Fundamentalism – vad tusan menar dom?

Fundament – en grund varpå något större vilar.

Fundamental – grundläggande, omfattar alla elementära och absolut nödvändiga faktorer och förutsättningar.

Fundamentalism – renlärig variant av ideologi (religiös, politisk) som baserar sig på ursprungliga DOGMER.

Fundamentalist – bekänner sig till ovan nämnda.

Alla dessa termer har en koppling.

Dogm – en grundläggande lärosats vars riktighet inte ifrågasätts. I religion och politik.

OBS!

Dogmatism – att envist hålla sig fast vid en gång fastslagna lärosatser utan förmåga att anpassa sig till en föränderlig verklighet!

Således blir slutsatsen att en fundamentalist är en dogmatiker som envist klamrar sig fast vid dogmatism.

Så, var hittar vi dom då?

Det talas om antiintellektualism och vad har det med ovannämnda att göra? Vad är ett intellekt? Enligt en ordbok skulle man kunna säga att det är en sammanfattning av andliga egenskaper som är inriktade på systematiskt tänkande och analys. Där förnuftet ställs högre än känslomässig erfarenhet. Förnuftet bearbetar erfarenheterna systematiskt och analytiskt.

Så har vi dess motsats, antiintellektualism. Den hyser ett motstånd mot intellektuella resonemang till förmån för TRO,VILJA, KÄNSLA som står emot intelligens. Således har det smält ner till motsättningen mellan förnuft och känsla. Ja, nu börjar vi känna igen oss. Så här är det ju, det krävs både ock. Det finns en tid för det ena och en tid för det andra och ibland får man se till att klara av de båda och hålla en struktur, en ordning.

Men vad händer när vi kommer till politiken? När våra politiker påstår sig tala förnuft men drivs av en subjektiv vilja och känsla och därmed lurar oss, vad händer då?

Vi har en regering som snart har suttit i 8 år och som torde vara den svagaste regeringen i Sveriges historia. Innan dess satt ett par drömnissar som ville införa allt de hade lyckats läsa sig till i serietidningar från USA. Sedan 80-talet har det gått utför med Sverige, frågan är varför. Jag är vare sig dogmatiker eller sanningssägare, men jag vill påpeka ett par saker som jag redan skrev om i min avhandling 1985, som en påminnelse inför SAP kongress.

” Med kapitalismens inväxande i det imperialistiska stadiet spreds marxismen i en ständig kamp mot ickerevolutionära former av den socialistiska ideologin. Detta försatte klassamhällets försvarare i en situation då de tvingades agera med vissa kontraaktioner mot den proletära läran. På så sätt växte opportunismen fram i arbetarrörelsen. Försvararna av småborgerliga intressen i arbetarrörelsen började revidera den marxistiska läran, se över den på sitt sätt. ”

” Under trycket från den snabba monopoliseringen förblev inte arbetarrörelsen någon ”ren” arbetarrörelse och redan från början utsattes den för inflytande från liberala och religiösa/etiska idéer.”

Hjalmar Branting var påverkad bla. fl. av Lasalle och inte av Marx.

”Fram till våra dagar har SAP inte ändrat sin syn på möjligheten att använda sig av den borgerliga statsapparaten för att uppnå förändringar och reformer i strävan att nå socialism.” Denna ide´står alltjämt i centrum för SAP:s strategi och taktik från Branting till Erlander, Palme, Carlsson och nu Löfven och man talar gärna om ”det starka samhället”.

Från början har man ansett att kompromisser med borgerligheten var möjliga och man kan göra avtal med denna. Visst. Problemet är att man fortsatte att tro att kapitalismen kommer frivilligt avsäga sig makten. Antingen är denna uppfattning naiv eller så är den förslagen. Frågan är vad som är värst.

I dagens kamp om klimatet och kamp om att behålla vinstandelar lyder samma dogmatiska inställning som på 1800-talet. Man kompromissar till oigenkännlighet, ingen ska förlora, alla ska vinna…förutom förstås de fattiga.

Monopolismen har vuxit till att inte bara vara monopol i Sverige, sedan spridda i världen till att ha byggt ett system över världen. Det är vad som är den yttersta drivkraften i kapitalismen och kallas också för globalismen. Mer än så kan inte kapitalismen utvecklas. Det krävs nytänk och göra nya värdeprioriteringar. På riktigt, med konsekvenser och inte ett babblande som i kyrkan. Maktförhållanden är i storleksordning att 1% äger 99% av vad som hittills går att äga.

För 10.000 år sedan växte privategendomen fram tillsammans med jordbruket i Mellanöstern, idag är förhållandena 1 – 99. Ska kapitalisterna börja äga andra planeter? Kanske man kommer ta betalt inte bara som nu för vattnet men också luften? Hur långt kan privatägande nå? Sedan är frågan vad gör man med all egendom? Istället för att sätta press på privatägandet, istället för att fördela den, istället för att skapa värdiga förhållanden för människor så böjer sig SAP med bihang i pinsamma bugningar med lismande, förnekanden och förminskningar i opportuna krumbukter för att kunna slicka i sig röster och kunna sitta kvar vid makten till vilket pris som helst. Att ha makt är det viktiga, inte vad man ska ha makten till.

Reinfeldt ville vi skulle ”öppna våra hjärtan”, han ville ha in billig arbetskraft, skapa en ny underklass då den inhemska arbetarklassen har fått det för bra. Nu har vi EU till hjälp för påfyllning underifrån. För skattebetalarna blir det dyrt och för företagen blir det billigt. Anstormningen av människor som av olika skäl inte kan, vill eller någonsin kommer att arbeta ger inte bara detta till trots klirr i kassan men också politiskt stöd. Den politiker som är ”snäll” med invandrade kan räkna med en röst åtminstone i kommun, då det bara krävs uppehållstillstånd för att få rösta kommunalt. Det parti som ”bjuder till” till lokala ledare, de kan vara präster i främmande församlingar eller imamer, klanledare….så vet den lokale politikern att dessa ledare kommer att uppmana sina undersåtar att rösta på just det partiet. Det finns folk som har suttit i församlingar och hört sådana uppmaningar från sina ledare. Det kan man tycka är naturligt, men med skillnad att dessa undersåtar följer sina ledares uppmaningar.

Jag har hört palestinier som hävdar att Muslimska brödraskapet är ”arabvärldens socialdemokrati”. Jag vet socialdemokrater som tänker likadant. Tro och solidaritet tex. f.d. Broderskapsrörelsen är socialdemokrati i kyrkan, med 6 miljoner medlemmar och därmed en inflytelserik politisk del av Svenska kyrkan. På samma sätt som islamisterna, politiserar man tron och gemensamt med islamisterna använder man sig av församlingar för politiska syften. Ingen synagoga, kyrka, moské… i världen står utanför den rådande politiken. Men med svenska kyrkans delande från staten utvecklas den i en reaktionär riktning och det med bla. SAP s hjälp. Tro och solidaritet har öppnat för islamism och fundamentalism både inom islam och kristendomen. Här råder en antiintellektualism och en uppmuntran till känslor, tro och vilja. Hitler vann inga framgångar med rationella argument som var faktabaserade, han nådde framgångar genom känslomässig manipulation.

Så nu är vi där igen. Alarmism, känslomässig manipulering och skrämseltaktiker som leder folk i den riktning man vill ha dom. Det vill säga, inte i eftertänksamhet, faktakoll och förnuft, utan i springande horder som man till syvende sist kan kontrollera med vapen.

Stefan Löfven tycks drivas av ett kall. Hans familjeengagemang inom Tro och solidaritet har öppnat sekten till allt fler fundamentalister. Inte bara Pingströrelsen men en rad andra fundamentalistiska sekter likväl, både kristna och islamska, som det finns flest av i landet. Sedan har vi ytterligare en fundamentalistisk politisk sekt, Katalysgänget, som kallar sig för reformister och vill antyda om någon slags kollektivt minne från ”fornstora dar”, nämligen då SAP satt länge vid makten, då vi hade gränser och reglerade invandringen allt efter vi kunde ta hand om den. Då staten och kapitalet satt i samma båt, delade på monopol, eftersom de annars aldrig skulle ha vuxit sig så starka utan folkets stöd via staten. Då skapade man reformer för att tysta kritiken och för att skapa acceptans till SAP s stöd till privatkapitalet. Nu slår sig Reformisterna ihop med fundamentalisterna inom Tro och solidaritet. Det nya fundamentalistiska partiet Nyans behöver inte åtrå regeringsmakten för att kunna få starkt inflytande i landet. Med stöd av SAP, Tro och solidaritet och alla tänkbara varianter av fundamentalism kommer de få makt. I likhet med SD kan dom ta över en kommun och prägla den med sin politik och då får dom ju ett svenskt kalifat, så slipper dom trängas nere i Syrien.

Klassyn och samhällsklassers roll som drivande krafter i samhället förnekade man redan från början inom SAP. Idag stöds denna hållning av individualismen och alla individers ”unikhet” där det ankommer enbart på individen om framgångar sker eller ej. Var och en är sin lyckas smed, heter det i propagandan. Samtidigt som man dumpar ner ansvaret från myndigheter på individen. Man döper om klasser till att heta ”socioekonomiska områden” vad som nu menas med det. Där det finns människor torde det också finnas sociala sammanhang som vilar på ekonomi. Så är alla samhällen byggda. För att förklara bort ökad kriminalitet, myndigheters inre kollapser, undergrävande av den rättsstat vi en gång byggde talar man om ”utsatta socioekonomiska områden”. Det talas om barnfattigdom som om barnen skulle vara fattiga medan deras föräldrar är rika. Man delar upp familjen för att inte sätta den i ett klassammanhang. Som om per automatik människor blir kriminella för att dom är fattiga. Det är en medelklassyn, en uppkomlings syn på underklassen. Den är inte bara falsk men riktigt korkad likväl. Medelklassen lär väl bli varse vad det lider.

Det är lite symptomatiskt med det mode som gäller. Medelklassen köper dyra byxor med hål i, för att man har råd att leka fattig. Dessutom går man runt med Gällivarehäng så att rumpfåran syns så snart någon böjer sig fram. Jag tycker det ger en bild av vårt samhällsläge, nerhasade och trasiga brallor som kostar skjortan.

Hittills vare sig reformister, vänsterfolk eller någon annan har framkommit med kritik av värde. Opportunismen och klasslösheten inom SAP har vuxit till fulländning. Det går inte att blir mer opportun än att krypa under alla borgerliga skinn, kliva rejält högerut, slå sig samman med fundamentalister av olika schatteringar, stänga av förnuftet, intellektet och ägna sig åt känslomässig propaganda. Förfallet är uppenbart. Dimman tätnar och man ser inget men kliver på ändå, med risk för att kliva ut för stupet. Men då är det för sent.

SAP har medverkat att skapa en överbyggnad baserat på en ekonomi som drivs av privatkapitalets intressen. Det har förekommit olika försök att kontrollera kapitalet som med tex. Löntagarfonderna. Men då var det redan försent. Det blev ju ett enormt motstånd och givetvis omöjligt att genomföra. EU är resultatet av den internationella monopolismens seger och överlägsna styrka. Med EU inträdet satte också SAP sin namnteckning på sin egen dödsattest. Den socialdemokratiska rollen är över, den att vara bro mellan arbete och kapital, mellan de olika klasserna. Medelklassen har vuxit sig stor och stark, överklassen klarar sig jämt och underklassen består av blandning av arbetare, utslagna och akademiker. En hop individer, inte en medveten samhällsklass med en enhetlig roll i produktionen. Nu har vi både AI, robotar och fattiga människor som kan arbeta billigt. Vi behöver inte ha en inhemsk arbetarklass. De som lever här utan att arbeta blir lönsamma också. De får påminna om vad som sker ifall man ställer för höga krav och att det lönar sig att inte bråka. Var och en är sin lyckas smed.

Den korporativistiska överbyggnaden med framförallt SAP s signum är så välbyggd att Mussolini skulle gråta av avund. Om vi tänker oss att alla större företag, institutioner, myndigheter, banker… är små pyramider, så har topparna på dessa pyramider gemensamma intressen sinsemellan och inte till alla dem som ryms i pyramiden. Man skapar en makthegemoni som tillsammans verkar i gemensamma maktintressen och det är därför b.l.a. tjänstemannakåren inte längre är tjänstemän, att tjäna folket, systemet, utan gör det nu som politiska aktivister i korporativismens tjänst.

Överbyggnaden i ett samhälle präglas givetvis av basen, ekonomin, fundamentet samhället vilar på. När vi hade gränser, hade vi styrfart. Vi kunde fatta beslut som påverkade samhället. Nu har man slängt ut barnet med badvattnet, inte bara hos oss, men även de gamla öststaterna efter murens fall. Globaliseringen är ett dyrköpt faktum och fascistiseringen, nazifieringen av våra samhällen likaså.

Oavsett hur mycket den fundamentalistiske statsministern talar om nazism inom SD, så har han lierat sig med gamla Lantmannaförbundet, tillika Bondeförbundet, alias Centerpartiet från vilket inte bara gamla och nya Furugårdare ynglar av sig och en rad andra nazister. Jo, nazister finns i flera partier, nazistiska uppfattningar likaså. Men en fundamentalist, en dogmatiker behöver inte ta sådana hänsyn. Många har lämnat SAP och funnit sig till ro inom SD, väcker inte sådant en rad frågor? Åtminstone en fundering?

Den nödvändiga omställningen kommer kräva politiskt ledarskap, vilket vi har saknat sedan 1986, politiska muskler och klokskap. Det kommer kräva auktoritära beslut som inte är bekväma för alla. Är besluten rätt och kloka, måste man kunna stå pall. Sådana ledare har vi inte haft på länge. För att driva igenom obekväma beslut krävs det förankring hos folket och inte som nu, ett fjäskande för röster. Kanske vår 4 års demokrati får sättas på paus för en tid tills det är stabiliserat. Finns inte det modet kommer vi att få ett auktoritärt styre ändå, men då av en helt annan kulör. Kom sedan inte och säg att ingen varnade.

Citat tagna ur min bok: Den stora myten, filosofisk-teoretiska grunder för den ”svenska modellen”, Humanakademien förlag.

Annons