Varför är svenska imamer så tysta???

Frankrike gör skillnad på islam och islamism, medan svenska kulturrelativister står och gapar om ”islamofobi”. De svenska imamerna smyger runt och gömmer sig. De fördömer inte islamismen. Varför?

Fransmännen blev åter utsatta för ett terrordåd. En islamistisk yngling tog sig rätten att mörda en lärare som undervisade i yttrandefrihet. Det finns ansvariga vuxna kring ynglingen som har fostrat och uppmuntrat honom till sitt illdåd. En statsman sa ifrån. En statsman försvarar sitt folk. Frankrikes seriösa muslimer och trovärdiga imamer stöder sin president, skyddar sitt land och varnar för islamismens gift och hur den förstör för islam som religion och den sekulära demokratin som samhällssystem.

Varför säger man inte ifrån i Sverige?

Varje ideologi, om så religiös eller politisk har sina variationer och avarter. Kristendomen har två huvudlinjer, katolicism (romersk, ortodox) och protestantism. Därutöver ett par tusen olika riktningar och sekter varav en del är fundamentalistiska. En del av dessa är mer politiska i sin framtoning och har som syfte att skapa en ”kristen värld” med hjälp av politiska metoder. Allt från politiska partier som fungerar i borgerligt demokratiska system till terrormetoder. Klu Klux Klan består av reaktionära kristna, de är ideologiska, de är rasistiska och vars grunduppfattningar återfinns i nazism mfl.

Judendomen som den äldsta monoteistiska religionen utvecklade så småningom en politisk ideologi som hävdar att vilja bygga ett Eretz Israel, ett lovat Stor Israel, som innebär att man har ”rätt” till andra folks länder, framförallt palestiniernas. Den politiska grenen av judendomen är sionismen och inte sällan har man även där, i likhet med Klu Klux Klan och andra kristna fanatiker, använt sig av terrormetoder.

I en sekulär demokrati får man vara kritisk mot ideologier inklusive religioner, vi har inte blasfemi som lag. Förutsättning för att upprätthålla och utveckla en demokratisk ordning, så krävs det att medborgarna är kritiska.

Judendomen och kristendomen har genomlevt sekler i Västeuropa, i framgång och motgång till ett mycket högt pris. Men har lärt sig att anpassa sig till den rådande demokratiska ordningen, vilket också gynnar dem.

Islam ökar sin spridning till Västeuropa, speciellt när man åter igen misslyckas med att bygga en islamfascistisk diktatur i egna hemländer. Helt plötsligt slängs vi tillbaka till en medeltid vi så mödosamt har lämnat bakom oss sedan flera hundra år.

Vi har till skillnad från islam, genomgått renässansen. Reformeringen av religionen att vara i samklang med utvecklingen av samhällskrafterna. Med hantverket, varuproduktionen och det borgerliga samhället växte protestantismen fram. Katolicismen i sina huvudsakliga två riktningar upprätthåller gamla jordägartraditioner och en konservativ samhällssyn, men skär ändå inte halsen av folk de inte gillar. Sådant gjordes här i landet för 500 år sedan. Vi ska inte tillbaka dit.

Islam har aldrig genomgått någon renässans. Den har aldrig prövats mot något annat än klansamhället. Enskilda muslimer har gjort det på individuellt plan, men som religion, som politisk hållning i religionens namn är man kvar i nomadfeodalismens klanstrukturer från Mellanöstern där islam växte fram.

Den äldsta formen av samhällssystem i världen är klansamhället. Ett utvecklat klansamhälle har sin hierarki och ”turordning” inom hierarkin. Alla gynnas av sammanhållningen och alla vet vad de måste ge för att få något tillbaka. Utöver detta har dom skydd och vet att de beskyddas på olika sätt. Det är mycket svårt och med stora risker man bryter med sin klan. Nästintill omöjligt. Få har lyckats, men de få är det ingen som frågar, ingen som vill veta hur de har klarat sig och varför.

Den tålmodiga traditionen inom islam, bidrar till att det finns en viss förståelse för personligt uppror, motstånd etc. då man inom islam inte tänker i fyra årsperioder som i väst, utan i generationer. Med en lång framförhållning har man tålamod och man kan vänta ut. Men detta tålamod innebär också att man har tålamod med avarter, våld och förtryck.

Islam är också uppdelad i två huvudinriktningar, sunni och shia, samtidigt finns det minst 2000 olika riktningar och sekter hos muslimerna också. En anpassad muslim säger sig inte kunna representera alla muslimer, och hänvisar till ödmjukhet och mångfald. Samtidigt som ingen, eller inget kan förminska koranen och Guds ord, vilket innebär att såsom koranen tolkas, är lag. Vem har rätt att tolka koranen? Jo, ni gissade rätt. Imamen, förstås. Klanhövdingen, förstås. Ledarna, förstås. Där försvann mångfalden och ödmjukheten.

En student på KTH var intervjuad i radio i samband med mordet på läraren i Frankrike. Hon hänvisar till följande ” man kan inte döma en hel religion för vad en enskild individ gör” samtidigt som hon har sagt detta fortsätter hon, ” därför har VI beslutat att bojkotta franska varor”. En man som ropar ”Allah akbar,” (Gud är störst), när han skär halsen av sin lärare, enligt den fundamentalistiska studenten på KTH, kan man inte kritisera en hel religion genom mannens beteende. Men det var inte mordet den fundamentalistiska studenten på KTH kritiserade, utan president Macrons försvar av yttrandefriheten, försvar av franska muslimer som fördömer islamismen, försvar av sitt folk. Då reagerar den fundamentalistiska studenten på KTH att då ”ska VI” bojkotta franska varor. Ingen kritik av det bestialiska mordet. Ingen förklaring varför han skriker Gud är störst! Helt plötsligt talar hon om ett kollektiv muslimer, och anser sig representera alla muslimer i ett ”VI”. En klassisk motsägelse som framförallt fundamentalister ofta gör sig skyldiga till. Det är därför det är förbjudet att kritisera islam, för då måste de svara på motsättningarna, förljugenheten och alla försök att gömma sig bakom ett finger.

Islamism är politisk islam, vilket är islams motsvarighet till andra religioners politiska riktningar. Auktoritär och fundamentalistisk. Den är inte intresserad av att ta del av vårt samhälle på lika villkor, den är intresserad av att uppnå maktställning och ta oss till auktoritära system, islamfascism.

Islamismen och alla varianter av fundamentalismen har som metod att terrorisera och skrämma till underkastelse. Vi har varit med om detta förr.

Det västerländska tänkesättet är att allt baseras på en individualistisk hållning. Varuproduktionens och vinstens behov splittrar kollektivet och få varje individ att bli en stor konsument. Även om det handlar om individualism, så passar det den muslimska gubbhierarkin mycket bra. Dom tar gärna vara på makt och privilegier som de är vana vid att ha. På så sätt kan ett kollektivistiskt och ett individualistiskt synsätt dra nytta av varandra.

Västerländska politiker kan köpa röster av imamer, genom att ge olika fördelar och reformer. Imamerna uppmanar sina församlingar att rösta på ett särskiilt parti de anser gynna dem. Detta tillvägagångssätt gäller fundamentalistiska kristna också. Islamister kan med hjälp ta sig in i politiken och i myndigheter och upp i samhällsapparaten och där, värna om sitt kollektivs särskilda intressen. Intressen som är antidemokratiska och bidrar till att undergräva den demokrati vi har. Så gör ju alla, kan tyckas. Skillnaden är att visserligen värnar muslimer om muslimska intressen, och socialdemokrater om sina, men ingen annan får lägga sig i eller vara kritisk mot islamisterna, för då ropar de om religionsfrihet och ”islamofobi”. En frihet de enbart bryr sig om när det gäller dom själva.

Islamism och islam är inget som ska dras i långbänk, granskas, kritiseras eller få motarbetas. Alla vi andra ska hålla käft och acceptera. Man är van vid underkastelse och kräver det sonika av oss andra. Kritiserar vi, är vi ”rasister”, ”islamofober”, ”främmlingsfientliga”, vi ”hetsar mot folkgrupp” (sic!). Även när islamister agerar politiskt, hänvisar man till religionen. Hittills har ingen vetenskaplig definition av ”islamofobi” framlagts och det är uppenbart att det är ytterligare ett hittepå- begrepp för att tysta och censurera.

Att vara jämställd en kvinna är för de reaktionära muslimerna otänkbart. De som vill förbli troende muslim men samtidigt vara modern, ges inget utrymme. Islamismen driver de mest reaktionära och mest efterblivna tendenser inom islam framåt. Detta skadar alla muslimer och resten av oss.

Samtidigt håller imamerna tyst.

Islamism är verktyget för att islam som religion ska ta över ett samhälle. Det var med hjälp av militans som profeten Muhammad lyckades sprida sin ideologi bland ständiga klankrig. Den nya ordningen garderade handel och framväxt, därför fick den stöd. De komplicerade klanmotsättningarna och det snillrika nätverk enligt hur man löser motsatta intressen i vinning åt alla enligt strikta hierarkier, vidareutvecklade islam till att bli ett samhällssystem som omfattar alla sidor av samhället och människors liv. Islam är som religion politisk och allomfattande när det gäller människans individuella liv och i samhället. Antingen lever man tillfullo inom islam, eller så får man som icke muslim ta del av samhället på islams villkor. Lagsystemet sharia, är rikt, utvecklat och auktoritärt och har sedan början varit den bas som har hållit samhällen i ordning. Där islam växte fram har lagen fått verka ostört.

Där har heller inga demokratier vuxit fram. Krigen har inte heller upphört, trots det ständiga framförandet av dess fredliga avsikter. Toleransen för det främmande, det avvikande är inte heller känt bland islamister. Systemet garderar maktbalansen och hierarkierna, man är kvar i den gamla maktordningen och ingen utveckling sker.

I Afghanistan är det inte de moderata muslimerna, de bildade, de som vill anpassa sig till verkligheten så som den ser ut idag, som driver utvecklingen. Det är de s.k. ”studenterna” (Talib) eller som vi säger, talibanerna. Dessa är reaktionära och vill hålla kvar systemet så som det har varit, inte minst för att skydda sina opiumodlingar och stora knarkpengar. De vill inte heller ha någon konkurrens av begåvade kvinnor, utan vill behålla dem som varor de kan köpa, sälja och bruka.

Alla svenska förståsigpåare, som sitter med befogenhet och makt, som ”vet säkert” att all kritik mot olika former av islam och islamism är detsamma som ”islamofobi”, möjliggör och curlar fram islamismen i landet. Med detta slår de samtidigt på de bildade, reformerade och samhällsanpassade muslimerna som fördömer islamism, men inte vågar göra det öppet. När muslimer får se vad som händer om man anpassar sig till majoritetssamhällets och landets seder och bruk, hålls samfunden i tukt och förmaning för att hindra att fler gör lika dant. Många som kallar sig muslimer har själva varit utsatta för islamister i Muslimska brödraskapet, Jihadister, Wahabister, Salafister osv.

Man slår på dom som vill ha sin tro, så som andra har den i ett sekulärt samhälle, i hjärtat utan att någon lägger sig i eller styr. Den som har sin tro i hjärtat går inte att kontrollera.

Om i en familj tillhörande en klan, den ene blir kriminell och den andre advokat, så framstår det som att den ene har misslyckats och den andre har lyckats att integrera sig. Samtidigt ingår båda i klanstrukturen och båda gynnar och skyddas av klansystemet. Båda behövs för att det ska fungera. Tillhör man en ideologi som accepterar militans och fundamentalism som verktyg för att uppnå makt och olika mål, och har man dessutom en omfattande lagstiftning och en klan med stora tillgångar till sitt förfogande, vad finns det då för skäl att integreras? Att införlivas i ett samhälle man ser ner på? Kan man dessutom fortsätta som förut och tjäna och utnyttja samhället, varför skulle någon vilja ändra då? Bara för att obildad svensk medelklass påstår det?

Var är de moderata muslimska ledarna i Sverige? När kommer upplysningen, renässansen, till muslimer? Varför kritiserar imamerna inte islamismen? Varför fördömer dom inte islamism? Varför uppmanar man inte sina församlingar att stötta och värna det svenska samhället? Som imamerna gör i Frankrike? Varför uppmanar inte svenska imamer att muslimer i Sverige ska vara delaktiga, aktiva och skydda yttrandefrihet, trosfrihet och politisk frihet? Varför är de svenska imamerna så tysta?

Deras tystnad är ett direkt stöd till islamismen. Hur ställer man sig till det?

Islam är Sveriges andra religion i storlek, den absoluta mjoriteten av muslimer är inflyttade från andra kulturer. Är man inte kritisk mot sina auktoritära kulturer man kommer ifrån, ser man inte hur islam är formad av dessa auktoritära kulturer, då är man heller inte i stånd till att vilja anpassas till majoritetskulturen. Då är man här i ett annat syfte. Frågan är, vad vill man uppnå? Varför låter svenska myndigheter och samhälle detta få fortgå utan att ställa krav?

Skall samhället kunna samleva med islam, måste muslimer och deras ledare ta ansvar för det. Sker inte det, då vet vi var alla står och då polariseras samhället ytterligare och våld blir legio. Då kommer samhället att beskylla de muslimska ledarna att de inte tar sitt ansvar genom att informera, uppmana, fostra, lära ut i församlingarna vad som krävs av en muslim i ett en sekulär demokrati med religionsfrihet och yttrandefrihet. Det finns straff för sådana misslyckanden.

Är det här man vill leva och verka, måste man vara en del av samhället, och inte ett inbygge med andra avsikter.

Är den muslimska minoriteten i Sverige en femtekolonnare?

Är det inte så, är det dags som en ansvarig muslim att visa det.

Varför är svenska imamer så tysta?

Sedan har vi alla kulturrelativister, som visar sig på styva linan och med tvärsäkerhet stöder sådant dom inte begriper, (eller gör dom det?). I logisk motsättning kan de acceptera att kritik förs mot kristendom, att man får häda, kritisera. Man accepterar tom. antisemitism för att curla islamism. Frågan är varför? Samma ”specialister” ropar ”islamofobi” i falsett om någon kritiserar eller hädar islam. Har dessa kulturrelativister inget ansvar? Vad är dom ute efter?

Är kulturrelativistiska islamistcurlare en femtekolonnare i landet?

Kanske man har slagit ihop sina påsar, om så, har vi ett gigantiskt problem.

Antiintellektualismen i vårt land har nått till den punkt att skammens rodnad torde visa sig på maktens representanter. Vetenskaplighet är jämställt med privat tyckande, forskning är jämställt med statistiskt rabblande. Om någon ”känner” tillräckligt så kan man på basis av det producera s.k. ”akademiska” uppsatser. Det viktigaste är ju, trots allt, att ”man får tycka som man vill” enligt de antiintellektuella. Vetenskaper behandlas inte längre som ständigt utvecklande, man kollar inte av forskningsläget och utgår från det, utan man tycker saker. Det är för komplicerat för kulturrelativisterna, de tror att allting är relativt. ”En ann e lika go som en ann” är deras motto.

Varför stödjer man inte kritikerna? Varför gynnas krämarna? Manipulatörerna, karriäristerna, egoisterna? I vems intressen då?

Varför curlar M, Mp, V, C, SAP, L, KD islamismen? Varför gör man ingen skillnad mellan en moderat islam och islamism? Varför fördömer inte muslimer islamism?

Fördömer man inte islamism, så stödjer man den. Det finns inget mellanting. Med detta ökar den sociala oron och frågan är då, vem vill ha social oro? Uppenbart är att någon kraft tjänar på det.

Varför curlar medelklassen och svenska kyrkan islamism?

Ja, varför är svenska imamer så tysta?

Annons