Juletid och vinterfrid. Midvintern har öppnat dörren till ljuset. Men i tomteverkstaden är det mörkt. De filas och snickras. Målas och skyles över. Det tisslas och tasslas men inget sägs högt och ljudligt. Alla vet ju att tomtar ständigt är aktiva. Efter jul, för att förbereda nästa. Från att vara snäll och även tillsynes menlös liten filur, visar han passiv aggressivitet. Han rustar för krig.
För 100 år sedan rådde aggressivitet som ett resultat av det misslyckade 1:a världskriget. Man uppnådde inte kapitalistisk Shangrila och började snegla på dom man ansåg orsaka det ständigt inneboende kapitalistiska misslyckandet. Det går allmänt under beteckningen ”Kris”. Det är då agnarna skiljes från vetet och det överflödiga dödköttet skärs bort från samhällskroppen. De som är i vägen, de som kostar för mycket, de som vägrar underordna sig… blir man av med. När man blir av med det, kan man börja om på nytt, med billig arbetskraft etc.
Nu är vi där igen,spiralen har snurrat ett varv och tillsynes är det olika, mellan då och nu, medan till innehåll handlar det fortfarande om kapitalismens inneboende kris. Strävan efter monoteismen i kapitalismens värld är den monopolistiska strävan. Alla monopol är gudar och det finns ju bara en gud… således bör det sluta med ett monopol för allt. Det är kapitalismens strävan och tävlan.
Men alla andra monopolgudar håller inte med och då måste man rensa ut. Det är vad som håller på att ske nu.
Tomtarna tisslar och skyggar för ljuset, trots att midvintern är passerad. Man har stora planer för kommande jul. Men man har svikit alla dom som har trott att den omtänksamme tomtenissens ständiga aktiviteter är till för att värna gården,värna värdfolket. Nej, tomten har blivit lömsk och svekfull. Tomten har gått bakom ryggen på värdfolket och gårdens alla inneboende och lierat sig med Stortrollet. Stortrollet är ökänd för sin klumpighet, sin girighet och för sin inskränkthet. och enfald. Men det som gör Stortrollet mest känt, är dess enorma styrka och kraft. Som en råbuse kan det slå till där man minst anar och vända saker opp och ner.
Men vad har hänt i Tomtebolandet?
Man säger att nu måste man mobilisera alla tänkbara för att ensam ”stå mot ryssen”. Först provocerar man ”ryssen”, sedan säger man att han är ett problem som man måste motarbeta och skydda sig från. Så har man lyckats skapa ett problem som man säger sig vilja lösa. Med andra ord, för att kunna få gå i krig, skapa ”nya resurser, nya positioner till andra monopol… ” måste man skära bort dödköttet först. Det gör man med krig.
Tomtarna tvingade in gården i EU, där det redan fanns en hoper av gamla kolonisatörer, imperialister och stormakter med sina fasoner, sin historia och sina önskemål. Men Tomtebolandet var inte öppet för det, eller hade förutsättningar för att implementera alla dessa stormaktsfasoner. Lagstiftningar, tillvägagångssätt, metoder och målgrupper… var helt annorlunda här i norr, i Tomtebolandet. Stormaktsfasonerna är sedan åtminstone 400 år begravda och glömda i Tomtebolandet. Men det gällde att gynna Stortrollet, att röja väg så det klumpiga trollet kan ta sig fram. Det har varit framgångsrikt. Gården har främjat billig arbetskraft och nu när det visar sig att det behövs kunnig arbetskraft, finns inte plats för dom som inte har klarat av nödvändig utveckling. Då struntar man i dom och de gör som de brukar hemmavid, i givna hierarkier, med vapen och våld, skapar man sina egna monopol, som inte har samma karaktäristik som de redan befintliga. Så drivs kapitalismen vidare, oavsett nation, kultur, kön, klass…
Första steget mot värnande om monopolen och ge dem möjligheter att exploatera underordnade resurser, vad det gäller människor och naturresurser var EU. Nästa steg håller man på att ta nu och det är ansökan om att bli en dörrmatta åt Nato. Innan vi ens är medlemmar vet vi att vår gård, ska stå ensam och mota ”ryssen” efter att han har blivit provocerad hit.
Allt prat som tomtarna sa om att man måste ha en ”hemförsäkring ” som gällde när man kom i trubbel, att det skulle finnas någon där som ställer upp… var ju som vanligt skäggmummel på spetsad glögg.
Vi var många som visste detta. Men det fanns aldrig någon som undrade. De goda feerna, som hör och ser, som sprider ordet… har tystnat. De upprepar Stortrollets gurglande ljud och försöker inte ens analysera vad de enfaldiga ljuden betyder.
Allt som sker i Trollskogen och i Tomtebolandet, tycks vara av naturfenomenkaraktär. De stora krafternas nyckfullhet, som man inte kan göra något åt, utan som bara finns där och som man måste underordna sig.
Vinden pinar och tomtarna söker skydd. Regnet piskar och tomtarna söker skydd. Åskan dundrar och blixtarna slår, tomtarna skyller det på det oundvikliga. Varelserna i Tomtebolandet förstår detta. Invånarna i gården tvivlar inte på naturens makter. Men dom undrar över en gåta, vad är det som får girighet, dumhet, falskhet och ondska låta? Är sveket mot gården med alla varelser i Tomtebolandet av naturen kommen? Är det ett naturfenomen att tvinga in gården i EU och sedan Nato? Är något annat som alliansfrihet, fritt från kärnvapen och fred, helt otänkbart? Har det inte varit i urminnes tider tomtarnas främsta uppgift att värna om människorna, djuren och växterna på gården?
Nu har tomtarna lierat sig med Stortrollet och alla småtroll söker sig till Stortrollets svans. De kelar med den, putsar den i hopp om att det otympliga trollet vänder sig om och skänker dem en blick. Men varför bemöda sig med det när allt han behöver göra är att lyfta sin jättefot och krossa dem om de inte gör som han vill.
Håll till godo, Tomtebolandet! Samla ihop dina varelser, stora som små, sätt dom vid gränsen mot Finland. Låt dem få en rysk-finsk bastu och rulla sig sedan nakna i snön. Lämna dina skogar till att bygga baser och härbärgera atomvapen som vi har hitintills lyckats hålla från våra gränser. Alla de små arbetsnissarna, som putsar och fejar, pysslar och grejar, sover med hjälp av Stortrollets artificiella medel kanske vaknar, men då är det för sent. Därför att vakna är visserligen förutsättning för att göra något. Men för att göra något, krävs det mod. Vilka har det? Var finns modet? Hos de svekfulla tomtarna? Hos de underdåniga tomtenissarna? Hos de tysta feerna? Hos de korkade småtrollen som känner upphetsning i Stortrollets skugga? Som om det vore dom själva som var förmögna till att krossa världen? Eller ska vi finna modet hos alla småpåvar, som försöker förlänga sina penisar i tron att det skulle tillföra någon manlighet? Nej, var finns modet att säga att tomten är död. Tomtenissarna har svikit sina uppgifter som av hävd har gått i arv sedan sekler. Var finns modet att peka på Stortrollets förödande, destruktiva dödsmaskin? Var finns modet att stoppa den?
Frågor ställda av små knytt, gömda under mossan i Storskogen.
Får dom svaret att det är naturfenomen och intet finns något att göra, ja, då förblir de där gömda under mossan, tills Stortrollet krossar dem med sin jättefot.
Men blir svaret på den givna gåtan, att ett Stortroll välter man, inte med styrka, men med klokskap, samarbete och gemensamt mål, ja då finns det mod. Men då får man söka det bland de minsta knytt, de mest oansenliga och förbisedda varelser. Ej bland storskrävlare, prestigepampar, ej bland falsknissar och förrädare. Nej, mod finns där du minst anar.
Sök det!
Rebecca Hybbinette 
Utomordentligt välskrivet och en tankeväckare för hela världen!