VAL

Vi har haft val. Ett val mellan en säck potatis och en säck potatis. Vid närmare beskådan kan vi se lite fläckar på en potatis där och lite fläckar på en potatis här. Men likväl, så lika. Vi får i vårt valfrihetsland välja mellan hamburgerrecept på ett vis, eller hamburgerrecept på ett annat vis, men likväl hamburgare.

Den ”fria marknadens valfrihet” har vi fått som ett mantra med nappflaskan. Det matas på utan en minsta reflektion över vad den s.k. ”fria marknaden” verkligen står för. Inte ens nu, i globaliseringstider, väcks den minsta tanke och undran i vad består denna frihet. Vems frihet?

Krämarnas och hycklarnas svar blir unisont ”konsumenternas” frihet!!!

Jo, vi konsumenter i landet ”Konsumentanien” har just genomfört ett val. Ja, mellan en säck potatis och en säck potatis. Således stämmer deras påståenden, eller hur?

Det är hycklarnas och krämarnas frihet. Men dock, inte alla hycklare och krämare. Småfolk göre sig icke besvär. Bara dom som förmår hyckla mest och stjäla till sig stora värden. Eller är det inte att stjäla, när man lägger beslag på ett lands råvaror, säljer dom på en världsmarknad för hittepåpriser som andra krämare och hycklare har bestämt?

Vi får välja mellan potatis och potatis. Men vi fick inte välja mellan alliansfrihet i fred och neutralitet i krig eller att ingå i USA:s krigargäng NATO.

”Sverige behöver inte NATO för fred men NATO behöver Sverige för krig”

Så formulerar motståndet verklighetstillståndet. Men bryr sig verkligen den avdankade potatisregeringen och den kommande potatisregeringen om detta?

Är vår enda förtröstan ottomanen Erdogan? Kurderna fick tillgång till yttrandefrihet och satir i ” Svenska nyheter” och ägnade sig åt svidande politisk satir. Det fick ”vetoturken” svälja. Vilket han gjorde med möda och svensk ambassadörshjälp. Ja, den medeltida gubben är svenska folkets enda hopp, att han står fast vid att inte släppa in oss i NATO. Men tro inte på det. Det finns många potatisrätter i det turkiska köket också. Medeltida paschor ska man inte lita på. Fråga alla dom som var förtryckta av det Ottomanska imperiet. Dom har inte glömt, speciellt nu, när tongångarna börjar eka medeltid.

Vi har genom vår alliansfrihet hållit oss utanför krig i över 200 år. Vi kan fred, diplomati och politisk bordellverksamhet. Oavsett vad man anser om det hela, har det hållit oss utanför krig och vi har samtidigt kunnat bistå dom som krigar med att medla fred. Vi har kunnat ta emot krigsoffer. Givit en fristad för att läka sår. Men vi kan inte krig och kris. Medelklassen börjar redan fylla etern med allehanda tips för hur den ska hantera kris och krig. Konsultera sina banker för omplacering av pengar. Skaffa giltiga pass och biljetter till öar av lättja. Den lägre medelklassen kommer i god ordning, som vanligt, ställa sig och heila. Så som man gjorde på Östermalm när nazi-tysktågen for genom landet.

Nu har vi sålt ut allt vi har uppnått, våra gränser, starka fackföreningar, förhandlingspolitisk kultur, svensk modell, högkvalificerad teknologi och industri…

För en s.k. ”gemensam” marknad. Ni vet den, som är de starkaste krämarnas marknad. Vars beslut drabbar oss och som fattas i något bankrum, på en anonym adress, utan insyn, utan påverkan. Nu gäller det inte bara en marknad inom egna gränser, som vi beslutar om och som söker sig ut i värden. Nu ska vi slåss och jämföras med gamla kolonialländer och före detta diktaturer, med hela deras historia och förmåga, här hos oss, på deras premisser. Länder med en historia från vilken dom kommer att gräva ur, när förhållanden börjar likna Europa som för 100 år sedan.

Jag röstade nej till EU. Jag fick rösta om EU. Jag fick rösta om Euro, givetvis nej där också. Det blev inget euro, inte pga. min röst, utan det passade inte krämarverkstaden. Majoriteten var mot EU. Ingvar Carlsson blev rädd och sprang runt i landet och skrämde pensionärer för döden, så att vi lyckades glida över 50 % strecket med någon procent, för att sedan efter EU omröstningen, åter bli en majoritet mot EU. Det går lätt att skrämma gamlingar som går i barndom. Därefter höll man tyst i 10 år samtidigt som man lät implementera nya regler och lagar med hänvisning till att det var EU. Efter många år börjar saker att inte fungera så som vi var vana. Det är inte längre Axel Oxenstiernas struktur vi följer. Nu är det ett sammelsurium av gamla imperialist och kolonialiststaters ordning och erfarenheter vi tar in.

Vad kan vi om sådant? Vad har detta med oss att göra?

Jag sa då 1994 att vi kommer få problem, att EU kommer upplösas och kanske komma i krig. Vart är vi på väg?

Vårt land hänger som en hängpatt från Nordpolen, mellan öst och väst. Vår placering är där den är, utmärkt läge för att vara en neutral och alliansfri buffert. En tillgång för alla och framförallt, för oss.

Men också, en utmärkt placering för att vara garage åt atombomber, främmande militär och vapen. En utmärkt plats, för att låta kriget rasa och skydda stormakternas egna heliga territorium. Har det inte funnits någon av potatisarna som har tänkt på det? Inte ens bland de potatisar som in i det längsta sa att vi aldrig ska gå med i NATO? Har det bara blivit mos av dem?

NATO fick vi inte rösta om. Detta blev vi överösta av, när skurhinken tömdes. Man hade tagit steg för steg, hållit tyst om målet och konsekvenserna och ställt oss inför faktum.

Med all rätt, kanske. Det finns ingen oppositionell styrka i landet, ingen mobiliserade. Ingen varnade, förutom en liten fredsskara som har varnat i alla år. Sådana man kan strunta i naturligtvis, för den som har makt. Ingen lyssnade på oss av kuriosa ens. Vi har ju demokrati och den som har makt kan strunta i dem man inte gillar. Den som inte har makt, tvingas stå ut med alla stollar. Dom som är nära makten som borde ha kunnat tyda alla tecken och all samarbete mellan de olika potatissäckarna ovanför våra huvuden, gjorde inget.

Nu har vi fått välja mellan potatis och potatis. Fast potatis, lös potatis eller potatismos, är ändå bara en formsak. Innehållet förblir – potatis.

Med det sagt, återstår den sista frihetsfronten – yttrandefriheten.

Starka är de krafter som vill begränsa den, rumphugga den, styra den för att helt krossa den.

Fanatiker ropar efter blasfemilagar, att kunna förbjuda religionskritik. Kunna förbjuda jämförelser av olika ideologier om de så är materialistiska eller idealistiska, ovetenskapliga med övernaturliga fenomen eller sagoberättelser, så vill just de som är längst bort från vetenskap förbjuda sådana jämförelser.

En obildad journalist på SR, P1, uttrycker sig på ett sätt så att det uppfattas som att det skulle vara omöjligt att jämföra islam med ideologi och politik. Detta skedde på lördagen 8/10. Bevisligen kan hon inget om islam ej heller om de muslimska länder som styrs av olika tolkningar av islam. På detta sätt sopas vägen framför allsköns antidemokratiska element, av aningslösa dumskallar med makt, potatisskallar och andra nyttiga idioter, som bara vill vara PK och till lags utan krav på sig att åtminstone försöka bilda sig något. När man har lagt sig platt, marscherar svinen!

Ja landsmän, ryt ifrån medans du kan, annars pluggas käften igen med potatis!

Annons