YTTRANDEFRIHET, ÅSIKTSFRIHET, RELIGIONSFRIHET

Är det ett mantra? Är det något man koketterar med? Eller bara en floskel utan innehåll?

Det behandlas så av den svenska Bekvämlighetskommitteén. Den enda församling som ökar mest av av alla i landet. Våra rättigheter som också innefattar skyldigheter, ska tummas på, ändras på, så att vissa av oss kan fortsätta resa riskfritt till varma stränder i diktaturer.

Eller är begreppen möjligtvis ett resultat och uttryck för en lång, hård kamp av våra förmödrar och förfäder? Har vi skyldighet att försvara dem? Eller ska vi böja oss för det minsta motståndets lag? Det är vad Bekvämlighetskommitteén försöker få oss till. Bland politiker, medier och många av dem som inte behöver ta ansvar för sitt tyckande i medier av alla slag.

Ett gammalt ord säger också, att du ska ta ansvar för vad du säger och för vad du inte säger.

Att du ska ta ansvar för vad du gör och för vad du inte gör i avgörande situation.

Man har ansvar för sina yttranden, men också för sin tystnad. Vilket inte minst 2:a V: kriget visade. Man har också ansvar för sitt agerande. Därför har vi ett rättsväsen.

Några bränner Koranen, Bibeln… böcker som anses vara viktiga för en del människor. Att bränna upp marxistiska böcker har aldrig mötts med ståhej. Det gäller bara vissa böcker. Det är lämningar av totalitära vanor, att vissa saker inte får kritiseras medan man struntar i annat. Jo, det är alltjämt långt till jämställdhet.

Vi har religionsfrihet. Du får tro på vilken tro du vill. På Gud, på Tomten… det är upp till dig. Med lika stor rätt har du att kritisera religion. Att slippa tro. Att inte intvingas i den. Hur du gör det är ju en kompetensfråga. Om det sker med intellektuella, konstnärliga, satiriska, blasfemiska argument och uttryck är det upp till dig. Har du bara våld att ta till, blir du förhoppningsvis stoppad.

Det är några som har funnit sin yttrandenivå ligga på att bränna böcker och symboler för olika trosuppfattningar. Väl medvetna om att detta kommer utnyttjas av politiska extremister som utnyttjar religion för sina reaktionära och diktatoriska mål. Så det kanske är därför man bränner dessa böcker för att främja detta. Man använder propaganda och tänder människors känslor, inte minst hos dem som aldrig har läst Koranen, inte sällan för att de inte kan läsa. De utnyttjas i extremistisk politisk maktkamp som aldrig kommer tjäna alla som har låtit sig bli manipulerade och utnyttjade. Det kommer bara att tjäna förtryck och ledarnas, manipulatörernas, maktbegär.

Då för medlemmar ur Bekvämlighetskommitteén, i egenskap exempelvis s.k. journalister, resonemang i följd med frågor som att bränna en Koran skulle vara jämställt med hets mot folkgrupp? Utan att definiera vad folkgrupp är. Som om alla muslimer skulle tillhöra samma folkgrupp? Den beskrivningen, vad folkgrupp är, lyser i det antiintellektuella Sverige med sin frånvaro. Samma kategori medborgare försöker att finna ”lösningar” på hur man ska luckra upp vår yttrandefrihet. Dom har inte ens reflekterat över att dom själva lever tack vare den. Hade vi haft en annan ordning, som de själva försöker att sopa manegen för, skulle de inte haft en chans att uttala sig. Då skulle tingens ordning ha förbjudit människor med själar, djupa som vattenpölar och IQ tomma som badbollar, inte fått finnas. Så, kära antiintellektuella medlemmar i Bekvämlighetskommitteén, försök att åtminstone tänka två gånger innan ni springer, flämtande av rädsla med era ”superlösningar”.

Varför hyllar medierna dessa fega typer som står och bränner böcker? Jag har lärt mig att nazister bränner böcker i brist på argument. Dom får det, men det visar vilken nivå de har. Är den nivån något att hylla och främja då som de s.k. journalisterna gör? Men får man elda på en trottoar, kanske man får grilla på den också? Det kanske någon kan ta reda på.

Martin Luther brände katolska böcker för att markera mot det feodala, katolska förtrycket. Men det var för flera hundra år sedan och då var böckerna handskrivna huvudsakligen och att bränna sådana skulle onekligen göra skillnad på tillgängligheten av katolsk litteratur. Som att bomba kyrkor osv. Nu med alla möjligheter till tryck och spridning blir det en symbolfråga. Min undran är, varför ingen tidning, eller SVT, radio… har frågat dessa bokbrännare vad det är de är så kritiska emot? Sätt dom i en studio och låt dom förklara sig. Visa hur yttrande och åsiktsfriheten kan se ut. Dom får gärna kritisera islam om det är vad som gäller. Varför inte ha en diskussion på TV? Nej, småborgerligheten klarar inte av sådant. Det är för avancerat och kommer utanför deras propagandaflöden och då blir de vilsna. Suck! Därför heter den nya folksjukdomen i landet, beröringsskräck. Bekväma människor som inte besvärar sig att förstå, lära sig något nytt och bara går på reflexer utan att fundera det minsta om ifall det kan finnas någon annan aspekt att ta hänsyn till, har som goda medlemmar i Bekvämlighetskommitteén, lärt sig beröringsskräck. Med hjälp av pandemin, fick dom de nödvändiga reflexerna. Den sedan så länge existerande sjukan som dom bär, är beröringsskräck. Kom inte för nära någon som ”står på andra sidan”, någon som är stämplad…möt aldrig deras argument. Grymta, stöt bort, spring…! Du vet att du har rätt per automatik och behöver inte argumentera mot de ”andra”. Samtidigt så talar dessa småborgerliga medelklass människor om förändringar, dom själva aldrig någonsin kommer kunna bidra till, förutom till det sämre. Oavsett om de kallar sig nationalister, liberaler, nyliberaler, socialdemokrater, vänster, supervänster… så saknas mod till verkliga och nödvändiga förändringar. Om alla partier i Riksdagen slog sig ihop på alla punkter dom delar, skulle vi ha ett majoritetsparti långt större än vad SAP någonsin har varit. Nä, det går ju inte. Då skulle man ju lyckas förbättra för folket. Det är ju inte vad hela karusellen handlar om. Det gäller makt. Ekonomisk makt. Politisk makt. Individuell makt. Allt kamouflerad bakom folklig välvilja.

Varför har inte riksdagspartierna sett till att ha representanter som har förankring i folkhavet? I de olika samhällsklasser som existerar? Bland minoriteter från de olika samhällsklasserna? Varför representerar vår Riksdag huvudsakligen medelklass och främjar det antiintellektuella kapitalistsamhället?

”Folket har ju valt dem!” Blir svaret.

Bekvämt och mycket passande för Bekvämlighetskommitteén. Då kanske det är dags att börja ifrågasätta och inse att vi alla utsätts för propaganda. Propaganda är målinriktad och utnyttjar människors psyke genom att nå dom känslomässigt. Enda motmedlet är att ifrågasätta, att tänka kritiskt. Att vända på frågan och undra hur det skulle se ut från en annan vinkel. Söka fakta så långt det går. Varför finns inget av tveksamhet och kritik hos våra företrädare? Hos politiker? Hos journalister? Hos mediearbetare i alla former? Hos vanligt folk?

Därför det är aldrig mitt fel, det är alltid Filankadjias fel.” Ja, just det. Men vem faan är Filankadjia?

Rebecca Hybbinette

Not: I vissa kretsar i Sofia, Bulgarien, sa man förut när man ville skylla ifrån sig, att ”det är inte mitt fel, det är Filankadjias fel!”

Lämna en kommentar