Åter igen ligger människor under rasmassor. I mannaminne har det redan hänt ett antal gånger. Före oss ett otal. Vi vet att jorden talar, skakar på sig och har sina spänningar som den måste släppa ut. När vi vet, varför anpassar vi oss inte till det? Är vi guds gåva, placerade från himlahöjder till att vara här? Eller kan det vara girighet som täcker tillfällig törst och som struntar i sina medmänniskor?
Vi vet ju, stinna maktmän till trots, att vi började vår resa som amöbor, till att utvecklas till komplicerade vattenvarelser vars nyfikenhet drev dem så småningom upp på land. Väl på land, anpassade man sig efter miljön och omständigheter. Utvecklade de mest effektiva sätten att finna föda och förökning. Ja, här på några rader beskrivs om miljontals år av evolutionär utveckling.
Detta vet vi.
Vi vet också att den planet vi råkar befinna oss på och som vi är i symbios med, är ett levande lava klot. Med smältande, kokande sten inne i dess hjärta. Krafter värme och ångor som söker sig ut, genom sprickor i hav och berg.
Detta vet vi.
Vi vet att den som kackar i eget bo, kan i längden inte stanna kvar i det. Måste söka sig till andra trakter. Därför kackar inte djuren i eget bo. De går bort för att göra det. De vet att om de tar mer föda än vad de kan förtära, så mår de dåligt.
Detta vet dom, djuren.
Men vi som betraktar oss som skapelsens krona, vi bryr oss inte om jordens behov och uttryck. Vi bryr oss inte om att vi tar mer föda än vad vi kan förtära. Vi bryr oss inte om att vi utarmar vår livsförutsättning på dess livsbetingelser. Vad vi bryr oss om är att tillfredsställa oss för tillfället. Jag får något nu och bryr mig inte om framtiden. Jag tjänar pengar idag och bryr mig inte om att jag utarmar resurser. Resurser som ska räcka till alla. Vilket de inte gör om vi inte delar med oss. Men varför dela med sig, när jag kan ta allt själv?!
Ja, enligt forskare har inte hjärnan utvecklats på de senaste 50.000 år och vår tankeförmåga är troligtvis på samma nivå som då. Vad som skiljer är att vår nyfikenhet, vår girighet driver oss till att skapa förbättringar för våra liv. Vårt tänkande är präglat av miljön och miljön förändras. Ja, så är det. Men tankeförmågan är inte annorlunda än vad den var för 50.000 år sedan.
När vi slår oss för bröstet för att vi har lyckats utveckla våra levnadsvillkor så mycket som vi har, är inte det samma som att våra hjärnor och den biologiska kvaliteten är annorlunda.
Turkiet är känt för att ha många av världens vassaste specialister på hur man bygger hus i jordbävningsområden. Men Turkiet är också känt för att ha en medeltida samhällsstruktur, efterblivna patriarkala strukturer baserade på och skyddande av det outvecklade. En negativ konservatism som leder till efterblivenhet. Smörjmedlet i samhället är som här, vinst. Men också den största framkomliga vägen att ta sig fram i en medeltida byråkrati. I ett samhälle som gynnar antiintellektualism och efterbliven tro, är genom mutor. Man mutar sig fram till det man vill ha. En byggherre vill bygga hus, billigt som tusan och att kunna tjäna så mycket som möjligt. Mutar man sig då genom byråkratin, får man bygga hus utan att de vassa ingenjörerna får något att säga till om. Därmed har man byggt billigare hus, tjänat mer än skäligt och struntar i att man bygger hus på jordbävningsområde. Därför ligger tusentals människor under rasmassor. Dom har inte en chans att muta sig ut ur dessa. De som har överlevt har bara ett hopp och väntan på att det finns humanister bland räddningsmänniskor. Att det finns dom som uppför sig som riktiga människor och i självuppoffring anstränger sig så mycket de kan för att rädda människor. Och de lyckas. Medan de korrupta, girigbukarna, prestigefyllda maktmänniskorna med auktoritära, diktatoriska anleten, lever för sina egna intressen. Kortsiktigt. Urgröpande. Egoistiskt. Och förödande.
Kommer Erdogan få ta kritik för korruptionen? För icke planerande av ett samhälle anpassat till de naturfenomen som råder i Turkiet? För icke planerande av ett samhälle anpassat till de ekonomiska, sociala förutsättningarna?
Nej, det var inte Erdogan som skälvde den turkiska marken. Men det är Erdogan som förbisåg sitt folks behov. Han ser sina egna behov och vill ha fortsatt makt. Då kan han trixa, manipulera, ljuga, korrumpera, och söker alla möjligheter att fånga sin publik och få vara kvar på tronen. Då tänker man inte på sitt folk. Inte på sitt land och dess förutsättningar. Inte på världen och dess folk. Då tänker man bara på sig själv. Varför egoister och maktpolitiker får stöd av människor, torde psykologer och andra specialister kunna förklara. Men man uppför sig så som man är präglad. För att bryta mönstret krävs en ansträngning. Nu är det alltför många som har sällat sig till bekvämlighetskommitteén, och då väljer man att behålla sin prägel och inte anstränga sig till förändring. Nu har Erdogan en stor del av sitt folk under rasmassorna, till stor del beroende av korruption som han själv ombesörjer. I maktpolitiskt jonglerande, utnyttjar han auktoritet och förtryck, spelar med främmande komponenter, skyller på andra, vädjar till folkets känslor etc. etc. Ja,känns det igen?
I sammelsuriet av politisk primitivism råkar det sammanfalla med oss som blev förrådda i Nato träsket här hemma. Dom som inte har orkat att tänka igenom, ta ställning och följer med strömmen, med upprapningar av vad andra säger och utgör den vanliga ja-sägarpöbeln, dom söker sig och identifierar sig och framförallt, ger efter för en medeltida, primitiv och egoistisk maktpolitiker, som handlar i personligt intresse, med folk som sin personliga gisslan.
Att jorden skakar. Att människor begravs under rasmassor, som ifall det var ett civiliserat land, inte skulle behöva vara så mycket och så många, är något som inte räknas in i kalkylen för jordens framtid. Det viktiga är att vi kan planera. Bestämma hur det ska vara. En jordbävning kan man ju inte planera bort. Men vad vi kan är att i alla fall, planerar vi att man ska fasa ut bensinbilar till 2045. Ja, jorden väntar och avvaktar, så att alla de omtänksamma politikerna hinner ordna det för oss.
Bara vi inte tar bort vinsten i all vår verksamhet. Bara vi inte tar bort exploateringen i all vår verksamhet. Men bara man ger lite tid för att linda in, stoppa om, hitta på nyord, förminska och ja, näst intill låta problemen försvinna. Visst finns det dom som tjänar på det!
Ja, tänk hur man tar sig an jordens, världens och alla folks intressen!