USA är på dekis. När ett stordjur går mot sin död, blir det farligt. Många är de imperier som genom historien ar ansetts vara himmelska och oförstörbara. Men alla pikar för eller senare och därefter faller isär. De vitala system man skapar för makteliten, växer med tiden fast och blir till hinder istället för en tillgång i samhällsutvecklingen.
I antika Grekland myntades begreppet ”demokrati”. Demos = folket och kratia = styre. Således folkstyre. Då avsåg man med ”folket” vara de ”fria männen”. Dvs. slavägarna. Vilket innebar att folket i den antika demokratisynen var ett överskikt och en elit i samhället. De andra människorna räknades inte. Varorna producerades av slavar som bidrog till en cirkulation av varor och handel och överproduktion och gjorde deras ägare rika. Då det var flera slavägare och det förekom konkurrens, gällde det att diskutera och komma överens sinsemellan. Vid tvistemål var det majoriteten som avgjorde. På så sätt skulle alla slavägare tjäna på det, alternativet var krig och förstörelse.
Idag menar de flesta med begreppet ”folket” innefatta alla levande inom ett gemensamt, avgränsat området. Vi säger att demokrati är detsamma som att alla vuxna medborgare har en röst vid allmänna val, till beslutande församlingar. Det låter betryggande. Men hur ser det egentligen ut?
1. Styrningen av landet sker genom olika politiska partier representerade i riksdagen i en demokrati. Ett parti har gemensamt program och stadgar, som tydliggör målsättning och syfte med sin politik. Stadgarna visar på vilka villkor man kan vara medlem i partiet. När det kommer till val, väljs olika partimedlemmar att representera partiet och placeras på olika vallistor, som medborgare får rösta på. I sin helhet eller kryssa för något namn man vill ska komma högre upp på listan med chans att få en plats i beslutande församling. Detta låter bra.
2.För att komma ifråga måste man ha ledningens stöd eller ett starkt stöd inom partiet.
3. En tredje väg är att man själv är aktiv, skaffar ett stöd och lobbar. Kan vara för egen del eller för någon annan. Allt låter begripligt.
Ungdomar som är fostrade i ett ungdomsförbund och har rasat av sig tonårstrotsen mot moderpartiet blir så småningom upplockade av moderpartiet, fortsätter där sin partifostran. Dessa politrucker har sällan någon erfarenhet av ett vanligt liv i arbete, med motsättningar och problem på sin arbetsplats. Utan att ha någon att vända sig till, att få hjälp från. Dom är invanda med att alltid ha någon som kan fixa, trixa och har kontakter och ger möjligheter. De har sin karriär utstakad och ett koppel av stöttare. De ingår i någon av de drivna linjerna inom sitt parti och får backning av likasinnade, samtidigt som motståndarna blir dom som driver en annan linje. Men dom står ju inte ensamma mot sina motståndare. Till skillnad från de flesta av oss. Ja, som det brukar vara. Men betänk, dessa har ett pansar, skydd, stöd och utvägar. Man sällar sig till den ena eller andra linjen inom partiet mer sällan av ideologiska skäl, oftare av taktiska och opportuna skäl. Där man har sin uppbackning.
Makten känner sig själv, bäddar i boet, använder sig av olika verktyg för att säkra och garantera fortsatt maktelit.
Kritik inom ett parti är oftast tillåten när det är tillräckligt många bakom den. Enskilda kritiker, isoleras och tystas. En enskild kritiker kan man behandla som mindre vetande och inte ta på allvar. Skulle dennes kritik vara befogad, är det större skäl att tysta och förminska kritiken med olika härskartekniker för att förhindra att flera hakar på.
Här är bland de största misstagen de s.k. demokratiska partierna gör. De agerar grundläggande antidemokratiskt.
Kritik är syre inom vilket område som helst. Kritik ska vara saklig och underbyggd och godtagbart framförd. Den kan också innefatta att man tänker högt och är undrande, utan djupare kunskap, man reflekterar. Det ska också bemötas med respekt och förklaringar. Vulgäriteter är inte detsamma som kritik. Inte heller manipulation. Argument får tala, öppen kritik ger syre och syre ger liv.
Politrucker, byråkratiska politiker är rädda för kritik, rädda för att deras makt ska ifrågasättas. De uppfattar kritiken mot dem personligen då hela den politiska karriären är uppbyggd på personliga vinningar. De ser inte kritiken som den tillgång den är till kollektivet, till det man ska leda. Dom ser inte att en välgrundad kritik är en tacksam möjlighet att förbättra arbetet. Att med bredare förståelse kan man också komma till bättre lösningar.
Så dödar man det öppna, ärliga, demokratiska samtalet. Istället befäster man makten och skaffar sig en bunker från vilken man skjuter utåt.
Spelet om Nato, måste vara den mest utstuderade manipulation vår s.k. demokratiska stat har gjort mot sitt folk.
Vi har levt i en 200 årig tradition av alliansfrihet. Alliansfrihet i fred och neutralitet i krig. Detta har tjänat oss väl men det har också tjänat andra. Vi har heller inte varit i krig sedan 1809. Nu har vi en socialdemokratisk regering som kastar detta överbord. Skyller på Ukraina och kör över svenska folket med slughet, taktik och förslagenhet. Sådant man beskyller maffiosoregimer för att göra.
USA och väst är på dekis. Det sker inte på en gång, men balansen svänger bit för bit över till öst och Asien. Kina, Ryssland, Indien, Iran och en rad asiatiska länder samt arabländer har ingen anledning att prioritera väst och framförallt USA. Kina har gjort i likhet med vad USA har gjort för länge sedan, nämligen kolonisera Europa, Afrika, Latinamerika och skaffat sig en världshandel som styrs med öppna diktatoriska medel. De låtsas inte ens vara demokrater. Kina köper pöbeln med lågvaruskit och krimskrams. USA förlorar mark. Ett desperat döende djur är farligt. USA använder Nato i sitt försvar för att behålla världsherravälde. Därför utnyttjades Ukraina. Kriget i Georgien tex. ledde aldrig fram till detta vi ser nu.
Så slänger regeringen in Sverige i käftarna på de stora kämparna om världsherravälde.
Vi kunde ha förblivit alliansfria och hållit oss utanför kampen om världsherravälde. Vi har inget i den kampen att göra, förutom att bli ett redskap för USA och utplåna oss själva. De rika vill alltid ha mer.
Frågan kvarstår. Varför säljer ni ut Sverige?
ÖB Bydén fick frågan om vad han tyckte om att Sverige ska söka Nato medlemskap. Han svarade: ”Det är bra att vi blir medlemmar i Nato.”
ÖB är chef för svenska försvaret. Militären är underkastad politisk styrning som baserar sig på fria val till en riksdag. ÖB har ingen rätt, i likhet med kungen, att ge uttryck för en politisk åsikt offentligt. Han ska följa den politik som råder tills det blir en ändring.
Det var ett misstag av grov kaliber att ÖB uttalade sig i Natofrågan i detta läge.
Men ingen har reagerat!
Slapphet råder, som vanligt. Ingen tar ansvar. Medborgarna håller tyst. Då får man också de ledare man förtjänar.
Ytlighet och manipulation råder. Det är kommersiella reklambyråer som leder Sverige. De ”utbildar” politiker i hur de ska manipulera och komma undan. Hur de ska prata utan att säga något. Man slingrar sig, babblar utan innehåll och man smiter från ansvar.
ÖB skulle ha hållit käft. Han skulle ha svarat på frågan på följande sätt: ”Om Sverige går med och blir godtagen i Nato, så hanterar vi det. Om Sverige inte går med i Nato, så hanterar vi det.” Det är ÖB.s uppgift. Politiska ställningstaganden från en ÖB sker i länder där militären för en egen politik, något som vi har sagt nej till.
Bydén är en sympatisk person, vi har hört honom i Sommar och i olika sammanhang. Men han är främst en statstjänsteman. Då krävs att man är en oförvitlig sådan ifall man ska vara trovärdig. En trovärdig ÖB är en förutsättning för en demokrati.
En samlad riksdag, förutom Vänsterpartiet, har vänt på en femöring i Natofrågan. Ett ofantligt svek gentemot det svenska folket. Ett historiskt svek. Makten har dragit nytta av den fredskultur vi har odlat i 200 år. Av den självklara hållningen majoriteten av befolkningen har haft gentemot alliansfrihet. Vi är bortskämda och har tagit den för given. I ett korporativt samhälle som vi växer in i allt mer, har makten ingen enskild partifärg. Makteliten är enig, man har bestämt att Sverige ska ställa sig till förfogande till stöd för USA via Nato. Då får vi sälja vapen och nyttja dem. Då gynnar vi miljardäreliten och dess bihang, lojala politrucker.
Det är ett historiskt svek och en skam. Det är det sista rycket i rester av den svenska socialdemokratin. Den är död.
Dom resonerar att bara man sitter vid makten så är det bättre än att inte vara där. Så tänker en inskränkt, linjärt tänkande och alienerad maktmänniska. Som blandar ihop personliga vinningar och fördelar med folkets.
Nej, Andersson, Staten är inte du, för att travestera en annan gammal envåldshärskare.
Var kritisk vid valurnan. Rösta inte slentrianmässigt. Ska vi hålla kvar resterna av demokratiska vinningar vi har uppnått genom hård kamp i många år måste vi:
GÅ OCH RÖSTA!
Rebecca Hybbinette 