Kris i Tomtebolyckan
Kapitalet krisar. Monopolismen och ökad polarisering går inte att lappa och laga i sedvanlig socialdemokratisk anda. Det räcker nu. Vi ska inte bli tilltalade av ministrar som om vi vore idioter och att de tror att det går att luras och trixa då folket är korkat och inte begriper. Det är nog nu. Makten har tappat kompassen och saknar tentakler ner i folkmyllan. Det var en förolämpning att lyssna till justitieminister Morgan Johansson i Lördagsintervjun på P1. Där stakade han och staplade klyschor på hög och sa att regeringen har tillmötesgått V partiets önskemål, genom att ”parterna på bostadsmarknaden ska förhandla”. Kommer de överens får Hyresgästföreningen stryka på foten. Gör man det inte, gäller januariavtalet. I båda fallen blir det som regeringen vill.
På ren svenska betyder det att de tre parterna på bostadsmarknaden är två mot en. Fastighetsägarna och allmännyttan har gemensamma intressen och de står mot Hyresgästföreningen. Löve´n vet att det krävs jämlika parter för att kunna förhandla. Detta är inte förhandling utan ett hot. Antingen går V med på att genom förhandlingar så uppnår man marknadshyror, eller så sker det genom regeringsförslag. Det ska bara valsas lite och förhalas så det inte går att göra någonting åt saken. Detta sätt är en socialdemokratisk klassiker. Hittills har V stått pall och viker sig inte. Skulle de vika sig och backa, så har partiet satt sin sista potatis. Nu finns möjligheten att gå till extraval och den tid som de andra borgerliga partierna kommer sitta vid makten tills ordinära valet sker, kan räcka för att en bred vänster ska mobilisera sig, rensa ut skit i leden och bilda en front som lyfter gemensamma intressen. Karriärister och manipulatörer, jasägare och kappvändare göre sig icke besvär. De vettiga inom SAP och V och andra formeringar med vänsterintressen kan mobilisera till en gemensam vänsterfront. Se till att det kommer in vettiga människor i riksdagen, lyft fram de som vill något annat än korruption. Det räcker nu!
Gamla Bondeförbundet, dagens nyliberala fundamentalistparti Centern, har en hög svansföring och man tycker de borde vara mer ödmjuka med tanke på deras historia. C utmålar SD och V för att vara ytterlighetspartier. Det är ett intressant påstående då C tidigare var vagga åt flera nazistpartier. Inte minst har Furugårdarna, anhängare till veterinär Furugård som var Bondeförbundare och nazist och vurmade för tredje riket, vaknat till liv och ökar på landsbygden där C är tongivande. SD försöker i alla fall slänga ut sina nazister som inte sällan hamnar hos AfS, medan C förnekar att ha några. Man kan fundera på vem som är fundamentalist och ytterlighetsparti. Knappast V. V är det parti som för mest socialdemokratisk politik av vad som finns kvar.
Det går inte att uppnå jämställdhet och demokrati i ett samhälle som vurmar om monopol och odemokratisk makt. Det enda som sker är att smeta ut skiten att den blir jämntjock så kan man ju kalla det för jämställdhet. Monopol kräver koncentrerat ägande och makt å ena sidan, samtidigt som det ska finnas en fri tillgång till människor att utnyttja på alla sätt och vis. Vi har i vårt samhälle en rad viktiga problem som uppenbart inte är viktiga för regeringen som människohandel, korruption, organiserad och internationell kriminalitet, våldsbejakande extremism som växer i landet och ökad fattigdom och polarisering med ökade motsättningar som följd. Vi har en politiserad kyrka som uppmuntras av SAP och regeringen och en uppmuntran till annan politiserad religionsutövning som hos islamisterna. I allt detta finner regeringen med fundamentalister som partners att höja hyrorna för folk som det mest väsentliga att använda sitt regeringsinnehav till.
Vi har en svag miljöpolitik med Miljöpartiet som sänker den för var dag. Vi har nyliberala fundamentalister i Centern och Liberalerna som driver på polariseringen. På andra sidan har vi andra nyliberala hästar som frustar i spiltan. Hos SAP hör vi ekot av knäcken när ryggraden slutgiltigt gick definitivt av.
Jag skrev en gång en populärvetenskaplig bok, ”Den stora myten” där den röda fanan steg för steg trasas sönder och övergår i brunt. Den boken skrev jag innan Berlinmuren föll. Jag hade hoppats på att det skulle vara något som kunde passera och samla damm på hyllan. Att jag får uppleva att jag hade rätt på flera punkter är djupt beklagligt.
Delar av medelklassen kommer i kläm i polariseringen och de söker sig redan till extremism. Det är inte enbart hormonstinna förortspojkar som vi ska fokusera på. Nu är det dags att vakna, dom som fortfarande sover. Det räcker nu! Håll i hatten för nu åker vi!
Rebecca Hybbinette 