Internationella kvinnodagen 8/3, är allmän helgdag i ca 30 länder. Vi har allmän helgdag i åminnelse av Jesu lidande på korset, något som ska ha hänt enligt legenden för över 2000 år sedan. Men vi har inte mobiliserat för 50% av befolkningens krav på jämställdhet här och nu. Man kan ju fundera på varför. Då dagen drevs fram av socialistiska och sedan kommunistiska kvinnor, för att skapa gemensam plattform för rösträtt och jämställdhet men också arbetarkvinnornas frigörelse.
Det är de kunniga, starka och de som har flera sorters resurser som ställer sig i frontlinjen i en kamp. Oavsett vad det gäller. I början på seklet när kvinnorna ökade sin organisering och blev starkare i sina krav på jämställdhet, framträdde starka kvinnor som Clara Zetkin, Rosa Luxemburg men även Kolontay i krav på att göra en internationell kvinnodag, som den internationella arbetarnas dag 1: maj. I Sovjets fall blev det inte förrän i mitten på 60-talet och i Sverige, har vi ingen allmän helgdag den 8/3. Bytte vi ut långfredagen mot internationella kvinnodagen, skulle vi:
1. Inte få en extra dag ledigt och därmed så förlorar inte heller kapitalisterna en massa pengar. Vilket alltid är ett problem när det gäller helgdagar. Se på Danmark.
2.Vi skulle byta ut åminnelse av en legendfigur, mot verkligt existerande människor här och nu och få med oss alla, oavsett tros/vanföreställningar.
3. Vi skulle kunna mobilisera kampen för jämställdhet, som gynnar hela befolkningen, med gemensamma saker och inte som nu, att enskilda idealister försöker skapa något i stark motvind.
Eftersom brister på jämställdhet finns i alla samhällsklasser och skikt, har den kampen också fått många olika epitet. Feminism, är ett begrepp som används av alla tänkbara och otänkbara uppfattningar och därmed är begreppet svårt att använda på ett gemensamt och sammanhållet sätt. Inte minst märks det när männen börjar uppvakta kvinnorna på internationell kvinnodagen med en blomma och en chokladask. Nej, kampen för jämställdhet är en gemensam kamp för alla progressiva människor, vad än de kallar sig för kön eller könlösa…. Det som förenar är att de är progressiva. Ser fördelarna av ett samhälle där var och en efter sin förmåga skapar och bidrar till samhället, oavsett ursprung, kön, klass etc. För att var och en ska kunna göra det, måste det finnas förutsättningar till det för alla. Enhetliga skolor etc. Förutsättningarna är fortfarande olika, beroende av vem man är. Även så i det världsberömda, moderna Sverige!
Jo, vi har kommit en bit på vägen. Men att slå sig för bröstet, blir väl magstarkt, då vi, trots våra resurser fortfarande diskriminerar kvinnor, för att vi kan. Det har att göra med att det lönar sig att vara man, oavsett vilken man, framför att vara kvinna.
Ni såg skådisarna ställa sig upp och säga ”mee too”, varpå man pekade på förutsättningar för att göra karriär, gick sängvägen.
Hur många akademiker av kvinnligt kön, får ni se stå upp och säga ”mee too”? Tro inget annat än att många har tvingas genom sängen också. Inte för att de var dåliga, snarare tvärt om, de utgör en konkurrensrisk och den store mannen kan komma på efterkälke. Ser man bara till egna intressen, så använder man sig av den makt man har. Mer komplicerat än så är det inte. I affärsvärlden råder samma sak.
Vi har kommit en bit på väg, sedan vi blev myndiga i början på förra seklet. Men med den kunskap, resurser och allmän medvetenhetsnivå, borde vi ligga oändligt mycket längre fram, än vad vi gör.
Vi har odlat en kollektiv feghet, då vi har i välståndet ombesörjt hög standard och bekvämlighet, men inte ställt krav på medborgarna. Bekvämligheten är det sista vi vill rucka på och tvingas vi till det, som nu, när medelklassen tvingas ställa in sin Thailandresa… och det blir i sin tur till psykiska problem, då har vi ett problem. Så blir vi rädda för kriget i Ukraina, för det kom närmare än alla de andra krig som pågår. Men då dyker hökarna fram med sina spjut till näbbar och viskar i den däste och räddhågsne, men framförallt bekväme svenskens öra, ”Nato kommer för att rädda dig!”
” Oh vilken lisa, pappa Nato kommer ta hand om mig!”
Så har hökarna, jämställdhetsmotståndarna lyckats. Den stora fårflocken står och bräker, gnuggar sig mot varandra för att känna trygghet och med ett gemensamt bräkande rusar de i den riktning de blir tillsagda. Känns det igen?
Ja, säger Billström, ”nu ändrar vi på vår utrikespolitik vi har haft i 200 år.” Ja, det gör dom.
Utan att fråga folket!
”Sverige behöver inte Nato för fred
Nato behöver Sverige för krig”
Tack alla ni som lät det ske!
Sedan kan vi plocka upp kvinnorna, sätta dom i främsta led, så att de tar de första smällarna och kalla det för jämlikhet. Eller varför inte ”feminism” av någon sort.
Jag är i mitt livs slutbana, jag har blivit diskriminerad, förhindrad, stoppad för att jag är kvinna, för att jag vägrade sälla mig till fårskocken och valde min egen säng. Så, klart kan jag tillägga att under mina år på jorden har jag upplevt ”jämställdhet” som ett snyggt modeord, med föga seriöst innehåll. Jag har inte upplevt jämställdhet.
Heja Svärje 2023!!!
Hur ska en människa tänka och verka för jämställdhet om vederbörande inte har förmågan att rannsaka sig själv, sina närmaste, sin miljö och om man inte vågar vara kritisk? Hur många kritiskt tänkande och självständiga människor känner du, de facto?
Räkna efter får du se hur långt vi har kommit med jämställdheten.
Det är klart, om man inte kan få jämställdhet, kanske det går bra med en liten chokladkaka!
Grattis på den internationella kvinnodagen!
PS. 2021 års 8/3 skrev jag en satir på bloggen, läs den också!
Rebecca Hybbinette 