Tänk er nu ett gäng som påstår sig förespråka samma intressen, huvudsakligen. Ett par kommer från gamla, stora, starka världskolonialistiska länder, vars historia fortfarande är plågsam för många människor i världen. Andra, från gamla diktaturer, maffialiknande samhällen, med historiska mindervärdskomplex. En del, från småstater långt i norr, med helt annan historia och position. Ett enda land i EU har inte varit med om krig på 200 år.
Vad förenar då? Kapitalismen, i sitt slutgiltiga monopolistiska utvecklingsstadium. Vad innebär det då? Kort: att den kapitalistiska utvecklingen har lämnat nationalstaten, och därmed lämnat alla möjligheter till folkens insyn och påverkan. Den borgerliga demokratin lämnar härmed sina egna grunder och demokratiska innebörd. Det går inte att demokratiskt styra ett land som låter sig ledas av världsmonopol. Ägandet kommer på allt färre händer och besluten därefter.
Vi håller på att odla en ”salt och peppar demokrati” en låtsasdemokrati i demokratins namn. På 60-talet skulle man ”demokratisera” skolan genom att låta eleverna bestämma om de ville ha salt och peppar på matsalsbordet. De fick inte lägga sig i andra frågor som angick dem. Detta påstod man vara demokrati.
Ungefär så är vi på väg. Nu viker sig regeringen igen i Bryssel, med god hjälp av borgarna, att acceptera att skuldsätta det svenska folket i minst 30-tal år framöver. Vår nästa generation ska stå i skuld för att monopolen ska få fortsätta att växa på vår bekostnad. (sic!)
De pengar som svenska skattebetalare har redan givit företag i Sverige, får vi inte veta till vilka företag dessa pengar går. Om det är till skatteparadis eller maffior, detta är belagt med sekretess. Det går således inte att kontrollera om det är sunda bolag som får våra pengar. Hade vi inte suttit i knä på världsmonopolismen, krupit efter den och slickat upp alla smulor som faller ned, hade vår demokrati kunnat fungera. Vi hade kunnat veta vilka som får våra pengar, vilka som missbrukar förtroendet och vilka som är sunda. Vi hade kunnat påverka i riksdag och i andra kanaler. Men så är icke fallet när vår regering och riksdag vill vara en liten knähund till stormakterna. Regeringen prioriterar spelet, glansen och osjälvständighet, framför vårt folk.
Sverige byggdes upp med hjälp av stat och monopol. Men detta var möjligt för att det fanns arbetare i företagen, som dessutom var organiserade, medvetna och kunde avtala fram överenskommelser med företagarna. Det fungerade, därför det fanns en vald församling som uttryckte folkviljan. Det fanns nationsgränser, ett bestämt område där den valda folkförsamlingen hade inflytande och beslutskapacitet. Makten var inte helt koncentrerad på en hand, eller någon stans långt-bort-i-stan.
Nu sitter man i Bryssel och viker sig för att kunna leka med de stora. I början av ett samarbete, när pengar flödar och mångas standard ökar, är allt rosenrött. Det förstod också alla vi som röstade nej till EU. Men sedan kommer det, först varmt och skönt när man kissar i byxan, sedan därefter både skavande och kallt. Konsekvenstänkandet mognar först vid ca 25 års ålder. Något som inte tycks beröra ansvariga.
Detta är den välvilliga tolkningen.
Den krassa verkligheten är troligtvis något annat.
Det finns en elit som tjänar på och lever gott av monopolismen. Det finns en växande medelklass som också tjänar på att passa upp monopolen och springa dess ärenden. De blir beroende av monopolen och gör allt för att stödja dem. De stänger sina hjärnor, ser inget, hör inget, säger inget som kan oroa. Som de tre aporna.
Här ligger den främsta rekryteringsbasen för fascismen. En fascism som växer, i olika former och tar sig olika uttryck. Som förnekas av politiker och medier. Man förminskar, plottrar upp verkligheten och vägrar se sammanhangen. Feghet har blivit en dygd.
Verklighetsfega kulturrelativister, som inte sällan har spritt ut sig i politiken, på myndigheter, kommuner, olika samhällsverksamheter… har också utvecklat en radikalisering och funnit fränder i samma radikala träsk.
Nu kan man se människor som kallar sig ”vänster” samarbeta med islamister, som samarbetar med nazister och organiserad brottslighet. Allt under devisen ”my enemies enemy, is my friend.”
Vilket betyder att de som är kritiska till EU problemet, flyktingproblemet, integrationsproblemet, kritiska mot den antiintellektuella förflackningen inom utbildningssystemet, monopolproblemet, demokratiproblemet…
denna kritik möts av propagandistiska övertoner, där en helig allians av kulturrelativistisk ”vänster”, ”djurrättsaktivister” s.k. antinazister, stå skuldra vid skuldra med nazister, islamister och kriminella.
Nu har inte svensk skola erbjudit träning i kritiskt tänkande, så givetvis är detta kontroversiellt att påstå. Ryggmärgsreflexen råder. Men skulle det finnas någon som funderar på hur det kommer sig att människor med s.k. olika positioner, kan verka på samma sätt och de facto främja våldsverkande extremism, så är det dags att reagera nu och att reagera klokt.
Det fanns en tid när ”radikal” var det samma som att vara progressiv, framåtsträvande. Idag är en radikal en våldsverkande extremist. Man kan tänka som man vill, tycka vad man vill, argumentera för vad man vill, men att verka med hjälp av våld och övergrepp för det man vill, då har man uppnått en gräns som inget har att göra med våld i självförsvar. Vilket är det enda våldet som är accepterat.
Man har rätt att försvara sig själv med våld, om man är attackerad med våld. Men det är en helt annan sak, än denna fega allians av våldsverkande egoister.
I filosofin skiljer vi på objektiv och subjektiv idealism. I verkligheten gör inte folk det. De kallar sig kollektivister men är subjektiva idealister och egoister.
Medlöperiet i vårt land är utpräglat. Få reagerar. De som gör de och är kritiska, får sådant motstånd och misstro från medlöparna att de insjuknar, passiviseras, håller sig undan. Men nu är det tid att söka gemensamma grunder, organisera, analysera och debattera, skapa grunder för högre medvetenhet och ansvarstagande. Den svenska vuxenheten består inte av människor som ännu inte nått 25 års ålder. Man kan kräva av dem, konsekvenstänkande.
Lyssna på palestinierna,
”försök inte att gömma dig bakom ett finger”, säger dom i ett ordspråk.
Man kan också göra ”en viking” vilket innefattar tre steg. Iaktta, analysera, agera. Men oftast blir det en Kronblom när folk stannar vid enbart iakttagande. Sedan kan man ju alltid klämma in en liten film i sociala medier...
Det räcker nu.
Rebecca Hybbinette 