MINNET ÄR EN FANTASTISK SKULPTÖR

Jag minns hur jag blev upptryckt mot en stenvägg på Hötorget 1968, av ilskna ”revolutionärer”. De kallade sig så. De var maoister. De beskyllde mig för att vara en ”revisionistdjävul”. Detta var för att jag stödde arbetarstaterna. Jag är ju arbetarklassbarn, varför ska jag då stödja rikemansklubbar som använder sig av sådana som mig till att elda med? Arbetarstaterna gav arbetarungar som mig en chans. Så blev det också för min del.

Sedan följde åren av engagemang för och emot. För arbetarklassens välfärd. Mot USA imperialismen. För Kinas ”kulturrevolution”. Mot Sovjet i Tjeckoslovakien…

Medelklassbarnen som valde Mao som sitt föredöme, tågade ut på Gärdet i Stockholm kl 04.00 på sommarmornarna (ja, dom kan ju inte gå till överdrift och hålla på när det är kallt också!) för att ägna sig åt fysisk träning. De torterade varandra genom att doppa huvudena i vattenhinkar och tvinga fram borgarklassens bekännelse. Då de alla var borgarbarn, fanns där mycket att bekänna inför den store ledaren Mao…

Det som förenade alla dessa fanatiker av olika schatteringar, var deras gemensamma hat mot Sovjetunionen. Där smalt höger och ultrahöger, statsmakterna, Riksdag, samman med ultravänstern.

Att hata Sovjet, var legitimt. Man hatade också USA imperialismen. Tiden gick och slutligen hade man lyckats knäcka Sovjet, genom bojkott, valutabojkott, påtvingad upprustning osv. Sovjet och öststaterna kanske pikade någon gång på 70-talet. Sedan var de tvungna att försvara sig och krafter återstod ej till folkets välfärd, vilket var huvudfrågan. Korruption och slutgiltigt fall för alla Warshavafördragsländerna.

Det gavs ett handslag till Gorbatjov att Nato inte skulle komma för nära Rysslands gränser. Behålla distans och ömsesidig respekt, var det möjligt?

Givetvis inte.

30 år senare har gamla samarbetspartners, eller beroendepartners… gått till andra sidan, åter för att vara beroende. Självständighet tycks inte vara lockande för de gamla öststaterna. Istället för Sovjet, är det Nato/USA som gäller. Så kanske man slipper ”Sprotifiskburkar” och får dricka Cocacola, istället. Världen är ju fantastisk.

Jag minns också hur vi tågade i demonstrationer mot kärnvapen. Hur där deltog framstående socialdemokrater, en och en annan liberal och man kunde även finna någon Centerpartist, bland kommunister och en allmän vänster.

Maoisterna var upptagna med viktigare ting än att protestera mot kärnvapen, så de deltog inte. Det var bara ”revisionisterna” som klampade på i leden.

Historiens spiral vrider sig ett varv till och nu är vi där igen, men bara tillsynes annorlunda, men i sak känns det igen.

Motståndet mot USA-imperialismen, fortlever. Vi som inte vill vara under klacken på imperialister och stormakter har inte förlikat med att just vara det – under klacken. USA-imperialismen expanderar och finner nya marker. Gamla öststater är ju nästan självklara. Men man ger sig också på gamla neutrala stater som oss. Vi ska vara buffert, testområde och hotell för kärnvapen och ta första smällen mot Ryssland. Så praktiskt.

Bland anti- Natosammanhang, dyker det upp gamla maoister. Dom som hatade Sovjet, vurmar idag för Ryssland. Putin får ersätta Mao. Putin växte upp i Sovjet, som Maoisterna inte gillade. I arbetarstaten fick han utbildning, mat och husrum. Hade han tillhört det ”fria Väst”, hade han troligtvis förblivit den gatupojke han var från början. Nu har gatupojken flyttat in i slott, som det ryska folket har betalat, utan att bli tillfrågat. Putin blir för dessa gamla Sovjethatare, den gode representanten för Ryssland och mot USA-imperialismen. Att Putin och hans gäng drivs också av imperialistiska drömmar har för dessa ingen betydelse. Asiat-imperialismen är bättre än USA-imperialismen. Så resonerar hierarkister och dom som ständigt söker sin starke ledare.

För en gammal krake som jag, som inte lägre har någon arbetarstat att hoppas på, har knappast något att vinna i att stödja en fascistoid maktgalning i öst, när jag inte gör det i väst.

USA- imperialism med Natobaser över hela världen är knappast något som är bättre eller sämre än ryssimperialism förenat med Iranimperialism, Turkimperialism och Kinaimperialism. Den Asiatiska -imperialismen och förtryck när den väl har fått tillräckligt med luft under vingarna kommer få USA -imperialismen att verka landsortsmässig.

Romarriket föll – också. Då skyllde man på de germanska gruppernas framfart, vilket var en delsanning troligen. Den ekonomiska basen var i svajning och överbyggnaden gungade och brakade ihop på sina ställen. Det gav små luckor för uppkomlingar att ta sig fram. Uppkomlingar är inte alltid trevliga att ha att göra med, men nödvändiga för förändring. Så även under Romarriket.

Ryssland är mer asiatiskt än Europeiskt i sin historia och i sina olika kulturer. Man kan hantera kineser och fanatiska fundamentalistiska islamister. Man kan hantera även de ljumma muslimerna. Det finns vana och erfarenhet. Detta kan inte amerikanare göra. Men asiater kan inte heller hantera amerikaner. Amerikaner är ett folk som är ett hopkok av alla möjliga nationaliteter som har flytt fattigdom och elände, vars enda hierarki och ledsnöre är vinst. I USA finns inga nedärvda genom sekler, hierarkier, hederskulturer, klanförhållanden, patriarkala ordningar osv som i Asien..

Dom som bestämmer inom den Asiatiska -imperialismen behöver ha kapital, sin hierarkiska position, vapen och en särskild kroppsdel. Även dumskallar, får bestämma om de har denna kroppsdel. Inte sällan bekräftar dessa patriarkala hierarkier att de tycks huvudsakligen tänka med just denna kroppsdel, också.

Det lite barnsliga USA aldrig har förstått är att i just dessa nedärvda hierarkier sedan tusentals år, finns en nedärvd kultur som säkert också bär någon genetisk prägel hos människor. Även bland välutbildade så ställer man in sig i ledet vid fara. Eller vid möjlighet till herravälde.

Alla osjälvständiga människor vill ha någon som visar med hela handen, som tar ledningen och säger vad folk ska göra. Tro mig, det går 13 på dussinet, av just sådana osjälvständiga människor.

Att vilja byta ut USA-imperialismen mot Asiat-imperialismen är att gå från glöd till flammande eldar.

Maoisterna gjorde sitt val på 60-talet. Deras ställningstagande idag skiljer sig inte i sak från då. Hade de varit tonåringar under 2:a Världskriget, betvivlar jag inte var de då skulle marschera.

Vi som stödde arbetarstaterna i hopp om att det skulle bli bättre för arbetarna marscherar mot USA-imperialism och mot Asiat-imperialism. Vi värnar om ett neutralt och alliansfritt Sverige. Den kampen och den förhoppningen om att det skulle förbli så, är förrådd.

Att vara mot Nato- är inte detsamma som att vara för Asiat-imperialism. Det är inte detsamma som att springa Putins ärenden. Inte detsamma som att springa Erdogans ärenden, eller den fascistiska-islamistjuntan i Irans, ärenden.

Att vara mot ett svenskt medlemskap i Nato och även i EU, är att värna om det svenska folkets intressen, utan att exploatera och utnyttja andra människor. Det är att värna om vårt territorium och skydda det från stormakters lystenhet.

Vi hänger från Nordpolen som ett ”hängbröst”, mellan öst och väst. I traditionell USA strategi, är vi tillräckligt långt bort från USAs gränser, för att kunna offras för USAs intressen och alla ”fria folk” som det heter, intressen.

Vietnam var ju också i USAs intresse och lagom långt bort. Det gick ju bara åt en generation i det kriget och dom går ju att ersätta. Vilket man har gjort med hjälp av bla. inflyttning. Ju mer, ju billigare arbetskraft. Vad är det som är så svårt att fatta?

Den svenska politiska makten i alla sina uttryck och schatteringar har sålt ut vårt folk och våra mest humanistiska intressen. Att få leva, växa, arbeta och dö som värdiga människor i en värnad miljö. Inte att skicka våra barn och barnbarn i krig för att skydda miljardärer och dess svans, intressen.

För ett gammalt lärarhjärta plågar det mig något, jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Min strävan har alltid varit till ljus och bildning. Jag trodde att bildade människor, människor med tillgång till utbildning, till kultur… skulle bli kloka människor.

Istället har vår gratisutbildning, våra gratis bibliotek, våra möjligheter till kulturell förkovring, drunknat i ytlig reklam om ytliga ting. Ting som förstör våra sinnen och vår planet.

Jag träffar på barn på högstadiet som inte kan skriva alfabetet. Som inte kan skriva ord, då de inte vet hur de slutar. Nej, inte invandrarbarn. Barn med svenska språket i generationer. Barn försummade av sina föräldrar som inte anser det vara viktigt nog att hålla efter, träna, förkovra och träna barnen ta del av bildnings och kulturella skatter vi har.

Bara man tjänar pengar, behövs inget annat, tycks dom tänka.

Att tjäna pengar, det är väl vad skjutgangsters gör också, eller hur? Dom tycks ju inte heller vara så bevandrade i litteratur och bildning. Vari finns skillnaden?

Kommen till den nivån i vår kära monarki, var det inte svårt för våra politiska opportunister att marschera över folkets ryggar. Utan skam för det förräderi man har gjort. Utan att följa de vanor vi har av att diskutera, diskutera och diskutera tills dess vi fattar ett beslut.

Nej, Die Dumme Schweden, som dom säger i Tyskland, stupid Swedes, som dom säger i USA… är ju bekräftelser som pekar på att enbart och endast Sverige svenska korkskallar hava och att just dessa ser sig som en gåva av Gud till mänskligheten.

Det är i detta drömmen om ljus, bildning, klokskap och förståelse har hamnat. Vi det stora undret i världen bor i ett hängbröst från Nordpolen, med ett folk som är organiserat i Bekvämlighetskommittee´n och i Dumskallarnas Riksförbund. Vi rider ut i världen med blanka rustningar och viftandes med våra bajonetter av morötter. Vi ställer oss till förfogande för de coola och starka och bockar tacksamt för den bit tuggummi som sträcks fram ur Nato-näven.

Alla patetiska vurmare för det s.k. ”svenska” det ”ädla folket”…deras roll blir ju som vanligt att vara pajasar i krigsunderhållning för soldaterna i strid.

Vi har en Riksdag som anser att vårt folk duger enbart till att exploateras och vara kanonmat. Ska vi vänta tills man skjuter ihjäl dom som ställer kav, dom som är kritiska, dom som avslöjar oegentligheter, dom som kostar för mycket, dom som är för många…???

Vi är på väg dit och ni vet väl vad det kallas, eller hur?

Annons

TOMTEVERKSTADEN FILAR PÅ I TOMTEBOLANDET

Juletid och vinterfrid. Midvintern har öppnat dörren till ljuset. Men i tomteverkstaden är det mörkt. De filas och snickras. Målas och skyles över. Det tisslas och tasslas men inget sägs högt och ljudligt. Alla vet ju att tomtar ständigt är aktiva. Efter jul, för att förbereda nästa. Från att vara snäll och även tillsynes menlös liten filur, visar han passiv aggressivitet. Han rustar för krig.

För 100 år sedan rådde aggressivitet som ett resultat av det misslyckade 1:a världskriget. Man uppnådde inte kapitalistisk Shangrila och började snegla på dom man ansåg orsaka det ständigt inneboende kapitalistiska misslyckandet. Det går allmänt under beteckningen ”Kris”. Det är då agnarna skiljes från vetet och det överflödiga dödköttet skärs bort från samhällskroppen. De som är i vägen, de som kostar för mycket, de som vägrar underordna sig… blir man av med. När man blir av med det, kan man börja om på nytt, med billig arbetskraft etc.

Nu är vi där igen,spiralen har snurrat ett varv och tillsynes är det olika, mellan då och nu, medan till innehåll handlar det fortfarande om kapitalismens inneboende kris. Strävan efter monoteismen i kapitalismens värld är den monopolistiska strävan. Alla monopol är gudar och det finns ju bara en gud… således bör det sluta med ett monopol för allt. Det är kapitalismens strävan och tävlan.

Men alla andra monopolgudar håller inte med och då måste man rensa ut. Det är vad som håller på att ske nu.

Tomtarna tisslar och skyggar för ljuset, trots att midvintern är passerad. Man har stora planer för kommande jul. Men man har svikit alla dom som har trott att den omtänksamme tomtenissens ständiga aktiviteter är till för att värna gården,värna värdfolket. Nej, tomten har blivit lömsk och svekfull. Tomten har gått bakom ryggen på värdfolket och gårdens alla inneboende och lierat sig med Stortrollet. Stortrollet är ökänd för sin klumpighet, sin girighet och för sin inskränkthet. och enfald. Men det som gör Stortrollet mest känt, är dess enorma styrka och kraft. Som en råbuse kan det slå till där man minst anar och vända saker opp och ner.

Men vad har hänt i Tomtebolandet?

Man säger att nu måste man mobilisera alla tänkbara för att ensam ”stå mot ryssen”. Först provocerar man ”ryssen”, sedan säger man att han är ett problem som man måste motarbeta och skydda sig från. Så har man lyckats skapa ett problem som man säger sig vilja lösa. Med andra ord, för att kunna få gå i krig, skapa ”nya resurser, nya positioner till andra monopol… ” måste man skära bort dödköttet först. Det gör man med krig.

Tomtarna tvingade in gården i EU, där det redan fanns en hoper av gamla kolonisatörer, imperialister och stormakter med sina fasoner, sin historia och sina önskemål. Men Tomtebolandet var inte öppet för det, eller hade förutsättningar för att implementera alla dessa stormaktsfasoner. Lagstiftningar, tillvägagångssätt, metoder och målgrupper… var helt annorlunda här i norr, i Tomtebolandet. Stormaktsfasonerna är sedan åtminstone 400 år begravda och glömda i Tomtebolandet. Men det gällde att gynna Stortrollet, att röja väg så det klumpiga trollet kan ta sig fram. Det har varit framgångsrikt. Gården har främjat billig arbetskraft och nu när det visar sig att det behövs kunnig arbetskraft, finns inte plats för dom som inte har klarat av nödvändig utveckling. Då struntar man i dom och de gör som de brukar hemmavid, i givna hierarkier, med vapen och våld, skapar man sina egna monopol, som inte har samma karaktäristik som de redan befintliga. Så drivs kapitalismen vidare, oavsett nation, kultur, kön, klass…

Första steget mot värnande om monopolen och ge dem möjligheter att exploatera underordnade resurser, vad det gäller människor och naturresurser var EU. Nästa steg håller man på att ta nu och det är ansökan om att bli en dörrmatta åt Nato. Innan vi ens är medlemmar vet vi att vår gård, ska stå ensam och mota ”ryssen” efter att han har blivit provocerad hit.

Allt prat som tomtarna sa om att man måste ha en ”hemförsäkring ” som gällde när man kom i trubbel, att det skulle finnas någon där som ställer upp… var ju som vanligt skäggmummel på spetsad glögg.

Vi var många som visste detta. Men det fanns aldrig någon som undrade. De goda feerna, som hör och ser, som sprider ordet… har tystnat. De upprepar Stortrollets gurglande ljud och försöker inte ens analysera vad de enfaldiga ljuden betyder.

Allt som sker i Trollskogen och i Tomtebolandet, tycks vara av naturfenomenkaraktär. De stora krafternas nyckfullhet, som man inte kan göra något åt, utan som bara finns där och som man måste underordna sig.

Vinden pinar och tomtarna söker skydd. Regnet piskar och tomtarna söker skydd. Åskan dundrar och blixtarna slår, tomtarna skyller det på det oundvikliga. Varelserna i Tomtebolandet förstår detta. Invånarna i gården tvivlar inte på naturens makter. Men dom undrar över en gåta, vad är det som får girighet, dumhet, falskhet och ondska låta? Är sveket mot gården med alla varelser i Tomtebolandet av naturen kommen? Är det ett naturfenomen att tvinga in gården i EU och sedan Nato? Är något annat som alliansfrihet, fritt från kärnvapen och fred, helt otänkbart? Har det inte varit i urminnes tider tomtarnas främsta uppgift att värna om människorna, djuren och växterna på gården?

Nu har tomtarna lierat sig med Stortrollet och alla småtroll söker sig till Stortrollets svans. De kelar med den, putsar den i hopp om att det otympliga trollet vänder sig om och skänker dem en blick. Men varför bemöda sig med det när allt han behöver göra är att lyfta sin jättefot och krossa dem om de inte gör som han vill.

Håll till godo, Tomtebolandet! Samla ihop dina varelser, stora som små, sätt dom vid gränsen mot Finland. Låt dem få en rysk-finsk bastu och rulla sig sedan nakna i snön. Lämna dina skogar till att bygga baser och härbärgera atomvapen som vi har hitintills lyckats hålla från våra gränser. Alla de små arbetsnissarna, som putsar och fejar, pysslar och grejar, sover med hjälp av Stortrollets artificiella medel kanske vaknar, men då är det för sent. Därför att vakna är visserligen förutsättning för att göra något. Men för att göra något, krävs det mod. Vilka har det? Var finns modet? Hos de svekfulla tomtarna? Hos de underdåniga tomtenissarna? Hos de tysta feerna? Hos de korkade småtrollen som känner upphetsning i Stortrollets skugga? Som om det vore dom själva som var förmögna till att krossa världen? Eller ska vi finna modet hos alla småpåvar, som försöker förlänga sina penisar i tron att det skulle tillföra någon manlighet? Nej, var finns modet att säga att tomten är död. Tomtenissarna har svikit sina uppgifter som av hävd har gått i arv sedan sekler. Var finns modet att peka på Stortrollets förödande, destruktiva dödsmaskin? Var finns modet att stoppa den?

Frågor ställda av små knytt, gömda under mossan i Storskogen.

Får dom svaret att det är naturfenomen och intet finns något att göra, ja, då förblir de där gömda under mossan, tills Stortrollet krossar dem med sin jättefot.

Men blir svaret på den givna gåtan, att ett Stortroll välter man, inte med styrka, men med klokskap, samarbete och gemensamt mål, ja då finns det mod. Men då får man söka det bland de minsta knytt, de mest oansenliga och förbisedda varelser. Ej bland storskrävlare, prestigepampar, ej bland falsknissar och förrädare. Nej, mod finns där du minst anar.

Sök det!