kan man kalla samma process för, demokratur. Inväxande av den borgerliga demokratin till en borgerlig diktatur. Monopolen får ledande funktioner också i det politiska livet. Idag har vi facebook och twitter, blfl. världsförhärskande monopol som avgör vad vi får säga, skriva och inte. Inte demokratiska lagar framröstade i valda parlament, är grunden för vad som får förekomma, utan det är monopolister, deras vinster och makt som avgör.
Kapitalet har alltid varit det förhärskande. Även när det har gällt statskapital, som i de blandekonomiska och socialistiska försöken. Frågan gäller inte kapital eller inget kaptal. Frågan gäller vem som råder över kapitalet.
Vi har en särskild grupp i samhället som är direkt styrande över de stora monopolen, en grupp utan hemland. Monopolistklass, om du vill. Däri ingår både stater och monopol, som är till sin ekonomiska storhet och makt, liktydigmed stater. Men de har inte samma krav på sig, att låtsas att folket har inflytande. De fattar sina beslut i slutna rum. Det sker ett gott samspel mellan, men också framdrivet av intressemotsättningar till en annan grupp som tjänar i kölvatten av de stora monopolen, den allt växande borgarklassen i världen. Denna har ju också sugit upp folk från arbetarklass och som idag är goda uppkomlingar och medelklass. Dessa har mest att förlora, då de har minsta marginaler, de är också mer aggressiva. De som vet hur man lever i underläge, har en kunskap, en vetskap som ingen kan ta ifrån dem, men som de kan väl använda. I princip har de bara sitt underläge att förlora. Men de som har tagit sig upp från sitt underläge och riskerar att i kris förlora sin nyvunna position, har mycket att förlora och blir drivande i en framväxande diktatur. Då de är allt fler till antalet, än de mest förhärskande monopolisterna, kan de driva samhällen rakt i lejongapet. Vänsterextremister och nazister i alla schatteringar, kommer ur samma medelklassbakgrund.

Denna pandomi vi genomlever idag är en i raden av vad vi har upplevt och vad som komma skall. Exploateringen och missköttslel av vår natur, långt utanför våra behov, sätter givetvis sina spår i förändrad naturhållning. Att samspela i naturen, att se oss själva som de däggdjur vi är, att ta vara på den kunskap och erfarenhet som människor har samlat genom seklen, skulle vara ett bevis på att vi har en annan intelligens än andra levande varelser. Därmed har vi också ansvar för allt annat levande.
Att sätta som måttstock, kampen om mest möjliga vinst som ska tillfalla mig, kan betraktas av den mindre begåvade, som lockande, kittlande och häftig. Det kanske kan höja en dålig självkänsla och dålligt självförtroende. Men det är psykologi. Inte statsmannaskap. Törs man betrakta vinstjakten ur mänsklig behovsaspekt, kommer man upptäcka helt andra vyer. Vilket krävs mod att göra och därför inte så populärt. När man väl ser vad folk gör med sina miljarder, är det oftast för att skaffa flera. Ytterst sällan ser vi begåvade, frammåtskridande investeringar för folkflertalet.
Istället för att främja människor, börjar det skapas allt större acceptans för att tycka att människor är ”i vägen”. Kostar det inte för mycket för att anställa…? kostar det inte för mycket för att vårda…? För att ombesörja…? Utbilda… människor? Det finns ju alltid dom som ”bara är i vägen” för någons större framgång. Det finns en uppsjö av olika ”praktiska” lösningar på hur man ska minimera dom där människorna som är i vägen. Det finns många olika utrotningsförsök av människor genom historien. Det finns många olika kontrollsystem av födsloantal. Många olika sätt om hur man blir av med gamla, ”tärande”. Kom ihåg, det var inte länge sedan några politiska röster förde fram skillnaden på ”närande” och ”tärande” människor. Nu börjar man chippa människor i olika sammanhang. Det är bara en tunn gräns man behöver överskrida för att chippet skall kunna användas till annat. Människoutrotning?

Det mest framgångsrika sättet att begränsa födslar bevisligen, är att människor får skälig levnadsstandard, utbildning och vård. Det bevisar historien gång på gång, det håller ner befolkningsantalet på ett naturligt sätt. Då blir inte flerbarnsfamiljer, arbetsproducenter. Då kan de njuta av de få barn de har och se till att de får värdiga liv.  Men det är ett sätt man inte vill främja. Gör man det, måste man avstå från vinst.

När västerlandets civilisation har nått fram till att vi har en hel del gamlingar, som längre inte drar direkt in skattemedel, ( men gynnar skatten förstås, så länge det alstrar arbete) men som man kan låta robotar ta hand om i livets slutskede, står vi inför ett avgörande vägskäl. Antingen väljer vi humanismen, eller så väljer vi att ersätta livet med programerade maskiner. Vi har arbetare som vill ha en bättre standard och arbetsvillkor, som möts av monopolintressens vinstkrav. För att sätta arbetarna på plats, hålla dom i schack, försvaga deras fackföreningar, så tar man in arbetare som har sämre villkor i andra länder och som låter sig utnyttjas som svartfötter.

Anton Nilsson under storstrejken 1909, den så kallade Amaltheamannen, tillsammans med två kamrater smällde av en bomb på ett engelskt fartyg, Almathea, som låg i Malmö hamn. Den var full med engelska strejkbrytare, svartfötter. Två dog i attentatet. Fattiga arbetare från England, som tog chansen att snylta åt sig på strejkande, organiserade svenska arbetares bekostnad. De engelska arbetarna satte sig inte emot när de utnyttjades av kapitalet i Sverige. De satte sig inte emot, fast de visste att de kom för att rycka brödet ur deras arbetskollegors munnar. De saknade medvetenhet, de var ororganiserade och lät sig skändas. Här sår vinsten split mellan arbetare. Bara de modiga och medvetna inser det och kämpar emot. De flesta, gör det inte. Därför lyckas man också med att exploatera och skända människor, utan att de ens reagerar på det. Se vad som sker idag.

Tyskland valde sin diktatur på 30-talet. Kina valde sin diktatur i slutet på 40-talet. Ryssland har aldrig valt bort någon diktatur, även om den tidigare, proletariatets diktatur, omfattade det absoluta folkflertalet och var därmed mer skonsamt för folkflertalet än de tidigare och nuvarande.
En diktatur fungerar så länge den godkänns av folket. Se på Spanien och Chile. De religiösa dktaturerna har fungerat under längre tid än de industriellt borgerliga och har en inövad acceptans och underkastelse hos människor. De har också hårda repressalier mot all form av kritik.
Vi, det fria folket i norden, har inte bara gemensamt byggt upp ett folkhem, ett försök att få folkflertalet till en skälig levnadsstandard. Vi har också sluppit undan större kriser i form av krig och annat.
Detta har gjorts tack vare två grundorsaker. Dels har vi styrt över våra gränser och dels har vi utvecklat ett klassamarbete. Då vi kunde styra över våra gränser, var storföretagen – monopolen tvungna till att ta hänsyn till den politiska makten. Kunde man samarbeta, kunde man också skapa gemensamma intressen, finna kompromisser som skyddade verksamheten och lät den växa i lugna förhållanden. Vi har en ordning i detta, avtalsförhandlingar, fredsperioder, mellan arbete och kapital. Utvecklingen blev förutsägbar och därmed lugn, i större utsträckning och genom att man skapade en överbyggnad som håller balans mellan olika intressen, skapades en statsapparat som är decentraliserad. Det gäller regering, riksdag, myndigheter, intresseorganisationer, monopolföretagsledningar osv. Samtidigt som den är ytterst centraliserad i den gemensamma strävan efter vinst och makt. Där möts alla de övre skickten i dessa organisationer. Det är vad som kallas korporativt.
Man försöker alltjämt att upprepa som liturgier, ett demokratiskt mantra, en önskan om jämställdhet, lika värde, yttrandefrihet, åsiktsfrihet… inför folket. Samtidigt som man senfärdigt sitter och ser på, men även medverkar till, hur detta sakterligen stryps bit för bit.
Det är inte bara extremister och gangsters som drar nytta av pandomi och krisläge. Det är också de självutnämnda, stora, borgerliga demokraterna, som öppet resonerar om vart de skall ta vägen, närdet ”skiter sig rejält” här hemma. Ett ljushuvud föreslog på direkt fråga, att åka till Nya Zeland. Med hänvisning till att det är en liknande civilisation etc. På fullt allvar sitter de välbesuttna och funderar på vilket land de ska ockupera, eller belasta, eller välsigna…. hur man nu ser det. Som om de har en rätt att bestämma sig för att tränga sig in hos andra, när de inte har kunnat ordna upp i sitt eget land. De har ju medverkat till landets förstörelse, genom att dra egna fördelar och inte bekämpa förruttnelsen. Jag vet, av erfarenhet, att det finns tid människor måste fly. Men jag vet också, av erfarenhet, att det finns en tid att ta sig tillbaka efter flykten, efter man har förberett sig, för att förändra, förbättra, bygga upp.
Att fly, för att leva goda dagar på andras bekostnad, är ett kolonialt tänkande och ovärdigt.
Att fly, för att stärka sig och återkomma för att förbättra, är ett värdigt sätt och som möts med solidaritet och acceptans.
Istället för att tänka hur ska vi kunna förbättra situationen i Sverige, kritiserar man alla man tycker ha fel, utan att ta eget ansvar. När inte champangen är kall nog, planerar man flykt.

Idag är det nationaldag. Jag gratulerar alla som vill vara Sverige, alla som är patrioter och vill värna om vårt gemensamma samhälle och natur, oavsett var du såg din vagga stå. Alla oss som inte är nationalister, men patrioter och vill bygga ett humant, civiliserat, folkdemokratiskt samhälle, där den största drivkraften är människors behov och delaktighet, inte girighet.
Ett samhälle där människor bidrar med vad de kan, där människor får vad de behöver genom gemensamma resurser för att utvecklas och växa. Ett samhälle som ställer krav på ansvar hos varje samhällsmedlem, anpassat efter förmåga.
Officiellt är myndighetsåldern 18 år, samtidigt som vi konstaterar fullt av bekväma medelålders som ser sig som oansvariga tonåringar. De plockar från ett smörgåsbord som andra har ställt i ordning.
Att vilja bygga ett samhälle där den största strävan är att göra så lite som möjligt är fördummande. Där inte bara det tyngsta arbetet, men allt arbete ska ersättas med maskiner, är ovärdigt och leder till den ultimata fascismen. Då allt omätbart människor emellan, det levande emellan, kommer att försvinna och förtina bort. Efter att ha fostrat ungdom i minsta motståndets lag, står vi inför risken att släppa in vargen bakifrån.

Ett senfärdigt och oförmöget ledarskap, i regering, riksdag, myndigheter, företagsledningar, intresseorganisationer… varhelst det än råder, gynnar bara det förslagna, låga och inhumana.
Nej, det kommer inte ske någon tillbaka gång efter pandemin. Däremot kan det bli ett rejält bakslag för demokratin om man inte kritiskt förhåller sig till utvecklingen och istället för att bara flyta med, vara kritisk och driva den i human riktning. Okritiskhet leder till större acceptans för diktatur. Vi har redan ett korporativt organiserat samhälle, vi håller på att bygga en överbyggnad med ett reaktionärt innehåll. Oavsett om man ser sig som ett alternativ för Sverige, nazist, islamist eller vänsterextremist, så gynnar man samma antidemokratiska krafter. Likaså om man är medlöpare. Historien har aldrig givit medlöparna pardon. Det är inte enbart extremisterna som står för en fascistoid utveckling. Dom är med och driver den. Men det är framförallt alla de ”goda” demokraterna som tittar på, som funderar på vart de ska ta vägen, då de har råd att flytta. Alla de som tycker saker, utan att ta ansvar. Dom är de verkliga möjliggörarna till att vi kommer få ett folk som röstar fram en diktatur.
Den som vägrar se det, erkänna det, den som fortsätter att gömma sitt huvud i busken, bär det yttersta ansvaret för en framväxande diktatur. De som ser vad som pågår och inte lever i förnekelse, har ett ansvar och skyldighet att en dag som denna, tänka igenom med vad man kan bidra till det bättre.

Idag krävs det en demokratisk organisation, som litar på folkdemokratin. Med tydlig struktur, tydlig strategi och en tydlig ansvarsfördelning. Som har ett operativt tänk och konsekvent handlande. Som har ett mål, att bygga det folkdemokratiska, humana samhället. Där var och en får det denne behöver för att växa, av samhället och bidrar själv till samhället, efter sin förmåga.
Från en borgerlig demokrati växer vi in i en monopolistisk diktatur. En folkdemokrati torde innefatta samtliga samhällsklasser och har man som måtto att stötta efter behov, blir skillnaden just där och inte i vem som kan exploatera sin medmänniska på bästa sätt.

Det är dax nu.
Önskar en god Sverigedag!

Annons